En Norrmans tankar om min by.

[Guest Isan Lover]

4 minuter sedan, skrev stefan5300:

 

Visst har jag anpassat mig till en viss del annars så hade jag nog inte stått ut så länge, har varit i byn i över 2 år nu.

Kan hyfsad thai så jag klarar mig att åka på bland annat marknader och handla, förövrigt har jag nog inte så mycket att diskutera med thai om.

Hej

Vi har uppenbarligen valt väldigt olika vägar, men det viktiga är väl att det funkar för oss båda.

Mvh isan lover

[stefan5300]

6 minuter sedan, skrev Isan Lover:

Hej stefan5300

 

Jag reagerade lite på att du inte längre går på byns begravningar, bröllop o.s.v, låter lite märkligt i mina ögon.

 

Enligt mina erfarenheter är detta ett misstag, just att visa respekt för dom dom dör i byn (varav man har känt dom flesta i många år), önska dom barn som har sett växa upp och nu gifter sig lycka till, deltaga i byns ceremonier och andra gemensamma aktiviteter ett utmärkt sätt att vidga sin bekantskapskrets på, bli accepterad, knyta band till andra släkter och familjer på.

 

Sen är det ju alltid trevligt med lite god mat och dryck i goda vänners sällskap.

 

Mvh isan lover

 

Händer att jag är med då de kremeras men fyllekalasen, den äckliga Isaanmaten kan de ha för sig själva och dricker gör jag knappt längre.

 

 

[evert 1]

Känner inte "din" norrman men hans personlighet verkar absolut inte passa ihop med thailändarnas. Förklara för honom att man få ta sedan dit man kommer annars dra. Självklart kan ha ha sina åsikter och jag förstår honom fullt och fast, men han bör helst behålla sina åsikter för sig själv. Nu har han troligtvis gjort bort sig för tid och evighet därför spelar det mindre roll vad han gör i fortsättningen - det är ändå kört.

Helt ok att han kör sitt race men att försöka påverka andra är meningslöst och bara stötande.

Så länge norrmannen inte kan smälta in är han och förblir han en utböling. Thailändarna visar bara vad de tycker om honom, är inte mer annorlunda mot honom än han är mot dem.

Vi har invandrare som kommit till Sverige och som direkt blivit accepterade medan andra ALDRIG blir accepterade, beror alldeles på om man verkligen vill bli en av oss eller inte. Din norrman visar klart och tydligt att han är lite förmer eller i alla fall mer civiliserad, dessutom har han kulor - inget fel att då att norpa hans alkohol.

[SatanG]

15 timmar sedan, skrev Gustav:

Ibland förstår jag inte alls. Jag menar flyttar man till ett annat land, som jag har gjort då får man väl räkna med att det är annorlunda. Min lilla gumman tar hand om mig i byn när vi är där. Jag pratar inte mycket thai alls. Men jag försöker uppföra mig som man ska. Ett leende kommer man långt med, visa respekt. Visar man respekt får man respekt tillbaka. Jag har aldrig fått frågan om jag ska betala eller ge pengar till nått.( jo till vanliga insamlingar och sånt) Mina svärföräldrar respekterar mig som en i familjen fast jag inte prata thai eller Isan. Tycker det lite är sin kärestas ansvar också att se till att allt fungerar som det ska. Jag trivs väldigt bra i byn och gillar människorna där. Visst är det lättare att bo i Pattaya som jag gör, men så småningom när gumman min är klar med att jobba så flyttar vi upp till Byn. Ang maten det är väl bara säga till att man inte kan äta stark mat om man har svårt för det, eller nått annat man inte gillar. Klibbris är gott, vanligt ris är gott mycket grönsaker är gott, handla lite fläsk och grilla är gott. Räkor att grilla är tokgott. Men det är klart Kåldolmarär lite svårt att ordna om man inte har eget kök. Jag äter inte fisk tycker det smakar skit. Alla har full respekt för det, när vi var hos ett par grannar på middag så hade dom fixat lite fläsk som dom grillade åt mig, bara till lilla jag.

Norrmannen har nog hamnat lite snett tror jag. 

 

 

Jag tycker du är inne på rätt spår här. Vi gifter in oss i familjen och därmed bör den bistå med det som behövs för att smörja upp omgivningen. T.ex. råd till falangen hur/vad han bör göra och när. Familjen är viktigare än grannar i Thailand och de närmaste bör naturligtvis agera därefter och lotsa in farlangen på ett smidigt sätt i omgivningen till den nivån som han vill lägga sig på. Alla vill ju inte bli bästa vänner med varje person som råkar kommer förbi.

Jag tror man vinner oerhört mycket på hur man reagerar på omgivningen och kan man visa lojalitet íaf mot de närmaste bör respekten komma från dom vare sig man kan språket, äta all mat, stå upp och skita eller vad det nu handlar om. Har man nått dit kommer de närmaste acceptera en och förbise i stort sett allt "konstigt" som farlangen hittar på.

Att visa lojalitet innebär inte att kasta pengar på de närmaste, det handlar ofta om småsaker som att inte nämna misstag någon gjort, att man inte skrattar åt någons tro på spöken/andar, att inte förminska någon utan istället respektera och lyssna på denna även om man bestämmer sig för att göra på sitt egna sätt, att köpa någon en liten souvenir när man rest någonstans, har man varit ute med frugan på restaurang köper man med sig mat/något gott hem till de hemma, att inbegripa personen i tanken helt enkelt när man gör saker. Genom liknande småsaker visar man att man ser denna personen som en del av sin familj och sånt kan ofta leda till försvar med näbbar och klor när någon försöker göra sig lustig över den konstiga farlangen. Många thai känner sig underlägsna farlanger, få dom att förstå att deras närvaro är uppskattad så har man gjort homerun.

 

Enligt mig handlar det, vad gäller de närmaste, beteende och uppförande. Man behöver inte alls råplugga Lao/khmer, bära amuletter eller äta hönsfötter med fingrarna för att komma dit. I en familj är det ju en kompromiss mellan personer, det är ju inte ett konstant utplånande av sig själv som bör gälla. Tyvärr gifter inte alla in sig i en "bra" familj utan ses istället som en ekonomisk tillgång, när andra i byn känner detta kommer det bli synnerligen svårt att få deras respekt. När man hör om norrmannen här känns det lite fel med det mesta, trots ett långt förhållande är kommunikationen eller viljan för dålig för att ens kunna förklara baskunskaper samt försvara honom mot omgivningen.

 

Sen är vi ju alla individer, även de från Isaan. Första gången jag hälsade på i frugans hus utanför Buriram var det faktiskt de som lite försynt påpekade att jag kanske borde använda något annat än skeden jag äter med för att lyfta mat till min tallrik.   

