En studie i grymhet

[Kim]

Lysande beskrivet av wille... som vanligt.

Welders inkopierade text om myter var också väldigt intressant eftersom den tar upp aspekter jag inte läst någonstans tidigare. Lärde mig något nytt i beskrivningen av flera av myterna så tack för den.

[Guest Incinerator]

Åter till ämnet tack!

Med vilken rätt/av vilken anledning annekterade Thailand i början av 1900-talet sultanatet som idag är Thailands sydligaste provinser?

[Guest Toprunner]

Myter om tvåspråkighet

Inger Lindberg

Text hämtad från: www.språknämnden.se

Hej Welder!

Varför postade du inte den ursprungliga länken till din artikel :

http://www.alba.nu/artikel/artikel.php?id=700

Tack för att du ytterligare bekräftade vad jag redan insett!

Jag läser inte artiklar med politisk färg så du kan behålla den för min del.

Wille!

Tack för dina länkar,,, ska kolla och återkommer. Har förmodligen lika lite tid som dig!

[Welder]

Hej Welder!

Varför postade du inte den ursprungliga länken till din artikel :

http://www.alba.nu/artikel/artikel.php?id=700

Hej.

Jag har inget bra svar på det.

Texten var vad jag kunde se inte copyright-skyddad så då kopierade jag in den och länkade till källsidan.

Jag hittade nämligen texten på just språknämndens sida.

Här är länken till artikeln jag fann.

[Guest Toprunner]

Toprunner,

För att vara en person med en sådan tydlig fäbless för språk tycker jag det är lite trist att du säljer dig så billigt. Att köra med ett "guilt by asssociation" -resonemang genom att droppa namn sådom Palme och Werner, trots den uppenbara irrelevansen, gömmer tyvär inte hålen i ditt resonemang utan accentuerar dem istället.

Hela ditt resonemang och alla dina exempel bygger på barn och vuxna som befinner sig i ett främmande land där deras modersmål inte är det dominerande språket, inte ens lokalt.

Om du faktiskt läst vad jag skrivit hade du och sett att jag vid minst två tillfällen upprepat att det är inte den situationen jag pratade om. Jag vet inte om det är möjligt att tydliggöra det ännu mer eller om du kanske är redo att ta till dig det nu.

Dina exempel till den äran - får väl säga grattis eller något. Problemet är ju att varken du eller jag inte vet vad alternativet är just i din, din frus eller din dotters situation. Hur hade det fungerat om undervisning varit upplagd på ett annat sätt?

Min engelska är fullgod till att arbeta proffessionellt i en internationell arbetsmiljö. Är det för att jag började med engelska 3 timmar i veckan i åk 7 eller trots att jag gjorde det? Detta exemepl för att förtydliga svårigheterna med att dra allmängiltiga slutsatser utifrån sin egen eller sina barns skolupplevelser.

Bästa sättet att snabbt lära sig ett nytt språk som nyanländ invandrare låter jag vara osagt eftersom jag känner att jag inte har tillräckligt bra koll. Om det funkar för dig och din fru - strålande.

Om du tror att det är bättre attt trycka ned ett språk för att göra plats för ett nytt för din frus dotter så kan man väl konstatera att det är den kanske vanligaste metoden. Här tror jag att det är en balansgång. Det handlar om dels hur snabbt man kan komma att behärska det nya språket vs. hur mkt man kanske missar på vägen tills man faktiskt förstår.

För barn som lever i områden där deras språk ofta är lokalt dominant men det finns ett annat officiellt språk i landet är situationen en annan. Enda platsen du kan lära dig det nya språket fullgott är i skolan eftersom oddsen är att din familj etc. pratar det lokala språket hemma. Dessa barn har långt ifrån den stöd-infrastruktur som tex. ditt barn i Sverige. Detta innebär ofta att deras språkinlärning tenderar att ta betydligt mkt längre tid.

Skälet till varför frågan överhuvudtaget uppmärksammades var för att man såg att barn med annat språk inte kom till skolan i lika stor grad, hoppade av och nådde ej läromålen i betydligt mkt större grad än barn som hade det offciella språket som modersmål.

Grundtanken är att skapa en så stark brygga mellan språk 1 och språk 2 som möjligt för dessa barn. För att ge dem större och böttre möjligheter.

