Pension

[apknug]

Kombinationen avdragsrätt vid insättning till sparandet och 0% skatt vid uttaget, som i fallet Portugal, är natruligtvis en bra utgångspunkt. Kruxet är dock att det är svårt att ge råd över en så lång tidsperiod som upp till 40 år, avdragsmöjligheter ändras, skattesatser och möjlighet till skattefria uttag likaså. Detta medans man har sitt sparande låst till 55 års ålder. Dessa lösningar är nog bra om man under några år kan skyffla in 35%av lönen i en tjänstepension för att sen pipa te portugal och ta ut den skattefritt, som Ylva lias fd VD.

För vanliga dödliga är ett obundet sparande i KF eller ISK ett bra alternativ.

Sitter man på bolag blir spelplanen lite större dock.

[sarne]

Detta är ett svårt "kapitel"!

Du skriver att du betalt tre olika men du har ju bara haft avdragsrätt för begränsade belopp!

Har du tagit "gamblingförsäkring" ökar de enormt mycket mer än de med efterlevandeskydd. Arvsvinsterna är större än den vanliga kapitaltillväxten i försäkringen.

Klart är dock att detta varit banker/försäkringsbolags stora kassako under många år.

Skandalen är ju att alla lurat människor som tjänat under brytpunkten att spara med hänsyn till avdragsrätten. En ren förlustaffär mot att ha haft ett eget sparande.

Nu är det ju uttaget som ska beskattas och Portugal har 0 % i skatt på privata pensionsförsäkringar ( kravet är att du befinner dig i landet 180 dagar/år, så det går att kombinera med Thailand också!). Vilket gjort att många skriver sig där och gör maxuttag för att sedan flytta permanent till tex. Thailand, och faktisk flyttar många hem till Sverige igen med alla privata pensioner fria och 0-beskattade!

Egentligen ska man spara mycket när man är ung och sedan minska för att upphöra när man passerat 55 år. Detta för att hävstångseffekten är för liten till pensionsdagen.

Kommenterar ditt inlägg så här:

- Två av försäkringarna var ju engångsbelopp 89/90/92. Jag har aldrig betalat högre belopp än max avdragsrätt förutom något enstaka år, 1999 samt något år efter sänkningen till max 12.000 kr avdrag. Dock bara en tusenlapp över, så det spelar ingen roll.

 

- Jag har haft efterlevandeskydd hela vägen. Det blir skillnad i slutänden. Förklara gärna hur du menar med arvsvinsterna i det sammanhanget! 

 

- Som jag skriver, vår tids största bedrägeri.  Jag har som tur är haft inkomster över brytpunkten annars vore det precis som du skriver en ännu sämre "affär".

 

- Vad som gäller Portugal har du fel. Det är enbart pensionsinkomst från privat sektor (ITP räknas dit) som är helt skattebefriad, enligt skatteavtal mellan Portugal-Sverige.Man kan ju undra varför Sverige gått med på det här.

Så här är reglerna:

Totaleffekten av portugisisk intern rätt, svensk intern rätt och skatteavtalet Sverige-Portugal blir därmed, givet att du även kvalificerar dig för NHR-status i Portugal, att:

1. Allmän pension ("orangea kuvertet") beskattas med SINK, 20 % skatt
2. Tjänstepension p g a arbete inom offentlig sektor beskattas med SINK, 20 % skatt
3. Privata pensionsförsäkringar och IPS beskattas med SINK, 20 % skatt
4. Tjänstepension p g a arbete inom privat sektor beskattas inte alls, vare sig i Sverige eller i Portugal.

I mitt fall nöjer jag mig med att betala 20% SINKskatt, bo i Thailand. Jag har dock träffat folk som bosatt sig (på papperet?) i Portugal men tillbringar mesta tiden annorstädes

[kuai]

- Jag har haft efterlevandeskydd hela vägen. Det blir skillnad i slutänden. Förklara gärna hur du menar med arvsvinsterna i det sammanhanget!

- Vad som gäller Portugal har du fel. Det är enbart pensionsinkomst från privat sektor (ITP räknas dit) som är helt skattebefriad, enligt skatteavtal mellan Portugal-Sverige.

1. Det jag benämner "gamblingförsäkring" är pensionsförsäkringar utan efterlevandeskydd. De stiger enormt genom varje års arvsvinster.

"Arvsvinst - Om man avlider och har en försäkring utan återbetalningsskydd betalas ingen pension ut till efterlevande. Istället går de sparade pensionspengarna till övriga personer i pensionsförsäkringskollektivet. Detta kallas arvsvinst. Försäkringar med arvsvinst kompenseras för denna risk vilket gör att pensionen blir något högre än den annars skulle bli."

Källa: KPK, förklaring till värdebesked, 1986.

Detta gör att i årssammanställningarna utgör arvsvinsten en allt större del! Jag har inte efterlevandeskydd på vare sig privat pensionsförsäkring eller privat tjänstepensionsförsäkring.

2. Du har helt rätt när det gäller vilken pension som har noll i skatt. Fel av mig, det skulle stått privata tjänstepensionsförsäkringar eller som du

Googlat fram (http://sparsamskatt.se/lander/Portugal), tjänstepension pga arbete i privat sektor. Eller som det står i mitt privata försäkringsavtal (tjänstepension), "Försäkringen är tecknad i samband med tjänst".

Ändrades Mars 2, 2014 av kuai

[sarne]

Jag kom ihåg att arvsvinst delades mellan andra i samma grupp, i till exempel den premiepensionen. Att däremot privata försäkringar liksom tjänstepension delar arvsvinsten bara mellan de som inte har återbetalningsskydd hade jag glömt. Detta eftersom min situation alltid varit att jag valt efterlevandeskydd och även fortsätter ha det framöver. Min hustru är yngre än mig och kommer att få en liten livslång månadspeng från min tjänstpension.  

Googlade fram en intressant artikel i ämnet. Kanske något för er andra nyblivna pensionärer.

 

Utdrag från Privata Affärer nr 3:

Det handlar om återbetalningsskyddetsom gör att dina efterlevande får ditt pensionskapital om du avlider i förtid. Det är något som kan vara bra om du har små barn och din partner inte tjänar så bra. Skulle du avlida får familjen helt enkelt en bättre ekonomi med hjälp av återbetalningsskyddet.

Om du inte har återbetalningsskydd så får din familj inga pengar om du dör i förtid. Istället delas ditt pensionskapital ut till andra pensionsspararna som också saknar återbetalningsskydd. Detta kallas för arvsvinster.

Lägre pension med skydd

I praktiken innebär detta också att pensionen blir lägre om du har återbetalningsskydd. Men som systemet är konstruerat så är det först när du kommer upp i pensionsåldern som återbetalningsskyddet börjar ”kosta”.

