Träffa västerlänningar på landet

[Nicholas]

Umgås med thai Ola och en tysk. Inte speciellt mycket falanger i Lampang även om det har ökat. Ser ungefär 3/dygn om man uppsöker större shopping centrum. Jag kämpar vidare med språket, jag anser det vara ett måste om man ska bo där, det öppnar dörren till ett helt annat leverne.

[Oregistrerad]

Intressant frågeställning!

Kan inte säga att jag har någon erfarenhet i frågan om faranger i byarna, och hur benägna de är att knyta kontakt med likasinnade.

Men något jag reagerade över (med dålig smak i munnen, så att säga) den gången jag var i Thailand sammanhängande ett antal månader, var att jag här och där träffade på västerlänningar som i alla fall gjorde skenet av att de var fastboende - och de visade upp ett beteende som i alla fall inte jag skulle vara stolt över.

De kallade Thailändarna för apor, gav dem gliringar lite här och där. De visade upp en attityd om att de (och allt de stod för) var många resor bättre än dessa lågt stående varelser och deras stenålderskultur. Säkert var flera av dem duktigare på engelska än många av Thailändarna, men livet är ju så mycket mer än så.

Troligen bottnar det i ett total avsaknad av nyfikenhet och insikt i landet, dess kultur och invånare. Bara att ta sig dit och leva som en kung med sitt intjänade kapital. Men, men bara spekulationer förstås,,,,

 

[Guest Isan Lover]

Hej

Att utlänningar på landet skulle vara lite udda är väl både rätt och fel.

För att överhuvudtaget kunna vistas, bo och äta i en liten by omgiven av relativt fattiga bönder som inte kan engelsks måste man nog vara lite annorlunda på flera sätt, ska man sen utföra hårt fysiskt arbete tillsammans med dessa under en stekande sol i en temperatur som gör många utlänningar helst sitter under ett parasoll är man nog ändå mer annorlunda.

Så visst ställer ett liv i denna miljö krav på individen, du måste själv förtjäna respekt och skaffa dig en social plattform genom ditt eget beteende, vara anpassningsbar och kunna ta seden dit du kommer, byborna lär inte ändra på sig bara för att en utlänning dyker upp, lära sig språket hjälpligt är också ett måste.

Man bör nog också besitta en ganska stor social kompetens, vara öppen och lite positiv till det som upplevs vara lite märkligt som andar, spöken och övernaturliga saker, liksom religionens och traditionens påverkan på människors liv.

Klarar man detta så väntar ett liv i harmoni tillsammans med hundratals människor i symbios med varandra, du blir aldrig ensam och har ständigt folk i fin närhet som verkligen bryr sig om dig för den du är och inte för dina pengars skull.

Sen måste jag ju erkänna att det finns folk som även jag tycker är lite märkliga på olika sätt, en del är bittra, lite ensamma och verkar vara både rasistiska, negativt inställda till det mesta på landet och Thailand överhuvudtaget, man undrar egentligen lite hur dom hamnade där, dessa har naturligtvis svårt för att få Thailändska vänner och ses nog lite som UFO,n av befolkningen.

Sen har vi ju dom s.k "guldfiskarna" som vallas runt på landet och förevisas näst intill ovetande om allt som sker runt omkring dom, deras enda uppgift verkar vara att förse familjen med pengar via "hustrun", ibland är dom inte ens ensamma om att ha just henne som fru, när jan åker bort flyttar ibland någon annan in.

Men det blir vanligare och vanligare med utlänningar som lever vanliga familjeliv, bedriver någon slags verksamhet och som inte är pensionärer även på landet och i dom lite halvstora städerna i Isaan, lär känna en del av dom via Föreningen I Phonphisai , det är flera lärare, bilhandlare, konstnärer, jordbrukare, resort och hotellägare m.m.

Den som jag umgås med mest är ju Belgaren i grannbyn som är en f.d livvakt, har en barnfamilj, började som jordbrukare på familjens farm, gick ned 14 kg av hår srbete, numera verksam som fastanställd lärare, vi kommer väldigt bra överens och träffas ofta och gärna.

