Militärkupp igen ?

[Guest wille]

Hej

Kan bara tacka för ett seriöst inlägg i debatten.

Och jag kan bara säga att jag håller med(som vanligt)i det du skriver.

Mvh Isan Lover

Så du håller även med om att han bedrev svågerpolitik och gav ut högre poster som gentjänster till vänner och släkt samt att han hanterade försvarsbudgeten som sin egen lilla nöjeskassa dvs. betedde sig helt oacceptabelt. Bra att vi är på samma blad iaf.

[noBuzz]

Att andra väljer att fabriciera och hitta på faller väl under galenskap, men när brighta individer väljer ett ensidigt perspektiv (mer eller mindre medvetet) så är det värt att notera tycker jag.

Vad tror du det beror på?

Själv gissar jag att det beror på ILs floskelspammande. Min ensidighet är i alla fall ett direkt resultat av hans och Bossejs fanatism.

Hade man en IL-fri hörna så tror jag debatten blev både bredare, intressantare, intelligentare, trevligare och betydligt mer lärorik.

[Vaxet]

Så du håller även med om att han bedrev svågerpolitik och gav ut högre poster som gentjänster till vänner och släkt samt att han hanterade försvarsbudgeten som sin egen lilla nöjeskassa dvs. betedde sig helt oacceptabelt. Bra att vi är på samma blad iaf.

Och då säger jag som Pippi Långstrump, "ja säg det du, det får vi nog aldrig reda på".

Ändrades April 27, 2011 av Vaxet

[Guest Isan Lover]

Så du håller även med om att han bedrev svågerpolitik och gav ut högre poster som gentjänster till vänner och släkt samt att han hanterade försvarsbudgeten som sin egen lilla nöjeskassa dvs. betedde sig helt oacceptabelt. Bra att vi är på samma blad iaf.

Hej

Vi kan vara överens om det också, jag har sagt tidigare att Thaksin inte är fläckfri och att han har begått många av sina företrädares och efterträdares misstag, men jag hade ändå föredragit att han hade bytts ut i ett fritt och demokratiskt val före en militärkupp, hur det går när militären har den politiska makten ser vi nu med krig mot Kambodja, militäruppvisningar i Bangkok, nedsläckta TV stationer, extrem censur, extremt användande av lese majestätlagarna, förföljelse av all opposition, m.m. så Demokratiskt sett är läget mycket värre nu än under Thaksins tid.

Mvh Isan Lover

[noBuzz]

NB,

Du har den senaste veckan droppat lite kommentarer kring Thaksin politisering av den thailändska militären. Det är knappast en rättvis beskrivning tycker jag. Även om Thaksin använde den för att ge favours till släkt och vänner och det hela skrek svågerpolitik så var militärväsendet politisk långt innan hans tillträde till makten.

Skall en enskild individ pekas ut som ansvarig för politiseringen så är det väl Prem snarare än Thaksin?. Militären fick väl snarast minskat inflytande under Thaksins tid och deras roll i att hantera interna säkerhetspolitiska situationer minskade och ersattes av polis, rangers, etc. Att Thaksin styrde och ställde med försvarsbudgeten och utnämde omeriterade individer till högre poster skapade onekligen en tydlig konflikt inom det militära men även mellan tidigare inflytelserika militärer och Thaksin. Konflikten mellan det gamla ledarskicket och Thaksin översattes snabbt (och slarvigt) till en konflikt mellan royalister och populister – så enkelt var det nog inte.

Men, återpolitiseringen efter avpolleteringen av Surayud m.fl frpn det militära har onekligen skett nu. Du har en regering som i en ministermöte med ASEAN officiellt går med på 3e parts observatörer men accepterar att militären vägrar gå med på det. För några veckor sedan gick ÖB ut med högst tvivelaktiga kommentarer om det stundande valet och indirekt varnade landet för PT, etc.

Jag upplever det som högst tvivelaktigt och kanske lite intellektuellt ohederligt att försöka tillskriva politiseringen av militären till Thaksin och i samma veva frånskriva tidigare makthavare,Junta, Privy council, Demokrater, osv. från ansvar.

Nja, enligt de källor jag läst (t.ex The Thaksinization Of Thailand) så framkommer bilden att militären återpolitiserades under Thaksin.

Speciellt avsnittet "Thaksin and the repolitization of the military" tycker jag är spännande och ger en lite intressant bild. Utdrag ur boken finns att läsa här.

Det finns säkert andra källor som ger andra bilder och jag tror att de argument som presenteras till stor del beror på vilket material man läst, eller vad man vill visa.