 

/ SatanG

Ändrades Oktober 16, 2016 av SatanG

[Guest Isan Lover]

8 minuter sedan, skrev evert 1:

Känner inte "din" norrman men hans personlighet verkar absolut inte passa ihop med thailändarnas. Förklara för honom att man få ta sedan dit man kommer annars dra. Självklart kan ha ha sina åsikter och jag förstår honom fullt och fast, men han bör helst behålla sina åsikter för sig själv. Nu har han troligtvis gjort bort sig för tid och evighet därför spelar det mindre roll vad han gör i fortsättningen - det är ändå kört.

Helt ok att han kör sitt race men att försöka påverka andra är meningslöst och bara stötande.

Så länge norrmannen inte kan smälta in är han och förblir han en utböling. Thailändarna visar bara vad de tycker om honom, är inte mer annorlunda mot honom än han är mot dem.

Vi har invandrare som kommit till Sverige och som direkt blivit accepterade medan andra ALDRIG blir accepterade, beror alldeles på om man verkligen vill bli en av oss eller inte. Din norrman visar klart och tydligt att han är lite förmer eller i alla fall mer civiliserad, dessutom har han kulor - inget fel att då att norpa hans alkohol.

Hej

Tror tyvärr att du kan ha rätt här, uppförsbacken känns lång för norrmannen och jag tvivlar nog själv innerst inne på att han skulle klara av detta, men man får ju ställa upp som ende falang i släkten.

Enligt mig uppvisar han egentligen inga som helst tecken på att kunna anpassa sig till ett liv tillsammans med byborna. 

Mvh isan lover

[HuaHindinnge]

6 minuter sedan, skrev Isan Lover:

Hej

Tror tyvärr att du kan ha rätt här, uppförsbacken känns lång för norrmannen och jag tvivlar nog själv innerst inne på att han skulle klara av detta, men man får ju ställa upp som ende falang i släkten.

Enligt mig uppvisar han egentligen inga som helst tecken på att kunna anpassa sig till ett liv tillsammans med byborna. 

Mvh isan lover

En parlell tanke. Jag är ifrån en mindre tätort i norra Sverige. Jag har bott utanför fjollträsk i mer än 20 år och kan inte tänka mig att flytta hem igen. Men jag kan inte heller tänka mig att bo innanför tullarna i fjollträsk heller. Jag trivs bäst en liten bit utanför stora staden. Vill ha lugnt men ändå närheten till allting. 

 

Översatt till Thailand. Jag kan inte tänka mig att bo vare sig risig yxby eller i Bangkok. Huahin passar mig bäst. Alla trivs inte överallt. 

 

Mitt ex kommer ifrån en liten by någon timmes bilväg utan för Khon Kaen. Jag var där ett flertal gånger och det kändes som en by i innersta norrbotten. Min far och syster var med engång. 

[Guest Isan Lover]

3 minuter sedan, skrev HuaHindinnge:

En parlell tanke. Jag är ifrån en mindre tätort i norra Sverige. Jag har bott utanför fjollträsk i mer än 20 år och kan inte tänka mig att flytta hem igen. Men jag kan inte heller tänka mig att bo innanför tullarna i fjollträsk heller. Jag trivs bäst en liten bit utanför stora staden. Vill ha lugnt men ändå närheten till allting. 

 

Översatt till Thailand. Jag kan inte tänka mig att bo vare sig risig yxby eller i Bangkok. Huahin passar mig bäst. Alla trivs inte överallt. 

 

Mitt ex kommer ifrån en liten by någon timmes bilväg utan för Khon Kaen. Jag var där ett flertal gånger och det kändes som en by i innersta norrbotten. Min far och syster var med engång. 

Hej

Så kan det vara och en gissning ifrån min sida är att norrmannen inte kommer att etablera sig i byn utan kommer att välja att tillbringa sin tid i Thailand på någon turistort eller möjligtvis Udon Thsni.

Mvh isan lover 

[Wangthong]

1 timme sedan, skrev stefan5300:

 

Varför skulle de vara omöjligt, du tror väl inte att jag skulle sluta lyssna på bra västerlänsk musik, för att i stället börja lyssna på Isaanmusik,  se thailändska filmer när man kan se västerländska filmer, byta ut västerländska kryddor mot chilli eller att sluta stå i kö och vänta på sin tur som många thailändare har svårt för, det var lite jag kom på i en hast. 

Visst man kan kanske inte ha några större krav, förutom då de är folk på vår tomt eller i vårt hus, har sagt till flera ta upp cigarettfimpar och annat skräp de slängt på tomten när de varit på besök, till frugan stora förtret

Nu skiljer det kanske väldigt mycket från plats till plats. Men jag tycker inte att någon thailändare har ansett att jag ska släppa mina västerländska vanor och istället gå all in i rollen som thailändare. Ibland så blir jag till och med irriterad på att de ska anpassa t.ex mat till att bli västerländsk bara för att vara mig till lags. De vet inte ett skit om hur västerländsk mat ska smaka, likt förbaskat försöker de många ggr att servera något de tycker är västerländskt. Det tycks finnas hur många uppfattningar som helst för vad de anser är västerländskt. Väldigt irriterande, men jag kan inte skälla ut dom för att de gör en massa felaktiga antaganden om vad en falang vill ha. I de allra flesta fall menar de väl. 

 

Naturligtvis gör jag mycket anpassningar till dom, men man behöver inte köpa allt, som att äta med fingrarna t.ex. Jag brukar utnyttja privilegiet att vara falang för att just slippa äta ur samma tallrikar som de övriga. Först och främst se till att få egna bestick och en egen tallrik. Nu när man blivit upp till åren så kan man skylla på att man är så orörlig så att det är svårt att sträcka sig. Det finns alltid sätt att få det man vill utan att vara oartig eller påstridig. Nu menar jag inte att du har problem med detta, utan jag tar det som exempel på hur man kan lösa saker på ett smidigt sätt. Vill man inte vara smidig får man väl acceptera att man blir betraktad som en drummel! 

 

Första tiden jag var uppe i byn visste ju alla vem jag var efter några dagar. Så fort man gick någonstans för att köpa något eller bara röra på sig så skulle alla bjuda på sprit. Ofta lao kao som de drack ur ett glas som gick runt. Svågern var en inbiten lao kao drickare på den tiden, så jag visste ju vad dom drack för fotogenblandning. Numera nykterist efter att djävulsdrycken sabbat levern. Ofta sa jag att jag kommer tillbaka eller att jag var ute i något ärende som jag skulle utföra. Ibland stannade jag bara och pratade med dom en stund. Om de var så fulla att de var experter på engelska var det ju ingen mening att stanna. Men det var ett bra sätt att få tiden att gå. Första tiden så hade man inte så mycket för sig. Jag var intresserad av att träna min thailändska och snappa upp nya ord. Var sällskapet rätt och jag var på humör så brukade jag köpa en öl och sitta och dricka tillsammans med dom. Ville man ha flera så skickade man smågrabbarna att köpa. Ibland så skickade thailändarna smågrabbarna efter mera sprit eller dricka och då köpte de ofta en öl till mig också. Då var det ju bara att återgälda sen, inte konstigare än att om man är ute ett gäng så tar man till kompisarna också. 

