Är din partner troende?

[bajen]

Ungefär som kristendomen då med rika o dekorerade kyrkor emedan bibeln predikar annorlunda så inget nytt.

mvh

exakt det handlar bara om att få in pengar till kyrkan,templet,mosken eller vad man nu tror på så dom i toppen kan leva gott.Bajen

[Fritz]

Finns ju en del som påstår sig kommunicera med gud på daglig basis. Svårt att bevisa att de har fel. Det finns nog många anledningar till att man sätter sin tilltro till ett högre väsen.

Så man kan anse det bevisat att Gud finns så länge det inte är bevisat att han inte finns ?

Det orde vara tvärt om tycker jag

Fritz..

Ändrades December 19, 2010 av Fritz

[Guest Isan Lover]

Hej

Frugan är nog ovanligt lite troende för att vara ifrån Thailand, och hon utför i princip inga cermonier i Sverige.

Men hon kommer ju ifrån Isaan och där är ju Buddismen blandad med Anemism där man tror på spöken, andar och det övernaturliga, och "shamaner" har nästan lika stor betydelse som munkar. Men i byn deltar hon i dom flesta religiösa cermonier som genomförs, också dom som "shamaner" håller t.ex när folk är sjuka eller ett hus ska invigas. Och vad jag har förstått skiljer det sig ganska mycket åt runt om i landet, och dom "shamaner" (visa äldre män) vi har finns ju inte på samma sätt på alla platser, i Isaan är det ju t.ex dessa som håller i bröllopp och inte munkar.

Mvh Isan Lover

[GammalDansken]

Finns vad jag kan bedöma av frugans beteende, ingen koppling mellan antal tempelbesök per tidsenhet

och chansen att komma i himlen / bli återfödd som "något bra".

Tur är väl det, så man slipper se motsvarigheter till skenheliga kristna som går till

kyrkan en gång om året för att visa upp att de minsann är det.

Jag brukar skojfriskt fråga om hon inte får problem med Buddha när hon inte har tid att gå till templet

(som annars finns rimligt nära), men hon svarar allvarligt att så är inte fallet.

Verkar inte heller generera bråk med samma kille, att hon inte låter sig rivas med när munkarna har seanser

där det gäller lura så många (farangintjänade) tusenlappar som möjligt från de troende thaifruar.

En tjugolapp får räcka och en påse med mat och tvål

Vad det kan innebära för mitt anseende, däremot, är en helt annan historie.

Spelar ingen större roll, iofs, då jag redan sen länge gett upp hoppet att hamna någon annanstans än i brinnande helvete

Ändrades December 19, 2010 av GammalDansken

[Joe]

"Är din partner troende?" Frågan är egentligen lite fel ställd. Buddha var ingen Gud likt Gud (Jahve) eller Allah som statte upp förbud och "måsten".

Buddha var en vanlig dödlig människa, det unika var att han kom till insikt, kom underfund med hur saker och ting hör ihop. "Satte lärans hjul i rörelse"

Om Buddhismens roll i Thailand kan Du läsa här: http://asia.se/info/buddhism.shtml

Lite mera generellt om Theravarabuddhismen finns att läsa här: http://www.dhamma.se/

Runt 95% av Thailändarna är Buddhister, kanske inte så att de till 100% följer levnadsreglerna, men gemene man hyser en stor respekt för Buddha.

Jag har sett hur till och med barflickorna tänder rökelsestickor vid barens husaltare varje morgon.

För våran del gäller tempelbesök och dagliga ceremonier franför husaltaret. Om man nu (felaktigt) använder ordet "troende" så visst är min partner det, men jag skulle vilja säga att hon snarare försöker följa den väg som Buddha har visat.

Vilken planet kommer du ifrån egentligen??

Varför skulle inte bartjejerna vara troende Buddhister? Tvärtom så har väl dom anledning att vara väldigt troende och hoppas på stöd och vägledning!

Denna mening visar klart och tydligt hur du föraktar och ser ner på dessa tjejer!

Var har du träffat din egen fru egentligen, i lampaffären?

Dåligt!!

/ Joe

[GammalDansken]

Vilken planet kommer du ifrån egentligen??

Varför skulle inte bartjejerna vara troende Buddhister? Tvärtom så har väl dom anledning att vara väldigt troende och hoppas på stöd och vägledning!