Mvh isan lover

[Surin P3]

En vanlig månad för mig ser väl ut på följande vis, vad gäller folk man träffat...

3 goda vänner flera gången i månaden
Ca 10 bekanta 1-2 ggr i månaden
Plus en hög med folk jag inte har nåt gemensamt med och förmodligen inte träffar igen på många månader.

Om de är thai eller utlänningar är oviktigt.

[Guest Isan Lover]

Hej

Att utlänningar på landet skulle vara lite udda är väl både rätt och fel.

För att överhuvudtaget kunna vistas, bo och äta i en liten by omgiven av relativt fattiga bönder som inte kan engelsks måste man nog vara lite annorlunda på flera sätt, ska man sen utföra hårt fysiskt arbete tillsammans med dessa under en stekande sol i en temperatur som gör många utlänningar helst sitter under ett parasoll är man nog ändå mer annorlunda.

Så visst ställer ett liv i denna miljö krav på individen, du måste själv förtjäna respekt och skaffa dig en social plattform genom ditt eget beteende, vara anpassningsbar och kunna ta seden dit du kommer, byborna lär inte ändra på sig bara för att en utlänning dyker upp, lära sig språket hjälpligt är också ett måste.

Man bör nog också besitta en ganska stor social kompetens, vara öppen och lite positiv till det som upplevs vara lite märkligt som andar, spöken och övernaturliga saker, liksom religionens och traditionens påverkan på människors liv.

Klarar man detta så väntar ett liv i harmoni tillsammans med hundratals människor i symbios med varandra, du blir aldrig ensam och har ständigt folk i fin närhet som verkligen bryr sig om dig för den du är och inte för dina pengars skull.

Sen måste jag ju erkänna att det finns folk som även jag tycker är lite märkliga på olika sätt, en del är bittra, lite ensamma och verkar vara både rasistiska, negativt inställda till det mesta på landet och Thailand överhuvudtaget, man undrar egentligen lite hur dom hamnade där, dessa har naturligtvis svårt för att få Thailändska vänner och ses nog lite som UFO,n av befolkningen.

Sen har vi ju dom s.k "guldfiskarna" som vallas runt på landet och förevisas näst intill ovetande om allt som sker runt omkring dom, deras enda uppgift verkar vara att förse familjen med pengar via "hustrun", ibland är dom inte ens ensamma om att ha just henne som fru, när han åker bort flyttar ibland någon annan in.

Men det blir vanligare och vanligare med utlänningar som lever vanliga familjeliv, bedriver någon slags verksamhet och som inte är pensionärer även på landet och i dom lite halvstora städerna i Isaan, lär känna en del av dom via Föreningen I Phonphisai , det är flera lärare, bilhandlare, konstnärer, jordbrukare, resort och hotellägare m.m.

Den som jag umgås med mest är ju Belgaren i grannbyn som är en f.d livvakt, har en barnfamilj, började som jordbrukare på familjens farm, gick ned 14 kg av hår srbete, numera verksam som fastanställd lärare, vi kommer väldigt bra överens och träffas ofta och gärna.

Mvh isan lover

[Guest Isan Lover]

Du ser thomas001, jag kan jag med ibland . Vi bodde heltid på landet 2005-2008 men övrig tid har vi bara använt huset i byn för en helg ibland och under skollov. Jag älskar verkligen att vara här men jag skulle inte vilja bo konstant i byn/staden trots ett relativt stort umgänge med frugans släktingar och kompisar; ombyte förnöjer. 

Jag har, som jag skrivit tidigare, väldigt lite förstahandserfarenhet av västerlänningar som valt att bo i det thailändska hinterlandet men det jag läst, hört från andra västerlänningar och thailändare samt analyserat fram baserat på begränsad samvaro, visar på en liknande bild som den du och Peolito målar upp; socialt handikappade Europeer som bygger sig en borg vid ett risfält och ser sin fru som en ägodel och övriga thailändare som underutvecklade urinvånare.