 

Vissa gäng upptäckte man att man skulle undvika, kanske bara snacka med dom en kort stund. Efter en stund blev det tjatigt med allt kom och drick. Många kunde vara ganska påstridiga att man skulle sätta sig ner även om man inte hade lust. För att inte visa hur irriterad jag blev på dom när de inte kunde ta ett nej för ett nej började jag ett experiment. 

 

Thailändarna ute i byarna dricker oftast inte efter att ha ätit ris. Ville jag inte dricka så var det lättaste sättet att inte komma i diskutioner om hurvida jag skulle dricka eller inte bara att ta till en nödlögn. Sa man dom magiska orden "Kin kao laeo", så var allt trugande att man skulle dricka borta. Att dricka på fastande mage känns för mig inte helt bra. Att jag ska måsta ta till mig deras seder i detta fall kändes inte bra. Fast det var djäkligt bekvämt, bara säga de magiska orden så var allt tjat om drickande borta. Även om det tillkom folk senare som ifrågasatte varför jag inte drack, så behövde jag aldrig upprepa mig med de magiska orden. Det var alltid någon som förklarade det självklara, att jag minsann hade ätit ris redan.

 

Skulle jag inte kunna få dessa thailändare att acceptera att jag inte drack på fastande mage. En förklaringskampanj om en farangs dryckesvanor (dryckesregler) satte igång. Efter mycket om och men visste thailändarna i grannskapet om att farang inte drack på fastande mage. Kom det folk som inte visste detta, förklarade de upplysta thailändarna för de okunniga om västerlänningens helt vansinniga dryckesvanor. Men det accepterades.

 

En ny period i experimentet inleddes. Vad skulle thailändarna anse om jag alternerade mellan dessa självklarheter. Ibland sa jag bara att jag hade ätit ris och drack inte därför. Helt enligt god byased accepterades detta. När jag sa att jag inte hade ätit mat och därför inte kunde dricka accepterades detta likaväl. Hurtillvida de ansåg att farang ting-tong eller om de accepterade att jag ibland verkade ha thailogik och ibland västerländskt tänkande gjorde jag inga större försök att reda ut. Jag kom fram till att thailogiken i detta avseende var överlägset det västerländska tänkandet. I varje fall när mitt syfte var att slippa diskutioner om att sätta mig ner och dricka. Thailändarna överlistade snart mitt västerländska uppförande och kom ibland fram med en ristallrik, när jag sa "yang mai kin kao"  

 

[Wangthong]

1 timme sedan, skrev SatanG:

 

Jag tycker du är inne på rätt spår här. Vi gifter in oss i familjen och därmed bör den bistå med det som behövs för att smörja upp omgivningen. T.ex. råd till falangen hur/vad han bör göra och när. Familjen är viktigare än grannar i Thailand och de närmaste bör naturligtvis agera därefter och lotsa in farlangen på ett smidigt sätt i omgivningen till den nivån som han vill lägga sig på. Alla vill ju inte bli bästa vänner med varje person som råkar kommer förbi.

Jag tror man vinner oerhört mycket på hur man reagerar på omgivningen och kan man visa lojalitet íaf mot de närmaste bör respekten komma från dom vare sig man kan språket, äta all mat, stå upp och skita eller vad det nu handlar om. Har man nått dit kommer de närmaste acceptera en och förbise i stort sett allt "konstigt" som farlangen hittar på.

Att visa lojalitet innebär inte att kasta pengar på de närmaste, det handlar ofta om småsaker som att inte nämna misstag någon gjort, att man inte skrattar åt någons tro på spöken/andar, att inte förminska någon utan istället respektera och lyssna på denna även om man bestämmer sig för att göra på sitt egna sätt, att köpa någon en liten souvenir när man rest någonstans, har man varit ute med frugan på restaurang köper man med sig mat/något gott hem till de hemma, att inbegripa personen i tanken helt enkelt när man gör saker. Genom liknande småsaker visar man att man ser denna personen som en del av sin familj och sånt kan ofta leda till försvar med näbbar och klor när någon försöker göra sig lustig över den konstiga farlangen. Många thai känner sig underlägsna farlanger, få dom att förstå att deras närvaro är uppskattad så har man gjort homerun.

 

Enligt mig handlar det, vad gäller de närmaste, beteende och uppförande. Man behöver inte alls råplugga Lao/khmer, bära amuletter eller äta hönsfötter med fingrarna för att komma dit. I en familj är det ju en kompromiss mellan personer, det är ju inte ett konstant utplånande av sig själv som bör gälla. Tyvärr gifter inte alla in sig i en "bra" familj utan ses istället som en ekonomisk tillgång, när andra i byn känner detta kommer det bli synnerligen svårt att få deras respekt. När man hör om norrmannen här känns det lite fel med det mesta, trots ett långt förhållande är kommunikationen eller viljan för dålig för att ens kunna förklara baskunskaper samt försvara honom mot omgivningen.

 

Sen är vi ju alla individer, även de från Isaan. Första gången jag hälsade på i frugans hus utanför Buriram var det faktiskt de som lite försynt påpekade att jag kanske borde använda något annat än skeden jag äter med för att lyfta mat till min tallrik.   

 

/ SatanG

Ett inlägg fullt av insikt i det sociala samspelet mellan två olika kulturer. Så djäkla bra skrivet. Just samspelet och respekt är det viktiga i hur det kommer att flyta, eller som du med andra ord säger beteende och uppförande.  

[Guest Isan Lover]

30 minuter sedan, skrev Wangthong:

Nu skiljer det kanske väldigt mycket från plats till plats. Men jag tycker inte att någon thailändare har ansett att jag ska släppa mina västerländska vanor och istället gå all in i rollen som thailändare. Ibland så blir jag till och med irriterad på att de ska anpassa t.ex mat till att bli västerländsk bara för att vara mig till lags. De vet inte ett skit om hur västerländsk mat ska smaka, likt förbaskat försöker de många ggr att servera något de tycker är västerländskt. Det tycks finnas hur många uppfattningar som helst för vad de anser är västerländskt. Väldigt irriterande, men jag kan inte skälla ut dom för att de gör en massa felaktiga antaganden om vad en falang vill ha. I de allra flesta fall menar de väl. 

 

Naturligtvis gör jag mycket anpassningar till dom, men man behöver inte köpa allt, som att äta med fingrarna t.ex. Jag brukar utnyttja privilegiet att vara falang för att just slippa äta ur samma tallrikar som de övriga. Först och främst se till att få egna bestick och en egen tallrik. Nu när man blivit upp till åren så kan man skylla på att man är så orörlig så att det är svårt att sträcka sig. Det finns alltid sätt att få det man vill utan att vara oartig eller påstridig. Nu menar jag inte att du har problem med detta, utan jag tar det som exempel på hur man kan lösa saker på ett smidigt sätt. Vill man inte vara smidig får man väl acceptera att man blir betraktad som en drummel! 

