Topplistan

Efter 6 års frånvaro från Thailand pga barn som inte vill åka och pandemi kom vi hastigt på att nu får det bli av. Först en öl för 113 spänn på Arlanda va fan dyrare än Zumen.Sedan blev det en kortis till HelsingforsPlanet till Bangkok från HelsingforsDenna gång hade vi bokat hotel i Chinatown och på rekommendation bokade vi Hotel Loy Lalong ett boutique hotel som låg vd floden och tillråga gömt i ett tempelområde vilket gjorde att ingen hittade hotellet om man inte sade vad templet hette. En liten anekdot om templet är att förr i tiden avrättade man kungar och motsvarande genom att klubba dem mot en sten som förevisades.Gumman var kinkig då hon inte fått mat på 15 minuter så de skakade fram tilltugg.Vy från hotellet.Bira, bärs och rakade brudar.

Följande hade de att erbjuda i matväg. Man får beställa vad och hur många rätter man vill, teoretiskt kan man beställa allt på menyn. Så hungriga var vi dock inte kl 11 på "morgonen" så jag tog kalv med rösti och tjejen champagne risotto med räkor. Båda smakade mycket bra. Personalen rekommenderade osten, jag äter bara Herrgårdsost så passade, men damen ville prova. Jag gick istället på Sorbet. Smarrigt! Mätta och belåtna så hade vi slagit ihjäl 2,5 timmar i loungen. Tiden går fort när man har trevligt. För att ha behållning av First loungen så rekommenderar jag att man har några timmar mellan flygningarna. Hade själv gärna suttit kvar ett par timmar till

Kastrup, Köpenhamn. Där det är kaos på bagagehanteringen… Fick min väska efter 20-30 min så skall inte klaga. Mot tåget! Köpte lite färdkost, gissar att det inte finns något att köpa på Öresundstågen? Dags för en Hawaiiburgare med @Benriach & Ola-Conny. Förhoppningsvis inte taxi hem denna gången… Det var allt för denna gången, tack & hej!

Tyvärr var vårt flygplan parkerat ute på plattan så blev att ta bussen. Även här inget värde i en First biljett, alla åkte i samma buss och boardade samtidigt. Kunde alltså lika väl åkt ekonomi... Och där stod vårt flygplan för dagen och väntade på oss, en mycket vacker Airbus A220-300 (= Bombardier CS300). Ingen idé att trängas, så väntade tills alla hade gått ombord och kunde därmed knäppa några extra bilder på kärran. Egentligen ingen nackdel direkt om man sitter längst fram, då slipper man ju alla som måste gå förbi med sitt bagage. En titt in i cockpit, riktigt nice arbetsmiljö. Inom Europa har Swiss endast Business och Economy, så vi vart "nedgraderade" till Business på denna flygning. Stolskonfigurationen på A220 är 2+3. Swiss använder dessutom samma hårdvara (stolar) i Business som i Economi, dock är mittenstolen i 3 raden spärrad så man slipper i alla fall att "slåss" om armstöden med stolsgrannen. Antal Business platser är flexibel, Swiss använder en flyttbar avskärmare mellan de två klasserna.

Ok, så Swiss levererar så här långt. Dax att prova service, mat och dryck. Innan jag går in på mat och dryck låt mig skriva några rader om servicen dvs. besättningen. En rolig detalj var att kaptenen kom ut från cockpit innan start och välkomnade alla gäster i First. Kabinpersonalen tilltalade oss med namn och var precis som i loungen professionella och avspända. Intrycket var verkligen att de gillade det de gjorde dvs. att ta hand om oss och ge oss den bästa upplevelsen från start till landning. Två personer servade First kabinen och då den var fullbokad gick det alltså 4 gäster per kabinpersonal. Det innebar mycket uppmärksamhet och personalen var konstant på tå för att uppfylla minsta önskan. En av dem pratade lite Thai och skojade och pratade med sambon på Thai vilket var uppskattat. Tydligen så hade det något system där de la in sina önskemål om arbetspass och resmål. I genomsnitt så flög de 3 gånger per månad på Bangkok och stannade där 3 dagar innan de åkte hem igen. Så för service skulle jag säga att det är överlägset allt jag upplevt på ett flygplan tidigare. Sen är det ju så klart personberoende, men håller de bara en bråkdel av detta som minimumnivå så klår det Business med lätthet. Dax för pre-flight champagne. Swiss har en omfattande meny med mat och dryck för on-demand dvs. du väljer själv vad och när du vill äta. Precis som i loungen så kan man välja hur många rätter man vill. Har menyn och kan lägga upp bilder om någon så önskar. Vi önskade äta ganska omgående för att också kunna sova litegrann. Började med en tomat mousse med brödpinnar. Följde upp med några skivor av Balik lax. Damen tog två laxrätter och adderade marinerad lax med örtkräm. Jag fortsatte med sparrissallad. Behöver väl inte säga att allt smakade lika bra som det såg ut . Dax för huvudrätt, jag valde kalvfilén. Tycker det är svårt att få till stekgraden hemma men måste säga att de lyckades få till mitt kött medium well som jag önskade. Damen tog torskfilé som också var tillagad perfekt. Nu började jag bli mätt men var "tvungen" att prova en dessert också. Körde på choklad tart med glass. Tjejen tog en aprikospaj och chockladpraliner. Ojoj, var vi mätta och glada. Supergott i kombination med superservice. Swiss levererar!

