Leaderboard

Hade tur på lotteriet, 3 första siffrorna rätt, blev 4.000B i vinst minus 1,5 % som guldaffären tog för inlösen. Var till Lotus / Tesco och åt lunch, det blev en Paneng gai. Tillbaka på marknaden Det finns en svensk som har en restaurang med svensk mat t.ex köttbullar med lingon, kalops m.m. samt även några uthyrningsrum. Den ligger vid highway 24, efter rödljusen vid Sangkha är det 9 km västerut mot Prasat, den ligger på höger sida. Idag blev det kalops till lunch. I Sangkha bakom Lotus / Tesco finns det en stor fin swimmingpool, det kostar 60 B per person att bada där. Barn vill ju alltid följa med när något roligt är på gång. Det var allt för denna gång, ha det bra.

Bor nära Sangkha som ligger c:a 40 km sydost från Surin. Morgonjoggning på risfälten med frugans storasyrras hundar. Mycket gummiträd. Tillbaka i byn efter 45 minuter, munkarna går som vanligt runt och får mat vid 7 tiden. Fler som väntar på att ge mat. Lite mat till kossorna. Tillbaka hemma i huset. Kör frugans barnbarn till förskolan. Skolan för de större barnen, uppställning och flagghissning innan lektionerna börjar. Köpte ett halvt rai i grannbyn av en tjej som hade maffian efter sig för spelskulder, köpte pelare och inhägnade med taggtråd. Nu ska det bli kommunalt vatten i byn. Frugans storasyrra och hennes man har en byshop och säljer lite isläsk, nudelsoppa, öl / läsk m.m. Var till marknaden i Sangkha och handlade lite samt åt en kao pat gai. Frugan till vänster och storasyrran åt nudelsoppa. Mer bilder kommer.

Där sitter jag och min älskling i hamoken, helt skönt. När jag nu försöker göra en rese tråd tänker jag på Luke l som jobbade tillbakas i sina bilder, tar en d-j massa tid och ni bara d-j me han. Ska försöka från resan 2019 men det tar tid

Efter lite snacks och en tidig siesta kände sig Ove pigg och ville motionera lite. Aningen korta ben men jävlar vad han sparkade. Ove ville sedan gå upp till sin våning för att se vad som ändrats där sedan hans socialt aktiva period. Han stannade till i trappan och tyckte att jag slarvat lite i trädgården. Väl däruppe fick han dessvärre syn på dotterns trumset, det blev några plågsamma minuter. En bärs på balkongen för att spana på lite bybrudar. Det var varmt därute så Ove blev sugen på att bad. Jag avböjde, vänligen men bestämt, att göra honom sällskap för lite "grabbgemenskap" som han kallade det. Nu var Ove riktigt rund under fötterna, i dubbel bemärkelse, så jag fick bära ut honom. Jag försökte få honom att somna i gungstolen genom att sjunga "Björnen sover" med det fungerade inget vidare. Det lilla lusthuset hade inte heller någon lugnande effekt på Ove och nu började min stash av IPAs att sina på allvar så jag fick leta fram en ful-gin ur gömmorna. Där däckade han till slut och nu får han fan gå i ide, minst till nästa lördag.

Några söta tjejar som ni får drömma om i natt, Nu går jag på sängen ska upp tidigt i morrn. Glömde hon med solglasögonen skojade jag med, vi går upp på vinden du och jag, YES sa hon Oj Oj. Grabbarna skratta så dom höll på gjöra på sej God Natt

Var ute på promenad när regnet började vräka ner. Tur att man hittade en bar att söka skydd i. Denna tjejen råkade lite illa ut. Att köra om en bahtbuss i esskurvan på Soi Buakhao när vägbanan är snorhal av regnet är inte smart. Gick vidare och hamnade på Honey Corner Bar. Här försöker dom fjäska så att jag ska dra tutan och bjuda personalen på en ladydrink. Fan, jag gick på det. Satt och spanade in några riktiga godingar. Efter att ha bjudit på ladydrinkar hade jag såpas pengar kvar så det räckte till en Khao Man Gai. Det är det här med prioriteringar. Sedan gick jag till Harrys. Eftersom det finns några olika beskrivningar om hur servisen fungerar så kan jag beskriva hur det fungerade för mej. Jag satte mej ner och vred på huvudet och såg hur en servitris var på väg mot mej. Hon undrade om jag skulle äta och när jag svarade ja gick hon och hämtade menyn och frågade om jag ville ha något att dricka. Jag beställde en öl och när hon kom med den beställde jag maten. Så ungefär fyra minuter tog det att få en öl och beställa maten. Det tycker jag är bra jobbat. Det blev en Harryplanka som verkligen är prisvärd. Avslutade kvällen på Rock Factory. Ett jävla oväsen måste jag säga. MVH Nutteman

Jag har nu varit här i 10 dagar och förutom en snabbtripp tillbaka till Bangkok i söndags för att hämta upp förnödenheter så har jag inte lämnat trädgården. Och så kan det bli i en månad till. Då gäller det att man har sin familj och för att inte slita för mycket på dem tänkte jag tillbringa lördagsförmiddagen med min gamle vän Ove. Min bekantskap med Ove startade 2004 när jag bodde i Hong Kong och när vi sedan flyttade hem till Bangkok så följde han med hem och efter husbygget i byn flyttade han dit. Han var väldigt socialt aktiv de tidiga åren då framförallt vår lilla dotter tyckte att han var en festlig farbror. Se senaste 10 åren har han mest legat och softat i vårt gästrum. Idag återupptog vi dock vår vänskap och det var som om vi aldrig varit ifrån varandra. Efter att legat torr uppe i gästrummet så länge så ville förstås Ove först ha en öl så vi satte oss där jag brukar inta mina lördagsöl. Ove har inte varit ute i trädgården på säkert 10 år och mycket har förändrats, framförallt saknade han poolen. Något som dock fortfarande fanns kvar var hans gamla favorit Giraffen Thomas, så där satte han sig ett tag. Lite sol på sin blekfeta lekamen är heller inte fel efter 10 år i ide. Ove ville också prata om gamla minnen så vi satte oss och tog en bärs i den stora gungan. Ove är verkligen en jävel på dialekter och dessutom, helt oväntat, limerickar. Har aldrig sett Ove som något större sportsman men några hoops i solen fixade han. Sedan blev det dock en öl igen och nu gammelgrekiska dikter på hexameter. Gungan kände han inte igen men jävlar vad han svingade, tror nog många seismografer kände av det. Ove blev så yr av allt gungandet att han föreslog lite porrsurfande för att lugna ned sig. Ove vilar lite nu men jag återkommer snart.

Ett lyckligt brudpar och en lycklig "halv " pappa som fick linda om hennes arm. Hon ,jag har inte sett målat sej nu hade hon varit nånstans och fått hjälp med det, Dagen efter svällde hennes ögon igen och helröd i ansiktet så det blev ett läkarbesök, d-j skit