 

Första tiden jag var uppe i byn visste ju alla vem jag var efter några dagar. Så fort man gick någonstans för att köpa något eller bara röra på sig så skulle alla bjuda på sprit. Ofta lao kao som de drack ur ett glas som gick runt. Svågern var en inbiten lao kao drickare på den tiden, så jag visste ju vad dom drack för fotogenblandning. Numera nykterist efter att djävulsdrycken sabbat levern. Ofta sa jag att jag kommer tillbaka eller att jag var ute i något ärende som jag skulle utföra. Ibland stannade jag bara och pratade med dom en stund. Om de var så fulla att de var experter på engelska var det ju ingen mening att stanna. Men det var ett bra sätt att få tiden att gå. Första tiden så hade man inte så mycket för sig. Jag var intresserad av att träna min thailändska och snappa upp nya ord. Var sällskapet rätt och jag var på humör så brukade jag köpa en öl och sitta och dricka tillsammans med dom. Ville man ha flera så skickade man smågrabbarna att köpa. Ibland så skickade thailändarna smågrabbarna efter mera sprit eller dricka och då köpte de ofta en öl till mig också. Då var det ju bara att återgälda sen, inte konstigare än att om man är ute ett gäng så tar man till kompisarna också. 

 

Vissa gäng upptäckte man att man skulle undvika, kanske bara snacka med dom en kort stund. Efter en stund blev det tjatigt med allt kom och drick. Många kunde vara ganska påstridiga att man skulle sätta sig ner även om man inte hade lust. För att inte visa hur irriterad jag blev på dom när de inte kunde ta ett nej för ett nej började jag ett experiment. 

 

Thailändarna ute i byarna dricker oftast inte efter att ha ätit ris. Ville jag inte dricka så var det lättaste sättet att inte komma i diskutioner om hurvida jag skulle dricka eller inte bara att ta till en nödlögn. Sa man dom magiska orden "Kin kao laeo", så var allt trugande att man skulle dricka borta. Att dricka på fastande mage känns för mig inte helt bra. Att jag ska måsta ta till mig deras seder i detta fall kändes inte bra. Fast det var djäkligt bekvämt, bara säga de magiska orden så var allt tjat om drickande borta. Även om det tillkom folk senare som ifrågasatte varför jag inte drack, så behövde jag aldrig upprepa mig med de magiska orden. Det var alltid någon som förklarade det självklara, att jag minsann hade ätit ris redan.

 

Skulle jag inte kunna få dessa thailändare att acceptera att jag inte drack på fastande mage. En förklaringskampanj om en farangs dryckesvanor (dryckesregler) satte igång. Efter mycket om och men visste thailändarna i grannskapet om att farang inte drack på fastande mage. Kom det folk som inte visste detta, förklarade de upplysta thailändarna för de okunniga om västerlänningens helt vansinniga dryckesvanor. Men det accepterades.

 

En ny period i experimentet inleddes. Vad skulle thailändarna anse om jag alternerade mellan dessa självklarheter. Ibland sa jag bara att jag hade ätit ris och drack inte därför. Helt enligt god byased accepterades detta. När jag sa att jag inte hade ätit mat och därför inte kunde dricka accepterades detta likaväl. Hurtillvida de ansåg att farang ting-tong eller om de accepterade att jag ibland verkade ha thailogik och ibland västerländskt tänkande gjorde jag inga större försök att reda ut. Jag kom fram till att thailogiken i detta avseende var överlägset det västerländska tänkandet. I varje fall när mitt syfte var att slippa diskutioner om att sätta mig ner och dricka. Thailändarna överlistade snart mitt västerländska uppförande och kom ibland fram med en ristallrik, när jag sa "yang mai kin kao"  

 

Hej

Kul att få ta del av dina upplevelser och funderingar om detta, instämmer i mycket t.ex att man inte dricker efter maten o.s.v men gärna före.

 

Men jag ser också flera skillnader oss emellan, jag äter inte längre med händerna för att anpassa mig eller smälta in på något vis, det känns numera både praktiskt och normalt, samma sak med maten ingen gör någon speciell mat till mig, möjligtvis om vi är på en plats som vi inte har besökt tidigare, enligt mig är det både praktiskt, tidsbesparande och gott att kunna äta var som helst, när som helst tillsammans med dom människor man möter under dagen ute på farmen, på marknaden, på kalas, på besök i stan , på en myndighet och var det nu råkar bli.

 

Att det har blivit så här för mig kan ju till viss del bero på att det inte fanns någon möjlighet att få tag på någon falangmat, köpcenter eller snabbmatskedjor fanns ju inte överhuvudtaget under dom första åren som jag besökte Thailand, det var bara att äta det som fanns eller lägga sig hungrig, det var samma sak med toa utan papper och tvätt vid ett lerkruka, det var bara att gilla läget eftersom alternativ saknades.

Men numera är det ju fullt möjligt att leva, bo och äta som en falang även i dom mest avlägsna delarna av Thailand vilket förändrar läget.

Mvh  isan lover

Ändrades Oktober 16, 2016 av Isan Lover

[Wangthong]

5 minuter sedan, skrev Isan Lover:

Hej

Kul att få ta del av dina upplevelser och funderingar om detta, instämmer i mycket t.ex att man inte dricker efter maten o.s.v men gärna före.

 

Men jag ser också flera skillnader oss emellan, jag äter inte längre med händerna för att anpassa mig eller smälta in på något vis, det känns numera både praktiskt och normalt, samma sak med maten ingen gör någon speciell mat till mig, möjligtvis om vi är på en plats som vi inte har besökt tidigare, enligt mig är det både praktiskt, tidsbesparande och gott att kunna äta var som helst, när som helst tillsammans med dom människor man möter under dagen ute på farmen, på marknaden, på kalas, på besök i stan , på en myndighet och var det nu råkar bli.

 

Att det har blivit så här för mig kan ju till viss del bero på att det inte fanns någon möjlighet att få tag på någon falangmat, köpcenter eller snabbmatskedjor fanns ju inte överhuvudtaget under dom första åren som jag besökte Thailand, det var bara att äta det som fanns eller lägga sig hungrig, det var samma sak med toa utan papper och tvätt vid ett lerkruka, det var bara att gilla läget eftersom alternativ saknades.

Mvh isan lover

Vi har nog båda upplevt både det ena och det andra. De få gånger jag äter västerländsk mat i Thailand räknas lätt på handens fingrar. Jag tycker thailändsk mat är så god att det finns ingen anledning att äta något annat. Jag var nog otydlig när jag sa att jag blir irriterad på att thailändarna ska anpassa maten så att den blir västerländsk. De har så god thailändsk mat att jag tycker att de förstör den goda maten genom att anpassa den i västerländsk riktning. Det finns alltid mat att få tag på som passar mig även om jag inte äter isaanmat, förrutom vissa rätter. Eftersom vi inte håller till i isaan så är det inget större problem.

