Vilken åldersskillnad är ok mellan farang och thai?

[Benjamas]

Tycker eg att det enda som gäller är att båda är vuxna så att det är lagligt.
Sen om en 70 åring inbillar sig att en 25 åring e kär i honom och köper hus mm och sen blir utkastad och blåst på hela sparkapitalet så får han skylla sig själv.
Kostar å ligga på topp...

[andrejsdenruskige]

Kärringen kallar mig för dinosaurie. 

Say no more 

[AnTove]

1 timme sedan, skrev HuaHindinnge:

Tja. Jag är skulle nu men tillsammans med mitt ex har vi en dotter. Efter skilsmässan vill dottern endast bo med mig, kanske för att jag har uppfostrat dottern och tillbringat mest tid med hon.

Mitt ex förstod aldrig vad barn behöver utan ville ge Thai style uppfostran. Men eftersom vi bor i Sverige vill dottern ha samma typ av uppväxt som sina kompisar. 

 

Mitt ex dotter kom också och bodde med oss i Sverige när hon var 10. Det blev så att jag uppfostrade hon, nu studerar hon till sjuksköterska. Det hade aldrig blivit så om jag inte hade ställt upp så som jag gjorde för hon.

 

Hade vi bott i Thailand hade det säkert varit tvärtom. Det finns olika sätt att uppfostra barn på. Jag har respekt för andra värderingar men det är självklart mina som är bäst och de enda rätta.

 

1 timme sedan, skrev John Khonken:

Jag har samma tanke. Min fru har tre barn . Två egna och en tillsammans. Alla bor hos oss. Frugan skäller på sina egna barns uppfostran. Då talar jag om att det är du och din man som uppfostrat dom. Det vill hon inte förstå. Vårt gemensamma barn försöker hon göra samma misstag. Där har vi diskutioner kan jag lova. Så jag tar hela ansvaret för  hennes uppfostran. Det som jag tycker är mycket märkligt, Frugan har gjort fel även hon inte erkänner det. Varför försöker hon inte bli bättre genom ändra sitt beteende. Inte en chans.

Har någon annan samma åsikt 

Jag har inga erfarenheter av barnuppfostran i Thailand, skulle ni kunna förklara mera vad det innebär och vad de stora skillnaderna är? Är det så att det är lite skuld inblandat för att säkra att barnen tar hand om sina föräldrar när de blir gamla? 

[HuaHindinnge]

Precis nyss, skrev AnTove:

 

Jag har inga erfarenheter av barnuppfostran i Thailand, skulle ni kunna förklara mera vad det innebär och vad de stora skillnaderna är? Är det så att det är lite skuld inblandat för att säkra att barnen tar hand om sina föräldrar när de blir gamla? 

Självklart fungerar det inte såhär överallt i Thailand och finns säkert Svenskar som beter sig på samma sätt.

 

En del är att mitt ex inte lekte med barnen och att barnen fick klara sig själva. Mitt ex hade inte tillräckligt med utbildning så hon kunde inte hjälpa till med skolan. Mitt ex var inte intresserad av att vara närvarande på dötrarnas träningar. Och mitt ex vill behandla barnen som små prinsessor även när de växer upp och vill bli självständiga. 

Alltså, mitt ex tänkte mera på sig själv än på barnen. 

[Wangthong]

1 timme sedan, skrev AnTove:

 

Jag har inga erfarenheter av barnuppfostran i Thailand, skulle ni kunna förklara mera vad det innebär och vad de stora skillnaderna är? Är det så att det är lite skuld inblandat för att säkra att barnen tar hand om sina föräldrar när de blir gamla? 

Skuld tycker jag nog inte. Lite som den thailändska skolan. Säg åt barnen att göra det och så ska de göra. Föräldrarna är själv uppfostrade i denna skola. Lite mera självständigt tänkande vill jag ha. Att bli mera självständiga. 

