Leaderboard

Dag 2 var vi uppe tidigt. Som vana storstadsturister så köpte vi "Hop-On-Hof-Off" biljetter och begav oss av i gryningen. New York är bara så jävla coolt. Det är inte Rom eller Paris antika historia och inte Amsterdams eller Stockholms medeltida historia men det är......allt det man sett i alla filmer och TV-serier. Gillar man städer så bara man måste älska NYC. Det var varmt, men inte för varmt . Dottern hade bara en veckas semester då hon hade en 3-veckors summer camp på Northwestern University, utanför Chicago, att se fram emot. Hon hade därför fått ganska fria tyglar att bestämma schemat i NYC och som ett big fan av diverse NBC-producerade TV-serier. Fick därför bli en guidad rundtur i deras studions där Saturday Night Live givetvis var höjdpunkten. Eftermiddagen var det Central Park och lite annat. Veckan innan Gay Pride, hoppas ingen tar illa upp.

Sen min första resa till Thailand 2004 så har det inte gått en dag utan att jag funderat på när jag kan flytta för gott. Nu har vi gjort det och vi har nu varit här sen årsskiftet, så typ 7 månader nu. Redan efter 1-2 månader här började jag svaja lite, var detta verkligen rätt sak att göra? Dagarna går fort, vi har aktiviteter hela tiden, promenader på stranden, träning, windsurfing osv, men något saknas... Efter 3-4 månader började jag verkligen fundera på att flytta tillbaka, hör och häpna, men jag saknade mitt jobb. Och jag saknar även Sverige även om det finns väldigt mycket med Sverige som jag absolut INTE saknar. Mitt jobb har alltid varit som en hobby för mig så jag började läsa på om lite mer moderna IT verktyg såsom Cloud Computing, speciellt om AWS(Amazon Web Services) och jag upptäckte att detta måste jag jobba med. Jag kan inte bara gå här och dröna i Thailand, jag har mer att ge! Så, efter fem intervjuer och tester på nätet så har jag fått ett fast heltidsjobb på CyberCom i Malmö. Jag börjar i början av Oktober. Så vi flyttar tillbaka igen.... Jag tror att jag behövde detta, en nystart. Vi har ingenting kvar i Sverige, inget boende, ingenting... Så nu åker vi hem den 29 September och börjar om igen! Min "Gula feber" är botad för alltid och vi kommer troligtvis inte tillbaka de närmsta åren, nu blir det andra resmål, typ USA, jag har alltid velat gör en roadtrip över hela USA så det får det bli. Nu måste frugan dessutom gå SFI så hon äntligen lär sig Svenska så hon kan få ett riktigt jobb i Sverige. Hon håller dessutom på med sitt examensarbete här i Thailand så hon kan få ut sin examen i Teologi. Jag har inte prioriterat detta tidigare eftersom vi varit på väg hit hela tiden. Ett misstag som jag tar fullt ansvar för. Så är det!! / Joe

Fjärde dagen var vi på Naturhistoriska; alldeles för lång kö och tycker dessutom Londons version är bättre. Vi var också på Metropolitan för lite kulturpoäng, inte riktigt min grej. En kvällstur med bussen. Var dock lite för ljust när vi startade och lite för mörkt för bra mobildbilder senare, läckert att köra över Brooklyn Bridge i skymningen dock. När vi tidigare rest runt i Europa på somrarna har vi alltid sett till att prova lokala specialiteter. I New York är det lite svårare. Vi provade alla stora kedjor som Applebees, Bubba, Fridays, Planet Hollywood osv men den enda jag tyckte stack ute lite var Red Lobster. För jävla mycket bra lokal öl överallt dock. Sista dagen i NYC var det mest shopping och avslutade kvällen "hemma" på Times Square. Jag hade aldrig varit i New York tidigare och måste säga att det gick in på min 10-i-topplista över världens stora städer. Visst saknas det äldre historia och visst är det rätt dyrt men en riktigt skön stad. Dagen efter bar det av till Chicago och några få dagar till i frihet för dottern.

Att flyga från Bangkok till New York är ingen barnlek. Thai Airways lade ned sträckan för många år sedan och när man börjar söka inser man snabbt; det är precis lika långt oavsett om man flyger väst (över Europa) eller öst (över Japan, Korea eller Kina). Det fanns gott om riktigt billiga ekonomiklassbiljetter men vi snackar om 24 timmar; för någon som redan ligger på över 100 flyg i år är det ingen rolig start på semestern. Det blev Premium Economy med All Nippon; jävligt bra service på flyget, bra loungeservice etc men kanske inte den nivå på säten man hade önskat för en så lång flygning. Inga bilder på flyget eller maten då det inte intresserar mig, ingen kritik mot de som gillar det dock. Jag nyttjade mina Bonvoy (Marriott) poäng och vi bodde på ett alldeles för dyrt Sheraton Hotel direkt på Times Square. Helt dizzy efter 24 timmars flygning och 12 timmars tidsskillnad så köpte lite gräsgodis när vi landade. Hade lovat dottern en musical och Be More Chill var tydligen den Broadway musical som gällde för tillfället. Efter föreställningen så kom de ut och signade autografer och det var verkligen mer chill än vad jag hade förväntat mig. Det blev lite Times Square innan vi alla slocknade. Käkade på Bubba Gumps, vilket man som bonnig Svenne trodde var rätt coolt efter att käkat där på The Peak i Hong Kong samt utanför Universal i Singapore och Osaka. Det var mer Pizzeria Alexandra i Tibro, bara att det kostade en dryg tusing och att man fick vänta en timme …..

Igår firade jag och min fru vår 15-åriga bröllopsdag. Så här såg det ut när det begavs sig. Här är beviset! Blev middag med frugans polare i Kampeangphet. En kanon-restaurang som ligger vid/på Pingriver. Bra live-band som spelar soft musik. Så här ser vi ut efter att ha varit ihop snart 20 år och tydligen gifta i 15 år. Tack till min underbara hustru för mitt livs bästa 20 år. Älskar dig!!!

