Hur viktigt är det med svensk jul?

[stefan5300]

Atom gör som hjärtat säger det brukar bli bäst Själv åker jag upp till

Udom Thani firar Jul med trevliga MPRe, så det blir säkert några Chang från Tomten

denna Jul. Mvh Maitan.

Det kan du väl inte, jag tänkte hälsa på dig i julhelgen.

[Kim]

Undebart berättat Vaxet!

Påminner mig när du skriver om glögg att jag dom tre senaste jularna via jobbet, fått en flaska Dufvenkrook´s Orginal starkvinsglögg i present. Alla tre flaskorna står fortfarande oöppnade eftersom vi ju inte varit hemma någon jul och dricka glögg till påsk har aldrig känts riktigt rätt. Men i år kommer dom ju utmärkt till pass.

Vad gäller Atoms eventuella jular i Sverige så funderar jag lite på hur pass svensk stora Atom vill att lilla Atom ska känna sig som vuxen?

Vill du att hon ska vara så pass svensk att hon lika gärna kan bo och leva i båda länderna eller är rotkänslan i sin pappas forna hemland inte så viktig?

Nyfiken i allmänhet bara.

Skulle det vara så att du vill ge henne en rotkänsla som svensk så är ju deltagande i svenska traditioner viktigare än om det inte är så noga med hur svensk hon kommer känna sig som vuxen.

Vi sitter ju med ungefär samma dilemma fast tvärtom då, våra barn ska ju kunna identifiera sig som thai fast dom kommer växa upp i Sverige. Språk, kultur, traditioner etc från Thailand är något jag vill att våra barn ska anamma naturligt under uppväxten och enda sättet jag ser att vi kan ge detta på är att vara i Thailand ofta och länge. Visst kan vi fira songkran eller loy kratong här i Sverige också men det blir aldrig riktigt samma sak. Vi måste som jag ser det finnas på plats i Thailand för att uppleva detta med barnen då och då under hela deras uppväxt. Känns som att det är min plikt att se till så mina barn kommer känna sig även som thai när dom är vuxna och att det landet åtminstone känns nästan lika hemma som Sverige.

[GammalDansken]

Hejsan Isan Lover.

Tror du att en som inte har fyllt 3 år kan förstå och ta till sig när du förklarar vad julen handlar om?

Och varför åka eller stanna i Sverige just över julen, varför inte även fira påsk, pingst och midsommar i Sverige.

Jag fick boka om min biljett, så nu flyger jag 23 December, tycker det är skönt att slippa julen.

Han är ju där så IL behöver inte förklara.

Mat, Kalle Anka och presenter under en gran fast man inte fyller år är väl allt han behöver begripa.

Tids nog kommer irritationen över att presenterna inte är tillräckligt dyra. Ursäkterna för det får vänta tills han fyller 6.

Ändrades Oktober 15, 2010 av GammalDansken

[stefan5300]

Han är ju där så IL behöver inte förklara.

Mat, Kalle Anka och presenter under en gran fast man inte fyller år är väl allt han behöver begripa.

Tids nog kommer irritationen över att presenterna inte är tillräckligt dyra. Ursäkterna för det får vänta tills han fyller 6.

Det blev väl lite fel med den frågan om att fira påsk, pingst och midsommar i Sverige i IL´s citat. Den frågan var ju mer ställd till alla som tycker att vissa traditioner är viktiga/roliga att fira.

[Guest Siam-Nilsson]

Det där med lusten till ett dignande och ritualbundet julfirande i Sverige

har gått i vågor hos mig.

Både roligt och spännande var det väl dagarna innan Julafton då jag som ung grabb

fick följa med farsan till skogen för att hugga en julgran,

och sedan kunde man i smyg ägna lite tid åt klämma på paketen

för att gissa vad som fanns där i.

Lite längre upp i tonåren avtog dock intresset för julen.

Detta berodde dels på att Kalle Anka var ett uttjatat kapitel och därför att

mina mottagna julklappar inte längre motsvarande mina fromma förhoppningar.

Sedan upplevde jag också det tidsbundna rituella julmatsätandet som allt annat än

avslappnande och trevligt i mitt hem. Oftast kände jag av en obehagligt växande press att

solidariskt behöva anamma julstämningstvånget och blunda för realiteten att de

uppstressade föräldrarna aldrig hann i kapp sig själva i sina eviga förberedelser.

