Varning För Bangkok Hospital

[Gorocco]

Det har ju varit uppe på tapeten om hur Bangkok Hospital, säkert inte det enda privata sjukhuset, utnyttjar farrangers sjukförsäkringar för att överdebitera för allt möjligt.

 

Det här är min senaste erfarenhet av Bangkok Hospital, bara två dagar gammal.

 

 

För två dagars sen var vi på köpcentrumet Central Plaza i Udon och strosade runt.

Vi släppte ner Kevin för att han skulle få promenera och springa runt.

Då märker vi att han haltar lite med höger fot och sätter sig ner hela tiden.

 

Oroliga som vi blir undrar vi vad vi ska göra, det kan ju vara något allvarligare än en stukning eller dylikt.

I värsta fall något nervrelaterat även om vi inte trodde det.

 

Jag var av åsikten att vi skulle kolla med en statlig läkare eller en liten privatklinik först.

Lillkrabban tyckte dock att vi skulle höra med Bangkok Hospital bredvid, som jag inte är speciellt förtjust i.

Övertalad lät jag mig övertygas att de kan få ta en första titt på Kevin på Bangkok Hospital (BH).

 

Vi har svenska personförsäkringar för oss alla men jag bad Lillkrabban att INTE nämna det för BH, utan vi ska betala kontant med egna pengar.

 

Man vart som vanligt direkt mött av personal som skrev in Kevin och jag förklarade vårt ärende och jag bad direkt om att få pris på de olika stegen, medicineringen, de tänkte ta.

Det skulle jag få.

 

Först vägs och längdbestäms Kevin sen blir vi inkallade till ett rum för besök av läkare.

Hon tittar på Kevins ben, kollar lite reflexer och börjar sen beskriva vad hon vill göra.

 

Nu haltar både min thai och engelska när hon förklarar facktermer för mig och Lillkrabban.

Men klart är att hon vill ta några blodprover först och sen kan det bli aktuellt med ett större prov, där jag ser på Lillkrabban att hon inte alls vill låta Kevin genomgå detta prov.

 

Jag förklarar att visst kan vi ta några blodprover men röntgen vill vi gärna ha med.

Vi tar ett steg i taget och ge oss bara pris på vad det kostar.

Läkaren är helt med och lovar oss ett pris på de olika behandlingarna.

Jag har som sagt en försäkring men tänker att priset kanske kan bli mindre än självrisken om skadan på Kevin inte är allvarlig.

 

Vi får vänta utanför.

 

Nu förklarar Lillkrabban vad hon absolut inte ville att Kevin skulle genomgå och som vad det stora provet som doktorn föreslog.

Hon ville testa honom för lumbalpunktion, vilket är ett smärtsamt ryggmärgsprov som om det går fel kan leda till allvarliga följder.

 

Nu kommer en anställd i skjorta ut med dokument till Lillkrabban som han vill jag ska skriva under.

 

Vad är detta, undrar jag.

Han vill att vi skriva under på att Kevin behöver sova över på sjukhuset.

 

VA!

 

Upprörd gick jag in och pratade med läkaren om vad vi kommit överens, ett steg i taget, prissatt och vi väljer om vi vill gå vidare.

Vad är nu detta för papper om att vi förbinder oss att lägga in Kevin.

Sorry must be a missunderstanding!

 

Jag undrar om de via Kevins passkopia har kollat upp att vi har en försäkring som betalar.

 

Känner inget förtroende och Lillkrabban har också förlorat förtroendet för dem.

Jag ser att sprutor tagits fram för Kevin men vi har fortfarande inte fått något pris och jag har inte hört något om röntgen.

 

Nu vill vi lämna sjukhuset men nu börjar operation övertalning för att få oss att stanna.

Det kan vara allvarligt med Kevin och det är viktigt att han får vård snabbt om det är något fel med nervsystemet som gör att han inte kan använda höger ben. 

 

Orolig som man är nu, så ber vi då åter om pris på provtagningen.

Efter lång väntan så får vi priset 2000 baht, okej det kan vi ta för lite provresultat.