Lite kvällsbilder från hotellet. Var fyrverkerier varje kväll. Vet inte varför.

Chinatown gillar jag mera genuint och levande. Bra tryck på Yeowan road som låg ca 10 minuter från hotellet.

Ok, efter en medioker (eller snarare en helt utebliven) First upplevelse i Sverige så är det dax för Swiss att börja leverera på hemmaplan! Vi hade 3 timmar att slå ihjäl på Zürich flygplats, så vi drog oss mot loungen. Hade innan avresa kollat på Swiss hemsida och det skulle finnas en dedikerad First lounge, så att man slipper beblanda sig med business resenärer och Star Alliance Gold medlemmar . Business och Gold loungerna var enkla att hitta med stora glasväggar ut mot terminalen. First loungen var betydligt mer incognito, de som hänger här verkar inte vilja synas. Här är ingången Inget mer än skylten som skvallrar om att det finns en lounge här. Bara att fortsätta framåt. Nu var första gången som First biljetten märktes. Både jag och sambon blev tilltala med namn innan vi ens kommit fram till incheckningen dvs. innan vi visat våra biljetter. Har funderat lite på detta och det måste vara så att de visste att vårt flyg landat i kombination med få passagerare som åker denna klass och därmed utnyttjar loungen. De vet helt enkelt vilka alla First passagerare är. Hur som helst mycket välkomnande. Hade trott att det skulle vara väldigt snobbigt men Swiss hade verkligen en avslappnad och professionell inställning till sina kunder. Nu hade jag läst att First loungen i Terminal E ska vara bättre än i Terminal A så vi ville ta oss vidare dit. Personalen tog hand om våra biljetter och noterade att vi hade vaccinationsintyg så att vi sen skulle slippa stå i kön nere vid gaten för att få detta fixerat. Var lite kul att tjejen som tog hand om detta var Thai, så sambon kunde tjattra lite med henne. Hon rekommenderade också att vi skulle ta oss till loungen i Terminal E och undrade när vi ville åka dit så skulle hon fixa transporten. Vi sa, 5 min. OK, fixar vi sa hon. Så vi blev eskoterade till vår transport. Hit ska vi Mot limon! Eftersom vi skulle till Terminal E (non-Schengen) så blev vi först eskorterade till First egna immigration och sen vidare till en Mercedes för transport till E. Var så tagen så jag glömde att knäppa bilder

Blev ett besök på marknaden direkt. Ligger granne med hotellet.

Mer tempel försöker dricka öl så gott det går. Gumman släppte iväg en sköldpadda.

Låg en bargata som Luke brukar besöka vad jag förstår precis vid hotellet. Ganska lugnt men det fanns ett par pinglor bland drakarna. Mitt i gatan låg en livsmedelsaffär dit jag blev skickad att köpa bananer. Ja, ni kan ju tänka er vilka förslag jag fick om vad hjälpsystrarana kunde göra med en banan.