Pengarna från avlidna pensionssparare som saknat återbetalningsskydd delas nämligen mellan sparare som tillhör samma årskull. Med andra ord får en 35-åring som saknar återbetalningsskydd försvinnande lite pengar i form av arvsvinster eftersom få 35-åringar avlider.

Däremot är arvsvinsterna desto större i äldre årskullar och då blir ”kostnaden” i form av uteblivna arvsvinster desto högre. När man närmar sig pensionsåldern kan det därför vara läge att fundera på om man verkligen behöver återbetalningsskyddet eller om man hellre vill ta del av arvsvinsterna.

Öka pensionen med 10 procent

Enligt beräkningar från Skandia kan en pensionssparare med tjänstepension ITP öka sin pension med upp till 10 procent genom att ta bort återbetalningsskyddet när man går i pension.

Men Skandias undersökning visar också att bara 19 procent av nyblivna pensionärer vet om de har återbetalningsskydd i sin tjänstepension eller inte. Därmed riskerar många att gå miste om extra pension.

– Vikten av att se över sina pensionsavtal är något de flesta pensionssparare inte känner till – och det finns väldigt många som skulle tjäna på att välja bort just återbetalningsskyddet.  Men eftersom få känner till de valmöjligheter som finns inför pensionen så missar många att välja bort skyddet och att höja sin pension med runt tio procent, säger Mattias Munter, pensionsekonom på Skandia.

[Bananen]

Är inte jag som är författare till texten nedan, men den var ganska intressant och träffande och passar fint in i denna tråd tycker jag.

 

 

 

I landet Lagom arbetade A, B och C. A arbetade i 40 år och satte av 50.000 kr om året till den gemensamma pensionskassan. B arbetade i 30 år och satte av 40.000 om året. C slutligen, som varit delvis hemma med barn och också varit sjuklig, satte av 35.000 kr i 20 år. Pensionskassan skulle sammanlagt komma att innehålla 3,9 miljoner.

 

 

Alla räknade med att behöva ta ut pension i 13 år var, och att dela lika. Det skulle bli 100,000 kr om året till var och en av dem, och alla var nöjda, även om A emellanåt klagade på att han skulle få sin standard rejält sänkt jämfört med när han arbetade.

Då beslutade landets ledning att Lagom skulle få två nya medborgare, D och E. De anlände vid vuxen ålder och började jobba vid 40. De lyckades väl, och kom att bli riktigt välavlönade. Under 25 år satte de av 40,000 om året var, sammanlagt hela 2 miljoner! Nu uppgick den gemensamma pensionskassan därför till 5,9 miljoner, och regeringen sade att det var rena vinsten.

När pensionsdagen kom skulle alla fem dela på 5,9 miljoner i 13 år. Regeringen bestämde att alla liksom tidigare skulle dela lika enligt principen om alla människors lika värde. Finansminister Strikt tog fram sin miniräknare. Men hur han än räknade kunde han inte komma fram till annat än att alla skulle få 90.769 kr var om året.

Pensionerna för A, B och C fick därför sänkas med nästan 10%. Men D och E var glada, ty de upptäckte att de sammanlagt skulle få ut 1.180.000 kr var, dvs hela 18% mer än de satt av under sin yrkesverksamma tid. De ansåg att landet Lagom var väldigt generöst, och röstade därför troget på det Socialdemografiska Partiet, som ständigt påpekade hur endast de representerade rättvisan, medan den så kallade högern var egoistisk.

Men den socialdemografiska regeringen insåg att pensionsutfallet inte var rimligt. De kunde få opinionen emot sig och kanske förlora regeringsmakten. Därför bestämde man sig för att reformera pensionssystemet. Det var mycket enkelt – regeringen drog helt enkelt in den samlade pensionskassan på 5,9 miljoner i skatt, och införde istället ett kedjebrevssystem. Man utlovade ett ”rättvist” pensionssystem utan några sänkningar av pensionen för A, B och C. Alla skulle få samma höga pension – 100.000 kr om året! – och dessutom hela livet ut. Pensionsutgifterna skulle betalas direkt ur de skatter och avgifter nästa generation betalde in.

 

I landet Lagom gick så pensionsspelet in på andra varvet. Socialdemograferna hade räknat ut att landets medborgare, A, B, och C, samt D och E, som nu hade naturaliserats, alla skulle betala in 60.000 kr om året i pensionsavgifter, utöver de 120.000 kr om året de ändå måste betala in i inkomstskatt. Plus, naturligtvis, 30.000 i löneskatt, 30.000 i moms, och 7.000 i punktskatter, energiskatt, fastighetsskatt, alkoholskatt, fordonsskatt, koldioxidskatt, reavinstskatt, gröna elcertifikat, särskild tobaksskatt på snus, och trängselskatt mellan 06:30 och 18:30.

Skatterna höjdes därför kraftigt, och den offentliga sektorn växte till att omfatta mer än hälften av landets totala ekonomi. Välfärden byggdes ut, med vård, skola och omsorg och trygghet åt alla, eftersom ingen längre kunde spara på egen hand. Socialdemograferna sade att ”sparandet ska vara offentligt”, men utlovade guld och gröna skogar till de äldre som ”byggt landet”.

 

Men när det blev pensionsdags i slutet på andra varvet i välfärdslandet Lagoms pensionsspel visade det sig att A, B och C precis som tidigare hade arbetat 40, 30 respektive 20 år, och att D och E arbetat 30 år. Alla hade betalat skatt, men pensionsavgifterna uppgick ändå inte till det förväntade beloppet. Det borde vara 9 miljoner kr, men kassan uppgick endast till 8 miljoner, då det numera förekom en del skattefusk. Men 8 miljoner var ju ändå väldigt mycket mer än de futtiga 5,9 miljoner man förfogat över under pensionsspelets förra varv.

”Rena vinsten!”, sade vänstern.

”Vi har lagt på hög!”, sade högern.

Men allt var inte frid och fröjd. Det visade sig nämligen att medellivslängden var 85 år, med pension vid 65, så statens pensionsintäkter på 8 miljoner fördelat lika på A, B, C, D, och E skulle ge en pension på 80,000 kr om året. Det var inte bara mindre än de utlovade 100.000 utan till och med mindre än de där 90.769 kronorna man hade disponerat innan kedjebrevet startade.

Socialdemograferna kände viss vanmakt, men såg sig tvingade att sänka den utlovade pensionen från 100.000 om året till 90.000. Då pengar fortfarande saknades fick man även höja skatten och lita på att inflationen gjorde resten – man delade alltså ut 90.000 kr per pensionär, men då penningvärdet fallit var värdet endast 80.000. Levnadsstandarden sjönk därför i landet Lagom.

