vad ska jag göra? hjälp!

[bjornemoo]

puu, det här är jobbit. idag på fars dag låg vi och gosade lite som vanligt. sonen for runt i sängen och det var normalt. då plötsligt gör hon en rörelse typ vrida-nacken av sonen och jag frågar vad gör du. hon sa: såg du? ja, vad gör du? då säger hon: jag ska döda han, jag ska döda dig och jag ska döda mig. hennes blick är allvarlig. jag frågar: vad är det du säger. hon svarar: jag bara pratar, skojar. hennes min är allvarlig. jag säger att det inte är skojigt. så får hon inte skämta. hon säer att hon får säga vad hon vill. jag sgäer att vi får prata om det senare. all värme är som bortblåst, jag tystnar, hon tystnar.

vardagsrutinerna är artiga och undvikande.

vi träffar vänner och äter god lunch och kommer hem vid 6-tiden.

vi vilar lite i sängen och det är ungefär samma närhet som på morgonen men jag är forfarande tyst och undvikande. hon säger att jag haft allvarlig min hela dagen. varför det? jag säger att hon sa något väldigt dumt i morse och att jag är ledsen. hade mer väntat mig en gratulation på fars dag. hon säger igen att hon bara pratar. jag säger att hon aldrig mer får säga så där. det är helt oacceptabelt. hon försvarar sig och säger att hon får säga vad hon vill och att om jag inte orkar med det så får jag skilja mig. sen säger hon att vi ska gå till kommunhuset i morgon och skilja oss på en gång. sen ska hon köpa biljett och åka. jag säger att det är en dålig ide. har man problem så ska man försöka lösa dom inte fly. jag säger att vår son behöver båda föräldrarna. hon säger att han får stanna hos mig om jag tror mig kunna ta hand om honom. jag säger vad ska du säga till honom när du åker. hon ska säga att hon bara försvinner.

jag funderar ett tag och säger. okej, jag ska betala en biljett så får du åka hem till mamma en månad och fundera lite. sonen stannar hos mig. då blir hon hotfull och säger att hon aldrig åker utan honom. hellre dödar hon sig själv.

vi har bott ihop i sex år, varit gifta i 5, hon kommer från issan, har en son på tre år. vi har varit där två gånger på besök hos hennes familj. hon har tidigare sagt att hon ska döda vår son och sig själv. ett otal gånger har hon sagt att hon ska köpa en biljett i morgon och åka. hon har två sidor, en glad och kärleksfull och en mörk deprimerad. jag har en son sen tidigare och varje gång han kommer hit så krisar hon och stannar på sitt rum. hon tycker inte att han accepterar henne. problemet är att han har aspergers syndrom och det kan hon inte förstå. han har aldrig varit elak bara oartig och osocial.

nu funderar jag på vad jag ska göra. jag är lite chockad faktiskt och handlingsförlamad. är faktiskt lite rädd för sonens skull.

vad kan man göra? kontakta psykjouren i morgon eller? hon skulle vägra blankt att prata med någon utomstående.

snälla

[Wwax]

Herrejösses, hon behöver professionell hjälp på sitt eget hemspråk.

[Guest Lappen]

Ja det där verkar allvarligt som du beskriver det och du måste söka professionell hjälp.

Låter inte som någon trevlig situation och jag förstår om du inte vet vad du ska göra.

Men för hon beter sig inte normalt och behöver tydligen hjälp.

[Myran]

Det här är nog inte ett uppdrag för hobby-experterna på mpr...

[korp]

Det låter som en otroligt jobbig och allvarlig situation. Jag har ju dock lovat att inte ge några fler råd, eftersom det retar folk, så jag får nöja mig med att önska dig lycka till.

[Guest Lappen]

Jag har ju dock lovat att inte ge några fler råd, eftersom det retar folk, så jag får nöja mig med att önska dig lycka till.

Ge dig nu för tusan...jäkla drama queen

[korp]

Ge dig nu för tusan...jäkla drama queen

Med tanke på trådens allvar så kanske det vore snällt att ligga lågt med förolämpningar och annat otrevligt.

[AnOnYm]

Bara du kan bedöma om det är allvar bakom hoten , lite lyckopiller vore kanske till nytta.

[Herr Chang]

Tja, det är väl upp till var och en om man vill ge bjornemoo några tips eller inte.

Själv är jag dock något skeptisk till någon som presenterar en så tung situation i sitt första inlägg.

Herr Chang har talat.

