Varför är det så många som går all-in?

[Kim]

Håller med! 

 

Västerländsk kultur är förvisso ofta mer individualistisk, men även här är kollektivismen stark på sina håll.

Speciellt i länder i väst med stark religiös förankring. T.ex i det katolska öst, eller i USA/Italien o.s.v.

 

I västländer med svag religiositet är individualismen nog som starkast och här ligger väl Sverige bra till.

 

Inte konstigt då att det blir kulturella krockar mellan traditionsbundna familjeälskande thaitjejer och individualistiska självständiga(själviska?) svenskar.

 

Lite påläsning - och framför allt respekt för sin partners bakgrund och tradition - och förståelse av att även partnern har synpunkter på svenska kulturella särdrag - tror jag är på sin plats om man vill ha ett smidigare förhållande.

 

Själv så trivs jag med min positiva inställning till starka familjeband och har inga problem alls med att frugan vill hjälpa sin släkt.

Tvärtom så har jag ibland dåligt samvete för att vi hjälper dom för lite.

 

Ja det finns väl inga länder där alla är kollektivister respektive individualister, eller ens enskilda människor som är 100% det ena eller det andra. Men vågskålen väger förstås olika mycket åt än det ena eller det andra hållet beroende på i vilken kultur och i vilken tid eller vilket sammanhang man är uppväxt i. Mina svenska mor- och farföräldrar (som föddes i fattig norrländsk landsbygd för ca 100 år sen) kom definitivt till i ett kollektivistiskt samhälle. Men idag är nog Sverige, som du skriver, ett av de mest individualistiska länderna i världen.

 

Själv är jag nog en ganska så utpräglad individualist inombords och har svårt att be om hjälp ens i de banalaste situationer. Själv är bäste dräng liksom.

Frugan, som ju är uppvuxen i kollektivismen, har nog också till stor del redan anammat individualismen till stora delar efter att ha "hjärntvättats" i svenska skolor under snart 7 års studier. När vi ger åt thaisläkten är det uteslutande hjälp till självhjälp det handlar om. Har betalt högre studier för två av fruns tre yngre bröder, den tredje ville inte studera vidare utan jag fonderar istället nu pengar till hans lilla dotters framtida studier. Utöver det har jag ju förstås sponsrat frugans alla studier, inklusive de gamla studieskulder hon drog på sig från universitetstiden i Thailand så mina studiesponsringar har nog dragit iväg till flera hundratusen kr vid det här laget. Och det kommer jag fortsätta med så länge jag lever. Varenda kusin våra barn kommer få i Thailand tänker jag fondera pengar för högre studier åt och hjälpa så mycket jag bara kan. Fast än så länge finns det bara 1, men det kommer nog fler så småningom.

Vi har även "investerat" en del i svärföräldrarnas affärsverksamhet genom åren, i lite material till husförbättringar hos dem (som de bygger själv) samt i några få förbättringar av deras jordbruksmark.

Tacksamt nog så har varenda baht vi gett spenderats mycket väl och närmsta familjen har aldrig pressat oss att ge något alls. Kan inte påminna mig att de frågat efter pengar en enda gång under de 12 år jag varit en del av familjen. Men den kollektivistiska delen av frugan känner förstås av det kravet utan att det uttalas, så vi hjälper ibland även om ingen ber om det. Och själv skulle jag nog ha svårt att leva med vetskapen att min thailändska familj tvingades leva knapert om jag själv samtidigt levde i relativ lyx, så jag hjälper gärna till. Men till ren (lyx)konsumtion skulle jag nog ha svårare att bidra, det har jag för individualistiskt påverkad moral för. Får jag arbeta hårt för att kunna hjälpa så kräver jag nog att de arbetar hårt för att hjälpa sig själv samtidigt. 