 

När pensionsspelet gick in på tredje varvet förlorade inte oväntat Socialdemograferna makten, och en ny koalitionsregering under namnet Mesalliansen tog över. De beslöt att reformera pensionssystemet, men behöll kedjebrevsprincipen. Statsminister Renfäll och finansminister Burgen gjorde en närmare analys. Det hela skulle fungera om man dels behöll det skyhöga skattetrycket, och dels höjde pensionsåldern till 75 år. I alla fall om befolkningen ständigt växte, precis som i tredje världen. De skickade ut sin unga näringsminister Blaadh för att förklara att landet egentligen borde ha 30 till 40 miljoner medborgare.

”Det var inte A, B, C, D och E som byggde landet” förklarade hon. ”Nej, utvecklingen har kommit utifrån! Därför säger vi: Kom hit!”

Mesalliansen beslöt att landet Lagom skulle få fem nya medborgare, F, G, H, I och J. De kom från fjärran länder och hade hört talas om landet Lagoms generösa välfärdssystem. Lagom utlovade inte bara 100.000 kr om året i pension, utan dessutom generösa bidrag på 22.768 kr i månaden om man lärde sig tala det lagomska språket. Och skulle pengarna inte räcka kunde man alltid gå till Diskrimineringsmydigheten, som hjälpte till att stämma A, B, och C, samt även D och E, om man behövde dryga ut kassan.

Massmedia sade att F, G, H, I och J var berikande, och statsminister Renfäll sade att landet blivit mycket mer spännande, inte minst med tanke på att brottsstatistiken rusat i höjden. Finansminister Burgen reste till Afrika och förklarade att Lagom inom bara tjugo år skulle bli minst lika färggrant som Afrika, och att lagomiterna hade mycket att lära sig där nere. Renfäll ville inte vara sämre och lät arbetsmarknadsdirektör Bermudas Triangeles-Svanesång öppna kontor i Afrika så att folk där skulle lära sig söka bidrag och arbete i Lagom. Befolkningen måste ju öka, så att det blev fler pensioner att dela ut.

 

När pensionsspelets tredje varv gick mot sitt slut visade det sig att A, B, C, D och E hade lyckats betala in hela 10 miljoner kronor i pensionsavgifter. Tillväxt och rationaliseringar hade till och med slagit inflationen! Det var helt enastående! Renfäll sade att det visade hur stark arbetslinjen var, och valde fortsättningsvis att kalla sig för stridsåsna.

Men likväl var allt inte gott och väl. Visserligen hade F och G arbetat, men de hade kommit till Lagom vid 30 års ålder och inte kommit ut på arbetsmarknaden förrän vid 40, så de hade endast jobbat 25 år och satt av 60,000 kr om året, sammanlagt 3 miljoner. Det var ändå rena vinsten sade regeringen, ty pensionskassan skulle nu uppgå till 13 miljoner. Det var ju mycket mer än 8 miljoner.

Det var bara ett problem. H hade arbetat svart och inte betalt in några avgifter. Och I och J hade inte arbetat alls, då de inte tilläts arbeta utanför hemmet. Men de skulle ändå få ut sin pension som utlovat i välfärdslandet Lagom. Nu skulle A, B, C, D, E, F, G, H, I, och J dela på 13 miljoner i tjugo år. Finansminister Burgen tog fram sin miniräknare och kom fram till det självklara – det skulle bli 65.000 kr om året per person.

”Sextifemtusen!” utbrast Burgen. ”Det är ju för sjutton mindre än hundratusen! Mindre än 90.769 och till och med mindre än åttitusen! Rena förlusten – eller kanske vinsten, om man säger så!”

 

Renfäll gick ut i media och sade att han nu skulle öppna för att arbeta till 75 år. Vissa proteströster kunde höras. Till de mer akademiska hörde de kända ekonomerna Assar Bäcklund och Timo Sundial, som hade studerat i Chicago och kanske sneglat på Milton Friedman och Friedrich Hayek. ”Detta går inte!” sade de. ”Systemet är inte hållbart.”

Men Renfäll ville inte lyssna på det örat. ”I den politiska aritmetiken räknar vi inte kronor och ören”, sade han. ”Vi räknar röster!”

Och vi kan inte gynna den unkna människosyn som ifrågasätter alla likvärdiga människors rätt att bo i Lagom. Vi är överens med Socialdemograferna, Vänsterbackarna (mlk-r), Centralkommittepartiet, Befolkningspartiet Lögnarna och Miljöpartiet de Blåögda om att alla gränser ska bort med start i Bryssel. Vi ska ha ännu fler medborgare, K, L, M, N och O!

 

Inför pensionsspelets fjärde varv fortsatte Lagom att betala ut 100.000 kr per person och år, samt att ge frikostiga bidrag till de nylagomska medborgarna K, L, M, N och O. Istället drog man ned på sjukvård, försvar, skolor, universitet och tandvård, fast bara för A, B, C, D och E. Man gjorde det lättare för entreprenörer som A att direkt ur skattemedel driva mottagningsanläggningar för K, L, M, N och O, samt P, Q, R, S, T, U och V, som kommit ensamma till Lagom för att åka tunnelbana, och helt enkelt saknade papper på precis allt och mer därtill. Som kompensation för sin papperslöshet fick de gratis körkortsutbildning betald av Lagom.

Finansieringen sköttes enkelt, genom att A, B, C, D och E fick arbeta till 75, och därefter endast fick en reducerad pension om 50.000 kr per person och år. De kunde ju anses ha sparat egna pengar, sade Förskingringskassans generaldirektör. Alla protesterade, utom befolkningsentreprenören A, som fått sitt på det torra på någon avlägsen kanalö, dit han fört sina stora vinster från AB Asylslott & Herrgård, och där skatterna inte var särskilt betungande.

 

Media och politiker påstod att Lagom var ett rikt land. Därför var B, C, D, och E strukturella rasister som inte ville dela med sig av sin magra pension. Det var kränkande. En högskola som var särskilt intresserad av rasfrågor började bedriva kritiska vithetsstudier. Studierna syftade till att på regeringens uppdrag skuldbelägga B, C, D, och E, som kallade sig Lagomdemokrater och menade att de på något sätt skulle ha särskild rätt till landet Lagoms resurser.

Men så var det inte. Alla i landet Lagoms ledning var överens om att Lagoms resurser tillhörde dem som inte var födda i Lagom, och särskilt dem som inte ens var födda i Lagoms världsdel. En professor i vänstersociologi på ett normkritiskt universitet i norra Lagom gick ut och sade att det bästa vore om B, C, D och E dog så snart de slutat arbeta, eftersom de var fördomsfulla och dessutom kostade pensionsmedel, som istället kunde komma P, Q, R, S, T, U, V, W, och X, Y, Z till del. Ja, X, Y och Z hade förstås inte kommit än, men väntades inom kort anlända till Lagomlanda AirPUT.