Efter New York flög vi till Chicago. Jag hade verkligen noll koll på Chicago; ishockey, Obama, Capone och någon stor jävla sjö var mina enda referenspunkter. Dottern skulle dock gå på en sommarkurs på Northwestern University i grannstaden Evanston så några dagar i Chicago verkade vettigt. Arkitektur. Det är tydligen vad Chicago är känt för. En vilja att förvandla prärien till Europeisk världsstad och en motrevolt att göra Chicago till en modern amerikansk stad. Det blev rätt bra. Faktiskt en av de vackraste städer jag någonsin besökt. Lite arkitektur från först dagen runt hotellet. De flesta bilderna är tagna genom hotellrumsfönstret så kvalitet därefter. Igen så var det fria hotellnätter och tur var det; bra hotell i amerikanska storstäder är lite smådyra, i alla fall om man räknar i SEK. Nästa dag var det mest arkitektursightseeing; förmodligen inte så intressant för flertalet men som enkel lekman vart jag oerhört imponerad; om det inte vore -20 vintertid så känns Chicago som en väldigt liveable stad.

Tänkte avsluta Chicago men wifi här på tåget till Wenzhou är inget vidare; någon leverantör som fick dra in på leveransen efter att lagt för mycket pengar under bordet kanske. Sådant förekommer i Kina, har jag hört. Jag har bantat ned antalet bilder så får vi hoppas att det går igenom. Efter att vi dumpat dottern på skolan så åkte vi tillbaka till Chicago där vi hade en sista natt. Vi hade bestämt att göra en flodtur på den läckert gröna floden som går genom hela Chicago. Det var rejält varmt och ett oväder väntades men det var bara att chansa, kan ju ta många decennier innan man kommer dit igen. Vi klarade ungefär halva vägen innan åskan och skyfallet drog in, inte illa det. Mörka, olycksbådande moln över Trump…. Efter Chicago flög vi till San Fransisco och bilade oss ned till San Diego innan vi flög tillbaka till Chicago för att möta upp lite vänner och, förhoppningsvis, lösa ut vår dotter. Den delen av resan får dock vänta till nästa helg. En reflektion är att fina statusar på flygbolag och hotell inte är så mycket värt i USA. Nästan inget att äta och ingen fri alkohol. Om det är ren snålhet eller rädsla att ytterligare supersiza befolkningen vet jag inte.

Jag må vara i Kina nu men för en vecka sedan var jag i USA, och då hade jag varit där i 4 veckor. Jag har egentligen aldrig gjort någon reseberättelse; bara lite random bilder. Jag hade dock tänkt starta idag när jag har en helg i Kina men kom till hotellet lite väl sent så det får nog vänta tills imorgon, eller nästa helg när jag är hemma i byn. Något blir det dock, förr eller senare.

Vi stannade till vid en del gårdar men tror inte Cosentino var någon av dem. Mitt minne kan svika mig men min uppfattningen är att Napa var så mycket större nu jämfört med 97 och framförallt var det så mycket fler turister, inklusive de alltmer världsvana Kineserna. Nu var vi förvisso där en lördag så det kan givetvis också ha spelat in. Tackar, kan dock inte personligen ta någon credit för bilderna då jag inte tagit någon av dem. Det är frugan och hennes iPhone X som gjort jobbet. Jag lyckades inte ta en enda bild under 3 veckor i Kalifornien och Las Vegas 97, nästan lite BTT. Tackar. Som sagt var det frugan som gjorde jobbet med fotandet samt också alla bokningar och detaljplanerande. Jag stod dock för den övergripande resplanen och det var givetvis "min" plånbok som bekostade det hela och med tanke på vad 4 veckor med anständiga hotell och restauranger i USA kostar så var det förmodligen den tyngsta insatsen Efter Napa så var det tidig morgon och ett par timmars körande till Yosemite National Park. Vägen dit var mest sönderbrända fält och kullar och det är lätt att förstå de enorma skogsbränder som rasar i Kalifornien varje sommar. Det var först på gränsen till Yosemite som det blev lite grönare och lite vatten. Yosemite är enormt stort och vi körde nog en timme in i parken utan att se annat än sviterna av den enorma skogsbrand som rasade här förra året. Allteftersom vi kom högre upp kom vi dock ifrån de brandhärjade områden och såg alltfler enorma Sequoiaträd (redwood); det är trädet som står till vänster även om det till höger också är ganska enormt. När vi kom upp över 3,000 meter började vi också se lite snö/is i vägkanten och ännu mer högre upp i bergstopparna som ligger på 4,000 meter. Vi var i Yosemite en söndag och dessutom hade det varit helgdag på torsdagen (4th of July) så vi hade räknat med mycket folk. Vi räknade också med att de flesta trots allt skulle åka hem under dagen så vi sparade de mer välbesökta områden till eftermiddagen. Det var säkert en bra taktik men fortfarande en hel del bilar. Många imponerande granitformationer och häftig natur men mest välbesökt är nog ändå Yosemite Falls. Det finns en hel hög med andra vattenfall i Yosemite men Yosemite Falls är ett av de högsta och framförallt mest lättillgängligt. Vi bodde i den lilla trevliga byn Grover i utkanten av Yosemite och deras claim to fame är tydligen Iron Door Saloon som ska vara den äldsta saloonen, som fortfarande är i drift, i Kalifornien. Där fick det givetvis bli en stek och en lokal öl. Det fanns just inte så mycket mer i Grover så vi traskade hem till vårt "hotell" som bestod av 4 rum. Jag fick ringa ägarinnan för att låsa upp och på morgonen kom hon och lagade en fantastisk frukost. En riktigt cool hippiebrud på närmare 60 bast.

Hänger lite på en bar i Ban Phe, ägs av en mycket trevlig fransman och hans thailändska fru. Frun är konstnär/skulptör och gör helt fantastiska skulpturer, mycket drakar och sjöjungfruer mm. Så jag visade Sörmlands Stadsvapen, gripen för henne igår.... hon skrattade och sa, kom tillbaka imorgon så här jag gjort den åt dig, men med min tolkning. Jag tänkte väl inte så mycket på det, men nu är den klar!

