Absolut Thailand, Fiction Och Lite Verklighet Del 7

[Thure]

Sjunde resan. 3 -> 23 januari 2010

Sitter nu och väntar på Arlanda. Planet som skall ta mig och Tuk till Thailand är under reparation… En bränsleventil har tydligen pajat i kylan. Många människor sitter här och väntar, många har gått iväg för att få något i magen. Skärmen ovanför disken meddelar att nya besked kommer 15:00. Nu är klockan 14:30.

Tidigare idag så väckte klockan oss 05:45… En snabb dusch och frukost, sedan packades det sista. Väskorna stängdes och försågs med remmar. Prick 08:00 kom vi iväg i den minus 15-gradiga vinterkylan.

Det är alltså så här min sjunde/vår resa till Thailand börjar. Lite annorlunda den här gången för nu åker jag inte, som de andra gångerna, ensam. Det har gått ett drygt år sedan Tuk kom till Sverige. Nu skall vi åka och träffa hennes familj, grannar och vänner. Tuk ser verkligen fram emot resan, hon saknar de sina förstås.

Ursprunglig avgångstid var satt till 13:40, vi kom fram till långtidsparkeringen vid 10-tiden, fick sedan åka till terminal 5 med långtidsparkeringens minibuss. Vi lämnade in våra vinterkläder i förvaringen, de vill vi inte släpa på ner till värmen. Sedan gick vi till incheckningen och blev av med våra två stora väskor, växlade till mig Thailändska Bath.

Vid tolv hade vi fikat och var på väg till säkerhetskontrollen. Tuk köpte en mjukis-katt inne på taxfree, att ge till en av hennes kollegor som samlade på dylika…

Då vi fick beskedet om att vi blir försenade gick vi ut i taxfreehallen igen, köpte chips, smörgåsar och vatten. Då vi kom tillbaka delades det ut matersättning i form av kuponger om 100SEK till varje resenär. Det var så dags då det…

Sitter, som sagts tidigare, alltså och väntar på att klockan skall bli 15:00, för nya besked. Tuk ligger bredvid mig och slumrar…

De flesta har lämnat ”gate rummet”. Morgonen och förmiddagen hade varit kall och klar, soligt. Nu har molnen dragit in över Arlanda och solen börjar gömma sig bakom horisonten. Klockan 15:10 kom beskedet att nytt besked kommer 16:30… jaha… vi gick igenom passkontrollen igen och ut till taxfree…

En stor smaskig räkmacka för mig, en mini dito för Tuk, plus en kall stark och vatten. Nu kändes det lite bättre, med en macka och en öl i kroppen. Då vi återvände till vår gate meddelades det att planet fått flygförbud, det hade inte gått att fixa planet under eftermiddagen…

Alla, nästan 500, personer, skulle få hotellnatt plus middag, plus frukost. De som ville, och kunde åka hem, skulle få taxiresa eller tåg…

Vi var alla tvungna att ”checka ut”, gå igenom passkontrollen igen, sedan till bagagebanden och hämta våra väskor. Det meddelades att buss skulle ta oss till hotellet vid 17-tiden. En buss skulle alltså bussa omkring 400 personer… ca: 20 minuter till hotellet och 20 minuter tillbaka… protester hördes i gruppen av människor…

Snart nog meddelades det att ytterligare en buss inhyrts. Tur var väl det, annars har det tagit mycket lång tid innan alla kommit till hotellet och kunnat äta middag.

Ca: 18:00 kom jag och Tuk på bussen, barnfamiljerna hade åkt iväg först, tur var väl det… inte roligt att stå så många timmar och vänta med små barn… Det är mycket köande då 400 personer skall bussas, checkas in på hotellet, matas… Vi var färdig ätna 20:30 och gick upp på rummet för att slappa. Mätta och trötta efter en händelserik, men till spillo gått, dag. En dag mindre i Thailand…

Maten föresten var buffé med lite olika ”röror” och potatis gratäng, köttbullar, sallad och bröd. Eftersom vi kom bland de sista till hotellet och middagen var de flesta av rätterna slut… tråkigt… men förståeligt. Inte lätt att fixa förplägnad till alla dessa hungriga människor inom 3-4 timmar. Informationen vi fått är att vi kan börja checka in igen på Arlanda vid 10-tiden i morgon… sedan lyfter vi mot Bangkok vid 13:00… förhoppningsvis… God natt!!

4/1 och 5/1

Natten var orolig, sov dåligt. Klockan väckte oss 06:30, sedan en frukost i samma improviserade matsal som igår kväll. Många av våra medresenärer var redan på plats, andra satt redan och väntade, påklädda och klara, på transport till Arlanda. Efter avklarad frukost kollade jag vid disken om det fanns någon information angående bussar till Arlanda. Första skulle gå 08:00, nästa 08:30. Vi skyndade upp på rummet, klarade av rutinerna och skyndade ner igen, precis i tid för att vara de sista som stiger på den första bussen. Framme vid Arlanda var det dags att köa igen. Ingen av incheckningsdiskarna var öppnade ännu.

Ca: 15 minuter senare tändes skärmen vid disken, bredvid oss till vänster, där vi stod och köade. Ett helt gäng av människor som just kommit in med buss nummer två rusade dit. Protester hördes i leden… hur som helst… efter lite anarki och oreda stod vi som köat först, i en annan kö till den enda öppnade incheckningsdisken för vår försenade flight.

Personligen tycker jag att de skulle gjort något extra… folk var riktigt irriterade på det gånga dygnets köande… en tre, fyra, diskar hade snabbat upp det hela betydligt, då hade mycket irritation sluppits. Vi fick in våra väskor med nya ”tags” och sedan till säkerhetskontrollen igen. Nu sitter Tuk och jag och bara väntar.

Vi kommer att få vänta ca: 3 timmar innan vi lyfter. Tuk ringde tidigare och meddelade att vi blivit 24 timmar försenade. Som tur var hade vi inte bokat någon transport från flygplatsen den här gången. Tidigare hade vi kommit överens om att vi skulle ta en taxi till buss stationen, ta oss till Korat själva. Klockan är nu 10:00.

Strax före 13:00 började de släppa in rullstol och barnfamiljer, sedan de främsta sittplatserna, 1 – 26… Vi andra fick sedan stiga på i omgångar för att inte trängseln skulle bli för stor. Planet var full lastat ca: 13:25, vi lättade från plattan ca: 13:45… äntligen…

Resan gick förhållandevis bra, visserligen lite svårt att sova, men vad annat kan man vänta sig, sittandes i ett fullpackat flygplan… Snart nog serverades dryck och snacks, sedan mera dryck. Maten började serveras efter ca: en timme. Jag valde curry kycklingen, likaså gjorde Tuk.

Då vi satt i en ”trestolsrad” hade jag en medresenär i stolen till höger om mig, ut mot gången. Tuk satt till vänster, vid fönstret. Mannen till höger om mig var en trevlig prick, pratade och höll låda så det blev aldrig långtråkigt. Han berättade att han hade ett jobb som gjorde att han var väldigt mycket ute och reste. Han hade massor att berätta. Nu skulle han till Thailand på tre veckors semester. Han hade vänner som väntade på honom på Koh Samui.

Timmarna rullade på… slumrade… då det blev frukostdags dukades det upp omelett, korv, några friterade fiskbitar, tomat, bröd, croissant, yoghurt m.m. Under de nio timmar vi varit i luften blev det kanske slumrande under två timmar sammanlagt.

Landade tryggt och säkert i Bangkok 05:08. Passkontroll och väskhämtning gick förvånansvärt snabbt. Sedan till en disk/shop där de sålde simkort. Två sådana, ett till oss var… nu tog vi oss via rulltrappan upp till översta våningen… dit folk kommer som skall flyga från Thailand. De kommer med bilar som deras släktingar eller bekanta kör. De kommer med bussar… men… vi var intresserade av de som kom med taxi… En sådan ville vi ha tag på, betydligt billigare att ”hugga” en sådan än bli anvisad en bil från våningen där ankomsthallen är…

En av de gröna blev det… den höll just på att släppa av två västerlänningar. Vi packade in oss och sedan bar det iväg till busstationen. 20 minuter senare var vi framme… 250BHT plus ”expressway fee”, 45 plus 25BHT.

Vår buss gick 07:40, innan så hann vi fika och äta var sin Dounut… Det var bekanta vyer som passerades på vägen mot Korat. Tuk förklarade att hon kände sig lite konstig, sade att hon kände sig lite mittemellan. Det kunde jag förstå… Vi klev av bussen utanför ”The Mall” och tog en Tuk-tuk de sista få kvarteren till ”M in Korat”. Vi fick samma rum som jag/vi bott i tidigare.

Efter en snabb upp packning och dusch gick vi till Tuks hem för att hämta några dokument som hon behövde ta med till ”Education Zone office”. De skulle uppvisas och Tuk skulle även skriva på några papper också.

PhiPrai var sig lik, kul att se henne igen, grannens ena pojke hälsade också över staketet. En annan Tuk-tuk tog oss till kontoret/byggnaden där den här utbildningsmyndigheten låg. Sitter nu och skriver hit när Tuk är inne i ett rum och pratar med tjänstemännen/kvinnorna.

Halvvägs dit kom Tuk på att hon glömt chokladen som hon tagit med sig från Sverige till damerna på det här kontoret.

Nu kom hon ut från rummet för att kopiera några papper längre bort i korridoren… Vi får åka hit en gång till och lämna chokladen… Klockan är nu tio i två och man känner att det var ett tag sedan vi åt något. Det får bli en sen lunch då vi åker tillbaka. Vi behöver även handla en del saker till rummet…

När vi passerade ”YaMo” torget tidigare såg vi att en marknad var på ett område där det brukar vara parkering. Det har varit så även andra gånger jag varit här omkring nyår. ”New Year Market”, som den kallas. Det var även lite andra förändringar vi såg då vi passerade torget. Vi får kolla in det senare… Tuk återvände med händerna fulla av kopior hon tagit och gick tillbaka in till den plats där hon suttit tidigare. Hon kom snart ut igen… färdig för den här gången. Nu skulle vi ta en av de små bussarna, pickupper med överbyggnad på flaket, med längsgående sittbänkar utefter sidorna. Vilken timing… precis då vi kom ut så dyker det upp en… och linje tolv… perfekt. Det var alltså bara att hoppa på och åka in till Klang1 med den.