 

På femte varvet kollapsade pensionssystemet och Lagom blev allt fattigare. För att råda bot på fattigdomen satsade Lagoms Statstelevision på ett populärt frågesportprogram.

Programmet kallades Vem vill bli pensionär? Varje fredag satt en ny kandidat på förhörsstolen. Allt hen behövde göra var att besvara tio frågor politiskt korrekt.

Det lyckades nästan varje vecka. Och högsta vinsten var en pension om 100.000 kr per år i tretton år! På så sätt fick förra välfärdslandet Lagom till sist en liten pensionselit, som omfattade nästan 50 nya pensionärer varje år, med samma villkor som det ibland påstods att alla människor hade åtnjutit i Lagom på 1900-talet. Men det var förstås innan Lagoms blev humanitär stormakt och pensionärerna drabbades av vanmakt.

Utöver dessa få tursamma nya pensionärer hade tiotusentals andra genom sin betydelsefulla gärning i politiken redan erhållit furstliga pensioner för evig tid.

[Kenneth4618]

Är inte jag som är författare till texten nedan, men den var ganska intressant och träffande och passar fint in i denna tråd tycker jag.

 

 

 

I landet Lagom arbetade A, B och C. A arbetade i 40 år och satte av 50.000 kr om året till den gemensamma pensionskassan. B arbetade i 30 år och satte av 40.000 om året. C slutligen, som varit delvis hemma med barn och också varit sjuklig, satte av 35.000 kr i 20 år. Pensionskassan skulle sammanlagt komma att innehålla 3,9 miljoner.

 

 

Alla räknade med att behöva ta ut pension i 13 år var, och att dela lika. Det skulle bli 100,000 kr om året till var och en av dem, och alla var nöjda, även om A emellanåt klagade på att han skulle få sin standard rejält sänkt jämfört med när han arbetade.

Då beslutade landets ledning att Lagom skulle få två nya medborgare, D och E. De anlände vid vuxen ålder och började jobba vid 40. De lyckades väl, och kom att bli riktigt välavlönade. Under 25 år satte de av 40,000 om året var, sammanlagt hela 2 miljoner! Nu uppgick den gemensamma pensionskassan därför till 5,9 miljoner, och regeringen sade att det var rena vinsten.

När pensionsdagen kom skulle alla fem dela på 5,9 miljoner i 13 år. Regeringen bestämde att alla liksom tidigare skulle dela lika enligt principen om alla människors lika värde. Finansminister Strikt tog fram sin miniräknare. Men hur han än räknade kunde han inte komma fram till annat än att alla skulle få 90.769 kr var om året.

Pensionerna för A, B och C fick därför sänkas med nästan 10%. Men D och E var glada, ty de upptäckte att de sammanlagt skulle få ut 1.180.000 kr var, dvs hela 18% mer än de satt av under sin yrkesverksamma tid. De ansåg att landet Lagom var väldigt generöst, och röstade därför troget på det Socialdemografiska Partiet, som ständigt påpekade hur endast de representerade rättvisan, medan den så kallade högern var egoistisk.

Men den socialdemografiska regeringen insåg att pensionsutfallet inte var rimligt. De kunde få opinionen emot sig och kanske förlora regeringsmakten. Därför bestämde man sig för att reformera pensionssystemet. Det var mycket enkelt – regeringen drog helt enkelt in den samlade pensionskassan på 5,9 miljoner i skatt, och införde istället ett kedjebrevssystem. Man utlovade ett ”rättvist” pensionssystem utan några sänkningar av pensionen för A, B och C. Alla skulle få samma höga pension – 100.000 kr om året! – och dessutom hela livet ut. Pensionsutgifterna skulle betalas direkt ur de skatter och avgifter nästa generation betalde in.

 

I landet Lagom gick så pensionsspelet in på andra varvet. Socialdemograferna hade räknat ut att landets medborgare, A, B, och C, samt D och E, som nu hade naturaliserats, alla skulle betala in 60.000 kr om året i pensionsavgifter, utöver de 120.000 kr om året de ändå måste betala in i inkomstskatt. Plus, naturligtvis, 30.000 i löneskatt, 30.000 i moms, och 7.000 i punktskatter, energiskatt, fastighetsskatt, alkoholskatt, fordonsskatt, koldioxidskatt, reavinstskatt, gröna elcertifikat, särskild tobaksskatt på snus, och trängselskatt mellan 06:30 och 18:30.

Skatterna höjdes därför kraftigt, och den offentliga sektorn växte till att omfatta mer än hälften av landets totala ekonomi. Välfärden byggdes ut, med vård, skola och omsorg och trygghet åt alla, eftersom ingen längre kunde spara på egen hand. Socialdemograferna sade att ”sparandet ska vara offentligt”, men utlovade guld och gröna skogar till de äldre som ”byggt landet”.

 

Men när det blev pensionsdags i slutet på andra varvet i välfärdslandet Lagoms pensionsspel visade det sig att A, B och C precis som tidigare hade arbetat 40, 30 respektive 20 år, och att D och E arbetat 30 år. Alla hade betalat skatt, men pensionsavgifterna uppgick ändå inte till det förväntade beloppet. Det borde vara 9 miljoner kr, men kassan uppgick endast till 8 miljoner, då det numera förekom en del skattefusk. Men 8 miljoner var ju ändå väldigt mycket mer än de futtiga 5,9 miljoner man förfogat över under pensionsspelets förra varv.

”Rena vinsten!”, sade vänstern.

”Vi har lagt på hög!”, sade högern.

Men allt var inte frid och fröjd. Det visade sig nämligen att medellivslängden var 85 år, med pension vid 65, så statens pensionsintäkter på 8 miljoner fördelat lika på A, B, C, D, och E skulle ge en pension på 80,000 kr om året. Det var inte bara mindre än de utlovade 100.000 utan till och med mindre än de där 90.769 kronorna man hade disponerat innan kedjebrevet startade.

Socialdemograferna kände viss vanmakt, men såg sig tvingade att sänka den utlovade pensionen från 100.000 om året till 90.000. Då pengar fortfarande saknades fick man även höja skatten och lita på att inflationen gjorde resten – man delade alltså ut 90.000 kr per pensionär, men då penningvärdet fallit var värdet endast 80.000. Levnadsstandarden sjönk därför i landet Lagom.

