Vad gör vi om det visar sig att vi har helt fel?

[MaiChai]

Klart det svider om man har haft fel, bästa sättet att försöka undvika detta är ju att skaffa sig så mycket oberoende information man kan innan man formar sin egen åsikt.

Min journalistlärare berättade för klassen om hur blåst han kände sig på 1980-talet när det kom fram mer och mer bevis på Pol Pots skräckvälde i Kampuchea. Bevis som var väldigt svåra att snacka bort.

Han kände sig sviken för har trodde på Kampuchea, ett land där alla var jämlika. Men vissa var mer jämlika än andra.

Han hade varit aktiv i olika kommittéer för "Den Demokratiska folkrepubliken Kampuchea" och trodde på allt som de intelektuella berättade för dem. I dessa organisationer fanns några av Sveriges främsta författare och politiker och alla blev missledda och lurade. Idag är det väl bara Jan Myrdal som fortfarande tycker att Pol Pot var en hyvens grabb.

30 efteråt gör riksdagens talman, Birgitta Dahl, en helpudel om sitt engagemang för Pol Pot och Kampuchea:

http://www.internetional.se/dnbd.htm

De regler som gäller för mig som talman gör att jag normalt inte kan delta i debatter och därför måste avstå från att gå i svaromål också på personliga angrepp. Jag anser det dock nu nödvändigt att själv ta till orda när det gäller frågorna om min inställning till Pol Pot och hans fasansfulla skräckvälde.

Ja, jag gjorde en mycket allvarlig felbedömning.

… Problemet var att jag - och andra -samtidigt ändå trodde oss veta att mycket av det som skrivits om Kambodja varit lögn eller spekulation.

Vi trodde -felaktigt - att det ingick i propagandan att beskylla den nya regimen i Kambodja för ännu värre brott än de som tidigare hade begåtts.

Jag hade också svårt att föreställa mig att något så gräsligt kunde vara sant.

Det finns därför några uttalanden av mig som jag ångrar djupt.

Sedan den förfärliga sanningen stod klar för mig har jag plågats av att jag inte tillräckligt snabbt begrep och tog avstånd från Pol Pot-regimens grymheter.

Jag är och har alltid varit en övertygad demokrat och reformist. Denna min övertygelse står, och har alltid stått, i motsatsställning till förtryckarregimer av alla slag.

Under min tid i Vietnamkommittén gällde mitt engagemang att sätta stopp för kriget och de lidanden människor utsattes för.

Vi ville också värna små nationers rätt att forma sin framtid utan utländsk inblandning. Det senare innebar inte i något avseende stöd för att Kambodja skulle styras av en ny förtryckarregim.

Till sist, i min börda - och jag är väl inte alldeles ensam om den - ingår den plågsamma insikten att ha sagt eller gjort saker som inte borde ha sagts eller gjorts. Den bördan får vi bära med oss genom livet.

Lär vi oss av våra misstag bör det kanske rent av finnas en nåd.

Det är nog mycket svårt att acceptera att man haft så fundamentalt fel...

[Guest Siam-Nilsson]

Mai Chai,

Om ett par år kanske det blir dags att byta ut ordet "Kambodja" mot Thailand i texten nedan?

"Vi trodde - felaktigt - att det ingick i propagandan att beskylla den nya regimen i Kambodja för ännu värre brott än de som tidigare hade begåtts."

Ändrades Juni 8, 2010 av Siam-Nilsson

[måne]

Säger som Tuffe Viktor:Jag vet alltid före loppet vem som ska vinna och jag vet alltid efter loppet varför den inte vann Mvh Måne

[noBuzz]

Klart det svider om man har haft fel, bästa sättet att försöka undvika detta är ju att skaffa sig så mycket oberoende information man kan innan man formar sin egen åsikt.

Min journalistlärare berättade för klassen om hur blåst han kände sig på 1980-talet när det kom fram mer och mer bevis på Pol Pots skräckvälde i Kampuchea. Bevis som var väldigt svåra att snacka bort.

Han kände sig sviken för har trodde på Kampuchea, ett land där alla var jämlika. Men vissa var mer jämlika än andra.