Mitt intryck, från Tesco och marknaden, är att det också finns en del ganska kontaktsökande västerlänningar men kanske är de mer långtidsturister eller också befinner de sig i första stadiet av sin thailandsisolering, innan landgången svetsats igen i stängt läge.   

Hej

Synen på Thailändare som underutvecklade och lägre stående människor delar tyvärr en hel del utlänningar och det oberoende av om dom vistas på landet, turistorten eller storstan.

Själv känner jag spontant att den synen på Thailändare är ganska ovanlig bland dom yngre män som har bildat familj och bor helt eller delvis på landet i någon mindre by, dom allra flesta jag känner som är i denna situation uppför sig väl, försöker ta seden dit dom kommer och tar väl hand om sin fru och barn, samt lever i bra förhållanden.

Men den typ av utlänningar du beskriver hittar man enligt mig främst i städerna och turistorternas falang barområden, enligt mig är deta en god anledning att inte tillbringa så mycket tid där alls,man har liksom hört det mesta förut och själv skäms jag som vit västerlänning när utlänningar behandlar Thiländare illa, ser ned på eller uttalar sig kränkande om dessa.

Men den typ av utlänning du beskriver i sin isolerade "borg" och med en näst intill rasistisk läggning finns ju också, men dom är enligt mig ganska få, olyckliga, besvikna och misstänksamma människor som förmodligen inte vare sig Thailändare eller Utlänningar vill ha som vänner.

Mvh isan lover

Ändrades Augusti 9, 2015 av Isan Lover

[Wangthong]

Hej

Ett bra ämne helt i min smak.

Själv började jag ju resa till landet tidigt i mitten av åttiotalet och tanken då var ju inte att träffa utlänningar utan att lära känna dom inhemska, uppleva lite äventyr och ha roligt, och så blev det.

På den tiden fanns det helt enkelt inga utlänningar på landsbygden alls med väldigt få undantag, man blev något av en attraktion och celebritet, vilket gjorde att man bjöds in överallt av folk och hamnade hos bönder på landet, skolor, militärförläggningar, polisstationer, brandstationer, bychefer och distriktschefer, var med på otaliga begravningar, bröllop, olika religiösa tillställningar och festivaler o.s.v.

Äventyr blev det också på många olika sätt eftersom det inte fanns några mobiler och knappast några telefonhytter heller i stora delar av landet, många hade ju inte heller el och det blev kolsvart när solen gick ned, dom skyltar som fanns var på Thai och man visste ibland inte riktigt exakt var man var o.s.v, men nästan alla var trevliga och hjälpsamma vart man än kom.

En dag kunde man befinna sig i ett läger med skogsarbetare som illegalt avverkade dom sista testerna av den urskog som en gång fanns i Thailand, man sågade gigantiska stockar till plank för hand, några man ovanpå och några under stocken som drog sågen, när vi dök upp blev det party mitt ute i skogen, hemmagjort risvin, spännande mat och dans med döttrarna till dom äldres förtjusning.

Nästa dag kunde man vara inbjuden på fest när en ny polisstation invigdes eller hemma på middag hos distriktets (kommunens) chef och hans familj på middag, allt bara rullade på och saker hände hela tiden.

Det blev en vana att klara sig utan toalettpapper och vanliga toaletter, vi badade och rakade oss i floden o.s.v, på kvällen var det ju ofta redan halvmörkt och lite spännande att gå stigen till floden lysandes med en ficklampa, gott om ormar både på land och ibland även i vattnet gjorde det ännu mer spännande, vi killar tvättade oss på en sida av ett buskage och på den andra sidan var kvinnorna, kommentarer haglade dessa emellan och man skämtade mycket.

Nog om det, nu gällde det ju om man sökte upp utlänningar eller ej, själv gjorde jag det absolut inte, för mig var det inte detta som lockade, utlänningar fanns det ju i Svetige och i turistorter som Pattaya, jag saknade dom inte alls men oftast reste vi ju två Svenskar ihop i början, sen när jag blev gift stannade jag ensam i byn och saknade inget direkt då heller.

Jag ville både lära mig Thai och uppleva så mycket som möjligt tillsammans med Thailändarna som möjligt och då var ju mest kontakter med andra utlänningar ett hinder för detta, när flera utlänningar träffas byter man språk och blir en egen grupp.