 

Vi får sen höra att blodprovet ska testas mot olika sjukdomar och detta ingår inte i priset.

Utan varje prov ska prissättas mot den sjukdom den ska provas mot.

Dessa priser får jag inte veta något om.

 

Lillkrabban och jag är nu psykiskt trötta efter väntan och oroliga över Kevin och vänligheten är också som bortblåst när man märker att det inte bara är att mjölka hej vilt, utan den jobbiga farrangen vill ha en prisuppgift på de olika behandlingsstegen.

 

Vi bestämmer oss för att lämna och besöka en klinik istället.

Det vill de så klart inte men nu har vi bestämt oss.
Jag ber att få betala för doktorsbesöket och lämna BH.

 

Det propsar och försöker övertala mig, jag bråkar ensam med dem och låter de inte få prata med Lillkrabban eftersom henne trycker de lätt ner på thai.

Efter mycket om och men så får jag gå om jag skriver på ett papper om att jag "vägrat deras vård. "

Känner först att jag inte vill skriva under något papper men de propsar och vill inte släppa iväg oss och de säger också att vi inte behöver betala något, bara skriv under.

Det hade redan klickat i tre rutor på ett papper där det stod att jag bland annat vägrade betala för vård, vilket inte var sant.

Till slut för att komma därifrån klickar jag i en ruta på en kopia av samma papper om "vägran av deras föreskrivna vård" och skriver under, jag fotar även av pappret.

 

För att jag bråkat med personalen och ändå fått en mindre undersökning av en doktor ber jag om ursäkt för alla problem och ger de i receptionen jag pratat med och som försökt hjälpa till, 500 baht i dricks.

De lyser upp i stora leenden och jag ska gå, då kommer damen som ska fungera som översättare och ber mig betala i kassan.

Jag har tydligt hört på thai både från personalen i receptionen och deras superviser att jag fick besöket gratis men översättaren vill nu att jag ska betala 500 baht för besöket.

Hon ber att få tillbaka 500 baht-sedeln av personalen, den ska betalas i kassan för besöket.

Jag blir förbannad och säger att det är personalens dricks och jag betalar hellre 500 baht till.

Hon verkar helst vilja ta tillbaka sedeln ändå, varför vet jag inte, men jag ger mig inte, betalar i kassan och vi åker hem.

 

Hemma är vi för trötta för att åka till kliniken utan vi väntar till morgondagen.

Dagen efter märker vi att Kevin fortfarande inte vill stödja på höger fot och några timmar senare tar vi honom till kliniken när den öppnar.

 

Där har de en lekhörna.

Vi släpper ner Kevin och nu springer och går han som vanligt igen, kanske efter att benet fått vila under natten och förmiddagen.

Läkaren får dock ta en titt på benet men han hittar inget speciellt utan vi får en salva att ta på om han skulle få ont igen.

På eftermiddagen ringer läkaren från Bangkok Hospital till mig och undrar hur det är med Kevin.

Jo han både går och springer för fullt utan blodprover eller något ryggmärgsprov, samtalet tar tvärt slut och jag gissar att hon inte ringer igen.

 

 

 

 

 

 

[Moipenyang]

Väldigt drastiska åtgärder för en haltande fot.. Starkt av dig att stå emot dem, kanske inte lättaste läget när det gäller barn.

[Baa]

Känner alltför väl till detta med att "behov av övernattning" kommer upp.

Nu gäller detta inte på BH utan oss hände det på AEK Udon, same same!

Om vi haft mer otur än andra skall jag låta vara osagt, men tre gånger har vi blivit tvungna att uppsöka sjukhus med grabben, två gånger har vi fått den absolut bästa vård man kan få när det verkligen behövts och dessutom har det p.g.av en försäkring tecknad i Thailand inte kostat några slantar att tala om men den tredje gången vi blev tvungna (nåja, inte tvingade, men tyckde det va bäst) att uppsöka AEK Udon då grabben troligtvis fått armen ur led (delvis) fick vi reda på att om han ligger kvar på sjukhuset träder försäkringen in till fullo, tar man bara behandling och därefter ger sig hem utbetalas inte försäkringen helt eftersom det finns en klausul om "ringa skada" som då gäller! Lika med mindre pengar till sjukhuset!

