Gästfrihet en myt?! Adjö utan känsloyttringar. Inte ens ett tack!

[cherrypicker]

Oftast har man hört talas Thailändsk gästfrihet, men själv har jag inte fått bevittnat detta. När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar och gjort ett hembesök i byn har jag aldrig vad jag kan påminna mig blivit ens bjuden på den enklaste måltiden utan det är jag själv som hela tiden som fått köpa maten till mig själv och övriga familjemedlemmar (även om det sedan är andra som lagat till måltiden. Jag kan vidare berätta att jag inte har några problem utan äta thailänska mat utan mer än gärna låter mig smaka av den inhemska maten, det är mer i undantagsfall jag käkar på falang restaurang. Att jag äter samma mat som thai vet tjejen redan om då hon och jag innan hembesöket ätet på thaiställen många gånger.

Någon med samma erfarenheter?

Kan det bero på att jag träffat uteslutande fattigt tjejer från landsbygden i Isaan "baan nååk" och man inte tror en falang inte kan äta en enklare måltid med ris & fisk och att mottagandet skulle bli ett annat från familjer med lite högre levnadsstandard?

Min andra fundering är när man tar adjö av varandra t.ex. vid en bussterminal och det är meningen att vi ska ses igen, oftast sker utan minsta känsloyttringar från tjejens sida, många gånger inte ens det enklast "hej då" utan bara vända ryggen till och gå. Ärligt talat så har jag nog många gånger känt mig lite sårad av det rätt kyliga sättet att ta adjö och undrat över om man själv egentligen betyder något för henne.

Någon har sagt till mig att det beror på thailändarens rädsla att förlora ansiktet?! men jag vet inte...

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, nöjesställen , restauranger osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans, möjligtvis har jag någon gång fått tack för något sak jag köpt men aldrig för en upplevelse.

Ändrades April 25, 2011 av cherrypicker

[Kim]

Oftast har man hört talas Thailändsk gästfrihet, men själv har jag inte fått bevittnat detta. När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar och gjort ett hembesök i byn har jag aldrig vad jag kan påminna mig blivit ens bjuden på den enklaste måltiden utan det är jag själv som hela tiden som fått köpa maten till mig själv och övriga familjemedlemmar (även om det sedan är andra som lagat till måltiden. Jag kan vidare berätta att jag inte har några problem utan äta thailänska mat utan mer än gärna låter mig smaka av den inhemska maten, det är mer i undantagsfall jag käkar på falang restaurang. Att jag äter samma mat som thai vet tjejen redan om då hon och jag innan hembesöket ätet på thaiställen många gånger.

Någon med samma erfarenheter?

Kan det bero på att jag träffat uteslutande fattigt tjejer från landsbygden i Isaan "baan nååk" och att mottagandet skulle bli ett annat från familjer med lite högre levnadsstandard?!

Min andra fundering är när man tar adjö av varandra t.ex. vid en bussterminal och det är meningen att vi ska ses igen, oftast sker utan minsta känsloyttringar från tjejens sida, många gånger inte ens det enklast "hej då" utan bara vända ryggen till och gå. Ärligt talat så har jag nog många gånger känt mig lite sårad av det rätt kyliga sättet att ta adjö och undrat över om man själv egentligen betyder något för henne.

Någon har sagt till mig att det beror på thailändarens rädsla att förlora ansiktet?! men jag vet inte...

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, olika nöjesställen , restaurangbesök osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans (och som jag naturligtvis betalat allt för)

Är inte det ett ganska bra upplägg, du står för kostnaden för råvarorna, de lagar, serverar, diskar?

Handlar vi råvaror i byn för 40 kr så räcker det ett par dgr för hela familjen på 6-7, känns spontant som att jag mycket hellre tar den notan än kockar och diskar.