Denna mening visar klart och tydligt hur du föraktar och ser ner på dessa tjejer!

Var har du träffat din egen fru egentligen, i lampaffären?

Dåligt!!

/ Joe

Jag reagerar mera på det som sas i ett annat inlägg, om frugans religiösa aktiviteter, nämligen

"jag låter henne hållas"

Vill tro att det sagts med glimten i ögat annars .

Frågade precis frugan igen nu hon sitter och mässar fram för datorn där en tub med munkar spelas

- om inte Buddha blir arg när hon sitter där i stället för i templet.

"Buddha never angry", var svaret.

Fridfullt, kan man tycka, jämfört med lutheranernas eviga hot om straff och brand i helvetet.

Ändrades December 19, 2010 av GammalDansken

[Guest Siam-Nilsson]

Finns ju en del som påstår sig kommunicera med gud på daglig basis.

Svårt att bevisa att de har fel.

Det finns nog många anledningar till att man sätter sin tilltro till ett högre väsen.

Jag skulle nog säga att de "tror" att de kommunicerar med Gud.

Några bevis för att det skulle vara Gud som de talar med har jag inte sett.

Oftast är det nog inte mycket till dialog, utan snarare en monolog nedifrån och upp.

För att återknyta till ursprungsfrågan så kan jag säga att min thai-fru är minimalt

religiös (jag också). Hon deltar dock i tempelceremonier för begravningar o dyl.

Andar och spöken "tror" hon på. Oförklarliga ting av denna sort har jag själv

upplevt i Thailand. Men några andra bevis än mitt ord kan jag inte prestera.

SN

[Wangthong]

Min egen erfarenhet av människors behov av religionsutövning är att den ökar signifikant i takt med ett personligt dåligt samvete eller upplevd vanmakt.

.

...

.

SN

Min upplevelse är att åldern också är en väldigt viktig parameter. Tror inte att det bara har med det "personligt dåliga samvetet" eller med ökad "upplevd vanmakt" som du anger som skäl för ökat behov av religionsutövning.

Jag har följt frugans och en del av hennes kompisar under drygt 20 år, både i Thailand och här. Genomgående så har alla ängnat mer tid till "Budda" med ökad ålder. Under ungdomsåren är det mest föräldrarna som anger takten. Efter ungdomsåren är deltagandet i det "religösa" i en ganska stabil fas. Sedan ökar deltagandet med ålder. Att frugan eller någon av hennes kompisar gör det pga dåligt samvete tror jag inte. Möjligtvis att man upplever ökad vanmakt med åren. När det gäller frugan anser varken hon eller jag att hon upplever ökad vanmakt, om de andra gör det är svårare att uttala.

Förklaringen i de flesta fall är nog helt enkelt att ju närmare slutet av livet, dessto viktigare blir det att se till utgångsläget för nästa liv. En annan anledning kan vara att man får bättre om tid med ökad ålder. Medelåldern innebär ju en hel del engagemang med arbete och familj, sedan blir det lugnare för de flesta.

Ändrades December 19, 2010 av Wangthong

[Lung Lennart]

Vilken planet kommer du ifrån egentligen??

Varför skulle inte bartjejerna vara troende Buddhister? Tvärtom så har väl dom anledning att vara väldigt troende och hoppas på stöd och vägledning!

Denna mening visar klart och tydligt hur du föraktar och ser ner på dessa tjejer!

Var har du träffat din egen fru egentligen, i lampaffären?

Dåligt!!

/ Joe

Håller med dig totalt. Det är bara det att Du totalt missuppfattat mitt inlägg. Dessutom har jag inte fölr ett ögonblick påstått att bartjejerna inte är utövande Buddhister. Ville bara visa att Buddhismen genomsyrar hela det Thailändska samhället. Från hög till låg.

[virgo]

Min Fru är kristen. Vuxit upp i kloster i Bangkok. Hon var nunna i 3é steget men valde att hoppa av eftersom hon vill ha ett vanligt liv. Hon är väldigt troende och ber på morgonen och kvällen. Vi måste besöka kyrkan då och då vilket är ovant för mig men det skadar väl inte om även jag får lite bättring .