Tycker ditt inlägg är bra och att det drar igång en kul debatt. Men den sista meningen där du refererar till intellektuell ohederlighet faller nog på eget grepp.

Eftersom jag aldrig frånskrivit tidigare makthavare, junte, privy council eller andra från ansvar. Jag har nämligen inte nämnt något om deras ansvar, eller friskrivande av det samma.

Det är en slutsats du drar på egen hand och på samma intellektuellt torvtiga grund som IL brukar göra.

Att man inte skriver om något betyder inte att man uttrycker en åsikt till favör för det outtalade.

Själv tycker jag nog att det är ett tecken på intellektuell ohederlighet att syfta till motsatsen. Men det var kanske inte det du gjorde?

[Guest wille]

Vad tror du det beror på?

Själv gissar jag att det beror på ILs floskelspammande. Min ensidighet är i alla fall ett direkt resultat av hans och Bossejs fanatism.

Hade man en IL-fri hörna så tror jag debatten blev både bredare, intressantare, intelligentare, trevligare och betydligt mer lärorik.

Appropå att friskriva sig från ansvar

Att en ensam floskel-lover kan trigga kollektiv intellektuell härdsmälta köper jag inte fullt ut.

Lika lite som att allt ont i Thailand kan skyllas på Thaksin eller "Eliten" lika lite kan all den negativa ensidigheten i den politiska dialogen på MPR skyllas på IL.

Vi blir nog alla lite fartblinda ibland och att vinna en diskussion och att ha rätt blir plötsligt viktigare än att förstå och skaffa sig bredare perspektiv - iaf för mig ibland, tyvär.

[Guest wille]

Tycker ditt inlägg är bra och att det drar igång en kul debatt. Men den sista meningen där du refererar till intellektuell ohederlighet faller nog på eget grepp.

Eftersom jag aldrig frånskrivit tidigare makthavare, junte, privy council eller andra från ansvar. Jag har nämligen inte nämnt något om deras ansvar, eller friskrivande av det samma.

Det är en slutsats du drar på egen hand och på samma intellektuellt torvtiga grund som IL brukar göra.

Att man inte skriver om något betyder inte att man uttrycker en åsikt till favör för det outtalade.

Själv tycker jag nog att det är ett tecken på intellektuell ohederlighet att syfta till motsatsen. Men det var kanske inte det du gjorde?

Kanske är en orättvis tolkning jag gjort men den byggde på att du bemötte kritik mot vad IL och andra kallar eliten dvs Demokraterna, Prem, juntan, m.fl och deras politisering av militären genom att säga att det var Thaksin som stod för den. Indirekt blir det ju då att du menar att han har ett större ansvar för den processen än de som IL anklagade. Jag missförståd säkert men det är onekligen lite luddigt när en anklagelse bemöts med en motsatt "anklagelse".

[noBuzz]

Appropå att friskriva sig från ansvar

Att en ensam floskel-lover kan trigga kollektiv intellektuell härdsmälta köper jag inte fullt ut.

Lika lite som att allt ont i Thailand kan skyllas på Thaksin eller "Eliten" lika lite kan all den negativa ensidigheten i den politiska dialogen på MPR skyllas på IL.

Vi blir nog alla lite fartblinda ibland och att vinna en diskussion och att ha rätt blir plötsligt viktigare än att förstå och skaffa sig bredare perspektiv.

Typisk "jag-är-neutral- jobbar-för-FN-och-alla-måste-gilla-mig"-dravvel!

[Guest wille]

Typisk "jag-är-neutral- jobbar-för-FN-och-alla-måste-gilla-mig"-dravvel!

Om dryga månaden kan jag skriva vad jag egentligen tycker

[noBuzz]

Kanske är en orättvis tolkning jag gjort men den byggde på att du bemötte kritik mot vad IL och andra kallar eliten dvs Demokraterna, Prem, juntan, m.fl och deras politisering av militären genom att säga att det var Thaksin som stod för den. Indirekt blir det ju då att du menar att han har ett större ansvar för den processen än de som IL anklagade. Jag missförståd säkert men det är onekligen lite luddigt när en anklagelse bemöts med en motsatt "anklagelse".

Jo.. den var lite orättvis men jag förstår vad den bygger på.

IL's resonemang är ju "Allt är elitens/Abhisits fel" och "Thaksin försökte demokratisera och minska militärens roll".

Eftersom det inte går att argumentera mot hans första halva (han är inte mottaglig för information) så återstår att gå på den andra halvan.