Numera ser jag det inte heller som självklart att man ska umgås med andra falanger bara för att man är en själv, söker sällan kontakt med någon av dom, hälsar på dom om dessa hälsar på mig, blir ibland ombedd att ta hand om någon utlänning som är på besök och gör då detta, jag umgås fortfarande till allra största delen med Thai i Thailand även om det nu finns ganska gott om utlänningar även på landet.

Men numera tycker jag att det är lite roligt att träffa andra utlänningar ibland även på landet, som förra året när vi var på Falang Fishing Derby i Nong Khai och den internationella julfesten i Phonphisai, dyka upp på MPR annandagsfesten o.s.v men jag tycker nästan fortfarande att det känns lite overkligt och ovant jämfört med mina tidigare år i Thailand.

Vi får ju besök också några gånger om året antingen vänner eller släkt direkt ifrån Sverige som vi hämtar i Udon Thani eller MPR medlemmar som är ute på tur, det är ju också kul.

Vart jag än åker så saknar jag byn, vännerna och bylivet, den lugna vardagslunk där man varvar hårt arbete med familjeliv och återkommande festligheter passar mig perfekt, det händer alltid något varje dag och kvällarna är så sköna, att med sitta runt en brasa på kvällen efter en arbetsdag tillsammans med vänner och ta en öl känns underbart.

Mvh isan lover

 

Väldigt bra beskrivet,jag känner att det är precis så som jag själv upplever det och har det i Thailand fast jag inte beskriver det så bra som du gör. Själv var jag intresserad av hur vanliga thai levde. Det var därför jag började lära mig thai för att kunna åka ut och uppleva landet. Turistorter är ju egentligen en variation på samma tema om de heter Phuket, Pattaya, Piteå eller Pyratagoz. Miljöerna skiljer men besökarna är relativt lika.

För mig är det mera av upplevelse att se hur vardagliga arbeten i skog, mark och småstad utförs. Att följa med lokalbefolkningen ut i djungeln och avverka träd eller plocka svamp är en större upplevelse än att tillbringa en dag på beachen tycker jag. Nu behöver ju inte det ena utesluta att man gör det andra ibland också.  

[Wangthong]

Hej

Synen på Thailändare som underutvecklade och lägre stående människor delar tyvärr en hel del utlänningar och det oberoende av om dom vistas på landet, turistorten eller storstan.

Själv känner jag spontant att den synen på Thailändare är ganska ovanlig bland dom yngre män som har bildat familj och bor helt eller delvis på landet i någon mindre by, dom allra flesta jag känner som är i denna situation uppför sig väl, försöker ta seden dit dom kommer och tar väl hand om sin fru och barn, samt lever i bra förhållanden.

Men den typ av utlänningar du beskriver hittar man enligt mig främst i städerna och turistorternas falang barområden, enligt mig är deta en god anledning att inte tillbringa så mycket tid där alls,man har liksom hört det mesta förut och själv skäms jag som vit västerlänning när utlänningar behandlar Thiländare illa, ser ned på eller uttalar sig kränkande om dessa.

Men den typ av utlänning du beskriver i sin isolerade "borg" och med en näst intill rasistisk läggning finns ju också, men dom är enligt mig ganska få, olyckliga, besvikna och misstänksamma människor som förmodligen inte vare sig Thailändare eller Utlänningar vill ha som vänner.

Mvh isan lover

Återigen ett inlägg där jag håller med dig i stort sätt fullt ut. Fast det verkar även som en del av de som ser ner på thailändarna flyttat ut från stan och turistområdenas barområden. Eftersom du nämner att de yngre som flyttat ut till byarna, inte har den människosynen så får vi förmoda att de jag nämner är de äldre som gett efter för sin thai gf och fått överge barlivet. Har träffat en del bedrövliga exemplar av den typen. Att de ger luft åt åsikterna att thai är mindre värda är förmodligen för att dölja sina mindrevärdighetskomplex och försöka uppvärdera sig själv.