 

När pensionsspelet gick in på tredje varvet förlorade inte oväntat Socialdemograferna makten, och en ny koalitionsregering under namnet Mesalliansen tog över. De beslöt att reformera pensionssystemet, men behöll kedjebrevsprincipen. Statsminister Renfäll och finansminister Burgen gjorde en närmare analys. Det hela skulle fungera om man dels behöll det skyhöga skattetrycket, och dels höjde pensionsåldern till 75 år. I alla fall om befolkningen ständigt växte, precis som i tredje världen. De skickade ut sin unga näringsminister Blaadh för att förklara att landet egentligen borde ha 30 till 40 miljoner medborgare.

”Det var inte A, B, C, D och E som byggde landet” förklarade hon. ”Nej, utvecklingen har kommit utifrån! Därför säger vi: Kom hit!”

Mesalliansen beslöt att landet Lagom skulle få fem nya medborgare, F, G, H, I och J. De kom från fjärran länder och hade hört talas om landet Lagoms generösa välfärdssystem. Lagom utlovade inte bara 100.000 kr om året i pension, utan dessutom generösa bidrag på 22.768 kr i månaden om man lärde sig tala det lagomska språket. Och skulle pengarna inte räcka kunde man alltid gå till Diskrimineringsmydigheten, som hjälpte till att stämma A, B, och C, samt även D och E, om man behövde dryga ut kassan.

Massmedia sade att F, G, H, I och J var berikande, och statsminister Renfäll sade att landet blivit mycket mer spännande, inte minst med tanke på att brottsstatistiken rusat i höjden. Finansminister Burgen reste till Afrika och förklarade att Lagom inom bara tjugo år skulle bli minst lika färggrant som Afrika, och att lagomiterna hade mycket att lära sig där nere. Renfäll ville inte vara sämre och lät arbetsmarknadsdirektör Bermudas Triangeles-Svanesång öppna kontor i Afrika så att folk där skulle lära sig söka bidrag och arbete i Lagom. Befolkningen måste ju öka, så att det blev fler pensioner att dela ut.

 

När pensionsspelets tredje varv gick mot sitt slut visade det sig att A, B, C, D och E hade lyckats betala in hela 10 miljoner kronor i pensionsavgifter. Tillväxt och rationaliseringar hade till och med slagit inflationen! Det var helt enastående! Renfäll sade att det visade hur stark arbetslinjen var, och valde fortsättningsvis att kalla sig för stridsåsna.

Men likväl var allt inte gott och väl. Visserligen hade F och G arbetat, men de hade kommit till Lagom vid 30 års ålder och inte kommit ut på arbetsmarknaden förrän vid 40, så de hade endast jobbat 25 år och satt av 60,000 kr om året, sammanlagt 3 miljoner. Det var ändå rena vinsten sade regeringen, ty pensionskassan skulle nu uppgå till 13 miljoner. Det var ju mycket mer än 8 miljoner.

Det var bara ett problem. H hade arbetat svart och inte betalt in några avgifter. Och I och J hade inte arbetat alls, då de inte tilläts arbeta utanför hemmet. Men de skulle ändå få ut sin pension som utlovat i välfärdslandet Lagom. Nu skulle A, B, C, D, E, F, G, H, I, och J dela på 13 miljoner i tjugo år. Finansminister Burgen tog fram sin miniräknare och kom fram till det självklara – det skulle bli 65.000 kr om året per person.

”Sextifemtusen!” utbrast Burgen. ”Det är ju för sjutton mindre än hundratusen! Mindre än 90.769 och till och med mindre än åttitusen! Rena förlusten – eller kanske vinsten, om man säger så!”

 

Renfäll gick ut i media och sade att han nu skulle öppna för att arbeta till 75 år. Vissa proteströster kunde höras. Till de mer akademiska hörde de kända ekonomerna Assar Bäcklund och Timo Sundial, som hade studerat i Chicago och kanske sneglat på Milton Friedman och Friedrich Hayek. ”Detta går inte!” sade de. ”Systemet är inte hållbart.”

Men Renfäll ville inte lyssna på det örat. ”I den politiska aritmetiken räknar vi inte kronor och ören”, sade han. ”Vi räknar röster!”

Och vi kan inte gynna den unkna människosyn som ifrågasätter alla likvärdiga människors rätt att bo i Lagom. Vi är överens med Socialdemograferna, Vänsterbackarna (mlk-r), Centralkommittepartiet, Befolkningspartiet Lögnarna och Miljöpartiet de Blåögda om att alla gränser ska bort med start i Bryssel. Vi ska ha ännu fler medborgare, K, L, M, N och O!

 

Inför pensionsspelets fjärde varv fortsatte Lagom att betala ut 100.000 kr per person och år, samt att ge frikostiga bidrag till de nylagomska medborgarna K, L, M, N och O. Istället drog man ned på sjukvård, försvar, skolor, universitet och tandvård, fast bara för A, B, C, D och E. Man gjorde det lättare för entreprenörer som A att direkt ur skattemedel driva mottagningsanläggningar för K, L, M, N och O, samt P, Q, R, S, T, U och V, som kommit ensamma till Lagom för att åka tunnelbana, och helt enkelt saknade papper på precis allt och mer därtill. Som kompensation för sin papperslöshet fick de gratis körkortsutbildning betald av Lagom.

Finansieringen sköttes enkelt, genom att A, B, C, D och E fick arbeta till 75, och därefter endast fick en reducerad pension om 50.000 kr per person och år. De kunde ju anses ha sparat egna pengar, sade Förskingringskassans generaldirektör. Alla protesterade, utom befolkningsentreprenören A, som fått sitt på det torra på någon avlägsen kanalö, dit han fört sina stora vinster från AB Asylslott & Herrgård, och där skatterna inte var särskilt betungande.

 

Media och politiker påstod att Lagom var ett rikt land. Därför var B, C, D, och E strukturella rasister som inte ville dela med sig av sin magra pension. Det var kränkande. En högskola som var särskilt intresserad av rasfrågor började bedriva kritiska vithetsstudier. Studierna syftade till att på regeringens uppdrag skuldbelägga B, C, D, och E, som kallade sig Lagomdemokrater och menade att de på något sätt skulle ha särskild rätt till landet Lagoms resurser.

Men så var det inte. Alla i landet Lagoms ledning var överens om att Lagoms resurser tillhörde dem som inte var födda i Lagom, och särskilt dem som inte ens var födda i Lagoms världsdel. En professor i vänstersociologi på ett normkritiskt universitet i norra Lagom gick ut och sade att det bästa vore om B, C, D och E dog så snart de slutat arbeta, eftersom de var fördomsfulla och dessutom kostade pensionsmedel, som istället kunde komma P, Q, R, S, T, U, V, W, och X, Y, Z till del. Ja, X, Y och Z hade förstås inte kommit än, men väntades inom kort anlända till Lagomlanda AirPUT.