Eftersom min mor hade helt orimliga förväntningar på julens alla seder och bruk så

var hon och min far efter några förberedande dagar i det närmaste kapabla att

strypa varandra.

När stämningen i huset påminde om en vibrerande tryckkokare så återstod bara att

fly fältet och stänga in sig i pojkrummet eller göra en motvillig regression och

insupa dumburkens infantila barnprogram tillsammans med min 7 år yngre lillebror.

När så julaftons morgon infann sig kunde man i min mor och fars trötta anleten utläsa:

– ”Nu ska vi alla förbanne mig ha det riktigt TREVLIGT, och hör sen!”

Tiden gick och när jag som 21-åring reste till Pattaya för att för första gång ”slippa”

fira jul med släkten så upplevde jag vistelsen där som en ren och skär balsam för själen.

Att fly en massa dåliga julminnen och istället bara gotta sig i den berömda

Pattayanska värmen fortsatte jag med under många år därefter,

vilket var både läkande och lärorikt för en ung och sprallig man som jag.

Det tog förmodligen ganska många år för mig att glömma eller att läka invärtes

innan jag på nytt kunde uppskatta valda delar av våra svenska jultraditioner.

Men när jag som 33-åring flyttade tillbaka till Sverige igen med min då 3-årige grabb,

ja då började faktiskt julen åter igen få en positiv mening för mig.

Det var dock ingen religiös frälsning som låg bakom, utan förmodligen infann sig den

pånyttfödda trevliga julkänslan tack vare att jag inte bodde hemma längre

och för att jag numera kunde glädja mig i min egen grabbs tindrande ögon.

Men framför allt så fann jag nog julen som en mysig högtid eftersom jag själv kunde

komponera hela julfirarschemat och dess olika aktiviteter

så att det passade mig och min grabb efter våra egna önskemål.

Jag började känna mig så förbannat nöjd och glad med egna inköpta julklappar,

en egen julgran och min egen julskinka, och känslan var nästan lite

väl barnsligt trotsig då jag åt och drack precis när och var jag ville i min egen bostad.

Regelslakten och den obstinata fräckheten slutade inte där,

för sedan gick jag också och lade mig när jag själv ville,

och för att ytterligare bryta mot ett av min mors viktigaste måsten och budord

så steg jag upp precis när jag ville.

På så vis återfann jag min egen julefrid – vilket numera är en efterlängtad och

återkommande känsla som jag hoppas har smittat av sig

på min son och hans framtida familj.

Mvh

SN

[Welder]

En intressant tråd som fått mig att tänka tillbaka på min egen barndoms jul.

Vad har man för tidiga minnen av julen egentligen. Var det bara Kalle Anka, julklappar under granen och mat i överflöd?

Jag vill nog påstå att julen är/ var mer än så och började betydligt tidigare. För mig började den när mormor traditionsenligt kom på besök i slutet av november. Hon tillbringade sommaren och hösten hos oss, åkte sedan hem ett par månader innan hon återkom för att hjälpa till med de bestyr som hör julen till.

Vi visste att hon hade med sig klappar till oss och vi visste vart hon gömde dem tills det var dags att lägga dem under granen för senare fördelning till stora och små. Jag kan inte komma på i vilken ålder vi befann oss i när vi först fann gömslet men antagligen var vi inte särskilt gamla.

Nyfiken har man ju alltid varit och dessutom var de inte särskilt väl gömda, de var mer undanstoppade långt inne i den ena garderoben som gick längs med ytterväggarna och som tjänade som förvaringsutrymme för det mesta som man för tillfället inte har användning av eller ting man inte vill slänga av någon anledning.

Vi klämde och skakade försiktigt på dem och nyfikenheten steg för varje dag, särskilt på innehållet i de hårda klapparna. De mjuka klapparna innehöll alltid stickade tröjor och raggsockor och var inte lika spännande.

Det fanns garderober på var sida och i den andra stuvades jag in i under sommarmånaderna då mormor och kusinerna från stan var på besök. Kusinerna var äldre och skulle givetvis ha ett eget rum. Det hade jag inget emot men varför de prompt skulle ha mitt rum fick jag nog aldrig någon bra förklaring till.