55 minuter sedan, skrev HuaHindinnge:

Självklart fungerar det inte såhär överallt i Thailand och finns säkert Svenskar som beter sig på samma sätt.

 

En del är att mitt ex inte lekte med barnen och att barnen fick klara sig själva. Mitt ex hade inte tillräckligt med utbildning så hon kunde inte hjälpa till med skolan. Mitt ex var inte intresserad av att vara närvarande på dötrarnas träningar. Och mitt ex vill behandla barnen som små prinsessor även när de växer upp och vill bli självständiga. 

Alltså, mitt ex tänkte mera på sig själv än på barnen. 

Känner igen det där. Vår dotter är också på väg mot sjuksköterska. Hon var också sport och djurintresserad. Detta intresserade inte min fru, vissa gånger följde hon med. Jag var heller inte intresserad av fotboll. men var det det hon ville så ska jag naturligtvis uppmuntra det. Hon kom upp till länslagsnivå så hon hade intresset. Samma sak ridning, jag var livrädd för hästar på grund av tidigare upplevelser. Skötte hon skolan så var de ok att hon red. Den uppgörelsen hade vi, hon red och tävlade upp till gymnasiet. Fotbollen lämnade hon till förmån för hästar i åk 9.  Tufft att hålla på med båda sporterna. Jag hade tänkt att säga till henne att hon skulle prioritera, men hon förekom mig och sa att hon ville satsa på hästsporten. Hade hellre sett att hon satsat på fotboll.

2 timmar sedan, skrev John Khonken:

Jag har samma tanke. Min fru har tre barn . Två egna och en tillsammans. Alla bor hos oss. Frugan skäller på sina egna barns uppfostran. Då talar jag om att det är du och din man som uppfostrat dom. Det vill hon inte förstå. Vårt gemensamma barn försöker hon göra samma misstag. Där har vi diskutioner kan jag lova. Så jag tar hela ansvaret för  hennes uppfostran. Det som jag tycker är mycket märkligt, Frugan har gjort fel även hon inte erkänner det. Varför försöker hon inte bli bättre genom ändra sitt beteende. Inte en chans.

Har någon annan samma åsikt 

Känner igen en hel del. Självrannsakan och att vara självkritisk samt att utvärdera saker är bara inte alla thailändares starka sida. Skolsystemet kan vi nog till mångt och mycket ge skulden i det fallet. Har man en högre utbildning så är det oftast positivt. 

[John Khonken]

AnTove

I Thailand måste båda föräldrarna jobba för att försörja alla.. Alltså klarar man inte att ta hand om sina barn som vi gör utan lämnar bort barnen. Då får man inte alltid en bra uppfostran utan thai som man alltid har gjort. Grabben bodde med gammelfarmor tillsammans med fyra andra människor. Alla lämnades vind för våg.  Jag märker att båda thaibarnen har problem med social kompetens. Risken är att det hämnar dom väldigt mycket I framtiden. Båda är  trevliga . Vad båda saknar är kärleken från båda föräldrarna. Det är bara att hoppas frugan förstår att barn behöver sina föräldrars kärlek för att lyckas.

[AnTove]

8 timmar sedan, skrev Wangthong:

Skuld tycker jag nog inte. Lite som den thailändska skolan. Säg åt barnen att göra det och så ska de göra. Föräldrarna är själv uppfostrade i denna skola. Lite mera självständigt tänkande vill jag ha. Att bli mera självständiga. 

Känner igen det där. Vår dotter är också på väg mot sjuksköterska. Hon var också sport och djurintresserad. Detta intresserade inte min fru, vissa gånger följde hon med. Jag var heller inte intresserad av fotboll. men var det det hon ville så ska jag naturligtvis uppmuntra det. Hon kom upp till länslagsnivå så hon hade intresset. Samma sak ridning, jag var livrädd för hästar på grund av tidigare upplevelser. Skötte hon skolan så var de ok att hon red. Den uppgörelsen hade vi, hon red och tävlade upp till gymnasiet. Fotbollen lämnade hon till förmån för hästar i åk 9.  Tufft att hålla på med båda sporterna. Jag hade tänkt att säga till henne att hon skulle prioritera, men hon förekom mig och sa att hon ville satsa på hästsporten. Hade hellre sett att hon satsat på fotboll.

