Clashiskt, Stay or go?

[Stolprot]

Hej

Nu dyker jag upp här som ett troll eller en ängel eller kanske en hägring spegling reflex? Ni behöver inte undra, jag är en vanlig människa, eller en bot. Eller en spökskrivare från en annan dåtid, som vi kan kalla nu?

Vad mitt ärende går ut på kommer så småningom att klarna. Men jag söker råd och stöd.

Råd och stöd av andra med thailändska, erfarenheter och thailändska erfarenheter.

Upplägg: Omkring tidig dåtid blir en del, runt dåtiden får ett sjok och tidig/sen och nutidig nutid får ett betydande utrymme.

Let's boogie!

Omkring tidig dåtid:

Ensammast i hela världen lallade jag runt. Sökte kärlek men fann mest bara sex. Sex droger och en hel del musik. Musik som spelades i mitt huvud, högt, med lurar på. Arbete. Öl. Längtan. Whisky. Längtan. Lampor tändes och släcktes. Hopp föddes och dog ut. Av och till från 2002.

Så dök Hon då upp. Som sänd från above. Lika kåt som jag. k**lla 18 gånger första helgen vi träffades. Mysig. Men egen. Så egen att hon saknade självinsikt, och de flesta av alla de andra "själv-" som vi allt som oftast behöver. Och gjorde saker utan en tanke. Eller mer tänkte kortsiktigt. Jag hade katt och hennes barn var allergiskt. Vad gör man då? Jo, man tjatar om att jag ska avliva katten och flytta ihop med henne. Till slut köper hon en alldeles för dyr insatslägenhet och klandrar mig för att inte vilja bo med henne, nu när hon fixat lägenhet och allt. Men katten då? Han är 13år och jag har haft honom hela mitt liv, inte faan avlivar jag honom bara för en "kärrings" skull? Sökte med ljus och lykta efter ett nytt hem, men hittade inget lämpligt (förrän det var för sent). "Men jag köpte ju lägenheten för vår skull" "Jo, tjena" sa jag, hade du brytt dig om "oss" hade du väl låtit mig vara delaktig i beslutsprocessen? Inte bara komma en dag och säga att nu har jag köpt en lägenhet åt oss.

Det gick några månader till och efter sammanlagt 2½år klev jag ut på singelgatan igen, julafton. Ytterligare lärdom lades till.

Söksöksök. Jag förbannade allt. Hur kan folk leva som singlar OCH trivas? Jag kunde för mitt liv inte förlika mig med min singelstatus. Jag har i mer än halva mitt liv ingått i någon form av familjekonstellation. Först familjen, sen sambo/särbo många år, sambo/särbo ytterligare år och sen, voila, ensam! Ska inte utveckla singel/ensambegreppen, men jag såg mig som ENSAM.

Och desperationen vällde fram som en bangkokiansk stank bakom min sökande yta.

Dum i hela huvudet och bara så kärleks/närhetstörstande sökte jag kanske inte realistiskt eller klokt. Jag är väl utrustad med skygglappar, solglasögon och pansar. Alltid trott att tiden, den är min vän, med tiden...

Träffade en kvinna 20 mil från hemmet. Pendlapendlapendla. Vi var som "gjorda" för varandra. När vi inte var tillsammans så pratade vi telefon. Allt stämde. Vi kunde titta på tv tillsammans i telefon. Ibland ringde hon mig när hon slutade jobba och vi pratade tills vi somnade. Men var det bra? Nej, inte alls. Hon ville mindre än jag, hade inga barn och behövde inte. Behövde inte. Men ändå ringdes vi, hon mest då hon arbetade oregelbundet. Sms sms sms...

När vi var tillsammans stannade tiden, typ. Allt bara föll som i kugg. Ingen pinsam tystnad eller överdrivet artiga samtal. Nej, vi avslutade och analyserade. Mycket skratt och god mat. Men som sagt, att inte ha några barn och bara ha sig själv kan sätta sina spår. Svårt med djupare relationer. När jag ville ta det ett steg längre, ordna med en av våra gemensamma drömmar, så satte hon stopp. Då skulle hon ju bli "beroende" av någon annan. Och sakta men säkert rann saven ur vårt träd, löven gulnade och föll till marken. Och en vacker dag vaknade jag med klamydia och då högg jag ner trädet helt.