Klang1 har en lunchrestaurang på nedre botten. Endast två andra kunder satt och åt i den stora matsalen. Tuk köpte kuponger för 100BHT. Vi valde omelett, nudlar, räkor, grönsaker, en flaska vatten och kaffe, ändå blev det kuponger över som vi växlade tillbaka igen då vi var klara. Gott och prisvärt. Hungern var stillad…

Vi besökte även skattekontoret. Tuk var berättigad till lite skatteåterbäring, men för att få den var hon tvungen att lämna in ett papper som kommit hem till henne för en dryg månad sedan. Det hade vi tidigare redan hämtat, innan vi åkte till skolmyndigheten. Pengarna skulle betalas tillbaka inom en månad.

Vi handlade lite prylar på Klang1 innan en Tuk-tuk förde oss till hotellet. Vi slumrade till och kände oss lite piggare vid 19-tiden. Middagen skulle avnjutas på ”Big Chilli”. Ännu en Tuk-tuk tog oss dit och vi kom in i den välkända (för oss) restaurangen. Tuk valde ostgratinerad spenat och musslor med vitlök, samt vitlöksbröd. Före detta beställde hon en drink… körsbär och lime, en stor Singha för mig. Jag åt ”Thai style T-bone steak” och pommes frites plus en liten salladsskål, kaffe efter. Tuk-tuk färd tillbaka och i säng efter två dygn med mycket lite sömn. God natt!!!

Fortsättning följer…

[nitramj77]

Härligt, hoppas det blir en lång berättelse med många detaljer!

[Marlon]

/Marlon

[BanFang]

Jag ser fram emot en trevlig och detaljerad reseberättelse.

MVH BanFang

[trajja]

Härligt.

Hoppas den här berättelsen blir lång med många bilder.

[Herr Chang]

Ännu en underbart detaljerad berättelse från Thure!

Bara att tacka och ta emot...

Herr Chang har talat.

[PlayTheGame]

Mycket trevlig start på dagen!

Hoppas på en lika bra fortsättning.

+ karma kommer

Mvh/PTG

[Thure]

Forts 1

6/1

Både Tuk och jag sov dåligt under natten som passerat, vaknade åtskilliga gånger, antingen var det kallt eller så var vi genomblöta av svett. Vi gick upp strax före halv sju. Klockan sju kom den Tuk-tuk som hade med sig PhiPrai. Tuk och hon skulle åka till doktorn. Själv gick jag till Sri Pattana hotell och beställde frukost.

Som jag misstänkte redan i går, då vi åkte förbi och såg att det inte var några bilar på parkeringen, så var det ingen frukost buffé idag. Tidigare då jag bott på det här hotellet så har de tagit bort buffén då det inte varit så många gäster. Jag beställde ägg, rostat bröd och kaffe. Jag fick te först, sedan hämtade jag kaffet själv. Det var jag och tre andra västerlänningar som åt frukost. Det är ju ett år och tre veckor sedan jag var här förra gången. Allt var sig likt, så när som färgen på dukarna som var utlagda på de välkända borden. Plus att de äntligen hade flyttat den stora gamla tunga bakprojektions tjock tv som funnits där så länge jag besökt hotellet. Tidigare har den varit lite udda placerad, mitt framför en disk. Nu var den inflyttad i ett hörn, betydligt mer praktisk placering.

Nu har de andra gästerna gått och jag sitter ensam i matsalen och skriver. Lugnt och skönt… Klockan är 08:00.

Senare idag, då Tuk är klar hos doktorn, skall vi ta oss ut till skolan där Tuks bror jobbar. Sedan lånar vi hans bil och åker tillbaka dit vi var i går. Tuk hade ju glömt chokladen till damerna där…

Att vara i Thailand igen känns alldeles förträffligt, att än en gång känna värmen och pulsen, känna atmosfären, se människorna… allt sammantaget ger mig en känsla av samhörighet??? Kanske… har ju lärt känna det ganska bra genom åren. De förändringar som skett är väl inte så stora… men ändå så känns de som ganska viktiga i sitt sammanhang.

Naturligtvis ändras det överallt, både i de små byarna på landet och i de stora, tätbefolkade områdena. T.ex. byggs det som aldrig förr i Bangkok… att döma av alla de byggkranar jag såg då vi åkte till Mo Shit. Priserna har naturligtvis också stigit sedan jag var här första gången.

Även Thailand har känt av nedgången i ekonomin. Stora mängder människor har fått gått på dagen, många, de flesta, utan något skyddsnät som vi i Sverige är vana vid. Nu har det så smått börjat att återhämtat sig. Alla ”experter” talar om en återhämtning och en svag uppgång.

Under tiden jag suttit och skrivit så har servitrisen och kokerskan suttit och pratat vid ett bord längre bort. En yngre man anslöt sig till dem. Då de suttit några minuter hörs en röst bortifrån öppningen in emot lobbyn och trappan upp. Då jag tittar dit ser jag ett välbekant ansikte, det är hotellägaren eller ”bossen”, samma karl som jag sett sen jag kom hit första gången. Efter att han slutat säga det han skulle reser sig de tre snabbt upp från bordet. En av dem går och släcker belysningen… som om han hade sagt att det ser inte bra ut om ni sitter och inget gör… och släck lamporna… det kostar!

Nu har jag bett om notan, det har kommit in ett par till, en västerlänning med Thaidam, som beställt frukost. Hotellägaren och ett Thaipar sitter också vid ett bord. Notan kom in… 170 BHT, faktiskt ganska dyr frukost… men nu beställde jag ju i och för sig in en extra omgång av bröd och kaffe, antar att om jag hållit mig till menyn har det blivit billigare. Förra året kostade en bufféfrukost 80 BHT.

Efter promenaden till ”M in Korat” fick jag veta, då jag kom tillbaka, att rummet ännu ej var städat. Jag satte mig utanför och tog en påtår i väntan på att rummet skulle bli klart. Det var som alltid självbetjäning vad gäller kaffet här. Man stoppar i en tiobattare och sedan tar man av det varma vattnet ur pumptermosen som står bredvid burken med pulverkaffe. Doserar efter egen smak och tycke…

Det har regnat under natten, det var fortfarande fuktigt på marken då jag gick för att äta frukost. Nu hade molnen skingrats och solen redan torkat upp fukten. Det var en helt underbar morgon. Inte för varmt… ännu… Bakom mig, vid skrivbordet, sitter den Norrman, som tydligen är tillsammans med hotellägarinnan, som vi hälsade på igår kväll, och pratar med en Engelsktalande man, kanske Amerikan. Det är mest han som talar, Norrmannen bara inflikar ett ord då och då. Nu ät klockan slagen 09:00, snart är väl rummet fixat…

Städerskan kom och överlämnade nyckeln och jag gick upp och läste i min medhavda bok. Tuk ringde 11:25 och jag gick till hennes hus. Brodern var där och väntade. Vi hoppade in i hans bil och han körde till ”sin” skola för att fortsätta jobba. Vi fick använda hans bil… Eftermiddagen gick fort…

Först åkte vi till hotellet och hämtade några presenter som skulle delas ut. Vi åkte till… och sedan ifrån, med outrättat ärende från ”Education Zone Office”. Kvinnan vi skulle träffa var inte på plats, vi får göra ett nytt försök i morgon igen.

Efter detta styrde vi ut till den av Tuks kollegor som hjälpt henne så mycket med olika dokument. Kollegan är en ostälskare så vi gav henne en presentförpackning med tre ostar ifrån Sverige. Efter detta till posten för att skicka de saker vi haft med oss för en väninnas, (till Tuk) räkning. När det var avklarat var det en tur till banken som stod som nästa punkt på listan. Efter banken insåg vi att tiden rusat iväg så vi var tvungna att skippa resten och åka tillbaka med bilen till brodern. Efter en felkörning så kom vi fram till hans skola och var bara ett fåtal minuter sena. Brodern släppte sedan av oss vid hotellet. Upp på rummet en liten stund, sedan ut igen för att hoppa på en av de små buss pickupper som trafikerar en massa olika ”linjer” i Korat. Ett mycket billigt sätt att förflytta sig i stan. ( 8 - 10 - 12 BHT )

Guldaffären där vi handlat ”bröllopsguldet” besöktes. Tuk bytte ut den armring vi köpt tidigare till en som inte kan öppnas och falla av…

Sedan pickupbuss tillbaka till hotellet för att hämta chokladen som vi köpt till hennes grannar med ungar. Efter att delat ut presenter, snackat, visat kort m.m. så gick vi till Nois Pizza Shop.

Kärt återseende, hon verkade uppriktigt glad att se oss igen, och inga andra kunder utöver oss, så Tuk och hon fick en riktigt lång pratstund under måltiden. Tuk valde att beställa sallad med pommes frites, jag valde en pizza. Dryck blev vatten, plus en stor Chang och kaffe. Sedan direkt tillbaka till hotellet, somnade omkring 23:00

7/1

07:00 var det väckning igen. Natten hade varit ”stökig”, med mycket ljud utifrån och från hissklockan som ringt ovanligt ofta. Dörrarna är ju inte speciellt tjocka så allt vad som händer utanför dörren hörs väldigt bra… Jag trodde inte det var så många gäster på hotellet, det kanske det inte är heller, kanske är det så att de få gäster som fanns tyckte om att åka hiss nätterna igenom… Vilket det nu än var så vaknade jag ett antal gånger av det i alla fall.