Take off runway 21, heading for Zürich. Vi lämnar skogen bakom oss på väg ut över Kattegatt. Någonstans över Danmark (möjligen norra Tyskland) tittade jag ut och noterade att vi fått sällskap av en cirkulär regnbåge. Den följde oss några minuter, detta kan ju bara bli en toppen resa!!! Dax för frukost, någon typ av ostpaj, bröd, croissant, te och juice. Och som avslutning, den obligatoriska Swiss chokladen. Nu börjar vi närma oss, inflygning mot Flughafen Zürich för landning på runway 14. Men vänta nu, vi ska ju landa där nere... Nähä, blev en go around då planet framför oss inte hann av banan snabbt nog. Så det blev lite sightsing runt Zürich som bonus. Schweiz är vackert, får nog bli en bilsemester hit någongång i framtiden. Då var vi på marken. Landning på bana 14 innebär att man får korsa bana 10/28 för att komma till terminal A från vilket inrikes och flyg inom Schengen opererar. De internationella avgångarna avgår från terminal E, men mer om det lite längre fram.

Vårt reseschema såg ut så här Bangkok Koh Samet Koh Chang Ayutthaya Chiang Mai Khon Kaen Sri Racha Vi reste med Swiss från Landvetter via Zürich till Bangkok. Bokade biljetterna på ren chans i början av året då det fortfarande var rätt komplicerat att resa till Thailand. Det innebar att vi kunde fynda och komma över en resa i Swiss First till Thailand och Business tillbaka till Sverige. Första gången för oss i första klass, med en möjlighet att jämföra de hårda och mjuka produkterna mot de i affärsklass hos samma flygbolag. Intressant upplevelse och en möjlighet att reda ut om First verkligen är värd den extra kostnaden över Business. Initialt är svaret, nej. Faktiskt inte ens värd kostnaden över Economi. Endast en kö till incheckningen på Landvetter, så trots en tydligt uppmärkt incheckningsdisk för First/Business så fick vi snällt vänta med alla andra. Med kaoset på Arlanda i färskt minne så var vi på plats tidigt så kön var kort och det gick ändå relativt snabbt att komma fram till disken. Dessutom hade den unga damen som checkade in oss vaknat på fel sida och var rejält kort i tonen. Eller så var hon feminist och bara såg ner på mig och min thailänska tjej. Hur som helst, vi blev incheckade och kunde i alla fall smita förbi kön i säkerhetskontrollen via Fast track och gå vidare till SAS loungen. Den är inget att skriva hem om så inga bilder därifrån, men det är i alla fall lugnare där än att sitta ute vid gaten.

Lite mer marknadsbilder mm från MaeSai och lite utsikt från hotellet.

Här är hotellet. Vi var tre dagar i Udon. Efter ett par dagar sade gumman att en som arbetade på hotellet var intresserad av mig men hon ville inte säga vem det var Efter vi lämnat Udon sade hon att det var en i receptionen som förhör sig om mig men gumman sade att jag var upptagen . Ganska fin tjej var det. Tyvärr ingen bild på henne.

Mercedesen tog oss till en ingång i Terminal E med hiss direkt upp till loungen. Vi blev välkomnade och inbjudna. Loungen är uppdelade i tre delar, en bardel i mitten, fåtöljer och konferansbord till höger och restaurangbord till vänster. Dessutom finns en grym uteplats med utsikt över flygplatsen. Finns även ett par "hotellrum" med riktig säng som man kan låna om man är trött och vill vila. Inget om vi utnyttjade men ett trevligt inslag. Även toaletten hade en fenomenal utsikt. Som ni ser på bilderna så är den stora skillnaden mot en business lounge dels antal gäster, förutom oss så var det 5 andra gäster, samt att det inte finns någon självservice av dricka och mat. Istället beställer man dricka och mat från meny som sen serveras. Så lite "fine dining" känsla utan att det kändes snobbigt och påklistrat. Måste verkligen ge Swiss beröm för den avspända känslan och hur välkomna vi kände oss trots att vi normal sett inte hör hemma här. De log, skrattade och konverserade ledigt om ditten och datten utan att vara påträngande. Fick nästan känslan av att de faktiskt gillade att jobba här. Vi började med dricka i fåtöljdelen innan vi blev inbjudna till restaurangdelen för mat

Inget inbrott iväg på morgonen med en snabbis i loungen. Frugan fick shoppa så hon var nöjd och denna gång gick det bra att komma iväg. Anlände Chian Rai AirPort och tog en bulle till MaeSai som är närmsta staden till gummans by. Blev käk förstås. Var lugnare än vanligt då gränsen var stängd till Burma. Bergen i bakgrunden tillhör Myanmar.