Ytterligare kortare försök tillkom. Men ingen nappade på ensam. Jag var klar och tydlig. Jag ringde när jag sagt. Hörde av mig, var intresserad osv. Lärdomen av tidigare misstag gjorde att jag lärde mig att sålla en aning. De allra "värsta" exemplaren avvisades, vänligt men bestämt. Och jag kände mig som en värsta sortens usling. Men varför? Kvinnorna gjorde ju samma sak, tackade nej, hörde inte av sig, ljög och skyllde på vädret eller grannen eller sina bihålor.

Någonstans i höjd med hon med allergiskt barn åkte en kompis till Thailand och kom tillbaka, helt begeistrad! Han hade träffat sin drömkvinna. Allt i Thailand skönmålades och han berättade om bartjejer som slogs om honom. (Han är i själva verket ingen Adonis eller den sportiga typen, typ 160kilo med ett förflutet som självvald singel efter att i många år plågats av en tidig trasslig kärlekskarusell) Nu var han eld och lågor. Kom hem, brände ihop pengar till en ny biljett och drog efter några månader iväg igen. Kom hem, nygift och grann! Han berättade mycket om hur han upplevde Thailand och dess befolkning. Jag har i "alla" år varit svag för asiatiska kvinnor, men flygrädslan har hindrat mig. När hans fru kom till Sverige på besök hängde jag med dem en hel del, gick på thaifester osv. När hon kom permanent så började jag fundera på om inte även jag ville ha en asiatisk kvinna. Jag började arbeta med en kille som även han hade en thailändska och på den vägen träffade jag min blivande fru. Jag sa till honom att hör han något om någon tjej som vill träffa en svensk man så kunde han hojta.

Har försökt analysera vad det är som driver mig. Är jag helt enkelt en sucker for love eller rädd för ensamheten, eller vill jag ha tillgång till sex? Om du frågat mig förr skulle du fått ett mer klart svar. Idag får du nöja dig med att jag låter dig förstå att jag inte vet. Jag vet inte varför jag vill leva i en tvåsamhet, familj. Vana? Beroende? Inneboende lust?

Jag läste en intressant bok nyss. Några sidor berörde kärleken. Författaren hade läst en annan författare som ansåg att kärleken är en konstruktion, något inlärt, med sin bas i kärleken till våra barn. Kärleken till våra barn är, och ska vara villkorslös. Med utgångspunkt i denna kärlek har generationer av människor sökt samma kärlek i andra. Och vi ser resultatet. I varje fall jag tycker mig kunna ana. Att jakten på lyckan går via kärleken, den konstruerade. Att hitta den rena sanna förbehållslösa kärleken, det har varit min livsuppgift. Och nu när jag läst den boken har hjärnkvarnen malt på och vidare. Är det så? Att jag sökt efter romantikens blå blomma? Trott att bara tiden får ha sin gilla gång så kommer kärleken att blomstra, likt ett linfält i full blom. I en idealvärld så.

Men nu känns det som om hela min värld rasar igen. Till följd av att jag är en romantisk fjant, som gått på att flickor vill ha helyllekillar som med fullständig empati ger sig hän åt kärleken och förhållandet. Som lyssnar både inåt och utåt. Lever med. Men jag lever ju för? Eller med?

Detta är bara en vag bakgrund. Liten titt i backspegeln.

[Enis]

Hej

Stanna inte upp för länge utan låt fingrarna dansa över tangenterna

Kanske borde ligga under reseberättelser då det verkar vara en resa genom livets mysterier.

/Enis

Ps... lysande rubrik ...

http://www.youtube.com/watch?v=3hV2lCnG5VA

[thomas001]

Tjena!

Vad är det du undrar över? Förstår inte riktigt vart du vill komma med din berättelse? Fel på svenska kvinnor,fel på asiatiska kvinnor

eller fel på dej?

[Oregistrerad]

Det var inte dåligt. Bra skrivet.

Fast jag vet egentligen inte vad det är du vill ha svar på eller analysera. Rent spontant så låter du som en normal heterosexuell man som är på jakt efter en gränslös kärlek, som ger dig tillfredsställelse på flera plan och samtidigt faller inom begreppet för vad som är normaliserat.

"Tyvärr" är vi ju bara människor och såsom sådana har vi alla brister och är ofullkomliga. Jag hoppas du idag har funnit dig tillrätta, men det blir vi väl kanske snart varse om.