 

På femte varvet kollapsade pensionssystemet och Lagom blev allt fattigare. För att råda bot på fattigdomen satsade Lagoms Statstelevision på ett populärt frågesportprogram.

Programmet kallades Vem vill bli pensionär? Varje fredag satt en ny kandidat på förhörsstolen. Allt hen behövde göra var att besvara tio frågor politiskt korrekt.

Det lyckades nästan varje vecka. Och högsta vinsten var en pension om 100.000 kr per år i tretton år! På så sätt fick förra välfärdslandet Lagom till sist en liten pensionselit, som omfattade nästan 50 nya pensionärer varje år, med samma villkor som det ibland påstods att alla människor hade åtnjutit i Lagom på 1900-talet. Men det var förstås innan Lagoms blev humanitär stormakt och pensionärerna drabbades av vanmakt.

Utöver dessa få tursamma nya pensionärer hade tiotusentals andra genom sin betydelsefulla gärning i politiken redan erhållit furstliga pensioner för evig tid.

Kan vara bra och ange källa också

 

http://avpixlat.info/2014/03/03/vem-vill-bli-pensionar/

[Bananen]

Kan vara bra och ange källa också

 

http://avpixlat.info/2014/03/03/vem-vill-bli-pensionar/

Spelar det verkligen nån roll?

[Kenneth4618]

Spelar det verkligen nån roll?

Har du inte läst de politiska trådarna ??  Där kan man inte skriva någonting utan att ange källan

 

[kuai]

Spelar det verkligen nån roll?

"Källhänvisningar är särskilt viktiga vid sifferuppgifter, kontroversiella påståenden, värdeladdade ord och andra uppgifter som kan ifrågasättas. Källor bör läggas in när någon har ifrågasatt en uppgift, exempelvis om någon har lagt in wikikoden {{källa behövs}} efter en mening, som resulterar i kvalitetsmallen [källa behövs]. Om artikeln återger icke-neutrala åsikter är det viktigt att ange vem som har åsikten eller uppfattningen, att uppge källa för detta, och att även återge andra kända uppfattningar. Med källhänvisningar kan man dessutom påvisa att artikeln handlar om ett känt ämne som uppmärksammats i oberoende källor, och att den därför inte bör raderas från Wikipedia.

För att inte göra sig skyldig till plagiat och upphovsrättsintrång citerar man normalt inte långa stycken ur en upphovsrättsligt skyddad källa, utan man refererar källan, det vill säga sammanfattar och skriver om med egna ord. Plagiat kan upptäckas med verktyg för plagiatkontroll, och raderas då omedelbart.

När är det extra viktigt att ange en källa?[redigera wikitext]

Se även: Att redigera kontroversiella artiklar

När en uppgift ifrågasatts exempelvis med mallen {{källa behövs}}.

När siffror/statistik anges. Siffror brukar vara olika i olika verk, särskilt i kontroversiella ämnen. På så sätt vet nästa wikipedian var din uppgift kommer ifrån och kan komplettera med alternativa uppgifter.

När något värderas. När du skriver att Christian Hofmann von Hofmannswaldau och Daniel Caspar von Lohenstein är den tyska barockens viktigaste författare vill läsaren veta vem som gjort den värderingen.

När något tolkas. Wikipedia är inte platsen för din tolkning av konstverk och statistik; däremot bör viktiga tolkningar presenteras och den som gjort tolkningen anges.

När man skriver om en levande person. Det är viktigt att tänka på den personliga integriteten och inte publicera icke tidigare spridd information om någons privatliv. Se vidare Wikipedia:Artiklar om nu levande personer.

Obskyr information. Allt som är oväntat och inte allmänt känt bör styrkas med en källhänvisning. Annars är risken stor att informationen plockas bort.

Vid citat och referat för att ge upphovsmannen erkännande och således undvika upphovsrättsintrång. Notera att referat tenderar att förändras med tiden och divergera från vad som står i originaltexten, varför ett citat inom citattecken är att rekommendera i den löpande texten, eller i fotnoten.

Då artikeln innehåller motstridig information. Inom till exempel vetenskap och politik är det inte ovanligt med motstridiga uppgifter och påståenden.

Den viktigaste regeln: När din egen magkänsla säger dig att det du skriver kan komma att ifrågasättas eller plockas bort."

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Källhänvisningar

Eller info på denna länk:

http://infokoll.se/index.php/citat-och-kaellhaenvisning

Ändrades Mars 4, 2014 av kuai

[apknug]

Undrar just om avpixlat hävdar upphovsrätt till texten ifråga...det är väl en site som ingen verkar vilja ställa sig bakom

[Bananen]

Har du inte läst de politiska trådarna ??  Där kan man inte skriva någonting utan att ange källan

 

Hehe, brukar vara ganska noga med att ange källa, då en del man hänvisar till helt enkelt låter för otroligt för att vara sant och då givetvis blir ifrågasatt, i detta fallet tyckte jag inte det behövdes pga att texten var skriven ganska så skämtsamt samtidigt som den hade ett bra budskap, att det inte var ren och skär fakta trodde jag framgick, men så vart det tydligen inte.

 

Den som skrivit texten/insändaren gjorde det garanterat för att han ville att den skulle spridas, så det handlar knappast om upphovsrätts skyddat material, tyckte att innehållet var viktigare/intressantare än vart den kom ifrån, samt att en del blir så bajsnödiga när man nämner den stora rasistsajten avpixlat.

 

Men visst, finns ju folk som protesterar när man postar ett videoklipp från youtube som presenterar fakta pga att det är från youtube

[Fredrik T]

Detta är ett svårt "kapitel"!

Du skriver att du betalt tre olika men du har ju bara haft avdragsrätt för begränsade belopp!

Har du tagit "gamblingförsäkring" ökar de enormt mycket mer än de med efterlevandeskydd. Arvsvinsterna är större än den vanliga kapitaltillväxten i försäkringen.

Klart är dock att detta varit banker/försäkringsbolags stora kassako under många år.

Skandalen är ju att alla lurat människor som tjänat under brytpunkten att spara med hänsyn till avdragsrätten. En ren förlustaffär mot att ha haft ett eget sparande.

Nu är det ju uttaget som ska beskattas och Portugal har 0 % i skatt på privata pensionsförsäkringar ( kravet är att du befinner dig i landet 180 dagar/år, så det går att kombinera med Thailand också!). Vilket gjort att många skriver sig där och gör maxuttag för att sedan flytta permanent till tex. Thailand, och faktisk flyttar många hem till Sverige igen med alla privata pensioner fria och 0-beskattade!

Egentligen ska man spara mycket när man är ung och sedan minska för att upphöra när man passerat 55 år. Detta för att hävstångseffekten är för liten till pensionsdagen.

