Dagens låt

[Fager]

Såg "Solens mat" på SVT förra veckan och fick denna låt på huvudet.

Kan inte italienska, men den känns lite vemodig och det passar för tillfället.

Fager.

[Guest Siam-Nilsson]

Hon frågade, och svaret var uppenbart.

Sommaren 1977 var jag och polarn ”Borna” 16 år gamla, och vi var väldigt heta på gröten i den mån några havregryn uppenbarade sig. Vi hade dock tröttnat på att sitta där och flukta ovanför Hjo’s stora utomhusbassäng, där vi dagligen roade oss med skjuta iväg ölringar som likt snurrande små tefat for iväg och sedan dalade ner mot de solande bikinibrudarna.

Vi kände att vi måste hitta på något radikalt den här sommaren, och därför parkerade vi våra mopeder följande helg. Vi beslöt oss för dra till storstaden Göteborg, och det var på Liseberg som vi skulle prova lyckan.

Där nedanför den rangliga bergbanan träffade jag den för mig oförglömliga Marit från Hisings Backa som då var 16-år. Hon var i mina otränade ögon det busigaste, vackraste och mest förföriskt sexigaste jag någonsin hade mött utanför mina hårt tummade herrblaskor och dess avslöjande fyrfärgskollage.

Vi åkte bla spöktåget tillsammans och det kändes en smula overkligt att få sitta så där nära varandra, men där i den möka tågtunneln upptäckte jag snart att hon var både livs levande och helt verklig till kropp och själ. Jag blev fullständigt störtkär och jag var snart helt såld på hennes långa böljande lockiga bruna hår och hennes vänligt inbjudande leende.

Polarn satsade istället på hennes tuffa blonda 17-åriga kompis som han tyckte var mer spännande. Efter några åkturer den kvällen så slog vi följe med dem hem till den blonde kompisens lägenhet i Backa.

Där i den spartanskt möblerade tvåan bjöd de oss på öl, och för att imponera på oss mopedburna lantisar berättade tjejerna världsvant och stolt att de redan hade hunnit med att vara groupiesar till bandet Snowstorm. Vidare på deras CV lades att de föregående sommar hade hjälpt Thomas Ledin med att mecka ett antal holkar åt honom i hans husvagn, och vad som sedan hade hänt där i dimman fick vi själva gissa.

Dessa för oss fantastiska historier fick naturligtvis våra lystrande småstadsöron att darra av både förtjusning och spänning.

Polarn ödslade som vanligt ingen tid på onödigt kallprat, och han och den nya blonda vännen slank snabbt in i ett angränsande sovrum via ett långt hängande öl-ringsdrapperi som svajade och klirrande i dörröppningen. Själv stod jag som fastnitad kvar på vardagsrumsgolvet, och med bland annat ett bultande bröst såg jag på den undersköna Marit som nu halvlåg på den stora vita lurviga mattan under glasbordet. Med flika händer som sträckte sig upp mot stereobänken satte hon på en ny LP-skiva som jag aldrig tidigare hade hört, och ur högtalarna strömmade en sång som till min stora förvåning var på danska.

Marit log och såg förväntansfullt åt mitt håll, och hon knixade lite menande med huvudet för att jag också skulle ta plats på mattan.

Även om jag ibland var lite mer trögstartad än min polare ”Borna” så var jag i alla fall inte nödbedd, och min lycka var snart fullständig när Marit i mitt öra sjöng med i refrängen och förväntansfullt bad mig,

”Vad gör du nu – lille du?”

- Jag behövde inte svara henne,

men jag gjorde mitt allra bästa den gången – vad mer kunde man göra . . . ?

[edvardpop]

Sommaren 1977 var jag endast 10 år fyllda och hade därför säkerligen inga

som helst planer på att ligga och hångla med ngn tonårsbrud på en lurvig matta

under ett glasbord Göteborg. Istället kanske man höll till inne på av Siam Nilsson

tidigare nämnda bad i Hjo. Där kunde man mellan doppen ligga och lapa sol samt lyssna

på musiken som löd från högtalarna, bl a detta melodifestivalbidrag som är för

evigt förknippad med den tiden.

http://www.youtube.com/watch?v=aZ88JrT2W7Q

[Guest Siam-Nilsson]

En "puff" fel riktning.