Ändrades Augusti 9, 2015 av Wangthong

[berlitz]

Trevligt att läsa ILs berättelser UTAN politik inblandade i tråden

Mkt givande erfarenheter och trevlig livskvalitet 

Mpr på hög nivå

B

[oberg]

Hej

Synen på Thailändare som underutvecklade och lägre stående människor delar tyvärr en hel del utlänningar och det oberoende av om dom vistas på landet, turistorten eller storstan.

Själv känner jag spontant att den synen på Thailändare är ganska ovanlig bland dom yngre män som har bildat familj och bor helt eller delvis på landet i någon mindre by, dom allra flesta jag känner som är i denna situation uppför sig väl, försöker ta seden dit dom kommer och tar väl hand om sin fru och barn, samt lever i bra förhållanden.

Men den typ av utlänningar du beskriver hittar man enligt mig främst i städerna och turistorternas falang barområden, enligt mig är deta en god anledning att inte tillbringa så mycket tid där alls,man har liksom hört det mesta förut och själv skäms jag som vit västerlänning när utlänningar behandlar Thiländare illa, ser ned på eller uttalar sig kränkande om dessa.

Men den typ av utlänning du beskriver i sin isolerade "borg" och med en näst intill rasistisk läggning finns ju också, men dom är enligt mig ganska få, olyckliga, besvikna och misstänksamma människor som förmodligen inte vare sig Thailändare eller Utlänningar vill ha som vänner.

Mvh isan lover

Och så har vi thailändarnas, inte så ovanliga, syn på faranger, som korkade jävla idi*ter som inte fattar ett dugg.

Thai rak Thai...

[leifen]

Har träffat några som bor ute i byarna och verkligen inte har någon hobby eller fritidsintressen.

Det blir ett besök in till staden för shopping en gång per vecka. Trots det verkar några gilla det livet och andra inte alls.

Man kan ju dra paralleller till hur många som bor i Sveriges glesbygder har sitt dagliga liv. Många verkar vara nöjd ändå utan sociala kontakter.

Kanske samma typ av personligheter som bara bytt miljö till Thailand.

Vi har ju en hel del Tyskar, Holländare m.fl som köper torp runt om i Sveriges glesbygder och väljer att leva med få kontakter av andra människor.

En del av dom föredrar att gå klädda i kläder av "50tals stuk", och även försöka leva som man gjorde förr.

  

[stefan5300]

Här i obygden finns det en tysk som brukar att vara här 8-9 månader om året, har varit hem till honom 3-4 gånger men han har aldrig kommit hem till mig rätt så att han går forbi vårat hus nästan dagligen på sina promenader, vill han ha mer kontakt så får han allt visa lite intresse.

Tysk nummer 2 som nu är död fick en gång reda på att frugan och jag var i Pattaya så hans fru ringde oss och undrade om vi kunde köpa 4 flaskor vin till honom , det var ju inga problem När vi kom hem ringde frugan och sa att han kunde hämta vinet, då skickar han en löpare till att betala och hämta vinet, tycker det var lite dålig stil att han inte kunde hämta det själv over en liten pratstund, så han kunde dra åt helvete.

Sedan bodde engelsmannen Bill här i några år innan dog, tror att han blev något over 90 år, han hade lite svårt att transportera sig så jag var väl där kanske en gång i månaden. Det hade nog varit en riktig playboy i sin ungdom då han hade 7 pojkar med 5 olika kärringar, varav en av dem brukar att vara här i byn 1 månad om året.

Sen finns en dansk som jag brukar att prata med när han är här men han kommer bara vart 3-4 år.

Finns även en driftig kvinna här som brukar att ta med sig lite strökunder till byn, kom ihåg en gång när hon hade med sig en norrman till byn for  att 3 veckor senare ha med sig en engelsman, då retade jag henne lite, så hon sa till mig att hålla tyst med ett leende och satte ett finger framfor munnen.

Har förövrigt inget större behov av att träffa  massa utlänningar i Thailand så ofta, har väl blivit lite av en eremit men det är ju trevligt att få besök någon gång ibland.