[John Khonken]

För mig är det solklara funderingar du gör. och dom stämmer. Frågan är varför

På fråga 1

Du är farng med hur mycket pengar som helst. Även om du inte har det. Så måste du bjuda för att visa att din tilltänka får ett tryggt liv och valt rätt. För hennes ansikte mycket viktigt

På fråga 2

Att visa äkta känslor för någon om man inte är gift är svårt om inte omöjligt. Man kan visa hur mycket känslor som helst när man är ensam med damen . Men ute bland folk . Knappast.Har väl med uppfostran ayy göra tror jag.

På fråga 3

Se svar ett. Du förväntas stå för allt. En del damer visar faktiskt glädje över det du nämer.Kanske inte som vi uttrycker det utan på annat sätt. T.ex för sina vänninor.(skryt)

[nissefisk1]

Oftast har man hört talas Thailändsk gästfrihet, men själv har jag inte fått bevittnat detta. När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar och gjort ett hembesök i byn har jag aldrig vad jag kan påminna mig blivit ens bjuden på den enklaste måltiden utan det är jag själv som hela tiden som fått köpa maten till mig själv och övriga familjemedlemmar (även om det sedan är andra som lagat till måltiden. Jag kan vidare berätta att jag inte har några problem utan äta thailänska mat utan mer än gärna låter mig smaka av den inhemska maten, det är mer i undantagsfall jag käkar på falang restaurang. Att jag äter samma mat som thai vet tjejen redan om då hon och jag innan hembesöket ätet på thaiställen många gånger.

Någon med samma erfarenheter?

Kan det bero på att jag träffat uteslutande fattigt tjejer från landsbygden i Isaan "baan nååk" och man inte tror en falang inte kan äta en enklare måltid med ris & fisk och att mottagandet skulle bli ett annat från familjer med lite högre levnadsstandard?

Min andra fundering är när man tar adjö av varandra t.ex. vid en bussterminal och det är meningen att vi ska ses igen, oftast sker utan minsta känsloyttringar från tjejens sida, många gånger inte ens det enklast "hej då" utan bara vända ryggen till och gå. Ärligt talat så har jag nog många gånger känt mig lite sårad av det rätt kyliga sättet att ta adjö och undrat över om man själv egentligen betyder något för henne.

Någon har sagt till mig att det beror på thailändarens rädsla att förlora ansiktet?! men jag vet inte...

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, olika nöjesställen , restaurangbesök osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans (och som jag naturligtvis betalat allt för)

Jag förstår precis vad du menar,så kan jag känna när jag tar mina thai vänner ut på liveband,resturanger mm.mm aldrig ett tack,kan ju vara så att det inte finns i deras kultur.

Men just nu känner jag att det blir ingen mer gång.

[Enis]

Handlar vi råvaror i byn för 40 kr så räcker det ett par dgr för hela familjen på 6-7, känns spontant som att jag mycket hellre tar den notan än kockar och diskar.

Ris och ris då.

För det är då rakt inte priserna här omkring Ban Mai.

[cherrypicker]

Är inte det ett ganska bra upplägg, du står för kostnaden för råvarorna, de lagar, serverar, diskar?

Handlar vi råvaror i byn för 40 kr så räcker det ett par dgr för hela familjen på 6-7, känns spontant som att jag mycket hellre tar den notan än kockar och diskar.

Vet inte om jag var otydlig med mitt inlägg, handlade snarare om andra har samma erfarenhet som jag själv än om att jag har andra ekominska möjligheter än de flesta thailändare.

Om jag har gäster hemma i Sverige så kan jag nog både stå för inköpen, tillagning och disken.

Sedan kan jag hålla med dig om man bosätter sig där under några veckor (vilket jag gjort) kan det verka rimligt att man bidrar till maten men inte ens en liten välkomst måltid har väntat mig. Om jag jämför med mitt eget land, nog tusan försöker man bjuda till lite extra om ens son/dotter kommer hem första gången med sin respektive eller?

Till sist tycker jag nog det är rätt optimistiskt med 40 kr = 200 baht för en festmåltid, när jag står för pröjset blir det nog mer 1000 baht och då är inte dryckerna inkluderade.