San Fransisco är läckert men har blivit oerhört dyrt, antar att det är alla dollarmiljardärer på andra sidan sundet i Silicon Valley som driver upp priserna. Vi strulade också till det med hyrbilen när vi var i USA 97, dock i LA där vi landade. Andra dagen åkte vi ut till Universal och parkerade i ett typ 8 våningar högt parkeringshus. När vi var klara kom vi givetvis inte ihåg var vi parkerat eller hur biljävelen såg ut, lite som när man gick ut och krökade första kvällen på charterresan till Ayia Napa. Nu var vi dock inte fulla men det var bara att vänta tills nästan alla åkt hem så vi kunde prova oss fram. Vi var inte i Redwoodskogen men det blev en del Sequoiaträd i Napa Valley och framförallt i Yosemite; kommer senare. Dag 3. Vi åkte runt en hel del i stan; bland annat Russian Hill och Chinatown, vilket givetvis var oerhört exotiskt för mig. San Fransisco är överlag en vacker och välmående stad, till och med högre hyror än New York. De har också en av USAs allra högsta andel av uteliggare. Jag kommer ihåg detta från 97 men då var det mest gamla Vietnamveteraner och afroamerikaner. Nu slogs jag över hur många unga vita män det var. Det sägs att det är alla godhjärtade dollarmiljardärer i Silicon Valley som lockat uteliggare från andra städer genom, förhållandevis, bättre förhållanden. Som en enkel lunch ville frugan prova på Amazon Go; en livsmedelsaffär där man bara behöver ha en Amazon App på sin mobil och sedan bara traskar in och tar det man vill ha. Man behöver inte ens stanna upp och scanna på vägen ut utan det läses av, även om man försökt snatta sin lunchmacka. Kanske Silicon Valley miljardärerna inte är så himla godhjärtade, de kanske bara ger lite smulor av de miljarder de tjänar på att allt fler lågutbildade förlorar sina enkla jobb på liknande sätt som dessa. Bara mina 5 cent. På kvällen körde vi en båttur som gick runt Alcatraz och under Golden Gate Bridge; riktigt läckert men ruggigt blåsigt. Dag 4 var inte vilken dag som helst. Fourth of July! Jag förväntade mig attacker av Godzillas, intergalaktiska rymdskepp, rakade ryssar eller orakade afghaner men därav blev intet. En attack blev det dock; av den lömska Bay Fog som dolde hela staden i en dimma som skulle fått Karl den 12:e att backa. Dagen började dessutom med en halvstor jordvägning längre söderut i Kalifornien, inget vi märkte av dock. Vädret var dock hyfsat till att börja med, om än väl kyligt. Först lite sightseeing och givetvis var vi tvungna att ta en ride med San Fransisco Cable Car. Lite turistiskt givetvis, men fa fan, det var ju det vi var. Vi hoppade av vid Lombard Street och den ikoniska bilvägen ned för gatan. 99% av alla bilar kördes av asiatiska turister med tre brudar hängandes ut från fönstren med selfiepinnen i högsta hugg. Därifrån var det gångavstånd ned till Fisherman's Wharf och Pier 39 där det storslagna 4th of July fyrverkeriet skulle brännas av 20:30. Började bli mycket folk. Men också allt tjockare dimma. En lång väntan, bara 10 grader och en ruggig fuktighet. Och vilket jävla fiasko, typ Trumps andra möte med Kim Jong Un; man såg ingenting och det tog slut innan det började. Det var lätt att förstå att det var saftigt påkostat och skulle varit jävligt bra men jag tror Valborgsfyrverkeriet i Tibro Stadspark 84 var en större visuell upplevelse. Dag 5, sista dagen i SF, mötte vi upp en kompis till frugan i Presidio, ett välménde villaområde i närheten av Golden Gate Bridge. Hon är thailändska av vietnamesiskt/kinesiskt ursprung och hennes man amerikan men etnisk kines. De brottas nu med den nya tidens kvoteringar i USA; de bästa (fria) high schools har alldeles för många etniska minoriteter, framförallt asiater, och alldeles för få vita, så ambitiösa amerikanska asiater får plockas bort för att ge plats för lata vita ungar; vem kunde tro att det en dag skulle bli så? Några bilder från Presidio och Alamo Square. På kvällen fick vi en gratis bonusupplevelse, en 7.1 jordbävning i sydöstra Kalifornien som kändes rejält på 36e våningen 60 mil därifrån. Jag var i Khaosiung, Taiwan, under den dödliga jordbävningen 1999. Den var 7.7, har jag för mig, och jag befann mig närmare epicentrum, men den här höll på i vad som kändes som en evighet.

Napa Valley. En hel del vinintellektuella hävdar numera att Napa-vin är fullt i klass med den Gamla Världens viner. Själv har jag ingen aning; jag provade ett glass rött och ett glas vin och båda smakade gott. Den hemfiltrerade APA'n jag drack till ribsen på kvällen smakade dock ännu bättre; mer sofistikerad än så är jag inte. Ut från San Fransisco via Bay Bridge och en timme av mestadels sönderbrända kullar. Sedan blev det finare men inte riktigt på fransk eller italiensk vingårdsnivå. Kväll och natt spenderades i en liten trevlig stad/by kallad Yountville. Några märkliga Absolutflaskor jag aldrig sett tidigare. Uppe vid 6 för en hyfsat lång körning till Yosemite National Park. Men det får bli imorgon.

Jag hade med Chicago på min Bubblarlista. Tveklöst en av de 10 vackraste städerna jag besökt men var bara där i 4 dagar så för kort tid att kvala in. Även nästa dag var det mest arkitektur samt ett besök i Millenium Park. Sedan var det dags för musical igen, denna gång den högt prisade Hamilton. Jag hade en massa Kinajobb att göra så jag hade en godkänd anledning att utebli. Nästa dag tog vi en Uber till grannstaden Evanston, där dottern skulle inkvarteras och bildas i tre veckor. En trevlig liten universitetsstad precis vid Lake Michigan. Dottern hade en kompis med sig från skolan i Bangkok men de läste olika ämnen och inkvarterades på olika delar av campus så de sågs bara som hastigast på helgen. Ingen direkt lyxsvit. Och sedan var jag och frugan själva; precis som vi kommer vara för gott om 5 år. Totalt 4 veckor med frugan, så länge har vi inte sammanhängande setts sedan vi träffades för 21 år sedan.

