Jump to content

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

Kim

Byaskvaller i stort och smått

Recommended Posts

Guest lars60

Mycket fin och ödmjuk skildring av farmors sista tid i livet.

Karma till Kim.  :wai:

Share this post


Link to post

Nordic Staffing - Jobba som en galning i Sverige - Tjäna galet med pengar

Kim

Quote

Hej Kim

Beklagar sorgen.

Men det var interesant att höra dig berätta om farmorns reaktion när alla kom på besök.

Dom flesta thai är ju helt övertygade om att dom anhörigas stöd är bättre än alla mediciner.

Och tillbringar därför mycket tid hos dom sjuka, på lasarett flyttar hela familjen in ibland.

Mvh Isan Lover

Min första reaktion när jag såg 10 släktingar runt farmors säng och ytterligare 10 i väntrummet utanför var. Usch, så mycket folk skulle jag absolut inte vilja ha runt omkring mig om jag låg där dödssjuk, farmor måste tycka att detta är jobbigt.

Men i takt med att jag såg henne bli allt piggare, le, ta på barnbarnsbarnen, försöka sätta sig upp, ville prata (men det gick inte eftersom hon hade en tjock slang från respiratorn nedstucken genom halsen) så tänkte jag om. Farmor är inte en svensk som trivs ensam som jag, utan har levt med en stor familj och mycket människor runt sig under hela sin livstid. Detta är vad hon är van vid och trivs med... kom jag iställer underfund med.

Och det syntes verkligen att den sociala kontakten med stora tjocka släkten på sjukhuset gjorde henne riktigt gott.

För dom flesta svenskar i samma situation så tror jag nog det hade känts obekvämt med så många besökare, men det gör det nog inte för en thai eller khmer som är så mycket mer socialt van med att alltid ha tjocka släkten runt sig i alla möjliga och omöjliga vardagssituationer hela livet igenom.

Farmor har även ett barnbarn som sedan många år jobbar som sjuksköterska i Bangkok (och dessutom snart är på väg till London för att jobba/lära sig på sjukhusen där under 2 års tid på thailändska sjukhusets bekostnad).

Det barnbarnet sov intill farmor och var hos henne på sjukhuset 24 tim per dygn ända tills hon dog. Allt som allt ca en vecka. Tror inte det finns speciellt många svenska barnbarn som skulle vara så självuppoffrande för sina farmödrar... tyvärr.

Att tänka och handla kollektivt (som i Thailand) eller individuellt (som i Sverige) har både sina respektive för- och nackdelar.

Share this post


Link to post
Kim

3-4 dagar före vi flög hem till Sverige så var vi som sagt vid frugans farmors dödsbädd i Chachoengsao. Efter att ha tillbringat hela dagen på sjukhuset så fick vi vid 19:30 tiden skjuts av frugans bror ner till Pattaya, vår sista shoppinganhalt innan hemfärd. Brodern körde ner oss med vår egen bil dom ca 1,5 timmarnas bilväg som han sedan körde tillbaka.

Vid sista svängen vi gjorde till sjukhuset så valde jag att stanna utanför vid bilen och det gjorde också svärfar och hans bror. Båda riktiga bybor som inte riktigt trivs men att åka någonstans men tvingats till det för att få träffa sin dödssjuka mor.

När vi står vid bilen och väntar på att dom andra ska komma tillbaka så frågar plötsligt svärfars bror mig om det är lika mycket folk i Sverige som det är där i stan Chachoengsao. - Oj oj, det är sååå mycket folk här säger han och det syns tydligt hur obekväm han känner sig med detta. :)

Nåväl, dom inne på sjukhuset kommer ut och det är dags för avfärd mot Pattaya. Då visar det sig att både svärfar, hans bror och frugans övriga två bröder (förutom den som ska köra) tänker följa med och lämna av oss eftersom dom ändå inte har något att göra.