Ändrades April 25, 2011 av cherrypicker

[Kim]

Ris och ris då.

För det är då rakt inte priserna här omkring Ban Mai.

Nä riset tar vi gratis från risboden. Det som inköps är kanske en bit fläskkött, lite kycklingbitar och några knippen grönsaker. Räcker till flera måltider.

Är vi lat någon dag och hämtar från byarestaurangen så brukar en hundring räcka till allas mat. Med det förbehållet då att dryck och diverse tillbehör för matlagning redan finns i hemmet.

[leifen]

Nu är det inte av oartighet det blir att du får betala. Det är den thailändsa kulturen som är så.

Den som har högst status och förväntas vara rikast tar notan. Jag har varit med om det ofta, och visst är det lustigt att man får betala när man är bjuden.

Och det är bland medelthailändarna och inte de fattigaste.

Ta seden tid du kommer och gilla läget.

Att avsked kan kännas känslokalla för oss är helt riktigt, men thailändarna tar aldrig fyskisk kontakt offentligt som vi. Tjejen är uppfostrad så av tradition, kultur och religion.

Går ni på sidan utan att folk kan se, så kan avskedet bli mycket ömt och kärt. Hon kan inte ta avsked på vårt sätt offentligt.

Det du beskriver är normalt, och vi måste anpassa oss till deras kultur i Thailand. Vi är gästerna.

Din sista erfarenhet har bra svar på. Min dam tackar alltid och pratar om hur trevligt vi hade mm. efteråt. Nu får hon oftast bestämma vad vi gör och åker.

Möjligt att om du bestämmer hela tiden var ni far och vilka nöjen som besöks, så saknar hon delaktigheten

Leif

[Guest paw-76]

Ja,ibland undrar jag varför jag gör det jag gör.Kan kännas otacksamt ibland.Känsloyttringar vete fan om man får så mycket ens som gift. Men man har lärt sig leva med det också.Man får tänka att om jag inte gjorde nåt bra, skulle hon säkert vara någon annanstans och inte med mig.

Kan ju hända att Thaigubbarna är otrogna just pga det.Och köper dom lite överdriven "kärlek" för någon timme så står dom ut.

All you need is love

[Kim]

Vet inte om jag var otydlig med mitt inlägg, handlade snarare om andra har samma erfarenhet som jag själv än om att jag har andra ekominska möjligheter än de flesta thailändare.

Om jag har gäster hemma i Sverige så kan jag nog både stå för inköpen, tillagning och disken.

Sedan kan jag hålla med dig om man bosätter sig där under några veckor (vilket jag gjort) kan det verka rimligt att man bidrar till maten men inte ens en liten välkomst måltid har väntat mig. Om jag jämför med mitt eget land, nog tusan försöker man bjuda till lite extra om ens son/dotter kommer hem första gången med sin respektive eller?

Till sist tycker jag nog det är rätt optimistiskt med 40 kr = 200 baht för en festmåltid, när jag står för pröjset blir det nog mer 1000 baht

Ja, nu menade jag väl inte direkt festmåltid med prisangivelsen utan vardagsmåltider. Vi brukar bo i byn upp till 5-6 mån per resa och givetvis förekommer det mycket dyrare måltider också vid festliga tillfällen. Men det jag menar är att jag tycker upplägget att jag betalar råvarorna är riktigt bra eftersom jag dels tycker det är tokbilligt att köpa dem, dels för att jag inte behöver lyfta ett finger i övrigt vid måltidstillfällena.

Fast nu är det egentligen så att det är svärföräldrarna som oftast handlar och betalar maten vi äter i byn eftersom de gör de privata matinköpen samtidigt som de gör inköpen till sin affär. Så jag får försöka kompensera de utlägg de har för mig på andra sätt. Vill absolut inte parasitera.

Ofta äter vi också mat som svärfar hämtat gratis från naturen vilket jag är mycket tacksam för.