Ändrades Augusti 9, 2015 av stefan5300

[carpenter]

Har träffat några som bor ute i byarna och verkligen inte har någon hobby eller fritidsintressen.

Det blir ett besök in till staden för shopping en gång per vecka. Trots det verkar några gilla det livet och andra inte alls.

Man kan ju dra paralleller till hur många som bor i Sveriges glesbygder har sitt dagliga liv. Många verkar vara nöjd ändå utan sociala kontakter.

Kanske samma typ av personligheter som bara bytt miljö till Thailand.

Vi har ju en hel del Tyskar, Holländare m.fl som köper torp runt om i Sveriges glesbygder och väljer att leva med få kontakter av andra människor.

En del av dom föredrar att gå klädda i kläder av "50tals stuk", och även försöka leva som man gjorde förr.

  

Tror det bor mångfalt mer i städerna som inte har en social kontakt. Många väldigt många har ingen som helst social kontakt med sina grannar i trappuppgången, eller när området.

[stefan5300]

Tror det bor mångfalt mer i städerna som inte har en social kontakt. Många väldigt många har ingen som helst social kontakt med sina grannar i trappuppgången, eller när området.

Så sant så, förr i tiden kunde man kopa en påse bullar eller en rulle ballerinakex och gå in till grannen som fick sätta på kaffet, nu for tiden koper man en mobil eller dator och sms´ar eller mailar samma granne.

Ändrades Augusti 9, 2015 av stefan5300

[leifen]

Tror det bor mångfalt mer i städerna som inte har en social kontakt. Många väldigt många har ingen som helst social kontakt med sina grannar i trappuppgången, eller när området.

Det stämmer.

Dessa tror jag dock inte har förmågan att hamna på landet i Thailand.

Arbetsplasten har många som sin enda sociala kontaktplats.

[Baa]

Det stämmer.

Dessa tror jag dock inte har förmågan att hamna på landet i Thailand.

Arbetsplasten har många som sin enda sociala kontaktplats.

Dessvärre har du alldeles rätt, finns många som bävar för att bli pensionärer!

[Kenneth4618]

Denna skulle kunna handla om en thaitjej som hamnat i en lite by i svedala

eller en farang ute i risbyn

 

[Kim]

Efter två veckor i Kina är vi nu i byn. När vi i dag var nere på Tesco Lotus så såg jag en västerlänning vilket fick mig att starta denna tråd.

Jag antar att vi är ganska många som bor heltid eller deltid i mindre städer/byar där det finns få eller inga västerlänningar. I vår stad bor det mig veterligen bara en västerlänning på heltid men framförallt runt jul ser man relativt ofta fler utlänningar och det sägs att det finns en del västerlänningar som byggt hus i byarna utanför staden.

När jag och flickvännen, numera frugan, började åka till hennes föräldrar på sent 90-tal tyckte alltid svärmor att det var märkligt att jag inte stannade och pratade med de få västerlänningar vi mötte och på samma sätt tyckte mina föräldrar att det var konstigt att frugan inte hade något intresse av att träffa de få thailändskor som då fanns i Tibro. Blivande svärmor var givetvis orolig att den blivande unge svärsonen inte skulle trivas i byn och då verkade en eftermiddag i grannkommunen över ett flak Chang med den 69-årige före detta bilmekanikern Bruce från Birmingham som en lämplig sysselsättning för den 27-årige svensken; de är ju ändå Faranger så hur kan det gå fel?

Numera tycker inte svärmor det är det minsta märkligt att jag hellre umgås med släktingar, frugans kompisar med mera och jag har fortfarande inget intresse av att leta upp Bruce, Helmut eller ens Lasse från Landskrona; i alla fall inte bara just för att de är västerlänningar. Det är inte så att jag har något emot västerlänningar, 69-åringar eller före detta bilmekaniker och vissa av dem skulle jag säkert kunna trivas med. Hälsar någon när vi är på Tesco eller på marknaden så hälsar jag givetvis tillbaka och skulle någon börja småprata så går jag inte därifrån och skulle någon bjuda hem mig så skulle jag nog tacka ja om jag har tid. Det är dock inget jag söker.