Tuk skall även idag besöka en doktor, igår en sak, idag en annan. Samma rutin som igår alltså. PhiPrai kom med en Tuk-tuk och hämtade Tuk. Jag gick till Sri Pattana och åt frukost. Jag beställde nästan detsamma som igår, bytte bara ut baconet mot korv… det var ett riktigt nedbyte…

En Thailändare satt i matsalen denna morgon då jag kom. Nu, lite senare, har det kommit två äldre Svenska män tillsammans med en Thaidam. Efter ytterligare några minuter kom ännu en Svensk med Thaidam, de samtalade en stund, sedan satte de sig vid olika bord. Nu först, efter att jag beställt, ser jag att buffén är öppen den här morgonen…

Samma två damer som serverar, plus att det är tre skolflickor som verkar praktisera. De blir instruerade av de andra två, lite äldre kvinnorna…

Den här morgonen liknade den som var igår, vädermässigt. Ett mycket lätt duggregn kunde förnimmas under min promenad till Sri Pattana. Det var en behaglig promenad, behaglig värme. Antal att det blir betydligt varmare längre fram på dagen.

Jag slutar aldrig att förundras, eller tycka om att sitta som jag gör idag. I en frukostmatsal på ett hotell, varmt och skönt, inget som krävs av mig, mer än att jag betalar notan innan jag går. Alla dessa människor som jag fått förmånen att iaktta har något som de skall till idag, planer att fullfölja…

Att driva ett hotell är något jag skulle kunna tänka mig. Aldrig enformigt, alltid något nytt som sker, en mängd av möten människor emellan, olika kulturer och nationaliteter. Ett hotell är en magnet, en oas, en plats som människor som är på väg någonstans stannar till på, träffas… Ibland endast en singel natt, ibland upp till månader, men alltid, förr eller senare flyttar de vidare och lämnar sin plats för någon annan.

Den ensamman Thai mannen har fått sällskap av ytterligare en Thai. Två andra, mycket allvarliga, välklädda Thaimän sitter och äter sin frukost mycket fokuserade och pratar inte med varandra speciellt ofta. De gånger de säger något till varandra böjer de sina huvuden närmare och samtalar tyst. Skyndsamt avslutar de sin frukost och hastar iväg.

Det skall även jag göra. Kroppen har fått sitt, kaffetarmen likaså. Spenderade resten av förmiddagen med att läsa ut min bok. Träffade sedan Tuk och brodern strax efter… Brodern lånade ut sin bil till oss igen. Skolmyndigheten, husskattemyndigheten och inkomstskattemyndigheten, tre ställen som besöktes innan det var dags att återlämna bilen till brodern igen. Då vi väntat utanför hans skola några minuter kom brodern tillsammans med en kvinna som ville fotograferas och få hjälp med att finna en svensk man till sig.

Efter att vi lämnat skolan började jag känna mig verkligt hungrig… hade inte ätit något sedan frukost, nu var klockan nästan halv fem. Vi åkte till broderns hus och kollade in vad han och hans vän hade fixat i huset sen sist jag var här för ett år sedan. De tre hundarna hälsade högljutt på oss då vi kom. Fixade även deras dator som inte startade.

Vi satte oss i bilen igen all fyra och åkte till en restaurang de kände till. Den hette något med ”Den Vita Kaninen”. Kanonkäk, nu smakade det verkligen gott, hungriga som vi var…

Vi visade kort som vi tagit med oss från Sverige, så att de fick se lite av hur Tuk har haft det under sitt första år i Sverige. Många frågor om snön… Vi njöt i fulla drag av den underbara kvällen och den goda maten och drycken. De skjutsade oss tillbaka vid 21-tiden, somnade runt 23:00.

8/1

Fredagen började tidigt, redan 05:30 ringde klockan/mobilen och väckte oss. Det var upp och iväg som gällde. Klockan 06:00 hoppade vi in i den Tuk-tuk som tog oss i de mörka, nästan fortfarande nattsvarta trånga gatorna till den ”Morning Market” som var vårt mål. Phiprai stod och väntade på oss i det gathörn som Tuk-tuken stannade vid. Betalt och klart, vi steg ur och gick sedan tillsammans in och köpte matportioner förpackade i små plastpåsar, förslutna med en gummisnodd så att de såg ut som små ballonger.

Vi köpte även dessert och blommor inne på marknaden… som om de båda kvinnorna visste exakt vart de skulle gå, jag bara följde efter… fortsatte Tuk och PhiPrai till en av gångarna inne på marknaden.

Vi satte oss ned, på sidan, på en upphöjd kant som gick utefter gången, och väntade. Det tog inte många minuter förrän en, iklädd de typiska orangea kåporna/tygstyckena, gammal man med händerna fulla av gåvor, från tidigare den här morgonen, kom fram. Tjejerna överräckte mat, blommor, varsin 20BHT sedel till munken, jag blev ombedd att göra likadant.

Sedan munken, med lite besvär, tagit emot gåvorna, satte vi oss ner på gången, ner från den lilla avsatsen vi tidigare suttit på. Händerna med handflatorna ihop framför våra ansikten, strax under våra näsor. Så satt vi medan munken läste för oss, ett kort avbrott, sedan började PhiPrai hälla vatten sakta i en skål. Medan vattnet sakta rann ner i skålen så mässade munken igen.

Där, mitt i den hektiska morgonmarknaden stannade plötsligt tiden under några minuter. ”Runtomkringljuden” skärmades av och man hörde endast den gamle mannens röst som nästan sjungande bad för oss och våra döda familjemedlemmars själar som vi hedrade med denna vatten ritual.

Detta varade under en kort stund. När munken tystnat och gett sig av kom ljudvågen av allt ljud omkring oss tillbaka… underligt…

Tuk tog skålen med vattnet och gick iväg någonstans. Vi skildes från PhiPrai då hon kom tillbaka. Promenaden mot Sri Pattana var uppfriskande i den svala, inte längre så mörka, morgonen. Mörkret flyr snabbt på de här breddgraderna. Under vår korta promenad skiftade det till nästan dagsljus…

På parkeringen denna morgon stod en stor dubbeldäckad buss, några personer kom ut från hotellet bärandes på väskor… Antar att buffén är öppen den här morgonen. Mycket riktigt… vi… eller Tuk talade med personalen om frukosten… vi tog för oss och åt med god aptit. Klockan var bara strax före sju. Bussen hade gett sig av, vi var de enda gästerna för tillfället i matsalen.

Efter frukosten kollade vi internet i lobbyn… 30 BHT för en timme. Tuk hade fått ett mail från skolans studievägledare. Tuk hade sin kod till CSN kvar på hotellrummet så vi får kolla det meddelandet senare då vi får tillfälle. Medans jag läste olika Svenska tidningars nyhets sidor satt Tuk och nästan somnade bredvid mig. Jag stängde av PC’n och sade att nu går vi tillbaka och sover en stund. Tidigare då vi nästan kommit halvvägs genom frukosten hade det börjat regna lite, nu formligen vräkte regnet ner.

På hotellets entré trappa kunde man se ut till gatan. Efter en liten stund kunde vi göra en, till oss tittande, Tuk-tuk förare uppmärksam på att vi önskade nyttja hans fordon…

Tuk-tuken var under rådande väderleksförhållanden utrustad med regnskydd som gick ner på sidorna och även täckte bakdelen av Tuk-tuken. Den unge föraren öppnade markisvävsdörren och torkade snabbt av sittdyna och ryggstöd, så att vi kunde sitta torra under vår färd, varefter han bjöd oss stiga in. Vid ”M in Korat” körde han in under taket så att vi kunde ta oss ur torrskodda. Uppe på rummet somnade vi ganska omgående efter denna tidiga morgons uppvaknande. Jag sov ca: en halvtimme och gick sedan upp för att skriva i dagboken.

Nu är klockan snart halv elva och Tuk har precis vaknat. Regnet har slutat trumma på balkongen och vi skall starta med dagens göromål… Jag gick ner och tog en kaffe i väntan på Tuk. Snart skulle även brodern kanske kunna låna ut bilen till oss igen. Det duggade lite smått igen nu… Jag började läsa i en ny bok efter att ha bläddrat igenom ”Bangkok Post”.

Tuk hade kommit ner då jag bläddrat i tidningen. Samtidigt hade Tuks granne kommit gående in till hotellet där jag satt. Tuk mötte henne och sedan gick de två och satte sig vid ett bord en bit ifrån mig och började prata.

Brodern kom med bilen och jag avslutade bokläsandet och sällade mig till dem. Tuk vände sig då till mig och sade: ”We have some problem, cannot go yet” De fortsatte och pratade på med varandra. Jag återupptog läsandet, trygg i min vetskap att jag skulle bli informerad senare. Efter ett tag gick de tre iväg, innan de gick sade Tuk: ”We will be back soon”. Och det gjorde de också, men endast brodern och hon själv.

Vi hoppade in i bilen och åkte iväg… Tuk sade: ”Sorry darling, I will inform you later”. Precis som de andra dagarna åkte vi ut till skolan där brodern gick till sin klass och vi lånade bilen. Vi åkte tillbaka till Korat och till ”Lotus”.

Då vi avslutat våra inköp åkte vi till en populär kinarestaurang alldeles intill utfarten av Klang1’s parkering, där vi just parkerat bilen. Vår, lite sena, lunch var snart uppäten, en typiskt Kinesisk rätt enl. Tuk. Någon slags soppa, samt ris och kokt kyckling… Tuk inhandlade ett par jeans och kalender för 2010. Mer hann vi inte fixa den eftermiddagen, nu var det dags att hämta brodern igen som sedan släppte av oss vid hotellet. Vi gick till den man som hyr Tuks hus och gjorde upp räkningen för hela 2010. Sedan till huset och hade ett långt samtal med PhiPrai på grund av den just uppkomna situationen, som jag inte tänker återge här i dagboken med anledning av dess personliga karaktär.

Middagen blev intagen sent på den lilla restaurang precis vid infarten till Sri Pattana. Vi hade ytterligare saker att diskutera och färdigställa efter det som hänt tidigare innan vi vid midnatt kunde säga god natt till varandra.

Fortsättning följer…

[trajja]

Kanon,,väntar på fortsättning

[Thure]

Forts2

9/1

Klockan på ringning 08:15… natten hade varit sval och vi båda hade sovit ganska bra. Ingen luftkonditionering hade varit på och stört. Nätdörren vid balkongen hade varit det enda som skilt oss från yttervärlden. Några gånger under natten hördes på avstånd, i det halvmedvetna tillstånd man hamnar i då man blir väckt, ljudet från järnvägsövergången, sedan mullret från det stora dieseldrivna loket som kämpar med att dra sina vagnar.