Förstår att alla faranger inte har lika "duktiga" thaifamiljer som jag haft turen att få och att det kan bli frustrerande om det hela tiden tiggs pengar till ren lyxkonsumtion eller diverse på förhand dödsdömda affärsplaner. Har sett en och annan bekant som haft rena skräckfamiljer hängande över sig och ryser bara vid tanken. De flesta kompisar med thaifruar har dock hittat bra familjer som mer än väl ger igen det de eventuellt fått på de olika sätt de kan och har förmåga till.

 

Ändrades Juli 30, 2013 av Kim

[SatanG]

Bara att yttra sig här på mpr att man inte bidrar med pengar till sin thailändska familj, är lite som att svära i kyrkan. Tänk dessa män som nu råkar träffa sin tjej i Sverige, samt aldrig satt sin Fot i Thailand, ska han förväntas att försörja sin nya familj? Lite för mycket att begära kan tyckas. Av mig iallafall... Nog sagt om detta... Alla gör precis som dom vill och ingen annan kan säga något om det.. Rock on!

Nä det tror jag inte, skulle tro fler blir irriterade över faranger som skickar pengar till lata oduglingar. Inte över farangen utan giriga thaiare då naturligtvis.

Jag tror också en del, som jag själv, blir irriterad när folk dömer ut deras fruar till några giriga jävla troll som gör allt för att skinna oss stackars faranger.

 

I mitt fall så ger jag inga pengar till några släktingar heller, varken i Sveriige eller Thailand då det hittills inte behövts. Frugans far är avliden och bara mamman är närma henne.

Svärmor bor hos oss, jobbar hårdare med att passa vårt barn, tvättar, städar, you fucking name it och är inget annat än en stor tillgång för oss och hon vill inget ha för det heller.

Frugan sätter in en mindre summa åt henne på banken ibland så att hon ska kunna känna lite frihet att köpa något vilket hon sällan gör mer än möjligtvis lite astmamedicin och en thaimassage någon enstaka gång. Min fru har ALDRIG bett om hjälp med pengar utan vill göra det själv då hon anser det vara hennes plikt.

Kort sagt, svärmor jobbar stenhårt för att göra frugans, mitt och sonens liv så bra som möjligt till minsta möjliga kostnad. Skulle något hända svärmor eller om hon skulle få problem med något så ser jag det som en självklarhet att jag öppnar plånboken och gör vad jag kan för att lösa problemet i den mån det går, no problems at all.

 

Träffar ni er thaifru i Sverige är hon förhoppningsvis redan så försvenskad att hon förstår att ert förhållande kommer först vid en knaper ekonomi, om inte är det bara att antingen försöka jämka kulturskilladerna eller bryta upp. Men vad hade ni själva gjort om eran morsa hade diabetes, hjärtproblem eller liknande men inte råd till medicin samtidigt som eran partner av principskäl anser att det inte skall slösas några pengar utomlands?

Träffar ni eran thaifru i Thailand så är det också jämkning som gäller men tänk på att det var NI som flög till en annan kultur och DÄR träffade kärleken. Fixar ni inte problematiken så fortsätt hålla er till Ulla på posten. Är man en gammal stöt och kräver en ung fru som kanske inte har någon större inkomst så får man nog fan se till att fylla tårtan själv om det ska smaka sött hela tiden.

 

/ SatanG som inte anser att hus i Thailand är en högprioriterad fråga för ett nytt förhållande i Sverige

Ändrades Juli 30, 2013 av SatanG

[andrejsdenruskige]

Tror att de flesta skribenter här skulle tjäna på att googla lite på "kollektivistiska- och individualistiska kulturer", läsa på om skillnaderna dem emellan och sedan fundera på hur man bäst jämkar ett förhållande mellan en människa uppväxt i en östasiatisk kollektivistisk kultur och en människa uppväxt i en västerländskt individualistisk kultur.

 

 

Ofan!

 

Nu har jag blivit vilseledd.

Tidigare har någon lurat mig att alla thailändskor är individer, men nu kanske dom inte är det.

