Korrekta tilltalsord för noviser och mae chii

[Poet_Prato]

Hej, tänkte starta den här tråden för att inbjuda till snack om religiösa titlar och passa på att ställa lite frågor jag själv undrat över.

Håll det gärna till det språkliga så vi inte snöar in på andra aspekter av religion och tro... det är kul att diskutera men passar kanske bättre i andra trådar.

När man tilltalar buddhistmunkar (พระ prah![hög] eller det lite formellare ordet พระสงค์ prah![hög]song[stiger]) använder man så vitt jag förstår vanligen de här orden (motsvarande 'du' och ibland även 'han')

หลวงพี่ loang[stiger] pii[faller] (om munkar som åldersmässigt skulle kunna vara från ens egen ålder till ens storebrors ålder)

หลวงพ่อ loang[stiger] pa[faller] (om munkar som åldersmässigt skulle kunna vara ens far)

อาจารย์ aajaan (om framstående munkar man ser på som läromästare [?]).

Så vitt jag förstår kan man också tala om dem i tredje person (motsvarande 'han' på svenska) med pronomenet

ธ่าน tann[faller].

När man räknar munkar ska man tydligen helst använda klassmärket องค์ ång[mellan] dvs. 'tre munkar' blir พระสามองค์ prah![hög] saam[stiger] ång[mellan]. Dock tycker jag att jag har hört thailändare använda både พระ och ธ่าน här också, alltså

พระสามพระ

พระสามธ่าน

...kan någon berätta om det finns 'rätt' och 'fel' här eller om alla är ok?

En till fråga:

Vad använder man för tilltalsord till noviser, alltså เณร / สามเณร neen / saa[stiger]ma[hög]neen[mellan]

...och vad använder man för tilltalsord till แม่ชี mää[faller] chii[mellan], alltså ungefär 'buddhistiska nunnor' med vit klädsel, som observerar färre levnadsregler än regelrätta พระ.

[Biker007]

Quote

När man tilltalar buddhistmunkar (พระ prah![hög] eller det lite formellare ordet พระสงค์ prah![hög]song[stiger]) använder man så vitt jag förstår vanligen de här orden (motsvarande 'du' och ibland även 'han')

หลวงพี่ loang[stiger] pii[faller] (om munkar som åldersmässigt skulle kunna vara från ens egen ålder till ens storebrors ålder)

หลวงพ่อ loang[stiger] pa[faller] (om munkar som åldersmässigt skulle kunna vara ens far)

อาจารย์ aajaan (om framstående munkar man ser på som läromästare [?]).

Så vitt jag förstår kan man också tala om dem i tredje person (motsvarande 'han' på svenska) med pronomenet

ธ่าน tann[faller].

Allt är korrekt! Men det stavas ท่าน, alltså too thahaan istället för too thong.

Quote

När man räknar munkar ska man tydligen helst använda klassmärket องค์ ång[mellan] dvs. 'tre munkar' blir พระสามองค์ prah![hög] saam[stiger] ång[mellan]. Dock tycker jag att jag har hört thailändare använda både พระ och ธ่าน här också, alltså

พระสามพระ

พระสามธ่าน

...kan någon berätta om det finns 'rätt' och 'fel' här eller om alla är ok?

Fel, du skall alltid använda klassmärket องค์ ång

Quote

En till fråga:

Vad använder man för tilltalsord till noviser, alltså เณร / สามเณร neen / saa[stiger]ma[hög]neen[mellan]

...och vad använder man för tilltalsord till แม่ชี mää[faller] chii[mellan], alltså ungefär 'buddhistiska nunnor' med vit klädsel, som observerar färre levnadsregler än regelrätta พระ.

Korrekt. Vill du vara riktigt artig säger du คุณ (khun) framför.

[Magrood]

Hej

Jag tycket det lät "roop รูป" i min skalle när jag tänkte på klassmärke för munkar och noviser. พระสงฆ์ ๓ รูป prasång sam roop = tre munkar

Men när jag läste era texter om Ång องค์ så kändes det inte fel heller.

Men nu har jag undersökt saken.Enligt skrivelsen från en thai organisation om motsvarar språkrådet här så är Roop att rekommendera. Ång är för präster/munkar i andra religioner.

Men folk använder både Ång och Roop... och det är ok.Själv använder jag nog Roop när jag talar riksthailändska eller skriver.Men när jag pratar isaan blir det Ång.

---Klassmärke för Mae Chii (nunna) är Khon คน.

---MvhMagrood