Jump to content
IGNORERAD

Är Thailand värt en miljon?


Herr Chang
 Dela

Är Thailand värt en miljon?  

151 röster

  1. 1. Är det rimligt att spendera totalt en miljon på Thailandsresor?

    • Ja
      98
    • Nja, kanske det, beror på hur givande dessa resor var
      25
    • Nej
      8
    • Vet ej, har ej haft möjlighet att spendera sådana belopp
      20


Recommended Posts

Satt just och funderade lite på hur mycket jag spenderat totalt på mina Thailandsresor. Ett snabbt överslag ger snittpris 7000 kronor för flygbiljetterna för totalt 34 resor. Dessutom har jag säkert bränt i genomsnitt cirka 20000 kronor i Thailand på varje resa. Nu närmar vi oss en miljon... och då har jag inte tagit med utebliven inkomst.

Kanske även en del merkostnader för fru Chang, men hon är ju ovärderlig!

Kunde jag gjort något bättre med dessa pengar? Ny bil, bättre bostad, sommarstuga etc? Jag tror inte det. Så jag ångrar ingenting.

Vad tycker ni om era totalkostnader för Thailand? Nu menar jag inte land och husköp i Thailand, dessa pengar är förhoppningsvis en någorlunda säker investering. Jag menar pengar som är borta för alltid.

Herr Chang har talat.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 47
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • Herr Chang

    4

  • lars60

    3

  • Kim

    2

  • Fritz

    2

Mest aktiva i denna tråd

Inlagda bilder

Svarade ja, utan att tveka!

Har nog inte kommit upp i lika stor summa än,

men tids nog så.

Våran budget ligger nog på ungefär samma nivå

som den du berättar om.

Kunde jag gjort något bättre med dessa pengar?

Njae, det är tveksamt! Det är ju fritt val och

andra har säkert en annan åsikt...men för

mig/oss är det ett enkelt val. :whistle:

Ändrades av lars60

Vi har det iaf ganska bra!

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej

absolut värd varenda krona,man skall inte tänka om jag hade..

Man måste ju leva oxo,och de pengarna hade säkerligen varit förlorade på annat.Livet är för kort för att "sörja över spilld mjölk"

Link to comment
Dela på andra sajter

Röstar ja, vet ärligt talat inte vad jag har spenderat, men det var värt det. Kåken i chayjaphum ligger på lite styft 200000 plus många reser, visan, hotell med privat guidewhistle.gif ( säg inget till frugan ) alla sangsomcoke och inte att förglömma alla goa kalla chang. Summa sumariom, jag har haft jäkligt skoj och what the hek, sista kostymen har inga fickor, kan inte ta med något när det blir dags ändå. Pengar tvingas man skatta bort, men minnen kan ingen ta ifrån mej.

En chang är alltid en chang om än i ett sprucket glas

Våga vägra fesbok

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Ja - värt varje krona att uppleva detta land.

Själv har jag tappat räkningen på hur många gånger som jag har rest till Thailand,

men jag skulle tro att det är mellan 25 - 30 gånger.

Jag bodde där också i nästan 5 år och jag kan väl säga att det har varit väl värt att spendera alla dessa pengar.

Fy sjutton vad livet hade varit trist om jag inte i unga år hade fastnat för en artikel i en herrtidning och då bestämt mig för vart jag hädanefter ville semestra.

Se hur det gick till i min berättelse nedan:

Jag själv har ingen akademisk examen i ryggen,och utbildningsmässigt har det stannat vid en brokig samling av eftergymnasiala kurser för mig. Men ett vetgirigt och öppet sinne har väl bidragit till att jag har klarat mig hyfsat ändå. Att jag inte satsade mer på studierna och gick och tog en akademisk utbildning beror nog mest på att jag präglades av att jag växte upp i en liten bruksort där utbildning och läxläsning ansågs som riktigt töntigt. Det fanns heller ingen uttalad önskan eller förväntan från mina föräldrar att jag skulle skaffa mig en rejäl akademisk utbildning. De hade väl fastnat i de då rådande flummiga tankegångarna om att det var staten och samhällets uppgift att sörja för barnens utveckling, skolgång och med tiden även förmedla ett arbete.