För några år sedan skulle jag över till Hong Kong i ett par dagar i ett privat ärende och råkade nämna det för Robban som direkt skulle hänga med. Han frågade aldrig om han fick följa med någonstans utan hängde bara på om han hade tid, lust och pengar men han var också likadan när han skulle på någon tillställning eller ha party, alla var välkomna. ”Jag har ändå inget för mig just nu och det kan bli kul med en sväng till Hong Kong”, tyckte han. Jag var nog först lite tveksam men bokade i alla fall två ekonomibiljetter och två hotellrum i två nätter på Mariott på Hong Kong island och första kvällen efter ankomst var vi över till Kowloon på Hong Kongs fastland och gick på Irish Pub. Både flygresan och pubbesöket förlöpte helt utan incidenter, trots Robbans närvaro. Dagen därpå uträttade jag mina ärenden ensam och Robban tog en Star Ferry över till Kowloon igen där han strosade runt halva dagen innan han tog färjan tillbaka till Hong Kong island och hotellet. Jag hade varit upptagen hela dagen med påföljden att jag blev lite sen tillbaka men bara två minuter efter att jag klivit in på mitt rum stod Robban och bultade på dörren. ”Ta en snabbdusch nu så ses vi nere i baren, jag har redan lärt dem att blanda drinkar men de stänger Happy Hour om en kvart så skynda dig på”, skrek han utifrån korridoren. Det visade sig senare att han redan varit nere i baren på eftermiddagen och lärt en bartender att blanda ’Rob Special’ som bestod av en sexa mörk rom med en skvätt Cola, några droppar Espresso, en gnutta citron och två isbitar. Robban hade väl nästan patent på drinken som absolut måste blandas till perfektum, vilket är märkligt för en man som annars skiter i det mesta. Han hade låtit bartendern göra fem försök innan han gav honom gult kort och en kraftig utskällning där bartenderns sexuella preferenser starkt ifrågasattes i den enkelriktade ordväxlingen. Robban hade sedan själv klivit innanför bardisken och demonstrerat exakt hur en ’Rob Special’ ska blandas till och i ett allra sista försök hade bartendern med nöd och näppe fått godkänt på drinken som Robban sedan svepte innan han betalade och gick tillbaka upp till sitt rum, men på vägen ut från baren la han märke till en skylt där det stod att de hade Happy Hour fram till klockan 19:00. När jag hade tagit min snabbdusch och närmade mig baren såg jag att Robban redan stod utanför och trampade så vi gick in tillsammans och det verkade bli ännu en lugn kväll utan överraskningar, det kändes skönt. Robban klev direkt fram till den långa glansiga bardisken och samma bartender han redan tränat upp och beställde tolv ’Rob Special’. Vi skulle ha sex var, varsin nu och resterande för senare leverans under kvällen. ”Det går bra sa bartendern. Vill herrn blanda själv?” ”Nä, nä, du är ju redan certifierad, men jag betalar först för det är ju fortfarande Happy Hour.” ”Tyvärr inte, Sir. Klockan är 19:01”, sa bartendern samtidigt som Robban slängde en snabb blick på sin egen klocka, 18:55. ”Om inte min klocka går fel så behöver jag vittnen”, viskade han till mig och vände sig sedan in mot lokalen och klappade med händerna. ”Lystring allesamman, jag har en fråga till er alla. Hur mycket är klockan?” ”18:55”, blev svaret från några gubbar vid ett av borden. ”Tack mina vänner”, sa han och vände sig åter mot bartendern med ett leende. ”Sorry, Sir. Men klockan är just precis nu 19:02”, sa bartendern. ”Ja ja, det har gått en skitminut sedan vi kom in men du hörde ju själv att ni ligger sex minuter före resten av världen.” ”Happy Hour är över, Sir.” ”Får jag tala med barstyrman eller vad fan ni nu har för chef i en hotellbar.” ”Jag kan kalla på barmästaren om ni vill, Sir.” ”Gör det, kalla på barmästaren”, sa Robban otåligt och efter en kort stund kom hotellets barmästare eller ’Food & Beverage Manager’ som det stod på namnbrickan och han frågade artigt vad han kunde stå till tjänst med. Robban förklarade nästan lika artigt den allvarliga situationen med Happy Hour och missnöjet med hotellets fusk med tiden. ”Tyvärr så är Happy Hour över för ikväll, Sir. Hotellets systemtid är just nu 20:04”, svarade barmästaren och trodde att det skulle lugna ner honom. ”Systemtid? Det där måste vara nån jävla datorskit”, sa Robban och la i nästa växel istället för att lugna ner sig. ”Er jävla systemtid är fel”, skrek han och hans artighet var nu lika slut som hotellets Happy Hour och han vände sig åter mot övriga bargäster som redan stirrade mot oss och bardisken. ”Hur mycket är klockan?” skrek han in i lokalen. ”18:58”, fick han i ett snabbt, rungande svar. ”Ni ser”, sa han till barmästaren. ”Sorry Sir, men hotellets systemtid visar att Happy Hour är över”, blev barmästarens kommentar utan att han insåg vem han diskuterade systemtid med. ”Ni måste väl för helvete leva i samma tidszon som era gäster”, skrek Robban med sinande tålamod och jag väntade bara på att han skulle explodera. ”Jag är ledsen, men det är hotellets systemtid och det går inte att göra något åt”, sa barmästaren. ”Allt går att göra något åt. Du har inte blivit akterseglad i Santos utan ett korvöre på fickan, din jävla landkrabba.” ”Sorry, Sir.” ”Sorry på dig själv du. Ring upp hotellkaptenen, nu måste vi prata allvar”, sa Robban och vad han sedan sa till hotelldirektören kan inte skrivas på MPR utan att bli avstängd men en kvart senare satt vi i alla fall nöjda vid ett eget bord med fria drinkar resten av kvällen. ”Kan jag få en Rob Special till, ASAP”, hojtade Robban till bartendern och klappade med händerna. ”Så snabbt jag bara kan, Sir”, svarade bartendern nervöst. ”Lugn, ta din tid. ’As Strong As Possible’ är det frågan om, inget annat.” ”Då måste det väl bli med en åtta rom, eller hur, Sir?” blev bartenderns kvalificerade gissning för han ville absolut inte bli utskälld och få sin sexuella läggning ifrågasatt igen. ”Fantastisk idé, och det av en matros som precis lärt sig blanda”, sa Robban till bartenderns lättnad och så var ’Rob Special ASAP’ född och Robban hällde nöjd i sig den första i världen. En åtta mörk rom, en skvätt Cola, några extra droppar Espresso, en gnutta citron och två isbitar. Till min förvåning höll sig sedan Robban på mattan resten av kvällen trots ett enormt alkoholintag på Mariotts bekostnad. När vi lämnade hotellet dagen efter stod hotelldirektören i givakt i lobbyn och önskade lycka till och försäkrade oss om att alla anställda skulle lära sig att blanda perfekta drinkar och han berättade också att bartendern som Robban hade lärt upp just blivit vald till ’Employee of the month'. "Ja, även en halvblind åsna kan bli hjälte", sa Robban. ”Hur sa?” ”Jo, jag sa att även en enögd åsna kan bli hjälte, men bara i en lada full av blinda åsnor”, svarade han innan vi klev in i taxin och åkte därifrån.

Bara en test nu, länge sen jag la in bilder, Tukisen med en massa barn med även en vuxen där bak. Samlaw med bröllopsparet där bak. Har mycket jobb just nu men hoppas jag kan fixa lite bilder till veckan. En sak måste lista ut hur man stänger ute vissa så det inte blir skit av allt igen. fanns ju en som inte var intreserad åckså