[Surin P3]

puu, det här är jobbit. idag på fars dag låg vi och gosade lite som vanligt. sonen for runt i sängen och det var normalt. då plötsligt gör hon en rörelse typ vrida-nacken av sonen och jag frågar vad gör du. hon sa: såg du? ja, vad gör du? då säger hon: jag ska döda han, jag ska döda dig och jag ska döda mig. hennes blick är allvarlig. jag frågar: vad är det du säger. hon svarar: jag bara pratar, skojar. hennes min är allvarlig. jag säger att det inte är skojigt. så får hon inte skämta. hon säer att hon får säga vad hon vill. jag sgäer att vi får prata om det senare. all värme är som bortblåst, jag tystnar, hon tystnar.

vardagsrutinerna är artiga och undvikande.

vi träffar vänner och äter god lunch och kommer hem vid 6-tiden.

vi vilar lite i sängen och det är ungefär samma närhet som på morgonen men jag är forfarande tyst och undvikande. hon säger att jag haft allvarlig min hela dagen. varför det? jag säger att hon sa något väldigt dumt i morse och att jag är ledsen. hade mer väntat mig en gratulation på fars dag. hon säger igen att hon bara pratar. jag säger att hon aldrig mer får säga så där. det är helt oacceptabelt. hon försvarar sig och säger att hon får säga vad hon vill och att om jag inte orkar med det så får jag skilja mig. sen säger hon att vi ska gå till kommunhuset i morgon och skilja oss på en gång. sen ska hon köpa biljett och åka. jag säger att det är en dålig ide. har man problem så ska man försöka lösa dom inte fly. jag säger att vår son behöver båda föräldrarna. hon säger att han får stanna hos mig om jag tror mig kunna ta hand om honom. jag säger vad ska du säga till honom när du åker. hon ska säga att hon bara försvinner.

jag funderar ett tag och säger. okej, jag ska betala en biljett så får du åka hem till mamma en månad och fundera lite. sonen stannar hos mig. då blir hon hotfull och säger att hon aldrig åker utan honom. hellre dödar hon sig själv.

vi har bott ihop i sex år, varit gifta i 5, hon kommer från issan, har en son på tre år. vi har varit där två gånger på besök hos hennes familj. hon har tidigare sagt att hon ska döda vår son och sig själv. ett otal gånger har hon sagt att hon ska köpa en biljett i morgon och åka. hon har två sidor, en glad och kärleksfull och en mörk deprimerad. jag har en son sen tidigare och varje gång han kommer hit så krisar hon och stannar på sitt rum. hon tycker inte att han accepterar henne. problemet är att han har aspergers syndrom och det kan hon inte förstå. han har aldrig varit elak bara oartig och osocial.

nu funderar jag på vad jag ska göra. jag är lite chockad faktiskt och handlingsförlamad. är faktiskt lite rädd för sonens skull.

vad kan man göra? kontakta psykjouren i morgon eller? hon skulle vägra blankt att prata med någon utomstående.

snälla

Herrejösses, hon behöver professionell hjälp på sitt eget hemspråk.

Det här är nog rätt väg att gå.

[lars60]

Tja, det är väl upp till var och en om man vill ge bjornemoo några tips eller inte.

Själv är jag dock något skeptisk till någon som presenterar en så tung situation i sitt första inlägg.

Herr Chang har talat.

Kanske därför han reggat sig här...för att få råd.

Som andra sagt.ta kontakt med proffsen där du

bor, för att få sakkunnig hjälp och råd.

[Guest wille]

Haller med om att professionell och omedelbar hjalp behovs. Hellre att man far for mkt an for lite hjalp i denna mkt svara situation. Om du pa allvar ar orolig for hennes eller ditt barns fysiska eller mentala halsa sa maste du gora allt i din makt att hjalpa och att undvika en framtida tragedi. Ett forsta steg kan vara att inse att din egen makt inte racker och extern hjalp behovs. Genom att kontakta sjukvarden och psykiatrin i ditt landsting kan du fa rad om hur ni gar tillvaga och vilka olika alternativ finnes.

Val mott och lycka till!

[svampen]

Det här är nog rätt väg att gå.

Utdrag av deras hemsida.

Kultur och familjerådgivning

Mångfald berikar, men ibland kan skillnaden skapa missförstånd och förundran som riskerar att utvecklas till irritation som i sin tur gnager på förhållandet. En utomstående person som är opartisk och har stor erfarenhet inom området kan vara en bollplank/samtalspartner och ett stöd när sådana situationer dyker upp. Många förhållanden kan säkerligen räddas tack vare den typ av extra hjälp.

WWW.thaitolk.com

Har ingen erfarenhet av detta men det kan ju vara värt att ta kontakt

och åtminstonde få lite rådgivning.

Hoppas allt löser sig.

MVH Svampen

[Mantra]

jag hoppas att du hittar nå hjälps om kan hjälpa dig lösa din situtation

[bjornemoo]

hej jag har reggat nytt namn, annars är jag här ibland i annat namn.

vi har pratat ut nu på morgonen o gråtit och hon säger sig ha skämtat men inte haft svart hjärta. hon var helt förkrossad. vi fortsätter som vanligt. ska försöka få kontakt med någon stödperson. ursäkta mitt inlägg. jag vill ta bort det men vet inte hur. kan någon hjälpa mig.