Nu gissar jag väl att din tråd inte var meningen att handla om matpriser utan om thailändares eventuella generella brist på gästfrihet mot faranger. Kan säkert bli en intressant tråd som jag säkert får tillfälle att återkomma i. Rent spontant så tror jag nog att begreppet gästfrihet mäts lite olika i Thailand och i Sverige, får fundera lite innan jag skriver mer.

[GammalDansken]

Det vill gärna bli många "alltid" eller "aldrig" i såna här trådar.

Om thailändarna, menar jag. Hur "dom" är.

Jag har testat samma approach mot svenskar. I Sverige.

"Alla svenskar visar känslor offentligt"

"De är uppfostrade till det"

"Det är den svenska kulturen som är så och alla turister/gäster måste göra likadant"

"Svenskar delar alltid på notan. Var och en betalar för sig. Om du inte kan betala nu blir du skyldig pengar"

Hmm. Varför funkar det inte.

Konstigt. Nåt borde väl stämma på alla.

65 miljoner likadana thailändare - och vi är bara 9.

[Joints]

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, olika nöjesställen , restaurangbesök osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans (och som jag naturligtvis betalat allt för)

Gissningsvis anser hon det som självklart att du betalar och sin uppskattning visar hon genom att vilja umgås med dig igen. Att hon inte strör superlativ omkring sig kan faktiskt uppfattas som en form av ärlighet. Fler än en gång har man sett tjejer som fjäskar för sina herrbekanta när det är uppenbart för alla andra att de bara är ute efter pengar. Frågan blir väl om du kan läsa av om tjejen har det trevligt eller inte.

Överlag är man sparsam med tacksamhetsyttringar och att den som har mest pengar, högst status eller äldst betalar är bara en del av den naturliga ordningen och inget som man gör en stor affär av.

[Guest Isan Lover]

Oftast har man hört talas Thailändsk gästfrihet, men själv har jag inte fått bevittnat detta. När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar och gjort ett hembesök i byn har jag aldrig vad jag kan påminna mig blivit ens bjuden på den enklaste måltiden utan det är jag själv som hela tiden som fått köpa maten till mig själv och övriga familjemedlemmar (även om det sedan är andra som lagat till måltiden. Jag kan vidare berätta att jag inte har några problem utan äta thailänska mat utan mer än gärna låter mig smaka av den inhemska maten, det är mer i undantagsfall jag käkar på falang restaurang. Att jag äter samma mat som thai vet tjejen redan om då hon och jag innan hembesöket ätet på thaiställen många gånger.

Någon med samma erfarenheter?

Kan det bero på att jag träffat uteslutande fattigt tjejer från landsbygden i Isaan "baan nååk" och man inte tror en falang inte kan äta en enklare måltid med ris & fisk och att mottagandet skulle bli ett annat från familjer med lite högre levnadsstandard?

Min andra fundering är när man tar adjö av varandra t.ex. vid en bussterminal och det är meningen att vi ska ses igen, oftast sker utan minsta känsloyttringar från tjejens sida, många gånger inte ens det enklast "hej då" utan bara vända ryggen till och gå. Ärligt talat så har jag nog många gånger känt mig lite sårad av det rätt kyliga sättet att ta adjö och undrat över om man själv egentligen betyder något för henne.

Någon har sagt till mig att det beror på thailändarens rädsla att förlora ansiktet?! men jag vet inte...

Min sista erfarenhet som jag mer än gärna skulle vilja få respons på är att du man träffat någon tjej och man gör en massa saker tillsammans alltifrån resor, shopping, olika nöjesställen , restaurangbesök osv så får man aldrig höra något typ "det var väldigt trevligt vi hade i går kväll" eller någon annan yttring som skulle visa att hon uppskattar vad vi gjort tillsammans (och som jag naturligtvis betalat allt för)

Hej

Det är ju bäddat för kulturkrockar så långt hemifrån, men visst är Thailändare extremt gästvänliga och jag upplever problemet som omvänt, jag har fullt upp med att försöka ge igen och få bjuda ungefär lika mycket som jag blir bjuden.