Ju äldre jag blev, ju mer och mer malplacerad kände jag mig som en invånare i den lilla händelsefattiga bruksorten Tidaholm, och jag vantrivdes riktigt ordentligt där under mina tonår. Det fanns en del olika fack som man av tradition skulle tillhöra om man ville finna sin plats i tillvaron. Exempelvis kunde man lira handboll eller fotboll i något av de mediokra div 3-lagen IFK Tidaholm eller GIF-Tidaholm. Men jag gillade inte att spela fotboll eller handboll, och då återstod inte mycket att göra. Man kunde i och för sig klara sig hyfsat och bli något av en brudmagnet i de övre tonåren om man siktade in sig på att bli Raggare eller Knutte med en förlängd framgaffel. Men jag själv saknade dessvärre pengar att köpa mig en Cheva Impala, och inte heller kunde jag införskaffa en Traja med stelbentsram eftersom sparkontot inte innehöll så mycket slantar. Så det sket sig att bli raggare eller knutte för min del. Några av mina polare på den tiden hade dock en del amerikanare som jag i 17 – 18 årsåldern åkte med i, och vi hojtade och dunkade nävarna i plåten. Min systers dåvarande pojkvän som var lite av en värsting i byn, ja han hade byggt sig en avancerad Chopper som jag till min förtjusning fick åka med på ibland.

Trots alla dessa utsvävningar, så kändes det ändå tomt och meningslöst att fortsätta att leva i staden Tidaholm när jag var ung, och om kvällarna satt jag ofta som klistrad vid pappas nyinköpta Harman Kardon stereo och lyssnade på Kjell Alinge i programmet Eldorado. Programmets motto var ”Nattens nöjen och stjärnornas musik” och Kjell Alinge var en mästare på att välja spännande skivor och snacka mystiskt förförande så att man själv drömde sig bort till en ännu okänd och overklig tillvaro bland starka drycker och varma kvinns. Ju mer tiden gick så grubblade jag allt mer på hur jag själv skulle kunna hitta min egen nisch i tillvaron. Jag ville ju också få känna av att det var kunde vara både spännande och roligt att få vakna upp varje morgon istället för att gå runt på dagarna och idissla en känsla av att Tidaholm var mitt eget ”Fucking Åmål”.

Tack och lov kliade det ordentligt i resnerven hos mig i unga år, så det resulterade i att jag valde att studera det tredje gymnasieåret på en annan ort. Jag ville ju bara komma bort från Tidaholm för att söka efter det Eldorado som Kjell snackade om i radion. Jag uppgraderade på så vis min egen livsmiljö några snäpp genom att flytta från brukshålan Tidaholm till det något större samhället Enköping. Denna flytt till en ny skola och en egen lägenhet var ett fantastiskt lyft för mig.

Utbildningen i sig var väl inte mycket att hurra för, men på fritiden hade jag och mina nya klasspolare riktigt kul tillsammans. Vi praktiserade på olika mekaniska företag och vi tjänade också egna pengar att spendera på kvällar och helger. I Enköping fanns det både snygga och mycket busiga tjejer, och jag föll till slut för en sprallig tjej som hette Ylva utanför Bålsta. Det förhållandet höll i nästan ett helt år, men känslorna rann sedan ut i sanden eftersom jag tvingades flytta tillbaka till Tidaholm för att börja jobba på ett mekaniskt företag som hette Arenco Parts. De hade erbjudit mig jobb, och jag ville börja tjäna pengar för att så snabbt som möjligt förverkliga mina drömmar om ett eget Eldorado. Så med jobberbjudandet i min hand fick jag vackert bita i det sura äpplet och återvända till byn som jag året innan hade vänt ryggen.

Efter tre år av gymnasieutbildning satt jag nu där på verkstadsgolvet och äntligen tjänade jag mitt leverbröd, och det gick faktiskt plus på kontot varje månad. Bredvid mig tornade det upp sig en jättestor rysk fleroperationsmaskin och som en blinkande och frustande Cyborg borrade, fräste och svarvade den olika detaljer till lastbilsmotorer. Det dånade, rasslade och gnisslade i den stora smutsiga lokalen som hyste mängder av olika industrimaskiner, och vi var nog ett par hundra anställda.

Min uppgift var att sköta den stora maskinen och alla dess olika verktyg som med jämna mellanrum måste kontrolleras i fall de började bli slöa eller trasiga. Om man hade tur och om maskinen tuffade på utan service fick man ibland några minuter över för sig själv, och man kunde då slå sig ner på en stol och vila sig lite under tiden som arbetsstycket var där inne i maskinen och bearbetades.

Detta var inget toppenjobb, men jag var trots allt glad att jag hade ett arbete, och inte brydde man sig så mycket över att det var varmt och att det luktade bränt och lite unket av gammal ruttnande kylvätska i lokalen, och inte gnällde man över att att det ibland stänkte iväg glödheta svarvspån som brände spiralformade märken på armar, händer eller på huvudet när man blev träffad.

- Nej, inte fan var man bortskämd i den där arbetsmiljön.