(Har ibland funderat över att skapa en tråd om skillnader mellan Thai och Farangkvinnor, men jag har avstått då jag misstänker att det blir en del omotiverad pajkastning.)

[Stolprot]

Runt dåtiden:

Så dök hon då upp! Ingen frisk fläkt eller svepande våg. Nej, mer som svar på en stilla bön. Sittande i ett främmande kök. Nedslagen blick och knapp ögonkontakt. Vi fick sitta i soffan sen och hanka oss fram, peka. Hon kunde knappt engelska och jag ingen thai. Ordböcker och viss hjälp av de bekanta. Charmig, söt och välformad. Två barn, jobbat på kontor, skild. Strax över 30.

Hela min värld öppnades och med ens insåg jag att här var HON ju! Min! Som jag väntat på. Två veckor senare flyttade vi ihop. Skakis. Hur blir det här? Inget språk eller något. Men på något oförklarligt sätt löste sig nästan allt. Visst hade vi en och annan fejd, men det berodde mest på språket.

Hon hade kommit till Sverige på besöksvisum och vi förlängde det med tre månader. Vi förlovade oss en trevlig kväll. Jag var helt på det klara att HON är HON. Ingen tvekan.

Hemresan närmade sig och vi kom överens om att hon skulle åka hem, lösa barnbiten, söka uppehållstillstånd för sig och barnen och sen skulle inga problem skymma vår himmel.

Problem uppstod. Pappan krånglade och ville inte skriva på. Drog ut på tiden. Månader, halvår. Jag åkte ner och vi gifte oss. Pratade med pappan och han hade alls inga problem, av det lilla jag förstod. Skrev på och vi for till Bangkok och lämnade in alla papper.

Nu hade det gått ungefär 1½år sen vi träffades första gången och känslan hos mig kvarstod. Inget talade för att jag var lurad eller utnyttjad. Det enda jag betalat var en mobiltelefon och en minilaptop. Sen visst, visst skickade jag pengar varje månad. Men inga döda bufflar trasiga tak eller sjuka släktingar eller drömsummor i matpengar.

Mobilen jag köpte åt henne fungerade dåligt i Thailand, var visst för fuktigt eller något, så hon ville inte ha den. Köpte en ny thaimobil åt henne. Min mobil kunde även den krångla när jag var där, så jag tänkte inte mer på det och tog med mig den hem när jag lämnade henne första gången.

Jag ordnade ny bostad och köpte möbler. Råkade tvätta min mobil och tog den jag givit min fru. Filmade bostaden osv.

Visumprocessen drog ut på tiden då, enligt min fru, hennes ex började krångla och månaderna gick. Jag tröttnade och packade en väska och åkte ner.

(Nu skulle jag vilja stanna upp ett tag och informera om att jag inte är helt dum i huvudet.)

När vi möttes på flygplatsen kom hon springande, utan barnen, och vi omfamnade varandra länge. Trots att det bara var 4 månader sen vi setts så kändes det som år. Vi tog in på hotell och ägnade oss åt varandra. Hon hade med sig sin lilla dator och ville se filmerna från nya hemmet och annat jag dokumenterat. Jag hade fört över alla filmerna från minnet i telefonen till ett usb-minne. Pluggade i och döm om min förvåning när den första filmen rullade igång! Det var ett mörkt rum med svagt blåflimrande tvljus och svaga röster. Film två visar ett av hennes barn stående på golvet, min fru liggande och en man som reser sig från deras gemensamma golvsäng. PANG!!! Vad i hela???

Jag blev iskall och varm samtidigt. Vem var det där hon delade bädd med? Hade min fru varit helt genomrutten hade hon säkert kunnat lura mig, mer. Jag vet att thailändare gärna ligger i storsäng, hela familjer osv. Så hade hon sagt att det var en bror/morbror/farbror eller annan manlig släkting så hade jag nog köpt det. Mannen som klev upp ur bädden påminde i halvdunklet på filmsnutten om en av hennes systrars son, både frisyr och kroppsbyggnad stämde. Men min fru sa helt iskallt att det där är min älskare. Nu flög det in två plan i mitt inre World Trade Center, och sakta började de rasa. Vad säger hon? Har hon en älskare? Men vi var ju förlovade då? Men men men... Jag satt som förlamad, äcklad, villrådig, dum, lurad, puckad. Klockan 4 på morgonen. I Bangkok. 800 mil hemifrån. Nyknullad. Med en naken otrogen fru i sängen. (Planen var att vi skulle ta bussen till byn på morgonen, men jag fattade inte. Så jag bad henne ringa ner och boka rummet vidare en natt eller så.)