Lite bilder på gatan utanför hotellet.

Gumman är troende Buddhist och som den toffel jag är följer jag med. Varmt utav helvete i Chinatown.

Ok, dax att dra sig ut mot gaten. Här får man som alla andra gå från loungen till gaten genom terminalen, ingen ledsagare, golfbil eller liknande. Var en hel del som skulle med denna flight. Behövde inte vänta mer än några minuter innan priority boaring med First och HON ropades ut. Vi var bland de första att kliva på. Av någon anledning så använder Swiss bara en brygga mellan terminal och flygplan, så vi kom ombord i business delen och fick svänga vänster för att komma till våra platser. Nåväl, äntligen ombord på vår Boeing 777- 300ER mot Bangkok. Swiss opererar dessa flygplan med 4 olika klasser, dvs. First, Business, Premium Economy och Economy. First kabinen ligger längst fram och har två rader med 4 platser per rad. Direkt bakom denna kabin finns en liten Business kabin med två rader och 5 platser per rad. Mer om denna kabin senare, vi är inbokade där på returresan. Bakom denna "mini kabin" kommer sen den stora Business kabinen. Spontant känns det som Swiss flyger med fler premium platser än andra bolag, 8 First och 62 business och därtill 24 Premium Economy. Åter till vår kabin, vi hade bokat platserna i mitten på första raden. Platserna skiljs åt av en fast nedre avdelare i mitten och en rörlig avdelar upptill som elektriskt kan höjas och sänkas beroende på resesällskapet på platsen bredvid. Detta är de bästa platserna om man reser tillsammans och vill umgås under resan. Reser man själv eller önska en mer privat upplevelse så är det någon av fönsterplatserna man ska välja. Som synes, gott om plats. Fönsterplatserna förfogar över hela 3 fönster. Varje plats har en utdragbar dörr och skärm som gör att man får en egen liten svit. En rejält tilltagen monitor finns att tillgå. Jag hade dock laddat ner filmer och serier på min mobil, så utnyttjade inte underhållningssystemet och kan inte uttala mig om innehållet. Swiss tillhandahåller tofflor, pyjamas från Zimmerli och amanity kit från Bally. Dessutom hudvårdsprodukter från La Prairie som tydligen ska vara väldigt exklusiva och dyra. Men vad vet jag, använder inga krämer och lukter utöver vanlig hederlig Axe deo.

Nu har vi varit hemma några dagar och dessutom tagit oss hem till byn. På tisdag börjar dottern skolan och jag börjar snart resa igen; faktiskt skönt att komma tillbaka i någon form av normalitet igen. Varje resa vi gjort sedan dottern var 2 har vi tagit nedanstående bild och varje gång har dottern, naturligtvis, varit längre. Nu verkar det stannat av och istället är det jag som förändrats och blivit avsevärt mindre fet. Resan kostade mig 5 kg men de ska väl snart vara borta. Till synes var det fortfarande mask på som gällde på flygplatsen även om man kan se på bilden att det var någon som missat det. Det var också mask på som gällde på flyget. Jag tog dock av den så snart champagnen kom in och efter någon mer dricka så skippade jag maten och lade mig, utan mask, och ingen klagade på det. Vi flög med Qatar och det var en A380 så givetvis var jag tvungen att besöka baren innan jag somnade in. Inte så mycket drag i baren när take off är klockan 03. Jag var i Stockholm förra hösten men för frugan och dottern var det första gången sedan Covid efter att tidigare besökt Sverige 1-2 gånger om året. Vi landade på midsommarafton och vädret var strålande så en många timmar lång promenad genom ett sommarvackert och maskfritt Stockholm väntade. Gamla Stan är givetvis alltid värt ett stopp och tror inte jag hörde svenska en endaste gång; nästan enbart amerikaner, tyskar och fransmän så här på Sveriges alternativa Nationaldag. Både frugan och dottern slog till med köttbullar i Gamla Stan, personligen tycker jag det är lite överskattat och slog till med en ren. I år tyckte dottern att hon var för gammal för Gröna Lund så blev bara en bild på avstånd. En märklig konstinstallation. Promenaden fortsatte via Kungsträdgården till Norrmalmstorg så dottern kunde se var "Clark" blev känd. Passerade sedan några andra kända landmärken innan vi kom hem relativt sent på årets längsta dag. Finns ju några stycken MPR-medlemmar som inte kan se vitsen med att besöka Sverige sommartid; personligen vet jag inget ställe jag hellre besöker. Nu är det filmdags men återkommer i eftermiddag.