Jag är uppväxt på ett mindre lantbruk med kor, grisar och höns och en del åkrar med grödor av skiftande slag. Det innebar att min mor och hennes sambo hade begränsad tid att ta hand om julstöket och utan mormors hjälp hade det säkert inte fungerat lika bra, då hon skötte hemmet medan de andra alltid hade olika saker att ta hand om.

Vi barn var ännu inte tillräckligt gamla för att delta i de vardagliga sysslorna så vi fick vara inne med mormor och vara behjälpliga så gott man kan i förskoleåldern. Oftast så innebar det lek för oss själva för att inte vara i vägen men det fanns också saker som vi fick vara mer delaktiga i.

I början av december var det dags för slakt. Vi hade några grisar vars enda uppgift var att ätas, något som inte var helt enkelt att begripa i den åldern. Vi såg dem växa upp från nyfödda och hade namn på dem alla. De blev vänner som man såg fram mot att få se igen. Att de skulle ätas upp var det ingen som tänkte något på just då, det fanns inte riktigt i vår begreppsvärld. Sedan var de plötsligt borta och även om de var saknade så glömdes de snart bort och man fick följa nästa kull istället.

Som barn tillbringade vi nästan all vakna tid utomhus eller bland ladugården djur. Korna och de vuxna grisarna hade vi all respekt för och gick helst inte nära dem. Hönsen som strövade fritt hälsade vi på då och då, dels för att plocka ägg och dels för att skrämma dem lite. Det var deras skrämda kacklande vi tyckte om att höra men oftast slutade det med några milda bannor innan vi blev ombedda att lämna dem ifred.

På slaktdagen var det inte tillåtet för oss att vara utomhus. Då fick vi vara inne medan grisarna leddes ut för att slaktas. Vi hörde deras skrik och det var lika hjärtskärande varje gång men efter en stund var det full fart och skrien glömdes bort.

Det första som skedde var att blodet skulle vispas för att inte levras. Det skötte mormor och mamma om som med varsin spann i knät vispade tills de var nöjda. Av det vispade blodet blev det sedan paltbröd och blodpudding, eventuellt användes det till något mer men vad kan jag inte påminna mig om just nu.

När slakten var klar var det dags att transportera grisarna till den gamla tvättstugan som fanns i ett av uthusen men som bara användes efter slakten. Det fanns ett stort kärl i tvättstugan ovanför en eldstad och nu var den fylld med vatten och elden värmde sprakande upp vattnet som nu skulle användas vid skållningen av grisarna.

Innanmätet togs ut och levern och andra saker som skulle användas senare lades i olika hinkar och byttor. Det andra transporterades sedan bort och grävdes ner i skogen. Efter skållningen hängdes grisarna upp och där skulle de hänga några dagar för att möra till sig. När det var gjort kom slaktaren tillbaka och styckade upp grisarna till bl.a. kotletter men givetvis också till blivande julskinka.

Några av grisarna såldes till grannar eller bekanta, slaktaren fick sin beskärda del och resten skulle nu göras i ordning till kommande julmat. Det stoppades korv i olika former, press och rullsyltor tillverkades, skinka och grisfötter lades i saltlag för att beredas senare. Ister smältes eller frös in, det hängdes ut till fåglarna att kalasa på och sedan fylldes det på med det infrusna allt eftersom.

Det var ett oerhört stök men var snart över, nu började den stora bakperioden istället. Då fanns det behov av hjälp från oss barn, även om det var ett påhittat behov för att få oss delaktiga. Det bakades lussebullar och pepparkakor som sedan avnjöts tillsammans med saft eller mjölk. Varma lussebullar som doftar saffran är inte det sämsta man kan stoppa i sig.

Pepparkaksdegen hade man suktat efter då den skulle stå till sig i kylen över natten, något vi barn tyckte var onödigt men snällt fick finna oss i. Pepparkaksdagen var en höjdpunkt för oss då man kunde smaska i sig pepparkaksdeg i godan ro, trots mormors förmaningar om att ta det varligt så att vi inte fick ont i magen.

Degen var godare än de färdiga kakorna tyckte både jag och mina bröder och det händer än idag att jag köper en rulle deg som jag med välbehag smaskar i mig. Inte i samma takt som tidigare men inte mindre njutningsfullt.

