Jump to content
IGNORERAD

En samhällsstudie i miniatyr a.k.a. En skur spridda tankar.


Surin P3
 Dela

Recommended Posts

Inspirerad av Joe, kommer mina tankar om Thailand, Sverige, Surin, pengar, barn och vardagsliv.

Jag kan väl börja med att berätta att dessa tre veckor i Thailand efter flytten har varit den mest turbulenta tid i mitt liv. Alla tänkbara och otänkbara situationer har vi hamnat i. Både på gott och ont.

Så, vad gör man de första dagarna i Thailand? Jo, man måste få in ungarna i skolan så fort som möjligt. William, 7 år, ska börja i skolan, den riktiga Thailändska skolan för första gången. Det är väl bara att registrera killen på bästa skolan och se glad ut?

Precis som i Sverige, eller?

Nej, så är inte fallet. Eftersom han är lite sen till skolstarten så krävs både det ena och det andra i pengar, mutor, vänner på höga positioner, vänner på mindre höga positioner samt en hel container med tålamod och ett stort, leende ansikte.

Efter 5 hektiska dagar och en hög Baht, går William i Surins bästa skola.

Tuk, 15 år har gått 3 terminer i Svensk skola och fått slutbetyg ifrån ÅK9.

Det är väl bara att registrera henne i första bästa skola?! Försöker se glad ut.

Precis som i Sverige, eller?

Nja, så är inte fallet här heller.

I detta fall krävs det inte lite av ingredienserna som nämns ovan i Williams fall.

Först tvärt nej, ifrån de flesta skolorna. Baserat på att hennes Svenska betyg inte går att förstå sig på.

Sedan får vi helt plötsligt in henne i en gymnasieskola på en datorinriktad utbildning. Och eftersom hon är väldigt intresserad av datorer så känns detta helt OK. Och om hon sedan efter ett år inte vill gå kvar, så uppfyller hon de krav som skolorna har för att låta henne studera på de skolor vi försökte med först. Kanonbra.

Två dagar senare, så kommer det fram att skolan hon går på är ”inte bra”.

Det är en skola för sämre barn. Tolkar detta som att folk i allmänhet ser ner på skolan och att tappa ansiktet på detta sätt är inte acceptabelt.

Tillbaka till ruta ett.

Till skolan igen för att få klarhet i vad som egentligen krävs för att Tuk ska få börja skolan. Om det nu handlade om betygen, så går väl dessa att översätta?!

Jo, de ska översättas och sen godkännas på Ministry of Education i Bangkok.

OK, iväg till BKK och ministeriet. Och alla vet ju hur dessa funkar i Thailand…?!

Ja, eller hur.

Detta kommer att bli min största överraskning på länge.

Åker ifrån Surin kl. 10.00 kommer till Bangkok ca 15.50 – in på ministeriet och ut efter ca 7 minuter. Allt är klart. Med högsta hönsets tel. nummer om de skulle bråka i Surin.

Ofattbart.

Väl tillbaka i Surin, så får hon börja i den ”bra” skolan på studs.

Mera tankar om Thailand följer…

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 47
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • Surin P3

    13

  • Herr Chang

    5

  • Joints

    4

  • GammalDansken

    3

Mest aktiva i denna tråd

Ser fram emot att följa denna tråd :yes: .

Alltid kul när de Thailändska myndigheterna överaskar :great: .

Personligen tycker jag det mesta löser sig, bara man visar stort tålamod och frågar sig fram :wai:

Att sätta sig på höga hästar och säga typ "hörredudu, nu e det såhär", är dömt att misslyckas, i Thailand dvs :no: , det funkar bättre i Sverige :whistle:

MVH Tommy

"There is an eagle in me that wants to soar, and there is a hippopotamus in me that wants to wallow in the mud."

Link to comment
Dela på andra sajter

väntar med spänning på forts blir väl nåt liknande för mig om 5 år då joel är 9år då

När jag väl hade lyckats kravla mig upp från golvet, efter att jag trillade av stolen när jag läste i mattråden. Ja, då går man in här och läser...

Nu ligger jag på golvet och skriver eftersom du lyckades chockera mig ytterligare en gång.