Min syn är naturligtvis att militären är den stora politiska boven. Både historiskt och i nutid.

Militären har sedan 30-talet varit alldeles för inblandade i det politiska livet. Inte minst Prem under 80-talet.

Men om man ska prata om vilka politiker som förstör vad (Demokraterna vs Thaksin) så verkar det framkomma en bild i bl.a böcker att militären återfick

en mer framträdande roll under Thaksin, efter att ha avpolitiserats under 10 förestående år.

Så, det är därför jag kan anse att det verkar vara tack vare Thaksin som Prem kunnat återkomma till den politiska arenan.

Ändrades April 27, 2011 av noBuzz

[Tallviking]

NB,

Du har den senaste veckan droppat lite kommentarer kring Thaksin politisering av den thailändska militären. Det är knappast en rättvis beskrivning tycker jag. Även om Thaksin använde den för att ge favours till släkt och vänner och det hela skrek svågerpolitik så var militärväsendet politisk långt innan hans tillträde till makten.

Skall en enskild individ pekas ut som ansvarig för politiseringen så är det väl Prem snarare än Thaksin?. Militären fick väl snarast minskat inflytande under Thaksins tid och deras roll i att hantera interna säkerhetspolitiska situationer minskade och ersattes av polis, rangers, etc. Att Thaksin styrde och ställde med försvarsbudgeten och utnämde omeriterade individer till högre poster skapade onekligen en tydlig konflikt inom det militära men även mellan tidigare inflytelserika militärer och Thaksin. Konflikten mellan det gamla ledarskicket och Thaksin översattes snabbt (och slarvigt) till en konflikt mellan royalister och populister – så enkelt var det nog inte.

Men, återpolitiseringen efter avpolleteringen av Surayud m.fl frpn det militära har onekligen skett nu. Du har en regering som i en ministermöte med ASEAN officiellt går med på 3e parts observatörer men accepterar att militären vägrar gå med på det. För några veckor sedan gick ÖB ut med högst tvivelaktiga kommentarer om det stundande valet och indirekt varnade landet för PT, etc.

Jag upplever det som högst tvivelaktigt och kanske lite intellektuellt ohederligt att försöka tillskriva politiseringen av militären till Thaksin och i samma veva frånskriva tidigare makthavare,Junta, Privy council, Demokrater, osv. från ansvar.

Så du anser att texter som denna från olika artiklar är helt fel ?

Making over the military

When Thaksin became prime minister, the military lacked a clear role. With the communist threat long gone and without any immediate foreign threat, the military had difficulties in claiming a special role in society and was somehow squeezed out of the limelight by the democratization movement that pressed for its de-politicization. The new situation was in stark contrast to the previous 50 years, during which the military was wrapped up in an aura of reverence and generals were offered senior positions in government agencies.

Thaksin filled the vacuum by using the army to flank the police in dealing with civil issues. Under the current administration, the army has been called upon to deal with protests in rural areas and to play a pivotal role in the "war on drugs" and the "war on dark influences" begun in 2003. The army is currently involved in the predominantly Muslim provinces of Yala, Pattani and Narathiwat, where civilian unrest has flared since January 2004.

In addition, Thaksin stepped in to ease the chronic surplus of generals in the Thai army by offering "high influential advisory governmental positions" to more then 50 of them. The prime minister has also restored the army's influence over the country's foreign policy - another area in which it had previously been losing ground.

http://www.atimes.com/atimes/Southeast_Asia/GD07Ae01.html

[noBuzz]

Så du anser att texter som denna från olika artiklar är helt fel ?

Även inledningen är intressant.

Thai politics have always been characterized by a close association between the country's military and its politicians. But under the administration of business tycoon turned politician, Prime Minister Thaksin Shinawatra, that relationship has changed. Where before the generals held the reigns of power, the prime minister is now calling the shots and has integrated the military into his power base. Analysts who were hoping for a de-politicization of the armed forces fear long-term negative consequences.

..cut..

To say that the army has dictated the political tempo in Thailand is an understatement. Historical records tell of 17 coups or attempted coups since 1932 and of generals occupying the prime minister's seat for all but eight years between 1938 and 1988. Furthermore, whenever not in power, the military had been the main force behind most of the civilian leaders who preceded the current prime minister.

The situation is different with Thaksin, who despite training at a military cadet school and serving as a policeman for a few years, entered politics as a civilian and has been legitimized by two democratic elections. Moreover, Thaksin's ascent has coincided with probably the weakest period of the army in modern Thai history.

