Lär ni era barn att prata och skriva thailändska eller andra språk?

[pigge01]

Jag glömde ett foto

Nitt71 med svärfar och lillebror på BKK flygplats i väntan på TG950

pigge01

[Kim]

Jag tankte pa en sprakinlarnings-artikel jag laste nar Kim beskrev sin sons reaktion nar han switchade mellan thai-svenska i Thailand-Sverige. Dvs. van med svenska, kanner till thailandska och kommer till Thailand eller vice versa. Stegen ar i forkortad form:

1.There may be a period of time when children continue to use their home languages in the second-language situation.

2.When they discover that their home language does not work in this situation, children enter a non-verbal period as they collect information about the new language and perhaps spend some time in sound experimentation.

3. Children begin to go public, using individual words and phrases in the new language.

4. Children begin to develop productive use of the second language.

Under steg 2 brukar foraldrar, larare m.fl vara ganska oroliga - vilket ar forsterligt om an onodigt.

Slank in på en gammal tråd om barns språk och läste igenom den igen eftersom ämnet intresserar mig. Slår mig hur willes steg än en gång stämmer in på vår 3,5 åriga son som ju just kommit hem efter 5 mån av thaitalande i Thailand. Han är åter igen på steg 2 och sysslar med "sound experimentation" med svenskan. Dvs härmar allt vad alla i omgivningen säger som värsta papegojan. När dagisfröken frågar honom något så bryr han sig inte om att svara utan upprepar frågan istället.

Och när jag t ex talar i telefon så står han bakom och upprepar högt allt jag säger så att jag knappt hör vad personen på andra sidan svarar... he he

Har även spelat in lite vdo från första dagarna när vi kom till Thailand i höstas och sedan lite då och då hela 5 mån resan när grabben leker med sina thaikompisar. Första dagarna var det bara svenska mot kompisarna men samma härmande/testande av det dom sa åt honom på thai. Men ganska snabbt upptäckte han att det inte var lönt att använda svenskan längre och för varje kort vdo-snutt blir det mer och mer thai för att till slut ha bytt språk helt.

Fast nu är det som sagt byte tillbaks till svenska som gäller och han har åter tagit fram papegojbeteendet.

[Kim]

Jag korde svenska forsta 3 aren och frugan samt alla andra thailandska. Da jag inte ar hemma sa ofta blev det mest thailandska. Jag och frugan pratar engelska nar vi ar ensamma och thailandska nar vi ar med ovrig familj och vanner. Nar vi bestamt oss for brittisk skola i slutet av forra aret sa bytte jag till engelska for att hon inte skulle vara alltfor langt efter de andra barnen och nu foredrar hon helt klart engelska. Jag har tankt att byta tillbaka till svenska i host nar hon borjar K1. Idag aker vi tillbaka till byn da det ar 2 veckors skollov sa nu far det bli thailandska med alla sysslingar.

Dottern havdar bestamt att hon ocksa pratar spanska, franska, ryska, koreanska, japanska, swahili och framforallt kinesiska, vilket hon gladeligen upprepade ganger visade nar vi var i Hong Kong, men jag vet inte om den gangse uppfattningen ar att formagan att saga "hej" kvalificerar en som flytande pa det spraket

Hur gick det, har du bytt tillbaka till svenskan än och hur klarar hon trespråkigheten i så fall?

Och har hon lärt sig säja hej på några fler språk?

[mamma bäng fan pappa käng]

Hej.

Alla böcker jag har läst i ämnet säger samma sak att föräldrarna ska prata sitt modersmål/första språk med barnet och att principen en person ett språk ska gälla. Håller man detta så blir barnen per automatic 2-språkiga.

Vi har kört den principen stenhårt och vår nu 2.5 åriga dotter har inga problem med vare sig thai eller svenska, utan tvärtom ligger hon mycket före jämnåriga på båda språken.

Men barn utvecklar ju sina olika färdigheter i sin egen takt och det är bara att kämpa på enligt samma principer att varje förälder talar sitt modersmål och att en person talar ett språk.

Så att få barnen 2-språkiga vad det gäller det talade ordet faller nog på sin plats automatiskt om man följer ovanstående.

Vad vi nu funderar är hur vi boende i Sverige ska få till hennes färdigheter när det gäller det Thailändska skriftspråket?

Någon boende i Sverige som har brottats med den problematiken än?

/mvh

Ändrades Mars 7, 2010 av mamma bäng fan pappa käng

[Wangthong]

Vår dotter har nu hunnit bli 14år så hon har passerat de flesta faserna av språkutvecklingen. När hon växte upp, var hon ungefär halva tiden i Thailand med bara mamma, och halva i sverige. I olika omgångar måste jag nog förtydliga, ibland ett halvår, ibland drygt det. Jag var orolig när hon kom hem och lärt sig prata, och bara pratade thai. Inte riktigt enbart thai, hon kunde säga "pappa" också. Det har aldrig varit något problem att lära sig att kommunisera med lekkamrater, det har gått hur fort som helst att lära sig det nya språket. Samma sak när hon varit en tid i sverige och sedan åkt till Thailand. Visserligen har vi pratat thai här hemma, då jag och frugan mestadels pratar thai, sinnsemelan.