Han hade varit aktiv i olika kommittéer för "Den Demokratiska folkrepubliken Kampuchea" och trodde på allt som de intelektuella berättade för dem. I dessa organisationer fanns några av Sveriges främsta författare och politiker och alla blev missledda och lurade. Idag är det väl bara Jan Myrdal som fortfarande tycker att Pol Pot var en hyvens grabb.

30 efteråt gör riksdagens talman, Birgitta Dahl, en helpudel om sitt engagemang för Pol Pot och Kampuchea:

http://www.internetional.se/dnbd.htm

De regler som gäller för mig som talman gör att jag normalt inte kan delta i debatter och därför måste avstå från att gå i svaromål också på personliga angrepp. Jag anser det dock nu nödvändigt att själv ta till orda när det gäller frågorna om min inställning till Pol Pot och hans fasansfulla skräckvälde.

Ja, jag gjorde en mycket allvarlig felbedömning.

… Problemet var att jag - och andra -samtidigt ändå trodde oss veta att mycket av det som skrivits om Kambodja varit lögn eller spekulation.

Vi trodde -felaktigt - att det ingick i propagandan att beskylla den nya regimen i Kambodja för ännu värre brott än de som tidigare hade begåtts.

Jag hade också svårt att föreställa mig att något så gräsligt kunde vara sant.

Det finns därför några uttalanden av mig som jag ångrar djupt.

Sedan den förfärliga sanningen stod klar för mig har jag plågats av att jag inte tillräckligt snabbt begrep och tog avstånd från Pol Pot-regimens grymheter.

Jag är och har alltid varit en övertygad demokrat och reformist. Denna min övertygelse står, och har alltid stått, i motsatsställning till förtryckarregimer av alla slag.

Under min tid i Vietnamkommittén gällde mitt engagemang att sätta stopp för kriget och de lidanden människor utsattes för.

Vi ville också värna små nationers rätt att forma sin framtid utan utländsk inblandning. Det senare innebar inte i något avseende stöd för att Kambodja skulle styras av en ny förtryckarregim.

Till sist, i min börda - och jag är väl inte alldeles ensam om den - ingår den plågsamma insikten att ha sagt eller gjort saker som inte borde ha sagts eller gjorts. Den bördan får vi bära med oss genom livet.

Lär vi oss av våra misstag bör det kanske rent av finnas en nåd.

Det är nog mycket svårt att acceptera att man haft så fundamentalt fel...

Sympatiskt svarat av Birgitta Dahl.

Problemet är inte att acceptera att man har fel. Alla accepterar så småningom egna fel tror jag.

Det svåra är att kontinuerligt vara lyhörd för att man har fel och att inte gräva ner sig i skyttegravar.

Det viktiga är alltså hur snabbt man kan inse att man har fel, när man har det.

För det är detta som minimerar eventuell skada man tillfogar genom de egna åsikterna.

Och det är därför det är så nödvändigt att söka ALL information om ämnen som berör.

Vad gäller pågående politisk diskussion så kan ju jag därför säga: att om det visar sig att den bild

av den neutrale riksåklagaren, som hittils kommit fram, verifieras- så kommer jag få revidera min

inställning till Abhisits omdömme och hederlighet.

Men än så länge tror jag inte att det kommer att behövas.

[born41]

Så länge man har en sådan självdistans att man kan skratta åt sig själv gör det inte ont att erkänna sina misstag

Boprn41

[Singha711]

Rätt eller fel…

Det är viljan och förmågan att sätt in sig i ett annat huvuds tankar som skapar lösningar utan att tappa sitt eget ansikte.

Övar man sig tillräkligt i denna sköna konst kommer man att få rätt även om man har fel…

//Singha711

[GammalDansken]

"Vara sig du tror du kan eller inte, så har du rätt"

[andrejsdenruskige]

Finns inga länkar på internet som visar att jag har fel.

Skulle det finnas sådana så hävdar jag bestämt att dom är falska

[Welder]

En åsikt kan aldrig vara fel. Den är ju subjektiv. Däremot kan den ändras med tiden.