The military began losing ground in the political arena in the late 1980s, but the turning point in the civilian-military relationship was the violent civilian resistance of May 1992, which brought an end to Thailand's last military regime. The resulting pro-reform movement, culminating with the drafting of the 1997 constitution, cornered the generals' political aspirations and threatened the army's status and its main financial resources. As a consequence, the military had no option but to lie low and partially de-politicize. This trend was interrupted, however, in 2001, when Thaksin was first elected premier.

Ändrades April 27, 2011 av noBuzz

[Guest wille]

Så du anser att texter som denna från olika artiklar är helt fel ?

Making over the military

When Thaksin became prime minister, the military lacked a clear role. With the communist threat long gone and without any immediate foreign threat, the military had difficulties in claiming a special role in society and was somehow squeezed out of the limelight by the democratization movement that pressed for its de-politicization. The new situation was in stark contrast to the previous 50 years, during which the military was wrapped up in an aura of reverence and generals were offered senior positions in government agencies.

Thaksin filled the vacuum by using the army to flank the police in dealing with civil issues. Under the current administration, the army has been called upon to deal with protests in rural areas and to play a pivotal role in the "war on drugs" and the "war on dark influences" begun in 2003. The army is currently involved in the predominantly Muslim provinces of Yala, Pattani and Narathiwat, where civilian unrest has flared since January 2004.

In addition, Thaksin stepped in to ease the chronic surplus of generals in the Thai army by offering "high influential advisory governmental positions" to more then 50 of them. The prime minister has also restored the army's influence over the country's foreign policy - another area in which it had previously been losing ground.

http://www.atimes.com/atimes/Southeast_Asia/GD07Ae01.html

Problemet är att du kan googla fram en massa artiklar som pekar på raka motsatsen av vad denna artikel säger. Antar att det är sant att som man söker får man svar. Jag har lite svårt att se bärigheten i stora delar av den analys som den utländske frilansjournalisten gör och eftersom han inte anger några käloor är det svårt att bemöta.

Men det kan vara lite av en tolkningsfråga eftersom jag tolkar första stycket som att Thaksin konsoliderade militär makt till sin position, och det i sig minskade militärens inflytande.

[Guest Isan Lover]

Hej

Enligt mig är det som sagt ingen tvekan om vilka som är ett hot mot demokratin i Thailand, och det är inte i första hand landets politiker, utan dom egentliga makthavarna bakom kulisserna som är Prem och hans anhang + Generalerna.

Dessa har lyckats få politikerna att bekämpa varandra på alla möjliga sätt och dom enda som vinner på detta är Prem och Generalerna själva + dom små grupper som dessa företräder.

Och det bästa för demokratin hade ju naturligtvis varit om politikerna slutade bekämpa varandra på både otillåtna och tillåtna sätt, och istället enades om att det största hotet utgörs av militärerna och andra ej valbara som är ute efter personligt inflytande på demokratins bekostnad.

Och själv skulle jag gärna se en koalitionsregering med Demokraterna och PT efter nästa val, detta skulle kunna leda till att både dom krävande och besvärliga småpartierna skulle hållas utanför makten, men viktigast av allt vore att stänga ute samhällets och demokratins fiende nr. 1 Prem, Generalerna.

Om Demokraterna och PT tog sitt ansvar för landet och Demokratin genom att gräva ned stridsyxan skulle militärerna och dom andra odemokratiska krafterna i landet drabbas av en mindre panik, och om inget av dom stora partierna är intreserade av att samarbeta med militären så är deras inflytande borta.

Då kan dom inte gömma sig bakom Apishit längre och har bara att acceptera läget eller att införa en ren militärdiktatur, men en sådan som inte välkommnades av något större parti skulle nog möta hårt motstånd både inom landet och utomlands.

Mvh Isan Lover

[Tallviking]

Problemet är att du kan googla fram en massa artiklar som pekar på raka motsatsen av vad denna artikel säger. Antar att det är sant att som man söker får man svar. Jag har lite svårt att se bärigheten i stora delar av den analys som den utländske frilansjournalisten gör och eftersom han inte anger några käloor är det svårt att bemöta.

Men det kan vara lite av en tolkningsfråga eftersom jag tolkar första stycket som att Thaksin konsoliderade militär makt till sin position, och det i sig minskade militärens inflytande.

Det var väl mer att han utsåg sig trogna personer/släktingar som ledare inom det militära för att själv kunna styra och kontrollera det militära efter sina egna behov

Men håller du inte med beskrivningen om militärens förändrade roll efter att Thaksin kom till makten ?