 

Nu sista tiden så har släkten börjat att anama västerländsk mat. Det är min dotter som har lagat mat och bjudit på i Thailand. Både köttförsröra och pizza har hon infört på släktens matbord. Nu senast var systern och hennes man här i Sverige. Jag tror de hade med sig 8 kg ost för kusinerna att laga pizza för. Äldsta brodern kommer väl att slänga en hel del på smörgåsen också. Han har varit här så många ggr att han slutat äta ris till frukost. Så anpassningen sker åt båda hållen. Det viktiga är ju att man får välja det man tycker om. Sedan kan det ju vara svårt att välja om man avfärdar smakandet som ett urvalsinstrument. En viktig del för att kunna välja är ju att man provar.   

 

 

[Sangwal]

Tycker det är fantastiskt att ni lyckats anpassa er så bra, men har era fruar lyckats lika bra i Sverige?

Jag menar, när ni är i Sverige, så är det västerlänsk mat som gäller och när ni är i Thailand, så äter ni thaimat?

 

Rock on!

Ändrades Oktober 16, 2016 av Sangwal

[Guest Isan Lover]

9 minuter sedan, skrev Wangthong:

Vi har nog båda upplevt både det ena och det andra. De få gånger jag äter västerländsk mat i Thailand räknas lätt på handens fingrar. Jag tycker thailändsk mat är så god att det finns ingen anledning att äta något annat. Jag var nog otydlig när jag sa att jag blir irriterad på att thailändarna ska anpassa maten så att den blir västerländsk. De har så god thailändsk mat att jag tycker att de förstör den goda maten genom att anpassa den i västerländsk riktning. Det finns alltid mat att få tag på som passar mig även om jag inte äter isaanmat, förrutom vissa rätter. Eftersom vi inte håller till i isaan så är det inget större problem.

 

Nu sista tiden så har släkten börjat att anama västerländsk mat. Det är min dotter som har lagat mat och bjudit på i Thailand. Både köttförsröra och pizza har hon infört på släktens matbord. Nu senast var systern och hennes man här i Sverige. Jag tror de hade med sig 8 kg ost för kusinerna att laga pizza för. Äldsta brodern kommer väl att slänga en hel del på smörgåsen också. Han har varit här så många ggr att han slutat äta ris till frukost. Så anpassningen sker åt båda hållen. Det viktiga är ju att man får välja det man tycker om. Sedan kan det ju vara svårt att välja om man avfärdar smakandet som ett urvalsinstrument. En viktig del för att kunna välja är ju att man provar.   

 

 

Hej

Även i vår by och i vårt hushåll är några falangrätter nu populära t.ex en god söndagsstek, med brunsås och potatis, spaghetti och köttfärssås, pommes, makaroner m.m, för några år sedan ville nästan ingen ens prova och än mindre äta detta, men numera kommer det alltid barn som vill äta tillsammans med oss, några vuxna släktingar och grannar.

 

Jag tar sedan några år med mig lufttorkad chorizo och andra korvar som byborna älskar till ölen, passar bra ihop med klibbris också, dessutom behöver dom ju inte förvaras i kyl, detta är väldigt omtyckt och lätt att ta med sig.

Mvh isan lover

[HuaHindinnge]

3 minuter sedan, skrev Sangwal:

Tycker det är fantastiskt att ni lyckats anpassa er så bra, men har era fruar lyckats lika bra i Sverige?

Jag menar, när ni är i Sverige, så är det västerlänsk mat som gäller och när ni är i Thailand, så äter ni thaimat?

 

Rock on!

Jag äter oftast från Thai menyn på restauranger. Om jag hade bott längre tid, permanent eller några månader, antar  att jag inte hade råd att turistäta. Då hade det säkert blivit en del svenne mat vid spisen. 

Mitt ex äter främst thai i Sverige. Hon har nu bott 11,5 år i Sverige. 

 

[Guest Isan Lover]

15 minuter sedan, skrev Sangwal:

Tycker det är fantastiskt att ni lyckats anpassa er så bra, men har era fruar lyckats lika bra i Sverige?

Jag menar, när ni är i Sverige, så är det västerlänsk mat som gäller och när ni är i Thailand, så äter ni thaimat?

 

Rock on!

Hej

Jag skulle nog vilja säga att frugan har anpassat sig en hel del, äter det mesta av vår s.k svenska husmanskost och t.o.m sill med gräddfil, hon har lärt sig språket, skriver och läser svenska, har gott om svenska väninnor, funkar på jobbet o.s.v, hemma hos oss är det nog 50-50 med thai-svensk mat.

Mvh isan lover

[SatanG]

20 minuter sedan, skrev Sangwal:

Tycker det är fantastiskt att ni lyckats anpassa er så bra, men har era fruar lyckats lika bra i Sverige?

Jag menar, när ni är i Sverige, så är det västerlänsk mat som gäller och när ni är i Thailand, så äter ni thaimat?

 

Rock on!

 

Ja i stort sett är det så. Vi är bara i Sverige 10-14 dagar på sommaren och då är det rätt igenom västerländskt.

I Thailand är det i stort sett bara frukost jag äter som kan kallas svensk, svärmor skrattar gott när jag säger till henne att farlangmat är det enda som gör en mätt, ris blir man inte mätt av. De med thaipartner har nog hört det omvända ett antal gånger.

Finns många saker jag inte anpassat mig på men vi väljer de saker vi vill följa från båda sidor. 

Jag har förmånen att ha en fru som ser ut som en Thai med de bra värderingar som det medför samt västerländska smaklökar. Hon äter ytterst sällan stark mat längre sedan hon blev gravid första gången. En släkting till henne sa en gång att västerländsk mat inte var lika bra som thailändsk, hon svarade "Hmmm undrar då varför västerlänningars kroppar och liv är längre än thailändares"? Den frågan tog slut där

 

/ SatanG

[Wangthong]

38 minuter sedan, skrev Sangwal:

Tycker det är fantastiskt att ni lyckats anpassa er så bra, men har era fruar lyckats lika bra i Sverige?

Jag menar, när ni är i Sverige, så är det västerlänsk mat som gäller och när ni är i Thailand, så äter ni thaimat?

 

Rock on!

 

Det är väl si ock så med det. Jag vill ju ha en fru som lagar thaimat. Frugan har jobbat med lite av varje i Sverige. Sista åren hon jobbade så var det restaurang både thai och västerländsk snabbmat. Tyvärr så kan hon inte arbeta längre pga sjukdom, fast hon vill gärna. Grannar och bekanta på besök förväntar sig thaimat när de besöker oss. Kanske inte så konstigt när hon har hållit på med en hel del catering. Besöker vi svenska bekanta så äter vi svensk mat.