Jag har varit tvungen att inhandla kors som vi hängde ovanför sängen och lite andra prylar som hon gillar. Men det är inga problem faktum är att det är väldigt praktiskt med hennes kristna tro eftersom hon har liknande synsätt på många saker + att vi firar samma helger.

Vi gifte oss i kyrkan i Pattaya och jag träffade henne på internet.

[andrejsdenruskige]

Så man kan anse det bevisat att Gud finns så länge det inte är bevisat att han inte finns ?

Det orde vara tvärt om tycker jag

Fritz..

Ja, det verkar som att skatteverket har sattit upp reglerna.

Men det största beviset på att varken gud eller utomjordingar finns är just att om dom skulle finnas så hade skatteverket hittat dom och krävt in skatt.

[Lung Lennart]

"Buddha never angry", var svaret.

Fridfullt, kan man tycka, jämfört med lutheranernas eviga hot om straff och brand i helvetet.

Så rätt, så rätt. Buddha är ingen Gud. Han finns inte längre, men vad han sade finns bevarat. Först genom muntlig tradition i några hundra år. Sedan tecknades det ner. Det är alltså skrifterna och levnadsreglerna som är det viktiga. Det finns ingen Buddhagud som övervakar människorna och blir arg. Det är upp till var och en att utöva religionen på sitt sätt, framför datorn, i Templet eller genom att läsa skrifterna. Inget är rätt och inget är fel.

Det finns heller ingen Buddhagud att be till, det finns ingen som lyssnar, Buddha är ju död. Att man pratar om att "be till Buddha" är helt enkelt en missuppfattning, det är svårt att hitta ett bra västerländskt ord för begreppet. Vad man gör är helt enkelt att recitera de viktigaste avsnitten i texterna för att påminna sig så man inte glömmer dem. I brist på något annat säger vi västerlänningar att man ber. Men bön och en förväntan att bli bönhörd är det inte frågan om. Bön enligt de Abrahamitiska religionernas definition på bön finns inte inom Theravadabuddhismen. Den finns inom andra grena av Buddhismen men inte den ursprungliga, oförvanskade Theravadabuddhismen den som utövas i Thailand.

[Guest Siam-Nilsson]

Min upplevelse är att åldern också är en väldigt viktig parameter. Tror inte att det bara har med det "personligt dåliga samvetet" eller med ökad "upplevd vanmakt" som du anger som skäl för ökat behov av religionsutövning.

Jag har följt frugans och en del av hennes kompisar under drygt 20 år, både i Thailand och här. Genomgående så har alla ängnat mer tid till "Budda" med ökad ålder. Under ungdomsåren är det mest föräldrarna som anger takten. Efter ungdomsåren är deltagandet i det "religösa" i en ganska stabil fas. Sedan ökar deltagandet med ålder. Att frugan eller någon av hennes kompisar gör det pga dåligt samvete tror jag inte. Möjligtvis att man upplever ökad vanmakt med åren. När det gäller frugan anser varken hon eller jag att hon upplever ökad vanmakt, om de andra gör det är svårare att uttala.

Förklaringen i de flesta fall är nog helt enkelt att ju närmare slutet av livet, dessto viktigare blir det att se till utgångsläget för nästa liv. En annan anledning kan vara att man får bättre om tid med ökad ålder. Medelåldern innebär ju en hel del engagemang med arbete och familj, sedan blir det lugnare för de flesta.

Hej och tack för kommentaren.

Det brukar stämma att vanmakt och oro tilltar på ålderns höst, vilket då tar sig uttryck i ett ökat religiöst utövande. Dels beror det nog på att man då känner sig sysslolös, förbrukad, åsidosatt, har krämpor i kroppen, ensamhet, känner obehag inför samhällets snabba förändringar mm.

Med en massa ledig tid över till att grubbla över hur livet har utvecklat sig, och när man anar att slutet närmar sig är det nog lätt att man likt ett mörkrädd och ensamt barn "uppfinner" en snäll låtsaskompis som man kan prata med i avskildhet.

Barnets låtsaskompis heter kanske "Kalle" eller "Lena", men den ensamma vuxna mäniskan föredrar kanske att kalla "låtsaskompisen" för Gud, Jesus eller rent av Buddha?

Om nu denna form av terapi kan fungera som en tröst och hjälp för människor, så har jag inget emot religiositet som fenomen.