Känner igen en hel del. Självrannsakan och att vara självkritisk samt att utvärdera saker är bara inte alla thailändares starka sida. Skolsystemet kan vi nog till mångt och mycket ge skulden i det fallet. Har man en högre utbildning så är det oftast positivt. 

Tack för ditt svar, väldigt intressant. Det verkligen mycket som man inte tänker på, förstår att det måste ha varit en mycket jobbig del i er relation. Har sett att flera har skrivit här om detta du beskrev i förra inlägget att inte deras partner leker med barnen och engagerar sig på det sättet. Känns väldigt sorgligt, men det är klart om de aldrig har fått uppleva detta själva när de var små. Men du verkar väldigt medveten och engagerad i barnen, det måste kännas väldigt bra för dem. Jag undrar om detta är något som har präglat många av Thai fruarna i deras relationer med  svenska män? att det är en outvecklad bit som gör att de har svårt med närheten i en relation. Kanske det gör det svårt för dem att sätta ord och beskriva det som de känner? Det väcker många frågor, otroligt kul och intressant tråd detta. 

[andrejsdenruskige]

34 minuter sedan, skrev John Khonken:

AnTove

I Thailand måste båda föräldrarna jobba för att försörja alla.. Alltså klarar man inte att ta hand om sina barn som vi gör utan lämnar bort barnen. Då får man inte alltid en bra uppfostran utan thai som man alltid har gjort. Grabben bodde med gammelfarmor tillsammans med fyra andra människor. Alla lämnades vind för våg.  Jag märker att båda thaibarnen har problem med social kompetens. Risken är att det hämnar dom väldigt mycket I framtiden. Båda är  trevliga . Vad båda saknar är kärleken från båda föräldrarna. Det är bara att hoppas frugan förstår att barn behöver sina föräldrars kärlek för att lyckas.

 

I Sverige behöver ju inte båda föräldrarna jobba...eller hur det nu var. 

Fast det är klart, det finns ju faktiskt de familjer där varken mor eller far jobbar iofs. 

 

Skillnaden mellan thai och Sverige stavas väl dagis och fritids. 

[AnTove]

35 minuter sedan, skrev John Khonken:

AnTove

I Thailand måste båda föräldrarna jobba för att försörja alla.. Alltså klarar man inte att ta hand om sina barn som vi gör utan lämnar bort barnen. Då får man inte alltid en bra uppfostran utan thai som man alltid har gjort. Grabben bodde med gammelfarmor tillsammans med fyra andra människor. Alla lämnades vind för våg.  Jag märker att båda thaibarnen har problem med social kompetens. Risken är att det hämnar dom väldigt mycket I framtiden. Båda är  trevliga . Vad båda saknar är kärleken från båda föräldrarna. Det är bara att hoppas frugan förstår att barn behöver sina föräldrars kärlek för att lyckas.

Tack för att du tar dig tid att svara. Otroligt intressant detta och det är så mycket man inte tänker på. Undrar hur detta påverkar thai kvinnorna överlag och om det gör det svårt för dem att knyta an i en relation som vi är vana vid i denna delen av världen? Undrar om det är något som är en vanlig källa till frustration och konflikt i svenska- thailändska relationer? Det mänskliga psyket är väldigt skört och man påverkas mycket av sin uppväxt och barndom. Kan ta mig själv som exempel, var väldigt orolig som barn och jag hade svårt med sociala relationer. Blev mobbad tidigt och kände mig värdelös. Jag var aldrig med på fester eller annat roligt som man gör i tonåren. Utan begravde mig i det som jag kunde kontrollera, som studier och arbete. Hade svårt att få förhållanden att fungera för att det inte var något som jag inte kunde kontroller eller haft någon övning i. Utan jag avslutade nästan alla relationer innan jag kunde hamna i en situation som jag inte kunde hantera. Samtidigt som jag var överpresterare i min yrkesroll. Men blev dysfunktionell på det sättet att jag utvecklade att matmissbruk, något som tog bort känslorna av saknad och ensamhet . Det tog ett och ett halvt års terapi och hjälp för att komma rätt med allt detta. Jag hade kärleksfulla och stabil familj. Så jag tänker på att det måsta vara jobbigt för många av dessa tjejer som inte har fått värst mycket närhet, uppmuntran och kärlek på det sättet som vi tycker är normalt. 