Efter en fullbordad utsvävning på den långhåriga ullmattan drog vi; ”de fyras gäng” iväg till en annan lägenhet på Hisingen. Där skulle det nämligen bli mer fest, och några kompisar till Marit och hennes polare skulle dyka upp med en bit Afghan.

Vad detta innebar hade vi själva ingen aning om, men det lät ju spännande, och trots vår okunskap så höll vi god min och spelade med. Klart att vi skulle hänga med på festen där det skulle komma ännu fler coola göteborgare och att de skulle ha med sig en Afghan gjorde ju inte saken mindre intressant för oss.

Om Afghanen nu var en invandrare, en långhårig hund eller ett fräckt musikinstrument funderade jag och min polare på under tiden som vi satt på bussen.

När vi kom fram hördes ännu en gång lite ny musik för mina öron, och det var det ganska rökigt och stökigt inne i lägenheten. En del udda folk satt och slappade i en plyschsoffa, och det låg tre skivkonvolut på golvet nedanför stereon.

Det fanns bland annat Hendrix och REO Speedwagon, och på skivspelaren låg en LP med Crosby Stills & Nash och snurrade.

http://www.youtube.com/watch?v=_PFCgAhZEO8

Vi, dvs jag och min polare ”Borna” hade fortfarande kvar hälften av den sjuttiofemma Bacardi som vi hade släpat med oss från Hjo, och i Pressbyrån hade vi köpt några Coca Cola att grogga med.

Jag satt där lite kär och galen bredvid Marit på golvet med min grogg, och vi såg på de andra killarna i plyschsoffan som tog fram en pipa och började stoppa den.

- Ha ru rökt Afghan någon gång? Frågade en av killarna som var några år äldre än mig.

- Näääh, jag röker inte, sa jag storögt och tog istället en rejäl klunk av groggen för att dölja min osäkerhet.

- Men det gör gärna jag kvittrade Marit till, och jag höll på att sätta groggen i halsen.

Ridå, vilket uppvaknande – Va, vad var det min lilla prinsessa sa!

- Vad fanken har vi hamnat i nu viskade jag och polarn till varandra – faan vi sitter ju i en sådan där jäkla knarkarkvart som man har hört talas om att det finns i de stora städerna.

Öl, sprit och vin var ju en drogkategori som var helt accepterat att häva i sig i småstäder som Hjo och Tidaholm vid den här tiden, men att ägna sig åt att röka Hasch var något fullständigt hemskt och förkastligt i både våra och den övriga bruksortspopulationens ögon.

Bryskt uppväckta till denna umgängesrealitet i Göteborg hade både jag och polarn lyft på häcken, och under tiden som Marit sög i sig mer av den vita röken och sedan lät pipan gå laget runt hade vi själva bänkat oss på betryggat avstånd i köket.

Där satt vi nu med vår medhavda butelj och försökte fundera lite över situationen.

Var det inte Jimi Hendrix gitarriff eller de andra skivorna som hördes inne från vardagsrummet, så var det konstiga flabb och fniss som hördes. Fyllan och flummet tilltog allt mer, och lägenheten blev snart vårt eget lilla Woodstock. Vad det gäller våra egna försök att åstadkomma några kloka tankar så kom vi naturligtvis inte fram till något vettigt innan spriten tog slut.

Min tidigare så underbara Marit var redan i annan värld, och jag själv blev allt dåsigare av all förbannad rök i lägenheten. Framåt midnatt mådde jag riktigt illa och innan jag somnade på köksgolvet spydde jag upp både rester av groggar och en halv special i slasken.

Dagen efter när mina svidande ögon slogs upp och diverse intorkade spyrester i mungipan hade torkats bort var alla festdeltagare som skingrade för vinden. Borta var även Marit och hennes blonda vän.