Det som du har upplevt i Thailand har aldrig hänt mig på 27 år, dom vänner, släktingar eller tillfälligt bekanta som man har hamnat hos av någon anledning har alla varit extremt generösa och detta oavsett om dom har bott med familjen på en soptipp eller varit stans "borgmästare" med anställd personal i hemmet.

Problemet har nästan varit helt det omvända nämligen att dom vill ge bort allt dom äger och har, för mig innebär det att jag måste få dom att behålla en del och inte ge bort allt, dom är så givmilda och generösa att det nästan blir jobbigt.

Men att man inte visat känslor offentligt på samma sätt som vi gör i t.ex europa stämmer, och är man inte van kan man börja undra hur det står till, men det varierar lite i Thailand också, min f.d detta svärfar i Petchabun var så glad när jag kom att han kramade mig och grät varje gång, och det samma när jag lämnade hans by.

Men min nuvarande svärfar döljer sina känslor på ett helt annat sätt och dom enda gånger man skymtar lite känslor är när han kramar vår son sista gången innan vi åker till Sverige, då kan man faktiskt skymta en tår i ögonvrån.

Och det fungerar likadant för övriga familjer och släktingar i byn, men dom utför istället cermonin med dom vita bommulsbanden som knyts runt handleden på oss och andra vid ankomst och avresa, där dom stående på knä eller sittande önskar oss lycka, hälsa och en säker resa inför alla släktingar och grannar.

Mvh Isan Lover

[Khemmarat]

Jag upplever det exakt så som IL beskriver det. Om jag tar en promenad i byn så blir man bjuden på mat eller dryck så fort

man stannar till för att prata lite. Inbjudningar till måltider o social samvaro mer eller mindre varjae dag, och detta från

dag ett

mvh

[Up2You]

Ja det blir ju "nästan" alltid så att farangen betalar men bland mina thaivänner så blir jag ofta bjuden på t.ex mat om dom precis har lagat maten,då frågar dom alltid om jag är hungrig och vill äta: Råkade komma mitt i lunchen på en biltvätt en gång. Då satt alla personal och åt så jag fick sitta och vänta,men dom frågade mig 2-3 ggr om jag ville äta.Så gästvänlighet har jag mött på mycket i Thailand.

Har heller inte varit med om att tjejerna inte visar känslor offentligt,nästa tvärtom..Dom jag har varit tillsammans med har velat kram en och hålla handen stort sätt hela tiden oavsätt vart man går. Ok,hångla offentligt är dom kanske inte bekväma med och det är väl inte en annan heller så sätt.

Att hon inte visar känslor när hennes familj är i närheten,det kan man väl förstå.

[ban99arne]

Mja, det där med hur man blir bemött är nog individuellt för alla verkar väldans glada när jag åker hem.

Snyltgästen Arne

[Guest Forden34]

Har inga problem alls snarare att thaiarna har broblem med mig då jag sällan äter det som bjuds då jag är lite kräsen i maten, men jag gör så gott jag kan för att visa respekt inför dom,

Tack vad är det för nått, jag talar om för tjejen att hon kan för fan ta å säga tack när hon får nått och hon börjar lära sig lite smått.

Krama om tjejen nu när jag åkte hem från Chiang Mai å då säger hon, nä min mamma tittar så sluta nu, då säger jag att det struntar jag i för jag vet att din mamma förstår vad jag gjort med dig när inte du vart hemma och att jag ska åka hem till Sverige nu och kommer att sakna dig, då vek hon sig lite å fattade vad jag mena.

Ändrades April 25, 2011 av Forden34

[Jerker]

Första gången jag besökte byn med tjejen var det inga stora känslor tjejen och sin mor visade varandra. Fast det länge dom hade sett varandra nu vet jag hur mycket hon älskar sin mor.