Man brukar säga att en människa lär sig bara läsa en gång. Detta oavsett om man så småningom lär sig många och olika språk. Processen att avkoda bokstäverna och tekniskt förstå principen sker bara en gång. När man sedan lär sig ett nytt språk så applicerar man helt enkelt bara samma teknik i ett annat sammanhang. Det är dock en relativt komplicerad process och är svår för vissa men också ganska enkel för andra. Det är också en av de första sakerna som sker i skolan. Att barn skulle genomgå denna process i ett språk de inte behärskar överhuvudtaget samt att de kan få mkt marginellt stöd från hemmet är självklart ett mycket stort pedagogisk problem. Dessutom så missar de ju faktiskt de mesta av undervisningen som sker i övrigt eftersom de inte förstår. Matten, geografin, etc går dem ofta helt över huvudet de första åren.

Att undervisning initialt sker på deras modersmål är knappast ett problem i sig. Så småningom börjar man successivt introducera mer och mer av det officiella språket för att till sist övergå helt och endast ha språklektioner på modersmålet.

Varför är detta en bra strategi?

Om vi lämnar det faktum att det lockar fler barn till skolan samt att avhoppen minskar drastiskt (självklart viktig aspekt men kan lämnas till en annan diskussion) så har vi prestation kvar. Hur påverkar modersmålsbaserad undervisning elevernas prestationer? Jag tror det var frågan som du vill att jag skall backa upp mina påståenden kring.

Mitt påstående står kvar. Barn från en lingvistisk minoritet lär sig bättre genom undervisning som initialt sker på modersmålet.

Varför är det så?

Två- eller flerspråkighet leder generellt till bättre förståelse av språk. Detta är en etablerad sanning så den tesen tar jag som självklar i detta resonemang.

Den andra etablerade tesen är generell för läsinlärning. Det handlar i stor grad om barns konceptuella förståelse. En konceptuell förståelse som de till största grad redan har på sitt modersmål samt de kan diskutera och utöka i dialog med sin omgivning på modersmålet.

I brist av tid och för att korta av ett redan alldeles för långt inlägg så ger dig ett axplock av referenser om du vill läsa mer. Ikväll kan jag återkomma med ett resonemang kring varför barnen faktiskt lär sig bättre med denna metod utifrån de två teserna ovan.

Baker, C. (2000). A parents' and teachers' guide to bilingualism. 2nd Edition. Clevedon, England: Multilingual Matters.

Cummins, J. (2000). Language, power, and pedagogy. Bilingual children in the crossfire. Clevedon, England: Multilingual Matters.

Skutnabb-Kangas, T. (2000). Linguistic genocide in education-or worldwide diversity and human rights? Mahwah, NJ: Lawrence Erlbaum Associates.

Endast 3 av många olika typer.

Intressant skola i Bangkok som sticker ut bland de internationella skolorna.

http://mother-tongue-development.wikispaces.com/

ps. Tack för dina exempel. Jag är som det kanske framgått relativt intresserad av just denna fråga så läser alla olika åsikter med nöje.

Till att börja med så är Palme i högsta grad relevant du man pratar utbildning eftersom han som utbildningsminister sköt enorma skott i utbildningsskutan på 60-talet. Sen råkar jag bli så förbannad då jag tänker på honom att Werners namn råkade halka med.. han är dock helt befriad från utbildning.. och bör inte blandas in här.

Vad sen gäller ditt vidare resonemang och de länkar du postar så har jag ägnat dem en stund och konstaterar först att de ligger på den skola du nämners referenslista... en skola som riktar sig till japaner, engelskspråkiga och koreaner familjer boende i Thailand förmodligen med mixade föräldrar där mamman pratar thai. Jag förmodar avgiften är dubbel och man använder böckerna som stöd för att få förädrarna att lätta på lädret.. en ganska vanlig taktik.

Vad gäller böckerna och deras teorier så kan jag konstatera att det existerar teorier och någon form av forskning som stödjer dem. Det råder dock mycket långt ifrån konsensus till dessa teorier och de får mycket kritik. M.a.o långt från självklart.

