Förbjuder din partner dig att skriva vad du vill här?

[Magrood]

Visst Magrood, nog för att jag senare ångrat en del jag skrivit om fru Chang och hennes släkt. Men det var så dags då...

Jag tycker dock jag är mer försiktig nuförtiden, och frågar i regel henne först om det är något som kan tänkas vara känsligt.

Herr Chang har talat.

Jag är glad för hennes skull.

Jag vet att du älskar henne och respekterar hennes integritet.

Mvh

Magrood

[GammalDansken]

Jag skrev om fru GD en gång att hon gjorde köket till en synnerligen livsfarlig plats att befinna sig i

efter att ha vaxat golvet med Turtle bilvax.

Att det hör till att hur fan skulle hon kunna veta bättre som spenderat större delen av sitt

liv på jord- eller cementgolv får vara implicita fakta.

Men ungefär där sätter jag gränsen.

[Guest Siam-Nilsson]

Jag läste nyligen om en brittisk kille som jag får förmoda har

skämt ut sina släktingar en smula.

Vare sig han eller släktingarna är nog inte så pigga på att berätta om hans särintressen.

http://www.bbc.co.uk/news/mobile/uk-england-devon-12309654

Jag skulle nog också hållt tyst om det hade rört sig om morbror Knut . . . Öhhh

SN,

Ändrades Januari 29, 2011 av Siam-Nilsson

[Guest Isan Lover]

Jag utövar självcensur över dom erfarenheter och intryck av tjejer som jag skaffade som resenär till Thailand under dom nästan 6 år av resor som förflöt innan jag mötte frugan. Och det gäller även dom flesta bilder jag tog på dessa resor.

Vad gäller hennes släkt så finns det nog inte så mycket jag inte skulle kunna skriva om, om jag nu hade lust att göra det.

Hej

Skulle kunna kopiera ditt svar på frågan, för mig är det precis likadant.

Respekterar man varandra måste det nästan bli så här.

Mvh Isan Lover

[Oregistrerad]

Mja, nog är det märkligt att pinsamheter endast finns på di grenar av släktträdet som växa i Thailand.

Undertecknad har en svåger som är stockholmare och pinsammare människa finns ju inte bland di nu levande, i alla fall.

Släktforskaren Arne

Lillgrabben e kär i en Stockholmska

[Oregistrerad]

Tilläggas kan att om man befinner sig i denna situation går det alldeles utmärkt att ljuga om sitt nick på åtminstone våra forumträffar i Göteborg.

Herr Chang har talat.

Då hälsar vi snart nya medlemmen Naam Plah välkommen till Göteborgsträffen.

.hur jag än skulle skriva så är nog jag värst i.a.f...

Vad är det man brukar säga? "Hur illa det än ser ut så finns det alltid någon som har det sämre"

Nä Frugan förbjuder inte mig att skriva vad jag vill men det gör MODERATORERNA!

55

Då jag saknar Thaifru är jag ju oförmögen att svara på TS följdfråga, men kan ju svara på den del som handlar om huruvida jag kan, vill eller inte vågar skriva om vad som helst på Forumet med hänsyn till min fru.

Jag skulle vilja säga att det i stort är som livet i övrigt, som gift. Jag skulle inte skriva att jag sneglar på andra damer, om inte i humoristiska termer. Jag skulle inte tala illa om hennes släkt, dels av respekt förstås, dels därför att det inte krävs någon större ansträngning för att se att jag då skulle "kasta sten i glashus...".

Framför allt försöker jag vara mig själv på Forumet, i allra högsta grad. Blir lite löjligt annars tycker jag, om inte annat när man träffas på Forumträffarna.

Så kontentan blir att min fru inte sätter käppar i hjulet för mig, mer än då de som man får per automatik när man har valt att gänga sig och tillbringa alla sina lyckliga dagar med en själsfrände.

Så, så mycket kulturkrockar och liknande blir det ju inte, däremot en hel del "manligt och kvinnligt" och då kan det vara väldigt befriande att sitta ner med en polare och älta det kvinnliga släktet över några kalla pilsner.

[Kalas]

Hmmmm...

Intressant tråd som gått mig helt förbi.

Ni som har följt mig och mina äventyr vet att jag kanske brukar balansera på gränsen mellan personligt intimt och helt utlämnande. Många är gångerna jag fått censurera mig själv en aning. Jag har genomgående försökt hålla mig till att familjen bor i Sakon Nakhonområdet. Den skarpsynte läsaren har dock kunnat hitta storbyns namn några gånger då jag i ren skrivariver råkat ut för FFS, fat finger syndrome, tendens att slå på fel eller fler tangenter

Och nu efter min sista hemkomst har jag fått idka självcensur än mer, då det visat sig att det finns ett flertal sve/thaipar i vår lilla by. Jag vet ju inte om någon av dessa är medlem i detta eminenta forum och på något sätt känner igen mig och sig, om jag omnämner dem.

Det är en svår balans mellan viljan att berätta "allt" och att inte berätta något alls. Ibland får man som en del säger, ta till "kompisen" eller helt enkelt ljuga, hitta på och skarva, för att inte bli för personlig men ändå få fram det man vill ha sagt. Det är väl det som är en del av berättandet/anekdoten, att man berättar gärna lite målande och ger de detaljer man anser vara nödvändiga för poängen. Man berättar ju inte att man tog sig en morgonsnabbis, åt knäckebröd, duschade och sen bråkade med sin man/fru samma dag, då blir det lite för utlämnande, kanske. Om nu inte något trivialt har betydelse för historien.