[rolba]

On 2018-05-12 at 16:56, skrev bob:

Min fru är 25 år yngre än mig, konstigt/udda/inte helt normalt?

På den frågan finns det bara ett svar och det är Ja, något mer ni undrar över?

 

On 2018-05-12 at 17:11, skrev Enis:

lyllos dig 

 

/Enis

 

On 2018-05-12 at 17:55, skrev Kenneth4618:

Då är jag också lyllo

Jag var tillsammans med en tjej som var 39 år yngre än mig men det sprack rätt snabbt. 

Vi hade endast 3 B gemensamt.

Baren

Biljard

Bom bom

Kul så länge det varade.

[kenneth073]

6 minuter sedan, skrev rolba:

 

 

Jag var tillsammans med en tjej som var 39 år yngre än mig men det sprack rätt snabbt. 

Vi hade endast 3 B gemensamt.

Baren

Biljard

Bom bom

Kul så länge det varade.

Vill inte vara elak men var det inte 4 B.   Glömde du Baht?😊

[rolba]

1 minut sedan, skrev kenneth073:

Vill inte vara elak men var det inte 4 B.   Glömde du Baht?😊

Nej det var inget gemensamt. 

Endast mina Baht användes. 

[John Khonken]

2 timmar sedan, skrev AnTove:

Tack för att du tar dig tid att svara. Otroligt intressant detta och det är så mycket man inte tänker på. Undrar hur detta påverkar thai kvinnorna överlag och om det gör det svårt för dem att knyta an i en relation som vi är vana vid i denna delen av världen? Undrar om det är något som är en vanlig källa till frustration och konflikt i svenska- thailändska relationer? Det mänskliga psyket är väldigt skört och man påverkas mycket av sin uppväxt och barndom. Kan ta mig själv som exempel, var väldigt orolig som barn och jag hade svårt med sociala relationer. Blev mobbad tidigt och kände mig värdelös. Jag var aldrig med på fester eller annat roligt som man gör i tonåren. Utan begravde mig i det som jag kunde kontrollera, som studier och arbete. Hade svårt att få förhållanden att fungera för att det inte var något som jag inte kunde kontroller eller haft någon övning i. Utan jag avslutade nästan alla relationer innan jag kunde hamna i en situation som jag inte kunde hantera. Samtidigt som jag var överpresterare i min yrkesroll. Men blev dysfunktionell på det sättet att jag utvecklade att matmissbruk, något som tog bort känslorna av saknad och ensamhet . Det tog ett och ett halvt års terapi och hjälp för att komma rätt med allt detta. Jag hade kärleksfulla och stabil familj. Så jag tänker på att det måsta vara jobbigt för många av dessa tjejer som inte har fått värst mycket närhet, uppmuntran och kärlek på det sättet som vi tycker är normalt. 