Jag instämmer till att ökad motivation att delta i utbildningen är av högsta vikt och att lära ut på modersmål för att få in elever i "fållan" är såklart ett sätt. Ett minst lika bra sätt är ju att dela ut gratis glass och godis om barnen sätter sig i bänken. För att inte tala om hur effektiv en bajonett i ryggen skulle vara.

Jag tänker inte öda mycket mer tid på det här nu utan konstaterar att det finns olika uppfattning vilket ger föräldrar fritt val. Den som du vill öppna en skola med dina teorier har ju sin fulla rätt att göra det i dag.. i Sverige åtminstone. Har din tes rätt skulle det ju bli en kioskvältare och inga problem att tjäna pengar på. Utbildning är ju bra affär i dessa tider.

Jag kan dock inte låta bli att också kommentera det smått lustiga resonemanget om att man bara lär sig läsa en gång... och ?! Det är ju väl känt att man kan träna sin läshastighet och irrelevant när man lär sig läsa... det går ju knappast att lära sig "fel" ! Själv både läste och skrev innan jag började skolan och hur det gick till har jag ingen aning om, en dag kom det bara utan både dagis och förskola som inte fanns då. Föräldrarna la heller inte ner nån energi på det. Men vi skiljer säkert uppfattning även här eftersom jag alltid ansett att man kan inte lära ut ... enbart stödja en elev som vill lära in. Är eleven tillräckligt motiverad söker han/hon en egen väg till kunskap.

Jag avslutar med att peka på en av mina favorit dokumentärer som gick härom året då man ville göra en av Sveriges sämsta 8:e klasser till Sveriges bästa 9:e klass. Den gick i SVT. Klassen var en total röra av folk från överallt och det var mer ett undantag om någon av dem skulle ta sig till gymnasiet efter 9:an. Man samlade ju de som räknades som Sveriges främsta pedagoger i samtliga kärnämnen och la upp en strategi för hur man skulle höja deras poäng så att alla skulle kunna ta en plats för vidareutbildning på gymnasiet.

Trots att de flesta elever hade olika språkbakgrund var strategin fullständigt befriad från modersmålsspråk och helt på svenska... förutom då man lärde ut engelska och c-språk.. eller vad det heter nu. Du kan ju fundera på varför man inte använde en modersmålsinriktad undervisning.. de räknades ju som ändå som sveriges bästa grundskolelärare/pedagoger. Det hela slutade ju riktigt bra och klassen lyftes ju något helt enormt på kort tid.

Du behöver inte svara.. jag har min uppfattning och du har din. Vi har fritt val av skola i Sverige idag tack och lov. Vi gör vårt val.. och är säker på att det inte stämmer med ditt.

Ha för övrigt en bra midsommar .. på valfritt språk!

[Guest Toprunner]

Våran dotter tappar inget pga hemspråksundervisning då den alltid är efter ordinarie skoltid

Hemma pratas alltid thai mellan mor å dotter men jag har märkt att det ibland kommer in svenska ord mitt i en mening

Det är som Kim säger jätteviktigt att de blir tvåspråkiga, skulle inte förlåta mig själv om det i framtiden visade sig

att hon inte skulle kunna prata med sina släktingar i Thailand vid besök där

Då kan jag bara konstatera att vi inte bor i samma kommun.

Visst är språk viktigt... men hur löser du det andra problemet? Om inte dina barn lyckas få bra jobb så de överhuvudtaget har råd att resa till Thailand för att besöka sina släktingar? Man blir ju inte direkt rik på att kunna bra Thailändska och knagglig svenska här i Sverige .. eller hur?

Utbildning är en rättighet (skyldighet) för alla i Sverige, men om du tror resor till Thailand är det... då undrar jag hur du tänker?

[Guest Toprunner]

Visst är jobb och karriär viktigt men det finns även andra viktiga värden i livet som man inte tjänar pengar på, och det är b la att få möjligheten att känna en identitet, ett ursprung, en tillhörighetskänsla någonstans. Din frus barn kommer aldig att känna sig som 100% svenska som vuxna och dom kommer, om ni berövar dom språket inte heller känna sig som thailändare. I Thailand kommer dom kallas svenskarna och i Sverige blir dom nog kallade thailändarna, ingenstans är dom hemma till 100%. Att dom kan tala thai som en sjuåring och förblir analfabet räcker inte livet igenom. Så om ni nu har chansen att utbilda dom i thai här i Sverige, använd den möjligheten för tusan. Tror nog den utbildning dom kan få här är tillräckligt begränsad som den är redan utan att man aktivt tackar nej till den.

