Fattig bonde "vem är det" ?

[måne]

Min fru tjänar mer än mig  Och det är henne väl unt  Men hon jobbar och sliter och det gör inte jag 

[Avregistrerad clion]

Min fru tjänar mer än mig  Och det är henne väl unt  Men hon jobbar och sliter och det gör inte jag 

Hälsa henne en fin kvinna du har haft tur eller charm 

[Oregistrerad]

Måste va bror min.

[Oregistrerad]

Måste va bror min.

[måne]

charm

    

[John Khonken]

Finns svenskar som inte klarar sig på två normallöner.

Vid månadens slut har dom inte en spänn över och skulle diskmaskinen gå sönder så finns det inga marginaler.

 

Ser man på deltagarna på detta forum så tror jag att dom i Sverige bör betraktas som överlevnadskonstnärer.

-Många har levt på en inkomst, och inte alla är höginkomsttagare.

-Dessa ensamförsörjare har många gånger dessutom supporterat en familj i Thailand med pengar.

-Dom har trots små marginaler kunnat resa till Thailand på semester

 

Då kan man undra hur det står till med prioriteringar i olika familjer.

Hur kan en familj, där både man och fru har inkomster på ca 50k-60k/mån tillsammans, ha det knepigt med ekonomin, och inte ens ha mjölk på bordet dagarna innan lön, medans en man som försörjer både flickvän och hennes familj i Thailand med endast 25k/mån, ha råd med en resa då och då till Thailand.

 

Kan det handla om prioriteringar?

Vem är det som är fattig i detta fall?

Vi lever så. Endast jag arbetar. Vi spar hellre för att kunna resa till Thailand . Än att skaffa oss en massa onödiga saker. Tufft är det . Men vill man så går det.

[Kim]

Hej på er MPR.are

 

Har varit medlem ett tag nu läst mycket trådar, ser ofta att ni skriver Fattiga Bonden i Issan eller norra Thailand. ja även dom fattiga bönderna i söder..

 

 

Var finns dom rika Thailändarna, är det bara i Bangkok då eller?

 

 

 

Brukar inte använda mig av uttryck som "fattiga bönder i Isaan" men kan ju svara ändå.

De flesta bönder/bybor i min frus hemtrakter har egentligen mycket mer pengar än vad jag har, dvs om de skulle sälja av all sin mark och tillgångar. De flesta har nämligen mark och andra värden för många miljoner baht. Däremot så är deras månatliga cashflow väldigt lågt jämfört med mitt. De drar inte in så mycket pengar men deras leverne kostar å andra sidan inte speciellt mycket jämfört med mitt.

Många i byn är väldigt arbetsvilliga och företagssamma och har maskinparker som inte behöver skämmas för sig. Äger en byafamilj ett dussin lastbilar, ett par grävare, några traktorer, någon skördare, ett par hundra rai mark osv så kan man fan inte räknas som fattig ens i en västerlännings ögon.

 

Majoriteten tror jag dock bedriver jordbruk endast för självhushållningens skull. Man odlar sitt årsbehov av ris helt enkelt och säljer en så stor del att det täcker utgifterna för utsäde, plöjning, gödsling etc. Inkomst i övrigt har man från annan verksamhet utanför jordbruket... som kan vara allt mellan himmel och jord i olika kombinationer.

Ungefär som mina egna mor- och farföräldrar fortfarande levde här i Norrland för bara 50-60 år sedan alltså.

 

Däremot så har en del bybor det mindre bevänt, de kanske har förlorat det mesta av familjens mark eftersom något familjeöverhuvud haft spel- eller alkoholmissbruk, någon familjemedlem blivit överkörd och krävt så dyr sjukhusvård att man varit tvungen att sälja av sin mark, eller så har de drabbats av någon annan form av ekonomisk otur. Och dem kan det vara väldigt synd om i ett samhälle utan sociala skyddsnät.

Gammelgumman som bor intill svärföräldrarna bor i ett träruckel utan toalett och hon skiter bakom en buske och duschar ur en kruka ute på gården. Varje morgon ger hon sig iväg för att samla mat med en hacka och en hink. Blir krabbor, sniglar mm samt en massa ätliga växter som växer vilt.

Hon har alldeles för små risfält för att kunna täcka sitt årsbehov av ris och har inte råd att leja bort ens tröskningen av det. Så hennes vuxna barnbarn brukar komma förbi och i flera dagar stå och slå loss riskornen ur de färdigskördade kärvarna på gården med en slaga gjord av trä. Resten av årets risbehov får hon köpa ihop och pengar till det skickar antagligen barnen ifrån Bangkok.

Ibland får gumman dock något dagsverke på fälten, fast pengarna hon tjänar på det köper hon mest laokao för i mina svärföräldrars butik. Är väl den enda "lyxkant" hennes torftiga tillvaro kan erbjuda, så hon tar chansen så fort hon kan. Istället för att spara.

Hur lite pengar hon har kan exemplifieras av att hon för några år sen lånade 10 000 baht av mina svärföräldrar till något projekt med sin hustomt som pant. När återbetalningen, till den för oss i Sverige lilla struntsumman, hade förfallit för över två år sen så erbjöd gummans familj sent omsider mina svärföräldrar ca 10 m av gummans tomt i gengäld. Svärföräldrarna accepterade av gott hjärta fast de egentligen hade kunnat ta hela tomten enligt låneuppgörelsen.