[noBuzz]

Problemet är att du kan googla fram en massa artiklar som pekar på raka motsatsen av vad denna artikel säger. Antar att det är sant att som man söker får man svar. Jag har lite svårt att se bärigheten i stora delar av den analys som den utländske frilansjournalisten gör och eftersom han inte anger några käloor är det svårt att bemöta.

Men det kan vara lite av en tolkningsfråga eftersom jag tolkar första stycket som att Thaksin konsoliderade militär makt till sin position, och det i sig minskade militärens inflytande.

"Thaksin halted the decline in the political role of the military, and build a personal network into the military hierarchy".

Från Thaksin: the business of politics in Thailand Av Pasuk Phongpaichit,Christopher John Baker

Läs sidan 176, avsnittet "Bringing back the military" och framåt.

Mycket intressanta historiska anekdoter om hur Chavalit (numera Puea Thai) smörjer generaler och försöker återupprätta militären.

Men hur han snabbt föll av banan och hur Chuan Lekpai återgick till att depolitisera och reformera militären.

Där finns mycket smaskens att läsa som motsäger den bild av militär och Thaksin som förs fram av IL annars och dig nu senast.

Det skulle vara kul med lite länkar som styrker er version för att få perspektiv.

Ändrades April 27, 2011 av noBuzz

[Guest wille]

En av de artiklar som finns online och som är mindre än en månad gammal - skriven av Pavin Chachavalpongpun

The history of the military’s political involvement provides a useful guide to understand why it sees the need to interfere in the upcoming election. Since 2006, the increasing presence of the military in politics — as evidenced by the coup and the installation of the current army-friendly Abhisit government in 2008 — was triggered by several developments, most of them related to the character of the preceding Thaksin government.

Today, the military has regained its pre-eminent position of power both in domestic and foreign affairs. The army’s latest fuss about Indonesia’s mediation effort in the Thai-Cambodian conflict reiterates the fact that this state agency has reclaimed its control over the country’s foreign policy towards neighbouring countries.

While the rise of the military may have coincided with the weakness of successive civilian regimes in the past, there are other more crucial factors behind the recent politicisation of the military.

The first factor was Thaksin’s strategy of fragmenting the institutional unity of the army. While in power, he created a rift within the armed forces, promoting those outside the power network of the old elites led by Prem Tinsulanonda, former prime minister and currently president of the Privy Council, while alienating those inside it.

With his strong popular mandate, Thaksin embarked on “colonising” the military by placing his relatives, friends, and loyalists in key military posts. This factionalisation split the army between those who perceived themselves as truly “professional”, thus declined cooptation by the government, and those who allegedly were not.

But Thaksin was not the first leader who contaminated the military’s professionalism. Prem himself had long driven the militarisation of politics. Prem manipulated networks that were deeply involved in politics and took advantage of weak civilian governments to shore up his power interests and those of the groups he represented.

Thaksin, in many ways, followed in Prem’s footsteps by attempting to gain complete authority over the military’s internal affairs. Thaksin’s firm grip on the defence policy and the budget brought about the diminishing role of the military in national security affairs. Against this background, there was a strong sense of loss of a traditional military role and expertise within the officer corps, leading to a determination to recapture it through political intervention.

Jag är lite inne på det som författare fyndigt beskriver som Thaksins Colonization of the Military. Dvs. han försökte ta total kontroll. Det gav militären förvisso en politisk roll eftersom han blandade rollerna men att göra instutionen militären politisk bidrog andra aktörer mer eller minst lika mkt till.

[noBuzz]

Jag är lite inne på det som författare fyndigt beskriver som Thaksins Colonization of the Military. Dvs. han försökte ta total kontroll.

Det gav militären förvisso en politisk roll eftersom han blandade rollerna men att göra instutionen militären politisk bidrog andra aktörer mer eller minst lika mkt till.

Intressant. Vilka då och hur då?

Edit. För övrigt en intressant inlaga av Dr. Pavin som jag tänker kommentera lite mer efter snookern (Judd Trump) och en inköpsrunda.

Ändrades April 27, 2011 av noBuzz

[Guest wille]

Intressant. Vilka då och hur då?

Edit. För övrigt en intressant inlaga av Dr. Pavin som jag tänker kommentera lite mer efter snookern (Judd Trump) och en inköpsrunda.

De som gjort allt för att tätt väva ihop militären med kungahuset kanske.

Skall käka lite nu men kika även lite på Pavins andra artiklar. Killen är iaf produktiv.