Tog mig en dusch, kände mig smutsig och billig. Klädde på mig och gick ut i den tidiga morgonen. Styrde stegen mot 7-11. Köpte en hel påse Cheers Xtra. Satte mig utanför och slök två på rot. Allt snurrade i skallen. Vad? Hur? Varför?

Drack en öl till innan jag lufsade tillbaka till vårt rum. Hon sov den oskyldiges sömn. Tittade på filmerna igen och försökte fatta. Kollade datumen som en idi*t bara för att kunna bortförklara, att det var ett misstag, filmer från INNAN vi träffats. Men inget kunde bortförklaras. Filmerna var från tiden hon kom tillbaka. Och hur kunde jag tro att filmer från innan kunde hamna på hennes nya mobil, inköpt i Sverige? Jo, jag ville ju tro det, att hon tyckte så mycket om de där flimrande klippen att hon fört över dem från sin gamla telefon! Häpp! Hupp! Som sagt, hon hade ju berättat sanningen, utan omsvep eller förskönande detaljer. Mannen på filmen var hennes älskare. Och nu satt jag, jetlagig, med en begynnande fylla i ett hotellrum i Bangkok.

Jag knäckte två öl till på stående fot. Hela mitt inre värkte och jag ville prata, få förklarat, men sömnen och resan gjorde sig påminda. Fem öl, 16 timmars resa och tidsomställning blev för mycket. Jag somnade.

När jag vaknade badade rummet i ljus, i mina ögon. Ingen fru syntes. Inga toaljud. Klockan visade på 11. Jag hann precis börja bli orolig när dörren öppnades och min fru kom in, fullastad med påsar. Frukost. Hon dukade upp på sidobordet, massa gottor. Klibbris, somtam, grillad kyckling, grönsakswok, något hopkok, frukt och två kalla Cheers Xtra. Jag kollade i min påse och såg att jag fortfarande hade 5 kvar. Jag visste inte hur jag skulle närma mig henne. Låg kvar i sängen och öppnade både en och två och tre öl innan jag tillslut var tvungen att gå på toa.

Min fru hade inte låtit sig nedslås, utan åt med frisk aptit. Hon undrade om jag inte var hungrig, men jag avböjde med en manlig svensk grymtning. På henne verkade det som om inget var i olag, fåglarna kvittrade, sju rätt på lotto och alla krig var slut.

Vad som sen utspelar sig är kanske obeskrivligt. Eller i varje fall svårt att återge med någon form av sammanhang då det som följde utspelade sig under våra dagar på hotellet, och med alkoholens inverkan liksom flöt det ihop till en seg matta av olustighet, förebråelser, frågor och svar.

Jag börjar med att fråga varför hon har en älskare när vi var förlovade. Hennes nedkokta svar är att i Thailand betyder inte en förlovning något. Det är bara äktenskapsringen som betyder något. Och när jag friade så slutade hon att träffa den andra mannen (som gav henne 5000B/månad för hennes mianoitjänster). Hon grät när hon var tvungen att avsluta med honom. (Notera detta inför framtiden) Detta gav följdfrågor och ännu fler följdfrågor och en tur till 7-11 igen (min fru) och mer Cheers.

Nedkokt: Min fru har ett förflutet som prostituerad. Inget att skryta med eller skämmas för. Men om man undanhåller dessa faktum och sen under falsk förespegling, att man snudd på är oskuld, bara haft sex med sin man, gifter sig med mig, då anser jag att man begår ett etikbrott.