Men den här gången fick jag datorn med mig i fallet. anrejsdenruskige

Link to comment
Dela på andra sajter

Trevligt Surin P3..väntar på mera!  :great:

en hel container med tålamod

Förstår att det var nödvändigt..

Du kunde hålla dig?

Vi har det iaf ganska bra!

Link to comment
Dela på andra sajter

Detta kan arta sig till en kanontråd. Eftersom Surin varit och är lekledare för oss påfrestande forumister så borde han vara väl förbered att brottas med den thailändska byråkratin  :mdr:

Ser fram emot nästa stycke

Link to comment
Dela på andra sajter

Kanon! Jättekul att höra en berättelse från någon som verkligen tagit steget och flyttat!

Ser fram emot fortsättningen.

  / Joe

In Asia you live and you die. In Farangland you expect to live one day, then you die without having lived.

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja, vad ska man då säga om byråkratin runt skolorna i Thailand?

Som jag ser det så fungerar allt i princip som det ska om man åsidosätter det faktum att pengar och mutor går för ett barns utbildning.

Det är synd och skam att mutor ska spela så stor roll i alla större händelser runt ett liv.

Ur en mera egoistisk synvinkel är det också bra att det faktiskt går att fixa det mesta med pengar.

Frågan som snurrar i mitt huvud blir ju då, vad gör vi när pengarna tar slut? Eller vad gör de som inte har pengar till att börja med?

Svaret är enkelt. Man gör ingenting. Barnen får ingen utbildning. Punkt.

Nu ska man ju förstå att vårt fall inte på något sätt är vanligt. Men mutorna finns även i de flesta andra plan, innan barnen kommit in i en skola.

Här kommer min lilla samhällsanalytiska tanke...

Mutorna är en helt naturlig del av Thailand och har alltid varit det.

Thailändska medborgare är helt med på att leva i denna hierarki. Den del av befolkningen som har råd att betala för att få det bättre och de som inte har det.

I båda fallen sitter de i en stadig sits och tycker livet är helt OK.

Det här betyder inte att folk inte strävar efter att få det bättre, men jag ser väldigt få som klagar öppet över sin situation.

Oavsett position i samhället.

Det var det, för den här gången... Ska strax gå på bio... Och se på nån lolig Thailulle. ;)

Link to comment
Dela på andra sajter

Härlig tråd P3, ska bli mycket intressant att följa.

Skolan ja!

En sak som gör mig lite förbannad på systemet är den totala undergivenhet som skolan visar inför "fint" folk. Deras ibland halvidi*ter till ungar slussas ut i samhället med toppbetyg på de mindre "fina, läs rika" telningarnas bekostnad som trots högre IQ hamnar på den nedre halvan och därmed har mindre möjlighet att förbättra livssituationen, undra på att det ser ut som det gör på kommunala och statliga inrättningar där alla poster är "köpta" på falska betyg.

MVH

Baa

Vinter och snö gör sig bäst på vykort.

 

Nackdelen med alkohol är att det får människan att förväxla ord med tankar!

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Trevligt Surin P3..väntar på mera!  :great:

en hel container med tålamod

Förstår att det var nödvändigt..

Du kunde hålla dig?

Jag kan alltid hålla mig. Har varit riktigt arg tre gånger i mitt liv :arf:

Link to comment
Dela på andra sajter

Fortsätt skriv du... kan bli en bra läsning och lärdom för oss andra :)

Skulle pengarna ta slut får du hojta till så får vi starta projektet www.freesurinp3.com och ta emot donationer världen över  :whistle:

Men annars får du väl ta alla motgånger med en klackspark ibörjan. Som alltid så är det värst i början tills saker och ting börjar lugna ner sig lite.

Sit back, relax, have a beer!

//H

Same same, but different!

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja jösses.

Har lite lärdom av detta men ej i Los.

Önskar dig all lycka Surin P3 och följer tråden med spänning.

Tack för att du ger oss andra lite att fundera över och att du vågar.

Mvh Snömannen

Some folks are so protective over their mini-status symbol. No need to justify it. Does it do what you want it to do.Great, move on..Because who cares??