Lever man i ett kollektiv och tänker som ett kollektiv ett helt djävla liv, ja, då är man nog inte så "individuell" som vissa skribenter har påstått.

[aasoiskawbeach]

Hoppas alla i sitt eget förhållande mår bra, jag mår bra, går inte att säga ditt eller datt,ni vet själva bäst hur ni har det,är ni nöjda kör på,inte nöjda,gör nåt åt det. Jag hittar inte frågetecken om ni undrar. Skål från landsbygden.

[Buzzen]

Ja det finns väl inga länder där alla är kollektivister respektive individualister, eller ens enskilda människor som är 100% det ena eller det andra. Men vågskålen väger förstås olika mycket åt än det ena eller det andra hållet beroende på i vilken kultur och i vilken tid eller vilket sammanhang man är uppväxt i. Mina svenska mor- och farföräldrar (som föddes i fattig norrländsk landsbygd för ca 100 år sen) kom definitivt till i ett kollektivistiskt samhälle. Men idag är nog Sverige, som du skriver, ett av de mest individualistiska länderna i världen.

 

Själv är jag nog en ganska så utpräglad individualist inombords och har svårt att be om hjälp ens i de banalaste situationer. Själv är bäste dräng liksom.

Frugan, som ju är uppvuxen i kollektivismen, har nog också till stor del redan anammat individualismen till stora delar efter att ha "hjärntvättats" i svenska skolor under snart 7 års studier. När vi ger åt thaisläkten är det uteslutande hjälp till självhjälp det handlar om. Har betalt högre studier för två av fruns tre yngre bröder, den tredje ville inte studera vidare utan jag fonderar istället nu pengar till hans lilla dotters framtida studier. Utöver det har jag ju förstås sponsrat frugans alla studier, inklusive de gamla studieskulder hon drog på sig från universitetstiden i Thailand så mina studiesponsringar har nog dragit iväg till flera hundratusen kr vid det här laget. Och det kommer jag fortsätta med så länge jag lever. Varenda kusin våra barn kommer få i Thailand tänker jag fondera pengar för högre studier åt och hjälpa så mycket jag bara kan. Fast än så länge finns det bara 1, men det kommer nog fler så småningom.

Vi har även "investerat" en del i svärföräldrarnas affärsverksamhet genom åren, i lite material till husförbättringar hos dem (som de bygger själv) samt i några få förbättringar av deras jordbruksmark.

Tacksamt nog så har varenda baht vi gett spenderats mycket väl och närmsta familjen har aldrig pressat oss att ge något alls. Kan inte påminna mig att de frågat efter pengar en enda gång under de 12 år jag varit en del av familjen. Men den kollektivistiska delen av frugan känner förstås av det kravet utan att det uttalas, så vi hjälper ibland även om ingen ber om det. Och själv skulle jag nog ha svårt att leva med vetskapen att min thailändska familj tvingades leva knapert om jag själv samtidigt levde i relativ lyx, så jag hjälper gärna till. Men till ren (lyx)konsumtion skulle jag nog ha svårare att bidra, det har jag för individualistiskt påverkad moral för. Får jag arbeta hårt för att kunna hjälpa så kräver jag nog att de arbetar hårt för att hjälpa sig själv samtidigt. 

Förstår att alla faranger inte har lika "duktiga" thaifamiljer som jag haft turen att få och att det kan bli frustrerande om det hela tiden tiggs pengar till ren lyxkonsumtion eller diverse på förhand dödsdömda affärsplaner. Har sett en och annan bekant som haft rena skräckfamiljer hängande över sig och ryser bara vid tanken. De flesta kompisar med thaifruar har dock hittat bra familjer som mer än väl ger igen det de eventuellt fått på de olika sätt de kan och har förmåga till.

 

 

Det är bara att gratulera frugan till att ha hittat en rikitigt bra kille att gänga sig med och jag försöker väl göra ungefär det samma.