Vi stannar på rummet/i Bangkok i tre nätter till. Sen börjar jag inse vidden. Fattar varför hon gjort som hon gjort. Hennes förklaring är att en förlovning inte betyder något. Att det endast är äktenskap som gäller. Tryggad försörjning, typ. Jag kastar med ringarna som om det vore fribees, men likt bumeranger återvänder de, utan resultat. Fastnar på fingrarna igen. Hon är ju så söt... Öl påverkar omdömt. Jag gråter och skriker om vartannat. Hon gråter och skriker om vartannat. Jag ringer kompisen i Sverige och lägger fram landet. Han har numera många år av erfarenhet av det thailändska, hans fru pratar med min osv. Hans fru skäller ut min fru för att hon utnyttjat mig, min fru gråter, jag gråter, kompisen gråter, och tusan om inte städerskan gråter lite hon med när hon kommer in och hittar mig utslagen på golvet. Stinkande, orakad, med en halv sangsom i armhålan. Min fru är tydligen ute på mat/alkoholinköp. Städerskan tillkallar sina kollegor och med gemensamma krafter får de upp mig på den nybäddade sängen. Jag svamlar på den lilla thai jag kan och blandar friskt med engelska. Som jag fattar det är de lite upprörda. Vill hjälpa mig? Jag hör dem säga mianoi. Min fru kommer i detta ögonblick och jag ser hur städerskorna sätter upp sina näsor och ser ner på min fru. Hon fattar inget. Jag ger tjejerna 200Bath var och de svansar iväg.

Dimmig dammlucka. Dis. Sömn. Ingen närhet. Kallt. Brus. Ac.

Jag vaknar en morgon och känner att jag är halvnykter. Summerar vad som sagts i huvudet.

Min fru har sen två år innan vi träffades arbetat som "massös" på ett hotell i Bangkok. En granne till henne driver massageavdelningen på ett hotell och erbjuder min fru arbete där när hon skiljer sig. Taget! Sen blir det happy happy happy och prostitution. Grannen driver även en massagesalong i Phuket där min fru även arbetar av och till. Hon blir inbjuden till Sverige av en väninna. Slutar sitt "arbete" och kommer hit i hopp och tro att hitta en svensk man.

Jag börjar nyktra till mer och mer och fattar mer och mer av bilden. Min fru har spelat mig. Jag vet inte om hon fortsatte med "massageverksamheten" efter att hon kom tillbaka, men jag vet att hon behöll åtminstone en av sina torskar, han på filmen som gav henne 5000B/månad. Och i mina ögon fortsatte hon då att prostituera sig. Jag kände mig äcklad och billig. Hennes förklaring att hon var osäker på vad vår förlovning innebar fick henne att hålla alla dörrar öppna. Men för 17, en förlovning i Sverige är samma sak som äktenskap, typ, man är och ska förbli trogen. Men inte enligt hennes thailändska tro. Nej, bara ring och äktenskap fick henne att sluta gno. Men älskling, jag har inte varit med någon annan man sen vi gifte oss! Jippi! Flaggan i topp! Min fru är trogen! Jiii...nää...

Sakta fattar jag. Min fru är en kallt beräknande kvinna. Pengar från mig, pengar från sitt "arbete" blir dubbla pengar och en skön tillvaro utan att behöva slita. Sitta hemma i byn. Sen försäkra mig om att det är hennes ex som krånglar när det i själva verket är hon som vill lyxlira. Alla dessa gånger som hon stängde av telefonen för att det regnade/åskade. Och jag trodde henne, då jag såg att hon och de flesta andra gjorde det när jag var i byn. Och kompisen lovade att det inta var någon fara. Man gör så i Thailand. Jaja...

"Fakta" jag tog med mig till och från byn under den följande tiden: Min fru har sålt sex. Min fru tycker inte att hon gjort något fel då hon gjort det, hon har ju "bara arbetat och tjänat pengar för att försörja familjen" (Hennes egna ord). Hon har medvetet blåst mig, med hänvisning till ovan nämnda argument om arbete. (Jag har idag läst, pratat och förstått mer, att många thailändska sexarbetare inte ser det som sex, utan mer ser det som ett "normalt" arbete)

Under min tid i byn hinner vi prata ut om allt. Och vad ska jag göra? Vi har några underbara dagar, vi hinner stormbråka, till grannars förtret, tid och rum upphör igen och mer bråk och tjafs. Jag funderar och kommer fram till att om hon nu är ärlig(?) i sina avsikter, att nu när hon är gift med mig så avhåller hon sig från säljandet, så kanske kanske.

Jag stöter ihop med en annan utlänning i byn. Vi träffas på en restaurang och kommer i samspråk över några öl. Ju längre notan blir desto förtroligare blir vi. Det visar sig att våra historior liknar varnadras. Hans fru, sen många år tillbaka, träffade han i en bar, och hon dubbellirade även hon. Men när de gifte sig upphörde det och hon hade, i hans ögon, skött sig. Han verkade lycklig. Vi umgicks lite då och då över en öl eller 10 och vi blev goda vänner. Han fick mig att tro på att det bakom min frus svarta skulle finnas något bättre, sannare.