Alltså, kolla försäkringarna och låt inte övertalas om övernattning i onödan bara för att sjukhusen ska ta ut försäkringspengarna!

[Chryzaliz]

Har ni testat Wattana Hospital vid Nong Prajak nå'n gång?

 

Fungerade väldigt bra för mig i samband med knäoperationen. Likaså deras sjukhus i Nong Khai upplevde jag som positivt.

 

Det var SOS International som rekommenderade mig att söka hjälp hos Wattana.

 

Det är iofs 4 år se'n och det kan ju ha förändrats.

[thomas001]

Finns många exempel på fikande efter kulor.. Jag och frugan var på Kohsamet för tre år sedan. I sällskap hade vi min syster och henne barn. 

Hennes 16-åriga dotter fich någon form av vattenblåsor på hela framsidan av kroppen. Frugan tog med henne till en stor klinik

på ön. Spruta,tabletter o ett återbesök dagen efter. Kostade 800 Baht. Någon form av värmeutslag eller liknande. Ingen fråga

om dottern hade försäkring eller dyl. då min Thaifru var med.

Förra året var vi där med min son och hans fru. Jag och frugan lämnade dom 4 dagar innan dom skulle tbx till Sverige.

När vi kommit hem ringde min svärdotter och berättade att hon har fått en massa kliande utslag.

Givetvis berättade jag att du kan gå till samma klinik som frugan vart tidigare och sa att dom är billiga och bra.

Hon ringde mig efter ett par timmar.den första frågan hon fick var om hon har någon svensk försäkring,

visade upp sitt papper från Sverige. Undersökning gjordes, fick spruta och tabletter.

Kostnad 17.400 Baht. Bara att betala med VISA-kortet. Visserligen fick hon tbx pengarna när hon kom hem minus självrisk.

Det måste ha varit något mycket dyrt i den sprutan.

Ändrades November 23, 2013 av thomas001

[Guest J666]

Vilka svin. Hoppas allt blir bra med grabben och att det inte är/var något allvarligt

[1609offe]

En roligare hist.

Gumman fick natt fel Utslag mm Vi akte till sjukhuset som ligger pa samma gata som TOPS o Big C ( Med AEON ) Kom dit 1900 undersokning a i 2 steg Piller utdelades Betalning som faktiskt tog langsta tiden Samma kostnad som ett besok pa Akuten hemma da 250 SEK Vi var hemma pa hotellet till kl 2000 da han vi ata litet med

Offe

[Singha711]

Det har ju varit uppe på tapeten om hur Bangkok Hospital, säkert inte det enda privata sjukhuset, utnyttjar farrangers sjukförsäkringar för att överdebitera för allt möjligt.

 

Det här är min senaste erfarenhet av Bangkok Hospital, bara två dagar gammal.

 

 

För två dagars sen var vi på köpcentrumet Central Plaza i Udon och strosade runt.

Vi släppte ner Kevin för att han skulle få promenera och springa runt.

Då märker vi att han haltar lite med höger fot och sätter sig ner hela tiden.

 

Oroliga som vi blir undrar vi vad vi ska göra, det kan ju vara något allvarligare än en stukning eller dylikt.

I värsta fall något nervrelaterat även om vi inte trodde det.

 

Jag var av åsikten att vi skulle kolla med en statlig läkare eller en liten privatklinik först.

Lillkrabban tyckte dock att vi skulle höra med Bangkok Hospital bredvid, som jag inte är speciellt förtjust i.

Övertalad lät jag mig övertygas att de kan få ta en första titt på Kevin på Bangkok Hospital (BH).

 

Vi har svenska personförsäkringar för oss alla men jag bad Lillkrabban att INTE nämna det för BH, utan vi ska betala kontant med egna pengar.

 

Man vart som vanligt direkt mött av personal som skrev in Kevin och jag förklarade vårt ärende och jag bad direkt om att få pris på de olika stegen, medicineringen, de tänkte ta.