En gång frågade jag Robban vad ’Rob Special’ egentligen var för jävla påhitt men då stirrade han först bara surt på mig innan han sa att det inte var något jävla påhitt alls och berättade sedan hur det hade gått till. I sina yngre dagar hade han varit till sjöss och en gång i början av sjökarriär hade hans fartyg blivit kvar i Maracaibo. De blev strandade på grund av problem med dokumentationen, det var något papper som saknades när de skulle segla ut och om det var fartygets eller lastens dokumentation just den gången minns han inte och när han berättade vidare kunde han naturligtvis inte låta bli att dra en grov och kraftfull parallell med Thai Imm och deras formulär. ”Ju närmare ekvatorn man kom på den tiden desto mer problem var det alltid”, sa han och hur länge de skulle bli liggandes i hamn var det ingen som visste så han gick ensam nerför landgången en kväll för att söka upp en bar med något drickbart. Några bärs i värmen eller kanske ett par drinkar, det berodde på var han hamnade. Han traskade i alla fall ut från hamnen och kom så småningom in på en svagt belyst gata och bara ett femtiotal meter längre bort såg han att det låg en bar på höger sida. Han korsade gatan och gick fram och öppnade dörren för att först titta in och försäkra sig om att lokalen höll en något så när acceptabel standard, åtminstone inga stampade jordgolv. Han såg en bardisk på vänster sida och en bartender som först nickade och sedan gjorde en perfekt honnörhälsning med högerhanden som han, med rak handled och sträckta fingrar, förde mot övre delen av pannan. Han har nog varit sjöman eller militär, kanske både och, tänkte Robban och efter att ha nickat tillbaka och svept med blicken över lokalen bestämde han sig för att gå in. Det satt kanske fem - sex personer vid bardisken och säkert mer än dubbelt så många vid borden ute i lokalen. Han klev in och när han slog en blick mot baren igen la han märke till att den sista barstolen, den längst bort mot väggen, var ledig. Han satte sig lite på sned med ryggen mot väggen och redan efter ett par öl hade stämningen stigit några grader och han var i spörsmål med några av gubbarna i baren och efter ytterligare fem-sex cerveza i lagom takt märkte han att gästerna hade börjat droppat av, en efter en. Det hade varit en riktigt angenäm kväll men till slut var det bara han och barägaren kvar. ”Ska det vara en sista, Senor…?” frågade barägaren Robban som fortfarande satt på barstolen längst bort i baren och han hade vänt örat lite snett mot honom precis som om han förväntade sig ett svar. ”Robert heter jag och kan väl ta en sista bärs då.” Barägaren hällde upp en kall öl till Robban och en till sig själv. ”Skål då, Robert”, sa han från insidan av baren och höjde glaset mot Robban som gjorde likadant. Men ägaren hade precis ställt ner sin öl igen och positionerat sig för att plocka ner de sista gästernas glas när Robban såg en stor svart man komma in genom entrén och fram till baren och han la först ena handen på bardisken för att sekunden senare dra upp en revolver med den andra, en revolver som han riktade direkt mot barägaren. ”La plata, pengarna”, sa han samtidigt som han höjde revolvern från barägarens bröst till pannan. Ägaren stod kvar helt oberörd med en lugn och sansad blick men när rånaren för ett ögonblick vände huvudet mot Robban slet barägaren blixtsnabbt upp en revolver och sköt mannen i bröstet med två snabba skott så han föll baklänges med en stor duns. Robban satt stel kvar med sin bärs krampaktigt fastklistrad i ena handen och stirrade på den svarta mannen på golvet samtidigt som barägaren rundade bardisken och gick fram och lutade sig över mannen som låg helt raklång på rygg, fortfarande med revolvern i sin högra hand. ”Muerto, död”, var allt han sa innan han gjorde korstecknet över sitt eget bröst och gick sedan tillbaka och åter ställde sig bakom bardisken. Han tog fram en kniv och en stor citron, en citron som normalt skulle delas i många tunna skivor att hängas på kanten av kundernas drinkar men som han nu istället delade på mitten. Ena halvan lämnade han kvar på skärbrädan och den andra tog han med sig när han än en gång lämnade bardisken för att gå fram och luta sig över kroppen på golvet. Han böjde sig ner och tryckte in citronhalvan i gapet på den livlösa svarta bjässen som nu såg ut som han hade en gul tennisboll i mun. Robban satt kvar helt orörlig på sin barstol och betraktade de båda männen, en död och en levande. ”Ta tag i den andra foten”, sa barägaren till honom efter att själv ha lyft golvmannens högerfot. Robban tvekar först och tittar sig omkring men reser sig sedan och går fram och tittar ner på mannen innan han tar tag i hans vänstra fot och tillsammans börjar de sedan dra liket sakta bakåt över golvet. De drar honom i varsitt ben, förbi toaletten och vidare bakåt genom hela lokalen. När de kommer fram till en ståldörr längst in så stannar de och släpper samtidigt taget. Barägaren låser upp och öppnar dörren som vetter mot baksidan. De tar sedan nya tag och lyckas till slut få ut den enorma mannen genom dörröppningen och ut på gården. ”Det var en tung jävel den här gången”, sa barägaren när de släppt taget och föste sedan Robban framför sig tillbaka in. Därefter låste han bakdörren efter sig och gick sedan rakt igenom lokalen och låste även entrédörren. ”Sätt dig ner. Det var den femte i år och det måste vi fira. Öl, vin eller sprit?”, undrade barägaren. ”Spelar ingen roll bara det är något riktigt jävla starkt”, sa Robban. ”Då får det väl bli en Rom & Cola. En sexa mörk rom med en skvätt Cola, två isbitar och en citronskiva”, sa barägaren. ”Häll gärna i några droppar starkt kaffe också, Espresso om du har och kanske en gnutta citron men ingen skiva, den är bara i vägen”, sa Robban. ”Då blir det en riktig specialare, en Rob Special”, sa barägaren och gick tillbaka och ställde sig bakom bardisken för att blanda till varsin ’Rob Special’ att fira med, en sexa mörk rom med en skvätt Cola, några droppar Espresso, en gnutta citron och två isbitar. De skålade och drack ur sina drinkar innan Robban bestämde sig för att han nog skulle gå tillbaka till fartyget och sin hytt samtidigt som han också funderade på om han var vittne till ett självförsvar eller medhjälpare till att ha gömt undan något slags mordoffer. ”Oroa dig inte, snuten plockar upp kadavret i morgon eftermiddag”, sa barägaren som nog hade känt vibrationerna av den unga sjömannens funderingar. ”Vad blir jag skyldig för kvällen då?” frågade Robban. ”Skyldig? Ingenting. Jag tackar istället så mycket för hjälpen, den där hade jag inte baxat ut själv.” ”Tack då”, sa Robban och började gå mot entrén. ”Det är jag som ska tacka”, blev svaret från barägaren som gick före för att låsa upp. ”Förresten, varför citronhalvan i hans trut?” undrade Robban. ”Annars luktar det för jävligt på bakgården i morgon bitti”, blev svaret med ett litet leende. Sant eller inte så var det i alla fall Robbans förklaring till den makabra födelsen av ’Rob Special’. ”Det är ju för jävligt”, sa han. ”Vadå?” ”Att det ska behövas en ihjälskjuten rånare med en citron i käften på andra sidan jordklotet för att få till en rekorderlig jamare, och efter den där Hong Kong trippen med Happy Hour fusket så har vi ju en ASAP att lägga till om man vill ha lite mer drag under galoscherna”, sa han och det var faktiskt Robban som fick in mig på Rom & Cola spåret och nu blandar jag också gärna till en ’Rob Special’ emellanåt.

Nu kände Ove sig pigg igen och utmanade mig på 5-setare. Han kom ihåg hur J-O 2004 lyckades ta sig till semifinal i OS med begynnande ölmage och då Tokyo-OS flyttats fram så ansåg han det inte omöjligt att han skulle hinna i form. Ove körde pennfatat då han med största säkerhet är född i Kina. Efter det ville han gå in på mitt "kontor". Han letade upp några gamla name cards och började på måfå ringa upp några kineser "Wei, wei! Corona bastards" skrek han tills jag lyckades stoppa honom med löfte pm mera bärs. Ove slog sig ned i soffan och föreslog att vi skulle binge-titta på Netflix. Efter 5 minuter av Kingdom utan att en endaste liten Ms Kim visat brösten gav han dock upp. Ove letade rätt på dotterns gamla gitarr och började lira trubadurernas nationalsång; "Hotel California". Det var väl hellre än bra ska erkännas men givetvis inte helt lätt utan fingrar. Nu var det dags för kaffe. Klart mycket enklare i hans ungdom då det bara fanns bryggkaffe. Ove var van vid att det fanns en massa hundar i trädgården men nu fanns det tydligen en nykomling som tog sig friheten att komma in i huset med jämna mellanrum; ur led är tiden. Jaja, en slick i ansiktet av en ung tjej är det närmaste sex Ove någonsin kommit. Ove började nu bli lite hungrig så dags att inspektera kylskåpet; en massa salami och skit men inga burgare. Nåja, ingen brist på bärs i alla fall.

Nu när @Bibben vänligt nog utsett mig till moderator i hans fina club, så kände jag att jag bara måste prova om jag kan starta en tråd här. Det verkar ju vara möjligt, men Bibben kan förstås radera. Till saken... vi hade bokat flyg onsdag 11 mars 18.50 GOT-FRA. Lufthansa meddelar först att detta flyg är inställt. Cirka en halvtimme senare får vi veta att vi istället ska åka GOT-MUC 18.15, och sedan med Lufthansa till Singapore. Och sen då ursprunglig bokning Singapore till Melbourne med Singapore Airlines. Spelar just ingen roll för min del, men Bibben är upprörd! Lycka till med att gnälla om det hos SQ-kontoret i Stockholm.. Herr Chang har talat.

Nu har det gått en vecka sedan vi kom tillbaka från Sverige. Givetvis trist att veta att jag aldrig får se min Mor igen, aldrig får äta hennes julmat igen och att hon aldrig får se min dotter och övriga barnbarn ta studenten. Efter de senaste årens misär är det dock svårt att inte känna en viss lättnad att det till slut är över. Begravningen var värdig och fin och trevligt att se en närmast 100% uppslutning. Vi valde kapellet istället för själva kyrkan för att det skulle kännas mer intimt. Sedan hade vi lite tur med vädret då vi fick den snön vi aldrig fick i julas. Extra kul för dotterns tre kusiner som bor i det snöfria Madrid. Dottern har alltid sagt att hon inte gillar småbarn men hon var faktiskt en riktigt duktig lekledare; det hade verkligen min Mor velat se. Faktum är att hon aldrig ens vetat om de sista två barnbarnen, trots att de faktiskt hälsat på henne. Tog en halvdag i trakterna runt Tibro för lite snöfotografier, vet aldrig när den chansen dyker upp igen. Avslutade med en halvdag i vår vackra huvudstad.