 

I Sverige så äter vi mest thaimat. Frugan äter betydligt mer västerländsk mat här än vad jag gör i Thailand. Jansson, surströmming, inlagd sill, fisk i alla former, potatisgratänger, älgkött och spagetti hör väl till favoriterna här. Men hon har slutat äta kyckling så det lagar hon bara för mig och andra.

[Atom]

2 hours ago, SatanG said:

 

Jag tycker du är inne på rätt spår här. Vi gifter in oss i familjen och därmed bör den bistå med det som behövs för att smörja upp omgivningen. T.ex. råd till falangen hur/vad han bör göra och när. Familjen är viktigare än grannar i Thailand och de närmaste bör naturligtvis agera därefter och lotsa in farlangen på ett smidigt sätt i omgivningen till den nivån som han vill lägga sig på. Alla vill ju inte bli bästa vänner med varje person som råkar kommer förbi.

Jag tror man vinner oerhört mycket på hur man reagerar på omgivningen och kan man visa lojalitet íaf mot de närmaste bör respekten komma från dom vare sig man kan språket, äta all mat, stå upp och skita eller vad det nu handlar om. Har man nått dit kommer de närmaste acceptera en och förbise i stort sett allt "konstigt" som farlangen hittar på.

Att visa lojalitet innebär inte att kasta pengar på de närmaste, det handlar ofta om småsaker som att inte nämna misstag någon gjort, att man inte skrattar åt någons tro på spöken/andar, att inte förminska någon utan istället respektera och lyssna på denna även om man bestämmer sig för att göra på sitt egna sätt, att köpa någon en liten souvenir när man rest någonstans, har man varit ute med frugan på restaurang köper man med sig mat/något gott hem till de hemma, att inbegripa personen i tanken helt enkelt när man gör saker. Genom liknande småsaker visar man att man ser denna personen som en del av sin familj och sånt kan ofta leda till försvar med näbbar och klor när någon försöker göra sig lustig över den konstiga farlangen. Många thai känner sig underlägsna farlanger, få dom att förstå att deras närvaro är uppskattad så har man gjort homerun.

 

Enligt mig handlar det, vad gäller de närmaste, beteende och uppförande. Man behöver inte alls råplugga Lao/khmer, bära amuletter eller äta hönsfötter med fingrarna för att komma dit. I en familj är det ju en kompromiss mellan personer, det är ju inte ett konstant utplånande av sig själv som bör gälla. Tyvärr gifter inte alla in sig i en "bra" familj utan ses istället som en ekonomisk tillgång, när andra i byn känner detta kommer det bli synnerligen svårt att få deras respekt. När man hör om norrmannen här känns det lite fel med det mesta, trots ett långt förhållande är kommunikationen eller viljan för dålig för att ens kunna förklara baskunskaper samt försvara honom mot omgivningen.

 

Sen är vi ju alla individer, även de från Isaan. Första gången jag hälsade på i frugans hus utanför Buriram var det faktiskt de som lite försynt påpekade att jag kanske borde använda något annat än skeden jag äter med för att lyfta mat till min tallrik.   

 

/ SatanG

 

Ett av många riktigt bra inlägg i en intressant tråd.

 

Egentligen borde det ju inte vara så svårt, man behandlar andra som man själv vill bli behandlad, men när man läser på diverse forum så poppar ofta den gamla frasen "why is common sense so uncommon?" upp.

 

Min känsla är att thailändare i allmänhet är väldigt lätta att ha att göra med och Thailand som samhälle garanterat är ett av de enklaste att acklimatisera sig till. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns små byar långt från en större landsväg dit få moderniteter och bekvämligheter har anlänt än och där skulle jag nog vara för bekväm för att vistas längre tider. Åka dit några dagar, vara trevlig och intresserad, kan dock inte vara någon större uppoffring. Tänker man slå sig ned i Thailand så tror jag ingen skulle tycka att man var otrevlig bara för att man väljer att bo i en stad, faktum är ju att även många thailändare söker sig bort från byarna.

 

Jag trivs utmärkt i vår by, snarare mindre stad, och i början försökte jag vara med på allt. Numera är vi bara där en helg då och då och umgås mest med släkten men givetvis går jag till templet vid Songkran, åker ned på marknaden etc; ungefär som vi skulle gjort i Sverige. Att inte kunna, eller vilja, säga något mer än "Sawasdee Krap" när man stöter på en granne skulle kännas väldigt konstigt när man är mer än turist.

  

Det enda jag ser som ett potentiellt riktigt problem är om ens närmaste in-laws är personer man inte vill ha någon kontakt med och/eller inte litar på. I Thailand gifter man sig till viss del med hela familjen så väljer man att bo i Thailand kommer det alltid vara ett större eller mindre problem. Min svärmor har aldrig riktigt gillat min svärfars släktingar och de har trots allt varit gifta i snart 40 år så jag antar dock att även det funkar. 

[SatanG]

1 timme sedan, skrev Atom:

 

Ett av många riktigt bra inlägg i en intressant tråd.

 

Egentligen borde det ju inte vara så svårt, man behandlar andra som man själv vill bli behandlad, men när man läser på diverse forum så poppar ofta den gamla frasen "why is common sense so uncommon?" upp.

 

Min känsla är att thailändare i allmänhet är väldigt lätta att ha att göra med och Thailand som samhälle garanterat är ett av de enklaste att acklimatisera sig till. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns små byar långt från en större landsväg dit få moderniteter och bekvämligheter har anlänt än och där skulle jag nog vara för bekväm för att vistas längre tider. Åka dit några dagar, vara trevlig och intresserad, kan dock inte vara någon större uppoffring. Tänker man slå sig ned i Thailand så tror jag ingen skulle tycka att man var otrevlig bara för att man väljer att bo i en stad, faktum är ju att även många thailändare söker sig bort från byarna.

 

Jag trivs utmärkt i vår by, snarare mindre stad, och i början försökte jag vara med på allt. Numera är vi bara där en helg då och då och umgås mest med släkten men givetvis går jag till templet vid Songkran, åker ned på marknaden etc; ungefär som vi skulle gjort i Sverige. Att inte kunna, eller vilja, säga något mer än "Sawasdee Krap" när man stöter på en granne skulle kännas väldigt konstigt när man är mer än turist.

  

Det enda jag ser som ett potentiellt riktigt problem är om ens närmaste in-laws är personer man inte vill ha någon kontakt med och/eller inte litar på. I Thailand gifter man sig till viss del med hela familjen så väljer man att bo i Thailand kommer det alltid vara ett större eller mindre problem. Min svärmor har aldrig riktigt gillat min svärfars släktingar och de har trots allt varit gifta i snart 40 år så jag antar dock att även det funkar. 

 

Just det fetmarkerade känns igen, undrar om inte detta är hyffsat vanligt? 