Det dom eventuellt tappar i svenskundervisningen på detta kan aldrig motsvaras av konsekvenserna det medför att dom tappar sitt modersmål, sitt ursprung, sin identitet och känsla av tillhörighet.

Som sagt allt handlar inte om jobb, karriär och pengar här i livet.

Jag är inte så övertygad om att man söker en identitet förrän man når 13-14 års ålder. I yngre år har man nog fullt upp med att förstå vad som händer runtomkring. Det känns snarare som man gör barn en björntjänst om man klär dem i en kostym alltför tidigt. Så har i alla fall vi resonerat och det är vårt val. Jag säger inte att du resonerar fel utan du känner dina barn och din familj bäst och gör ditt val... såklart.

Ett språk kan man ju ta in när man behöver det och jag tänker själv ta in Thai om det nu skulle bli så att vi flyttar dit permanent då man når pension. Vad gäller Thai tjejer som stannat här länge, typ 10 år och mer, och är i övre tonåren eller 20 upp så är det inte många av de vi känner som är speciellt sugna på ett resa till Thailand. De vill se andra länder och är framförallt upptagna med att hålla sugna, svenska killar på avstånd

Vad gäller pengar och språk i Thailand så tror jag nog det ligger ett ganska linjärt förhållande mellan nivå i språk och mängd pengar till hur man blir behandlad, det är ju då ett val man kan göra. Jag håller dock med om att det finns många andra saker att leva för än att tjäna pengar.

[JohanB]

Åter till ämnet tack!

Med vilken rätt/av vilken anledning annekterade Thailand i början av 1900-talet sultanatet som idag är Thailands sydligaste provinser?

In 1909, it was annexed by Siam as part of the http://en.wikipedia.Pattani_Kingdom

Samt upprorsorganisationens struktur och historia:

http://en.wikipedia.org/wiki/PULO

Utdrag ur artikel från Amnesty 2008: http://www2.amnesty.se/andranyheter.nsf/(notiseraphem)/37A93805B8A2CB8FC12573D00051DA4B?opendocument

Ändrades Juni 23, 2010 av JohanB

[Guest wille]

Jag instämmer till att ökad motivation att delta i utbildningen är av högsta vikt och att lära ut på modersmål för att få in elever i "fållan" är såklart ett sätt. Ett minst lika bra sätt är ju att dela ut gratis glass och godis om barnen sätter sig i bänken. För att inte tala om hur effektiv en bajonett i ryggen skulle vara.

Att vi har olika syn på pedagogik råder det ingen tvivel om iaf.

Ändrades Juni 23, 2010 av wille

[Kim]

Visst är språk viktigt... men hur löser du det andra problemet? Om inte dina barn lyckas få bra jobb så de överhuvudtaget har råd att resa till Thailand för att besöka sina släktingar? Man blir ju inte direkt rik på att kunna bra Thailändska och knagglig svenska här i Sverige .. eller hur?

Utbildning är en rättighet (skyldighet) för alla i Sverige, men om du tror resor till Thailand är det... då undrar jag hur du tänker?

Låter plötsligt som argument du använder för att mästra din familj.. - Tror ni att ni blir rik på att kunna thai va? -Sluta prata thai med varandra, nu håller vi oss till svenska (så att jag kan förstå) för det är det viktigaste för er karriär, svenska är ett världsspråk. Så nu bestämmer jag att vi bara ska tala svenska i det här hemmet för att det ska gå så fort som möjligt. Tror ni att ni någonsin blir rik på att kunna thai va?

- Och kom ihåg här i Sverige är utbildningen en rättighet OCH skyldighet så sluta komma här och prata om att hälsa på mormor i Thailand, tror ni att resor till Thailand är en rättighet va?

Hoppas jag fantiserade iväg i fel riktning.

Hur som helst verkar vi ligga ljusår från varandra i uppfattning om blandbarns behov av språk så jag tänker inte försöka omvända dig mer.