Vi kokade knäck och olika sorters kola som vi omsorgsfullt virade in i papper. Ischoklad hör också julen till så vi fyllde de färgglada formarna med smält choklad som vi sedan till vår stora besvikelse inte fick äta av föra jul. Samma onödigt hårda regler gällde för det andra godiset men alla som haft förmånen att växa upp med en mormor vet att man ändå får en liten smakbit när föräldrarna inte ser.

Olika juldekorationer, dukar, gardiner och ljusstakar var på plats sedan den första advent men granen hade ännu inte tagit sin självklara plats. Den hade vi sedan tidigare sett ut och den 23:e skulle den huggas ner och ställas i farstun för att tina och torka innan den fick komma in och pyntas.

Pyntningen var mammas sak och den skedde efter att vi förväntansfyllda gått och lagt oss och stod stolt och vackert utsmyckad och väntade på oss när vi kom ner på julaftonens morgon. Då var klapparna i olika former placerade runt omkring och vi gick genast fram till de största klapparna för att undersöka dem lite extra tills vi blev ombedda att gå därifrån.

Vid frukosten var det enda elektriska ljuset från fönstrets adventsstake, i övrigt bestod belysningen från tända ljus. Från vardagsrummet hörde vi välbekanta julsånger lite svagt och det var riktigt mysig. Vi barn var lite extra spända, inte bara för att det skulle bli klappöppning senare, utan för att idag skulle det visas tecknat på tv! Scooby Doo, Flinta och några andra tecknade serier visades på förmiddagen och det var inte ofta det var tecknad film på förmiddagar.

På den tiden var det också i svartvitt men det bekom oss inte ett dugg för vi kände inte till något annat. Vi var tvungna att invänta varandra innan vi fick lämna bordet och vi gjorde vad vi kunde för att skynda på varandra men blev ändå inte klara i tid. När vi satte på teven hörde vi att det redan hade börjat och det verkade ta en evighet innan bilden så småningom kom när teven äntligen blivit tillräckligt varm, och vi kunde slappna av och njuta av all spänning som nu presenterades för oss.

Efter det var det dags att komma ut och få frisk luft. Var det kramsnö ute så gjorde vi snölyktor annars gjorde vi någon koja i snön om vi inte redan hade en vi kunde vara i. Det fanns massor av möjligheter att underhålla oss själva med, det var bara fantasin som satte stopp och den varan hade vi gott av just då. Mest fantiserade vi om vad som kunde dölja sig i de olika klapparna. Mormors stickade tröjor kände vi till, likaså allt godis som vi brukade få av vår moster. Men vad kunde finnas i de hårda paketen?

Efter ett tag var det dags att göra sig klar för att äta. Det fanns oerhörda mängder av mat och efter att ha ätit det vi först fått på faten fick vi välja vad vi ville och äta precis så mycket vi ville. Kosan styrdes mot mormors köttbullar och även några prinskorvar med klippta ändar fick plats innan fatet var fullt. Man ska äta upp det man tar till sig har jag fått mig till livs sedan jag var liten och inga undantag gjordes bara för att det var jul. Det tog emot, men med hjälp av lite julmust så gick det till slut ner.

Vi gick sedan upp till rummet och byggde lite med legoklossar innan det började bli dags för Kalle Anka och hans vänner på teve. De vuxna drack kaffe och mormor rökte en av sina två dagliga cigaretter. Hon andades aldrig in röken utan satt och puffade på den så att det luktade cigarettrök i köket blandat med lite rök som alltid sipprade fram från vedpannan.

I god tid innan Kalle blev vi nedsopade till teverummet. Det fanns fat uppställda med olika sorters godis som vi tidigare tillverkat, fikon, dadlar och nötter av olika slag fanns där och även frukt med nejlikor instoppade i apelsinerna. Clementiner var ändå favoriten tillsammans med russin och hasselnötter. Råkade man få en dubbelnöt skulle man dela på den och senare utbringa “Filipin“. Den som sa det först vann något men jag kommer inte ihåg vad.

I de bästa gåbortkläderna satt vi sedan som förstenade och tittade på Kalle och hans vänner, allt annat glömdes bort, till och med de väntande klapparna. Efter att Kalle tagit slut och julvärden på teven började säga något slogs teven av när det bankade på ytterdörren och en man i röda kläder och luva och med ett stort vitt skägg kom in i stugan och äntligen skulle klapparna fördelas.