Skönt att det verkar fungera nu för dig. Relationer är aldrig lätt och leva med en människa som har helt andra värderingar är ännu svårare. Nu är jag lite egoist. Jag älskar att ta hand om mitt barn. När nu frugan låter mig göra det borde jag vara himla glad. Jag växte upp med endast en pappa. För min mamma dog när jag var liten. Och än idag saknar jag min kvinnliga sida som jag aldrig fick uppleva. Det är därför jag är mån om att vårt barn ska få allt bra från båda föräldrarna

[bob]

Ett problem som jag har märkt många farangmän gör och som jag själv har gjort det är att de stöter bort den andra hälften när det kommer till barnuppfostran, ekonomi etc. Det ända de anser att frun klarar av det är att laga mat och städa... Självklart finns det mycket man kan klaga på när det kommer thai och deras barnuppfostran men om man hjälps åt och visar till hur de gör i Sverige så tycker jag att de oftast försöker få till det. För vad man en tror så älskar de sina barn lika mycket som vi gör.
Min nuvarande fru som har jobbat på dagis i Norge ser hur de norska föräldrarna gör och förstår att barn behöver komma ut varje dag, ha ett intresse typ sport eller liknande, behöver stimuleras via att läsa till dem innan de skall sova tex, träffa andra barn för lek och socialt samspel mm. Dels lär hon av andra föräldrar men det viktigaste tror jag är att du som man visar och förklarar och ger dem en chans att försöka, att bara tänka "nej det där klarar de inte av" självklart klarar de inte av det men en sådan inställning från mannen. 

Så ge dem chansen att bli självständiga när det kommer till jobb, barn, familj, pengar etc. så går det ofta bra, självklart finns det hopplösa fall men det gör det bland svenska tjejer också... 😉.

[AnTove]

4 timmar sedan, skrev John Khonken:

Skönt att det verkar fungera nu för dig. Relationer är aldrig lätt och leva med en människa som har helt andra värderingar är ännu svårare. Nu är jag lite egoist. Jag älskar att ta hand om mitt barn. När nu frugan låter mig göra det borde jag vara himla glad. Jag växte upp med endast en pappa. För min mamma dog när jag var liten. Och än idag saknar jag min kvinnliga sida som jag aldrig fick uppleva. Det är därför jag är mån om att vårt barn ska få allt bra från båda föräldrarna

Tack! Du ska vara väldigt glad över att du är så medveten som du är om dina egna brister och framför allt att du går in så mycket för att vara en bra pappa. Det märks att du har tänkt mycket på det.

4 timmar sedan, skrev bob:

Ett problem som jag har märkt många farangmän gör och som jag själv har gjort det är att de stöter bort den andra hälften när det kommer till barnuppfostran, ekonomi etc. Det ända de anser att frun klarar av det är att laga mat och städa... Självklart finns det mycket man kan klaga på när det kommer thai och deras barnuppfostran men om man hjälps åt och visar till hur de gör i Sverige så tycker jag att de oftast försöker få till det. För vad man en tror så älskar de sina barn lika mycket som vi gör.
Min nuvarande fru som har jobbat på dagis i Norge ser hur de norska föräldrarna gör och förstår att barn behöver komma ut varje dag, ha ett intresse typ sport eller liknande, behöver stimuleras via att läsa till dem innan de skall sova tex, träffa andra barn för lek och socialt samspel mm. Dels lär hon av andra föräldrar men det viktigaste tror jag är att du som man visar och förklarar och ger dem en chans att försöka, att bara tänka "nej det där klarar de inte av" självklart klarar de inte av det men en sådan inställning från mannen. 

Så ge dem chansen att bli självständiga när det kommer till jobb, barn, familj, pengar etc. så går det ofta bra, självklart finns det hopplösa fall men det gör det bland svenska tjejer också... 😉.

Har tänkt en del på hur annorlunda många mäns inställning är när de får in i ett förhållande med en thailändska. De drar slutsater som de aldrig skulle göra om de inledde ett förhållande med en Svenska eller ifrån någon annan världsdel än Asien. Varför skulle inte en thailändska vilja ta del i det som dessa kvinnor vill och förverkliga sig själva? Har funderat lite på hur det skulle vara att leva med en thailändska och hur man skulle hantera alla olikheter. Måste finnas många utmaningar.