Det var oftast alldeles för bullrigt för att kunna lyssna på radion vid den stora maskinen, och därför kan man ju fråga sig vad en ung industriarbetare kunde sysselsätta sig med när han fick några minuter över vid sin arbetsplats?

- Jo alldeles intill min stora bullriga maskin fanns det ett bastant arbetsbord. Och under det jättestora skruvstädet som satt fastbultat i bordet fanns det även en utdragbar ”latjo lajban låda” i plåt.

Där i lådan ovanpå den tummade maskinmanualen förvarade de andra verkstadsgubbarna sina privata exemplar av Piff och Paff, och det fanns även andra lättare porrblaskor som Lektyr, Fib Aktuellt, tidningen Se och Aktuell Rapport.

De fick nog inte läsa den där typen av tidningar i hemmet för sina fruar, så de passade på att förvara alstren på jobbet istället, och när det var dags att släppa en kabel eller på annat vis lätta på trycket, så släntrade gubbarna bort till bordet där jag var verksam och de fiskade snabbt upp ett lämpligt magasin ur lådan.

Med van hand slank sedan det tryckta alstret in under overallen och den studieintresserade herren gick sedan bort till toaletten vid omklädningsrummet för att unna sig en högtidsstund på arbetstid.

Visst hade man även tidigare under åren bläddrat igenom en och annan porrblaska under skolåren på Centralskolan i Tidaholm och därefter på gymnasiet. Dessa nakna alster fanns alltid lätt få tag på eftersom de oftast satt inkörda bakom spegeln på skoltoaletten. Tidningarna gick ju fort att bläddra igenom eftersom vissa sidor märkligt nog tycktes vara hopklistrade (av censur eller kanske av något annat).

Men allt var ju inte avklätt och moraliskt förkastligt i dessa tidningar, och där i plåtlådan hos Arenco Parts hittade jag en vacker dag en annan typ av artikel. Den var skriven i en av de lättare blaskorna som skilde sig ganska väsentligt från de andra publikationerna med alla sina uppfläkta gynekologfotografier, och denna artikel visade sig påverka mig oerhört starkt.

Bilderna och texten från 1980 var för mig otroligt lockande, och tidningsartikeln fick mig snabbt intresserad för ett land som låg långt mycket längre bort än jag någonsin hade fantiserat om.

- Det var ett resereportage från Thailand om en badort som hette Pattaya. Där i tidningen kunde jag läsa om vad som kunde erbjudas en manlig turist som gillade sol, värme, drinkar och hejdlöst partajande med trevliga damer. Jag plöjde snabbt igenom några intervjuer av ett par svenskar som uttalade sig vid poolkanten, och de såg så där nyfrälst lyckliga ut och de höll nästan på att spricka av amorös glädje eftersom de omslöts av ett helt gäng av unga, vackra och leende thailändskor. Nästa omedelbart tänkte jag den förlösande tanken – Min bäste Kjell Alinge, nu jäklar fattar jag!

- Jag hade äntligen funnit mitt eget Eldorado, och frågan var nu bara hur jag skulle kunna ta mig dit?

Tiden gick, och då och då återvände jag till plåtlådan för att ännu en gång bläddra igenom reportaget från Thailand, och en dag låg där även en lockande resebroschyr från en firma i Skåne som hette ”Klubb Thai”. På en av sidorna i broschyren kunde man se palmer och en stor trälåda där det stod skrivet ”Dynamite Package” över sidan. I dynamitpaketet skulle allt vara ”All inclusive”, och då syftar jag inte på att det var helpension på hotellet och att en sötsliskig välkomstdrink serverades med ett pappersparasoll i glaset.

- Nej, i erbjudandet om ”allt ingår” utlovades ett hejdundrande festande med eget VIP-bord på Marine Bar, guidade turer till syndens boningar där det fanns förbetalda kvinns som ställde upp för alla resenärer.

- Nja, detta var väl inte riktigt vad jag ville ha, så jag nöjde mig istället med att åka på en ”vanlig” resa med Klubb Thai där jag själv fick välja eventuellt sällskap.

Det tog några veckor av detektivarbete på arbetsplatsen, men till slut hade jag identifierat herrarna i 35-årsåldern som hade bokat en resa till Thailand med Klubb Thai. Efter lite tjat, lirkande och en del bönande så gav de till slut med sig, och som en vibrerande ungtupp fick jag till slut följa med dem på min första resa till Thailand.

Väl framme i badorten så omslöt den leende och förförande verkligheten mig, och jag tycktes befinna mig i ett lallande fantasiland som var utrustat med en amorös booster i varje gathörn, och Kjell Alinges omhuldade Eldorado tedde sig plötsligt som en blek söndagsskola i en trist källarlokal.