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Härlig tråd P3, ska bli mycket intressant att följa.

Skolan ja!

En sak som gör mig lite förbannad på systemet är den totala undergivenhet som skolan visar inför "fint" folk. Deras ibland halvidi*ter till ungar slussas ut i samhället med toppbetyg på de mindre "fina, läs rika" telningarnas bekostnad som trots högre IQ hamnar på den nedre halvan och därmed har mindre möjlighet att förbättra livssituationen, undra på att det ser ut som det gör på kommunala och statliga inrättningar där alla poster är "köpta" på falska betyg.

MVH

Baa

Ser inte köpta betyg som ett stort problem, inte nån vanlig företeelse.

Inte här i våra trakter i allafall.

Och då har vi ju frågan om jobb efter studierna. Baseras de på betyg eller på vilken slags familj man kommer ifrån?

Det jag har sett är att betygen väldigt viktiga vid arbetsintervjuer.

Tror inte att de hade varit så viktiga om det hade varit vanligt att betyg köptes. Möjligen köps det betyg för att gå vidare i skolan och förhoppningsvis så klarar dessa studenter sina utbildningar eller så kastas de ut.

För vi vill väl inte gå till en tandläkare som blivit det på sina köpta betyg. :(

Igår blev jag förresten inbjuden till familjens största gräl någonsin. Vad grälet handlade om får jag inte in på men det jag kan säga var att det kändes hedrande att få bli inbjuden till denna tillställning.

Fantastiskt att se hur en hel by är med och försöker få till en uppgörelse mellan två människor. Här är väl också en typisk sida av Thailand.

Alla är med och hjälper till, oavsett med vad. Sen kan jag tycka att dessa vuxna människor skulle kunna lösa detta på egen hand, utan att hela byn var inblandad, men så funkar det ju inte.

Vad får det för positiva konsekvenser när alla är med i de mest intima diskussionerna då?

Ja, man kanske har lättare att faktiskt prata om vissa saker, saker som i det svenska samhället är helt tabu att prata med utomstående om.

Och en annan positiv sak man får av detta är ju just att det blir färre som faktiskt är utomstående i den by som du bor i.

En sammansvetsad grupp på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid i Sverige.

Ett skyddsnät utan dess like.

Negativt?

Tänker jag bara på mig själv, så är en negativ sak att det blir svårt att få vara själv. Eftersom allas sak är gemensam så känns det ibland som man inte har nåt direkt privatliv. Nu bor vi ju numera i stan så det är ju inte riktigt samma som när vi bodde i byn.

Men än dock så, är jag en del av familjen och de behandlar mig på det sättet på gott och ont.

En annan negativ sak med att hela byn är med och bestämmer, är en av de sämsta sidorna med Thailand, tvångsgifte.

Nyligen så var vi på bröllop (visade ett par bilder på MPR) med en kille på 19 och tjejen 14.

De var tvungna att gifta sig. Detta är enligt mig ett av de säkraste sätten att förstöra två människors liv innan de ens börjat leva.

Familjen kan inte hamna i dålig dager och tvingar då sitt barn att gifta sig med en annan pga vad?

För att inte tappa ansiktet?

Nej, usch och fy för tvångsgifte.

Link to comment
Dela på andra sajter

Har nu kommit på mig själv funderandes på att säga "Adjö" i Thailand/Sverige/Finland till diverse personer, släkt och vänner.

Själv har jag inte onormalt svårt att säga 'hej då' till någon, blir väl lite ledsen om det är någon närstående som man inte kommer att återse på länge, men det är ju normalt.

Det jag har märkt är att många Thailändare har väldigt svårt för detta. Det kan för mig vara ganska frustrerande att se hur någon som jag kommer att sakna mycket, inte ser märkbart besvärad över detta. Ibland t.o.m. på gränsen till arg på mig, som det verkar.

Detta kan enl. mig ha att göra med den 'policy' som finns i Thailand om visa känslor inte ska göras på allmän plats osv. Men också att man inte rör varandra alls på samma sätt som vi gör i västerland.