Det händer rätt ofta man bjuden på något men så klart när stora inköp betalar man för alla.

Att inte tjejen visar känslor när du åker iväg låter lite konstigt tyvärr tror jag du träffat fel tjej.

[nissefisk1]

Ja det blir ju "nästan" alltid så att farangen betalar men bland mina thaivänner så blir jag ofta bjuden på t.ex mat om dom precis har lagat maten,då frågar dom alltid om jag är hungrig och vill äta: Råkade komma mitt i lunchen på en biltvätt en gång. Då satt alla personal och åt så jag fick sitta och vänta,men dom frågade mig 2-3 ggr om jag ville äta.Så gästvänlighet har jag mött på mycket i Thailand.

Har heller inte varit med om att tjejerna inte visar känslor offentligt,nästa tvärtom..Dom jag har varit tillsammans med har velat kram en och hålla handen stort sätt hela tiden oavsätt vart man går. Ok,hångla offentligt är dom kanske inte bekväma med och det är väl inte en annan heller så sätt.

Att hon inte visar känslor när hennes familj är i närheten,det kan man väl förstå.

Går du och sprätter på stranden i karon hand i hand med din tirak ?

[Snucke]

Hej. Visst e det så att jag alltid har betalat när jag och thaifamiljen åker till Lotus ,Big C eller restaurang mm.mm. Men jag har ju alltid bara halat upp plånboken när det e dags att betala utan att ifrågasätta.

Men det vore intressant att nån gång när det är dags att betala testa att inte ta upp pengar. Kanske gå undan lite eller säga att jag inte tog några pengar med mig. För att se vad som händer. För det är ju aldrig nån som direkt frågar mig innan vi åker till Lotus eller restaurangen om det är jag som ska stå för betalningen.

Och som sagt Thaiare är ju inte dom som direkt visar nån tacksamhet. Och jag är inte den som har svar på varför men kanske handlar det om blygsamhet och andra kulturella skillnader. Men visst känns det ibland lite otacksamt att skänka pengar och gåvor till sin tjej eller hennes familj.

Tjejen får tit som tät nåt fint och dyrt av mig och visst hon e jätteglad och pysslar om mig lite extra nån dag men sen glöms det ganska fort bort och då börjar hon tänka på nåt nytt hon önskar sig. Har hört samma story från flera bekanta med thaidam!

Snucke

[cherrypicker]

Hej. Visst e det så att jag alltid har betalat när jag och thaifamiljen åker till Lotus ,Big C eller restaurang mm.mm. Men jag har ju alltid bara halat upp plånboken när det e dags att betala utan att ifrågasätta.

Men det vore intressant att nån gång när det är dags att betala testa att inte ta upp pengar.

Snucke

jaaa vad skulle hända? Slut på relationen!? I så fall vet man sitt rätta värde (i deras ögon)

Själv har jag satsat på att vara lite snål från början. Vet om att jag missat någon lovande prospekt då tjejen frågat om man är "prayat" men hellre det än att hämningslöst utnyttjas och bli en sann toffel. Har ett antal gånger sett en stackars krake till falang med ett stort sällskap thailändare >15, gå på restaurang, man liksom anar att han inte trivs med situationen och inte har något speciellt stort utbyte, kanske han inte känner fler än henne, konversationen vid middagsbordet kan han inte delta i eftersom han inte pratar issan.

I Sverige blir det väl mer och mer vanligt som jag uppfattar det att dom trolovade slopar den stora bröllopet (med en massa släktingar som man ändå aldrig kommer umgås med), sparar pengarna och sticker iväg till någon ö, för att roa sig med varandra.

[khun-petch]

Men vad är problemet,har ni inte råd så är det ju bara att ta en runda golf istället.

[Sek Losos uncle]

TS - glöm inte bort att de även bjuder på "hotellet" utöver tillagning och diskning, även om du skulle betala maten.