Det skulle jag få.

 

Först vägs och längdbestäms Kevin sen blir vi inkallade till ett rum för besök av läkare.

Hon tittar på Kevins ben, kollar lite reflexer och börjar sen beskriva vad hon vill göra.

 

Nu haltar både min thai och engelska när hon förklarar facktermer för mig och Lillkrabban.

Men klart är att hon vill ta några blodprover först och sen kan det bli aktuellt med ett större prov, där jag ser på Lillkrabban att hon inte alls vill låta Kevin genomgå detta prov.

 

Jag förklarar att visst kan vi ta några blodprover men röntgen vill vi gärna ha med.

Vi tar ett steg i taget och ge oss bara pris på vad det kostar.

Läkaren är helt med och lovar oss ett pris på de olika behandlingarna.

Jag har som sagt en försäkring men tänker att priset kanske kan bli mindre än självrisken om skadan på Kevin inte är allvarlig.

 

Vi får vänta utanför.

 

Nu förklarar Lillkrabban vad hon absolut inte ville att Kevin skulle genomgå och som vad det stora provet som doktorn föreslog.

Hon ville testa honom för lumbalpunktion, vilket är ett smärtsamt ryggmärgsprov som om det går fel kan leda till allvarliga följder.

 

Nu kommer en anställd i skjorta ut med dokument till Lillkrabban som han vill jag ska skriva under.

 

Vad är detta, undrar jag.

Han vill att vi skriva under på att Kevin behöver sova över på sjukhuset.

 

VA!

 

Upprörd gick jag in och pratade med läkaren om vad vi kommit överens, ett steg i taget, prissatt och vi väljer om vi vill gå vidare.

Vad är nu detta för papper om att vi förbinder oss att lägga in Kevin.

Sorry must be a missunderstanding!

 

Jag undrar om de via Kevins passkopia har kollat upp att vi har en försäkring som betalar.

 

Känner inget förtroende och Lillkrabban har också förlorat förtroendet för dem.

Jag ser att sprutor tagits fram för Kevin men vi har fortfarande inte fått något pris och jag har inte hört något om röntgen.

 

Nu vill vi lämna sjukhuset men nu börjar operation övertalning för att få oss att stanna.

Det kan vara allvarligt med Kevin och det är viktigt att han får vård snabbt om det är något fel med nervsystemet som gör att han inte kan använda höger ben. 

 

Orolig som man är nu, så ber vi då åter om pris på provtagningen.

Efter lång väntan så får vi priset 2000 baht, okej det kan vi ta för lite provresultat.

 

Vi får sen höra att blodprovet ska testas mot olika sjukdomar och detta ingår inte i priset.

Utan varje prov ska prissättas mot den sjukdom den ska provas mot.

Dessa priser får jag inte veta något om.

 

Lillkrabban och jag är nu psykiskt trötta efter väntan och oroliga över Kevin och vänligheten är också som bortblåst när man märker att det inte bara är att mjölka hej vilt, utan den jobbiga farrangen vill ha en prisuppgift på de olika behandlingsstegen.

 

Vi bestämmer oss för att lämna och besöka en klinik istället.

Det vill de så klart inte men nu har vi bestämt oss.

Jag ber att få betala för doktorsbesöket och lämna BH.

 

Det propsar och försöker övertala mig, jag bråkar ensam med dem och låter de inte få prata med Lillkrabban eftersom henne trycker de lätt ner på thai.

Efter mycket om och men så får jag gå om jag skriver på ett papper om att jag "vägrat deras vård. "

Känner först att jag inte vill skriva under något papper men de propsar och vill inte släppa iväg oss och de säger också att vi inte behöver betala något, bara skriv under.

Det hade redan klickat i tre rutor på ett papper där det stod att jag bland annat vägrade betala för vård, vilket inte var sant.

Till slut för att komma därifrån klickar jag i en ruta på en kopia av samma papper om "vägran av deras föreskrivna vård" och skriver under, jag fotar även av pappret.