 

Tyvärr så har ingen av frugans syskon (föräldrarna är inte vid liv längre) komplett genomförd grundskola så vidare studier är i princip kört. Det finns kompletterande utbildningar att genomgå för vuxna men förutom att de är förödmjukande så är de opraktiska om man inte har skolan runt husknuten. Eller om man samtidigt måste försöka försörja sin familj. Därför så blir det privata utbildningsalternativ som gäller i stället och dessa ger inte samma status på jobbmarknaden. Men bättre än inget i varje fall.

 

Jag har också haft turen att få en arbetssam fru med syskon och alla jobbar hårt och gör vad de kan för att få ihop det. Brodern fick en moppe, och sponsrad väst, för att kunna köra moppetaxi i Pattis och sparade sedan ihop några hundra tusen baht på 2 år. Dessa investerades i någon franchise av mirakelmedicin i Bangkok vilket gick rätt dåligt (skräll?) så han tappade hälften. Men bättre lyst i den sträng som brast och nu sparar han till nästa projekt samtidigt som han går en datakurs. En syster fick "låna" pengar till köp av mark att odla. O.s.v.

 

Fondera pengar till utbildning var en bra ide. Ska genast föreslå frugan att vi gör det för syskonens barn.

 

Jag har också en del skräckexempel med kompisar som varit alldeles för generösa, naiva och snabba i att sponsra sina nya fruar, och dennes familj, med i princip allt, och som sedemera förlorat i princip allt de satsat. Det måste vara oerhört jobbigt att ha en flickvän som har en familj som missbrukar sina barn och det är inte tu tal om att jag hade stoppat alla transaktioner jag kunnat om jag hade varit i samma läge. Men på inläggen på MPR så verkar det ofta mer vara av generella principiella skäl som man inte vill hjälpa - och det tycker jag känns fel och kärlekslöst.

[soi covboy]

Det är bara att gratulera frugan till att ha hittat en rikitigt bra kille att gänga sig med och jag försöker väl göra ungefär det samma.

 

Tyvärr så har ingen av frugans syskon (föräldrarna är inte vid liv längre) komplett genomförd grundskola så vidare studier är i princip kört. Det finns kompletterande utbildningar att genomgå för vuxna men förutom att de är förödmjukande så är de opraktiska om man inte har skolan runt husknuten. Eller om man samtidigt måste försöka försörja sin familj. Därför så blir det privata utbildningsalternativ som gäller i stället och dessa ger inte samma status på jobbmarknaden. Men bättre än inget i varje fall.

 

Jag har också haft turen att få en arbetssam fru med syskon och alla jobbar hårt och gör vad de kan för att få ihop det. Brodern fick en moppe, och sponsrad väst, för att kunna köra moppetaxi i Pattis och sparade sedan ihop några hundra tusen baht på 2 år. Dessa investerades i någon franchise av mirakelmedicin i Bangkok vilket gick rätt dåligt (skräll?) så han tappade hälften. Men bättre lyst i den sträng som brast och nu sparar han till nästa projekt samtidigt som han går en datakurs. En syster fick "låna" pengar till köp av mark att odla. O.s.v.

 

Fondera pengar till utbildning var en bra ide. Ska genast föreslå frugan att vi gör det för syskonens barn.

 

Jag har också en del skräckexempel med kompisar som varit alldeles för generösa, naiva och snabba i att sponsra sina nya fruar, och dennes familj, med i princip allt, och som sedemera förlorat i princip allt de satsat. Det måste vara oerhört jobbigt att ha en flickvän som har en familj som missbrukar sina barn och det är inte tu tal om att jag hade stoppat alla transaktioner jag kunnat om jag hade varit i samma läge. Men på inläggen på MPR så verkar det ofta mer vara av generella principiella skäl som man inte vill hjälpa - och det tycker jag känns fel och kärlekslöst.

[Herr Chang]

Trodde ärligt att du var mer vuxen än så. Försökte beskriva att även Thailändare kan bry sig om våra släktingar i Sverige.