Ny dag, nya aktiviteter. Jag tänkte jag skulle anordna ett MPR-mästerskap i pilkastning men eftersom ni inte kan komma hit så är det jag som kastar alla pilar. Jag valde ut de 50 medlemmar med mest inlägg; dessvärre är det några på den listan som inte längre finns med oss på jordelivet och andra som lämnat oss i den virtuella världen. Det uppstod därför några lediga platser som jag fyllde med några wild-cards. Om någon känner sig glömd så kan ni skicka ett mail med ert klagomål till Ove (idontgiveashit@google.com). Tävlingen startade med en prolog där alla kastade 3 pilar, i bokstavsordning till råga på allt. De 20 bästa går vidare till ett gruppspel; 5 grupper med 4 medlemmar i varje och där de 2 bästa går vidare till kvartsfinal, följt av semifinal samt bronsmatch och final. Ove var jävligt bakfull från igår men tog ändå plats i sekretariatet. Nedan följer resultatet av prologen. 1. Fredman, 26 2. Mankan, 25 3. Captain Morgan, 24 3. Enis, 24 3. Stefan 5300, 24 6. John Khonkaen 23 6. Måne, 23 6. Rolba, 23 9. M33, 22 9. SatanG, 22 9. Soengsang, 22 9. Spooncreek, 22 13. BTT, 21 13. Hamnoi, 21 13. Peolito, 21 13. Stjp, 21 13. Tommy, 21 18. Bibben, 20 18. Esspe, 20 18. Samet, 20 Och där drogs gränsen. Det var ytterligare 2 medlemmar med 20 poäng så det blev omkastning bland dessa. 21. Jive, 20 21. Naam Kaeng, 20 23. Andrejs, 19 23. Janneh, 19 23. Tallviking, 19 26. Clion, 18 26. Fritz, 18 26. Koppar55, 18 26. Thomas001, 18 30. Baa, 17 30. Benriach, 17 30. Kenneth4608, 17 30. L64, 17 30. Svampen, 17 35. Edvardpop, 16 35. FF, 16 35. Nilsson68, 16 35. P3, 16 39. B747, 15 39. Ellim63, 15 39. ScandivaianCorner, 15 42. AudiRS, 14 42. Kötthandlarn, 14 42. Bob, 14 46. Boa, 13 42. Herr Chang, 14 46. MaiChai, 13 46. Nicholas, 13 49. Husse, 12 49. Wangtong, 12 Ingen ska dock känna sig ledsen, alla kämpade väl och förtjänar någon form av fair-play pris. Ett särskilt omnämnande till Fredman givetvis för att ha vunnit prologen, ni kan se hans gula pilar nedan. Ett särskilt omnämnande också för Peolito som hade en 9a som sedan någon kastade ned (kan ha varit P3) och sedan i sitt omkast höll nerverna i styr och satte en 8a. Måste också säga att jag känner med Andrejs som hade 16 efter 2 pilar när plötsligt en hundjävel skäller till och han bara lyckades få en 4a i sista och därmed missade gruppspelet med en poäng. Edvardpop hade ett liknande intermezzo då frugan ropade in mig för något när han hade en pil kvar. Han tappade fokuset och det blev bara en 3a. Men sådan är sportens värld; bollen är rund och ibland har man motvind. Jävligt varmt att kasta 165 pilar i solen så nu är det duschbreak följt av lunch. Sedan lottas grupperna (där de 5 första är seedade) och gruppspelet startar.

Lite sightseeing

IOK godkände att de sista matcherna spelades så då får det bli så. Bronsmatch: Spooncreek - John Khonkaen Bronsmatcher kan ibland kännas lite avslagna men inte denna. De möttes i gruppspelet och då drog JK det längsta strået och de har ju också mötts i en del diskussioner på forumet; om jag säger vem jag anser brukar vinna där så är det risk att en del läsare upplever mig som partisk i mitt kastande så jag avböjer att kommentera det. Efter första 3 pilarna var det en knapp 21-20 ledning till Spooncreek och efter 5 pilar så var det 34-34. Vem skulle visa sig ha bäst kontroll på nerverna? Spooncreek kastade en neutral 7:a vilket skulle kunna räcka. Det gjorde det inte. JK drog in en 9:a och kan därför kvittera ut en bronsmedalj. Final: Tommy-Peolito Totalt sett under dagen så har Peolito några få poäng fler än Tommy och han hade en enklare semifinal men Tommy har haft den enskilt bästa serien av de två. Det är helt enkelt omöjligt att utse en favorit. Vinden har mojnat, solen gått ned bakom grannens träd och jag har druckit en IPA; förutsättningarna kan inte vara bättre för att utse MPR's bäste pilkastare. Jag kan inte ge ett pil-för-pil referat då jag inte ville komma ut kastrytmen och därför inte kommer ihåg vilken pil som kastades först. I halvlek var det dock 21-21 och efter 5 pilar 37-36 till Peolito. Allting skulle alltså avgöras med sista pilen. Tommy kastar en 7:a och Peolito kastar en.....…………………………………………………………………………………..8:a! Peolito vinner, Peolito vinner, Peolito vinner! 45-43! Vilken final! Som pris får Peolito 3 CD-ställ jag hittade när vi rensade lite i morse (japp, ibland gör jag något vettigt också). De bör dock hämtas upp de närmaste dagarna, annars finns risken att någon släkting hämtar upp dem.

När man är i detta landet så MÅSTE man ju åka tåg och döm av min förvåning när vi inte fick sitta på taket blev grymt besviken... jävla u-land...

Helt olika förutsättningar och kultur. En tidig måndagsmorgon i januari. Svensken skrapar rutorna innan han kör till jobbet i en iskall bil. Thailändaren har inte vaknat än. Polisen stoppar bilisten som kört 40 km för fort. Thailändaren betalar 200 Baht och kör vidare. Svensken blir av med körkortet och får gå hem. Huset är för litet och behöver byggas ut. Thailändaren bygger ut. Svensken lägger in om byggnadstillstånd och väntar på svar. Bärsan tog slut mitt i lördagspartyt. Thailändaren går till 7-Eleven och köper mer. Svenskens party är över. Akut sjuk. Thailändaren går till sjukhuset och betalar 30 Baht för behandling. Svensken ställer sig i en 3 kilometer lång vårdkö. Bostadslös drogfri ungkarl utan pengar. Thailändaren bygger en plywoodhydda vid klongkanten. Svensken fryser ihjäl. Systern har gift sig med en farang Svenskens liv rullar på som vanligt. Thailändaren funderar på vilken pick-up han ska köpa. Firman sparkar alla anställda. Svensken blir sönderstressad. Thailändaren åker upp till Isaan, han har ju fått ett avgångsvederlag att festa upp. En pass och visumlös anländer landets gräns. Thailändaren skickar iväg honom. Svensken öppnar både dörr och plånbok samt startar en ursprungsutredning.