Frågade hostade och förbannade finnair för att det inte var krav på blöja. Det satt en gök på raden bakom oss som hostade konstant mellan Helsingfors och Bangkok så vem vet kan ju ha varit den finnpajsaren. Fanns en riktigt bra italienare dit jag gick och käkade pasta. Hotellfrukosten var bland det mäktigaste jag varit med om.

Nära hotellet låg det två ställen med affärer och matställen som besöktes. Fick äntligen dricka Hongkong.

Vi anlände till hotell Hilton efter förslag från Luke. Trevligt hotell som ligger vid stranden. Finns säkert billigare men har man poäng så har man. Tyvärr stupade gumman i säng med vad som troligen var corona. Feber, hosta ont i halsen mm. Jag fick jaga mat på byn till henne.

Det blev ett litet stickspår som ändå inte kan betraktas som total trådurspårning för stickspåret handlade ju om moppeturer. Åter till aktuell moppetur! Vi körde vidare till nationalparken Pranburi Forest Park där vi stannade en stund. Länk https://www.thainationalparks.com/pran-buri-forest-park A small mangrove forest park about 3.2 km², situated in Pran Buri District of Prachuap Khiri Khan Province, about 25 km south from the popular tourist destination of Hua Hin. The park is popular for its mangrove forest walk and birds. Om jag vet att jag lotsar runt på någon som är djur och naturintresserad så brukar jag ofta lägga in ett besök till den här parken. Det finns ett mangroveträsk som är mycket lättillgängligt då det har byggts en träspång som går rakt genom träsket. Bridge over troubled water? Inne i träsket så går det en stig till en liten flod där det går att hyra en longtailbåt med tillhörande guide och man puttrar då runt i träsket och det går även att komma ut till Pranburifloden. En uppskattad aktivitet. Här startar man båtresan Vi fortsatte vår moppetur och det enda som återstod av turen var de sista milen hem till Hua Hin och de milen gick snabbt och smidigt. Inte heller denna gång så hade vi råkat ut för några incidenter eller missöden och mina vänner undrade när nästa moppetur skulle bli av Luke the Drifter

Mätta och belåtna så började vi förbereda för sänggående. Ja faktiskt, medan vi slank i våra pyjamas så bäddade kabinpersonalen våra platser. Stolen fälldes ner i horisontalläge och ovanpå den en mjuk bäddmadrass. Ett riktigt täcke och kudde var pricken över i:et. Här är det en tydlig skillnad mot Business, eftersom platserna är bredare så är det möjligt att inte bara ligga på rygg utan även på sidan vilket jag verkligen uppskattade. Kröp ned och drog för dörren och skärmen för några timmars vila. Tyvärr var luften lite orolig med en del turbolens som störde sömnen, men men... Vi hade bett om väckning och frukost. Jag valde bröd, olika pålägg, yoghurt, frukt och juice som start följt av omelett, bacon och bönor. Nu börjar det närma sig! Vi landade och taxade till gaten. I Thailand har de den goda smaken att använda två bryggor mellan terminal och flygplan vilket innebar att vi kunde kliva av direkt framför våra platser, super! I terminalen väntade en flygplatsanställd med en skylt med våra namn och eskorterade oss till VIP immigration. Helt tomt på andra passagerare så vi var igenom på ett par minuter. Vidare mot bagagebandet för väskor. På Suvan är det ordning och reda, våra väskor levererades hit. I praktiken innebar det dock bara att en anställd lyfte av väskorna från bandet och ställde dem vid skylten . Nåväl, fick ändå lyfta av en väska från bandet själv då tjejen som checkade in oss på Landvetter hade "glömt" att fästa en Priority tagg på en av väskorna. Nu innehåller ju bagagelappen även info om reseklass och den var märkt HON och kom därmed samtidigt med de andra väskorna. Men killen på Suvan lyfte bara av väskor som hade en Prio tagg Var en del asiatiska passagerar framför oss ut från bagagehallen, alla blev plockade av tullen för skanning av sina väskor. Vi blev dock förbivinkade, troligen för att jag är farang. Slut på lyxen och istället budget, Airport Rail Link till Phaya Thai station och sen vidare med BTS till Chit Lom där vårt hotell låg. Summering Swiss First på 777-300ER: Utan att kunna jämföra med andra flygbolag så anser jag att både de hårda (stol, monitor, avskärmningar, säng, osv) såväl som de mjuka produkterna (mat, dryck, service, etc.) håller riktig hög klass. Besättningen var som tidigare beskrivet helt fenomenal. Vi var klart imponerade och skulle gärna flyga här igen. Bara att äta havregrynsgröt och spara, spara, spara...