Vi startade med en rivstart, men redan den tredje dagen så kom det tråkiga beskedet att Klubb Thai hade gått i konkurs i Sverige och att de hade stora obetalda skulder till hotellen i Bangkok och Pattaya. Det ryktades även om att hela företagskassan hade spelats bort på travet i Sverige, och att hotellgästerna i Thailand nu skulle slängas ut på gatan. Vår reseledare som jag tror hette Kent (Kenta) tog sig snabbt in till Ambassaden i Bkk, och med lite trixande och fixande så löste sig krisen med hjälp av någon form av resegaranti.

Till slut kunde vi andas ut och vi fick bo kvar på det förbetalda hotellet under resten av vår 21 dagars resa, och gissa om vi fortsatte att muntert utforska paradiset.

- Ja, det gjorde vi… he he he

Ändrades av Siam-Nilsson
Link to comment
Dela på andra sajter

Tjänare Herr Chang,varenda krona man lagt här nere är värt det.

Oavsett om det gått till barer,badhus,reser,tjejer,vattenbufflar

grisar,mutor,(läkar besök)o.s.v så var det värt detta.Och man

spenderar fortfarande lika mycket.. B):mdr:

Glömde Herr Chang och alla battingar som man lagt på Beer Chang :drinks:

Mvh Maitan.

Maitans i Pattaya

Direktsändning via webcam

Se även

här på MaiPenRai.se för senaste nytt

Link to comment
Dela på andra sajter

Fortsätt,helt enasrående berättat.Det känns nästan som att jag var med i både Tidaholm och Enköping. :great: Mvh Måne som ser fram emot nästa kapitel

Måne

Link to comment
Dela på andra sajter

Hejsan Siam-Nilsson! Det är ett sant nöje att läsa dina alster som vanligt. :great:

mvh. Lars

En tio-årings dumhet är för det mesta starkt begränsad. Något man inte kan säga om oss vuxna. (lånat av Joints)

We are all born ignorant, but one must work hard to remain stupid.

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Fortsätt,helt enasrående berättat.Det känns nästan som att jag var med i både Tidaholm och Enköping. :great: Mvh Måne som ser fram emot nästa kapitel

Hej Måne,

Det kommer säkert ett "Nilsson's samlade verk" i bokform någon gång, och då även en fortsättning på kåseriet ovan.

Om nu "Labbås" dvs Tidaholm föreföll trist för mig i unga år, så var under tidigt 1980-tal Pattaya en liten men ack så "Hot City" i dubbel bemärkelse.

Det var verkligen "Rock'n Roll" varje dag och livet lekte.

Var det bättre då ? - Kanske ? - I alla fall var det väldigt annorlunda och värt varenda krona.

Det är nog väldigt individuellt, och var tid och plats har nog sin tjusning.

http://www.youtube.com/watch?v=G2pXlRI2bxs&feature=related

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Toprunner

Hej Måne,

Det kommer säkert ett "Nilsson's samlade verk" i bokform någon gång, och då även en fortsättning på kåseriet ovan.

Om nu "Labbås" dvs Tidaholm föreföll trist för mig i unga år, så var under tidigt 1980-tal Pattaya en liten men ack så "Hot City" i dubbel bemärkelse.

Det var verkligen "Rock'n Roll" varje dag och livet lekte.

Var det bättre då ? - Kanske ? - I alla fall var det väldigt annorlunda och värt varenda krona.

Det är nog väldigt individuellt, och var tid och plats har nog sin tjusning.

Vore inte en låt med Eddie Meduza mer passande ? Han kom väl också från Tidaholm ?

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Vore inte en låt med Eddie Meduza mer passande ? Han kom väl också från Tidaholm ?

De finska Hurrigains har jag i min ungdom tittat på när de uppträdde i tidaholms folkpark,

men visst rockar Errol Nordstedt bra han också, och visst har även han bott i Tidaholm.

Nu lever han tragiskt nog inte längre, men det finns idag ett cover-band som heter "Errols knektar" som lirar alla hans låtar.

Kanske de är något för "Changen" att anlita till nästa firmafest? :whistle:

Link to comment
Dela på andra sajter

Satt just och funderade lite på hur mycket jag spenderat totalt på mina Thailandsresor. Ett snabbt överslag ger snittpris 7000 kronor för flygbiljetterna för totalt 34 resor. Dessutom har jag säkert bränt i genomsnitt cirka 20000 kronor i Thailand på varje resa. Nu närmar vi oss en miljon... och då har jag inte tagit med utebliven inkomst.