[Guest Incinerator]

In 1909, it was annexed by Siam as part of the http://en.wikipedia.Pattani_Kingdom

Samt upprorsorganisationens struktur och historia:

http://en.wikipedia.org/wiki/PULO

Utdrag ur artikel från Amnesty 2008: http://www2.amnesty.4B?opendocument

Stort tack för den Johan!

[Guest Toprunner]

Låter plötsligt som argument du använder för att mästra din familj.. - Tror ni att ni blir rik på att kunna thai va? -Sluta prata thai med varandra, nu håller vi oss till svenska (så att jag kan förstå) för det är det viktigaste för er karriär, svenska är ett världsspråk. Så nu bestämmer jag att vi bara ska tala svenska i det här hemmet för att det ska gå så fort som möjligt. Tror ni att ni någonsin blir rik på att kunna thai va?

- Och kom ihåg här i Sverige är utbildningen en rättighet OCH skyldighet så sluta komma här och prata om att hälsa på mormor i Thailand, tror ni att resor till Thailand är en rättighet va?

Hoppas jag fantiserade iväg i fel riktning.

Hur som helst verkar vi ligga ljusår från varandra i uppfattning om blandbarns behov av språk så jag tänker inte försöka omvända dig mer.

Jag instämmer till 100%, jag försöker hålla mig ljusår från att vara oförskämd genom att lägga ord i andras mun istället för att tala i egen sak. Hoppas du inte uppfostrar dina barn att göra samma sak.. oavsett språk.

[Tommy]

Vad kan man säga?

Trots ett par försök att få tillbaka tråden till orginalämnet från Incinerator och JohanB, så bryr sig de allra flesta skribenter (jag också) i denna tråd mer om tvåspråkiga barns skolgång, än de oroligheter i Södern som inte drabbar någon (tillräckligt viktig eller intressant), för att man skall orka bry sig...

Nästan så att man kan förstå de som valde att tillslut bomba discon fullsatta av turister på Bali...

De fick ju den uppmärksammhet de sökt så länge.

Tommy

Ändrades Juni 30, 2010 av Tommy

[andrejsdenruskige]

Ær det någon som kan prata Tyska?

[emulov]

Ær det någon som kan prata Tyska?

Man kann nicht genau wissen, ob die Damen scheissen oder ob sie pissen...

-Uppsnappat i München, ganska så användbart i en del sammanhang.

Ändrades Juni 30, 2010 av emulov

[Guest Isan Lover]

Vad kan man säga?

Nästan så att man kan förstå de som valde att tillslut bomba discon fullsatta av turister på Bali...

De fick ju den uppmärksammhet de sökt så länge.

Tommy

Hej

Ett klarsynt konstaterande, som är helt tillämpbart på den senaste Thailändska konflikten mellan rojalisterna i Bangkok och befolkningen i dom norra och

nordöstra delarna av landet, hoppas dom slutar försöka skapa en ny situation liknande den i södra genom att använda våld och demonisering av det som dom

väljer att se som terrorister, och inte människor som har blivit annekterade och behandlats som andra klassens medborgare efter att dom tvingats att bli

Thailändare, och istället försöker lösa den här genom konstruktiva samtal och kompromisser medan detta fortfarande är möjligt.

Själv är jag pessimistisk och tror att dom kommer att göra alla gammla fel om igen och skapa ännu en zon i landet där folk känner sig tvungna att bekämpa

regeringen och dess politik, och som kommer att eskalera dom närmaste 10-20 åren.

Mvh Isan Lover

[Guest Isan Lover]

Hej

Konflikten i södra Thailand fortsätter och antalet döda är nu 4137 personer och antalet skadade är upp i 7135.

Antalet våldsamma incidenter är 11 047 st sedan 2004.

Skrämmande siffror.

4,000 killed over 6-yr Deep South unrests

YALA, 25 August 2010 (NNT) – Over 10,000 cases of violence have occurred over the past 6 years of ongoing unrest in the deep south of Thailand with 4,000 fatalities and almost 8,000 injuries, according to the Southern Border Police Operation Center’s latest report.