Behöver ett litet break från allt kontraktsläsande och annat tråkigt skrivbordsgöra. Jag tror inte jag tog 10 bilder på semestern så alla bilder är snodda från frugans Facebook, vilket också innebär att flera av er redan sett dem då hon brukar tagga mig. Det är dock alldeles för jävla många bilder så jag får sålla duktigare om jag ska bli klar innan jul. Dag 3 var det riktigt varmt men vi var imponerande flitiga i vårt turistande. Vi hann med flera av NYC's mest ikoniska byggnader, som många nog känner igen från diverse filmer och TV-serier. Vi var även vid Wall Street och såg den tjur vi alla vill se springa. En hel busslast med Kineser kom precis innan oss och de skulle alla massera tjurens kulor, i hopp om ökad rikedom förmodar jag. På eftermiddagen tog vi en färja ut till Liberty Island för kanske New Yorks allra kändaste landmärke; Statue of Liberty. Väl där hade man också en jävligt schysst vy över Manhattan. Dotter Atom är väldigt filmintresserad och vi var i NYC precis när senaste Spiderman lanserades. Tom Holland, Spindelmannen själv, var runt i alla talk-show soffor och promotade. Då vi bodde på Times Square så hade vi nästan alla studios runt hörnet och dottern hade stenkoll på var hennes idol Tom höll till. När vi skulle ut och äta på kvällen så visste vi att han var på CBS och när vi såg en folkmassa vid en bakdörr så ställde vi oss där. Fullt med tonårstjejer längst fram och slipade snubbar som hängde lägre bak i väntan på en autograf att kränga på Ebay. Han skrev bara ett fåtal autografer och dottern blev utan men det var ändå en av hennes absoluta höjdpunkter på resan. Dagen efter visade det sig att jag och dottern dessutom var världskända. Eller kanske inte, men våra ryggar var med i ett klipp som trendade på Twitter och Instagram. En liten tjej knuffades under tumultet och hjälptes upp av Spiderman. Och där var våra ryggar, i ett klipp som re-tweetades i en hastighet som förmodligen gjord Trump grön av avund.

Det där har jag också hört men skulle tro att det kom från någon Mrs Manners-spalt i någon 80-tals damtidning. Jag var nere och hälsade på några Pattayaforumister tidigare i år och hade även då på mig en randig tröja och det formligen haglade "hello sexy man" från snygga 22-åringar så jag litar på deras omdöme Nog med vingårdar och granitklippor; det är ju ändå beachen som är Kalifornien. Alltså styrdes bilen mot kusten och den mytomspunna Highway 1. Ganska fint på vägen ut från Yosemite men sedan blev det snabbt gula fält och kullar igen. Det var Monterey som gällde för kvällen men vi tog en liten detour över 17-Mile Drive när vi kom fram till Monterey Peninsula. 17-Mile Drive är en av väldigt få privata och avgiftsbelagda vägar i USA men 10 Dollar kändes överkomligt. 17-Mile Drive går genom några av Kaliforniens villaområden samt en av världens allra kändaste golfbanor, Pebble Beach, samt världens mest fotograferade cypress, The Lone Cypress. Väl incheckade traskade vi ned till Montereys hamn och deras kändaste attraktion, Cannery Row, odödliggjord genom John Steinbecks bok med samma namn. Dags för lite sälskådning igen, denna gång en något mer fotogen Harbour Seal. Dags för lite ostron igen. Denna gång hade jag ingen randig skjorta på mig men fan vet om jag inte såg lika fet ut ändå så jag valde en annan bild.

Tänkte bara påminna om denna spontana tillställning idag. Kommer det ingen så finns ju risken att jag går ut på en egen barrunda, blir dretfull och hamnar i säng med lilla Noi. Plötsligt blir jag utkastad och flyttar till Uttardit istället och bygger ett litet hus med tillhörande ankfarm. Börjar dricka för mycket Saengsom, förlorar jobbet och börjar skriva 25 inlägg om dagen om korkade thailändare. Efter 1 år, nyskild och med en unge i Uttaradit, flyttar jag till ett 12 kvadrats kyffe i Jomtien och går över på Lao Khao och skriver 35 bittra inlägg om dagen angående dyra Svennekrogar och korrupta poliser och när ytterligare 1 år gått är jag tillbaka i Tibro, cirkeln sluten. Då kan ni ge er fan på att det blir 50 bittra inlägg om dagen angående det svenska samhället. Om ni inte vill se detta så ta er till Harrys idag.

Kom hem från USA's goda vänner i Kinesien idag, så dags att fortsätta där jag avslutade. San Fransisco. Det var nästa anhalt och nu var det alltså bara jag och frugan medans dottern levde campusliv med sina till 90% amerikanskfödda asiatiska vänner. Jag var i San Fransisco med en kompis 1997, men kan inte påstå att jag kände igen särskilt många vyer. Är dock väldigt säker på att vi inte bodde här då. Och vi hade nog inte utsikt över Bay Bridge heller. Det kan dock varit i samma område, i alla fall någonstans utmed Market Street. Det var en ovanligt fin dag när vi landade i SF och det skulle visa sig att det inte blev så många flera blåhimmelsdagar. Dag 1 höll vi oss dock runt hotellet, och det var inte så illa det. Dag 2 körde vi lite Hop On Hop Off och första stoppet blev, inte helt oväntat, Golden gate Bridge. Det blev också ett stopp vid Civic Center för lite Europakänsla samt lite bussströgande. Cannabis är ju numera legaliserat i Kalifornien och guiden drog ett skämt om att folket i San Fransisco inte blivit så överraskade sedan jordbävningen 1989 när de hörde detta; "det har väl alltid varit legalt" var den allmänna uppfattningen. Reklam fanns det gott om också. Kvällen avslutades med sjölejon, ostron och gycklare vid Pier 39.