Här på MPR är det så j-a många negativa inlägg om Thaiare,deras kultur,penning-begär m.m m.m 

Tror en del knappt vågar åka hit. Givetvis har jag haft många bekymmer under min 12-åriga resa.

Men varför älta dom här?

Och var i helvete har du fått det ifrån att jag skänker alla mina pengar till min släkt i Thailand? ?

Du känner inte mig,har aldrig träffat mig. Så Snälla:Kamma dig innan du uttalar dig om mig och min familj!

Det enda jag vill med mina inlägg och bilder är att sprida lite kul och få några leenden.

 

Jag ber om ursäkt om jag förolämpat dig eller din familj. Måste ha missuppfattat ditt inlägg.

 

 

Jag förstår mycket väl vad man förväntar sig i Thailand, det var lite oklart vad du tycker om det. Men nu vet jag väl.

 

Herr Chang har talat.

[soi covboy]

jag träffade min tjeje för 10 års sen när hon bodde i bkk  och släkten i buriram så gick det ingen nöd på dom så helt plötsligt när hon har träffat farang så finns det inget ting i familjen .och i början så bjöd jag på öl och mat  i vårt  förlåt hennes hus massvis med leende thai kom hela tiden sen sa jag stopp. efter det så kanske det kommer en och annan tajj i veckan men ok det är ju LOS man åker till. Men vi var i tajj tempel i värmdö i helgen mycket buddha var det . och jag blir så glad när jag ser mina landsmän i 60 års åldern har skaffat fästmöer i 20-25 års åldern och dom skiner som stora solar farangerna  när dom drar runt med sina barn vagnar och.  och jag bort mig lite när jag gratulerade en man i 60 års åldern som gick med dottern och hennes bebis nejdå det är min fru och mitt barn sa han ..så sött  sa jag och till bilen och väntade på tanten  ha en bra dag  mvh

[Sangwal]

Nä det tror jag inte, skulle tro fler blir irriterade över faranger som skickar pengar till lata oduglingar. Inte över farangen utan giriga thaiare då naturligtvis. Jag tror också en del, som jag själv, blir irriterad när folk dömer ut deras fruar till några giriga jävla troll som gör allt för att skinna oss stackars faranger.   I mitt fall så ger jag inga pengar till några släktingar heller, varken i Sveriige eller Thailand då det hittills inte behövts. Frugans far är avliden och bara mamman är närma henne. Svärmor bor hos oss, jobbar hårdare med att passa vårt barn, tvättar, städar, you fucking name it och är inget annat än en stor tillgång för oss och hon vill inget ha för det heller. Frugan sätter in en mindre summa åt henne på banken ibland så att hon ska kunna känna lite frihet att köpa något vilket hon sällan gör mer än möjligtvis lite astmamedicin och en thaimassage någon enstaka gång. Min fru har ALDRIG bett om hjälp med pengar utan vill göra det själv då hon anser det vara hennes plikt. Kort sagt, svärmor jobbar stenhårt för att göra frugans, mitt och sonens liv så bra som möjligt till minsta möjliga kostnad. Skulle något hända svärmor eller om hon skulle få problem med något så ser jag det som en självklarhet att jag öppnar plånboken och gör vad jag kan för att lösa problemet i den mån det går, no problems at all.   Träffar ni er thaifru i Sverige är hon förhoppningsvis redan så försvenskad att hon förstår att ert förhållande kommer först vid en knaper ekonomi, om inte är det bara att antingen försöka jämka kulturskilladerna eller bryta upp. Men vad hade ni själva gjort om eran morsa hade diabetes, hjärtproblem eller liknande men inte råd till medicin samtidigt som eran partner av principskäl anser att det inte skall slösas några pengar utomlands? Träffar ni eran thaifru i Thailand så är det också jämkning som gäller men tänk på att det var NI som flög till en annan kultur och DÄR träffade kärleken. Fixar ni inte problematiken så fortsätt hålla er till Ulla på posten. Är man en gammal stöt och kräver en ung fru som kanske inte har någon större inkomst så får man nog fan se till att fylla tårtan själv om det ska smaka sött hela tiden.   / SatanG som inte anser att hus i Thailand är en högprioriterad fråga för ett nytt förhållande i Sverige