 

Jag funderar också mycket på hur era barn hantera allt detta och hur de ser på sig själv. Har de haft problem med sin identitet och känner att de har svårt att hitta sin plats i livet och samhället? Har de möts av många fördomar och haft det jobbigt i skolan? Om de har känt av att två kulturer krockar hemma? De måste ha många frågor de också i allt detta. 

[bob]

18 minutes ago, AnTove said:

Tack! Du ska vara väldigt glad över att du är så medveten som du är om dina egna brister och framför allt att du går in så mycket för att vara en bra pappa. Det märks att du har tänkt mycket på det.

Har tänkt en del på hur annorlunda många mäns inställning är när de får in i ett förhållande med en thailändska. De drar slutsater som de aldrig skulle göra om de inledde ett förhållande med en Svenska eller ifrån någon annan världsdel än Asien. Varför skulle inte en thailändska vilja ta del i det som dessa kvinnor vill och förverkliga sig själva? Har funderat lite på hur det skulle vara att leva med en thailändska och hur man skulle hantera alla olikheter. Måste finnas många utmaningar.

 

Jag funderar också mycket på hur era barn hantera allt detta och hur de ser på sig själv. Har de haft problem med sin identitet och känner att de har svårt att hitta sin plats i livet och samhället? Har de möts av många fördomar och haft det jobbigt i skolan? Om de har känt av att två kulturer krockar hemma? De måste ha många frågor de också i allt detta. 

 

Till många mäns och mitt eget försvar får jag väl säga att det är otrolig skillnad kulturmässigt på många plan och det gör det svårt att ha ett förhållande med en thai på samma plan som med en svensk tjej, min erfarenhet är också att om hon kommer från en annan socialgrupp och bakgrund än den de flesta från Isaan kommer ifrån desto lättare går det att ha ett "jämlikt" förhållande...
Angående barn så är jag mycket inne på att mycket ligger i blodet om du förstår vad jag menar, är modern och fadern några hyvens typer så brukar barnen också bli det, sedan kan man ta bort de värsta kanterna med en bra uppfostran med strama tyglar angående vad man får och vad man inte får göra. 
Angående mobbing etc. så är det inget mina barn har blivit utsatta pga sitt ursprung och mina två äldsta och speciellt min son kan utan vidare tas för att komma ifrån något MENA-land men han har ALDRIG varken i skolan, arbetslivet eller på puben blivit diskriminerad på något sätt utan mer tvärt om han har fått mycket respekt för den han är och den kunskapen han har inom sitt yrke som maskiningenjör.

 

[HuaHindinnge]

1 timme sedan, skrev AnTove:

Tack! Du ska vara väldigt glad över att du är så medveten som du är om dina egna brister och framför allt att du går in så mycket för att vara en bra pappa. Det märks att du har tänkt mycket på det.

Har tänkt en del på hur annorlunda många mäns inställning är när de får in i ett förhållande med en thailändska. De drar slutsater som de aldrig skulle göra om de inledde ett förhållande med en Svenska eller ifrån någon annan världsdel än Asien. Varför skulle inte en thailändska vilja ta del i det som dessa kvinnor vill och förverkliga sig själva? Har funderat lite på hur det skulle vara att leva med en thailändska och hur man skulle hantera alla olikheter. Måste finnas många utmaningar.

 

Jag funderar också mycket på hur era barn hantera allt detta och hur de ser på sig själv. Har de haft problem med sin identitet och känner att de har svårt att hitta sin plats i livet och samhället? Har de möts av många fördomar och haft det jobbigt i skolan? Om de har känt av att två kulturer krockar hemma? De måste ha många frågor de också i allt detta. 

Mitt ex fick alla möjligheter att vara delaktig i döttrarnas, både sin egen och våran gemensamma, aktiviteter men hon ville inte. T.ex. prata om vad som går hänt i skolan eller om kompisar och livet rent allmänt.

 

Hade jag varit mindre närvarande eller om mitt ex hade varit mera närvarande så hade döttrarna säkert tyckt bättre om hon som mamma. 