Ännu ett inlägg på direkten från stenbordsrävarnas ständige sekreterare, Jag bestämde mig nämligen för att gå noggrant tillväga avseende uppdrag ett, reket av Walking Street, fortsättningsvis kallat WS. Inledde därmed med ett eftermiddagsspan, så att jag med större säkerhet ska trampa rätt när det är dags att nattsudda. Apropå att trampa rätt så har det varit stora skriverier och allmän uppståndelse om att man rivit upp hela gatan, WS alltså, och lagt ny gatsten. Givetvis försenat i flera omgångar och överförfriskade gäster hand i hand med ladyboys på högklackat har enligt rykten trillat i både en och annan grop på väg mot hotellet. När jag var där nu i veckan var det emellertid ganska färdiglagt. Ganska tidigt möttes jag av besvikelse och hopp i samma andetag. Min startbar under alla år, på det första området med fyrkantsbarer 100 meter in på höger sida, fanns inte mer! Men, det är under renovering och är kanske redo att öppna om någon månad eller två. Med lite flyt har de höjt priset på öl lite för att bekosta renoveringen, då behöver man inte oroa sig för att någon av Leodrickarna hänger med. Snett mittemot hängde den röda bilen kvar, verkar vara öppet. Hoppet åter! Tog en avstickare upp på soi 15, denna ikon bland sidosoier med alla de bästa agogobarerna. Det började bra, Sapphire har öppet. Sen, med gråten i halsen var jag tvungen att konstatera att såväl What´s Up som Imagine såg nästan oåterkalleligt igenbommade ut. Sist jag upplevde en sådan besvikelse var nog när Limpar blev petad i varje match i VM -94. Tungt. Med modstulen blick kryssade jag vidare mellan gränderna fram till Soi Diamond, och där såg det lite bättre ut. Man kunde ana att till och med de klassiska snurrbarerna är öppna på kvällen och ballongerna utanför flera agogos tydde på liv. De lite raskare stegen blev dock tyngre igen när jag väl var tillbaka på huvudgatan för att konstatera att även Airport verkar oåterkalleligt stängt. Vart fan ska man nu bli fetlurad på dyra ladydrinks kl 02.00 på natten? Måste jag hyra skiten själv? Crowdfunding på MPR? Skitsamma, nu samlade jag ihop mina sista krafter, noterade att Lucifer nog var öppet, liksom Candy Shop och ett antal omdöpta agogos på vägen mot målet. Och där fanns den i sin eftermiddagssslummer, rulltrappan upp till Marine, som ska ha öppnat för tre veckor sedan. Prisad vare både Gud och Buddha! Jag fortsatte iofs vidare förbi Insomnia och Ibar, ochde indiska nattklubbarna, men i euforin över att se Marines rulltrappa blev det ont om bilder. Återkommer med det vid den stora nattspaningen senare i augusti. Hur får man energin åter efter en sådan här insats undrar ni? Svaret är enkelt. Ett besök på Donken som fortfarande serverar QP Cheese. Efter att de två saltgurkorna var bortplockade var det bara att hugga i. Snart är burken med överblivna saltgurkor full förresten @Esspeoch @samet. Först till kvarn gäller för den av er som vill ha den. Kostar en Chang på startbaren. På På återhörande när nattspaningen genomförts, Rävstenarnas obeständige sekreterare till er tjänst.

Nästa dag blev det grillad fisk från risfältet. Det går ju att äta. Laab Moo också. Fix med tak pågår.

Några gubbar på besök. Han med gråa håret tålde två stänkare och den andre fyra innan hans fruga kom och ledde hem honom.

Tog en dusch å slappade på rummet lite för att laddade batterier. Efter 30 min knackar det på dörren och hotell ägarinnan står där med lite godis. Oväntad service, nästan i M33:ans klass

Följer resetrådarna här på forumet med stor behållning, nu senast M33's "schampo" resa, Atom's "flykt" resa och Pelitos "ostekar" resa. Så bestämde mig för att bidra och lägga upp några bilder från min och sambons semester. En resa med blandning av budget och lyx. Så häng med om ni har lust, nu kör vi!