 

Ursäkta. Hade inte läst allt noga. 

Ändrades Mars 5, 2014 av Fredrik T

[Guardian]

Hej ! Vi fick betala höga pensionsavgifter för våra föräldrars pension när ATP infördes. Vi fick betala höga skatter för sjukvård skolor. Nu sk vi betala högre skatt än yngre som har stora jobbskatteavdrag. Dom största bidragstagarna i landet är våra politikerbroiler som är försörjda av våra skatter har fallskärmar gyllene pensionsavtal m.m. Dör vi så tillfaller våra pensioner systemet.

Fy bubblan

[Singha711]

Hej ! Vi fick betala höga pensionsavgifter för våra föräldrars pension när ATP infördes. Vi fick betala höga skatter för sjukvård skolor. Nu sk vi betala högre skatt än yngre som har stora jobbskatteavdrag. Dom största bidragstagarna i landet är våra politikerbroiler som är försörjda av våra skatter har fallskärmar gyllene pensionsavtal m.m. Dör vi så tillfaller våra pensioner systemet.

Fy bubblan

 

Kan inte riktigt hålla med, åtminstone ang. uppfattning att vi, dvs dagens pensionärer, skulle vara en misslyckad och dubbelbestraffad generation i pensionshänseende.

 

Tvärtom är det utan tvekan så att den relativa kostnaden att trygga sin ålderdom är betydlig högre för den nu arbetande generationen.

 

Bl.a. beror det på att efterkrigsgenerationen hade en i historien exempellös förräntning på pensionskapitalet pga av den i decennier ihållande kraftiga utveckling av ekonomin. Och hade inte politikerna under tex 70-talet "nallat i pensionsburken" för att finansiera konsumtion, så hade vara pensioner kunnat vara ännu högre.

 

Ja, jag får nu ca 300 kr mindre i månaden pga pensionsbromsen som jag betraktar som ett viktigt styrinstrument för att hålla systemet i balans. Jag kan leva med det eftersom alternativet hade varit inflation och därmed en betydlig större urholkning av min köpkraft.

 

//Singha711

[1609offe]

Kan inte riktigt hålla med, åtminstone ang. uppfattning att vi, dvs dagens pensionärer, skulle vara en misslyckad och dubbelbestraffad generation i pensionshänseende.

 

Tvärtom är det utan tvekan så att den relativa kostnaden att trygga sin ålderdom är betydlig högre för den nu arbetande generationen.

 

Bl.a. beror det på att efterkrigsgenerationen hade en i historien exempellös förräntning på pensionskapitalet pga av den i decennier ihållande kraftiga utveckling av ekonomin. Och hade inte politikerna under tex 70-talet "nallat i pensionsburken" för att finansiera konsumtion, så hade vara pensioner kunnat vara ännu högre.

 

Ja, jag får nu ca 300 kr mindre i månaden pga pensionsbromsen som jag betraktar som ett viktigt styrinstrument för att hålla systemet i balans. Jag kan leva med det eftersom alternativet hade varit inflation och därmed en betydlig större urholkning av min köpkraft.

 

//Singha711

Som sagt om förrätning Jag började jobba vid 15år har gått på tillägsundervisning i 3 år Mina ungar började vi 28 o 26år Dettta gäller många av 80taliser o yngre

Offe

[apknug]

Det är ett stort problem då ingen individ har ett giltigt kontrakt med pensionsutställare staten, när som kan villkoren ändras, omöjligt att överblicka. Det som verkar vara allmängiltigt är att för små avsättningar görs.

Ett alternativ kan vara att inte göra några allmänna avsättningar utan spara allt privat.

[lenno]

2014-03-12  

Investeringssparkonto istället för pensionssparande

 

 

Nu när det avdragsgilla pensionssparandet kraftig skärs ner och helt försvinner framöver är det hög tid att öppna ett investeringssparkonto, om ni inte redan gjort det. Man ska nämligen inte falla i regeringens fälla och sluta spara för pensionen, utan bara ändra sparformen.

 

Investeringssparkontot är på alla sätt överlägset övriga sparformer i Sverige, genom sin schablonbeskattning. Dessutom står man själv som direkt ägare av fonder och andra värdepapper i ett investeringssparkonto och undviker därmed motpartsrisken i kapitalförsäkringar och individuellt pensionssparande. Långsiktigt sparande till pensionsåldern kan dessutom bygga upp rätt stort kapital, om man gör det konsekvent och korrekt, vilket gör det direkta ägandet desto viktigare.

 

Schablonbeskattningen utgår från 30% av statslåneräntan i november föregående år, och baserar sig på saldot på kontot i slutet av varje kvartal. För tillfället blir den årliga beskattningen drygt 0.6% av värdet. Detta är den enda beskattningen av investeringssparkonton. Uttag är skattefria, och man kan även ta ut pengar innan någon viss pensionsålder, till skillnad mot individuellt pensionssparande. Därmed är man också skyddad mot politiska beslut om höjd pensionsålder och pensionssparandet blir även en likvid tillgång för situationer som kan uppstå före pensionsåldern.

 

Viktigast av allt är dock frånvaron av inlåsningseffekter. Man förlorar inget på att sälja sina aktiefonder när konjunkturen är på topp och flytta över sparandet till räntefonder till konjunkturen bottnar igen - ingen reavinst är aktuell. 

 

Det finns alltså ingen anledning att sitta still i den sk bankbåten och följa med börsen ner när man har ett investeringssparkonto.

 

Pensionsbolag som SPP erbjuder nu sina kunder investeringssparkonto som alternativ till individuellt pensionssparande. SPP har också gjort ett kvalitetsutval av fonder att välja mellan, vilket minskar svårigheterna att välja för normala sparare. Det är en naturligt utveckling när individuellt pensionssparande inte längre är avdragsgillt.

 

Fondutbudet hos SPP är också mycket kraftfullt även för den aktive och påläste spararen. Exempelvis hittar man BlackRocks råvaruinriktade fonder som World Energy, World Gold eller World Mining. Succéfonder som Lannebo Småbolag hittar man också, liksom East Capitals Östeuropafonder. Extra intressant är att det också går att investera i flera hedgefonder, inklusive Lynx Dynamic eller Catella Hedge. Hedgefonderna i sig lämpar sig extra väl för den långsiktige spararen, som vill undvika att följa med ner varje gång börsen dyker.

 

Detta inlägg är sponsrat av SPP.

 

Från Cornucopias? blogg idag.

 

 

 

 

[kuai]

Nu smygs förslag fram om höjd pensionsålder. Ganska naturligt då medellivslängden stigit avsevärt och pensionsåldern legat still!

Tråkigt men sant, den stora frågan är ju hur ni "ungdomar" ska klara detta! Föregående skribent för fram Investeringssparkonto och det samt kapitalförsäkring är mycket bra alternativ idag.