På tåget hem mot Skövde järnvägsstation satt vi båda försjunkna med var sin rejäl skallebank. Vi var dock på det klara med att än så länge var nog storstaden lite för stor och oberäknelig för oss bruksortskillar – borta bra men hemma bäst, med andra ord.

Åratal därefter fanns det dock fortfarande ett välansat och minst sagt subjektivt minne av den underbara Marit i min skalle, och när REO Speedwagon's album "High Infidelity" släpptes 1980 var det faktiskt Marit som jag först kom att tänka på, men dessvärre träffade jag henne aldrig mer ingen.

Kanske lika bra det

Ha en skön helg,

Mvh

SiamNilsson

Ändrades Juli 9, 2010 av Siam-Nilsson

[MaiChai]

Efter att ha sett "Walk the line" ikväll känner jag mig lite i ett redneck/hillbilly/country mood,

Hästjazz är ju poppis på baan nok i Thailand...

[MaiChai]

Fler hicks...

Mupparna goes redneck!

http://www.youtube.com/watch?v=KKLWfhhLZAs&feature=related

Johnny Cash gjorde en uppföljare

Fast vete fan om inte denna passar bättre i Thailand? Iallafall på ett FMP...

http://www.youtube.com/watch?v=OBwHzs-kmsE&feature=related

[MaiChai]

SN,

jag har också en sjuk böjelse för denna typen av musik...det är så här det måste kännas att "Komma ut ur garderoben" tror jag?

http://www.youtube.com/watch?v=W8CsgKDRQpE

http://www.youtube.com/watch?v=IZQPGBrAMvA&feature=related

[Tujtuj]

Inspirerad av filmen som gick på svensk tv idag.

http://www.youtube.com/watch?v=ju1q98NMxkU

[MaiChai]

Lägg märke till när "eliten" tappar koncepterna helt coh börjar slänga av sig kläderna som en pårökt hippie...

http://www.youtube.com/watch?v=-KRDE-CzRhU&feature=related

[MaiChai]

Dave Gilmour från Pink Floyd vet hur man spelar gitarr...

[knifetown]

Gemensam nämnare för dom här låtarna är

ZAB på walking street Pattaya

Den knubbiga trumpetaren som sjöng Tom Jones och Louis Armstrong så hela huset skaka

Jag hörde ett rykte att han och bandet var tillbaka i Pattaya.

Någon som vet?

[edvardpop]

Ett av mina favoritsolon där med Pink Floyd...

Angus Young vet också hur man trakterar en gitarr. Huruvida den fiolspelande

musiklärare jag hade i 7:an uppskattade hans färdighter i "Touch too much" är

jag dock mindre säker på. Kanske var det bara texten som inte föll herrn på läppen

I vilket fall åkte den till en lektion medhavda kasetten ur bandspelaren redan

en bit in på första refrängen...Men Pink Floyd gillade han.

[stjp8729]

Sek Loso คนไทยหัวใจเดียวกัน เสก โลโซ-อำพลและไมโคร-บิ๊กแอ๊ด-บอดี้สแลม

Ha en bra dag!

http://www.youtube.com/watch?v=YXf2P7NeN8w

[Guest Siam-Nilsson]

Snart är väl semestern slut och Maitan kommer tillbaka till stan.

Gästerna anländer och tillsammans kan de börja hojta "The Boys Are Back In Town".

[edvardpop]

Självklar sommarplåga vilket år det änn månde vara.

[Guest Siam-Nilsson]

Sommaren 1971 följde jag med mina föräldrar till London för att hälsa på våra vänner Brian och Brenda och deras två döttrar.

Flickorna hade rullskriskor som jag och syrran till vår lycka fick prova.

Sådana rullande moderna mackapärer fanns inte att köpa hos ”Simons Sport” i Tidaholm.

På radion hemma i Brendas kök spelades pop-musik och vi hörde ett flertal svängiga låtar med något som vi då inte förstod var rena rama blaj-, och låtsastexter istället för Engelska eller Cockney som värdfamiljen nyttjade.