 

Den dag gumman blir för sjuk och gammal för att hämta sin egen mat ur skogen och runt fälten så vette tusan hur hon ska klara sig.

Men antagligen blir det så att något barn eller barnbarn förbarmar sig och tar hand om henne på sin egen knapra ekonomi tills gumman dör av någon krämpa som ingen i familjen har råd att betala vården för. Så gick det i alla fall för hennes gubbe för några år sen.

 

Finns ofantliga skillnader i ekonomisk styrka mellan familjerna i byn. Men helt klart så har de flesta familjerna väldigt stora ekonomiska tillgångar bundet i mark och övriga tillgångar, även om de har ett knapert kapital på banken samt låga inkomster.

[spydog]

Vet i tusan om dom är fattigare än oss Svenskar med våra Hus med nya bilen allt för att imponera på grannen,

o allt detta äger våra banker så det mesta vi tjänar går åt till att betala Bankens räntor o alla andra kostnader som kommer till.

Medans min Svärmor uppe i Nong Khai sitter med hus "typiskt thai hus på stolpar" o lite land o sitter vissa tider om året och gör gräskorgar,

till klibberiset tjänar lite pengar på detta, men inga skulder till några banker o behöver inte känna pressen att fixa pengar för att betala

detta o detta, utan mest för att få i hop till att äta men här hjälps släkten åt, har någon fått fisk så delas detta ut inom släkten utan någon som helst baktanke.

O på tal om fattig när man stoppar sophämtningen "dessa gummerade tuner " för att spara 25 bath. som i månaden så anser inte min svärmor sig fattig,

för hon tar dagen som den kommer utan att behöva tänka på några banker som vill ha pengar inga inkassopapper.

Så länge en Thai har sitt ris för att stilla hungern så har dom allt dom behöver´, gör lite som man vill o jobbar när man kan.

För mig låter detta som LIVSKVALITET.

[berlitz]

Livskvalitet jajjamensan men lite tanke på framtiden saknas för det mesta tyvärr

[evert 1]

På 70 talet umgicks jag lite med en thaifamilj som levde utanför Pattaya. De hyrde en av amerikanska armens f.d. rekreationsbungalower. De levde på att tappa gummi. Var helt nöjda med sitt liv och ansåg t.o.m att de hade det bättre än jag. Förklaringen var att de hade allt de behövde, dessutom alla anhöriga inom näravstånd, men det viktigaste av allt, alla hade det lika "bra" ställt. De hade mat för dagen, mer behövdes inte.

Semester - varför det

Åka någonstans, ja som jag gjort, det var i deras synvinkel rena vansinnet, de hade ju det bra där de var -  alltså varför?.

Tvärtom ansåg de mig vara en både fattig och inte minst mycket olycklig människa. En sån som måste åka bort, nä de ville inte ens tanka tanken.

Jag visade året efter massor av bilder hur det såg ut i Sverige, ja både sommartid och vintertid. Då fick i alla fall kärringen vatten på sin kvarn. Hur djävla dum var jag som åkte bort från ett sådant vackert land, jag kunde nog inte ha alla hästar hemma. Nä då hade de det betydligt bättre i Thailand, behövde inte hitta på några sådana dumheter som att åka halva jorden runt för lite sol. visst jag hade lite pengar men vad hade jag mer?

Ja, jag fick mig nog en riktig tankeställare, efter att levt lite tillsammans med denna thaifamilj.

Rikedom kan absolut inte mätas i pengar.

[andrejsdenruskige]

På 70 talet umgicks jag lite med en thaifamilj som levde utanför Pattaya. De hyrde en av amerikanska armens f.d. rekreationsbungalower. De levde på att tappa gummi. Var helt nöjda med sitt liv och ansåg t.o.m att de hade det bättre än jag. Förklaringen var att de hade allt de behövde, dessutom alla anhöriga inom näravstånd, men det viktigaste av allt, alla hade det lika "bra" ställt. De hade mat för dagen, mer behövdes inte.

Semester - varför det

Åka någonstans, ja som jag gjort, det var i deras synvinkel rena vansinnet, de hade ju det bra där de var -  alltså varför?.

Tvärtom ansåg de mig vara en både fattig och inte minst mycket olycklig människa. En sån som måste åka bort, nä de ville inte ens tanka tanken.

Jag visade året efter massor av bilder hur det såg ut i Sverige, ja både sommartid och vintertid. Då fick i alla fall kärringen vatten på sin kvarn. Hur djävla dum var jag som åkte bort från ett sådant vackert land, jag kunde nog inte ha alla hästar hemma. Nä då hade de det betydligt bättre i Thailand, behövde inte hitta på några sådana dumheter som att åka halva jorden runt för lite sol. visst jag hade lite pengar men vad hade jag mer?

Ja, jag fick mig nog en riktig tankeställare, efter att levt lite tillsammans med denna thaifamilj.

Rikedom kan absolut inte mätas i pengar.

 

Du hade valet att kunna spendera tid där du ville.

Val = rikedom.

[Oregistrerad]

Är rik så länge nån vill prata med mej