Tro det eller ej, men jag är faktiskt ganska duktig på matte... Så nog hade jag räknat på ekonomin ett antal gånger innan vi flyttade även om Bahten blivit överraskande stark mot kronan. Jag hade faktiskt budgeterat för betydligt mer än vad vi spenderat under dessa 7 månader Den största anledningen att vi flyttar hem igen är faktiskt mitt jobb. Jag tycker det är så roligt och intressant att jobba så jag kör nog 10 år till. Dessutom så är min "Gula feber" botad, att bo här på heltid och bara fördriva tiden med diverse aktiviteter till och med det blir tjatigt och man känner sig onyttig när man inte uträttar något. Sen är det ju helt jävla omöjligt att festa och dricka dagligen som man ju kan göra på semestern under en kortare period. Ett 'ordspråk' jag myntat i hjärnan när jag är ute på stan här: "Det som är charmigt på semestern blir bara ett "pain in the as" när man bor här." / Joe

Jag hoppas att ingen misstycker ifall jag kommer med en liten anekdot och den är i mitt tycke väldigt on-topic. Trådskaparen är ju @Gorocco och jag och nämnda Gorocco har varit ute på många spontanträffar den sista tiden. Då vi körde bil ner till Västkusten senast så hade vi mycket gott om tid att prata om allt möjligt mellan himmel om jord ( vilket vi gjorde ). Vi försökte komma på hur, varför och när vi träffades för första gången. Vi var rörande överens om hur och var vi träffades men inte när. Vi har en gemensam vän som träffade Gorocco nere på Koh Samui och de höll alltid kontakt med varandra i Thailand. Vid något tillfälle så var jag på besök i Khao Suan Kwang, en liten by som ligger halvvägs mellan Khon Kaen och Udon Thani. Vår gemensamma vän ringde till Gorocco som just vid det tillfället befann sig i Udon Thani och tyckte att det vore kul om han kunde komma ner och hälsa på. Gorocco tyckte att det lät kul med en spontanträff så han sade till Lillkrabban att packa en ryggsäck med grejer för nu sticker vi iväg på utflykt. På den vägen är det. De här bilderna tog jag då jag och Gorocco träffades för första gången och det var i början på januari 2011. När blir nästa spontanträff ? Luke the Drifter

SoiSixten.se har jag inte skrivit på och det verkar som om att forumet inte har varit aktivt på 4-5 år. Försökte att vara lite aktiv på Thailandforum.se för något år sedan, men tappade intresset. Är lite aktiv på några engelskspråkiga reseforum. Här på forumet har jag ändrat nick en gång ifrån Siamways till det nuvarande. Gillar MPR för att det alltid finns något att läsa och många trevlig och kunniga medlemmar. Det är ganska fint att få ta del av andras liv och som med stor empati stöttar andra i deras med och motgångar. Bara några medlemmar som enis, ellim63 och kötthandlarn som sprider sådan värme och glädje i andra medlemmars liv. Är inne och läser 3-4 gånger i veckan, men skriver väldigt sällan. Dels för att jag inte känner att jag har så mycket att komma med i många ämnen. Har bara varit turist i Thailand och har inga andra erfarenheter av landet än så. Det finns några medlemmar som alltid söker någon att reta upp och få till någon slags konflikt. Det verkar att vara något som ligger långt tillbaks i tiden ifrån två tre gamla forum och grupperingar av medlemmar på dessa. Har inget intresse eller del i dessa grupper och konflikter, så det är inte värda att slösa energi på och livet är för kort för att bli en del av dessa . Som jag tolkar det så verkar någon känna sig sviken av andra, några anser sig vara "riktiga medlemmar" med stor erfarenhet och kunskap. Kan inte tolerera om någon annan har andra åsikter eller kunskap i olika ämnen. Lever man för eller mår som bäst när man söker konflikter på ett anonymt internet forum, så kanske man ska reflektera över sin tillvaro och mående.

Flyttar man till något, i motsats till från, så blir det nog nästan alltid rätt. Sedan kan förutsättningar ändras och flyttar man då tillbaka så är det också rätt, så länge det är till och inte från. Folk som flyttar ifrån något blir nog alltid besvikna för eller senare. De kan trots allt aldrig flytta ifrån sig själva. Till skillnad från nästan alla andra här, med undantag av Muimatt och kanske någon annan, så flyttade jag hit som ung. Jag var 26 och hade varken köpt bostad, tidigare familj, lån eller tillgångar. Mycket enklare på många sätt men kanske också svårare på vissa andra parametrar. Jag jobbar dock fortfarande för ett svenskt företag, om än indirekt, och besöker Sverige årligen, både på kortare affärsresor och semesterresor. Jag saknar normalt sett inte Sverige men det här är första sommaren på 21 år som jag inte varit i Sverige (fast jag var där 5 dagar i början av juni) och tveklöst saknar jag det nu. Rejält. Likaså saknar jag Sverige runt jul de åren vi inte är där. Eller när det är EM/VM i fotboll. Och kanske midsommar. Sverige är för jävla fint och bra och även om det finns många på MPR som envist hävdar att Sverige är kört så tycker nog ingen av mina kompisar, kollegor och släktingar att det förändrats särskilt mycket. Jag pallar inte 6 månader i mörker, kyla, horisontellt regn och arktiska kastvindar så att jag skulle flytta tillbaka till Sverige är dock otänkbart. Att inte kunna promenera ut och ha 30 små streetfood ställen att välja på eller köpa 2 Singha på sjuelvan på hemvägen känns också otänkbart. 3-4 månader i Sverige på sommaren dock, det kommer bli en verklighet om 5 år. Lycka till i Malmö, Pattaya står säkert kvar om 10 år.

Det var några hundra bilder att titta igenom men eftersom jag enligt expertisen på forumet bara stirrar och glor på bufflar och deras bakdel dagarna i ända så får ni hålla till goda med de här. Förövrigt så var det mycket gamla trevliga foton och filmer att titta på.

Mot allt sunt förnuft råkade jag köpa detta!

Dagens utflykt drog sig mot sitt slut och nu var det bara ett par saker kvar att göra. Svärmor skulle skjutsas hem till byn men på vägen dit så bestämdes det att vi skulle äta tillsammans allihop. Det finns en superbra restaurang halvvägs mellan Lomsak och byn så där stannade vi till för att dinera. Vi hade ju ätit där tidigare och alla var supernöjda med maten. Ägarna är jättetrevliga och de har en liten dotter som är ett charmtroll utan dess like. Hon har inte riktigt lärt sig att läsa och skriva men jag tror nog att hon kommer att äga en restaurangkedja en dag för viljan är det banne mig inget fel på ! Forts...