Men skapar religionen istället mer ångest, så tycker jag att man ska försöka hitta andra och mindre skuldbeläggande samtalskanaler.

Mvh

SN

[ban99arne]

"Är din partner troende?" Frågan är egentligen lite fel ställd. Buddha var ingen Gud likt Gud (Jahve) eller Allah som statte upp förbud och "måsten".

Buddha var en vanlig dödlig människa, det unika var att han kom till insikt, kom underfund med hur saker och ting hör ihop. "Satte lärans hjul i rörelse"

Om Buddhismens roll i Thailand kan Du läsa här: http://asia.se/info/buddhism.shtml

Lite mera generellt om Theravarabuddhismen finns att läsa här: http://www.dhamma.se/

Runt 95% av Thailändarna är Buddhister, kanske inte så att de till 100% följer levnadsreglerna, men gemene man hyser en stor respekt för Buddha.

Jag har sett hur till och med barflickorna tänder rökelsestickor vid barens husaltare varje morgon.

För våran del gäller tempelbesök och dagliga ceremonier franför husaltaret. Om man nu (felaktigt) använder ordet "troende" så visst är min partner det, men jag skulle vilja säga att hon snarare försöker följa den väg som Buddha har visat.

Mja, i så fall vore ju inte buddism att betrakta som religion och detta kan man ju iof-sig diskutera.

Som den tillämpas i Thailand i alla fall är den att betrakta som en religion.

MVH/BanArne

[ban99arne]

Så rätt, så rätt. Buddha är ingen Gud. Han finns inte längre, men vad han sade finns bevarat. Först genom muntlig tradition i några hundra år. Sedan tecknades det ner. Det är alltså skrifterna och levnadsreglerna som är det viktiga. Det finns ingen Buddhagud som övervakar människorna och blir arg. Det är upp till var och en att utöva religionen på sitt sätt, framför datorn, i Templet eller genom att läsa skrifterna. Inget är rätt och inget är fel.

Det finns heller ingen Buddhagud att be till, det finns ingen som lyssnar, Buddha är ju död. Att man pratar om att "be till Buddha" är helt enkelt en missuppfattning, det är svårt att hitta ett bra västerländskt ord för begreppet. Vad man gör är helt enkelt att recitera de viktigaste avsnitten i texterna för att påminna sig så man inte glömmer dem. I brist på något annat säger vi västerlänningar att man ber. Men bön och en förväntan att bli bönhörd är det inte frågan om. Bön enligt de Abrahamitiska religionernas definition på bön finns inte inom Theravadabuddhismen. Den finns inom andra grena av Buddhismen men inte den ursprungliga, oförvanskade Theravadabuddhismen den som utövas i Thailand.

Det där med att bön inte förväntas att bli hörd känner jag inte alls igen.

Man både ger och ber i templen för att på olika sätt bli bönhörd och få lycka.

Man till och med har en amulett kring halsen eller i bilen för att inget dåligt skall hända.

Munkar kommer och inviger affärer och hus för att det skall bli bra på ett eller annat sätt,

vilket ju är dyrkan och påverkan av Herr Buddha.

MVH/BanArne.

[Jive]

Det där med att bön inte förväntas att bli hörd känner jag inte alls igen.

Man både ger och ber i templen för att på olika sätt bli bönhörd och få lycka.

Man till och med har en amulett kring halsen eller i bilen för att inget dåligt skall hända.

Munkar kommer och inviger affärer och hus för att det skall bli bra på ett eller annat sätt,

vilket ju är dyrkan och påverkan av Herr Buddha.

MVH/BanArne.

Och för att göra den skyddade verkstan komplett, så sätter man upp en spegel på förstukvisten för att hålla de onda andarna borta.

[korp]

- Du, om nu gud finns eller ej har jag ingen aning om.

Detta gäller både mig och alla andra eftersom

vi först efter vår död får möjlighet att träffa vår skapare.

Just "Tro" att han finns, ja det gör många människor med emfas,

men de vet inte. Svaret på den frågan får de möjligen när jordelivet är över.