Lite blygt tog vi emot klapparna och vi väntade förväntansfullt på att det äntligen skulle bli dags för de stora, hårda paketen. Varför tog han inte dem först? Förstår han inte hur vi har våndats den sista tiden?

Äntligen fick vi dem och nästan yra av glädje ville vi börja leka med dem men fick avvakta tills tomten hade gått.

Det som var tråkigt var att mammas sambo hade gått ut för att hämta mer ved innan tomten kom och missade allt skoj. Hans presenter lades i en egen hög och han fick dem när han kom tillbaka igen.

Men då var vi i gång med att bygga en bilbana. Vi fick lite hjälp men klarade det mesta själva.

Sedan blev det gröt med mandel i, trots att ingen av oss var särskilt hungriga, dels för att vi åt så mycket tidigare men också för att vi hade andra, mer viktiga saker för oss. Till slut tog dagen slut och det tog inte lång tid innan vi somnade.

Nästa dag skulle det bli fest hos grannen. De hade ett riktigt stort hus och bjöd alltid på fest på juldagskvällen. Vi ungar lekte mest hela dagen med våra nya leksaker förutom när det var dags för den obligatoriska friska luften. När vi sedan kom in vankades det lutfisk, något jag alltid tyckt mycket om. Inte fisken i sig men mer för såsen med kryddpeppar på.

När vi sedan kom till festen på kvällen tog det inte lång tid innan vi i den yngre generationen var upptagna med vårt och avbröts endast för att komma ner och äta. Vi hade ett eget bord och åt under ett visst fnitter åt de vuxna som sjöng sånger och var ganska högljudda, mer än vanligt i varje fall.

De skrattade mer än vanligt och dessutom var deras ansikten rödare än vad de annars brukar vara. De luktade lite annorlunda också. Lite senare fick några av dem svårt att prata tydligt och gick lite konstigt. Kanske var det för att de sjungit för mycket tidigare? Nåja, vi klarade av att leka själva och gjorde det tills att det var dags att gå hem. Det var inte så långt att gå men vi var ändå tvungna att ta på oss alla kläder för att inte frysa.

Det är konstigt vilka minnen man kan frammana och hur tydligt de framträder trots att det gått så pass lång tid. Det kan bero på att minnena etsats fast under en tid då man var extra mottaglig samt i stort var fylld av bekymmerslöshet och glädje. Jul är en högtid som ska vara glädjefylld, särskilt för barn i olika åldrar. Som vuxen är det mindre viktigt tycker åtminstone jag.

Numer firar jag varken jul eller några andra högtider heller. Jag köper presenter till grabbarna såklart men tillbringar hellre tiden någon annanstans. De firar med sin mamma och hos sina flickvänners familjer men ögonen tindrar inte längre lika begeistrat på dem vid åsynen av en tomte.

Det var en av anledningarna till att jag började resa till Thailand för övrigt. Att få komma bort från den hysterin som råder här hemma och som tar sin början redan i oktober för att kulminera på julafton. Man slipper all stress och det är inget jag längtar efter eller saknar. Däremot trodde jag inte att så många ville fira jul på samma destination som jag.

I min blåögdhet inför första resan trodde jag att folk i gemene man hellre firade jul i hemmets trygga vrå, men ack så jag bedrog mig. Inte nog med att många väljer att fira jul i ett tropiskt klimat, de vill även ha det traditionella firandet på plats, med granar och den mat de är vana vid att bli serverade.

På platser som lever på sin turism är de snabba med att anamma detta och nu firas det jul än värre än hemma. Nyårsfirande är ok, men lämna julen med allt det innebär hemma och lämna oss som inte vill fira den ifred!

[stefan5300]

Till Welder och alla andra som skriver dessa långa inlägg.

Vad jag beundrar er för er skrivkonst.

[Maitan]

Det kan du väl inte, jag tänkte hälsa på dig i julhelgen.

Åker den 25e tillbaka den 27e, kan vi träffas änndå kanske. Maitan.

[stefan5300]

Åker den 25e tillbaka den 27e, kan vi träffas änndå kanske. Maitan.

Det hoppas jag verkligen att vi gör men jag vet inte när.