Pattaya...ännu inte en spökstad, men närapå. Promenerade bort till Friendship idag för att hamstra lite, och inte behövde man vara nervös över bli överkörd när man korsade 3rd road precis. Ni som känner till stan vet hur stökigt det kan vara, och de långa köerna vid korsningen 3rd road/Pattaya Tai. Väl på Friendship blev man häktad i entrén och utsatt för temperaturcheck. De höll på tills det blev rätt vilket tog tre ggr. Snällt av dem. Oklart om jag var för het eller för sval eftersom resultatet av något skäl var hemligt. Därefter ändå nekad inträde på grund av avsaknad av ansiktsmask. Påpassligt nog fanns det maskar av ytterligt hög kvalitet till salu av kontrollanterna för 20 THB. Man får väl i övrigt vara nöjd över att de inte ville ha fingeravtryck och DNA för registret.... För er som inte testat ansiktsmask än kan jag rapportera att det blir jävligt varmt, dessutom blev åtminstone jag direkt lite snorig. Masken åkte av rätt fort efter avslutad handling. När alla inträdesprov var avklarade, var det trots allt en relativt smal sak att handla, inte särskilt utplockat. Det fanns Changöl, pasta och ketchup och dasspapper. i Fort Spooncreek är vi på grund av resten av fortets medlemmar relativt välförsedda med mat och andra förnödenheter. Så vad mer kan man begära, ? Jo en piltavla, hade tänkt öva inför kommande match mot John Khonkaen för att inte åka på en tredje förlust, men icke. Kanske finns på Big C, och kanske beviljar storebror mig inträde där i morgon. Man får leva på hoppet. Hemma igen ströläste jag lite på olika FB-grupper om Pattaya, och fick några goda skratt av de rabiata bittergubbarnas inlägg, ni vet de som måste fördöma restauranger som har öppet enligt de regler som finns, och som dessutom, än mer rabiat, verbalt attackerar de kunder som besökt dessa restauranger för att äta. "Att de bara understår sig att vara så oansvariga" är givetvis budskapet från de vettskrämda, bittra och ilskna. Vi har gott om dem här i stan har det visat sig. Vidare fanns det en intressant diskussion om en lägenhetsinnehavare som hade ringt polisen och rapporterat att poolen i condo-komplexet där han bor inte var stängd, vilket tydligen upprörde honom å det grövsta trots att han själv vare sig förr eller nu besökt poolen. Men han uppnådde resultat, poolen med tillhörande restaurang stängde igen, detta trots att privata pooler får hålla öppet. De som brukade äta på restaurangen får nu ge sig ut på stan istället och äta.... 7/11 och Family Mart har ju också börjat stänga tidigare , kl 22., vilket man kan förstå. Motivet är främst den ökade rånrisken i en tom stad, med mängder av människor som inte längre har ett arbete. Via slösurfandet kom denna video upp som ett exempel: På MPR kunde man notera ännu en hotellstängning via @Nilsson68 meddelande i en annan tråd. Synd på en så trevlig lounge om inte annat. Hilton har ju också stängt sedan ett par dagar, och alla hotell, till och med de som aldrig behövt annonsera, gör det nu. Nedan från Nature View på Soi Buakhow. Hotellen är tomma men hemma är det mer av huset fullt. Sonen som fått sparken från McDonalds, brorsan likaledes från sitt kneg som säkerhetsvakt på Central Festival, kusinen som inte får massera längre. Den ende i familjen som gör bra affärer är dottern, på hennes jobb säljer de sjukförsäkringar med Coronaskydd. Går som smör i solsken tydligen. Vi övriga samsas hemma på relativt liten yta. Sen var det dags att kolla lite officiell statistik. Antalet konstaterat sjuka i Pattaya? 11 stycken. Realitychecken bland folk i närheten gav även fortsatt som resultat att ingen känner någon som är sjuk. Detta i byn i byn med omnejd som innehåller stans bästa skvallerkärringar och några av stans mest åldrade faranger. Men för all del, låt oss fortsätta ha panik. Det verkar vara poppis både bland politiker och vanligt folk, äntligen något som förenar. Själv ska jag träna på att bli mer bitter, och börjar med lite dramatisk nostalgi om hur allt var bättre förr, som jag ska plåga mina familjemedlemmar med under kvällen. På återhörande

Slut på kina o ryssbrudar,får bli ett par från Finland

I morse hade jag lite datorproblem, vilket fick mig att tänka på när Robban ringde flera gånger under en tid och bad om hjälp med sin dator som han sa bara blev värre och värre men jag hade inte tid just då och om man ber mig om hjälp med datorer eller mobiler så måste man vara ganska desperat för jag klarar mig själv med nöd och näppe. En sen eftermiddag körde jag i alla fall bort till honom med misstanken att han hade surfat i erotisk kvicksand utan virusskydd. För honom var virus endast en medicinsk term och hade inget med datorer att göra, ungefär på den nivån befann sig hans datorkunskaper så jag låg i alla fall steget före. När jag hade parkerat korgmopeden och klivit upp på hans terrass såg jag att han satt stel som en pinne med bar överkropp och armarna i kors och tätt tryckta mot sin kroppshydda. ”Vad fan håller du på med, yoga?”, frågade jag men han rörde sig inte utan nickad bara mot en nästan tom flaska rom som stod framför honom på bordet. ”Spriten är nästan slut men jag fick ett tips”, svarade han sedan. Han hade hört att man kunde dränka in bomullstussar i sprit och trycka in dem i armhålorna och på så vis få ett snabbt och effektivt rus och där satt han nu med en spritindränkt bomullstuss under varje arm och försökte få till ett turbo-rus eftersom han hade ont om sprit och ingen bärs hemma. ”Funkar det då?” undrade jag. ”Nä, inte än, men jag fick också tips om att man kan köra upp en bomullstuss i röven istället och då få ett ännu snabbare rus men där går nog gränsen, då är jag hellre nykter.” ”Så där kan du ju inte hålla på, jag åker och köper två flaskor Bacardi. Gå in och hämta datorn så länge så är jag tillbaka om en kvart”, sa jag och då vred han upp armarna och släppte ner tussarna. När jag kom tillbaka satt han redo med glas och laptop men ingen bomull. Jag startade upp datorn och installerade ett gratis virusprogram medan han fyllde sitt glas och jag gick noga igenom hans webhistorik men fann inget konstigt och där fanns heller inga virus. Efter att ha suttit där en stund och funderat såg jag att det rörde sig på tangentbordet. Det visade sig vara små snabba minimyror som hade skapat ett litet nätverk av små soier på både ovansidan och undersidan av tangentbordet. De var så små att de kunde smita ner vid sidan av en tangent och dyka upp igen vid nästa för att åter försvinna ner vid en tredje tangent. Det var därför datorn betedde sig märkligt men efter att ha gett tangentbordet en liten spraydos mot ohyra var det problemet löst som ju varken berodde på hårdvara eller mjukvara utan var ett organiskt problem och i samma veva slapp ju Robban att experimentera med spritindränkta bomullstussar under armarna eller kanske ännu värre. ”Tack för hjälpen, alla hyvens”, sa han och ersatte mig för spriten så jag vet inte om han tackade för hjälpen med datorn eller för att jag åkte och handlade sprit. ”Du, jag har undrat lite vad du har för problem egentligen?” fortsatte han sedan precis när jag skulle åka. ”Vadå problem?” ”Jag menar, varför bor du i LOS? Alla faranger som bor här är ju efterlysta av FBI eller har något annat jävla problem.” ”Kyla, jag tänker aldrig mer skrapa vindrutan med ett gammalt kassettband eller CD fordral”, svarade jag. ”Hmm… godkänt.” ”Än du då?” ”Jag har funderat en del på det också och tror att min personlighet inte passar någon annanstans”, svarade han. ”Tror jag också”, mumlade jag tillbaka. ”Va sa du?” ”Tänkte högt bara”, sa jag innan jag drog därifrån. Just nu är jag i alla fall ytterst tacksam att jag slipper diskutera Coronavirus med Robban. ”Fan vad du är känslig, skit i det där”, hade han säkert sagt men själv gripits av panik när Mama San tvingats slå igen baren eller spriten tagit slut i affären.