 

För att jag bråkat med personalen och ändå fått en mindre undersökning av en doktor ber jag om ursäkt för alla problem och ger de i receptionen jag pratat med och som försökt hjälpa till, 500 baht i dricks.

De lyser upp i stora leenden och jag ska gå, då kommer damen som ska fungera som översättare och ber mig betala i kassan.

Jag har tydligt hört på thai både från personalen i receptionen och deras superviser att jag fick besöket gratis men översättaren vill nu att jag ska betala 500 baht för besöket.

Hon ber att få tillbaka 500 baht-sedeln av personalen, den ska betalas i kassan för besöket.

Jag blir förbannad och säger att det är personalens dricks och jag betalar hellre 500 baht till.

Hon verkar helst vilja ta tillbaka sedeln ändå, varför vet jag inte, men jag ger mig inte, betalar i kassan och vi åker hem.

 

Hemma är vi för trötta för att åka till kliniken utan vi väntar till morgondagen.

Dagen efter märker vi att Kevin fortfarande inte vill stödja på höger fot och några timmar senare tar vi honom till kliniken när den öppnar.

 

Där har de en lekhörna.

Vi släpper ner Kevin och nu springer och går han som vanligt igen, kanske efter att benet fått vila under natten och förmiddagen.

Läkaren får dock ta en titt på benet men han hittar inget speciellt utan vi får en salva att ta på om han skulle få ont igen.

På eftermiddagen ringer läkaren från Bangkok Hospital till mig och undrar hur det är med Kevin.

Jo han både går och springer för fullt utan blodprover eller något ryggmärgsprov, samtalet tar tvärt slut och jag gissar att hon inte ringer igen.

 

Utan att ifrågasätta TS vill jag ändå anföra några argument som stöder BH's förfarande i detta fall:

 

Min tjej är sjuksköterska med lång erfarenhet från sjukhusverksamhet. Jag berättade denna historia för henne och hon tvekade inte en sekund att ge BH rätt, åtminstone när det gäller den medicinska bedömningen.

 

Symptomen som TS beskriver kan mycket väl dölja en rad allvarliga åkommor i nervsystemet, förorsakade av en infektion. De är inte så ovanliga i dessa trakter och BH följer bara en vedertagen standardprocedur för att utesluta de allvarligaste komplikationerna.

 

Hon menar att varje sjukhus i Thailand skulle åtminstone ta ett komplett blodprov (CBC) till följd av de beskrivna symptom. Även de offentliga sjukhusen skulle villa behålla ett barn för observation under en natt.

 

Att pojken hämtar sig efter en natt och att det kanske inte handlar om något allvarligare är ju bara bra. Men, som sagt, det är inte alltid sådana fall slutar med ett happy end och därför får man nog inse att BH's medicinska bedömning inte i första hand var påverad av deras affärsstrategi.

 

//Singha711

[HajKaj]

håller med J666. och hoppas lillkrabban nu vet vart ni ska gå nästa gång...

[ragson]

Jobbig historia. Känner väl igen det där med information. Man får bara lite i taget och dom går sina egna vägar även fast man är med och förklarar vad man vill.

Verkar inte finnas detta med "om det blir så här, så gör vi så". Man bara sätter igång utan att ta hänsyn till olika scenarion, man får vara på sin vakt.

Det är som typiskt för hur thaifolk resonerar över lag har jag märkt. 

 

Hoppas att allt är bra med lillpöjken.

[Jive]

Jag har personlig erfarenhet av BK-Hospitals raggningsmetoder ( att vilja ha en vårdsökande som söker för en "skitsak" inlagd några dygn för kontroll), så jag tycker att Goroccos varning är befogad.

Sjukhuset är ökänt för sina fula affärsmetoder, och även försäkringsbolagens representanter varnar för BK-Hospital.

[Gorocco]

Utan att ifrågasätta TS vill jag ändå anföra några argument som stöder BH's förfarande i detta fall:

 

Min tjej är sjuksköterska med lång erfarenhet från sjukhusverksamhet. Jag berättade denna historia för henne och hon tvekade inte en sekund att ge BH rätt, åtminstone när det gäller den medicinska bedömningen.