Vi hälsar med beröring, kramas offentligt (detta kan iofs gå till överdrift nuförtiden :( ) Men jag tror att det faktum att beröringsnivån är mycket lägre i Thailand har får en del negativa effekter på det känslomässiga planet.

Ser också att ens barn kramas och pussas mycket oftare och till högre åldrar i Sverige än i Thailand. Så det känns som det börjar redan tidigt.

Jag säger självklart inte att någon älskar sina barn mera men att visa känslor är mera tabu i Thailand än i Sverige.

Och detta gör i sin tur att när jag skall åka iväg till t.ex. Norge och jobba så får jag en fru som är arg på mig utan anledning och allt känns jobbigare än det det skulle göra om man bölade i varandras armar och såg fram emot återkomsten...

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej P3,

Quote

Har nu kommit på mig själv funderandes på att säga "Adjö" i Thailand/Sverige/Finland till diverse personer, släkt och vänner.

Själv har jag inte onormalt svårt att säga 'hej då' till någon, blir väl lite ledsen om det är någon närstående som man inte kommer att återse på länge, men det är ju normalt.

Det jag har märkt är att många Thailändare har väldigt svårt för detta. Det kan för mig vara ganska frustrerande att se hur någon som jag kommer att sakna mycket, inte ser märkbart besvärad över detta. Ibland t.o.m. på gränsen till arg på mig, som det verkar.

Har samma erfarenhet, men min teori är att thailändarna inte vill visa att de kommer att sakna en eftersom att man då själv skulle bli alltför ledsen över att behöva åka. Samma fenomen som att man inte ska sörja så mycket då någon dött. För då kan den döde inte gå vidare dit han nu ska...

Quote

Detta kan enl. mig ha att göra med den 'policy' som finns i Thailand om visa känslor inte ska göras på allmän plats osv. Men också att man inte rör varandra alls på samma sätt som vi gör i västerland.

Vi hälsar med beröring, kramas offentligt (detta kan iofs gå till överdrift nuförtiden :( ) Men jag tror att det faktum att beröringsnivån är mycket lägre i Thailand har får en del negativa effekter på det känslomässiga planet.

...

Tja, beröring är det väl oftast inte tal om. Möjligen att de håller i ens armbåge när det knyts vita band kring handleden inför avskedet... Däremot får jag en känsla av att de försöker vända den oundvikliga resan tillbaka till Sverige till något positivt. Typ, hoppas verkligen ni får en trevlig och givande resa! Good luck!

Herr Chang har talat.

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Detta kan enl. mig ha att göra med den 'policy' som finns i Thailand om visa känslor inte ska göras på allmän plats osv. Men också att man inte rör varandra alls på samma sätt som vi gör i västerland.

Vi hälsar med beröring, kramas offentligt (detta kan iofs gå till överdrift nuförtiden :( ) Men jag tror att det faktum att beröringsnivån är mycket lägre i Thailand har får en del negativa effekter på det känslomässiga planet.

Ser också att ens barn kramas och pussas mycket oftare och till högre åldrar i Sverige än i Thailand. Så det känns som det börjar redan tidigt.

Jag säger självklart inte att någon älskar sina barn mera men att visa känslor är mera tabu i Thailand än i Sverige.

Det stämmer nog vad du skriver men samtidigt tycker jag mig märka en skillnad mot hur det var för en sådär 20 år sedan. Så Thailand och thailändarna förändras och jag gissar att många skillnader kommer att suddas ut i framtiden.

Det var ju inte så länge sedan det var lite "småfult" att visa sina känslor i Sverige heller. Det där med att man ska kramas till höger och vänster är väl ett ganska nytt påfynd. Inte heller visade man samma känslor för sina barn för 50 år sedan som vi gör idag.

Link to comment
Dela på andra sajter

Aha, vardagslivet rullar på...

Går upp 05.00 på morgonen, jobbar lite, äter frukost, funderar över vad som ska ske under dagen samt i framtiden.

Div. saker ska göras under dagen, ungarna ska hämtas ifrån skolan kl. 16.00 sen är det lite mat och kvällen är här.

Dags att sova kl. 22.00. Det är min vardag i kort.

Sen tänker jag på Williams dag. Han är sju år och har det mycket jobbigare än jag.