Robban påminde, i ett avseende, starkt om min egen farbror som var entreprenör utan bokföring och led av både myndighetsförakt och skatteskräck men det var avsaknaden av den del av det autonoma nervsystemet som får en människa att skämmas som de saknade helt, båda två. Jag minns speciellt en fin sommardag i mitten av sextiotalet. Att jag minns just den dagen beror på att jag precis släppts ut från 2 veckors husarrest efter att ha skjutit hål i en surströmmingsburk med pilbåge i farsans garage där han hade parkerat sin DKW med tygsufflett. Som rehabiliterad liten grabb fick jag i alla fall följa med farbror Sven vid ett bilbyte då hans gamla Duett skulle bytas ut mot en nyare bil, också den begagnad förstås. ”En ny bil lyser ända in i skatteslipsarnas själ och då kan det bli obehagligt”, sa han när vi åkte iväg i Duetten för sista gången. ”Man måste köpa begagnat för de håller ögonen på alla nya bilköp, förstår du. Allt ska dom där jävla skattehomofilerna snoka i och snart vill de väl ha farmors blodgrupp också”, fortsatte han. ”Ska vi till han bilhandlaren ute vid bryggeriet?” frågade jag lite försynt där jag satt nersjunken i det främre passagerarsätet och sparkade på en skokartong med hopskrynklade kvitton. ”Tattar-Bengt menar du? Nää du, bättre än så gosse. Och förresten hur fan kan han heta Bengt? Taiko hade passat bättre. Han är ju för helvete tattare och går inte att lita på”, sa farbror Sven och berättade sedan om kärringen från ett resandesläkte som hade gått ut ur järnhandeln med en ny motorsåg hängandes under den vida kjolen, vilket tydligen var en klassiker redan då. ”Hon hade väl krokar i läpparna”, sa han och skrattade men jag fattade ingenting, motorsågen hängde ju under kjolen. Tattare, tänkte jag sedan. Precis som han, knivsliparen, som cyklade runt i bygden med en handdriven slipmaskin på pakethållaren och slipade knivar och saxar åt bygdens hemmafruar. Alla sa att han också var tattare. ”Nä, vi ska bort till Bil-Åke vid riksvägen, han häller i alla fall inte sågspån i växellådan på sina bilar”, sa farbror Sven och väckte mig ur mina tankar. ”Jag har redan varit uppe och tittat på en skitfin blå/vit Amazon 62:a. Ja, tidigt på morgonen förstås, innan Bil-Åke hunnit ut. Annars kan han ju tro att jag är intresserad. Du ska aldrig verka intresserad när gäller affärer förstår du”, fortsatte han men jag lyssnade bara på ett öra. Många i stan hade smeknamn, tänkte jag istället där jag satt tyst i bilen, och det verkade som namnen var förknippade med deras jobb eller något annat de kunde sammankopplas med. Som Tattar-Bengt, han var ju tattare. Bil-Åke sålde bilar. Lasse Krokfot var född med en fot som pekade inåt. Att Skit-Nisse tömde latrintunnor det visste jag och antog att Brak-Pelle släppte brakskitar men jag hade ännu inte greppat att Gummi-Lasse var resande i kondomer. När vi kommit en bit utanför stan svängde vi av riksvägen och körde in på en stor grusplan direkt efter Caltex macken och jag minns att vi kom fram till en lång barack med en skylt på taket. ’Åkes Bil Center’ stod det med stor text och ’Begagnade bilar’ med lite mindre. Så snart vi hade parkerat såg jag en långsmal man i välpressad grå kostym och mörka solglasögon komma gåendes emot oss med ett kritvitt leende. När vi klivit ur bilen skakade han genast hand med farbror Sven och började prata i ett utan att ens hämta andan. Medan de diskuterade affärer gick jag runt och tittade på alla begagnade bilar som stod parkerade i tre rader, de finaste närmast riksvägen förstås. När jag hade avverkat tredje och sista raden gick jag tillbaka och såg hur de stod och diskuterade vid en blå Volvo Amazon med vitt tak som stod parkerad i första raden. ”Sex och tre, sa bilhandlaren.” ”Sex tusen jämt”, hörde jag min farbror säga. ”Jamen, jag har ju redan gått ner trehundra”. ”Gå ner trehundra till då. Sex tusen jämt.” ”Okay då, men det är bara för att det är du”, sa Bil-Åke och sträckte fram handen men farbror Sven sträckte sig istället efter sin stora plånbok i bakfickan. ”Det är ju kontant förstås”, sa han sedan och klappade med vänsterhanden på sin stora svarta plånbok som han nu höll fullt synlig i höger hand. Så snart han vek upp plånboken och drog i några tusenlappar skulle priset ner fem procent till och att det aldrig slog fel visste jag eftersom jag hade bevittnat samma procedur ett dussintal gånger tidigare. Det var alltid kontanta medel som gällde om man skulle göra en bra affär, det hade han förklarat för mig minst hundra gånger. Att säljaren kanske gick back på affären eller hade en gammal sjuk mor hemma i kökssoffan kunde man inte ta någon som helst hänsyn till när man gjorde affärer. Kontant var kontant och förresten så var ju alla bilhandlare lögnare i alla fall, hade jag fått lära mig. På den tiden fanns inga kreditkort eller banklån för bilköp. Billån kunde man bara få direkt av bilhandlaren som hade ett kartotek med alla som var skyldiga honom pengar. Avbetalningarna skedde normalt veckovis eller möjligen en gång var fjortonde dag och det var inte helt ovanligt att man skrev ut en check till handlaren men bad honom att vänta till lönedagen med att lösa in den. Det hände också att han erbjöds att få veckans avbetalning i en dunk hemkört eller en samling silverbestick, stulna förstås. I banken fick man inga lån för annat än möjligen till ett hus, men då skulle man stå med mössan i hand och ha en rejäl kontantinsats eller en trovärdig borgenär. ”Jag gav inte mer än fem och sju emellan på Duetten”, sa farbror Sven sedan när vi åkte hem i Amazonen. ”Jag förstod det”, sa jag. ”Visst är den fin. Vi behöver inte göra ett skit med den annat än att plocka ur säkerhetsbältena. De är ju så förbannat obekväma och bara i vägen”, sa han men jag sa ingenting. ”Det syns att det är en gammal gubbe som har haft den. Kolla här, slät som ett barnarsel”, fortsatte han och drog med fingrarna i askkoppen. ”Gubben har ju inte ens rökt i bilen”, tillade han och tände en John Silver utan filter. Så var det på den tiden, man rökte i bilarna och var askkoppen full så kastade man bara ut fimparna genom fönstret och fruntimmer bakom ratten ansågs vara en värre trafikfara än att man själv körde på fyllan. Det hade jag förstått den gången farbror Sven motvilligt hade gjort ett försök att lära sin dåvarande hustru att köra bil och jag satt med i baksätet. ”Gasa på kärring, kör du saktare så åker vi ju för fan baklänges”, hade han sagt högt tre gånger på tio minuter innan han till slut drog i handbromsen och sedan blev det inga fler körlektioner men det gjorde inget för lite senare bytte han kärring i alla fall. När vi kom hem från Bil-Åke funderade jag på vad en tattare egentligen var för något men det var först några veckor senare, vid ett besök på biblioteket som jag läste i en officiell svensk uppslagsbok att det var benämningen på den föraktade blandras som var resultatet av att människor ifrån det tidigare nämnda resandesläktet fått barn ihop med lösaktiga svenskar. Alltså tillhörde både Tattar-Bengt, som hällde sågspån i växellådorna, och knivsliparen en blandras. Kunde det verkligen vara så? Det stod ju i en uppslagsbok utgiven av svenska staten och då måste det väl vara så, snurrade tankarna hos en liten snaggad grabb som inget hellre önskade än att få lägga till med Beatles frissa.

Idag har jag blivit plågad igen... tur att det var fruntimmer denna gången! Vägning och mätning... Lyckligtvis togs inte tempen i baken... Syresättningen i stortån var bra... Spruta i benet var fasiken inte kul! Liten skvätt i munnen var mycket bättre... Allt som allt är jag ganska nöjd med min insats...

Hej Just nu äter vi på lokala pizzan.. Lite Parama smakar alltid gott.. Till ett glas vin.. Det är för barnen.. Frugan tog lamm.. Jag fisk.. Leo och Leoina gjorde sin egen pizza bakad i riktig ugn. Och allt detta i Min Buri. Ha en kanonbra dag

Goo Middag Grevar och Baroner Lunch pizza på La Luna i Ao Nang med trevlig sällskap. Trevlig helg/NorLyx

Efter maten ville frugan vara romantisk igen så vi tog oss till andra änden av Rawai beach och gick ut på piren för att kolla solnedgången.

Väl framme så var det dax för palatsbesök...

