Återvände efter tio år i Thailand.

[Guest Isan Lover]

Hej

Läste om denna kvinnliga sångerska som verkar ha upplevt en hel del under sina tio år som sångerska i Thailand, kanske någon mer som vill ta del av det http://www.nsk.se/ar...o-ar-i-Thailand .

Mvh Isan lover

– Återvände efter tio år i Thailand

SÅNGERSKA. Mötet med Iréne Kroon blir en spännande berättelse som handlar om juveler, aftonklänningar, boaormar och motorsågar i Thailand.

Iréne Kroon lutar sig tillbaka i soffan i lägenheten i Osby under det konstgjorda eukalyptusträdet. Hon beskriver målande hur livet gestaltade sig i Thailand, där hon och hennes man Bernt-Ove levt i tio år och verkat som musiker.

Men allt börjar i Osby. Iréne föddes lite utanför byn och gick nio år i grundskola i Osby. Där kom hon tidigt i kontakt med den kommunala musikskolan och började sjunga.

– Själva skoltiden är ett svart hål för mig, säger Iréne. Jag kommer knappt ihåg någonting.

Hon gick på musikgymnasium i Malmö och sedan på musikhögskolan i samma stad. Utbildade sig till sångpedagog och undervisade under 20 år i Malmö, Staffanstorp, Kristianstad och Hässleholm. Tillsammans med sin man bodde de i Vittsjö.

Men efter en resa till Thailand, där de sett en hel del möjligheter för musiker, bestämde de sig.

Det var dags att göra något nytt. De beslutade att dra österut, sålde huset och bilarna, köpte enkel biljett till Bangkok, packade och drog iväg.

Planen var att musicera i en annan kultur, med ett annat sätt att leva.

I Bangkok tog de kontakt med olika managers. Rätt snart kom de i kontakt med en av Thailands mest kända sångare – Pom Antobah, och Irenes man Bernt-Ove började skriva musik åt honom.

– Vi uppträdde på jazzklubbar, hotell, restauranger och hade olika sorters kontrakt, berättar Iréne.

Så blev de kontaktade av Utrikesdepartementet, som ville de skulle inviga ett resort i skandinavisk stil. Det blev ingången till ambassadvärlden och representation för svenska och europeiska företag.

– Jag sjöng i stort sett allting, allt från opera till jazz och musikal.

Iréne fick en tjänst i en musikstudio och blev inkopplad på undervisning.

– Att undervisa i sång har hög status i Thailand, säger Iréne, högre än att vara sångerska.

Tanken tändes att undervisa i sång i hemmen och det blev en gyllene idé.

– Både hemundervisningen och senare hemkonserter blev det ett otroligt tryck på. Vi kom in i en miljö där det inte fanns några gränser.

Under en show kom paret Kroon i kontakt med cirkusartister och magiker. Det blev snack om turné och om att delta i en barnkulturfestival i Bangkok.

– När vi packade upp på Sheraton trodde jag vi skulle bli utkastade. I bagaget hade vi motorsågar, en boaorm, knivar med mera.

– Jag sjöng Carmen och knivar stacks in i mitt huvud. Men det var i själva verket i ett kålhuvud som jag hade ovanpå mitt eget som knivarna skar in i. Så varje dag fick jag gå på marknaden och köpa ett kålhuvud ...

På turnén åkte sällskapet i en öppen träbuss och Iréne berättar entusiastiskt om en kväll när de skulle uppträda i en by ute på landsbygden. När de kom fram till byn, kraftigt försenade, hade alla gått och lagt sig. Men barnen väcktes och kom ut i pyjamas. Det fanns knappt någon el i byn, men Bernt-Ove kunde koppla in ett elpiano i det enda uttag som fanns. Bussens lampor fick agera scenbelysning och resten av belysningen bestod av öppna eldar.

– Tre månader åkte vi runt i djungeln, och det här enkla livet där till exempel toan bestod av en avgränsning i form av ett jättelöv blev en skön kontrast till kvällarna med aftonklänning och frack.

Två dagar innan tsunamin 2004 hade Iréne en stark dröm. De höll på att köpa en lägenhet söder om Bangkok, Irene jobbade på Brittiska skolan med barn från 50 nationer. Planer fanns på att starta en egen musikskola.

Men i drömmen fick Iréne någon slags varning för att bo nära havet och en känsla av att det skulle bli oroligt i landet.

Tsunamin kom, katastrofen var ett faktum och Iréne gick in i arbetet med att hjälpa andra. Bland annat med att tolka.

– Allt det där hjälpte till att ta beslutet. Vi kom tillsammans fram till att flytta tillbaka till Sverige. Vi hade gjort så mycket, varit med om så mycket, vi kände oss mätta och vi saknade släkten.

Så en ny enkel biljett inköptes och färden gick till Osby. I huset där de bosatte sig fanns en affär, som Iréne tog över.

– Jag tyckte det var kul att göra något helt annat, berättar hon, varför göra samma sak jämt?

– Jag ville titta in i en annan värld där inte allt handlar om musik.

Så 2009 öppnade affären där Iréne säljer kläder, inte så sällan i romantisk stil.

– Jag tycker det är kul att blanda allt som är vackert med det som är användbart, säger hon.

Men undervisar i sång gör hon fortfarande och sjunger gör hon också. I juni till exempel går det att höra henne på en jazzkonsert i Brönnestads kyrka.