The report, recently filed by the local police in the three southern border provinces, revealed that there have been a total of 11,047 violent incidents in the region since 2004, causing 4,137 deaths and 7,135 wounded.

The figures were reported during a special workshop organized by the Southern Border Police Operation Center in Yala province on Wednesday. The objective of the training was to educate rescuers, press members and volunteers about proper procedures to approach the scenes to minimize the risk of injury and loss. There were 150 people participated in the activity.

http://thainews.prd.go.th/en/news.php?id=255308250016

Mvh Isan Lover

[Guest wille]

Human Rights Watch har kommit ut med en ny och mkt omfattande rapport angående situationen i södra Thailand och de systematiska attackerna på utbildningsväsendet. Rapporten lanserades nyligen på en event på FCCT och en mkt intressant paneldiskussion följde med framstående thailändska akademiker. Det är absolut inte första gången jag bevittnar en sådan debatt men det var första gången jag hörde folk vara så rättframt kritiska mot regeringens och militärens agerande. Det i sig bådar iaf lite gott för framtiden.

Hela rapporten kan läsas här - http://www.hrw.org/en/reports/2010/09/21/targets-both-sides

En inte alltför lng sammanfattningen för den som är lite intresserad.

Since separatist insurgents renewed regular attacks in 2004 in Thailand’s southern provinces of Pattani, Yala, and Narathiwat, students, teachers, and schools have been caught up in violence by both the insurgents and government security forces.

The insurgents, who view the educational system as a symbol of Thai Buddhist state oppression, have burned and bombed government schools, harassed and killed teachers, and spread terror among students and their parents. The vast majority of teachers killed have been ethnic Thai Buddhists, and their deaths are often intended as a warning to others. Yet Muslim teachers have not been spared; insurgents have also targeted Muslim teachers at government schools, and Islamic school administrators who resist insurgents’ efforts to use classrooms for indoctrination and recruiting. In some areas, insurgents have also pressured Malay Muslim families not to send children to government schools.

The government faces the challenge of protecting children and teachers. Yet in some villages, government security forces have set up long-term military and paramilitary camps or bases in school buildings and on school grounds, interfering with education and student life and potentially attracting attacks as much as deterring them. When security forces have suspected that insurgents are using Islamic schools to hide or shelter, or that insurgents are seeking to indoctrinate school students into their separatist ideology and recruit new supporters and fighters, the government’s response has included raids on schools, involving mass arbitrary arrests of students. Some raids have turned violent, endangering students and teachers. Such heavy-handed tactics may succeed in only further alienating the Muslim Malay community from the government.

The result is that students, teachers, and schools are caught in the untenable position of facing a risk of violence from both insurgents and government security forces. As the principal of an Islamic school told Human Rights Watch: “It is very difficult to stay in my position—in the middle…. f you try and stay in the middle, you can become the targets of both sides.”

Violations by both sides in the conflict disrupt access to a quality education for hundreds of thousands of children in the southern border provinces—Thai Buddhist and Malay Muslim alike.

Insurgent Attacks on Schools

Attacks by separatist insurgents on government schools have become one of the most notorious aspects of the conflict in the southern border provinces. Between January 2004 and August 2010, arsonists made at least 327 attacks on government schools in the three provinces. Many insurgent attacks on schools are motivated by animosity toward the Thai educational system and the easy access to soft, high visibility targets. Some arson attacks on schools are also used to divert government forces into an ambush. In addition, at some schools, insurgents have set off bombs on school grounds to target security forces, damage infrastructure, or simply to generate fear.

Since mid-2007, the number of arson attacks on schools appears to have declined significantly, likely both because the government and local communities have improved their response and insurgents have simply shifted their target choice. However, in the absence of any public declaration by elders and commanders of the separatist movement that attacks on schools must cease entirely, some violence continues, to the great detriment of children seeking an education.

When Human Rights Watch visited Ban Ba Ngo Elementary School in Pattani’s Mayo district, where all the students are Muslim, a pile of books was still smoldering in the school library. Five days earlier, on the last day of the school term, a group of around 15 insurgents stormed the school, broke into classrooms and doused them with gasoline. The insurgents first set alight the library and the kindergarten room, using the books and the kindergarten’s sleeping mattresses to fuel the fire. The flames soon spread to adjacent classrooms. A teacher told Human Rights Watch: “I was at home and I heard two gunshots, and when I came out, I saw that the school building was on fire.… I called the fire brigade, the army, and the police. But nobody came. They feared there would be a secondary attack or a roadside ambush. It took about an hour to convince them to come.”