En himla trevlig kväll. Kan tänka att Spooncreek, Sangwal och Fantomen tycker att jag är vek som avvek så tidigt. Och det är jag kanske. Men jag visste att jag skulle ha en ytterst dömande jury när jag kom hem; min rabiat feministiska dotter, hennes fantastiskt bortskämda och fanatiskt feministiska kompis och min dotters allmänt dömande mor. Min dotters mor; är inte det min fru? Jo, men som min fru är hon ganska snäll och trevlig, faktiskt. Men som min dotters mor kan hon vara rätt jävlig. I vilket fall; jag klarade mitt förhör rätt bra. Jag hade givetvis inte varit på någon A Gogo, inte druckit någon sprit och framförallt inte använt några sugrör; för då hade ju husguden Greta blivit jättearg. Dottern påstod att jag var full men hennes kompis sade att jag inte alls var full; om jag var full så skulle ju hennes föräldrar vara fulla varje dag. Så allt är lugnt; jag klarade mig och kan gå ut igen om ett par månader; ingen Gogo och inga sugrör dock.

Vår resa i Klippiga Bergen var nu inne i sin slutfas. Vi hade varit i gränstrakterna mellan centrala Thailand och nordöstra Thailand och vid ett tillfälle så fick jag syn på ett fordon som är mycket vanlig i jordbrukstrakter. Jordbrukstraktor som även lyder under smeknamnet Isaan-Merca Sweex och jag hade ju råkat få VIP-platser i bussen där vi kunde sträcka ut våra ben så långt vi kunde och vila dem mot några rissäckar eller vad det nu var som låg framför våra säten. Efter ett par timmars färd så stannade vi till vid en rastplats så att vi kunde äta och dricka och det gjorde vi såklart. Jag knäppte av en bild på rastplatsen och jag ser nu så här i efterhand att jag utav en ren tillfällighet råkade få med vår bussvärdinna på bild Forts...

Nu tog jag visst lite fel för det var inte alls den orange bussen vi skulle med. Det var ju en fin vit buss som hade startat uppe i Uttaradit och gjorde ett stopp i Phitsanulok. Klart att lasta Jag har för vana att ta en bild på bussens nummerplåt och det av en klar anledning. På längre bussresor så brukar bussen göra ett lite längre uppehåll på något ställe med restauranger och affärer så att passagerarna hinner äta eller handla. Ibland kan det stå flera likadana bussar på parkeringen och då är det ju ganska smart att hålla koll på vilken buss man satt på. 10-0880 Jag noterade vad det stod strax under framrutan och jag kunde inte låta bli att le lite inombords. Jag måste ha åkt med det här bolaget en massa gånger tidigare Forts...

Det finns (minst) fyra olika kategorier bussar i Thailand. Till att börja med så har vi rackelbussar, sedan andraklassbussar följt av förstaklassbussar och sist men inte minst VIP-bussar. Förutom bekvämlighet så så skiljer de sig också åt hur lång tid det tar att åka. Rackelbussarna stannar i princip vart som helst längs vägen för att lasta och lossa både passagerare, försändelser av alla dess slag inklusive tuppar och f-n och hans moster. Omnibussar i dess rätta bemärkelse ! Snabbast är VIP-bussar som kan köra tiotals mil mellan stoppen som oftast är få till antalet. Nu hade inte vi så mycket att välja på i Phitsanulok men det blev ju som synes en förstaklass-buss och det rullade på fint med den. Självklart så blev det ganska många stopp längs vägen men det var absolut inget som störde mig. Forts...

Jag flyttade från Malmö för drygt 4 år sedan till Pattaya (Jomtien) och måste säga att det är ett av de bästa beslut jag gjort och ett beslut jag aldrig har ångrat. Är i Malmö just nu i 7 veckor för att hälsa på familj och vänner. Efter en månad nu så klättrar jag på väggarna (trots det är sommar och fint väder) och vill bara tillbaka till Thailand igen så fort som möjligt. Om det inte vore för min familj så skulle jag aldrig satt min fot i detta landet mer, det är allt utom det Sverige som jag växte upp i och det känns som allt håller på att gå överstyr här. Klart att allt inte är positivt i Thailand men det är det inte någonstans. Men lägger jag de positiva kontra de negativa sakerna i en vågskål och jämför med Sverige så väger de positiva sakerna i Thailand mycket tungt. Jag jobbar själv genom internet och kan således jobba var jag vill i världen men mitt självklara val är att stanna i Thailand. Jag känner mig verkligen priviligerad och lyckligt lottad övera att få njuta av detta härliga klimat, sitta och äta frukost på balkongen året runt och slippa allt skit i Sverige som gav mig all högt blodtryck. Klart att man inte leva som man vore på semester om man är fast bosatt i Thailand men den grå vardagen är betydligt lättare att hantera där jämfört med Sverige. Dessutom är de gråa dagarna lätträknade i Thailand.

Jag går och fiskar... Med Pla, en gammal god vän. Med det namnet kan inget gå fel.....

En trevlig helg önskar det strävsamma gamla paret alla trevliga medlemmar på MPR!

Dagens begivenhet @Soengsang får man köra om i bråviken och speciellt där vid färjeläget? då var mor och far tillbaka som hade haft ett underbart dygn Först https://www.blaxstawine.se/ en fantastiskt upplevelse med guidning, vinprovning, matupplevelse och hotell i riktigt top notch klass. Sveriges första vinfabrik och vingård. sedan skeppsta hytta http://www.skeppstahytta.se/ där de fick lära sig att blåsa glas. ( fanns massor med andra sevärdheter i närheten) i stort sätt allt vingården producerar lägger Drottning Silvia och Drottning Elisabeth rabarber på. Och så familjen Enis numera då. å så var dessa dagar slut och en kisse och tankpaus innan man var hemma igen. enis

Resan ner från Phitsanulok till Bangkok gick som en dans och en stor del av resan satt jag och min vän och småpratade om ditten och datten och det var nog det som gjorde att vår färd gick så fort. Då vi kom till busstationen Mo Chit så fick vi lite job2do. Jag är 100% säker på att jag har åkt buss från Mo Chit till Hua Hin men nu stötte vi på patrull. Vi knatade runt och frågade vart vi kunde hitta en buss ner till Hua Hin men alla vi pratade med hävdade att det inte går någon buss härifrån till Hua Hin. Japp, jag har varit med om det här förut ! Jag hittade ett ställe där jag kunde hämta andan och slippa alla taxichaufförer som har en otrolig förmåga att slira på sanningen och gör allt som står i deras makt för att få in en passagerare i just deras bil. Dags att ta ett djupt andetag !