Svärmor blev aldrig riktigt accepterad av andra sidan då hon var skild/änka (minns ej vilket) och hade en son sedan tidigare men de gifte sig ändå. Sonen fick inte komma och leva eller ens besöka dem i Buriram, pga hennes svärföräldrar, utan fick bo kvar hos släktingar i Ubon hos svärmors sida. Detta bl.a. har gjort att nära släkt är mycket liten och spelar antagligen inte lika stor roll som den sannolikt gör hos många andra.

 

Svärfar är död, svärmor bor med oss och hon ser mig som en son. Jag accepterar hennes ev. brister och hon gör detsamma tillbaka och aldrig att vi bråkar utan jag ser henne som en riktig tillgång. Första gången vi träffades undrade hon varför dottern inte valde någon lämpligare men jag hade turen att träffa dottern vid rätt tillfälle och har förmågan att få henne att gapflabba vilket gav en andra dejt osv osv.

 

Personligen är min thai på alldeles för låg nivå. Jag kan överleva om jag måste och kan väl lura thailändare att jag talar thai bättre än jag gör, till fel fråga kommer, men förstår mer än jag talar när jag lyssnar på min omgivning. Jag försöker också lära mig genom kidsen. Ska jag skylla denna brist på något annat än lathet så är frugan flytande på engelska, likaså är mitt arbetsliv/miljö endast engelska så det har funkat iom att vi är ganska privata. Det har även funnits en tanke i bakhuvudet om vi så småningom ska byta land, frugan blev erbjuden ett riktigt bra gig utanför Liverpool men just då ansåg vi inte England särskilt lockande så antagligen blir vi kvar. Men visst har jag kollat på språkskolor/kurser, känns bara som man har svårt att få tiden att gå ihop men snart jävlar så  

 

Vad det gäller kulturkrockar gjorde farsan en snygg grej. Vi hade varit på MBK och handlat fillingar till honom och efter hans duschande så ska han ha på sig ett par av dom. De är toktajta, trots att han valde Large som han alltid gör i Sverige och surar till. Morsan lyssnar inte på hans klagande för hon sover så han vet inte vad han ska göra för att släppa loss sin frustration över att ha köpt 5 jävla par i FEL storlek. Allt beror, i hans tyckande, på att han blivit lurad och försöker därför leta rätt på mig och kliver ner på bottenvåningen endast iklädd dessa. Han hör någon i köket och trampar in till svärmor som står där och bekymrat säger han "Look, do you think this is to small" och pekar på klockspelet.

Det skämtet är en klassiker numera men just då undrade svärmor om han vart riktig klok, så fräck och dessutom med sin fru sovandes på övervåningen.

 

/ SatanG

Ändrades Oktober 16, 2016 av SatanG

[stefan5300]

Är lite nyfiken,

Ni som kan prata thai/lao och tycker att man bör lär sig det när man bor i en by för att kunna umgås med befolkningen, vad har ni för något gemensamt som ni diskuterar?

[Surin P3]

52 minuter sedan, skrev stefan5300:

Är lite nyfiken,

Ni som kan prata thai/lao och tycker att man bör lär sig det när man bor i en by för att kunna umgås med befolkningen, vad har ni för något gemensamt som ni diskuterar?

 

Jag lägger väldigt lite vikt på var någon bor, by eller stad, utan mer på personkemin. 

 

Har ett par killar i byn jag känner att jag kan prata med om normala ting och ett mindre gäng i stan jag känner likadant för. 

 

Och vad pratar vi om? 

Vad som helst egentligen... Eller om ingenting. 

[Guest Isan Lover]

4 timmar sedan, skrev Atom:

 

Ett av många riktigt bra inlägg i en intressant tråd.

 

Egentligen borde det ju inte vara så svårt, man behandlar andra som man själv vill bli behandlad, men när man läser på diverse forum så poppar ofta den gamla frasen "why is common sense so uncommon?" upp.

 

Min känsla är att thailändare i allmänhet är väldigt lätta att ha att göra med och Thailand som samhälle garanterat är ett av de enklaste att acklimatisera sig till. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns små byar långt från en större landsväg dit få moderniteter och bekvämligheter har anlänt än och där skulle jag nog vara för bekväm för att vistas längre tider. Åka dit några dagar, vara trevlig och intresserad, kan dock inte vara någon större uppoffring. Tänker man slå sig ned i Thailand så tror jag ingen skulle tycka att man var otrevlig bara för att man väljer att bo i en stad, faktum är ju att även många thailändare söker sig bort från byarna.

 

Jag trivs utmärkt i vår by, snarare mindre stad, och i början försökte jag vara med på allt. Numera är vi bara där en helg då och då och umgås mest med släkten men givetvis går jag till templet vid Songkran, åker ned på marknaden etc; ungefär som vi skulle gjort i Sverige. Att inte kunna, eller vilja, säga något mer än "Sawasdee Krap" när man stöter på en granne skulle kännas väldigt konstigt när man är mer än turist.

  

Det enda jag ser som ett potentiellt riktigt problem är om ens närmaste in-laws är personer man inte vill ha någon kontakt med och/eller inte litar på. I Thailand gifter man sig till viss del med hela familjen så väljer man att bo i Thailand kommer det alltid vara ett större eller mindre problem. Min svärmor har aldrig riktigt gillat min svärfars släktingar och de har trots allt varit gifta i snart 40 år så jag antar dock att även det funkar. 

Hej

Instämmer i det mesta t.ex att ingen tar illa upp om man som utlänning väljer en stad före landet, det är väl snarare väntat eftersom alla Thailändare tror sig veta att utlänningar inte vare sig klarar av, trivs eller vill vistas ute i obygden, ett sånt beslut bekräftar väl egentligen bara bilden som dom flesta redan har om utlänningar.

 

Men en intressant situation uppstår faktiskt när man bryter detta mönster och ställer Thailändarnas alla tankar och fördomar om utlänningar på ända, min erfarenhet av detta är att det uppskattas enormt, väcker uppmärksamhet, släkten blir stolt, lokalt blir man väl nästan något av en kändis och att man har ganska lätt för att bli accepterad fullt ut i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

 

Att bo nära och tillsammans med släkten kan helt klart vara både positivt och negativt, men enligt mig överväger ändå fördelarna, den gemenskap och nära relation man får med dessa innebär att starka band knyts som varar livet ut, visst blir det lite fnurra på tråden ibland, det hör till och drabbar förmodligen alla familjer, men det går över och då är allt glömt igen.

Mvh isan lover

 

 

[Guest Isan Lover]

3 timmar sedan, skrev SatanG:

 

Just det fetmarkerade känns igen, undrar om inte detta är hyffsat vanligt? 