Det brukar vara långa diskussioner om benutrymme på forumet. Benutrymmet har ingen betydelse, det är magutrymmet som är viktigt. Det är inte roligt när det är så trångt att magen tar i fällbordet när man ska äta. Detta är på KLM, mycket bra. Matbild är väl ett måste. KLM;s köttbullar. Klart godkänt. Var på Soi LKmetro. Efter en nota på 2600 Baht fick kvällsmaten bestå av Koitiao Gaj, 40 Baht. Man måste lära sej att prioritera. Drack Chang hela kvällen. Tur var det för helt plötsligt kom det några tjejer i gröna Changklänningar Dom tyckte nog att jag såg trevlig ut för dom gav mej en Changficklampa. Tur ska man ha. MVH Nutteman

Blir tydligen dubbel ibland men so what. Tror dom gav 300 - 330 watt per st dom panelerna som gav el till en av pumparna, 24 v och pumpa vattnet upp till en massa vattentunnor. Hade även en del batteri lösningar men drev hela sin odling och kursgård med solseller, Intresant att se även om jag inte var med på kursen fick jag en visning

Helt ok att sova där även pinka och duscha men kolla nere till höger lite onödigt slarv tycker man var ute och gick på byn när min fru och hennes bror var på kurs, liten skit by tredje bilden dår skulle dom montera hyllor för en liten Affär. Sista bilden en skrotnicke som skulle pinnsvetsa men på en målad yta, går inte försökte jag säga, naturligtvis förstod han inte men jag hitta en rondell och slipa rent, vips funka det ooooh sa han. Det var skrot ända in och där satt två små flickor och lekte med en dator N

Jag har tänkt långt och hårt på nästa aktivitet att roa mig med i min självisolering. Beslutet föll på ytterligare en tävling. Förra tävlingen byggde ju mycket på kraft och uthållighet så för att göra det rättvist ska det denna gång handla om intelligens och strategi. Därför föll beslutet på Bingo! Jag har ett ganska avancerat upplägg, som dock inte är helt konfirmerat än, men tanken är att 60 medlemmar är kvalificerade. Uppdelade i 6 stycken 10-mannagrupper går de 3 första med 1-rads bingo vidare till semifinal; alltså totalt 18 stycken. I semifinalen blir det 3 stycken 6-mannagrupper där de 2 första med 2-rads bingo går vidare till final. I finalen är det full bricka som gäller; eventuellt med Loket som utropare! Vilka 60 blir utvalda till denna ärofyllda tävling? De jag tycker verkar ha haft mest aktivitet från helgen fram tills lottningen görs i morgon eller på torsdag. Det här är Thailand så även väldigt många karma till mig kan köpa en plats. Om någon av religiösa skäl eller liknande inte vill vara med kan de höra av sig. Priset är inte bestämt, beror en del på sponsorerna, men typ en öl eller så till vinnaren. Många kanske tror att Bingo bara är tur; så är det absolut inte. Jag har spelat mycket drive-in bingo de senaste 20 somrarna i allt från Värsås via Fagersanna till Norra Fågelås och jag har sett gamla tanter blanda ihop 52 med 25 och gamla gubbar som somnar mitt under Rövarbingon så det krävs allt en hel del. Nedan är det certifierade bingo-spelet som kommer användas, inköpt på Elgiganten i Skövde för runt 15 år sedan och använt så sent som på Nyårsafton då jag vill minnas att jag förlorade 40 Baht.

Åtta år sedan...

Min farsa är den bästa som finns... han skämmer bort mig hela tiden... å det gör mig så glad... Nya leksaker fick jag idag... Å ett tuggredskap för mina tänder som kliar något så in i h-vete, kan inte skiten komma ut bara!

Målet med resan är ju Chiang Mai och besöka gumman å Mini... men varför ta raka vägen när man kan skoja till det lite... Så nu går resan till Japan, till Tokyo, till Haneda med ANA... bra med plats och ensam i kabinen på åtta sittplatser. Skumpa var den huvudsakliga drycken denna afton men även lite sake slank ner... Generellt sett tycker jag att förrätterna är bättre än huvudrätterna när jag flyger... så denna gång blev det tre förrätter och en dessert istället för den klassiska serveringen... caviar, foie-gras och alaska crab, avrundade med mascarpone crepes samt några chokladbitar... men först de klassiska amouse-bous... Stolen bredvid bäddades så jag utan väntan kunde lägga mig. Sov som ett barn, vaknade och beställde frukost i form av lite melon och ANA's klassiska curry...

Favoritdottern hade inte mycket nytta av sin businessklassbiljett på Bryssels flygplats idag.. folktomt, massor med inställda flyg, inga köer och stängda lounger... Fast nu är hon snart hemma hos oss för en stund!

Denna resan fick ett abrupt slut... med min planerade hemresa blev inställd och med farhågor om inställda inrikesflyg så blev det bråttom. Vaknade, funderade lite, diskuterade med gumman om hur vi skulle göra, skall jag stanna i två månader, skall vi åka allesammans eller skall jag åka själv. Slutligen hade vi bestämt oss, jag skall åka själv. Okay, flygbiljetter. Fanns inget från den lokala flygplatsen men finns från Chiang Mai. Boka biljett, packa väska... Älgen gungar när vi lämnar... Vi kom inte så långt... Fixade fram en ny bil och ankom flygplatsen med god marginal. Resan vidare från Bangkok till Sverige är inte ännu klar då min Travel Consultant inte har börjat jobba ännu... men nu gäller det att vara på rätt ställe för att kunna komma vidare. När de väl öppnat fanns det lite olika alternativ, varav ett var samma kväll via Köpenhamn. Den tar vi! Suvarnabhumi är inte fullt... men heller inte helt ensligt... Här skall man hålla lite avstånd... Inte mycket som går idag... Inte många lounger öppna heller... Men benutrymmet var bra... Väl i Köpenhamn var de hårda med att hålla avstånd. 2m hela tiden, högtalarutrop, vakter och markeringar på golvet... Kastrup är en stor parkering just nu, står många SAS plan på rad och väntar på nya uppdrag... Planen till Göteborg är inställda, så det fick bli en omväg via Stockholm och sedan till Göteborg, den kärran var ganska välfylld... Väl i Göteborg var det flygbuss och tåg, sedan var jag hemma... 39 timmar dörr till dörr får ändå vara godkänt i dessa tider...

Mean Streets var inte alls så bra som dottern hade påstått. Visst Scorsese har aldrig gjort någon dålig film och De Niro och Harvey Keitel gör aldrig bort sig i en gangsterfilm men ändå. Blev nästan lite trött så fick köra en espresso och ett par omgångars uppvärmning; ölen får vänta till semifinalerna. Kort referat av kvartsfinalerna. Tommy-Enis. Som seedad slapp Tommy starta och det kan tveklöst vara en fördel efter ett långt uppehåll, dessutom kan han ju kasta på Enis resultat. Enis kändes lite ringrostig och presterade sämre än i gruppspelet medans Tommy fortsätter att ånga på. Faktum är att han hade avgjort redan efter 5 pilar och därför kunde kasta sista med vänstern till Oves stora förtjusning. 43-36 SatanG-Spooncreek Ett hett och efterlängtat Thailandsderby, det skilde dessutom bara 1 poäng i SatanG's fördel om man ser till gruppspelet och de hade samma poäng i prologen; olidligt ovisst. Spooncreek var första ut och startade med en 9:a och en 8:a. Efter två nervösa kast avslutade han sedan stabilt med två 8:or till det facila resultatet av 44. SatanG kändes uppenbart stressad av det resultatet och började med en 5:a, något han aldrig riktigt hämtade sig från. 34-44 John Khonkaen-Rolba Kanske den kvartsfinal som på förhand kändes allra hetast. Rolba stod för en oerhört jämn serie med 4 stycken 7:or, en 6:a och en 8:a och satte med 42 poäng ordentlig press på John Khonkaen. JK startade svagt med en 6:a men efter det var det ingen tvekan, ett ytterst stabil 46:a. 46-42 Peolito-Hamnoi Ett storstadsmöte skulle man kunna säga. Peolito har sett säker ut medans Hamnoi har smugit i vassen. Det kändes som att Hamnoi var lite nöjd med att nått kvarten och bjöd inte riktigt upp till någon kamp medans Peolito bättrade på sitt dagsbästa. 43-35 Det innebär att vi är framme vid semifinalerna och lottningsträdet ger oss dessa heta semifinaler. Tommy-Spooncreek John Khonkaen-Peolito. Synd att vi inte kan livestrema matcherna, kanske kunde kontakta Leifby och höra om han kan live kommentera. Ni kan se på bilden nedan hur seriöst det är. Litet reklamuppehåll nu men, stay tuned.