 

Vill tillägga att mitt ex älskar sina döttrar och vill träffa dom oftare än vad de vill.

Ändrades Maj 14, 2018 av HuaHindinnge

[Atom]

Barnuppfostran är ett mycket intressant ämne och ett "jobb" som får hjärnkirurgi att verka enkelt. Jag tror de flesta infödda svenska par bråkar om uppfostran och ganska många misslyckas till en mindre eller större del. Är man då två personer från olika världsdelar och med helt olika bakgrund så är givetvis risken för problem ännu större men också möjligheten att det blir riktigt bra är större; just på grund av olikheterna. Jag applåderar verkligen de som flyttat med sin frus tidigare barn till Sverige och lyckats göra något bra av situationen. Är det dessutom ett barn som redan börjat närma sig tonåren och kanske haft en barndom med åldrade mor/farföräldrar i en eftersatt byskola så är bedriften ännu större; tveksamt om jag skulle haft tålamodet att fixa det.

 

Som några påpekat så är det givetvis gigantiska skillnader på om mamman är underklass i en fattig by eller överklass i Bangkok; både sociala och ekonomiska förutsättningar är så annorlunda att det egentligen inte finns några likheter. Det jag sett i min by, som ändå är relativt välmående, är att de flesta föräldrar ofta är väldigt ambitiösa som föräldrar när barnen är små. Lyckas de bara hålla ihop så blir det nog oftast en rätt schysst uppväxt men det verkar finnas en tendens att tappa det där riktiga intresset i barnet när det är i 10-årsåldern; när det står klart att deras barn inte är vackert nog att bli modell, atletisk nog att ta OS-guld eller intelligent nog att få ett stipendium till Harvard. Efter det får ungarna göra lite som de vill och inte helt sällan blir det just ingenting.

 

Medelklassen i Bangkok spenderar, enligt någon artikel jag läste, störst andel av sin disponibla inkomst i hela världen på sina barns utbildning. Där slår det ofta över åt andra hållet; barnen drillas så hårt att de ofta bränns ut innan allvaret ens egentligen borde börjat, och oftast blir det i slutändan inget av dem heller. 

 

Överklassen, som ofta själva är utbildade i väst, har en syn som är liknande vår men är oftast också ganska pushiga och väldigt överbeskyddande; få av morsorna har något egentligt jobb och barnen blir ofta deras "projekt" och de är med överallt och bestämmer, överser och ingriper för att styra barnen "rätt".

 

Det alla grupperna har gemensamt, och som några har varit inne på, är att thailändska mammor (nästan helt utan undantag) är dåliga på att leka med sina barn. Frugan har alltid varit en väldigt dedikerad mor som aldrig missat några föräldramöten eller basketmatcher plus att hon gör allt markarbete prickfritt då jag sällan är hemma. Hon vet att hon borde ha lekt med dottern, hon gick ju på alla ytterst pedagogiska föreläsningarna på skolan, men hon, hennes släktingar och kompisar lekte aldrig med sina föräldrar när de var små så det blir bara onaturligt när de försöker.

 

Nu är dottern 12 år så det behövs inte så mycket lekar längre och det är nog bra. Frugan växte upp relativt enkelt men som enda barnet och med två statligt anställda föräldrar så hade hon det ändå finansiellt bättre än majoriteten av alla thailändska barn, även om det aldrig fanns tillstymmelse till lyx. Jämfört med vår dotters uppväxt är ändå skillnaden milsvid och med alla tekniska framsteg i form av sociala medier etc så tror jag alla föräldrar har rätt svårt att relatera till sin egen uppväxt; man får helt enkelt lägga ned den tid som krävs och göra sitt bästa. 

[Oregistrerad]

On 2018-05-13 at 21:32, skrev andrejsdenruskige:

Kärringen kallar mig för dinosaurie. 

Say no more 

Liten hjärna o stor kropp eller 🤡  😜

[andrejsdenruskige]

Liten hjärna o stor kropp eller 🤡  [emoji12]

Det och i tillägg att jag har åldern inne.