Vid promenaden till Sri Pattana hade den svala nattluften bytts ut med en varmare, ännu inte fullt uppvärmd, dagsluft. Solen vittnade om att det skulle bli en varm dag efter nattens och gårdagens moln och regn. Jag trodde att, kanske skulle frukost buffén vara bort dukad, men ej, de hade frukost mellan 06:00 - 10:00 och vi kom 09:30. Vid 10:15 var vi färdig ätna och förberedde oss på att gå ner till centrum, hedra YaMo och finna en skrivbyrå som skulle skriva kontraktet, och några papper skullen även kopieras… vi får väl se senare vad dagen har gett…

En Tuk-tuk färd senare stannade vi vid den stora inomhus marknaden ett kvarter från ”Ya Mo-torget”. Tuk köpte olika frukter och blommor att hänga vid Ya Mo för att hedra henne, även olja och rökelsepinnar inhandlades. Sedan gick vi till Ya Mo. På vägen dit stannade vi till vid en affär där det hängde, såg det ut som, rökta korvar i taket. Tuk sade att… ”Sådana vill jag köpa senare och ta med till Sverige”.

Vi korsade gatan och förberedde frukterna och oljan och rökelsen på ett stort fat, vi plockade ur nio rökelsepinnar var… Tuk ställde fruktfatet framför Ya Mo, sedan till den brinnande lågan och tände våra set med rökelsepinnar. Därefter hälldes hälften av den inköpta oljan vid en av lågorna och sedan resten vid den andra lågan. Tuk ställde sig före mig i kön för att hänga på blommorna, jag skulle fästa dit bladguldet…

Jag tog några kort på Ya Mo och området. Det var den s.k.”Barnens Dag” idag, massor av barnfamiljer var ute med de sina, så det var verkligen trångt… Nu gick vi över till andra sidan igen, över gatan till gathörnet bredvid ”korvshopen”. Där satt, och har alltid suttit, en gammal gumma i rullstol, som då det närmar sig lottodragning (två gånger i månaden)säljer lotter till lotteriet.

Det sista vi gjorde för ett år sedan, innan Tuk och jag åkte till Sverige, var att köpa lott av damen. Tuk har gjort så i många år, så de känner igen varandra väl. Hon gjorde så även idag, köpte några lotter. Tuk gav även friheten åt tre småfåglar som en annan kvinna sålde strax intill rullstolsgumman. De flög lyckliga ut över Ya Mo torget.

Klang2 var nästa mål, frågade i informationsdisken vart vi skulle gå… fjärde våningen… passerade en disk där en Thaiman satt och lagade mobiler. Vi stannade till och frågade om han kunde fixa volymknappen på min mobil. Absolut… inga problem sade han… 10 minuter senare och 250 BHT fattigare… med en mobil med fungerande volymknapp gick vi vidare…

Tuk frågade på det ställe som mobilfixaren visat oss… nej, ni får skriva själva… prova på våning fem. Trappan upp en våning och letade… såg inget ställe med ”skrivtjänst”. Hörde oss för vid en avdelning med datorer och skrivare och tillbehör. Killen gick iväg och frågade sin chef om han fick hjälpa oss… Nej... men gå till Internet caféet och skriv själva, sedan kan vi skriva ut åt er…

Internet caféet låg precis vid ingången vid trapphuset, vi hade passerat det tidigare… Vi stod utanför en liten stund och kollade in på raderna av datorskärmar med stolar framför varje skärm då Tuk plötsligt bugar sig lätt framåt med handflatorna ihop framför sitt ansikte under hakan. Inne i lokalen gör en ung Thaiflicka likadant… en av Tuks tidigare elever… Hon och hennes pojkvän sitter och surfar. Den forna eleven blir övertalad av oss att hjälpa till att skriva. 20 minuter senare har hon med flinka fingrar skrivit ner, på Thai, det som vi visat henne, från ett handskrivet förslag på text vi snickrat på kvällen innan. Hon blev också väldigt glad för de 160BHT som hon fick för besväret.

Med det nyskrivna kontraktet sparat in en minnessticka gick vi ner till plan fyra igen, till stället som visat oss upp en våning tidigare. Kvinnan skrev ut ett prov ex. Efter lite justeringar skrev hon ut fyra exemplar och kopierade det papper Tuk tagit med sig.

Ner till våning tre där Tuk köpte plastfickor och små och stora kuvert. Efter våning tre var det dags för... gissa… jo... våning två… på avdelningen för dam underkläder letade vi upp den Thaitjej som vi kände igen. Tuk valde det hon skulle handla. Som alltid tar det ett tag för kvinnor att välja… Jag blev ordentligt ”utfnittrad” där jag stod och väntade bland trosor och BH’ar.

I rulltrappan på väg ner mot gatuplanet såg jag väskavdelningen. Vi gick dit och valde, diskuterade en stund, bestämde oss för ett set med en 25kilos med en mindre kabinväska inuti. På källarplanet var det tänkt att ätas lunch, men det var ett så förskräckligt liv därnere. TV apparater stod på, högtalare skränade, plus att det var fullt med folk som talade med varandra i oljudet.

Tuk inhandlade några brödsorter, sedan gick vi ut på gatan igen. Jag tänkte att kanske kan man luncha på en restaurang som låg i ett av gatuhörnen vänt mot Ya Mo… Vi valde det stället… beställde maten. Jag stekt ris med kyckling och räkor och vitlök, Tuk ris och räkor och vokade grönsaker. Hon beställde även en omelett med bitar av griskött i. Smakade kanon. Att dricka till fick bli en stor Chang för mig, vatten för Tuk. Men att tro att det skulle vara mindre stökigt på den restaurangen kunde man glömma. På torget på andra sidan gatan var en stor scen uppbyggd, musiken var stundtals öronbedövande, gjorde allt samtal omöjligt…

Sedan fick det bli en Tuk-tuk till Tuks soi där vi kommit överens med PhiPrai om att hon skulle överräcka ett par gymnastikskor till Tuk. Hon led av skoskav från sina nyinköpta skor. Tillbaka på hotellet kollade och fixade vi lite med det vi fått med oss från shoppingen. Bröden Tuk köpt smakade bra till kaffet jag köpt med mig från hotell lobbyn. På hotellet var vi inte så många minuter, vi var snart på väg ”downtown” igen, i en av de små pickupbussarna. Tuk gick direkt till en hårsalong som ligger mittemot det stora postkontoret bredvid Klang2. Att klippa mig tog tjugo minuter. Tuks behandling skulle ta tre timmar…

Efter att fått mitt hår kortat gick jag ut på promenad i ca: en timme. Nu har jag suttit och skrivit i en stol på hårsalongen, i dagboken, efter promenaden. Det är fortfarande ca: 45 minuter kvar innan Tuk är färdig. Hårsalongen verkar vara omtyckt, mycket folk i rörelse, kunder kommer, blir fixade i håret, går igen… För närvarande jobbar sex personer vid de åtta, tio, platserna. Efteråt får det bli middag på ”Bankeow”, några kvarter bortåt på samma gata. Klockan hann bli 20:00 innan vi var på väg mot restaurangen. Det var vi och en familj till som fanns i lokalen. Tuk beställde ”Tom Yam”, jag valde deras kyckling med cashewnötter… ingen kyckling fanns… då provade jag med grillad biff istället… Tuk drack kokosnöt, Chang blev mitt val av dryck.

Maten kom in… min ”grillade” biff såg då inte ut som grillad… mera som om den vore kokt. Maten smakade dock helt ok och till efterrätt valde Tuk några slags ”kulor” som låg i en soppa av ingefära, smakade lite sött också. Min efterrätt fick bli ett fat med sex olika frukter. Tillbakafärden gick med en Tuk-tuk som vi, efter lite besvär och väntan, kunde göra uppmärksam på att vi ville nyttja hans fordon. Vid midnatt mötte jag kudden den kvällen…

Fortsättning följer

[Thure]

Forts3

10/1

Upp tidigt igen… 06:15 väckte mobilen oss, en snabbdusch senare var vi på väg till frukost buffén. Den här morgonen visade hotellparkeringen på att det förmodligen var fler gäster som skulle avsmaka den. Men tydligen var vi väldigt tidiga, det är ju i alla fall söndag, så folk sover kanske lite längre än vad vi gjorde… det var vi och två andra västerlänningar som åt. Då vi ätit klart kom det in ytterligare tre personer, en ensam Thaikvinna och en, lät som om han kom från södra Sverige, västerlänning med Thaidam.

Vi gick tillbaka till hotellet i den varma soliga söndags morgonen, inte så mycket trafik ännu. Det är ganska stor skillnad på trafiken under helgen jämfört med veckodagarna. En och annan affärsidkare hade öppnat sina galler/jalusi grindar och förberedde dagens verksamhet. Efter avslutad morgonrutin inväntade vi sedan den Tuk-tuk som PhiPrai skulle komma med. Idag skulle vi följa med henne till hennes by, se hennes hus och träffa hennes familj. Vi skulle även skriva det kontrakt som vi förberett igår, det skulle signeras.

Tuk-tuken tog oss till den ”nya” busstationen. Sitter nu bakom PhiPrai och Tuk och skriver detta. Bussresan kommer att ta ca: 1 timme, sedan skulle det komma tre motorcyklar och hämta oss, för att på smala grusvägar ta oss till hennes gård… Nu blev det inte riktigt så… PhiPrais man kom med en lånad gammal skramlig van som tog oss till, först broderns hus, där vanen parkerades, sedan över gatan till en på träpålar uppbyggd plattform med tak över. I båda ändar fanns det avdelning med rum, kök, förråd, toa m.m. i utrymmet mellan, i mitten på plattformen, var det uppställt en massa bord och stolar. Här bodde PhiPrais syster med man. Systern drev restaurangen. Vi blev bjudna till att sitta och fick var sin flaska vatten.