Framme i Korat... Den obligatoriska

Båten har inte sjunkit. Vi har varit på Göta Kanal några veckor och bara slappat. Min "smartphone" raderade ju alla bilder för mig från resan. Men av någon anledning tog jag en bild med kameran. Så här såg det ut när vi låg i Mariestads Gästhamn. I övrigt så har den fungerat bra med bara något minimalt vattenläckage som vi ska fixa i vinter.

Blev denna moppe! körkort? Nja, låg i ett cornflakespaket!

Inte nog med att favoritdottern och kompisar rensar drycker från "mitt" kylskåp i friggeboden.. Nu när jag ska iväg och jobba sippar dom rosé på uteplatsen... Livet är orättvist!

Efter många om och men skaffade jag en ny MC idag. Jag var väldigt nära att köpa en Honda Forza 300 CC (tusen tack för all info och hjälp @stjp8729) men efter ett par provkörningar så kändes den inte helt rätt. Istället blev det en mer renodlad MC, en Kawasaki Versys 650. Den passar mig perfekt, jag kan köra längre turer och man sitter väldigt bekvämt. Jag ville ha något som passar för Thailands mediokra vägunderlag och en hoj som vi fullvuxna människor kan sitta ordentligt på! Nu hoppas jag att jag kan komma iväg på lite äventyr!

Vår senaste resa med båten fick avbrytas efter bara någon dag. Detta p,g,a ett ökande läckage på sjövattenpumpen (kylvatten). Väl hemma startade jakten på en ersättningspump. Den kom i förrgår till postens utlämningsställe. Naturligtvis hade dom ökat diametern på pumpaxeln så jag fick svarva upp navet till remskivan någon mm. Idag var det dags för montering och provkörning. Här är nya pumpen just för montering. Dom tar bra betalt för en sån liten rackare,,,drygt 5000kr. Nu fungerar allt som det ska igen. Mr N-N.

Igår kl 06.30 startade vi resan mot Leksand (32mil) för att titta på båtar. Väl på plats samlades fler och fler båtar vid kajen. Nästan alla av dessa båtar är byggda på samma varv som vår båt så det var mkt nostalgi för en båtnörd som jag. Här syns några fritidsbåtar som dom byggde när marknaden för arbetsbåtar sinade. Här är 2 större flottningsbåtar som inte är byggda på detta varv. Den vänstra spred ljuv musik med sin 2cyl Säffle tändkula. Här syns en mindre flotta av olika arbetsbåtar varav några med original tändkula kvar. I bakgrunden syns ångaren Engelbrekt där vi åt härliga räkmackor och besökte maskinrummet. Det ska finnas ca 30 olika båtar i Siljan i nuläget från varvet i Leksand. Imponerande! Efter lunch var det då dags att åka hemåt igen. Det blev en annan väg hem för jag ville kolla en båt jag sett till salu och som jag tyckte såg bra ut på bild. Här ser man den. Det visade sig dock vara ett bygge där dom fuskat ordentligt. Det var både dåligt och fult svetsat. Det var för glest mellan spanten och för tunn plåt på flera ställen. Tråkigt när det byggs såna här missfoster och tyvärr hamnar dom hos någon okunnig som bygger vidare. Vi fortsatte hemresan en erfarenhet rikare. Vi hade i alla fall tur med vädret. Mr N-N.

Dags att vinka av favoritdotterns spanska veterinärkompis.. Tack för en trevlig helg!

Vad är meningen för en gammal snäll och trevlig man från Sverige att ha en relation med en glassförsäljerska? Han har nyss skilt sig från Märta efter 20år av kärlekslöst äktenskap. Han vill inte ha någon jäkla glassförsäljerska... Han vill ha ett fullblodsproffs! Som kan svinga sig i lampkroken i hans vardagsrum, suga en pingisboll genom en vattenslang och rida så hårt att en fullblodsarab skulle gå av... det är vad en ensam gammal men snäll och trevlig man från Sverige behöver...

Ju fler som kommenterar, desto roligare. El Capitan är ruggigt imponerande; hade jag inte varit så anti-religiös så hade jag nog fallit på knä. Den påstås vara världens största enskilda granitsten; över 1,000 meter lodrät vägg. Såg inga klättrare just där men var ett gäng vid Yosemite Falls. Är nog några som börjar tröttna på mina bilder, men jag har fortfarande Highway 1, Santa Barbara, Los Angeles och San Diego kvar .

Jaha, då har man börjat återhämta sig från en av de värsta resorna jag haft. Bra besättning, planet avgick i tid, landade 40 minuter tidigt, gate men buss ändå (på gott och ont). Jag har flytt Thai ett tag och såg nu att man börjat ta betalt för bulkhead platserna. Så dom som försökte glesa ut lite i raderna blev raskt återförda till sin plats så att vi alla fick sitta som sillar (vilket var vad vi betalat för så det kan man val egentligen inte klaga på men synd att Thai eftersträvar att likna Ryanair). Vad var då det hemska med denna flygning? Jo, jag fick dela 3 säte i mitten av planet med fyllot Arne (ingen aning om hans namn) och hans nyvunna kärlek, en stabil städerska från Polen... Arne är ju trots att han nog aldrig varit utanför Gnosjö såpass värdsvan att han vet att han troligtvis kommer bli nekad servering på flyget så han har ju bunkrat med egen sprit.... Han hävde även ett par snabba i baren medans vi andra klev ombord. Arne skakar om sätet under hela resan. Han trycker verbalt ner sin nyvunna kärlek som storgråter en stor del av resan. Arne gillar att höra sin röst så han håller låda konstant, mestadels går ut på att trycka ner kvinnan och att förklara hur saker fungerar för henne på ett flyg. Ja, det vill säga hur dom fungerar i hans värld, inte i verkligheten. Utav någon anledning så ska han se på kvinnans tv (hon sitter i mitten) och sno hennes hörlurar. Hon får skäll konstant för att hon väljer det hon vill se när han efter 30 sekunder slängt ifrån sig lurarna för att göra något annat. Motoriken fungerar inte så bra så han använder taktiken att slå hårdare och hårdare på skärmen, vilket väcker passageraren framför ett flertal gånger. Tyvärr är den passageraren en blyg thai istället för en svensk medlem i HA. Trots att han är konstant störande så går han aldrig riktigt över gränsen så att personalen kan agera på det även då man sagt till dem. Efter flera timmar fick jag nog och sa åt fylle Arne, det hade nog kunnat sluta med ett slagsmål om inte kvinnan på andra sidan gången sagt åt honom att han faktiskt är störande och borde lugna ner sig. Det blev lugnt i 20 minuter. När han varit igång i en timme till och kvinnan grät så jag istället till personalen som tittade på avstånd och frågade honom om allt var bra men inget mer. Då, äntligen, helt plötsligt somnade han så vi fick en skön återhämtning. När vi skulle landa så gav flygvärdinnan en visa on arival lapp till en person i närheten. Då kom ju fylle Arne på att dom också behövde sådana. Sen skulle Polskan fylla i dem med "hjälp" av Arne som mest skällde och polskan grät. Jag hjälpte till (för polskans skull) men blev ju häcklad av fyllot som ifrågasatte om jag trodde mig kunna fylla i det bättre än honom. När det visade sig att jag var kapabel att förstå ord som occupation och residence och formulären var ifyllda så frågar / konstaterar fyllot att -"Du har nog varit hit förut....." Men han avslutade med ett tack och jag hoppas slippa se honom någonsin mer. Jag kollade också med polskan (då Arne var på pappershandduksjakt för att torka upp något av alla glas han välte ut) att han inte slog henne (såg ut som han kunde göra det enligt hans kroppsspråk mot henne i fyllan) och att hon kunde klara sig i Thailand om hon ville välja en annan väg.... Tack Thai för en oförglömlig resa, tack även till Arne THE fyllo. (Det riktiga tacket går dock till mamman och pappan på raden på andra sidan gången som var de enda förutom mig som vågade säga till riksfyllot)