Hmm, tänker jag direkt, vi kommer att anlända Pattaya runt 21 på kvällen då barkommersen redan är i full gång. Vad kommer svärfar, hans bror och frugans bröder tycka om att se det?

Den enda som varit i Pattaya tidigare var nämligen brodern som skulle köra oss och som jobbat där många ggr med att montera interntvutrustning på banker etc.

Och tydligen slår samma tanke både den brodern samt frugan för efter att vi kört en bit på väg nämner dom plötsligt just detta - Vad ska pappa tänka?

Pappan, hans bror och yngste sonen sitter på flaket och hör inte vad vi pratar om inne i bilen och vi bestämmer att en lämplig visningsrutt att köra till hotell Diana Inn, som vi från bilen ringer och bokar rum hos, blir ner via delfinrondellen i norra Pattaya, beachvägen fram till walking street och sedan second rd fram till soi Diana Inn. Allt för att dom på flaket ska hinna se både ljus, flärd, hav och folkvimmel innan det är dags att omgående köra tillbaka till Chachoengsao.

Och så blir det.

Blev själv förvånad över hur häftigt allt kvällsneon överallt såg ut där vi åkte fram, trots att jag sett det massor av ggr, och jag spanade nyfiket på dom vilt pekande bygubbarna på flaket genom bakfönstret. :) Folkvimmel är det precis överallt och när vi passerar Royal garden plaza så går 3 (ryska?) utomordentligt snygga, långbenta och uppklädda farangtjejer ut precis framför bilen. Jag gapar själv av hänförelse över den blondin som har tjockt vackert hår som sträcker sig ända ner till den fulländade bakdelen och slås av hur gubbarna på flaket förmodligen tänker "hur tusan kan farangerna vilja ha thailändskor, när dom har såna här rasdjur i sina egna länder". ;)

Vi fortsätter förbi den stora nya skylten vid infarten till walking street svänger upp mot second rd när den mellersta brodern utbrister - Varför vill folk egentligen åka hit, är det inte mycket bättre att åka till något lugnare ställe när man vill semestra. - Du förstår inte, det finns hur mycket som helst att göra här för turisterna, säger brodern som kör.

Bör väl kanske nämnas att båda bor i Bangkok sedan många år och sett neon förut. Det var byborna på flaket som aldrig sett något liknande.

Vi kommer snart fram och svänger in på Diana Inns parkering som ligger innanför byggnaden och där det är lugnt och tyst. Vi checkar inn, bär upp grejorna och vinkar sedan av bygänget som ikväll ska tillbaka till Chachoengsao och tidigt morgonen efter till hembyn i Surin. Vad dom tänkte när dom såg folkvimlets och neonljusets Pattaya under dom 10 min genomkörning vet jag förstås inte. Helt klart är dock att dom aldrig tidigare sett liknande under sina snart 60 åriga liv och att dom nu fick en aning om vad dom bytjejer som åker till Pattaya för att jobba ofta sysslar med. ;)

När vi åkte från grabbens mormor borta i Surin tidigt samma morgon så såg jag hos henne sorgen över att behöva skiljas från sitt kära och hitills enda barnbarn som nu skulle tillbaka till Sverige, hon kunde dock behärska sig så pass mycket att hon inte började gråta. Det kunde dock inte morfar när dom skulle lämna oss i Pattaya. På parkeringen bakom Diana Inn så kramade han sitt helt oförstående 2-åriga barnbarn samtidigt som tårarna rann ostoppbart.  :good:

Dagen efter var byborna tillbaka i den miljö där dom trivs, hör hemma och där dom är dom som sitter på kunskapen, dvs hembyn.

Pattaya, inte som hembyn direkt.. :)

intesomhembyn1.jpg

intesomhembyn2.jpg

Share this post


Link to post
Guest Isan Lover

Hej Kim

Tack för lite byskvaller, att ta byborna till Pattaya måste vara en upplevelse dom aldrig glömmer.