SN

Men i alla din kommentarer i tråden bedämner du ju tron på Gud som ett "behov" som uppstår för att döva ångest och som sysselsättning speciellt när man blir gammal och sjuk, samt att Gud är en låtsasvarelse likt barn låtsaskompisar. Jag kanske har fel, men baserat på det måste jag säga att det verkligen låter som din utgångspunkt är att Gud inte existerar.

[ban99arne]

Men i alla din kommentarer i tråden bedämner du ju tron på Gud som ett "behov" som uppstår för att döva ångest och som sysselsättning speciellt när man blir gammal och sjuk, samt att Gud är en låtsasvarelse likt barn låtsaskompisar. Jag kanske har fel, men baserat på det måste jag säga att det verkligen låter som din utgångspunkt är att Gud inte existerar.

. tror du att han eller hon gör det då?

MVH/BanArne

[Guest Siam-Nilsson]

Men i alla din kommentarer i tråden bedämner du ju tron på Gud som ett "behov" som uppstår för att döva ångest och som sysselsättning speciellt när man blir gammal och sjuk, samt att Gud är en låtsasvarelse likt barn låtsaskompisar. Jag kanske har fel, men baserat på det måste jag säga att det verkligen låter som din utgångspunkt är att Gud inte existerar.

Tack, men jag tror att du tillskriver mig och mina funderingar mer "cred" än vad jag förtjänar.

Det du upplever mig "påstå" är bara rätt och slätt vad jag personligen "tror",

vilket mycket väl skulle kunna var missvisande.

I brist på vetskap, så får var och en bli salig på sin tro

Mvh

SN

[Guest Siam-Nilsson]

Men i alla din kommentarer i tråden bedämner du ju tron på Gud som ett "behov" som uppstår för att döva ångest och som sysselsättning speciellt när man blir gammal och sjuk, samt att Gud är en låtsasvarelse likt barn låtsaskompisar. Jag kanske har fel, men baserat på det måste jag säga att det verkligen låter som din utgångspunkt är att Gud inte existerar.

Hej Korpen,

Vem ger du mest trovärdighet?

Det femåriga barnet som påstår att han har en propellerutrustad och hemlig kamrat som heter "Karlsson på taket" eller en vuxen människa som på fullt allvar påstår att han då och då samtalar med, och även får goda råd av någon som han kallar "Gud" (världsaltets skapare)?

För mig har dessa personers påståenden samma trovärdighet.

Vilket inte behöver betyda att de far med osanningar.

Mvh

SN

[korp]

Tack, men jag tror att du tillskriver mig och mina funderingar mer "cred" än vad jag förtjänar.

Det du upplever mig "påstå" är bara rätt och slätt vad jag personligen "tror",

vilket mycket väl skulle kunna var missvisande.

I brist på vetskap, så får var och en bli salig på sin tro

Mvh

SN

Ja, det var ju din åsikt som var intressant i frågan, alltså om du personligen utgårifrån att Gud inte finns, vilka dina kommentarer antyder, så blir det ju lite svårt utveckla det hela till en diskussion om varför jag upplever det hela annorlunda. Vilket ju var vad du efterfrågande när jag beskrev min kontant med troende människor som annorlunda än dig.

Jag säger inte att ha den åsikten är fel, bara att det blir ganska begränsade i en diskussion om hur man upplever det annorlunda.

Personligen är jag väl mest agnostiker, jag tror inte på Gud själv, men anser att Gud mycket väl kan existera bara för att jag inte råkar tro. Jag skulle heller aldrig drömma om att jämföra och likställa en persons tro på Gud med ett barns tro på en låtsaskompis. Det är i mina ögon ganska banalt och lite förolämpade.

Dina kommentarer och hur du formulerar dig är ju egentligen ganska kränkade mot troende människor, som om de vore barn i sitt förstående osv. Men jag vill verkligen inte börja bråka om detta, syftet med tråden var inte diskutera Guds existens eller inte.

[Joints]

Så man kan anse det bevisat att Gud finns så länge det inte är bevisat att han inte finns ?

Det orde vara tvärt om tycker jag

Fritz..

Nej, var fick du det ifrån? Som läget är kan man inte bevis att han finns eller inte. På vetenskapliga grunder alltså. Däremot kan man ju överbevisa bibeln på många punkter.

[ban99arne]

Vilket man ej heller kan med Jultomten.