Jag utgår från att jag har rätt och gör rätt. Det måste jag ju göra.

Den som inte gör det, utan istället gör fel medvetet, kan med all rätt kallas för korkad.

Däremot händer det att jag trots det gjort fel, facit får man ju först efteråt.

Då har man blivit en erfarenhet rikare och det är inte något att förringa.

Om man ändrar sig vill säga.

Upprepar man sitt tidigare misstag kan man återigen med all rätt bli kallad för korkad.

Det har man då också bevisat.

Gör man ett uttalande som senare visar sig vara grundat på felaktiga uppgifter så ska man för minimera risken att bli kallad korkad, ändra sin ståndpunkt efter de nya uppgifterna som framlagts eller uppdagats.

Återigen har man fått ta del av ny kunskap.

Innan man tar det till sig bör man ändå bemöda sig med att ta reda på om det verkligen förhåller sig på det viset.

Litar man blint på andra så kan man aldrig vara helt säker på att man har rätt.

Att ifrågasätta olika saker är bara nyttigt så länge man gör det för att söka fakta och inte för ifrågasättandets skull.

Att ändra sig när man blivit överbevisad om att man hade fel tyder på mognad.

Ibland gör det ont och ju mer man försvarat sina påståenden som de enda sanna och riktiga, ju ondare gör det.

"Att fela är mänskligt, att förlåta gudomligt"

[Oregistrerad]

Jag har 2 fel.allt jag säger och allt jag gör..enligt frugan

[hbgmaxie]

Jag har 2 fel.allt jag säger och allt jag gör..enligt frugan

Det verkar som att jag har gift mig med din svägerska .

mvh. Lars

[Singha711]

Gott folk,

det finns ingenting i denna värld som ÄR rätt eller fel.

Däremot finns de MER eller MINDRE (långsiktigt) framgångrika förhållningsätt som på sikt gynnar eller missgynnar i första hand de egna egoistiska intressen, i andra hand den närmaste gruppens intressen, i tredje hand…

Detta är evolutionens lag och den kan tillsammans med förmågan till inlärning (=byta strategi / åsikt) anses ligga till grunden för att världen ser ut som den ser ut idag. Man säger att det är segraren som skriver historia och historia definierar vad som VAR rätt eller fel.

Om man tittar på konflikten i det thailändska samhället så är det väl utan tvekan mera sannolikt att ett demokratiskt styrelseskick efter mera eller mindre västlig förebild kommer att utgöra grunden för thailändarnas samexistens. Denna process är redan inledd, har en egen dynamik och kan dessbättre inte stoppas av varken militärer eller kungligheter. Det är därför bara en tidsfråga tills konfliktens dödsoffer blir upphöjt till martyrer i en större process som ytterst handlar om effektiv utnyttjande av (mänskliga) resurser i ett modernt samhälle.

Enligt min mening är det härvid mindre frågan om ”röd” eller ”gul” utan vilken del av Bangkok-eliten som mest trovärdigt kan politiskt lägga beslag på demokratibegreppet och därmed kämpa till sig ett tolkningsföreträde hos den thailändska befolkningen.

Mot denna bakgrund har de ”gula” spelat bort många trumfkort genom att, om inte neka, så dock förhala möjligheterna till rättvisa nyval och sina ständiga försök till kortsiktiga manipulationer och regeländringar genom författningsdomstolar och med hjälp av undantagslagar. Så betraktat har de bara en chans genom att sätta ”terroriststämpeln” på de ”röda”, vilket inte kommer att lyckas, åtminstone inte under en längre tid.

Som sagt, historian kommer att förkunna sin dom förr eller senare och i Thailands fall snarare förr än senare…

//Singha711

Ändrades Juni 9, 2010 av Singha711

[Oregistrerad]

Blev lurad av "The land of milk and honey" 1980.Nu är det för sent att hoppa av skutan :´-(

[Guest Toprunner]

Gott folk,

det finns ingenting i denna värld som ÄR rätt eller fel.