Det fanns både gamla och nya hits på den brittiska radion, och bland annat lät det ”Da doo ron ron ron ron ron” och ”Chirpy Chirpy Cheep Cheep” i sångtexterna.

Precis som tidigare pigga och gamla glömda hits så undrar jag ibland över min egen Morsas och Farsas tillstånd.

Jag frågar mig då - ”Vart tog de vägen?”.

[edvardpop]

Ulf Lundell, Ever Taube, Jacob Hellman(bara några ex)...Nja jag vet inte.

När det kommer till musiklyrik på svenska är det få eller ens någon svensk artist som

slår Philemon Arthur and the dung på fingrarna. För att inte tala om vilka fantastiska

arangemang sedan.

Till de som inte är så begivna i det skånska språket

Jag kan inte se vem du är

Och du kan inte se vem jag är

Men va fanken gör det

Så trevligt som det är

Du kan inte se vem jag är

Och jag kan inte se vem du är

Men va fanken gör det

När vi inte är tre

Det var en underbar väska jag köpte av Stig

Den har jag använt till att bära grönsaker i

En kompass har jag tagit med

Den ska rätta riktningen ge

Så va fanken gör det

Att vi inte kan se

Om protesen giver dig skav

Tycker jag du skall taga den av

För va fanken gör det

När vi inte se

Det var en underbar väska jag köpte av Stig

Den har jag använt till att bära grönsaker i

Du har vax i örat mitt

Och jag har vax i örat ditt

Men va fanken gör det

när vi är sextitre

Är det du som har fotsvett på burk

får jag ta och smaka en slurk

för va fanken gör det

det är bättre än te

Nu kan jag faktiskt se vem du är

Och du kan faktiskt se vem jag är

Ja, fy fanken för de

Jag känner mig sned

Jag känner mig sned

Jag känner mig sned

Jag känner mig sned

Jag känner mig sned

Jag känner mig sned

Jag känner mig sned

Jag känner mig sned

Jag känner mig sned

Jag känner mig sned

Ändrades Juli 11, 2010 av edvardpop

[edvardpop]

Underbar samhällskritik...

Du har mat i din mage

Du har pengar på din bank

Du har bensin i ditt vrålåk

Du har färg i din TV

Men du har ingenting i din hjärna

Nej, ingenting i din hjärna

Du har stereoanläggning

Du har vatten i din simpöl

Du har sprit i dina ådror

Och du har oxstek i skafferiet

Men du har ingenting i din hjärna

Nej, ingenting i din hjärna

Du har mat i din mage

Du har pengar på din bank

Du sprit i dina ådror

Och du färg i din TV

Men du har ingenting i din hjärna

Nej, ingenting i din hjärna

Nej, du har ingenting i din hjärna

Nej, ingenting i din hjärna

Nej, du har ingenting i din hjärna

Nej, ingenting i din hjärna

[edvardpop]

En sista kortis med bandet få känner till, fortfarande runt 35 år senare,

vilka som döljer sig bakom gruppens namn.

Ändrades Juli 11, 2010 av edvardpop

[Guest Siam-Nilsson]

Nu är jag tillbaka i nutiden med lite "Totally f*cking Gangsta" från Syd Afrika.

Gillar oftast inte "Rap" men detta är så udda att jag inte kan låta bli att digga skiten.

Ändrades Juli 14, 2010 av Siam-Nilsson

[knifetown]

Dagens thaitjejer

Da Endorphine och Au Harutai

http://www.youtube.com/watch?v=BVfCsbaP7WE&feature=related

[Guest Knasen]

Nazareth i äldre tappning..

[knifetown]

Bra drag på den här konserten

Rock´n´roll

Da Endorphine

http://www.youtube.com/watch?v=dKTXnQIDDFo&feature=related

[MaiChai]

På thaiengelska hade låtens titel blivit...

I go you!

Ändrades Juli 15, 2010 av MaiChai

[MaiChai]

Koreografin påminner om vissa ljusskygga barer i Thailand men detta var ett band som välte vilket place som helst när det begav sig...

http://www.youtube.com/watch?v=54XRNQ2C2x0