Artikel om höjning till 69 år! Dock måste den "verkliga" pensionsåldern höjas till en bit över 70 för att inte hela systemet ska vara dränerat på kapital inom 16-20 år!

http://www.expressen.se/ekonomi/forslaget-hoj-aldern-for-pension-till-69-ar/

[andrejsdenruskige]

Nu smygs förslag fram om höjd pensionsålder. Ganska naturligt då medellivslängden stigit avsevärt och pensionsåldern legat still!

Tråkigt men sant, den stora frågan är ju hur ni "ungdomar" ska klara detta! Föregående skribent för fram Investeringssparkonto och det samt kapitalförsäkring är mycket bra alternativ idag.

Artikel om höjning till 69 år! Dock måste den "verkliga" pensionsåldern höjas till en bit över 70 för att inte hela systemet ska vara dränerat på kapital inom 16-20 år!

http://www.expressen.se/ekonomi/forslaget-hoj-aldern-for-pension-till-69-ar/

 

Eftersom dagens ungdom börjar jobba vid 3års åldern så krävs det nog att dom jobbar tills dom är 80år

[kuai]

Nu när det avdragsgilla pensionssparandet kraftig skärs ner och helt försvinner framöver är det hög tid att öppna ett investeringssparkonto, om ni inte redan gjort det. Man ska nämligen inte falla i regeringens fälla och sluta spara för pensionen, utan bara ändra sparformen.

 

Investeringssparkontot är på alla sätt överlägset övriga sparformer i Sverige, genom sin schablonbeskattning. Dessutom står man själv som direkt ägare av fonder och andra värdepapper i ett investeringssparkonto och undviker därmed motpartsrisken i kapitalförsäkringar och individuellt pensionssparande. Långsiktigt sparande till pensionsåldern kan dessutom bygga upp rätt stort kapital, om man gör det konsekvent och korrekt, vilket gör det direkta ägandet desto viktigare.

 

Schablonbeskattningen utgår från 30% av statslåneräntan i november föregående år, och baserar sig på saldot på kontot i slutet av varje kvartal. För tillfället blir den årliga beskattningen drygt 0.6% av värdet. Detta är den enda beskattningen av investeringssparkonton. Uttag är skattefria, och man kan även ta ut pengar innan någon viss pensionsålder, till skillnad mot individuellt pensionssparande. Därmed är man också skyddad mot politiska beslut om höjd pensionsålder och pensionssparandet blir även en likvid tillgång för situationer som kan uppstå före pensionsåldern.

 

Viktigast av allt är dock frånvaron av inlåsningseffekter. Man förlorar inget på att sälja sina aktiefonder när konjunkturen är på topp och flytta över sparandet till räntefonder till konjunkturen bottnar igen - ingen reavinst är aktuell. 

 

Det finns alltså ingen anledning att sitta still i den sk bankbåten och följa med börsen ner när man har ett investeringssparkonto.

 

Pensionsbolag som SPP erbjuder nu sina kunder investeringssparkonto som alternativ till individuellt pensionssparande. SPP har också gjort ett kvalitetsutval av fonder att välja mellan, vilket minskar svårigheterna att välja för normala sparare. Det är en naturligt utveckling när individuellt pensionssparande inte längre är avdragsgillt.

 

Fondutbudet hos SPP är också mycket kraftfullt även för den aktive och påläste spararen. Exempelvis hittar man BlackRocks råvaruinriktade fonder som World Energy, World Gold eller World Mining. Succéfonder som Lannebo Småbolag hittar man också, liksom East Capitals Östeuropafonder. Extra intressant är att det också går att investera i flera hedgefonder, inklusive Lynx Dynamic eller Catella Hedge. Hedgefonderna i sig lämpar sig extra väl för den långsiktige spararen, som vill undvika att följa med ner varje gång börsen dyker.

 

Detta inlägg är sponsrat av SPP. 

SPP har ett mycket begränsat fondurval i jämförelse med nätmäklare där också aktier och andra börshandlade värdepapper finns!

Så jag avråder från att "jiddra" med fonder inom SPP!

Tex. Avanza bank har allt och alla fonder!

https://www.avanza.se/start

Se utbudet av fonder på 44 sidor!

https://www.avanza.se/fonder/lista.html

[kuai]

Eftersom dagens ungdom börjar jobba vid 3års åldern så krävs det nog att dom jobbar tills dom är 80år

Jag hoppas du menar att dagens ungdom börjar sitt förvärvsarbetande liv vid 30 år!

[andrejsdenruskige]

Jag hoppas du menar att dagens ungdom börjar sitt förvärvsarbetande liv vid 30 år!

 

Ja, i Sverige.

I vissa andra länder är det dock 3år. Men det skulle stå 30 år

[Khonis]

Vill till ett helt nytt tankesätt ibland gemene man. Staten är inte längre någon garant för vår hälsa eller ekonomi. Det blir till att ta hand om sånt själv framöver. Dock staten fortfarande ta betalt som tidigare. Men det kanske inte är ett problem i ett land innevånarna trygghetsknarkat i generationer och förknippar lycka och välfärd med höga skatter.

[apknug]

Sen vet ingen vad man ska investera i för att uppnå optimal, om ens någon, realavkastning. Historiskt verkar börsen bra men idag finns då mycket kapital som söker förräntning så det enda man kan vara säker på är att det är fondförvaltaren som tjänar pengar, även när börsen går ner.

Madrassen suger kanske mindre men på 10 tals års sikt vad satsa på? Guld? Konst? Fastigheter? Antikviteter?

Kanske en studio i Thailand köpt i 20 års ålder visar dig vara det bästa pensions sparandet man gjort?

[apknug]

Vill till ett helt nytt tankesätt ibland gemene man. Staten är inte längre någon garant för vår hälsa eller ekonomi. Det blir till att ta hand om sånt själv framöver. Dock staten fortfarande ta betalt som tidigare. Men det kanske inte är ett problem i ett land innevånarna trygghetsknarkat i generationer och förknippar lycka och välfärd med höga skatter.

Vi har under en längre tid sett hur de som har möjlighet anpassar sig till systemet, de allra flesta egenföretagare tar ut en lön upp till brytpynkten, något som med rätta rekommenderas av skattekonsulter. Ingen pensionsrätt på överinkomster.

Jag befarar att nästa steg är att inte ta ut någon lön alls. Jag menar varför bränna av 31% i sociala avgifter plus 30 % i kommunalskatt för att gå en avsättning på 18,5% till en osäker pension? Den som har möjlighet att välja kan spara allt till sig själv istället.

Det kommer inte bli mer i den allmänna potten i framtiden befarar jag..