[Guest Atom]

Det var en gång en liten skola i det lilla samhället Majpilsrutan, det var väl inget speciellt med den lilla skolan förutom det att de i årskurs 3 bedrev försöksverksamhet med skillda klasser för pojkar och flickor. I klass 3B gick föjdaktligen bara pojkar och deras klassföreståndare var den unge och välutbildade William. William var omtyckt av nästan alla eleverna då han visste så mycket och dessutom oftast var snäll och rättvis, dessutom visade han ofta en massa fina bilder. Visst hände det att någon av pojkarna tyckte att William var lite nedlåtande, ja nästan lite spydig, fast det gick snabbt över då han igen briljerade med sin kunskap och visade en massa fina bilder.

Klassen var tydligt uppdelad i två grupperingar som ständigt var i strid med varandra om vems pappa var starkast samt en tredje grupp, den största, som var helt ointresserad av vad de bråkade om. Den ena gruppen, som mestadels bestod av pojkar från de små gårdarna utanför samhället, hade en tydlig ledare i Bond Olle, en väldigt retsam men snäll liten rackare. Hans ständige följeslagare, Roffe L, gick aldrig mer en meter bakom och ju mer de andra pojkarna retade Bond Olle, ju argare blev Roffe L och han var aldrig sen att hämnas med en padda i ryggsäcken eller liknande. Övriga i gruppen, som för övrigt kallades Rödingarna då de flesta bodde i små röda stugor, höll oftast tyst och höll egentligen inte alltid med Bond Olle men ville så gärna vara med i ett gäng. Den andra, betydligt större gruppen, som mestadels bestod av pojkar inne från samhället och kallades Gulingarna efter färgen på stadsvapnet, hade ingen tydlig ledare men helt klart såg många upp till den vältalige Nobbe och den allvetande Mick.

En majdag, strax efter lunch, började det plötsligt åska och strömmen gick, den annars så tystlåtne ByaKalle utropade "Himlen faller ner!" För en kort stund så blev det kallabalik i klassrummet men William lugnade alla barnen med sin myndiga stämma och snart var strömmen tillbaka. William förklarade att visst kan katastrofer inträffa men att himlen skulle ramla ned är högst osannolikt. Alla barnen verkade acceptera att faran var över utom ByaKalle, som var helt säker på att detta bara var övning av de onda krafterna, samt Bond Olle som minsann visste att det bara var en tidsfråga innan de onda krafterna slog till igen, för sådant var samhället. På rasten efteråt var ByaKalle fortfarande så uppskärrad att han sprang hem och mig veterligen har han inte vågat sig tilbaka än. Bond Olle samlade dock sitt gäng runt sig och förklarade att det är bara en tidsfråga innan himlen verkligen ramlar ned och det finns bara en person som kan rädda dem och världen "Min pappa Tage är starkast i hela världen, bara han kan rädda oss". "Tage är jättestark och alla andra är bara dumma" fyllde Roffe L i med.

Tillbaka i klassrummet började lärare William berätta om Halland åar och frågade om någon visste vilken som var den längsta ån. Nästan alla räckte upp handen och väntade på att få svara men Bond Olle, som inte räckt upp handen, svarade istället "Det är Dalälven för det har min pappa sagt". Genast började Mick och många i hans gäng att skratta och Mick sade "Dumskalle, det vet väl alla att Dalälven inte rinner i Halland, det hörs väl på namnet". Långe Jan, Micks trogne följeslagare, fyllde snabbt i med "Knäppis, Dalälven rinner i Dalsland, det hörs ju på namnet". William skulle precis avbryta bråket när rektorn knackade för ett brådskande ärende. Genast såg Bond Olle sin chans att berätta för alla att himmlen verkligen kommer ramla ned och att bara pappa Tage kan rädda dem. Mick, Nobbe, Långe Jan samt flera andra ur Gulinggänget kunde inte hålla sig för skratt då de dels fann det absurt att himlen skulle ramla ned men framförallt för att Bond Olle alltid framhöll Tage. De höll alla med om att Tage förvisso var stark men han var ytterst otrevlig och opålitlig, ja faktiskt en riktig skurk. Mick började slå i en uppslagsbok för att bevisa att himlen inte kommer falla ned, varför skulle den göra det, och om den mot all förmodan skulle falla ned så har vi ju alla snälla Gulingpappor som givetvis kommer fortsätta beskydda vår lilla stad. Nobbe, Långe Jan, Suren, Valter och Puffen fyllde i med att skulle himlen ramla ned så är det för att Bond Olles pappa är så oerhört dum, faktiskt är han så dum att om han ska bestämma så är det faktiskt rent av bättre om himlen faller ned. Bond Olle fortsatte, tillsynes oberörd, att upprepa, gång på gång, säkert flera hundra gånger, att hans pappa var lösningen på allt och att Gulingpapporna faktiskt var direkt ansvariga för att himlen kommer falla ned "Era pappor ser kanske snälla och duktiga ut" sade han "men alla ute i gårdarna vet att de konspirerar med de onda makterna om att få himlen att ramla ned över byarna medans ni äter glass i staden". "De är jättedumma utsugare" fyllde Roffe L i med "Ja, jättejättedummast" sade Rolle och till och med 33:an hängde på men det var nog mest bara för att jävlas.