Som en förlorande storspelare kände jag att storvinsten skulle komma, bara jag satsade lite till! Jag måste ju vinna!!!

Med detta för ögonen kom vi överens om att hon och barnen skulle komma, så fort det bara gick! Bära brista, våga vinna...

Vilket ger oss tidig/sen nutid i nästa del...

[Stolprot]

Tidig/sen nutid:

Detta avsnitt kommer nog bli det mest förvirrade och svamliga, kanske, då jag sitter mitt i historien än.

Väl hemkommen låg där ett brev från Migrationsverket. Med fumliga svettiga valhänta nävar öppnade jag det och fann min del. Bara att fylla i och skicka in direkt. Ringde frun och meddelade nyheterna. Deedee, kort och gott från Thailand. Mina tankar rusade runt i hamsterhjulet igen. Vad gör jag? Gör jag rätt? Än fanns tid att avstyra det hela, om jag ville. Men ville jag? Vad ville jag?

Jo, jag ville ha det som jag önskade. Redan från första gången vi sågs hade jag lagt fram mina framtidsvisioner. Familjen i centrum. Ett enda stort vi, inte jag du han hon den det, nej, vi. Fokus på familjen. Mina tidigare erfarenheter av familjebildning har lärt mig att jag uppskattar umgänget med den närmaste familjen mest. Göra saker tillsammans, se sport, besöka bekanta, filmkvällar, promenader, gym, skogen och krogen. Visst är man inte livegen, men för att passa med mig bör man vara familjecentrerad. Och min blivande fru hade då sagt att det passade henne utmärkt, hon hade ingen lust med utespring eller disco. Bio, god mat och ta det lugnt i övrigt passade henne utmärkt. Splendid! ansåg jag och vi gick vidare. Vi upptäckte flera gemensamma intressen som tennis, bowling och tv-spel. Så bra. Livet strömmade förbi i sakta maklig fart. Jag upplevde vår första tid som snudd på underbar och i detta skede kändes allt som spårvagnsåka, visst skumpade det lite, men tryggt och lugnt kom vi fram till avsedda hållplatser.

Enda gruset i skon var väl den sexulla biten. Jag kan inte berätta allt om jag inte berör det sexuella, helt eller delvis eftersom jag redan berättat om hennes tidigare liv. Jag har i alla tider ansett mig var en god älskare, alltid satt kvinnan i centrum och inväntat hennes toppar. Jag är väldigt tillgiven och kärleksfull, kanske på gränsen till klängig, för att inte framhäva mig som någon superman. Jag har i alla tider velat ligga nära om natten, hålla handen, smeka, pussas, skeda i soffan osv. Detta har sällan eller aldrig mött något motstånd utan mer varit väldigt upskattat.

Alltså kommer vi in i sängkammaren nu, med kläderna på, hoppas jag. Eftersom min fru berättade att hon bara hade haft en älskare och inte var vare sig så pigg på sex eller speciellt avancerad så kändes hon trovärdig, inget att undra över. Om vi hade sex för ofta/för länge blev hon "skinnflådd" och öm och ynkade sig. Inget nytt under solen att kvinnor kan bli ömma och ovilliga, inget att yvas över. Vi försökte med olja långa förspel och mjukt och fint, men oftast med samma resultat. En sak jag dock funderade över, men som jag kunde ha förståelse för, var att hon ogillade att kyssas. Min första tanke var att thailändare kanske inte kysser med tunga, och därför inte kan/vet. Försökte lära henne och visa hur, men det verkade som om hon inte ville lära sig. Däremot gav hon mig en massa sniffkyssar, ofta. Om på en skala 6 är såndär himlastormande sex, som man tänder en cig efteråt, utan att ens vara rökare, så hamnade vårt sexliv kanske på en svag 3:a, 3-4 ggr i veckan, mest på min inrådan. Varannan dag typ, så hennes lilla hann vila upp sig. Sammanfattningsvis så var totalkänslan att hon var där med kroppen, men själen vilade, liksom ingen gnista eller engagemang. Jag tolkade detta som att hon inte fått tillfälla att engagera sig i sin egen njutning och försökte med alla medel "lära" henne. Visst, hon var närvarande, smekte när det skulle smekas, rörde sig när det skulle röras och satt hon upp var det bara att hålla sig i. Det kändes trovärdig att hon bara varit med sin man. Detta var inget jag låg sömnlös för på natten och idisslade.