Så hur gör ni? Söker ni kontakt med andra västerlänningar, undviker ni dem eller något annat?

Idag har jag förvisats från min Singhaveranda till mina föräldrars rökruta på grund av dekoreringsarbeten så vem vet, det kanske kommer fler udda funderingar framåt eftermiddagen.        

Intressant ämne!

Nä, jag har ända från början, dvs första resan till Thailand, inte känt något som helst behov av att umgås med andra västerlänningar eller svenskar. Men jag har heller inget emot det om jag råkar på någon. Detta faktum gäller både på turistorter och på landet. Har under alla år umgåtts mest med thailändare och då främst kvinnliga sådana. Bättre sällskap finns inte.

 

[Guest Isan Lover]

Återigen ett inlägg där jag håller med dig i stort sätt fullt ut. Fast det verkar även som en del av de som ser ner på thailändarna flyttat ut från stan och turistområdenas barområden. Eftersom du nämner att de yngre som flyttat ut till byarna, inte har den människosynen så får vi förmoda att de jag nämner är de äldre som gett efter för sin thai gf och fått överge barlivet. Har träffat en del bedrövliga exemplar av den typen. Att de ger luft åt åsikterna att thai är mindre värda är förmodligen för att dölja sina mindrevärdighetskomplex och försöka uppvärdera sig själv.

Hej

Så är det nog, sitter man mot sin vilja mitt ute i ingenstans utan att förstå vad folk säger, med oätlig mat, helt utan vänner och känner sig som en vandrande ATM så blir man kanske lite bitter, rasistisk och fientlig mot det mesta runt omkring.

Då kanske det kan bli så att man bygger sig en "borg", bunkrar falangmat, lever isolerad och har sina dagliga kontakter via datorn.

Mvh isan lover

[Guest Isan Lover]

 

Och så har vi thailändarnas, inte så ovanliga, syn på faranger, som korkade jävla idi*ter som inte fattar ett dugg.

Thai rak Thai...

Hej

Till stor del håller jag faktiskt med Thailändarna där, det är ofta förvånande hur lite många utlänningar vet om tradition, kultur samt vett och etikett i det land dom vistats i hela eller delar av året.

Till viss del beror det nog på att många utlänningar ser sin egen kultur och beteende som naturlig och överlägsen den Thailändska, själv tycker jag att vi västerlänningar har mer att lära av Thailändarna än vi har att lära dom i sin hemmiljö, i Sverige blir det naturligtvis på många sätt tvärtom.

På landet lever man ju i grunden på många sätt som man har gjort i 4000-5000 år, så länge har man odlat ris, bott tätt tillsammans i små byar, med en social kontroll i näst intill symbios och beroende av varandra, man delar kultur, traditioner och utför gemensamma ceremonier som vi västerlänningar kanske ibland har lite svårt att acceptera eller ta till oss, kanske speciellt när det gäller det övernaturliga och dess påverkan på det dagliga livet.

Men gör vi det så blir vi en i gemenskapen och har precis samma fördelar och nackdelar av detta som övriga i byn, släkt eller ej.

Mvh isan lover

[Guest Isan Lover]

Intressant ämne!
Nä, jag har ända från början, dvs första resan till Thailand, inte känt något som helst behov av att umgås med andra västerlänningar eller svenskar. Men jag har heller inget emot det om jag råkar på någon. Detta faktum gäller både på turistorter och på landet. Har under alla år umgåtts mest med thailändare och då främst kvinnliga sådana. Bättre sällskap finns inte.

 

Hej

Håller med dig, ett ovanligt intressant ämne som borde kunna få många att tycka något.

Instämmer helt med dig om att det egentligen inte finns något behov alls av att umgås med andra utlänningar i Thailand bara för att dom just är utlänningar, men ibland träffar man någon som verkar trevlig och då är det ju ok det också.

Men Thailändarna är ju otroligt sociala, trevliga och väldigt duktiga på att få en att trivas så bra att man oftast inte saknar vare sig hemland eller landsmän, det är ju ett bra betyg åt dessa.