Mick läste upp den ena förklaringen efter den andra tll varför himlen inte kommer falla ned, ivrigt påhejad av Långe Jan och de andra och Nobbe fokuserade på att såga Tage längs fotknölarna. Inget bet dock på Bond Olle som fortsätte att repetera det enda han tyckte var viktigt, det vill säga att Tage var starkast. Mick och hans kollegor blev mer och mer uppretade och för att få Bond Olle att sluta upprepa Tages förträfflighet började de förvränga och förvärra så att det till slut lät som om de verkligen ville att himlen skulle ramla ned, så länge de blev av med Bond Olle och hans far. Roffe L var riktigt arg för allt var ju så orättvist och även Valter var arg, fast mest på Bond Olle och Roffe L, och han som inte ens ville bråka.

Till slut kommer dock William tillbaka in i klassrummet, efter att stått utanför och lyssnat ett tag, och läxar upp båda sidor. "Himlen faller inte ned och skulle den falla ned så kan ingen göra något åt det" förklarar han. De flesta nickar instämmande och Bond Olle utbrister "Jag håller med men visst vill Gulingpapporna att den ska falla ned". "Du är ju helt kokt" utbrister Nobbe, "Din gubbjävel är 7 resor värre". "Han borde skjutas" konstaterar Långe Jan. William tittar bistert på Gulingarna "Jag hade förväntat mig mer av er, skärp er!" säger han och sedan tittar han på Bond Olle med bihang "Dig hade jag inte förväntat mig något av men skärp dig ändå".

Tog bråken slut där, kanske ni frågar er? Knappast, men visst är det sannolikt att även barn en dag tröttnar på att bråka om vems pappa som är starkast.

[Guest wille]

Wall of Text.........

William tittar bistert på Gulingarna "Jag hade förväntat mig mer av er, skärp er!" säger han och sedan tittar han på Bond Olle med bihang "Dig hade jag inte förväntat mig något av men skärp dig ändå".

Hehe, strålande!

Huvudet på spiken. Men var kommer lärarvikarien Aron in i bilden då?

[noBuzz]

Hehe, strålande!

Huvudet på spiken. Men var kommer lärarvikarien Aron in i bilden då?

Han kan inte närvara eftersom han är inlagd för avfettning.

[Guest Atom]

Hehe, strålande!

Huvudet på spiken. Men var kommer lärarvikarien Aron in i bilden då?

Jag var faktiskt hjälplärare på dotterns skola idag, därav inspirationen samt frånvaron i tråden tidigare.

[MaiChai]

Hmm, hela den här debatten förvirrar mig. Jag blandar hela tiden ihop TV och IL - deras argumentationsteknik är ju identisk och attityden har förledande likheter. Nog dags för en kopp kaffe för att klarna till lite.

Jag undrar dock fortfarande över vad andra medlemmar tror om riskerna för en kupp innan valet. Många har svarat och det är intressant men det finns flera säker fler åsikter angående troliga scenarion som är redo att vädras.

Så som opinionssifforna ligger nu så är risken för en kupp innan valet i princip obefintlig-om den inte genomförs av Thaksintrogana efter att Montenegrinen insett att det kommer att snöa i helvetet innan han får ihop de 51% han behöver. Det är många generaler länkade till Thakisn som har fått se sina karriärdrömmar gå i kras efter att Montenegrinen blev avsatt och detta kan vara deras sista chans att få komma åt guldet.

Det finns också en hel del som talar för att den eskalerande gränskonflikten med Kambodja har att göra med att PT inte är redo för ett val ännu. Montenegrinen och Hun Sen har ju hjälpt varandra förut och nu behöver Montenegrinen lite mer tid för att utse en PM kandidat, ro ihop ett valmanifest eftersom tydligen "Bring thakisn back" inte hjälper den här gången. Men skjuts valet upp ett par månader-eller till i december då det egentligen ska hållas så hinner Montenegrinen städa i sitt eget parti-distansera sig från UDD och hitta en lämplig "puppet" som PM kandidat.