 

Symptomen som TS beskriver kan mycket väl dölja en rad allvarliga åkommor i nervsystemet, förorsakade av en infektion. De är inte så ovanliga i dessa trakter och BH följer bara en vedertagen standardprocedur för att utesluta de allvarligaste komplikationerna.

 

Hon menar att varje sjukhus i Thailand skulle åtminstone ta ett komplett blodprov (CBC) till följd av de beskrivna symptom. Även de offentliga sjukhusen skulle villa behålla ett barn för observation under en natt.

 

Att pojken hämtar sig efter en natt och att det kanske inte handlar om något allvarligare är ju bara bra. Men, som sagt, det är inte alltid sådana fall slutar med ett happy end och därför får man nog inse att BH's medicinska bedömning inte i första hand var påverad av deras affärsstrategi.

 

//Singha711

Intressanta synpunkter men jag har svårt att tro att de statliga sjukhusen skulle lägga in barnet utan vare sig blodprov eller röntgen taget först, som de ville på BH.

Att de privata vill lägga in direkt, så länge garanti för betalning finns, tvivlar jag inte på.

Däremot kan jag förstå att om man inte hittar något fel på patienten via röntgen och felet fortgår att man letar vidare via olika prover.

[Oregistrerad]

Jag var inne på typ soi 7 är det Pattaya memorial sjukhuset?

Hursomhelst så var jag lite dålig i magen (diarré ) och tänkte att dom ville rådge mig

Och kanske få någon medicin.Men nej dom tyckte absolut att jag skulle stanna över natten.

Men jag gick inte med på det då.

Just nu ligger en vän där med samma sak,kostnad 18000฿ +mat och annat per natt.

Tidigare sa dom till en annan av mina vänner att dom måste ta in han för högt blodtryck.

Han var väl där par tre nätter och jag tänkte i början att det måste vara allvarligt.

Nuförtiden så vet jag vad greijen är varför man "måste" stanna över där.

[Baa]

Utan att ifrågasätta TS vill jag ändå anföra några argument som stöder BH's förfarande i detta fall:

 

Min tjej är sjuksköterska med lång erfarenhet från sjukhusverksamhet. Jag berättade denna historia för henne och hon tvekade inte en sekund att ge BH rätt, åtminstone när det gäller den medicinska bedömningen.

 

Symptomen som TS beskriver kan mycket väl dölja en rad allvarliga åkommor i nervsystemet, förorsakade av en infektion. De är inte så ovanliga i dessa trakter och BH följer bara en vedertagen standardprocedur för att utesluta de allvarligaste komplikationerna.

 

Hon menar att varje sjukhus i Thailand skulle åtminstone ta ett komplett blodprov (CBC) till följd av de beskrivna symptom. Även de offentliga sjukhusen skulle villa behålla ett barn för observation under en natt.

 

Att pojken hämtar sig efter en natt och att det kanske inte handlar om något allvarligare är ju bara bra. Men, som sagt, det är inte alltid sådana fall slutar med ett happy end och därför får man nog inse att BH's medicinska bedömning inte i första hand var påverad av deras affärsstrategi.

 

//Singha711

Ursäkta, men mycket skrivet för ingenting, det finns bara ett i ögonen på sjukhuset och dess personal som itutats=Pengar, först pengar och en jäkla massa onödiga prover= mer pengar, har läkarna så dålig kompetens i Thailand? Nej, men ledningen trycker på, tro inget annat, detta är en ren o skär affärsverksamhet!

[audirs2]

Bra kämpat Gorocco! Fan vad alla Mpr e sjuka nu!  Dom sa på sjukan att natt nr:3-4 e värst med brutet revben, det stämmer bra!  Sedan gör morfinet så att skitan har upphört helt!

[Tackzhin]

Undersökningstekniken för lite ont i foten utgår alltså . enl Thai medicinsk logik - efter det värsta scenariet - infektionssjukdom??

Som drabbar - en fot...Godmiddag.
Det var nog tur att Gorocco stod på tå redan från början.