Däremot finns de MER eller MINDRE (långsiktigt) framgångrika förhållningsätt som på sikt gynnar eller missgynnar i första hand de egna egoistiska intressen, i andra hand den närmaste gruppens intressen, i tredje hand…

Detta är evolutionens lag och den kan tillsammans med förmågan till inlärning (=byta strategi / åsikt) anses ligga till grunden för att världen ser ut som den ser ut idag. Man säger att det är segraren som skriver historia och historia definierar vad som VAR rätt eller fel.

Om man tittar på konflikten i det thailändska samhället så är det väl utan tvekan mera sannolikt att ett demokratiskt styrelseskick efter mera eller mindre västlig förebild kommer att utgöra grunden för thailändarnas samexistens. Denna process är redan inledd, har en egen dynamik och kan dessbättre inte stoppas av varken militärer eller kungligheter. Det är därför bara en tidsfråga tills konfliktens dödsoffer blir upphöjt till martyrer i en större process som ytterst handlar om effektiv utnyttjande av (mänskliga) resurser i ett modernt samhälle.

Enligt min mening är det härvid mindre frågan om ”röd” eller ”gul” utan vilken del av Bangkok-eliten som mest trovärdigt kan politiskt lägga beslag på demokratibegreppet och därmed kämpa till sig ett tolkningsföreträde hos den thailändska befolkningen.

Mot denna bakgrund har de ”gula” spelat bort många trumfkort genom att, om inte neka, så dock förhala möjligheterna till rättvisa nyval och sina ständiga försök till kortsiktiga manipulationer och regeländringar genom författningsdomstolar och med hjälp av undantagslagar. Så betraktat har de bara en chans genom att sätta ”terroriststämpeln” på de ”röda”, vilket inte kommer att lyckas, åtminstone inte under en längre tid.

Som sagt, historian kommer att förkunna sin dom förr eller senare och i Thailands fall snarare förr än senare…

//Singha711

Försöker du slå rekord? Prova omformulera det du skrev i 3 meningar så kanske det når ut till någon.

[Franco]

Gott folk,

det finns ingenting i denna värld som ÄR rätt eller fel.

Däremot finns de MER eller MINDRE (långsiktigt) framgångrika förhållningsätt som på sikt gynnar eller missgynnar i första hand de egna egoistiska intressen, i andra hand den närmaste gruppens intressen, i tredje hand…

Detta är evolutionens lag och den kan tillsammans med förmågan till inlärning (=byta strategi / åsikt) anses ligga till grunden för att världen ser ut som den ser ut idag. Man säger att det är segraren som skriver historia och historia definierar vad som VAR rätt eller fel.

Om man tittar på konflikten i det thailändska samhället så är det väl utan tvekan mera sannolikt att ett demokratiskt styrelseskick efter mera eller mindre västlig förebild kommer att utgöra grunden för thailändarnas samexistens. Denna process är redan inledd, har en egen dynamik och kan dessbättre inte stoppas av varken militärer eller kungligheter. Det är därför bara en tidsfråga tills konfliktens dödsoffer blir upphöjt till martyrer i en större process som ytterst handlar om effektiv utnyttjande av (mänskliga) resurser i ett modernt samhälle.

Enligt min mening är det härvid mindre frågan om ”röd” eller ”gul” utan vilken del av Bangkok-eliten som mest trovärdigt kan politiskt lägga beslag på demokratibegreppet och därmed kämpa till sig ett tolkningsföreträde hos den thailändska befolkningen.

Mot denna bakgrund har de ”gula” spelat bort många trumfkort genom att, om inte neka, så dock förhala möjligheterna till rättvisa nyval och sina ständiga försök till kortsiktiga manipulationer och regeländringar genom författningsdomstolar och med hjälp av undantagslagar. Så betraktat har de bara en chans genom att sätta ”terroriststämpeln” på de ”röda”, vilket inte kommer att lyckas, åtminstone inte under en längre tid.

Som sagt, historian kommer att förkunna sin dom förr eller senare och i Thailands fall snarare förr än senare…

//Singha711

Där har du fel! Helt fel!