Annars är det väl snarast som Gammeldansken säger d v s det är stor skillnad på thailändare och thailändare.

Men i genomsnitt väldigt lite offentliga kramar, vilket jag skulle vilja ha annorlunda. Men "hålla handen" offentligt gillar ju ganska många thai, fastän en del kanske är för blyga.

Jag skojade lite med eventuellt blivande frun om kramproblem p g a den stora längdskillnaden, och föreslog att vi kan bygga "kramplatser", som hon kan stå på, så vi kommer mer i jämnhöjd. Det tyckte hon var ett bra förslag. Är det kanske därför det finns låga förhöjningar längs väggarna i en del thaihus?

F ö tackar "min" ofta t o m bara för att jag pratar med henne...

(((fastän det är hon själv, som "ringer upp" en ganska stor del av gångerna, men kostnadsmässigt spelar det ingen roll vem som ringer upp, eftersom det brukar vara via Skype/Yahoo MSN

Men om det efter flytten blir en massa otacksamma släktingar/grannar, som vill åka snålskjuts utan att visa minsta tacksamhet och aldrig bjuder igen något, så är det tveksamt om de får åka med igen. Får pejla läget lite med "frun" först. Det är inget av det jag tycker är viktigast, om det inte sker i för stor utsträckning, så det kostar för mycket totalt. Tycker det är viktigare om jag vill ha de personerna i närheten. Om man slutar bjuda, så försvinner kanske dom som man inte vill umgås med men det är ju inte bra om det går ut över de trevliga.

(((Ska försöka bygga huset på "lagom" avstånd, så man får vara ifred lagom mycket. Som någon påpekat - att om det är för nära så blir det lätt spring där, men om det är för långt så är frun hos sin familj för mycket, jag har inte lyckats lista ut vad som är lagom Men helst ska det vara så att ungarna kan sticka och hälsa på morföräldrarna själva från ganska ung ålder (7) så det kan inte vara så långt, och det kan inte vara för farlig väg.

[bob]

Förstår inte riktigt denna meningen ” När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar” Men om det är så att damen jobbar i en bar så kan det ju vara så att hon drar hem en farang i tid och otid till byn och därför inte har lust att betala var gång och mer ser det som en möjlighet för farangen att få lite by ”upplevelse”, men att du då får stå för matkostnader odyl.

När det kommer till att tacka så härleder detta nog också från att ej förlora ansiktet. Tex detta med att vi svenskar tackar för maten till värden är något man inte skall göra i Thailand och varför detta? Jo för att det är lite som om att ”vad hade du förväntat dig, att jag skulle laga dålig mat till dig?”

Eller detta att Thai oftast inte öppnar packet i närvaro av givaren, detta för att inte givaren skall se om mottagaren blir missbelåten med pressenten och då förlora ansiktet.

//bob

[nissefisk1]

Förstår inte riktigt denna meningen ” När jag träffat någon tjej från någon tjej som jobbat i bar” Men om det är så att damen jobbar i en bar så kan det ju vara så att hon drar hem en farang i tid och otid till byn och därför inte har lust att betala var gång och mer ser det som en möjlighet för farangen att få lite by ”upplevelse”, men att du då får stå för matkostnader odyl.

När det kommer till att tacka så härleder detta nog också från att ej förlora ansiktet. Tex detta med att vi svenskar tackar för maten till värden är något man inte skall göra i Thailand och varför detta? Jo för att det är lite som om att ”vad hade du förväntat dig, att jag skulle laga dålig mat till dig?”

Eller detta att Thai oftast inte öppnar packet i närvaro av givaren, detta för att inte givaren skall se om mottagaren blir missbelåten med pressenten och då förlora ansiktet.

//bob

Men om nu damen väljer en farang varför ska vi bara tänka på deras seder och kultur,kan inte dom tänka lite på våran kultur med ? Dom har ju ändå valt att skaffa sig en farang,och det är väl inte fel att mixa våra kulturer och seder lite ?