[Rob]

Om hon skall bo i Sverige eller inte spelar ingen roll enligt min mening, det viktiga i sammanhanget är väl att hon känner till

högtiden o varför den firas om hon skulle flytta hit. Sen att hon inte läres upp i det vansinniga köpracet är väl bara av det goda ?

mvh

Kan du upplysa oss alla om varför Julen firas?

[noBuzz]

De som är sugna på vit jul i förtid kan ju komma till Uppland i nästa vecka.

Här snöade det nämligen nyss!

[Khemmarat]

Kan du upplysa oss alla om varför Julen firas?

I norden var det först "midvintersblotet" sedan kom kristendomen och gjorde den till sin för att fira Jesu födelse. I andre kulturer finns det andra guder dom firar

Idag firar man väl av bara farten inte många som tänker så mycket på varför, själv firar jag icke. Varför firar du ?

[Kalas]

Julen är väl vad vi gör den till? Hur många av er här är bibeltexttrogna? Isf ska vi inte fira jul öht... Men är ni uppfostrade i sann Svensk/lutheransk anda så firar vi jul 24/12, punkt... Och för mig är julafton en dag med mycket god mat, en hel del jom-jom och lugn. Sen vad andra har för bilder av sin "JUL" är ovidkommande. Min fru firade jul med mig och familjen 21/12 förra året utan kink... Ja, hon ville ha lite sweet-soursås till revbenen då

Men att försöka påtvinga eller säga att såhär eller såhär är det, det funkar aldrig. Atom, eller vem som nu startade tråden, det som är viktigt för dig, lär du vidare. Punkt.

[Khemmarat]

Julen är väl vad vi gör den till? Men att försöka påtvinga eller säga att såhär eller såhär är det, det funkar aldrig.

Atom, eller vem som nu startade tråden, det som är viktigt för dig, lär du vidare. Punkt.

Min åsikt med

[Kenneth4618]

Till Welder och alla andra som skriver dessa långa inlägg.

Vad jag beundrar er för er skrivkonst.

Där håller jag med

Så fint skrivet om julen så det är nästan att man avbokar biljetterna den 11/12

[Welder]

Till Welder och alla andra som skriver dessa långa inlägg.

Vad jag beundrar er för er skrivkonst.

Tack för de uppmuntrande orden.

Ibland infinner sig ett visst flyt och då kan det skena iväg lite med några fler textrader än genomsnittsinläggen har.

Om det finns någon som tycker orkar läsa all taxt och dessutom uppskattar den så är det en extra bonus.

För egen del beundrar jag de som kortfattat kan förmedla mer än vad en lång text någonsin kan göra.

Det är riktigt svårt.

Jag gillar att läsa lite längre inlägg själv och föregår med exempel.

Att svara på den ursprungliga frågan är inte helt enkel så som den formulerades.

Min fråga: Tycker ni att svensk jul är viktigt för ett barn som kanske aldrig kommer bo i Sverige och som ändå firar västerländsk jul?

Med min tidigare text ville jag påvisa hur traditionerna påverkade mig och min uppväxt.

Det var något man såg fram emot av den enkla anledningen att man visste vad som komma skulle.

Som ett barn uppväxt utan alla dessa förberedelser och förväntningar, kan man kanske inte få lika djupa minnen om man inte tar del av förberedelserna. (Alla behöver inte slakta sina egna djur, det finns alternativ)

Man kan säkert baka både pepparkakor och lussebullar i Thailand, men jag inbillar mig att det inte är riktigt samma sak som om man gör det tillsammans med mormor eller farmor på deras vis. Mor och farföräldrar har en oerhörd kunskap när det gäller traditioner och endast genom att spendera tid med dem får man möjlighet att ta del av den.

Men visst förstår jag dilemmat, 200000 baht är ändå 200000 baht.

Kanske kan ni ha ett par julbak när föräldrarna kommer på besök?

Det kanske inte är vad de tänkt sig under sitt besök men säg den mor eller farföräldern som säger nej till sitt barnbarn?

I synnerhet om de inte träffas på daglig basis.

[Singha711]

För de flesta är väl frågan i första hand av ekonomisk natur. Och de flesta tänker väl då främst på biljettpriserna för flyget hem.