The loss of school buildings disrupts children’s access to a quality education, saps scarce school resources, and generates fear among teachers, children, and their parents. Students displaced from their classrooms often meet in crowded tents or other prefabricated units in the school playground. Teachers and students told Human Rights Watch that these temporary teaching conditions cause problems for the children, as they can be crowded and noisy, and in certain weather conditions, overly hot or wet. The impact is often felt beyond the targeted school, as neighboring schools are often temporarily shut down following an attack.

Insurgent Attacks on Teachers

Insurgents have attacked and frequently killed teachers and other education personnel ranging from janitors to school administrators. Between January 2004 and the first week of September 2010, 108 teachers and an additional 27 education personnel have been killed in the southern border provinces, and another 103 teachers and 19 education personnel have been injured. In the period between January and early September 2010 alone, 14 teachers—10 men and 4 women—were killed. While most of those attacked are ethnic Thai Buddhist, the insurgents have also attacked Malay Muslim teachers who work at government schools or who teach at Islamic schools but resist insurgents’ attempts to use the schools for indoctrination or recruitment of students.

A Thai Buddhist who was a former teacher at a government school in a Muslim village described to Human Rights Watch an insurgent attack on her and four colleagues as they left school one day in a pickup truck: “[Our] truck was stopped by a gunman.… I can’t remember how many rounds he shot at the truck. Four of the teachers inside the truck were hit by the bullets.” The attack left the teacher paralyzed from the waist down. “I can’t even sit up by myself now.… I can’t go to the bathroom by myself,” she said. And she missed being a teacher: “I love teaching the children…. I had been teaching for over 30 years in that village.”

Another teacher told Human Rights Watch that insurgents had repeatedly warned him that as a Muslim, he should not be teaching at a government school. Local government security forces had likewise told him to “be careful,” which he took as a threat. An insurgent who came to kill him shot him first in the mouth, shattering his jaw and mutilating his tongue, and then a second time, leaving a bullet lodged in his skull.

The principal of a traditional Islamic school told Human Rights Watch that separatist militants had pressured him to allow indoctrination at his school, and he had received a leaflet warning him not to cooperate with the authorities. At the same time, government officials had called on him to ensure that his school did not become “radicalized” and fall under the influence of separatists. Several months after Human Rights Watch interviewed this principal, insurgents shot him three times in the back, killing him. The principal’s replacement told Human Rights Watch that he had learned a lesson from the assassination: “[We] should not be seen to be too close to the authorities. We won’t turn our back to the state, but we will keep our distance.”

Beyond the tragic loss of life caused by attacks on teachers, children seeking an education also suffer. Schools often close for a period following an attack on teachers, and parents will transfer their children to other schools, often at great distance. The general insecurity causes frequent teacher turnover and leads to a generally distracted teaching staff, leading to poorer teaching quality for students.

Occupation of Schools by Government Security Forces

Government security forces—both the army and paramilitary Rangers —frequently establish bases or camps in school buildings or on school grounds, which disrupts children’s education. The security forces use these bases not as a short-term response to a direct threat on a specific school, but as accommodations and as a long-term presence in a convenient location in particularly unstable areas, often for many years. The result is that students—girls and boys—must try to get an education alongside large numbers of armed men.

At Ban Klong Chang School, in Pattani’s Mayo district, for example, about half of the school’s playing field had been occupied for two years by armed paramilitaries. A nine-year-old girl told Human Rights Watch: “I am scared.… What scares me is the thought that the school could be attacked because the soldiers are at the school, but that students and teachers would be the ones that get hurt.”

A 10-year-old girl at the same school said: “I am afraid of [the soldiers], because the soldiers are very touchy.… And I am not happy when the soldiers ask whether I have any older sisters and ask for their phone numbers.”

School occupations can be extremely disruptive to children’s education. When security forces arrive, a quick exodus of many students often follows, as children transfer elsewhere even at the cost of additional travel time or transportation expenses. Some leave because they are afraid of insurgent attacks, while others leave because they fear harassment.