Har själv visat släktingar (bybor) bargatorna i Bangkok, och en yngre kvinnlig kusin började storgråta när hon fick se halvt avklädda tjejer som helt ogenerat visade upp sig själva och ropade sitt vanliga "hallo sexy man".

På sista resan hade jag med två släktingar till Udon Thanis nya barområde, men dom tittade sig nyfiket omkring, det enda dom reagerade på var att det var så mycket katoyer där.

Mvh Isan Lover

Share this post


Link to post
Guest Siam-Nilsson

Kim - Kul story och bra förmedlat.   :great:

Snacka om kulturkrockar när lantisarna kommer till den smått overkliga tivolistaden Pattaya.

Full fart på bargatan och jag ser en skymt av skylten P72. Där har jag hinkat en hel del förr i tiden.

Ha dé bra

Share this post


Link to post

Nordic Staffing - Jobba som en galning i Sverige - Tjäna galet med pengar

Kim

Nåddes via telefon av ett byaskvaller idag. Ett av grannbarnen, Muk, en 14 årig söt tjej har tydligen flyttat hem till sin lika gamla pojkvän och hans familj i grannbyn. Lite väl tidigt kan tyckas med våra svenska ögon sett. Båda går fortfarande i byaskolan och dessutom i samma klass.

Stötte själv på paret hand i hand efter en grusväg som går ut mot risfälten när jag tog min eftermiddagspromenad redan för dryga året sedan, och när jag senare talade om det för min fru så kunde hon berätta att Muk´s morfar redan då varit och talat med killens i frågas familj. Det eftersom dom unga tu visat så stort intresse för varandra.

Och nu dryga året senare har hon alltså flyttat hem till honom och hans familj.

Muks pappa är för övrigt från Nakhon si thammarat i södra Thailand men bor och arbetar tillsammans med mamman i Bangkok. Så Muk och hennes äldre bror Bäng har som så många andra barn växt upp hemma hos mormor och morfar.

Tyvärr så råkade det unga paret ut för en riktigt tragisk händelse i veckan då pojkvännen tydligen var ute och körde mc på byn utan lyse i mörkret. På den mörka vägen gick nämligen en annan mormor ledande en cykel med sitt lilla barnbarn på och dom blev påkörda av Muk's unga pojkvän.

Det gick faktiskt så illa att mormodern dog och hon begravdes i förrgår. Och barnbarnet ligger på sjukhus inne i Surin precis som Muks pojkvän. Så hur historien kommer att sluta vete tusan?

Huvva, tragiskt med alla dessa trafikolyckor som så ofta får dödlig utgång. Tycker det händer något liknande varje gång vi är i byn. brrr!

Hur som helst, Muk är tjejen i gult längst till höger och bilden tog jag så sent som för 3 månader sen. Visst ser hon aningen för ung ut för att redan flytta ihop med sin pojkvän.

muk.jpg

Share this post


Link to post
Guest Isan Lover

Hej

Javisst är dom väl unga för det, men kanske är föräldrarna rädda att hon ska bli med barn innan dom har blivit ett par officiellt.

Men det blir trots allt färre och färre som flyttar ihop så tidigt nu för tiden även på landet.

Olyckorna är många och ofta tragiska, mopedolyckor med ungdomar dominerar helt klart.

I vår by var det tre skoltjejer på en moped som körde av vägen en mörk kväll, dom skadade sig allvarligt och två av dom fick dessutom ansiktena uppskrapade och dom kommer att få leva med ärrade ansikten resten av livet.

Mvh Isan Lover

Share this post


Link to post
Guest Plätt

Ja vid denna ålder är det väl lite tidigt att skaffa familj, känner själv en tjej som var 17 år vid första graviditeten, varken gått färdigt skola eller jobb, leva på sin Thai pojvän.

Mvh.Plätt

Share this post


Link to post
BORN62

Hejsan :yes:

Quote

Ja vid denna ålder är det väl lite tidigt att skaffa familj, känner själv en tjej som var 17 år vid första graviditeten, varken gått färdigt skola eller jobb, leva på sin Thai pojvän.