Det verkar som om Banharn och Newin kommer att liera sig med Demokraterna-det har funkat hyfsat hittils och de har tjänat okej med pengar- skulle de stödja PT i en koalition så känns det hela bra mycket mer ostabilt och både Banharn och Newin är absolut emot att Thaksin återvänder och frikänns för allting. I princip det enda som PT lovar om de får bilda regering.

De kommer att stödja en demokratledd regering för det blir minst krångel med det. Skulle de tveka för länge efter valet är det inte otänkbart att militären skarmlar lite med sina vapen men så långt som en kupp går det nog bara om PT lyckas få 51% och gör allvar av sitt löfte om att frikänna Thaksin från allt. Annars lär militären hålla sig utanför.

Ändrades April 28, 2011 av MaiChai

[noBuzz]

De som gjort allt för att tätt väva ihop militären med kungahuset kanske.

Skall käka lite nu men kika även lite på Pavins andra artiklar. Killen är iaf produktiv.

Läste gårdagens (http://web1.iseas.edu.sg/?p=3382) artikel av Pavin och han skräder inte orden när det gäller militärens inblandning i nutida politik.

Och även han verkar vilja lasta Thaksin för nuvarande situation.

The involvement of the military in politics has been triggered by several developments, most of them related to the character of Thaksins previous rule. Retrospectively, one of Thaksins strategies was to fragment the institutional unity of the Army. He created a rift within the armed forces, promoting those outside the old power network while alienating those inside it. He then began to place his relatives, friends and loyalists in key military posts. This factionalisation split the Army between those who perceived themselves as truly professional (such as rejecting being co-opted by the government) and those who allegedly were not.

Thaksin also sought to re-politicise the military by stamping his authority on its internal affairs. Aside from his control of military promotions, Thaksin acquired a firm grip on the military budget and national security policies. Gradually, the military saw its role in regional security diminished. Thaksins transformation of long-standing Southeast Asian enemies into trading partners, although seemingly serving Thailands interests, effectively stripped the military of its influence on external relations. Against this background, there was a strong sense of loss of traditional military roles and expertise within the officer corps, leading to a determination to regain them through political intervention.

Tycker att mycket av det Pavin skriver är bra. Det jag kan ha en reservation för är väl kanske följande, om Abhisit och Demokraterna, från din första länk.

Since the priority is to uphold the monarchy-military axis with the former sitting on top of the political structure, the military has cultivated a clique of royalist political leaders who have been assigned to protect and nurture that axis. But it has proven to be an uphill task. Those leaders are not popular among the Thai poor in rural villages. Unlike Thaksin, Abhisit, one among royalist leaders, lacks the charisma, and more importantly the willingness to shift the old status quo. In a free and fair election, it is unlikely that his Democrat party will ever win a majority vote.

Moreover, portrayed previously as nice and always obedient, Abhisit has at times shown his decisiveness which may come across as defying the militarys instruction. Relations between the military and Abhisit have not always been smooth. A Thai general once said, "Abhisit and the Democrat Party are the best among the worse, the most dependable among the undependable."

Det verkar förvisso vara otvivelaktigt så att Abhisit är en royalist, men att han och andra ledare under Demokraterna skulle ha kultiverats för att "protect and nurture" "the monarchy-military axis" är jag inte lika övertygad om. Visst finns band dem emellan - men jag tror att Abhisit har betydligt modernare drivkrafter än att bevara en elitistisk kontroll över Thailändskt politiskt liv så som Pavins artikel ger sken av.

Och jag tror att om Pavin skulle börja undersöka just anledningen till att "Abhisit has at times shown his decisiveness which may come across as defying the militarys instruction", så skulle han kanske komma fram till samma sak.

Men så länge det spåret inte utforskas är det lättare att prata om spekulativa likheter och gemensamma nämnare.

I övrigt håller jag kanske med honom om allt.

Edit. Njae.. föressten.. vid en andra genomläsning ser jag att det finns lite andra saker jag inte håller med om..

Följande citat visar t.ex att det saknas lite i Pavins reflektioner.

And while the Burmese military claims to be happily embracing democracy, the Thai military doesn’t even pretend to show its affinity for democracy. It is absurd to learn that the Burmese junta is now more liberal than the Thai Army.

Ändrades April 28, 2011 av noBuzz