Jag är ingen ortoped men man börjar väl att undersöka kroppsdelen lokalt och

utgår ifrån att det 9 ggr av 10 är en lätt vrickning och ett muskulärt problem
Tror inte heller BKK hospital bedriver seriös verksamhet . Har som Chryzallis använt Wattana hospitalet minst 5 gånger...
Känns inte som de är så extrema som de stora utsugarna- även om Wattana också helst vill sälja 2 kg piller varje gång.
Men där lyssnar man på vad man säger - och utför inga prover utan att förklara varför och också fråga om man vill göra det.
Vid ett tillfälle var jag säker på att jag behövde en gastronomiundersökning - även svensk läkare var inne på det.
Ingen mysig historia precis.
Men Wattanas magexpert avrådde ifrån det. Vilket visade sig helt riktigt. Jag var frisk en vecka efter.

[Duracell]

En eloge till er som stod emot deras propsande.  

 

Jag är alltid lite oroad över ifall jag skulle bli sjuk i Thailand och bli inlagd på ett sjukhus.
Jag är helt avsaknad i det thailändska språket och med en tafflig ”my name is” engelska,

så isar det till i magen på en att man skulle bli felbehandlad eller få en översaltad sjukhusräkning.
 

[Sam sip sam]

Jobbig historia. Känner väl igen det där med information. Man får bara lite i taget och dom går sina egna vägar även fast man är med och förklarar vad man vill.

Verkar inte finnas detta med "om det blir så här, så gör vi så". Man bara sätter igång utan att ta hänsyn till olika scenarion, man får vara på sin vakt.

Det är som typiskt för hur thaifolk resonerar över lag har jag märkt. 

 

Hoppas att allt är bra med lillpöjken.

föreslår du för läkaren i sverige också hur han ska gå till väga

ps mina smileys funkar inte ds

Ändrades November 23, 2013 av Sam sip sam

[Sam sip sam]

Vilka svin. Hoppas allt blir bra med grabben och att det inte är/var något allvarligt

 

 

 

 

olika bud ,fast det bästa är att Kevin är frisk

[Nack Laeng]

en polare som bor i Bkk behövde ett läkarintyg för sitt arbete på sjön, kommer inte ihåg vilket sjukhus han gick till i Bkk, hur som helst så påstod läkaren att han hittat ett allvarligt hjärtfel och att det krävdes en operation

 

polarn vart självklart orolig men tyckte också att det var konstigt att ingen upptäckt detta tidigare då han tagit läkarundersökningar regelbundet pga sitt arbete

 

han gick till ett sjukhus i Europa och "vips så fanns det inget hjärtfel trots att dom gjorde alla tester man kan göra !

 

 

 

@Gorocco     Skönt att grabben va ok

[Naam jai]

hur många ggr har man inte spytt över den svenska vårdens köer m.m ..men vid en jämförelse med det man fått läsa här, + egna erfarenheter så är det knappast värt att få

en tvårummare vid ett benbrott ...bkk hospital fann spår som kan liknas vid cancer på mej.det har dom inte lyckas hitta i swe ..bör jag tilläga att bkk ville följa upp och ta

fler prover och tester hmmmmm, har ju inga bevis att bkk körde en rövare  men känslan av det finns helt klart    man förstår varför sjuk/olyck försäkring är så dyr ..

[evert 1]

Gå till ett apotek, förklara dina symptom, du får lite olika piller, kanske salvor eller något annat preparat, same same som i Sverige fast billigare.

Blir du ännu sämre, sluta med whiskyn och röket.

[janne_h]

hur många ggr har man inte spytt över den svenska vårdens köer m.m ..men vid en jämförelse med det man fått läsa här, + egna erfarenheter så är det knappast värt att få

en tvårummare vid ett benbrott ...bkk hospital fann spår som kan liknas vid cancer på mej.det har dom inte lyckas hitta i swe ..bör jag tilläga att bkk ville följa upp och ta

fler prover och tester hmmmmm, har ju inga bevis att bkk körde en rövare men känslan av det finns helt klart man förstår varför sjuk/olyck försäkring är så dyr ..