Så småningom hade alla samlats, PhiPrai med man, två vittnen och så vi. Kontraktet lästes igenom och förklarades, sedan underskrifter av alla… utom västerlänningen… vi åt lunch och lånade en motorcykel. Tuk på ”bönpallen” och så bar det iväg till Kais föräldrars hus, sedan PhiPrais hus.

Efter husesyn och grannhälsning var vi tillbaka till där vanen stod. Sade hej till alla och så åkte vi iväg igen, till bussterminalen. Bussen till Korat avgick 15:30, den blev fullsatt efter 45 minuters färd, sedan fick ytterligare nypåstigna stå till Korat. Framme i Korat klev vi av ca: 17:00 i centrum, fick tag i en Tuk-tuk som tog oss hem med PhiPrai och oss själva till hotellet. Efter en snabb uppfräschning tog vi apostlahästarna tre kvarter bort till en av Tuks forna kollegor och överlämnade en present till henne och Tuk fick även hon en present av kollegan. Efter detta tog vi en mini buss till ”Nightbazar”. Hittade en restaurang och fick oss en behövlig middag. Tuk köpte lite småsaker, jag ingenting. En minibuss tillbaka till hotellet vid 21:30.

11/1

Vaknade 07:00 av mobilen, jag var ensam i rummet. Tuk hade gått iväg för att träffa PhiPrai tidigare. De båda skulle gå för att hedra andarna…

Nu sitter jag vid ett bord i Sri Pattana och skriver efter att ha ätit min frukost, förutom den kopp kaffe som står framför mig på bordet.

Vädret är idag varmt, soligt, underbart blå himmel, utan en molntuss så långt ögat kan se… dagen lär bli het… Under hela morgonen här idag har jag varit den enda gästen, måndag som det är… Hotellbossen har visat sig i öppningen in till matsalen en fyra, fem gånger… Servitriserna sitter båda två bakom mig och tar paus. De tre praktikanterna är sysselsatta med fönsterputsning. Tillbaka på hotellet för att vänta på bilen. Klockan tio var det bestämt att brodern skulle anlända med bilen. Innan dess läste jag vidare i min medhavda bok. Vid fem i tio gick jag ned och köpte en kopp kaffe, hinner nog få i mig den innan han kommer med bilen. Tuk ringde strax efter det att jag satt mig ner. Brodern skulle bli en aning försenad meddelade hon. Klockan blev elva och fortfarande ingen bil. jag gick upp på rummet igen. Halv tolv ringde Tuk och sade att nu var de här.

Hoppade in på den tomma platsen i baksätet och vi åkte iväg för att släppa av broderns vän. Första ärendet var alltså ett bankärende, sitter nu på banken och väntar på att Tuk och PhiPrai skall få komma fram till kassan. Klockan är redan kvart i ett och vi har ett antal ställen till att uträtta ärenden på, får se hur mycket som hinns med… Ok… nu var denna bank avklarad, nu till nästa. Den låg i andra änden av Korat… vid tågstationen, nära Tuks hemkvarter.

Det här var PhiPrais bank. Efter att vi avslutat även detta bankärende åkte vi vidare tillbaka till centrum igen. Vi gick till den guldsmedsaffär vi köpt guld i tidigare. Den här gången var föreståndaren där… som ”vanligt” ätande, jag tror hon har ätit varje gång vi varit där… Vi hälsade på varandra igenkännande. PhiPrai och Tuk skötte det hela och jag satt och väntade på en pall vid sidan. Efter att guldaffärerna avklarats tog vi oss till samma lunchrestaurang som vi nyttjat tidigare, den i hörnet med utsikt ut över Ya Mo torget.

Efter lunchen på väg till bilen passerade vi en ”prylaffär”, frågade efter skruvar och muttrar, blev anvisade en annan affär femtio meter längre ner på gatan. Där fanns vad jag sökte. Nu skulle det gå att laga den trasiga resväskan. Vi skjutsade hem PhiPrai, vände sedan åter ner mot centrum. Nu var vårt mål en affär som sålde Thaisilke. Fann det svarta tyg som Susanna i Sverige frågat om, det plommonblåa får vi leta vidare efter. Nästa stop blev Klang2. Parkerade inne på parkeringshuset. Tuk bytte ett av de plagg hon köpt tidigare och som hon tyckte inte passade så bra. Nu var det dags att träffa Tuks bror på ”The Mall”. Det började bli ont om tid. Vi hittade, mot alla odds, en plats utanför ingång 3.

Telefoner användes för att vi snabbt skulle lokalisera varandra inne på det stora köpcentret. Det är lätt för en sån som mig att förvilla bort sig inne på The mall. Tillsammans gick vi tre till kamera avdelningen. När vi kollat på fem olika märken fastnade brodern för en Panasonic som var nedsatt till 7999BHT. Sedan brodern släppt av oss vid vårt hotell packade vi ihop en del saker för att sedan gå ut och käka. Efter maten kollade vi mail och bokade hotellrum i Bayok Tower, Bangkok inför morgondagen, samt Rayong Resort Hotell i Rayong för onsdag till fredag. Klockan var över 20:30 då vi gick hemåt. Stannade till vid ännu en hårsalong och justerade den senast klippningen. Slutet på kvällen spenderades med packning… god natt!

12/1

Ännu en tidig morgon. Klockan väckte liv i oss vid 06:15… upp och iväg till Tuk-tuken som kom 07:00 och hämtade våra väskor och oss. Vi kom till Tuks soi mötte PhiPrai utanför. Vi ställde in väskorna och gick till Sri Pattana för vår frukost. På vår promenad tillbaka bokade vi en Tuk-tuk som skulle komma och hämta oss vid hotellet vid 10-tiden för att ta oss till busstationen. 10:20 kom vi iväg… Bussresan var bekväm och skön i en fräsch buss, ganska ny…

Halv 2 var vi framme vid Mo Shit. Efter ett besök på toan (3BHT), gick vi till kön där alla taxameter taxibilar stod och väntade på körning. Resan till Bayoke Sky Hotel tog över en timme i den stillastående Bangkok trafiken. Klockan blev nästan 16 innan vi gick ut i gatumyllret. Innan hade vi bokat bord på 82’a våningen för att äta den omtalade internationella buffén. 650 BHT per person plus dryck.

Jag köpte ett par slipsar, blev förståss lurad då jag köpte den första… Tuk hittade lite att köpa även hon. En affär hade det plommonblåa silket till Susanna vi letat efter. Marknaden, precis kvarteret intill Bayoke hotell, är ju berömd för sitt utbud, där kan man garanterat köpa allt, det som inte finns på plats går alltid att få skickat till sig…

Jag fick även tag på några snitsiga klockor som kollegor hemma önskat sig. 18:15 var vi tillbaka på rummet, gjorde oss i ordning för middagen som var bokad till 19:00. Buffén var verkligen något speciellt.

Jag kan absolut rekommendera alla som har den möjligheten… gör ett besök där, boka bord och ät er rejält mätta, garanterat att ni inte kan/hinner prova allt innan mättnadskänslan infinner sig. Utsikten är hänförande och maten är verkligen god. Sitter nu 21:30 och skriver i dagboken, proppmätt!!! Och sömnig. Jag känner att det blir en tidig kväll, gäspar hela tiden… God natt!

13/1

Sov ganska bra den här natten, vaknade ett par gånger bara, en för att sätta igång AC, den andra för att stänga av den. Vaknade av att Tuk gick in och duschade vid 07:00. Vi kom till frukost buffén ca: 08:00.

Det kan man kalla Buffé med stort “B”. Det var den mest innehållsrika buffé jag någonsin sett, där fanns allt och lite till. Det var naturligtvis omöjligt att prova på allt som erbjöds, men en del underligheter och nyheter smakades det på. Det är en brokig skara hotellgäster på ett sådant här hotell, en riktig turistmagnet som det är. Frukosten var inte avklarad förrän halv 10. Utcheckning vid 10:00. Vi gick ut på gatan och fick tag på en taxi på gatan. De taxichaffisar som stod och hängde precis utanför hotell ingången var rent ut sagt otrevliga…

Den taxi vi stoppade på gatan kördes av en leende äldre förare. (som log hela vägen runt tills öronen sade stopp…) han tog oss till MoShit för 110BHT. Sitter nu och ser vår buss komma. Bussresan blev lång, fyra timmar för att vara exakt. Då vi kom in i Rayong stannade bussen ett kvarter före bussterminalen för att lasta av några varor. Tuk sade att här skall även vi gå av… Jag hängde bara på… Vi letade oss till ett stånd som sålde badskor. Tuk köpte ett par så att hon skulle ha något att ha på fötterna på stranden. Sedan letade vi Tuk-tuks…

Döm om vår förvåning då vi fick veta att i Rayong finns inga sådana… Vi blev visade busstationen intill, där vi egentligen skulle ha gått av tidigare. En man började tala med Tuk, han skulle kunna tänka sig att skjutsa oss till vårt hotell för 350BHT. Jag kommenterade priset för mig själv att ”han stjäl ju pengar från folk”.

Men... det skulle visa sig att 350BHT inte var oskäligt alls… Han skjutsade oss i sin privata bil, en Toyota av äldre modell. Turen till resorten tog drygt 30 minuter. Inte alls så nära som kartan i internet visat att det skulle vara, den hade absolut inte varit skalenlig…

Rayong Resort Hotel låg avskilt till bakom en stor bergsknalle. Först gick den smala kurviga vägen brant uppför, sedan brant nedför. På väg nerför bergknallen fick vi en vacker syn av udden som resorten låg på. Lummig grönska, palmer, gräsmattor, själva byggnaden var större än jag förväntat mig. Den låg väldigt vackert nära havet, i bakgrunden såg man ”Koh Samet” skymta i soldiset. Vi checkade in och fick veta att de ”uppgraderat” vår bokning från internet till ett ”Deluxe rum”.