Har ju bott här mer än 15 år nu. Bor ungefär halvvägs mellan Bangkok och Changmai vid en mindre stad. Trivs fortfarande mycket bra. Vet inte vart dagarna tar vägen. Har ett jobb att sköta på dagarna. Jobbar mot Sverige så det blir sena kvällar Mån-Tors. Jobbar endast halvdag fredagar. Har två hus att sköta om så det blir mycket jobb med att renovera och bygga. Jag gör det mesta själv utom kakel/klinker-jobb. Avancerat el-arbete lämnar jag till min svåger. Har även tre hundar att ta hand om. Mycket folk som kommer och hälsar på såsom mina barn,syskon,vänner m.m Har en underbar fru som har en lika underbar familj som jag umgås mycket med. Har köpt på mig många rai med mark under åren en del av marken arrendera vi ut mot bra betalning. Min fru åker ofta med sina vänner och besöker olika tempel, jag drar t.ex till Pattaya några ggr om året när mina polare dyker upp från Sverige. (alltid utan min fru) Läser mycket böcker, lagar massor av s.k Svensk mat m.m Jag och frugan har nog med bil besökt alla väderstreck i Thailand. Allt från Pukhet,mer än 200 mil härifrån. Till treriksröset i norra Thailand. Har averkat snart 50.000 mil med bil under mina år här. Kontenta blir: Saknar inte Sverige på något vis. Saknar mina barn och barnbarn men dom kommer ju och hälsar på ibland plus daglig kontakt via nätet.

Nu jäklar har man fått besök av Lill-Ernst och Stor-Ernst Nu börjar det ta lite form Nästan färdigt så visa dig nu soldjävul

Mitt bidrag till tråden är ett par bilder som är bara några minuter gamla. När vi passerar södra Ljusterö så bjuds vi på en dubbel regnbåge Det är rena rama köbildningen då vi stävar norrut mot Furusund Luke the Drifter

Tummen upp för det ! Om man har ägt samma motorcykel i 18 år så råder det knappast några tvivel om att man gillar hojen. Som av en ren händelse så har jag också en hoj som jag har ägt ganska exakt 18 år Sommaren 2001 var det dags att köpa ny cykel och då menar jag flång ny. Jag ringde till Desert Dealer i Karlstad och sa att jag vill köpa en Yamaha XT600 och den skall vara i färgen blå och vit. Kisen i andra änden av luren tyckte säkert att det var lite konstigt om en kund ringer och beställer en motorcykel bara så där men förmodligen så blev han glad för det var en snabb och okomplicerad affär och pengar in i företaget. Det tog en vecka eller två så ringde han tillbaka och talade om att nu var motorcykeln på plats i affären och inregistrerad och klar att hämtas. Som en lite lustig detalj så är motorcykeln registrerad på min födelsedag och det kändes ju väldigt kul. Jag hade köpt mig en egen födelsedagspresent. Jag och min Yamaha, oskiljaktiga sedan aderton år tillbaks Jag ber om ursäkt för att det blev lite off-topic och att jag sladdade iväg på grusvägar istället för att hålla mig på spåret. Fortsätter alldeles strax kåseriet om resan i Klippiga Bergen ! Luke the Drifter

Jag avstod som sagt var från att ta grisbilen på min förra bild för det hade nog blivit den sista färden ! En cineast vet nog vad jag menar. Jag tog istället apostlahästarna och efter bara en kort stund så var jag vid dagmarknaden och fastän det började bli eftermiddag så var det full aktivitet. Då jag har ett visst motorintresse så kikade jag på flakmopparna som användes för att transportera gods till och från marknaden och det var faktiskt kul. Jag är nästintill 100% säker på att det där är en äkta HPD Framfälgen ser ju på något sätt väldigt bekant ut. Jag vet att Honda Varadero hade en gjuten treekrad fälg men det kan orimligen vara en sådan. Motorn är med stor sannolikhet en Fyfan eller möjligen en Lifan. Bäst jag stod där i mina funderingar om denna HPD så kom det en bil som jag inte lade märke till förrän den nära på mejade ner mig. Vad i hela fridens namn tänkte jag innan jag insåg att det var äventyrsbilen och chauffören satt i förarsätet och vred sig av skratt. Så var vi samlade igen och nu fortsatte vår färd men innan jag klev ombord så knäppte jag en till bild på flakmoppen. HPD Farmer Lips Transporter 150 Forts...

Här sitter jag på akterdäck på Viking Cinderella och njuter av lugnet som är just nu då alla festprissar ligger och sover. Luke the Drifter