[svampen]

hej jag har reggat nytt namn, annars är jag här ibland i annat namn.

vi har pratat ut nu på morgonen o gråtit och hon säger sig ha skämtat men inte haft svart hjärta. hon var helt förkrossad. vi fortsätter som vanligt. ska försöka få kontakt med någon stödperson. ursäkta mitt inlägg. jag vill ta bort det men vet inte hur. kan någon hjälpa mig.

Tycker att du ska ta kontakt med någon gav dig tips förut.

Ett skämt om att döda/självmord är inte skämt.

Låter lite som jekyl/hyde ta kontakt för ditt & barnets skull!

MVH Svampen

[Herr Chang]

Hej bjarnemoo,

OK, jag kan förstå att man reggar nytt nick om man ska berätta en så förskräcklig historia.

Vad gäller ta bort dina inlägg så kan endast moderator typ jag göra det. I detta fall väljer jag att inte radera något. Men det finns tre andra moderatorer som kanske tänker annorlunda.

Herr Chang har talat.

[Fridde]

Hoppas att ni får den hlälp ni behöver.

[Guest larbejo]

Kan man regga nya namn hur som helst?.Vill ha svar av moderatorer.Själv har jag varit utsatt för en del mobbing från vissa här, Guran som plötsligt var en annan signatur.Jag hoppas att den som var en annnan här kan visa någon form av skamkänsla så han kan be om ursäkt.Eller vad säger du AnOnYm?

[AnOnYm]

Kan man regga nya namn hur som helst?.Vill ha svar av moderatorer.Själv har jag varit utsatt för en del mobbing från vissa här, Guran som plötsligt var en annan signatur.Jag hoppas att den som var en annnan här kan visa någon form av skamkänsla så han kan be om ursäkt.Eller vad säger du AnOnYm?

Ska jag skämmas över Guran ?

[Herr Chang]

Det går att regga flera nick, men det strider mot forumreglerna. Möjligen kan vi göra vissa undantag, till exempel bjarnemoo som ville lätta hjärtat utan att avslöja för mycket om sig själv.

Vi kan ju se om inlägg från olika nick kommer från samma IP-nummer, men det kräver nog att någon tipsar om misstänkta fall till exempel via PM till en moderator. Det blir för mycket att jobb att kolla samtliga inlägg mot varandra vad gäller IP-nummer. Sen finns förstås giltiga skäl till att olika nick ibland har samma IP-nummer. Man kanske besöker en medlem och lånar hans dator för att logga in under sitt eget nick.

Herr Chang har talat.

[Guest Knasen]

Det går att regga flera nick, men det strider mot forumreglerna. Möjligen kan vi göra vissa undantag, till exempel bjarnemoo som ville lätta hjärtat utan att avslöja för mycket om sig själv.

Vi kan ju se om inlägg från olika nick kommer från samma IP-nummer, men det kräver nog att någon tipsar om misstänkta fall till exempel via PM till en moderator. Det blir för mycket att jobb att kolla samtliga inlägg mot varandra vad gäller IP-nummer. Sen finns förstås giltiga skäl till att olika nick ibland har samma IP-nummer. Man kanske besöker en medlem och lånar hans dator för att logga in under sitt eget nick.

Herr Chang har talat.

Och i dagens läge är det nog många som har 2 abonnemang/IP-nummer, ett till hemmet och ett till mobilen.. Så man kan trolla med triangeln..

[Guest MaiThai]

Som sagt professionell hjälp är nog det enda rätta!

Finns det ingen här på MPR som kan hjälpa till att förklara "aspergers syndrom" på Thai?!

[UT006]

... "aspergers syndrom" på Thai?!

Ber om ursäkt för att jag blir OT i en så här seriös tråd. Tanken slog mig, hur dåliga arbetsgivare kanske ändå är på att utnyttja folk .

Vad är bra?

Människor med Asperger syndrom är ofta mycket intelligenta.

De kan mycket om sitt specialintresse.

De är ofta ärliga och gör det de lovat.

De är noga när de gör något,

och ger inte upp så lätt.

De är tydliga när de talar och skriver.

Ändå får de svårt i arbetslivet

eftersom arbetsgivare idag inte vill ha

människor som arbetar ordentligt och noga med en sak

utan istället människor som kan göra flera saker på samma gång

och nya olika uppgifter varje dag.

Här har man kanske möjlighet att hitta den perfekte anställde för sådana arbetsuppgifter som "normala" människor kräks på efter bara några dagar. Rätt man på rätt plats kan bli ett "understatement", men vem vågar anställa någon med en "diagnos"?