Jag låg inne på Danderyds sjukhus för gallsten i september. Och jag betvivlar att något thailändskt sjukhus skulle ge bättre vård. I Sverige om man är verkligt sjuk så får man bra vård.

I Thailand blir man gärna överbehandlad av ekonomiska skäl. Dock anser jag att dom thailändska läkarna jag träffat håller mycket hög klass.

Tyvärr verkar det inte som om läkarna styr. Utan ekonomin på sjukhuset.

Efter att dom opererat bort min gallblåsa i Sverige. Fick jag åka hem dagen efter.

Hade det hänt i Thailand? Hade jag nog blivit kvar i sjuksängen en vecka minst. Sen ska vi inte underskatta vad det varma klimatet gör för bakterie tillväxt.

Så att bli frisk i Thailand kan många gånger vara besvärligare än i vårat kalla klimat. Jag betalade för övrigt 240 kronor för att ha varit inlagd 3 dagar på Danderyds sjukhus.

Ändrades November 23, 2013 av janne_h

[HajKaj]

I Sverige blir det till att vara sjuk i hemmet.

Jag fick njursten för ett par år sedan.

Kunde inte ligga ner, sitta upp, stå eller över huvudtaget röra mig pga smärta som inte var av denna jord.

 

Åkte akut till Huddinge Sjukhus.

Satt endast 4 timmar på akuten innan jag fick träffa en läkare.

Sen tog det bara 3 timmar innan röntgen.

Ytterligare 1.5 timmar innan en annan läkare kom och kollade till mig.

 

resultatet?? en remiss för sprängning av njursten som var 11x8x5 mm och inte kunde pissas ut.

tid till ingrepp?? 12 veckor.

Dom ville alltså att jag skulle vara sjukskriven i 12 Veckor innan dom kunde fixa bort min njursten.

 

Jag ringde upp avdelningen direkt och sa att detta kommer inte att fungera för mig.

Jag har så fruktansvärt ONT.

 

Fick till svar att det hade alla andra i kön oxxå och att dom inte hade en annan tid till mig.

okey sa jag då sticker jag i morgon till Thailand och fixar det i direkt via min försäkring där istället.

Jag tar nog med mig min polare från Aftonbladet så kan dom göra ett reportage om hur jag hellre åker

till andra sidan jorden än väntar 12 veckor på att få bort smärtan.

Sen la jag på.

 

Försökte att boka en resa till dagen efter via nätet när dom ringde upp mig igen.

 

En jäkligt sur dam sa att jag kunde få komma in imorgon kl 0900 på en AKUT TID !!!

(som om det nu inte framgått redan tidigare att det var AKUT )

Det fanns alltså en ledig tid??

 

Åkte in och gjorde ingreppet, och fick en ny tid redan samma eftermiddag för att röntga och kolla att stenen var sprängd.

Det var det naturligtvis inte, så jag fick återigen det stora nöjet att ringa till avdelningen för att boka en NY tid.

 

Samma "rara" dam svarade vid tidsbokningen att det fick bli att vänta 12 Veckor  !!!!!

Jag kunde inte hålla mig ifrån att fråga efter en AKUT TID.

Fick till svar att någon sådan minsann inte fanns.

 

Okey okey sa jag det får väl bli Bangkok i alla fall då.

 

Det vart tyst i luren en stund..

 

Jaha... var det du det?? jaja kom in i morgon kl 0900 då.

 

 

 

Fick senare reda på att det FINNS en Akut tid kl 0900 Varje dag på avdelningen men att den tiden nästan aldrig bokas för då e det nämligen Fika som gäller..

 

 

 

[Guest wUThai]

Själv blev jag kraftigt magsjuk när vi var i byn förra året... gick till det lokala sjukhuset pratade med läkaren och han gjorde lite tester och frågade vad jag ätit... han kom fram till att jag fått i mig nåt olämpligt och skrev ut medicin. Gick till kassan för att betala för medicin samt undersökningen.. 105 TBH fattigare.