Ärade MPR-rävar, Jag kan glädjande meddela att jag är tillbaka som Pattayas stenbord ständige sekreterare! Det hela hände för ett några veckor sedan. I samband med att det hastigt och lustigt blev brist på små Leo i butikerna och barerna så lyckades mina Changvänner runt stenbordet omvända en Leodrickare till Chang i stället. Dessutom valde ytterligare en av Leodrickarna att byta till IPA (!). Ja, ni förstår själva, han blev ju betraktad som en spetälsk av alla utom Singhadrickarna som förbarmade sig över honom. Därefter gjorde Chang- och Singhadrickarna upp (augustiöverenskommelsen), och tillsammans med den politiske vilden (IPA-drickaren alltså), hade man helt plötsligt majoritet. Ett misstroendevotum mot dåvarande ständige sekreteraren väcktes (han som blandar Lao Kao i Leon) och hux flux var han borta och jag återinstallerad. Jag fick omgående två uppdrag. Det första var att reka Walking Street (WS), eftersom vi fått många frågor till stenbordet hur det står still med WS numera. Ingen annan av gubbarna ville gå dit i rädsla för indier, ladyboys och hög musik, så de tyckte väl det var lämpligt att kasta uppdraget på mig såsom tack för hjälpen. Gott så, Marine har visst öppnat igen så jag mottog tacksamt uppdraget och lovade att återkomma med rapport. Det andra var att organisera en resa till konsulatet för att rösta, efter att det visat sig att det inte gick att skicka förre ständige sekreteraren för att grupprösta på SD åt samtliga runt bordet. Det beslutades därmed att gemensam resa från Café Bärs till konsulatet skulle genomföras den 20 augusti kl. 14.00. Återkommer självfallet med en rapport även om detta till er, ärade MPR-rävar. IPA drickaren undrar ni, hur går det för honom stackaren? Jodå, han kämpar på Med dessa ord, på återhörande Pattayastenarnas räviga sekreterare till er tjänst

Mer mat och en väninna till frugan kom och plockade grått hår på min väna hustru. Fick roa mig med brännvin.

Efter någon dag vågade gumman gå ut på stranden vid hotellet och doppa fötterna i havet. Mer mat blev det.

Nåväl blev utskickade med en lapp på thai som beskrev att hon hade covid (hon hade bestämt sig för det) Kom hem med en påse mediciner bl.a. en femdagarskur mot covid, tror det var en trädmedicin antar hon menade naturmedicin samt hostmedicin och troligen antibiotika mot det halsonda. Lite utsikt från hotellrummet mm.

Efter Bangkok blir det Udon Thani. Gumman ville besöka ett tempel utanför stan och stoppa in något i armen för god karma. Flyget var förstås försenat och den bil vi beställt från hotellet var inte på plats. Gumman kinkig då hon var hungrig. Nåväl bilen kom och vi hamnade på ett hotell som John Kongken tipsat om som låg mitt i smeten och var bra. Tack för det JK.

Dags att lämna Bangkok. En liten rolig detalj med hotellrummet var att det inte fanns väggar i toaletten utan gardiner. Då fick man njuta av vad som gjordes på toaletten. Nu har jag ingen bild på det dock en bild på en skitande katt på ett tak nära hotellet. Det var förövrigt det närmaste jag kom till en takbar.

Middag på Beefeater. Först en fördrink såklart. Var tvungen att flytta fokus och se vad som gömde sig i bakgrunden.. Go bira till käket. Kött & potatis! Apple pie. Sedan så förbannat mätt att jag satt och flämtade med en Liit. Får sluta äta, det ställer till mitt supande