Kanske även en del merkostnader för fru Chang, men hon är ju ovärderlig!

Kunde jag gjort något bättre med dessa pengar? Ny bil, bättre bostad, sommarstuga etc? Jag tror inte det. Så jag ångrar ingenting.

Vad tycker ni om era totalkostnader för Thailand? Nu menar jag inte land och husköp i Thailand, dessa pengar är förhoppningsvis en någorlunda säker investering. Jag menar pengar som är borta för alltid.

Herr Chang har talat.

Vad hade du gjort med pengarna om du inte åkt till Thailand då?

Eller vad hade du missat om du inte åkt?

Du hade missat dina Chang's, och säkert pressat på folk att dricka mer Åbro :)

Du hade nog inte träffat Fru Chang.

Du hade nog inte fått en massa äventyr (som man bara får där).

Du hade nog inte lärt dig diverse thai-ord.

Du hade nog inte vart den person du är idag? (då menar jag att man förändras till en viss bit på allt man gör/ser/är med om)

Och känner du dig missnöjd med utlägget du haft under åren så var det nog åt skogen fel.

Men känner du att du inte ångrar dig, så har du haft en mycket bra liv, och då ska pengar inte spela någon roll.

Lev livet till dess fullo, man får bara ett!

Same same, but different!

Link to comment
Dela på andra sajter

siam..

Jag såg också Hurriganes fast i Mjölby 1979, dom var och är en av mina favogrupper.

Hurriganes - Get on

Mvh

Nerike

Jag förstår inte varför jag inte får en tube direkt ändå använder jag media knappen.

Ändrades av Surin P3
Http:// användes 2 ggr i youtube koden - Har ändrat

Open same same closed, but different

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja,

blev svaret för hade inte pengarna gått till resor till Thailand så hade de gått till nått annat

tycker det varit värt varenda öredrinks.gif

Appropå Eddie

Ändrades av Surin P3
Youtube kod fel - ändrad

Kontonummer insamlingen för Udon Thani Home for Girls  Svenska Handelsbanken 6879 749 365 978 Swish (Sverige) 0708 575 222

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja det är värt varenda krona det man spendera där så mycke skjo o gött som man har haft där skulle det vara svårt att ha haft I Sverige för dom pengarna man har spenderat I Thailand dance1.gif

Link to comment
Dela på andra sajter

Värt varenda korvöre som det kostat att besöka Thailand och andra länder.

Älskar flygplansmat, karma och grupper.       Best website on internet here

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja, jag hade väl egentligen inte väntat mig någon annan respons på detta forum ;-) Tycker dock det kan vara intressant ibland att reflektera över hur mycket pengar man lagt på detta intresse... även hur livet hade varit nu om man aldrig åkt till Thailand. Utan tvivel torftigare...

Hoppas ingen tror jag går och grämer mig över spenderade pengar, för det gör jag icke. Det har varit värt pengarna. Och jag är långt från ruinerad!

Herr Chang har talat.

Link to comment
Dela på andra sajter

Dom enda bahten jag ångrat, var dom jag aldrig spenderade. En miljon på 34 resor däremot. låter lite farang kee nok i mina öron :P

Fullt ös medvedslös, go o glad kexchoklad är min melodi ;)

member of svampen's fan-club :yes:

Link to comment
Dela på andra sajter

Visst är det värt det!

Nu har jag enligt HC´s premisser inte spenderat så mycket ännu.

Däremot har jag INVESTERAT betydligt mer, det mesta för familjen, hus, bil(tveksam investering), bra sjukhus när det behövts, försäkringar, skolor och en del annat.

Om jag "bara" räknar vad jag spenderat på semestrar i LOS (egna som singel och semestrar inom landet med familjen), så ligger jag nog närmare 400.000SEK.

Antar att jag har tur, har betalt hälften av mina resor hit själv, resten e betalda av nån annan ;)

MVH Tommy

"There is an eagle in me that wants to soar, and there is a hippopotamus in me that wants to wallow in the mud."

Link to comment
Dela på andra sajter

Spendera pengar pa resor ar alltid motiverat i mina ogon. Dock hade jag aldrig valt att spendera dom summorna pa semester efter semester i Thailand, ar efter ar. Undebart land - javisst, men varlden har sa mkt mer att erbjuda och det vill jag ocksa uppleva. Nu blir det ju sakerligen semester till Thailand varje ar om vi flyttar hem till Sverige men det kanns varken sarskilt kul eller spannande utan kommer val snarast goras for att traffa familj och vanner.

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
 Dela

×
×
×
  • Skapa ny...