Och… sade jag… är det bra eller dåligt? Fick inget svar… Hur skulle jag kunna veta om de bytt upp oss eller ej? Troligtvis var det mer praktiskt att placera oss där de hade placerat oss… Fick se senare att det var vi plus fem andra familjer som var boende där… alla samlade i samma byggnad, korridor. Sak samma… rummet var helt ok och utsikten över bukten var vacker. Tre pooler nedan för fönstret skymtade nedanför mellan palmbladen. Spa anläggning, massage stuga m.m.

Vi slängde in väskorna och gick omedelbart ner för att intaga en sen lunch. Tuk valde kycklinglår, sticky rice och jordgubbsglass. Jag en omelett och kaffe. Efter lunchen gjorde vi en koll i omgivningarna. Det var vackert runt omkring, egen privat strand, grön, förvånansvärt mjuk gräsmatta, kokospalmer, en låååång brygga sträckte sig ut från stranden som en arm som försökte nå den intilliggande ön.

Om man kände för att åka till Koh Samet var det bara ca:20 minuters båt resa dit enligt broschyren. Vi badade i det varma, salta, vattnet. Sedan provade vi även poolerna. Allt på stället var fräscht och städat. Badandet avslutades med duschning på rummet före middagen som intogs vid ca: 19-tiden.

Kyckling med cashewnötter för mig, Thaisallad för Tuk. Som prick över i blev det kaffe och ”Tap Loy Kaew”. Kvällen var varm och en svag vind från det brusande havet blåste bort myggen… till att börja med… mot slutet blev det vindstilla… Då kom de… och anföll mina bara ben med all sin kraft. Tänkte att ”det får jag väl bjuda på, jag som nyss själv njutit av en perfekt middag” . Servitrisen kom med myggspray. Det togs tacksamt emot och sedan blev det lite bättre som tur var. Vi avslutade middagen runt 22-tiden och gick tillbaka upp till vårt ”Deluxe rum”, somnade direkt då huvudet mötte kudden…

Fortsättning följer…

[trajja]

[Thure]

Forts4

14/1

Idag tror jag bestämt att det är första morgonen vi kunde sova… och vakna… utan någon tid att passa… endast se till att vi var vid frukosten senast 10:00. Frukosten stängde 10:30. ”Beach Terrace” hette platsen där frukosten serverades, från lobbyn visade skyltar oss vägen dit. Den låg precis vid havskanten, bra utbud, och fräscht.

Nu hade vi bokat med ”Breakfast included”, annars hade man fått punga ut med 380BHT per person för frukosten. Det var högvatten, så vågorna slog mot den mur som skilde gräsmattan från havet. Det var ganska blåsigt där vi satt och åt frukost, men skön blåst… Vi åt oss ordentligt mätta för vi planerade att göra en utflykt vid lunchtid.

Efter avslutad frukost gick jag ut på den långa träbrygga, eller pir, och tog några kort igen på stället, solen låg på från ett annat håll nu på morgonen.

Vattnet i havet var varmt och vågigt då vi sedan på andra sidan udden badade… så skönt… Ett poolpass fick avsluta badandet. Tuk övade bentag flytandes på en platt cellplastbit som hon höll framför sig. Efter ett tag började hon lära sig hur man tar sig framåt…

Klockan är nu tolv och vi båda har duschat av oss både salt och klor vatten, skall nu kolla hur det på bästa sätt går att ta sig in till samhället.

Tuk ringde till Poo, som meddelade att hon skickar en taxi som skall plocka upp oss om en halvtimme. Vi åkte i god tid ner de sex våningarna och lämnade in nyckeln i receptionen, sedan gick vi ut till ingången.

Där, under tak, stod en veteranbil, en Singer, från kanske mitten av 30-talet, en riktig pärla. En bit utanför, ej under tak, stod tre andra bilar. En Triumph, en Jaguar och en Japanare, (Mitzubitshi, tror jag) av något slag.

När vi stod där och tog kort på bilarna så ringde Poo och sade att taxin blir ytterligare 20 minuter sen…

Det var en mini van som kom. Toyota, modell lite mindre, kanske 90-talare. Föraren sa att 500BHT skulle han ha för att köra oss till Poo’s och Tomas hus. Det lät mycket… men det var längre än vad vi trodde, resan tog nästan 30 minuter. Vi körde längs en lååång strand. Utefter vägen var det på vänster sida hus. Där var tomter med skyltar om att de var till salu. På havssidan, omväxlande palmer, stånd, små affärer, restauranger, rader med tomma solstolar och parasoller m.m.

När vi så småningom stannande var det utanför en stor järngrind med ornament och utsmyckningar i svart och silver och guld. Föraren tryckte på en fjärr… Och grinden gled åt sidan. Vi gick ur bilen och hörde, och såg Poo.

Vi hälsade och blev inbjudna… Tomas kom också och hälsade. Vi pratade ett tag sedan gick Tuk husesyn tillsammans med Poo. Tomas tog med mig ut till ett av grannhusen som han skulle till att hyra ut. Kanonhus, verkligen fint, kan inte mer säga, måste ses.

Tomas och Poo har en hemsida,( www.thaihem.se ) den är väl värd ett besök om man går i hustankar, rekommenderas att ta kontakt, han kan, och vet, mycket efter alla år och byggprojekt i Thailand.

Sedan tog han mig på en rundtur i kvarteren närmast… visade mig några projekt han byggt, visade några tomter som var till salu, och några som han själv ägde för framtida projekt. Då vi kom tillbaka var de andra klara för att åka till ett tempel i närheten… Poo hade ett ärende dit, men den munk hon skulle prata med var inte på plats. Vi åkte vidare mot Rayong där vi parkerade framför ett stort varuhus/galleria.

Vi skiljde på oss där inne och det bestämdes att det skulle telefoneras då det var dags att åka därifrån igen. Jag köpte en minnes sticka. Tuk köpte två klänningar. Vi flyttade alla filer från kamerans minneskort till stickan så att det var fritt fram att ta kort igen… Tuk och jag blev avsläppta vid en restaurang de varmt rekommenderade.

Det var inte en underdrift, det var verkligen fint ordnat med allt, växter, palmer, olika ”avdelningar” och teman. Där var vattenkanaler med både fiskar och fåglar, svanar, både vita och svarta.

Tam Nan Par är värt ett besök om ni blir hungriga då ni besöker Rayong och vill uppleva en mycket speciell atmosfär… Och det är inte dyrt heller. Tuk beställde fiskkakor och några slags grönsaker, jag beställde det Tomas rekommenderat, deras kyckling med cashewnötter, jag tog även in grillade revben, plus Chang. Tuk kokosnöt att dricka. Maten smakade utmärkt, det blev mörkt innan vi var klara att ge oss av. Restaurangen hade varit riktigt välbesökt, flera av sällskapen runt omkring oss talade Svenska. Populärt ställe…

Tuk ringde det nummer vi fått… Han själv kunde inte plocka upp oss, han skulle skicka någon annan istället. Sent om sidor kom det en annan Toyota Van, modell större… Vi fick vår rumsnyckel… somnade runt 23:30

15/1

Vi kunde sova gott inatt, båda två, och vaknade utan att använda någon väckning. Idag var det dags för utcheckning från det här stället. Vi åt frukost i samma matsal som igår, intill havet, bara några meter ifrån oss, brusande vågor som slog mot muren, som bakgrunds musik under vår sista frukost här…

Vi ringde efter den taxi som tagit oss hit. 20 minuter sade han. Vi checkade ut och gick iväg till entrén och väntade på att taxin skulle komma. Han var kanske fem minuter sen då han dök upp. Taxiföraren förklarade att bussen skulle gå 10:30. Kanon, då hinner vi i tid… Då vi kom fram till bussen blev vi visade till en kille som sade att det kostar 570BHT för oss båda. Vi väntade tio minuter innan vi kunde komma in i en sval buss. 10:30 började vi konstigt nog rulla ut ur Rayong.

Resan med den här bussen tog hela dagen. 16:30 steg vi av vid The Mall. Vi gick direkt in och åt mat vid ”Food City” som det heter. Köpte kuponger och gick och valde det vi ville äta. Vi köpte med oss lite fika bröd att ha som dessert senare till kaffet på rummet. En Tuk-tuk tog oss till M in Korat. Vi fikade och slappade de få timmar som var kvar innan sovdags.

Fortsättning följer…

[Bengt-Erik]

Härliga bilder, och vilken bra text, man blir sugen på att åka igen

[sakonnakhon]

Trevlig läsning som alltid. Nu blev man sugen på kyckling med cashew-nötter också

Du har alldeles rätt när det gäller japanaren, det är en Mitsubishi Sapporo.

[Thure]

Forts5

16/1

Vid sjutiden vaknade jag av ljud från duschen. Tuk hade vaknat före mig… Vi kom iväg till frukosten vid 08:00. Norrmannen och hotell ägarinnan rekommenderade att vi skulle prova andra frukostrestauranger. En Vietnamesisk och så den vid ”Siri Hotel”, det skulle både vara billigare och mer mat… Sri Pattana har ju, som jag tidigare berättat, en buffé. På Siri, som vi valde att prova, var det ingen buffé, man fick beställa från en meny. Man fick ta det som bjöds… punkt slut… Skulle man förändra något i de olika alternativen så kostade det.

Själv så föredrar jag buffé typen, då har man större frihet att välja och att komponera sitt frukost ätande. Siri Hotel var på inget sätt dåligt, maten var helt ok, ny fräsch matsal. Några år tidigare, med en annan ägare, fanns ingen matsal.

Efter frukost gick vi till Tuks hus och fixade några saker. Nu sitter jag och skriver medans Tuk fixar håret, sen blir det Klan2 igen…

Vid klang2 fixade vi med mail och bilder till Tuks kompisar och till jobbet. Kopierade ett dokument åt PhPrai. Nu åkte vi till hennes skola, gatan utanför. Där ligger den optiker som hon anlitar. Tuk provade ut nya glas och fick dem monterade, det tog ca: en halvtimme. Tillbaka på hotellet slappade vi tills det var dags att möta Tuks moster. Omkring 19:00 ringde brodern och sade att de hade kommit nu. Vi hälsade på Ram och gav henne de presenter vi haft med oss från Sverige. Ram, mostern, var sig lik, kul att se henne igen. Vi åkte till en restaurang vi tidigare försökt komma in på. Båda gångerna tidigare hade den varit abonnerad. I dag hade vi bättre tur. Trevligt ställe, trevlig personal och inredning.