När hon började skolan här hemma, blev det mindre tid i Thailand och det fanns en tid när hon inte ville prata thai. Framför allt med mig, jag har då pratat svenska med henne. Nu pratar jag bara thai med henne när vi är i Thailand. Svenska är bra att ha som hemligt språk i Thailand, så vi använder det när ingen annan ska förstå. Samma med thai i sverige. Varje gång vi åkt till Thailand har det varit lika naturligt att prata thai med släkten och de thailändska kompisarna. Hon har flera kusiner i samma ålder och deras kompisar är lika mycket hennes kompisar. Eftersom det bara är under sommarloven så dröjer det ett antal dagar innan hon är i full gång med thai. För något år sedan så passerade hon mig när det gällde att prata och förstå thai. Nu säger det inte så mycket, men jag tycker om att vara med thailändare och klarar mig bra utan engelska och frugan när vi är ute på den thailändska landsbygden.

De senaste åren har hon tagit på sig rollen som engelsklärare, för sina thailändska kamrater. Ofta lyssnar de på någon engelsk låt och sedan diskuterar de betydelsen av orden och kommer snabbt in på annat också. Musik är en bra inkörsport till språk, både när det gäller thai och engelska. När hon var liten var det också en bra intresseväckare då både på thai och svenska. Det gäller att inte tvinga henne, blir det för mycket så har vi gjort ett uppehåll. Sedan kollat av då och då när det är dags igen. Flera av våra thaivänners barn har tappat intresset när det blivit för mycket. Ett fåtal av dessa har tappat intresset helt som det verkar.

När vi är i sverige så brukar hon förutom att prata thai med mamma, titta på thai TV. Hon tittar bara på thailändsk såpopera. Förrut kunde hon titta på en del roliga/underhållande program. Men nu när "thing loi, thing lan" inte visas längre har intresset för dessa avtagit. Likaledes går intresset för såpopera upp och ner. Jag tror nu att hon vuxit ifrån dessa, tack och lov.

Något som vi inte lyckats med är att lära sig att skriva och läsa thai. Vi har provat med böcker och video men inget har gått hem.

[tasa56]

Lillgrabben som är 2,5 år snackar thai med mamma och svenska med mig.

Ganska imponerande att se hur lätt små barn lär sig. Han växlar mellan språken utan minsta fördröjning eller tvekan.

Önskar jag hade samma inlärningsförmåga.

[Kalas]

Har skummat igenom denna tråd en aning i hopp om att finna lösningen till en kanske sexåring... Hennes dotter fyller fem senare i år och kanske hinner fylla sex innan min "blivande fru" (Vet ju inte om hon vill ) känner att hon behärskar det svenska språket så pass att hon vill ta hit dottern. Har läst att en del av er kört mamma-thai pappa-svenska. Funkar det med ett "äldre" barn? Jag har köpt lexikon, thailändska språkkurser och "pluggar för fullt". Gör jag dottern en otjänst genom att försöka prata thai med henne till en början, eller ska jag genomgående prata svenska? Mamman och jag pratar knagglig thaisvengelska Jag har en CAE i engelska från ungdomens glada dagar och funderar på om jag ska prata engelska med dottern. Ibland är det frustrerande att inte kunna göra sig förstådd på engelska. Men helt klart är hennes engelska charmig, inte dotterns alltså, "I go bank monday twentyfive. (Måndag är det 15:e!) Samma sak med intervjudatumet, hon sa twentyseven, i själva verket 17:e Hennes personuppfattning är en aning skev, mina vänner, är my friends. Vi såg en av mina vänner på avstånd och hon sa: my friend Kenneth! Jag älskar henne och hennes engelska uttal. Jag kan komma på mig själv med att försöka imitera hennes sätt att säga vissa ord på engelska, relax är ett jag ofta försöker mig på. Rrrreeelaakks... Nej, jag grejar det bara inte, men det är så charmigt när hon säger det att jag bara vill smälta och verkligen slappnar av! Nu flyter jag visst iväg i längtansträsk, men hur skulle ni göra, ärade forumspublik?

[Soengsang]

Frugans grabb var 6 år när han kom till Sverige, han började förskola efter endast 2 dagar i Sverige utan att förstå ett enda ord svenska.

Allt gick lysande, redan efter några veckor kunde han hjälpligt förstå och prata svenska med mig sen gick det i rasande fart.

Nu nästan tre år senare pratar han klockren svenska, kanske endast ordförrådet är lite efter sina jämnåriga kamrater.

Det tråkiga är att han har tappat en del av sin thai, när han ska förklara något lite mer komplicerat för sin mor så får han ibland

gå över till svenska.

Ang de mindre barnen så gör vi som de flesta andra verkar göra, mamma pratar thai med dem och jag svenska, verkligen fascinerande att se sådan

inlärningsförmåga barn har, då de blixtsnabbt kan växla mellan thai och svenska.