Jag har därför aktualiserat listan över de billigaste biljetterna över jul ifrån Bangkok till olika destinationer (Stockholm, Göteborg, Köpenhamn, Frankfurt, Berlin):

Källa och evtl bokning: AllaFlygbiljetter.se

Som man ser behöver det inte bli så hemskt dyrt att ta sig med familjen till Sverige. För barn upp till 12 år kan räkna med 50% rabatt och barn under 2 år reser ofta ännu billigare.

M.v.h.

//Singha711

[Rob]

I norden var det först "midvintersblotet" sedan kom kristendomen och gjorde den till sin för att fira Jesu födelse. I andre kulturer finns det andra guder dom firar

Idag firar man väl av bara farten inte många som tänker så mycket på varför, själv firar jag icke. Varför firar du ?

Jag firar inte Julen eftersom det är ett uttryck for ett hyckleri på hog nivå, folk tror att de firar jesus fodelse när de igentligen firar en Hednisk hogtid, de firar jul bocken. En fucking Get jävel.

Hjärntvätt på en global nivå.

[Guest Isan Lover]

Hejsan Isan Lover.

Tror du att en som inte har fyllt 3 år kan förstå och ta till sig när du förklarar vad julen handlar om?

Och varför åka eller stanna i Sverige just över julen, varför inte även fira påsk, pingst och midsommar i Sverige.

Jag fick boka om min biljett, så nu flyger jag 23 December, tycker det är skönt att slippa julen.

Hej

Jag tror inte att man ska underskatta dom små, vår lille har redan tagit fram lite kulor till granen vi ska ha (han kommer ihåg när vi klädde plastgranen i Thailand förra året) och det tyckte han var roligt.

Och när grannarna var på besök förra helgen sa dom att det var skönt att komma in för att det var så kallt ute, då svarade lilleman att snart blir det snö och då kommmer tomten.

Mvh Isan Lover

Ändrades Oktober 16, 2010 av Isan Lover

[MaiChai]

För mig känns julen som en viktig familjehögtid, hela familjen samlas med släkten och äter god mat i alldeles för stora doser. Men just dessa högtider har blivit viktigare för mig under åren som utlandsbosatt.

Kom själv på hur mycket jag saknade julen i december 2007 när jag var i Khao Lak och just hade bevakat det thailändska valet. Solsken och fina stränder i all ära men nog så var det familjegemenskapen jag saknade mest.

Hade jag haft några barn så hade jag tyckt att detta var en viktig sak, skulle det vara snöfattigt så hade jag haft en akutplan med en weekend i fjällen för att mitt barn och min fru skulle få uppleva snön på riktigt.

Men, det är ju en del pengar man måste snyta fram...

[Baa]

Vet inte om man är jävligt tråkig eller bara annorlunda, men när det inte är några barn med i bilden tappade julen sin dragningskraft på mig, visst tycker jag det är trevligt att träffas och käka tillsammans men det gör inte julen så där väldigt speciell, har inte varit i Sverige mer än 1 gg över julhelgen på 10 år, kanske man skulle göra ett nytt försök, det kanske skulle väcka liv i en "tråkmåns". :sCh_christianpray2:

[Avregistrerad clion]

Det kan du väl inte, jag tänkte hälsa på dig i julhelgen.

välkommen till udon på annandags träffen

[Wangthong]

Jag firar inte Julen eftersom det är ett uttryck for ett hyckleri på hog nivå, folk tror att de firar jesus fodelse när de igentligen firar en Hednisk hogtid, de firar jul bocken. En fucking Get jävel.

Hjärntvätt på en global nivå.

I Gävle har de två typer av människor. De som förståt, och de som inte förståt, det där med bocken.

Är det kanske du som är den som förståt?

[ban99arne]

Mja, utan att äta lutfisk minst en gång om året så kan man väl inte betraktas som svensk.

Aladobfantasten Arne

[Khemmarat]

Jag firar inte Julen eftersom det är ett uttryck for ett hyckleri på hog nivå, folk tror att de firar jesus fodelse när de igentligen firar en Hednisk hogtid, de firar jul bocken. En fucking Get jävel.

Hjärntvätt på en global nivå.

Nja , några firar bocken,de kristna firar jesu födelse, en bekant firar födelsedag. Ingen har väl ensamrätt på vissa datum eller ?