Those students who remain in occupied schools often feel the quality of their education deteriorates. Parents and children complained to Human Rights Watch that teachers became distracted or neglected their duties because of increased tension from the military presence. Armed men can also create a destructive environment for education: Human Rights Watch received complaints from parents of soldiers drinking, gambling, and taking narcotics on school grounds.

Government Raids on Islamic Schools

The government faces a difficult challenge in responding to separatist indoctrination and recruitment that occurs at a small number of Islamic private schools and also in traditional Islamic schools, known as pondoks. In recent years, army and paramilitary Ranger forces have conducted numerous raids and searches for materials or individuals at a number of Islamic private schools and pondoks. On some occasions, the government forces have made mass arbitrary arrests of students, or the raids have turned violent, endangering students and teachers.

During a raid at the Saengtham Islam Wittaya pondok in October 2009, the security forces arrested around 40 students, including two as young as 10 years old, and took them to a local military camp for questioning. The school’s teachers were not allowed to accompany the students, and their parents were not notified of their detention. All of the students were eventually released, and the search failed to uncover anything illegal or linking the school to the insurgency. “Twenty years of good deeds were ruined by that day,” said the principal when asked about the raid’s impact on his school’s reputation.

Islamic schools are an enormous source of pride and cultural importance for the ethnic Malay Muslim community in Thailand. While some religious teachers have been involved in the insurgency and some Islamic schools have been used for indoctrination and occasionally recruitment, the vast majority of teachers and schools have no connection to the insurgents. Heavy-handed actions by the government, even to protect children from recruitment, may ultimately mainly serve to alienate young people and increase their resentment, which could eventually lead them to join the insurgency. Arrests, even when they do not lead to charges, can cast suspicion on students and can cause them problems at school or with members of their own communities who do not support the insurgents or their tactics.

Broader Context: The Conflict in Southern Thailand

Since the renewal of the separatist Malay Muslim insurgency in January 2004, more than 4,100 people have been killed, and more than 7,100 have been injured in the southern border provinces. The vast majority of these deaths have been civilians killed by the insurgents.

At the same time, the government’s response to the insurgency has included serious and widespread human rights violations against suspected militants and their supporters. State-sanctioned abuses have most clearly been evidenced by the Krue Se (April 28, 2004) and Tak Bai (October 25, 2004) killings. These incidents, along with numerous cases of arbitrary arrests, torture, “disappearances,” and extrajudicial killings, have served to fuel and spread the insurgency. Abusive officials in the southern border provinces have rarely been punished, even in well-documented and high-profile cases. This problem has worsened since the August 2005 enforcement of the Emergency Decree on Public Administration in Emergency Situations (“Emergency Decree”), which effectively provides security personnel and government officials with immunity from criminal, civil, and disciplinary liability.

While insurgent attacks have grown ever more powerful and deadly, the Thai government has become less and less engaged in seeking solutions to the conflict. The recurring political turmoil on the streets of Bangkok between the anti-government United Front for Democracy Against Dictatorship (UDD) and the pro-government People’s Alliance for Democracy (PAD)—unrest not specifically related to the conflict in the southern provinces—has divided the country and diverted both national and international attention away from the south. Moreover, the government of Prime Minister Abhisit Vejjajiva, which depends upon military support to maintain power, has little motivation to contest the strategy and practices of the armed forces in the southern border provinces. The result has been increased militarization and reduced civilian oversight and control.

[Joints]

Human Rights Watch har kommit ut med en ny och mkt omfattande rapport angående situationen i södra Thailand och de systematiska attackerna på utbildningsväsendet. Rapporten lanserades nyligen på en event på FCCT och en mkt intressant paneldiskussion följde med framstående thailändska akademiker. Det är absolut inte första gången jag bevittnar en sådan debatt men det var första gången jag hörde folk vara så rättframt kritiska mot regeringens och militärens agerande. Det i sig bådar iaf lite gott för framtiden.

Var någon från regeringen där? Finns det någon officiell plan överhuvudtaget eller kör man på i gamla spår? Vad gör UNICEFs representanter i Thailand åt det gigantiska problemet?

Tack för rapporten!