Han går upp kl. 06.00 duschar, äter, skjutsas till skolan.

Är i skolan och lär sig läsa, skriva i en skola med flera tusen barn och ungdomar som skriker och väsnas hela dagarna.

Kl. 16.00 hämtas han och har då en hel högmed läxor. Dessa läxor tar ca 1-2 timmar att göra klart.

Matdags plus lite annat smått o gott.

Kl. 18.00 tidigast kan han göra nåt roligt, som TV-spel eller leka med lego eller gå och träna på golfsvingen med mig.

Det känns helt klart som om barnen i skolan i Thailand inte riktigt får vara barn tillräckligt länge.

Här är skolan i Sverige mycket bättre tycker jag. Nu pratar jag inte utbildningsnivå utan själva faktumet att det inte finns nån tid för barn att leka. Medans i Sverige så hade han aldrig riktiga läxor, lekte en massa i skolan, både inom och utomhus.

Kraven på ett barn i Thailand är helt enorma. De ska kunna läsa och skriva och räkna innan de fyllt 8-9 år.

Tyckte mig se att den "riktiga" skolan började redan när han var ca 4-5 år. Leken minskade och böckerna tog överhanden.

Tycker detta faktum är lite tråkigt och skulle gärna se att Thailand gick över till mera rolig pedagogik, istället för den strama, raka linjen.

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest wille

Quote

Kraven på ett barn i Thailand är helt enorma. De ska kunna läsa och skriva och räkna innan de fyllt 8-9 år.

Tyckte mig se att den "riktiga" skolan började redan när han var ca 4-5 år. Leken minskade och böckerna tog överhanden.

Tycker detta faktum är lite tråkigt och skulle gärna se att Thailand gick över till mera rolig pedagogik, istället för den strama, raka linjen.

Man kan ju fundera pa hur effektivt de hogt stallda kraven ar. Andelen barn i Thailand som kan lasa och skriva pa funktionell niva ar betydligt lagre efter "primary/lag-mellanstadie" an motsvarande grupp i Sverige. Kraven ma vara hoga i Thailand men ytterst fa barn lever upp till dem.

Manga brukar slanga ur sig att den svenska skolan ar sa slapp, de staller inga krav pa barnen, osv. Detta ar dels ar en sanning med modifikation men pekar aven pa nagot som faktiskt ar pedagogiskt viktigt. Larande ar som effektivast nar det ar lustfyllt, det rader det knappast ngn tvekan om. Barn i framforallt de lagre aldrarna vill lara och skolans uppgift ar helt sonika att lata bli att ta dod pa denna lust. Tyvar ar det val just det som hander sa ofta. Hogt stallda krav, oandlig repetition, katederundervisning med pedagogiskt underbegavade larare, osv gor att skola snabbt gar fran att vara kul till att bli en plaga.

Det ar tragiskt att se forandringen som sker fran de sma "ettagluttarna" som kommer springande till skolan med ett leende pa lapparna blir till 4:e-klassare som redan blivit desillusionerade och bara langtar till att skoldagen skall ta slut.

Link to comment
Dela på andra sajter

Sanna ord där Wille.Sista meningen stämmer precis på min son som just gått utt 4:an.

Phuket18.5  :wai:

Link to comment
Dela på andra sajter

Läste om en skola i Sverige där barnen bara gick sådär 3-5 timmar om dagen och hemläxor saknades helt. Kvalitet framför kvantitet. Finns det möjligtvis någon skola i Thailand med liknande filosofi?

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest wille

Quote

Läste om en skola i Sverige där barnen bara gick sådär 3-5 timmar om dagen och hemläxor saknades helt. Kvalitet framför kvantitet. Finns det möjligtvis någon skola i Thailand med liknande filosofi?

Later  lite tveksamt da skolan ar forbunden att ge ett minimantal timmar i respektive amne for respektive arskurs (timplan).  Jag vill  minnas att det ar 6600 h for grundskolan dvs ca 4 h/dag utspritt over  ca 1800 skoldagar. Detta ar da effektivt undervisningstid vilket innebar lunchraster osv inte ar medraknade annu.