Alltså blanda in sjukdomar nu... Nu får du sansa dig lite, det är väl inte vad det handlar om... Det enda jag är emot är alla experter, som hela tiden ska tala om hur man ska leva sitt liv med en Thai.. Men för all del, sitt ni uppe i en by och lev era liv som ni behagar, inte mig emot.. Själva har vi valt att bo i Sverige, för att kanske i framtiden flytta ner, men då lär det inte bli fot byliv, både jag och tjejen inte trivs med det. Rock on!

[SatanG]

Alltså blanda in sjukdomar nu... Nu får du sansa dig lite, det är väl inte vad det handlar om... Det enda jag är emot är alla experter, som hela tiden ska tala om hur man ska leva sitt liv med en Thai.. Men för all del, sitt ni uppe i en by och lev era liv som ni behagar, inte mig emot.. Själva har vi valt att bo i Sverige, för att kanske i framtiden flytta ner, men då lär det inte bli fot byliv, både jag och tjejen inte trivs med det. Rock on!

Ok, jagsitter kvar i min lilla by Bangkok, vilken storstad hänger du i?

 

/ SatanG

[Sangwal]

Ok, jagsitter kvar i min lilla by Bangkok, vilken storstad hänger du i?   / SatanG

Outside Bangkok. Fan också. . Den vann du Rock on!

[Moritz]

Ursäkta, men det resonemanget köper jag inte.

 

För det första är jag i Sverige, inte i Thailand. Jag vägrar likväl att skicka pengar till några lata bröder i Thailand. Nog sagt!

 

Ditt andra argument är minst sagt märkligt. Thailändare är helt enkelt okunniga och mer dumma än svenskar? Därför ska vi skicka alla våra pengar till dom? Jaja, det får stå för dig.

 

Herr Chang har talat.

 

Har man det så tungt ekonomisk i Sverige att det kan jämföras med hur familjen i Thailand har det

så kan det nog finnas fog för en återhållsamhet som din.

 

Du gör säkert rätt i att inte blanda in känslor i dina resonemang, det hade kunnat drabba din ekonomi.

Ändrades Juli 31, 2013 av Moritz

[erkki]

Tja herr chang,

Nu är det väl så att du ej har fru eller en eventuell släkt att skicka pengar till?

Så din vägran att bistå med pengar drabbar ju ingen eller har jag missförstått något?

Puss

Erkki

Ändrades Juli 31, 2013 av erkki

[Guest BpaijingKatai]

Tror att de flesta skribenter här skulle tjäna på att googla lite på "kollektivistiska- och individualistiska kulturer", läsa på om skillnaderna dem emellan och sedan fundera på hur man bäst jämkar ett förhållande mellan en människa uppväxt i en östasiatisk kollektivistisk kultur och en människa uppväxt i en västerländskt individualistisk kultur.

 

Hmm, orsaken till att vi kan vara "individualistiska" är väl att vi är så "kollektivistiska" att vi alla hjälps åt med att betala för andra i samhället(skatt) t.ex vård och omsorg, socialbidrag och inte minst de som träffar en Thaitjej med barn(som flyttar till sverige) får underhåll av samhället(alla vi skattebetalare).

Ändrades Juli 31, 2013 av BpaijingKatai

[Moritz]

Hmm, orsaken till att vi kan vara "individualistiska" är väl att vi är så "kollektivistiska" att vi alla hjälps åt med att betala för andra i samhället te.x vård och omsorg, socialbidrag och inte minst de som träffar en Thaitjej med barn får underhåll av samhället(alla vi skattebetalare).