Mvh.Plätt

Låter tyvär som ett avstamp mot baren.

Share this post


Link to post
Luttrad

I Thailand får barnen barn!

Mvh.

Luttrad

Share this post


Link to post
Kentan

Quote

I Thailand får barnen barn!

Mvh.

Luttrad

Men att 9 åringar får barn måste väl anses som ovanligt även i Thailand

thaigal.jpg

Share this post


Link to post
Luttrad

Att man vid samtal med flickor i Thailand får reda på att de har blivit mammor i unga år är ingen ovanlighet. Den yngsta som jag personligen träffat var 16 år när hon blev mamma. Dessutom har jag träffat ett antal 17 åriga och ändå fler 18 åriga mammor. Jag tror inte att mina erfarenheter skiljer sig från andra forummedlemmars i denna fråga.

Samtal om flickornas barn brukar för övrigt vara ett mycket bra, avslappnande och uppskattat samtalsämne.

Ålder är ju något relativt. En tjugoårig man kanske inte anser att en 18 årig mamma själv är ett barn, medan jag själv som är 50+ definitivt anser att hon är en barnunge som skall vänta i ett par år till!

Det är en av de tragiska sakerna i Thailand som jag har svårt för, är att se dessa barn som får barn! Om de inte har tur att ha en bra barnafader eller släkt så slutar de alldeles för ofta på en bar!

För att ta ett konkret exempel som jag fått reda på i efterhand från gemensamma bekanta: En av mina tjejkompisar som själv har ett aningen rörigt privatliv har en dotter som idag är i tjugoårsåldern. Denna dotter blev gift som artonåring, gravid och övergiven redan innan förlossningen. Nu fanns det tre generationer i familjen. Nämnligen en övergiven, utfattig och sjuk mormor, en övergiven och utfattig mamma och en nyfött hungrigt barn! Mormor är för sjuk för att arbeta och kan inte ens försörja sig själv, så där fanns ingen hjälp att hämta! Det enda som återståd var att dottern med värkande mjölkstinna bröst fick lämna sitt hungriga barn och resa till en turistort för att söka arbete! I turistorten inkvarterades hon hos sin mammas före detta, som alldeles för fort fick annat en rent beskyddande instinkter om denna unga flicka varefter hon snabbt fick finna ett nytt boende! Vad jag vet så var hon på studiebösök i barindustrin, men jag vet inte om hon började att arbeta där, fick ett annat arbete eller åkte tillbaka hem till sin mamma!

MVH.

Luttrad.

Share this post


Link to post
GammalDansken

Quote

... cut ...

Den yngsta som jag personligen träffat var 16 år när hon blev mamma.

... cut ...

MVH.

Luttrad.

Kunde ha va't min äldsta dotter om det inte var för att hon är svensk och aldrig varit i Thailand.

Eller hennes moster, som oxå fick barn i den åldern.

mvh GD

Share this post


Link to post
Kim

Många av mina jämnåriga kompisar som föddes på sextiotalet hade mammor som var 16 vid födseln. Min egen mamma var 22 när hon födde mig och iom det så blev det att man hade en av dom äldsta morsorna. :)

Fast nu har tiderna förändrats rejält och förstföderskor i Sverige har väl en genomsnittsålder på runt 30 om jag inte kommer ihåg fel. Det kan man väl tycka vad man vill om men det är dock klarlagt att detta strider mot vår biologi. En kvinna är som mest fertil i tonåren och rent biologiskt aldrig mer lämpad att få barn än precis då.

Share this post


Link to post
Farang

Quote

Många av mina jämnåriga kompisar som föddes på sextiotalet hade mammor som var 16 vid födseln.

Nuppa enda nöjet i Lappland?

Share this post


Link to post

NYTT INNEHÅLL


×
×
  • Create New...

Important Information

Privacy policy