Mvh isan lover

[Alarik]

Skönt att slippa utlänningar när man är utomlands.

[Baa]

Har nog en lite annan frågeställning än TS. Varför begränsa frågan till "på landet", de allra flesta jag känner till bor inte så värst avlägset från en tätort av någorlunda storlek, där träffar man oftast på "faranger" dagligen, det är inte längre en "aha"upplevelse att träffa på dessa för bara ett tiotal år sedan sällsynta individerna.

Kan i o för sig förstå frågeställningen "på landet" för visst finns det en hel del där också, men känner man inte för ett sådant liv behöver man inte få det!

Min egen erfarenhet av socialiserande med "faranger", i synnerhet landsmän är lite tvehågset, det bli ofta har jag både fått höra och även upplevt själv små kotterier där den ledande försöker manipulera bort sådana som inte har bruntunga! Kanske dom lärt sig något av sina damer i alla fall!

 

 

[Oregistrerad]

Tror det bor mångfalt mer i städerna som inte har en social kontakt. Många väldigt många har ingen som helst social kontakt med sina grannar i trappuppgången, eller när området.

Jag tog upp frågeställningen om västerlänningar på landet eller i mindre städer med få eller inga utlänningar av den enkla anledningen att jag befann mig just i en sådan mindre stad när jag skrev inlägget samt att jag spenderat halva min thailandstid i just en sådan stad. Nu befinner jag mig i Bangkok och här har jag spenderat andra halva av min tid så jag tror mig kunna göra vissa jämförelser mellan dessa två "extremiteter". Jag har dock inte spenderat så mycket tid i någon av Thailands turistorter eller andra större städer med en relativt stor västerländsk befolkning så om jag skulle försöka mig på några analyser om hur det ser ut där så blev det säkert fel; jag är däremot intresserad av att höra era uppfattningar.

Helt klart är det som Carpenter säger många som lever väldigt isolerade även mitt inne i miljonstäder och många som inte har en aning om vem som bor på andra sidan väggen. Min känsla är dock att de flesta västerlänningar som bosätter sig i Bangkok har någon form av jobb och därmed har någon typ av social kontakt, om än inte med närmsta grannarna. Personligen skulle jag aldrig kunna tänka mig att bo i Bangkok om inte jobb och/eller skola gjorde det nödvändigt och jag tror faktiskt de flesta västerlänningar tänker likadant. De som är storstadseremiter i västerlandet hamnar nog helt enkelt inte i Bangkok i någon större utsträckning.

Här, precis som i Pattaya, Phuket och även många större andra större städer som Khorat och Udon uppstår därför inte den situationen som jag nämnde; att det bara finns en handfull västerlänningar att välja på och många thailändare utgår då ifrån att man skulle vilja umgås trots att man inte har något annat gemensamt än sin vitrosa hudfärg.

Numera har jag en hel del västerländska kompisar, samt även icke-thailändska asiater, men nästan alla har kommit genom dotterns skola så det tog drygt 10 år av boende i Thailand. Riktiga vänner vete fan om jag har dock och det är nog inte så enkelt att få när man kommit upp sig en bit i ålder, det är helt enkelt alldeles för mycket som ska stämma och man har alldeles för lite tid.   

[Khonis]

Har nog en lite annan frågeställning än TS. Varför begränsa frågan till "på landet", de allra flesta jag känner till bor inte så värst avlägset från en tätort av någorlunda storlek, där träffar man oftast på "faranger" dagligen, det är inte längre en "aha"upplevelse att träffa på dessa för bara ett tiotal år sedan sällsynta individerna.

Kan i o för sig förstå frågeställningen "på landet" för visst finns det en hel del där också, men känner man inte för ett sådant liv behöver man inte få det!

Min egen erfarenhet av socialiserande med "faranger", i synnerhet landsmän är lite tvehågset, det bli ofta har jag både fått höra och även upplevt själv små kotterier där den ledande försöker manipulera bort sådana som inte har bruntunga! Kanske dom lärt sig något av sina damer i alla fall!

 

 

Verkligen. Allt för vanligt tyvärr. Men det gäller väl både här och där.