Svärmor blev aldrig riktigt accepterad av andra sidan då hon var skild/änka (minns ej vilket) och hade en son sedan tidigare men de gifte sig ändå. Sonen fick inte komma och leva eller ens besöka dem i Buriram, pga hennes svärföräldrar, utan fick bo kvar hos släktingar i Ubon hos svärmors sida. Detta bl.a. har gjort att nära släkt är mycket liten och spelar antagligen inte lika stor roll som den sannolikt gör hos många andra.

 

Svärfar är död, svärmor bor med oss och hon ser mig som en son. Jag accepterar hennes ev. brister och hon gör detsamma tillbaka och aldrig att vi bråkar utan jag ser henne som en riktig tillgång. Första gången vi träffades undrade hon varför dottern inte valde någon lämpligare men jag hade turen att träffa dottern vid rätt tillfälle och har förmågan att få henne att gapflabba vilket gav en andra dejt osv osv.

 

Personligen är min thai på alldeles för låg nivå. Jag kan överleva om jag måste och kan väl lura thailändare att jag talar thai bättre än jag gör, till fel fråga kommer, men förstår mer än jag talar när jag lyssnar på min omgivning. Jag försöker också lära mig genom kidsen. Ska jag skylla denna brist på något annat än lathet så är frugan flytande på engelska, likaså är mitt arbetsliv/miljö endast engelska så det har funkat iom att vi är ganska privata. Det har även funnits en tanke i bakhuvudet om vi så småningom ska byta land, frugan blev erbjuden ett riktigt bra gig utanför Liverpool men just då ansåg vi inte England särskilt lockande så antagligen blir vi kvar. Men visst har jag kollat på språkskolor/kurser, känns bara som man har svårt att få tiden att gå ihop men snart jävlar så  

 

Vad det gäller kulturkrockar gjorde farsan en snygg grej. Vi hade varit på MBK och handlat fillingar till honom och efter hans duschande så ska han ha på sig ett par av dom. De är toktajta, trots att han valde Large som han alltid gör i Sverige och surar till. Morsan lyssnar inte på hans klagande för hon sover så han vet inte vad han ska göra för att släppa loss sin frustration över att ha köpt 5 jävla par i FEL storlek. Allt beror, i hans tyckande, på att han blivit lurad och försöker därför leta rätt på mig och kliver ner på bottenvåningen endast iklädd dessa. Han hör någon i köket och trampar in till svärmor som står där och bekymrat säger han "Look, do you think this is to small" och pekar på klockspelet.

Det skämtet är en klassiker numera men just då undrade svärmor om han vart riktig klok, så fräck och dessutom med sin fru sovandes på övervåningen.

 

/ SatanG

Hej

Min nu döde svärfars nya fru kom inte ifrån byn och hon blev inte heller accepterad där, hon kände naturligtvis detta på sig och flyttade tillbaka till Nong Bua Lampu när svärfar dog, detta trots att svärfars barn erbjöd henne att stanna kvar i svärfars hus.

 

Vad det gäller språket så gör du helt rätt som försöker öka på kunskaperna, det öppnar så många dörrar och ger helt nya dimensioner i umgänget med andra, själv försöker jag lära mig lite nytt varje år, men jag har upptäckt att det blir svårare och svårare för varje år, det var mycket lättare närbjag var 25 år än nu.

Mvh isan lover

[Guest Isan Lover]

1 timme sedan, skrev stefan5300:

Är lite nyfiken,

Ni som kan prata thai/lao och tycker att man bör lär sig det när man bor i en by för att kunna umgås med befolkningen, vad har ni för något gemensamt som ni diskuterar?

Hej

Vi har väl i princip allt gemensamt och vi pratar om dagens kommande arbete, om det blev något i nattens fällor, vad vi ska äta idag, det skvallras lite, kommande aktiviteter i byn som begravningar, bröllop och annat, priser på olika grödor och varor, om någon ska slakta och det finns kött att köpa, om marknaden, skolan, internationell fotboll, fiske, jakt och allt mellan himmel och jord.

Mvh isan lover

[Wanchai]

On 2016-10-15 at 07:04, skrev Isan Lover:

Hej

 

Just nu har vi besök av frugans storasysters dotter, hon bodde hos oss här i Sverige nästan i ett år som 15 åring, då passade hon vår nyfödde son.

Nu är hon vuxen 24 år och har två barn, hon bor numera i Norge tillsammans med en Norrman, dom är nu här på ön hos oss.

 

Det blev intressanta samtal igår mellan norrmannen och mig, han berättade om sina upplevelser i byn, han trivs inte alls där, tycker inte folk respekterar honom, dom dricker upp hans sprit, väsnas så att han inte kan sova, han förstår inte vad dom säger, han gillar inte maten, han gillar inte deras sedvänjor, han klagade på bl.a sin frus bror och han vågar inte gå ut på egen hand bland folk.

 

Frugans systerdotter bad mig förklara lite för honom och hon sa till norrmannen att titta på honom, han pratar Lao med oss o.s.v, han undrade hur många gånger jag hade varit i Thailand, hur jag trivdes byn, om jag kunde äta maten, gå ut själv o.s.v, jag förklarade att jag förstod både Thai och Lao, kunde klara att tala med folk på båda språken, att jag hade varit i Thailand varje år sedan jag fyllde 25 år, att hans fru var 5 år första gången jag kom till byn, att hennes bror han klagade på bara var 3 år då och brukade sova i min armhåla på vintern när han frös o.s.v.

 

Han frågade om folk tog min sprit och jag svarade nej, det förekommer inte alls, han undrade varför och det var lite svårt att förklara, jag sa att det förmodligen berodde på att dom respekterade mig och att jag efter alla år ses som en av dom, jag svettas på fälten med dom, sover med dom, delar deras mat och traditioner, jag är med på familjernas begravningar, deras bröllop o.s.v, många av dom känner jag sedan dom var barn.

 

Han frågade om jag kunde gå ut själv, om jag var rädd för hundarna o.s.v, jag svarade att jag alltid har gått ut, numera känner till alla små vägar och stigar i området och att jag känner nästan alla människor som bor där, åker vart jag vill även på natten utan att vara orolig, hundarna oroar jag mig inte direkt för heller, jag har ju en egen hund som följer mig överallt, blir jag någon gång attackerad av hundar i flock nattetid gäller det att klappa till dom med en påk eller den flata sidan av en machete.

 

Han funderade mycket över maten, den var stark, han blev dålig i magen och folk åt med händerna, jag sa till frugan och systerdottern att göra en som tam till oss, den åt vi tillsammans med klibbris och vin, han var väldigt dkeptisk först, jag visade honom hur man skulle äta snyggt med händerna och förklarade att alla tvättar sig före maten o.s.v, han åt faktiskt en hel del även om han tyckte det var starkt i början.

 

Återkommer med mer funderingar ifrån norrmannen, men nu ska jag ut på sjön och dra hummertinor, glöggen är värmd.

 

Mvh isan lovet

 

 

 

 

 

(Allah)IL akbar!