Jag skulle vilja säga att det är självcensur som gäller. Någon sa att om det blev skrivförbud skulle han skriva på pin tji. Jag har inte råkat ut för några förbud direkt. Nej mer fått förhållningsorder! Inte om vad jag skriver här, men IRL. Jag fick inte prata med de där svenskarna i byn om vad jag ville. Det fanns vissa ämnen man inte pratar om, menade hon. Jag är en öppen bok i många avseenden, finner jag det lämpligt så kan jag berätta snudd på vad som för vem som. En dålig egenskap, godtrogenhet. Många ggr har det jag i förtroende sagt bitit mig i aktern. Men man lär så länge man lever. Men ibland när jag hade pratat med di svenske i byn förhörde sig frun om vad som avhandlats. Och ibland fick jag mig en förmaning att det där var väl dumt att berätta. Och visst, ska man leva i thaisamhället så får man väl kanske ta säden dit man kommer och kanske dämpa sig en aning. Gömma sig bakom blingbling och murar och låta folk gissa

Jag vill gärna tro att jag har en god människosyn, att alla är goda tills motsatsen bevisats. Att gå runt och tro illa om alla tär bara, men jag känner människor som ser på livet så, att alla bara vill blåsa dem och allt ont som händer händer på grund av människornas illvillja just mot dem personligen. Vilket är helt grundlöst! Av det jag har lärt mig i/av livet är det ytterst sällan någon annan människa gör dig personligen illa. Det handlar i de allra flesta fall av egoism och du kommer i kläm. Jag brukar jämföra med personer som tränger sig i kön, det är inte DIG de vill straffa utan SIG SJÄLVA de vill gynna. Blanda inte ihop detta fenomen med personer du har en relation till, där kan det se helt annorlunda ut Men i de flesta fall när det handlar om okända personers illa behandling av "just dig" så handlar det om egoism, om det inte finns någon sjukdomsbild med i bilden. Personen kan lida av någon mental sjukdom och hysa agg mot mänskligheten. Ingen regel utan undantag. Sak och person. Stor skillnad. Många små bråk börjar om en sak och slutar med person. Jag var tillsammans med en kvinna i nästan tre år som hade grava problem med att se skillnad på detta, sak och person. Att bråka med henne var som att lyssna på ett gammalt c-60 kassettband. Det var först 30 minuters mässande, sen vände hon, påbörjade andra sidans 30 minuter för att efter det vända igen och igen och igen. Och min frustration steg när det inte fanns någon ände, poäng, mål. Om jag har något problem i förhållandet så brukar jag ivf ha en strategi för att nå en lösning, inte sitta och kasta skit på min partner en hel eftermiddag. Ok, jag är inte felfri, så visst, även jag kan falla ner i sandlådan då och då, men jag avslutar aldrig en diskussion där, om inte en time out blir tagen. Nu gräver jag efter någon liknelse från nuvarande förhållandet. Jo...

Alla ni som har thailändsk erfarenhet vet att tider och planer är ytterst suddiga för det mesta. Någon som skrev lite halvroligt om att resa med släkten, det enda han med säkerhet visste var att han inget visste. De skulle åka dit och dit, men när och med vilka var oklart ända fram tills framkomsten. Och i detta ämne hade min fru och jag en diskussion som urartade en aning då jag önskade någon form av agenda och hon till slut ironiserade sig och sa att hon minsann skulle berätta när hon gick på toan! Men när all rök lagt sig och vi kunde nå fram till varandra så hittade vi en lösning som båda var nöjda med. Inte berätta om toabesök eller så utan mer i generella drag skissa upp dagen eller morgondagen. Det hände mer än en gång att hon lite småirriterat undrade varför jag inte var klar. Klar? Vad ska vi göra? Och eftersom hon inte berättat så visste jag inte och kunde inte handla efter det och det var hela kontentan i min diskussion, att om hon berättar om vad som ska ske vid en viss tid/dag eller vecka så kan jag vara klar osv. Jag ser inga problem i att ha en gemensamt avstämd agenda så man kan planera tillsammans. Som jag ser det är vi en familj och jag vill ha familjens bästa för ögonen, inte min egen personligsa vinning. Att hon sen ser till thaifamiljens bästa först får jag acceptera likväl som hon får acceptera att omaka sig lite med sin nya familj, planera osv Dylikt kallas att kompromissa eller att enas om ett nytt gemensamt mål. Jag får backa, hon gå fram eller tvärtom. Att hela tiden hävda sin rätt/makt eller vad man nu anser, eller att som vissa bara lägga sig platt av oro för "bråket" leder bara till en sämre relation, i mina ögon. Om man ska kunna leva tillsammans "måste" man kunna diskutera även de svåra djupa sakerna likväl som vardagsbagateller. Man kanske inte alla gånger förstår, men man "måste" ivf acceptera att skillnader finnes och lära sig leva med dem. Och lyssna, fråga, känna av.

Jaha, nu blev det ju en aningens personligt igen. Men som jag skrev, ibland måste man berätta något för att komma fram till sin poäng. Och i detta fall genom att berätta om ett bråk. Och min poäng är, behandla som du vill bli behandlad. Sen får var och en sätta sin gräns för vad de vill berätta. Och om din fru/man förbjuder dig att berätta om familjen och du är en pratsam natur kanske du får ta en diskussion med din fru/man om detta. Det gjorde jag och vi hittade en lösning.

[PUTTE]

ABSOLUT ICKE..VA SKA JA SKRIVA OM DOM FÖR? MEN INGET FÖRBJUD VA JA VET..

[resenaren]

Jag tycker att man inte skall lämna ut sig själv eller sin partner för mycket på ett forum, svårt att ångra sig senare.