 

Det, menar du, är förklaringen till att några här absolut inte vill stödja familjen i Thailand?

- att de kan vända sig till socialtjänsten i Södertälje om de vill ha hjälp.

Ändrades Juli 31, 2013 av Moritz

[Guest BpaijingKatai]

Det, menar du, är förklaringen till att några här absolut inte vill stödja familjen i Thailand?

- att de kan vända sig till socialtjänsten i Södertälje om de vill ha hjälp.

 

Var har jag skrivit så?

[Benjamas]

Det, menar du, är förklaringen till att några här absolut inte vill stödja familjen i Thailand?

- att de kan vända sig till socialtjänsten i Södertälje om de vill ha hjälp.

Lite nyfiken bara, vad exakt innebär "stödja familjen"?

Vilka summor pratar vi om?

[Moritz]

Var har jag skrivit så?

 

Jag tolkar ditt inlägg att individualism = vill inte bidra till thaifamilj för att vi bidrar kollektivt i Sverige.

Att nyttan i Sverige med att bidra kollektivt är att ingen behöver lida nöd här, hjälper väl knappast någons thailfamilj där.

 

Vad menar du annars med att de som träffar en Thaitjej med barn får underhåll av samhället(alla vi skattebetalare).

Det är hjälp till familjen i Thailand som diskuteras.

[Moritz]

Lite nyfiken bara, vad exakt innebär "stödja familjen"?

Vilka summor pratar vi om?

 

Summor avgörs av behov och förmåga.

Din förmåga och familjens behov.

[Guest BpaijingKatai]

Jag tolkar ditt inlägg att individualism = vill inte bidra till thaifamilj för att vi bidrar kollektivt i Sverige.

Att nyttan i Sverige med att bidra kollektivt är att ingen behöver lida nöd här, hjälper väl knappast någons thailfamilj där.

 

Vad menar du annars med att de som träffar en Thaitjej med barn får underhåll av samhället(alla vi skattebetalare).

Det är hjälp till familjen i Thailand som diskuteras.

 

Om du först läser det jag citerade och sen läser det jag skrev UTAN att tolka något alls!!!

 

Jag bidrar med ALLT vad svärmor behöver.

Däremot andra släktingar kan få hjälp till självhjälp=lån, dessa lån får man tala om hur/när man kommer att betala tillbaka om pengarna inte kommer tillbaka som det är sagt så stoppas all utlåning tills dess att jag fått in mina pengar.

[Moritz]

Om du först läser det jag citerade och sen läser det jag skrev UTAN att tolka något alls!!!

 

Jag bidrar med ALLT vad svärmor behöver.

Däremot andra släktingar kan få hjälp till självhjälp=lån, dessa lån får man tala om hur/när man kommer att betala tillbaka om pengarna inte kommer tillbaka som det är sagt så stoppas all utlåning tills dess att jag fått in mina pengar.

 

Också en form för bidrag: Du bjuder på räntorna för lån.

 

Det kan inte annat än värma hjärtat att det finns så mycket godhet i vårt kalla land

[khun-petch]

Helt riktigt. Ibland går det för snabbt när jag skriver.

Att du inte har haft nån större lycka,det kan jag förstå.För nåt år sen förmedlade du att bästa sättet att fixa ett krackat förhållande

är med fylla och fest och man behöver inte ens vara seriös..Det är rätt stor skillnad på våra försök att träffa en thailändsk partner.

[Guest BpaijingKatai]

Också en form för bidrag: Du bjuder på räntorna för lån.

 

Det kan inte annat än värma hjärtat att det finns så mycket godhet i vårt kalla land

 

jag tar samma ränta som jag får på lönekontot hos SEB=0..

[Benjamas]

Summor avgörs av behov och förmåga.

Din förmåga och familjens behov.

visst men ge lite exempel

[Moritz]

visst men ge lite exempel

 

OK ge mig din thaifamiljs behov och din förmåga och vilja att hjälpa.