MVH/BanArne

[Guest Siam-Nilsson]

Ja, det var ju din åsikt som var intressant i frågan, alltså om du personligen utgårifrån att Gud inte finns, vilka dina kommentarer antyder, så blir det ju lite svårt utveckla det hela till en diskussion om varför jag upplever det hela annorlunda. Vilket ju var vad du efterfrågande när jag beskrev min kontant med troende människor som annorlunda än dig.

Jag säger inte att ha den åsikten är fel, bara att det blir ganska begränsade i en diskussion om hur man upplever det annorlunda.

Personligen är jag väl mest agnostiker, jag tror inte på Gud själv, men anser att Gud mycket väl kan existera bara för att jag inte råkar tro. Jag skulle heller aldrig drömma om att jämföra och likställa en persons tro på Gud med ett barns tro på en låtsaskompis. Det är i mina ögon ganska banalt och lite förolämpade.

Dina kommentarer och hur du formulerar dig är ju egentligen ganska kränkade mot troende människor, som om de vore barn i sitt förstående osv. Men jag vill verkligen inte börja bråka om detta syftet med tråden var inte diskutera Guds existens eller inte.

Ämnet borde klara en djupare debatt.

Konstigt att du tolkar min reflekterande argumentation och mitt eget religiösa tvivel som ett försök till att ställa till bråk och i syfte att föringa din och andras tro. Jag säger inte att ni tror fel bara för att jag tror annorlunda.

Vem abonerar på sanningen om den baseras på hörsägen, andrahandsuppgifter och historiska efterkonstruktioner?

Jag är inte ute efter bråk, bara ett nyktert ifågasättande av litterära historier.

Märkligt också att det skulle vara förnedrande för de troende att man som jag gjorde; dvs jämförde den troliga sanningshalten i Bibeln och innehållet i några av Astrid Lindgrens mer kända litterära verk.

I den ena finns det bl.a. flygande änglar med flxande vingar på ryggen, och i den andra boken förekommer en knubbig man i sina bästa år som via en knapp på magen fäller ut en propeller på ryggen. På så vis kan även Karlsson flyga omkring runt hustaken, och där få ett granskande fågelperspektiv på mänskligheten.

Om en åsikt inte tål en nykter granskning, så är den oftast mycket tunn och bräcklig i sitt fundamenta.

För övrigt är barn oftast mycket mer uppriktiga än de vuxna.

Mvh

SN

[Wangthong]

Hej och tack för kommentaren.

Det brukar stämma att vanmakt och oro tilltar på ålderns höst, vilket då tar sig uttryck i ett ökat religiöst utövande. Dels beror det nog på att man då känner sig sysslolös, förbrukad, åsidosatt, har krämpor i kroppen, ensamhet, känner obehag inför samhällets snabba förändringar mm.

Med en massa ledig tid över till att grubbla över hur livet har utvecklat sig, och när man anar att slutet närmar sig är det nog lätt att man likt ett mörkrädd och ensamt barn "uppfinner" en snäll låtsaskompis som man kan prata med i avskildhet.

Barnets låtsaskompis heter kanske "Kalle" eller "Lena", men den ensamma vuxna mäniskan föredrar kanske att kalla "låtsaskompisen" för Gud, Jesus eller rent av Buddha?

Om nu denna form av terapi kan fungera som en tröst och hjälp för människor, så har jag inget emot religiositet som fenomen.

Men skapar religionen istället mer ångest, så tycker jag att man ska försöka hitta andra och mindre skuldbeläggande samtalskanaler.

Mvh

SN

Verkar som jag blev misstolkad, förmodligen för att jag uttryckte mig otydligt. Skälen du angivit "personligt dåligt samvete eller upplevd vanmakt" menar jag inte behöver exitera, utan att ålder i sig själv ökar religösa aktiviteten. Naturligtvis är skälen du angivit i vissa fall betydelsefulla för att öka religösa aktiviteter. De jag hänvisar till är dock trygga människor utan oro för något.

Frugan är 40+ och kompisarna jag hänvisar till är också runt denna ålder. Är man Buddist är det en naturlig del av ens liv att man kommer att uppleva ett liv efter detta. De flesta har nog ingen oro för att gå vidare till detta liv, men vill nog få en så bra start som möjligt i det livet. Det är ju det mycket utav Budismen går ut på.