Detta med thailändskor och deras sexliv hade jag avhandlat med några förståsigpåare. Det fanns vissa varningsteckan att vara vaken på. Om de röker, dricker, spelar kort och är tatuerade hade de allt som oftast varit i omlopp. En vanlig bytjej sysslar sällan med sånt. Kanske att de spelar kort. Min då blivande fru är varken spelare, rökare, drinkare eller tatuerad. Ett halvt glas vin eller en slurk öl har jag sett henne dricka, men det är allt. Och till på köpet kunde hon ingen engelska direkt mer än lite ströord. Detta sammanlagt gjorde mig lugn och ganska övertygad om att min blivande fru var den hon utgett sig för att vara. Det enda, såhär i efterhand, som jag kan peka på skulle ha kunnat leda mig in i misstankesträsk var hennes aversion mot kyssar, en "nattens ängel" kysser aldrig sina välgörare. Ack ja...

Så vad ville jag? Pratade med min gamle kompis med thaifru ofta och ventilerade. Han var mer inne på att älska glömma och förlåta. Alla har ett förflutet, visst hon ljög, men nu då?

Jag ska inte säga att han övertalade mig, men han påverkade mig. Hade vi inte haft det bra i byn sista tiden? Jo, min fru hade behandlat mig väl, skämt bort mig och mellan våra långsega diskussioner hade vi som sagt haft det väldigt bra. Kunde det vara så att min fru verkligen menade allvar och var seriös, trots sina tidigare lögner? Ansåg hon att hon handlat rätt i sin situation och gjort det bästa? Ja, kanske, men för sig. Och egentligen, vem kan klandra någon som försöker göra rätt för sig och tror sig göra rätt, men samtidigt gör andra ont? Var upphör empatin? För att kunna vara empatisk måste man ju först och främst förstå varför. Och innan jag trodde mig förstå varför så var hennes handlingar helt oförståeliga. Man ÄR inte otrogen om man är förlovad. Punkt. Men en sak som gjort mig mer och mer förstående är att min fru inte anser sig ha handlat fel. Hon har sett om sitt hus och handlat enligt sina övertygelser. Oavsett hur mycket vi än har tjafsat har hon ändå med stolthet försvarat sig. Antingen vill hon inte förlora ansiktet eller så tror hon fullt och fast på sig själv och sina handlingar. Och jag måste ge henne cred för det. Även om det i mina öron lät helt obegripligt att hon nu, nu när vi var gifta, hade slutat upp att sälja sig. Och med återkommande stolthet har hon stått för det i våra kommande bråk och uppträdanden.

Jag satt då där med hötappar och velade. Sötsliskig hötapp till höger och slabbglättig till vänster. Stanna eller gå, eller mer, säga hej och tack för kaffet eller välkommen. Mer samtal med kompisen och en månads väntan. Brev från Migrationsverket. Din fru och hennes barn är välkomna. Klockan var långt över sovtid i Thailand så de goda nyheterna fick vänta. Jag öppnade en flaska sprit och tog mig en fyllefunderare. Klok som en boktok förde jag över pengar till hennes konto till biljetter och annat de kunde tänkas behöva införskaffa inför sin flytt. Mitt i natten. Under inflytande av rusdrycker. Klok. Vis. Eller sexhungrig, desperat och dum? Kärlekstörstande? Bara och? Jag släppte sargen och gav mig in i matchen, men jag hade ju gummistövlar och tshirt på, skulle jag upptäcka...

[audirs2]

Hur gick det med katten?

[Rob]

För mycket text

[dandic]

Nej då, inte för mycket text.

Mycket tänkvärd läsning,

keep on, när du har tid och lust.

TACK

mvh

[Kung Otto]

Du har gåvan att skriva,men jag vill lyssna på din ljudbok,läser ej böcker.

ps men jag var tvungen,tummen upp

[ReKa]

Spännande! Skulle vara intressant att få läsa fortsättningen.

[Fredrik T]

Ser fram emot fortsättningen.

[omarama]

Grymt bra skrivet,väntar med spänning på nästa kapitel av den här historien.