Då jag pga. resande i jobbet lyckats nå en hyffsad medlemsnivå hos Marriott så hade jag bokat det billigaste rummet utan frukost på Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel. Detta är inga problem då man via medlemskapet får rumsuppgradering, frukost, club lounge access och lite annat smått och gott. Hotellet ligger precis bredvid Chit Lom BTS station så inte många meter att dra väskorna. Som alltid på Marriott hotell i asien så behandlas man som VIP när man har en högre medlemsnivå vilket ju är trevligt. Fast när man för hundrade gången hört hur mycket det uppskattar att man bor på Marriott och att man är en "highly valued member" så kan jag ibland "stänga av" och börja fundera på annat . Nåväl, fick ett rum på 21 våningen (tror jag), bredvid club loungen. Mycket smidigt om man vill slinka in för lite mat eller dricka. Mer om detta längre fram. Rummet helt ok, då vi bott här tidigare så knäppte jag inga bilder mer än på sängen. Men den är ju viktig. Började kurra i magen så drog till CentralWorld för sushi. En sådan där med ett band där man kan plocka själv, lite småkul. Man kunde även via en skärm beställa sådant som inte fanns på bandet, dessa rätter levererades på ett särskilt band.

Idag fyller min älskade fru år! Jag älskar dig av hela mitt hjärta och hoppas på att leva resten av mitt liv med dig, Stort grattis på din födelsedag!

Om ni tycker Phuket och Bangkok är dyrt har ni aldrig varit i gummans hemby. Fy satan vad kulor det rullar. Lite bilder från risfält mm. På de bakre bergen går en liten väg som är gräns till Burma.

Tryffelpastan i loungen var riktigt jävla bra, slutade med att jag inte orkade med någon middag ute För nästan exakt 10år sedan öppnade Above Eleven. Om jag minns rätt var jag där dagen efter deras invigning. Troligtvis efter ett tips från @dtbkk Sedan dess har jag varit där minst 1 gång / resa. Oftast flera gånger, alltid nöjd och hyfsat säker på att alla som följt med mig dit också gillat det. Oftast svårt att få bord, så även nu. Tog en GT i baren i väntan på ett ledigt bord. Har man tänkt att äta så bör man boka bord.

Händer inte så mycket här, badbyxorna och sololjan har fått jobba en del iallafall. Rinner ner några öl då och då. Chockat kroppen med sallad Drack slut på bubblet i loungen, som tur var så fick de fram ett annat märke iallafall. Kan vara de sämsta glasen att dricka ur. Hatar dessa. Denna tösen var oerhört intresserad när jag kom in på Oskar. Uppenbarligen var hon i ”tjänst” och ville väl säkra någon som tog notan. EN GT innan maten. Med en helvetes massa grenar, bär och skit i… Sedan kött & potatis, som vanligt. Alltid bra på Oskar! Och i Bangkok är det inget konstigt att springa på ett par som dessa.

Resan gick vidare och vi stannade till vid en strand som är mäkta populär bland thailändska turister som besöker den här delen av Prachuap Khiri Khan. Här blev det en till bild och det blev i alla fall några som fastnade på plåten, de andra var ute och snokade runt i närheten. På tal om närheten. Det var en kis som kände till en mycket bra restaurang som ligger här i krokarna och han föreslog att vi skulle äta lunch där. Alla var med på förslaget och efter att ha letat lite så hittade vi på stället och det verkade vara kanon. Just där och då så bestämde jag mig för att snubben som föreslog det där stället får jäklar i mig bli min sidekick på fortsatta moppeturer! Här sitter vi på ett kanonställe några mil söder om Hua Hin

Lite marknadsvimlet. Såldes hundvalpar i bur kändes sådär. Gulliga saker.

Nära hotellet låg en stor mall som jag glömt namnet på. Gumman hittade mallen direkt. Jag hittade ett ställe med koreanskt vin som var poppis.

Tjejerna tog en liten paus och smet ner till baksidan av scenen för att byta scenkläder och ladda om för ett nytt set medan bandet fortsatte att lira. Har jag förresten nämnt att jag har backstage-pass och får lov att komma och gå lite som jag vill, ungefär som en halvtam huskatt

Lunchöl, ett viktigt inslag i semestern. Lounge, ett ännu viktigare inslag i semestern. Till Juicy för att möta upp några tanter. Självklart får weed en del uppmärksamhet på en hip-hop bar. Vidare till Lilly Fu:s Testade en lokal tonic, inget speciellt. Mina badbyxor hade lätt platsat här! DJ eller som tam?? Vidare för att träffa några gamla kollegor, var väl iofs bara 1-2st som jobbade kvar…

Lite dagsbilder från hotellet. Tror det fanns 6 rum totalt på hotellet.

Fan, hatar bilder på mig själv, har ju fan typ grått hår nu Å frugan 40 nu….