3-5 h dag kanske kan funka i forskolan/ak 1-3 men snarare 5 an 3 iaf.

Laxor ar alltid omtvistat och mervardet starkt ifragasatt. 

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Laxor ar alltid omtvistat och mervardet starkt ifragasatt. 

Läxor av liten till lagom dos anser jag är bra.både för barnet och föräldern. Ger de båda en naturlig ingång om att diskutera skolan och lärandet ett par dagar i veckan.

"Om du inte är en elefant, försök inte bajsa som en..."

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Aha, vardagslivet rullar på...

Går upp 05.00 på morgonen, jobbar lite, äter frukost, funderar över vad som ska ske under dagen samt i framtiden.

Div. saker ska göras under dagen, ungarna ska hämtas ifrån skolan kl. 16.00 sen är det lite mat och kvällen är här.

Dags att sova kl. 22.00. Det är min vardag i kort.

Sen tänker jag på Williams dag. Han är sju år och har det mycket jobbigare än jag.

Han går upp kl. 06.00 duschar, äter, skjutsas till skolan.

Är i skolan och lär sig läsa, skriva i en skola med flera tusen barn och ungdomar som skriker och väsnas hela dagarna.

Kl. 16.00 hämtas han och har då en hel högmed läxor. Dessa läxor tar ca 1-2 timmar att göra klart.

Matdags plus lite annat smått o gott.

Kl. 18.00 tidigast kan han göra nåt roligt, som TV-spel eller leka med lego eller gå och träna på golfsvingen med mig.

Det känns helt klart som om barnen i skolan i Thailand inte riktigt får vara barn tillräckligt länge.

Här är skolan i Sverige mycket bättre tycker jag. Nu pratar jag inte utbildningsnivå utan själva faktumet att det inte finns nån tid för barn att leka. Medans i Sverige så hade han aldrig riktiga läxor, lekte en massa i skolan, både inom och utomhus.

Kraven på ett barn i Thailand är helt enorma. De ska kunna läsa och skriva och räkna innan de fyllt 8-9 år.

Tyckte mig se att den "riktiga" skolan började redan när han var ca 4-5 år. Leken minskade och böckerna tog överhanden.

Tycker detta faktum är lite tråkigt och skulle gärna se att Thailand gick över till mera rolig pedagogik, istället för den strama, raka linjen.

Hej,

Sanna mina ord, snart är vi även i Sverigen tillbaka där. Med pennalism samt skoluniformer och vad allt det innebär. Var så säkra mina kära vänner.

  Höll ju nästan på att glömma bort lite tänkvärd läsning:

http://di.se/Nyheter...55C13%255C86617

Sedan att det finns smärre men dock uppenbara sakfel i artikeln må ju vara hänt.  I sammanhanget betyder det nada. :yes:

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Härlig tråd P3, ska bli mycket intressant att följa.

Skolan ja!

En sak som gör mig lite förbannad på systemet är den totala undergivenhet som skolan visar inför "fint" folk. Deras ibland halvidi*ter till ungar slussas ut i samhället med toppbetyg på de mindre "fina, läs rika" telningarnas bekostnad som trots högre IQ hamnar på den nedre halvan och därmed har mindre möjlighet att förbättra livssituationen, undra på att det ser ut som det gör på kommunala och statliga inrättningar där alla poster är "köpta" på falska betyg.

MVH

Baa

Baa

Vanligt, fattigt folk fran landet har visst mojlighet att utbilda sig och fa en hogskoleutbildning ...visserligen i en statlig unversitet men anda. Den vagen har en av mina svagrar gatt(Frugans foraldrar ar vanliga bonder). Han utbildade sig till jurist och jobbade lange i Kasikorn Bank. Samtidigt holl han pa att vidareutbilda sig till domare.

Nu ar han distriktdomare och har flera provinser under sig. Ni skulle ha sett hur lokala poliser nastan krypte framfor honom vid varan byfest...Frugan och jag har redan haft nytta av hans stallning. Det var nar en resortagare i Loei, Phu Rua forsokte blasa oss pengar.ett samtal till lillebrorsan rackte och allt ordnade sig.

Arto

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
 Dela

×
×
×
  • Skapa ny...