Japp, då har grupprundan spelats, nu med 6 pilar per medlem. Spännande, välkastat och en del överraskningar. Måste också rätta mitt tidigare inlägg; det är de första 4 som är seedade och där förlorade Captain Morgan slantsinglingen. Nedan följer resultat och en snabbanalys: Grupp 1 1. Tommy, 45 2. Hamnoi, 43 3. Måne, 42 4. Fredman, 38 5. Stjp, 35 En enorm skräll att Fredman redan är utslagen, efter att vunnit prologen. Stjp hade lite otur i att gå ut först efter lunchuppehållet, jag var inte riktigt inkastad än. Tommy avslutade med en bulls-eye och ser stark ut. Grupp 2 1. SatanG, 44 2. Rolba, 42 3. Mankan, 42 4. Samet, 39 5. Soengsang, 34 Även här blev den seedade kastaren, Mankan, utslagen. Med samma poäng som Rolba förlorande han i en gastkramande sudden-death. Samet var på väg mot kvartsfinal då han, helt utan förvarning, missade hela tavlan med sista pilen. SatanG avslutade med två 9or och blir absolut att räkna med. Grupp 3 1. John Khonkaen, 47 2. Spooncreek, 43 3. Stefan5300, 40 4. M33, 38 5. Esspe, 32 Ytterligare en gång blir den seedade medlemmen, Stefan 5300, utslagen. Men så är det, oerhört jämnt och små marginaler som avgör. M33 blev störd av ett högtararutrop angående Covid-19 och det blev en lång diskussion om han skulle få kasta om men så blev det inte. John Khoenkaen stod för dagens hittills högsta resultat och ser ruggigt farlig ut. Grupp 4. 1. Peolito 42, 2. Enis, 40 3. Captain Morgon, 36 4. BTT, 33 5. Bibben, 31 Det märktes att jag börjar bli trött i kastarmen och Bibben, som gick ut allra sist, fick tyvärr betala för det. Enis är den enda seedade som är vidare och Peolito stod för gruppspelets andra Bulls Eye. Lottningen till kvartsfinalerna är också genomförd: Tommy - Enis SatanG - Spooncreek John Khonkaen - Rolba Peolito - Hamnoi Det känns som att John Khonkaen har den högsta toppnivån men Tommy är nog allra jämnast. Peolito samt SatanG får nog ses som dark horses. Det är dock små marginaler och blir säkert tillfälligheter som avgör. Nu blir det ett avbrott för Mean Streets med dottern och lagom till kvartsfinalerna börjar kan också förutsättningarna ha ändrats något. Det pratas om åska och kanske regn och heller inte omöjligt att jag tar en öl eller två vilket givetvis kan ha en negativ påverkan på exempelvis Peolito och Rolba som inte är så vana vid öl. Lägg gärna era bets så återkommer jag om en sådär 2-3 timmar.

Av någon anledning så har jag ganska så lite o göra på jobbet, så ibland har jag tid och lust och göra något. Som att leta upp alla foton som sparas här o där i mina datorer (2st, här hemma och där borta) Fotot e inte nytaget, utan bör vara taget i Januari 2016 C;D

CoronaThailand är inte så dumt faktiskt... skickade morsan å farsan till marknaden... nästintill folktomt... Sedan förklarade jag att jag ville ha en pool... farsan den snålkuken var såklart emot... men när han fick lov att köpa valfritt flytetyg och han fann ett flygplan ändrade han snabbt uppfattning... Morsan skulle sedan fortsätta sin bunkring ännu en dag för att säkerställa att alla skrymslen i huset är fulla med föda... 19.000 thb på Makro under två dagar måste vara någon form av rekord? Men mitt i denna CoronaNoja så har ändå morsan näsa för Bizniss... Därefter var ordningen återställd... allt fokus på mig igen!

Så var dagen kommen... farsan är tillbaka! Morsans tydliga direktiv följdes inte slaviskt utan bara delvis... dock var hon stenhård med att på flygplatsen vid ankomst skulle väskorna decinficeras, samtliga kläder på kroppen bytas och åsen förseglas. Kroppen skulle tvättas noggrant innan nya rena kläder applicerade... far som är tuktad som en lydig hund skötte sig och utförde sitt uppdrag. Men det kvittade, morsan var ändå inte i tid för att hämtade honom, utan han fick gott vänta 30min på henne. Han vet sin plats min far, den jävla toffeln! Å jag... jag bara rycker på axlarna... Sedan skulle jag ha mig ett bad... John Blund kom med klubban... jag har ett fast grepp om min "mia noy", det har jag lärt mig av farsan...

Hade bestämt möte med @noopi i Bangkok... men den dyngkuken hade fastnat med ballen hos damerna i Pattaya och ändrat sin plan utan att informera mig... Han har mina nycklar och jag har svenne-varor till honom... vad göra? Bokade en taxi och åkte till Fucktaya... Han blev så glad när han sig mig... eller var det svenne-varorna han blev glad för? Som straff tvingade jag honom att bjuda mig på en dyr middag... wagyu och Crêpe Suzette... Därefter möte jag upp med @spooncreek och hade en trevlig eftermiddag och betraktade nedstängningen av Pattaya på avstånd, kvällen avslutades med kebab på Zip... Därefter taxi tillbaka till Bangkok...

Från en liten utflykt häromdagen. Skickat från min iPhone med Tapatalk

Imorgon är det dags igen. En resa till Thailand för att besöka gumman och mini... Varit mycket diskussioner i veckan med gumman... som egentligen inte vill att jag kommer, då hon nojar något enormt över Coronan... Hade själv betänkligheter några minuter i veckan när länder börjar stänga sina gränser och Singapore Airlines ställde in alla flyg till Europa... men de betänkligheterna gick snabbt över. Så idag har jag fått förhållningsregler. Inledningsvis, munskydd skall bäras hela tiden, bytes minst två gånger per dag. Handsprit skall alltid medföras för snabb åtgärd. Varje hotell jag bor på skall jag begära extra städning, helst med någon alkohol. Vid samtliga boenden skall jag tvätta mig ytterst noggrant, helst med desinfektionsmedel... Jag skall förbli på hotellet och endast äta room service, inte gå ut, inte utsätta mig för andra människor. Vid ankomst i Thailand skall jag desinficera min väska på utsidan innan den tas in i på ett tillfälligt hotellrummet och öppnas. Där skall sedan omedelbart alla mina kläder ner i inte en utan två påsar i varandra och förslutas, därefter ny dusch/tvätt och nya kläder. Nu är jag välkommen att besöka gumman och mini. Jaja... vi får se hur det går med dessa rutiner... Höll mig för skratt under hela genomgången och lät bli att hånflina eller ifrågasätta något. Hon är orolig för mini och det får jag respektera. Men blir lite paradoxalt när det går bra att röra sig bland folk i Chiang Mai utan att kläder bränns och kroppen tvättas i Clorin... men jag som kommer från "Red Spot Sweden" skall genomgå en process som får en steril operationsal att framstå som en soptipp... Jaja... nu lär jag väl få Corona bara för att jag skrivit detta... Karma is a bitch!

Morsan som har värsta Corona-nojan ville till butiken för att bunkra lite... farsan försökte säga ifrån men fick bara onda ögat... Så tillsammans med alla andra i stan skulle det handlas... Farsan sade att han hittade en guldgruva och skulle börja exportera till Sverige... Därefter hittade han sin matavdelning och var för en stund riktigt glad... Sedan kom morsan och tog honom i örat och förklarade att din mat står här borta! Vagnen blev fullare och fullare, slutligen behövdes det två vagnar för att inte varorna skulle falla ut...

Nu har jag inte googlat utan jag är i Pattaya men det kanske går bra ändå. Vad som har hänt är att alla Beer Bar måste stänga. Alla restauranger och liknande som säljer mat ar öppet som vanligt. Här ser man skillnaden tydligt. Sälja mat och öl går bra men att sälja öl och tjejer går inte bra. Förbudet verkar inte gälla massageställena. dom har öppet som vanligt. Men ingen regel utan undantag. Five Star Bar på beach Road hade öppet som vanligt. På väg hem gick jag förbi favoritbaren och det var inga problem att få en öl. Jag var klassad som VIP-kund. Jo jag tackar jag. Kan väl tillägga att på väg hem såg jag att många barer hade börjat smygöppna. Gogo-ställena vet jag inte hur det är med men man kan misstänka att det blir många tjejer på Beach Walk i kväll. MVH Nutteman

En söndagsbrunch med "Free flow of Champagne", kan man önska sig något mer... @samet, du skall veta att vi drack, drack och drack... Trevlig söndag alla MPRare nu var det slut.

Varken jag eller @Bibben kan sova just nu... Jag har i vart fall fått svar från vår Airbnb värdinna. Nyckeln ligger under mattan vid dörren till huset. Ja, det var ju raffinerat Huset ligger i området Box Hill North i Melbourne, inte allt för långt till F1-banan, det blir nog taxi dit. Bifogar några bilder som vår värdinna Peggy presenterat sitt hus med. Det finns fyra sovrum, kök, vardagsrum, trädgård och så vidare. Kostnad cirka 1400 kronor per natt, men vi är ju tre som ska bo där. Huset påstås vara nybyggt. Herr Chang har talat.