Kanongod mat och en musiker med tillhörande kvinnlig sångerska underhöll oss under middagen. En trevlig kväll. Vi gick och lade oss omkring 22:30

17/1

Idag var det tidig(05:30) väckning igen. Tuk skulle tillsammans med PhiPrai gå och ge munkarna mat. Jag sov vidare och var på väg till frukosten 08:15, en strålande, helt underbar morgon. Lite fläkt och klar ren luft. Ovanligt för att vara Korat. Söndagar kan upplevas så, då det är betydligt mindre trafik, och därför mindre avgaser… Kanske var det vinden som gjorde att jag upplevde luften så klar… Frukosten avnjöts i Sri Pattanas matsal tillsammans med åtskilliga andra gäster, de flesta var Thai. Endast fyra västerlänningar, mig inräknad. TV’n skrålade, det visades någon Japansk tecknad film och de åtta Thaiungdomar som satt och käkade tittade intresserat på.

De tre andra västerlänningarna, två män och en kvinna, satt och åt tillsammans med en Thaikvinna. De reste sig och försvann först, sedan försvann ungdomarna. Kvar är nu bara jag och två män… låter som om de kommer från Japan, servitriserna talar Engelska med dem nu…

Jag gick tillbaka till rummet och läste min bok. Tuk ringde strax efter tio och sade att hon skulle vara klar ca: 12:00.

Jag gick ut på promenad, ner till buss stationen och tillbaka. Tuk ringde och meddelade att nu var hon klar. 30 minuter senare var jag i den lilla soi som leder in till huset. Tuk ville att jag skulle få tänderna kollade, jag föreslog lunch, sedan tandläkare…

Lunchen intogs vid en liten restaurang nära järnvägs stationen, på en av de alla så typiska små familjerestauranger som finns överallt. Maten smakade bra, vi satt i skuggan, det fläktade lite, det kändes semester… men… ändå är det bara en vecka kvar nu… innan man är tillbaka i kalla Sverige. Men… även där kommer det en vår.

Då vi satt och åt såg vi den magraste hund jag sett. Den var inte så stor, knappt under knähöjd, revben, ryggrad, hela skelettet syntes igenom det spända skinnet som var täckt av tunn kort päls. Det var en tik… Tiken hade tydligen valpat massor av gånger. Under buken hängde hennes ”tuttar” ner som sladdriga skinnbitar, kort sagt… Tiken såg halvdöd ut. Tuk beställde en portion mat till hunden, ris och griskött… Medan hundens mat gjordes i ordning gick den iväg en stor runda… men innan maten var klar så var tiken tillbaka igen. Tuk ställde ner maten… Snabbt letade den med nosen rätt på köttbitarna och gick därifrån, riset lämnades orört.

Efter lunchen gick vi till hotellet för tandborstning. Ner igen för att gå till tandkliniken. I det lilla väntrummet satt det två kvinnor, en gammal gumma, en medelålders. Den gamla gumman var tandläkarens mor sade Tuk. Vi anmälde oss/mig vid en liten disk, fick uppge namn och… ålder? Sedan var det bara att vänta. Det tog bara några minuter innan jag blev uppropad och ombedd att komma in i det lilla undersökningsrummet.

Tandläkaren var mycket fåordig (naturligtvis, jag kan inte konversera på Thai och han inte på Svenska), sade bara ”Lins” när jag skulle skölja munnen, först fattade jag inte, han pekade på en mugg och upprepade, lite högre den här gången: ”LINS”. Då först gick det upp en 25wattare i skallen…

Det hela tog endast 10 minuter… att fixa den trasiga lagningen. Sedan, 300BHT senare var vi på väg till hotellet. Tuk ringde Ram… Det bestämdes att vi tillsammans med dem skulle åka till ”Sewan”, en stor marknad en bit utanför det centrala Korat. Vi skulle träffas vid sjutiden…

Det gav oss eftermiddagen för egna övningar. Vi tog en pickupbuss till The Mall. Vi köpte ännu en resväska istället för den som gått sönder… När väl vi bestämt oss för vilken färg… Vi tog eftermiddagsfikat på ”Waynes coffe”, köpte var sin 7BHT’s glass vid McDonalds. En annan pickupbuss tog oss tillbaka till hotellet. Tuk fick telefon medans vi var på väg till bussen. Telefonsamtalet varade hela färden till hotellet och slutade en timme senare… Det var Ta, hennes vän från skolan, i Sverige, som ringde.

Vi gick till hennes hus vid 17:45 och tog med oss den trasiga väskan. PhiPrai kanske ville ha den… När Tuk gick igenom de saker som inhandlats till munkarna på templet så uppdagades det att ett set munk kläder inte var komplett. Tuk och PhiPrai gav sig iväg för att komplettera… Tillbaka kom de i lagom tid för att sätta oss i broderns bil som kördes av broderns vän. Innan marknaden åkte vi och hämtade Ram och brodern.

Marknaden är mycket stor, massor med prylar. Första gången jag var där var den betydligt mindre och parkeringen endast ett gräsområde. Nu, efter sex år, var fältet belagt och ordnat med parkerings rutor och anvisningar.

Det gick även två längre, någon slags buss, fordon som i skytteltrafik forslade människor fram och tillbaka till parkeringen. Vi började med att gå till den stora hall som var omgjord till en orgie i matställen.

Jag köpte grillad kyckling och klibbris, de andra köpte T-stek och kotlett och några av de spett som grillas överallt, som man sedan doppar i sås man får med i en plastpåse… jag skyndade på med ätandet och ville ha lite tid att kolla i stånden… ( vilket senare jag fick veta var helt fel agerande från min sida ) Vi bestämde att ses vid bilen vid 22-tiden… Tuk köpte en del grejer, jag hittade en t-skirt till en av ungarna hemma. Den här marknaden tycker jag också är värt ett besök om man kommer till Korat, dels för maten och dels för allt det andra utbudet också… Vi somnade runt 23:00.

18/1

Tuk upp 05:30 för att ge mat till munkarna. Jag gick till frukosten vid 08:20, har nu skrivit ”ifatt”. Läste bok på rummet till framåt 12:30. Gick sedan till Tuk för att tillsammans gå och luncha på Siri Hotell. Lunchen var snart avklarad… jag valde vitlöksbröd och Thaiomelett. Tuk, stekt ris med ”sour pork”- till det drack vi vatten.

Väntade utanför en liten stund på en pickupbuss som skulle ta oss till Tuks bank. Det skulle tas ut pengar igen, det sista stora uttaget denna gång. Efter banken åkte vi till huset. Medan Tuk och PhiPrai pratade, räknade och skrev, så lagade jag den röda resväskan. Tillsammans åkte vi alla tre till The Mall och fixade ytterligare bankärenden som skulle utföras på PhiPrais bank. Tuk gick även in på faderns bank för att be dem sluta skicka räkningar till honom, han har nu varit avliden mer än ett år. Hon fick till svar att hon var tvungen att gå till det lokala bank kontoret, det som ligger nära där han bodde…

Efter at ha uträttat allt var vi tillbaka i huset och Tuk hämtade de brev från banken som kommit till fadern. Nu gick vi till det lokala bank kontoret, men vi var några minuter för sena, alldeles efter 16:00, stängt för dagen. Vi diskuterade en liten stund vad vi skulle göra, bestämdes att det skulle masseras…

Bredvid hotell Siri hade vi sett en massage shop med låga priser… två timmar traditionell thaimassage kostade 250BHT… Den här massören var riktigt duktig, visste exakt när det var dags att lätta på trycket, precis i tid för att det inte skulle bli outhärdligt. Speciellt vaderna, där var det gränsfall att börja skrika, men hon släppte alltid innan jag var på väg att säga ifrån… Tuk satt bredvid och läste under tiden, hon tog några kort.

Klockan var 19:00 då vi var klara, så vi gick direkt till Siri Hotells matsal och beställde middag. ”Gang Som”, en Thaisoppa för Tuk. Själv beställde jag ett par köttbitar och pommes frites + vitlöksbröd igen, riktigt smaskiga… Under… eller efter middagen diskuterade vi vissa olikheter mellan våra kulturer… I går hade jag missuppfattat hela situationen då vi var på marknaden… så vi hade en del att reda ut…

Vi fick även reda på att Siri Hotell tar, även de, 500BHT per natt/rum, då ingår frukost för två… det lät billigare än ”M in Korat”. Vi kollade med receptionen då vi var klara med middagen. Vi fick även kolla på två rum, ett lite större men utan fönster, sedan ett mindre med fönster ut mot gatan, utan AC. Vi vet ännu inte i skrivande stund om vi skall prova några nätter där, kanske att vi gör det… Sitter nu tillbaka på hotellrummet och skriver, klockan har passerat 22 och Tuk duschar, helt slut efter två så tidiga morgnar och sena kvällar som det har varit. God natt!

19/1

Idag var det sju som klockan var ställd på. Vi gick upp och Tuk åt det lilla som hon köpt på Seven Eleven igår kväll. Även idag skulle PhiPrai komma och hämta henne, de skulle åka till ett tempel och överräcka de prylar som var inköpta, kläder, ljus m.m. Vet inte när hon återkommer, kanske en timme, kanske två… Själv gick jag till Sri Pattana och åt frukost. Idag var stora buffén uppdukad, tydligen är här många gäster denna morgon… och så var det också. Det var nog omkring 20 olika västerlänningar, farranger, som intog frukost, plus ett antal Kineser och Japaner i svarta kostymer och kritvita skjortor.

Jag var tillbaka på hotellet och läste det sista kapitlet i min bok efter frukosten. Tuk ringde och sade att brodern skulle bli försenad från jobbet så att den planerade utflykten fick vänta tills på eftermiddagen.