[Atom]

On ‎5‎/‎14‎/‎2018 at 3:36 PM, bob said:

Ett problem som jag har märkt många farangmän gör och som jag själv har gjort det är att de stöter bort den andra hälften när det kommer till barnuppfostran, ekonomi etc. Det ända de anser att frun klarar av det är att laga mat och städa... Självklart finns det mycket man kan klaga på när det kommer thai och deras barnuppfostran men om man hjälps åt och visar till hur de gör i Sverige så tycker jag att de oftast försöker få till det. För vad man en tror så älskar de sina barn lika mycket som vi gör.
Min nuvarande fru som har jobbat på dagis i Norge ser hur de norska föräldrarna gör och förstår att barn behöver komma ut varje dag, ha ett intresse typ sport eller liknande, behöver stimuleras via att läsa till dem innan de skall sova tex, träffa andra barn för lek och socialt samspel mm. Dels lär hon av andra föräldrar men det viktigaste tror jag är att du som man visar och förklarar och ger dem en chans att försöka, att bara tänka "nej det där klarar de inte av" självklart klarar de inte av det men en sådan inställning från mannen. 

Så ge dem chansen att bli självständiga när det kommer till jobb, barn, familj, pengar etc. så går det ofta bra, självklart finns det hopplösa fall men det gör det bland svenska tjejer också... 😉.

Jag vill också tro att många västerlänningar underskattar sina thaifruars förmåga; motsatsen vore ju att de av någon anledning gift sig med en ytterst obegåvad kvinna, och det verkar ju rätt korkat om de själva är normalbegåvade. Att en thaikvinna som aldrig lämnat Nakhon Nowhere inledningsvis har svårt att förstå hur det fungerar i det fantastiska men ack så komplicerade Sverige kan man ju lätt förstå. Att det inte skulle finnas något russin att plocka ur den thailändska kakan känns dock osannolikt; personligen skulle jag säga att vi inom vissa områden är nästan helt Tom Yang Kung och inom andra områden är hardcore köttbullar och potatis. 1+1 ska ju helst bli 3, inte 1.  

[Jive]

Om vi då backar ett tag till trådens rubrik (åldersskillnad), så saknar jag en viktig bit i alla inlägg här - sexet. Vid stor åldersskillnad kommer det faktum att få stor betydelse, att männens sexlust avtar med ålder och att då den yngre kvinnan plötsligt står där med sin sexlust och en man som är helt ointresserad av sex. Det tycker jag kan vara en tillräcklig anledning till att inte förespråka stor åldersskillnad.

[ArneMorales]

Tror att du missat något Jive.

Många  mäns sexlust avtar inte med ålden.

Just  det,  på grund av att de har en betydligt yngre kvinna.

Ändrades Maj 18, 2018 av ArneMorales

[Jive]

17 minuter sedan, skrev ArneMorales:

Tror att du missat något Jive.

Många  mäns sexlust avtar inte med ålden.

Just  det,  på grund av att de har en betydligt yngre kvinna.

Jo, de flesta mäns sexlust avtar faktiskt med åren, men blir mest påtaglig ganska högt upp i åren. Ett naturligt faktum som jag har fått bekräftat av många gubbar i min ålder.

[Tommy]

Kort svar 8-10 år är helt OK!

 

Lite längre svar som gäller flickvänner, för hustrur stadgas annat, man vill väl inte alltid byta fru vartannat år???

 

Regel: skillnaden i ålder mellan Pojkvän och Flickvän bör vara ungefär: Halva mannens ålder PLUS 7 år.

 

Om ni är 14 år, så bör ni vara jämngamla (14/2 = 7, 7+7=14), är Mannen 50 år, så bör kvinnan vara 25 (hälften av 50, för er utan kalkylator)+7 år=32 år gammal.

 

 

MVH

 

Ändrades Maj 18, 2018 av Tommy