Jag gick en runda till Klang2, köpte en ny Thaiflagga, den hemma på balkongen började bli fransig… Tog en ny promenad, till Lotus den här gången. En varm och solig dag idag, säkert trettio grader, men lite vind så att det blev uthärdligt. Hittade en present till ett av barnbarnen, köpte även en rulle brun packtejp. Passade även på att käka.

Jag inmundigade en kycklingburgare (inte någon höjdare precis) och en flaska vatten. Jag vet ännu inte när det blir mat/middag senare ikväll. Jag gick, betydligt piggare efter vattnet, tillbaka till hotellet, lade det jag nyss inhandlat i en av de nya väskorna… Gick till Tuks hus och lämnade väskan där. Tuk var inte på plats. Då jag ringde henne fick jag veta att hon var med brodern och förminskade en ring som varit faderns, som hon ville skulle passa hennes fingrar.

Ok, sade jag, jag tar en ny promenad tills du ringer och säger att du/ni är klara… Jag gick ner till centrum, utefter skuggsidan på den stora genomfartsvägen, den 6-filiga…

Tuk ringde igen då jag var nere i området kring Ya Mo. Det bestämdes att de skulle plocka upp mig vid guldaffären… Hoppade in i baksätet då de stannade mitt i den täta eftermiddagstrafiken. Vi åkte till en annan skolmyndighet av något slag där Tuk hämtade ett kvitto… Sedan till broderns hus för att hämta broderns vän och Tuks moster.

Vi tog oss ut från Korat på stora vägen som leder till Bangkok… till ett ställe på en höjd/berg ovanför den uppdämda sjön. ”Suan Lung Porn” hette målet för eftermiddagen. Ett ställe som en gång varit väldigt fint, men nu syntes att underhållet blivit en hel del eftersatt… kan tänka mig att det varit riktigt fint här en gång i tiden.

Parkliknande område med ett växthus, en massa olika växter i täppor utanför, plantorna stod i fina rader. En stor restaurang med en vidunderlig utsikt över sjön och bergen runtomkring. Maten var faktiskt kanongod, en restaurang jag kan rekommendera… i solnedgången…

På tillbaka vägen stannande vi till vid ”Wat Luang Phortho”, det megastora templet utefter vägen, ca: 2 mil från Korat. Nu var området utvidgat ännu mer sen jag var här senast, nya byggnader var uppförda, en var under uppförande. Första gången jag besökte stället var det bara den stora huvudbyggnaden som höll på att byggas, med tomma fält runtomkring. Nu är där planteringar, träd, vatten kanaler, belagda gångar att ta sig runt på i hela området. Undrar när det, och hur det, kommer att se ut nästa gång.

Vi kom för sent för att kunna gå in då det var stängt och nedsläckt överallt. Men med solens sista strålar till hjälp gick det åtminstånde att ta några kort… vi var tillbaka på hotellet vid 20:30-tiden. Slut för den här dagen. God natt!

20/1

Idag åker mostern tillbaka till Songkla. Vi skulle samlas vid huset för ett sista snack. Vi vaknade vid 07: 00 och gick iväg så att vi var på plats till 08:00. Medans vi väntade bar vi ner väskorna från övervåningen och började kolla… Vi kommer att få fem väskor med oss till Sverige, vi hade bara två hit… Max 60 kilo. Det blir ett pusslande senare för att få till det.

Tuk och Ram och broder med vän diskuterade en massa ang. deras förestående resa till Sverige 2012. Det skall bli riktigt roligt att få ta hand om dem i ett par veckor som det handlar om i april det året. De hade kommit 08:15 så mötet blev inte så långt då mosterns buss skulle gå runt 09:00. Vi sade ”Hej och på återseende” till Ram, ”Hälsa till din make från oss”. Vi följde dem ut till broderns bil och vinkade av henne.

Tuk stannade kvar i huset, hon har en del att gå igenom… Att se efter bland hennes grejer vad som hon vill ta med till Sverige. Får väl se hur mycket som går att ta med. Jag tyckte redan att det började se mycket ut. Själv gick jag efter av-vinkningen av Ram till Sri Pattana och åt frukost. Stora buffén idag också. Inte så många människor i matsalen idag då jag var senare än de andra morgnarna.

Jag var färdigäten runt 09:30 + och med sista koppen kaffe framför mig sitter jag nu och skriver ifatt. Efter detta blev det återgång till hotellet, sedan en tur till de centrala delarna, passerade Ya Mo torget och gick ytterligare några kvarter, kollade om jag kunde finna något baggage band, att spänna runt våra väskor. Jag njöt av det varma vädret, kanondag… Då jag börjat mina steg ner mot centrum tidigare var det bländande sol, halvvägs så blev det molnigare och började fläkta lite. Det var skönt som omväxling.

Nu var jag på väg tillbaka och passerade ett antal massage shoppar, blev tillfrågad och erbjuden massage som jag avböjde det vänligaste. Vid ena kanten utefter vattnet vid Ya Mo torget så satt det ett antal spågubbar och gummar, gick liten bit till, och då, bakom ett träd, stack en Thaiman fram huvudet och tilltalade mig på Engelska.

Han insisterade på att jag absolut skulle låta honom spå mig… enl. mitt tycke var han alldeles för ung och påstridig, för påträngande. Jag avböjde det bestämdaste, med ett försök att hålla ett leende mot honom.

Då han märkte att jag verkligen inte ville ta hans spådomar i anspråk blev han som förbytt, helvild, talade högljutt, som om han ville att alla omkring honom skulle få veta vilken typ till farrang som just hade nekat honom. Inte för att jag förstod vad han sade, men det var säkert inte några vackra omdömen om min lekamen. Jag hörde honom fortfarande, den gälla höga rösten, då jag korsat gatan och var på väg till Klang2.

Därinne hördes inte annat än det sorl och ljud som man hör inne på ett stort varuhus. Jag tycker att ljudnivån på Thailändska varuhus är betydligt högre än dito i Sverige. Alla försöker överrösta varandra… Affärsbiträdena står och ropar sina ramsor då presumtiva kunder är inom hörhåll, inte vet jag om det påverkar någon att handla… kanske… Jag åkte upp till femte planet och gick in på det internetcafé som ligger där. Betalade 15BHT för en timme vid datorn…

Promenerade sedan tillbaka till hotellområdet där jag lunchade på ”Friends”. En bacon och cheese-burgare med strips och en stor Chang… det satt fint efter min två och en halvtimmes promenad. En sväng upp på rummet och sedan gick jag till The Mall, blev lite vilse… fick ringa Tuk och fråga var den där väskavdelningen låg, den där vi köpt den senast väskan… Jag var inte ens på rätt plan… Sedan gick det bättre. Jag fann rätt på stället och blev erbjuden ett baggage band för nästan 900BHT, som han, då han såg mig tappa hakan, sänkte till 750BHT… han kanske kom ihåg mig…

Det band han visade mig hade kombinationslås och var extra förstärkt stod det på förpackningen. Nej, jag nöjde mig med ett utan kombinationslås, sade jag. Jag köpte tre stycken utan kombinationslås för 170BHT styck. De skulle ju bara vara en extra säkerhet då flygplats personalen hanterar våra väskor vid pålastning och avlastning. Vill någon komma in i dem räcker det inte med ett kombinationslås på ett textilband… Väskorna är ju i alla fall låsta.

Lycklig och tillfreds med dagen sitter jag nu och skriver i det område på The Mall där man kan köpa en massa olika sorters bakverk, bröd, bakelser, tårtor m.m.. Något som är populärt i Thailand är att baka in all möjlig sorts mat i brödet. Du kan köpa bröd med tonfisk, kyckling eller… jag det finns ingen gräns… alla möjliga varianter finns.

Själv har jag avslutat min smaskiga choklad donut och har druckit mitt kaffe nu. På vägen hit letade jag efter ett ställe att fika på… De andra jag passerade var dubbelt så dyra, några ännu dyrare. Här kostade kaffet 40BHT, och då var koppen full, ända upp till kanten. Har varit med om att betala 90BHT för en halv kopp här inne på The Mall… stöld… men så var det också ett av de så kallade ”inneställena”…

Under min promenad på väg tillbaka ringde Tuk, hon skulle höra av sig senare igen, då hon var klar med sitt för ikväll. Jag gick upp och slappade på rummet ett tag… Efter att Tuk ringt senare tog jag med lite saker och gick för att hämta henne. Vi tog en pickuppbuss till centrum, Tuk hade hört om spåkärringarna vid Ya Mo torget, så nu måste vi spås…

Då vi gick bakom Ya Mo såg Tuk sin vän som var gift med en Belgisk man, som då vännen skulle flytta till mannen, blev förbjuden att komma till honom… han hade vägrat att svara i telefon, sagt att han var döds sjuk... o.s.v. ...

De gick undan ett stycke för att kunna samtala något så när ostört, Antar att jag får höra en sammanfattning senare… Sitter en bit ifrån dem och skriver… då de pratat färdigt bad väninnan mig att ta några kort på henne så att jag kunde lägga in henne på några datingsites… Nu är det tre sammanlagt tror jag… Klart att jag hjälper till med det, kan jag hjälpa någon så… Ok…

Har hört att det finns Thaikvinnor som parar ihop sina väninnor, bekanta eller vilken som nu än är intresserad, med en Svensk man för en massa pengar. Kvinnan får sedan alltså betala, vissa har lånat pengar, skuldsatt sig för att finna en man. I princip köper hon ett förhållande. Jag personligen tycker det är förkastligt, jag tror inte på den modellen. En relation måste vara grundad på ömsesidig kärlek och respekt för varandra.

Men folk har i alla tider skott sig på människors känslor, längtan efter att få ett bättre liv… Både jag och min fru har fått gliringar och förebråelser för att vi hjälper till gratis. Rätt eller fel…? Bedöm själv… Det jag gör är att hjälpa till med att sätta in annonsen och skriva några ord om damen ifråga, sedan får de sköta konversationen med varandra själva.

Vi gick, efter att ha sagt hejdå till väninnan, till en av de siare som satt på marken i området bakom Ya Mo. En man och en kvinna… De frågade om min ålder, datum och tid… sedan skulle jag skriva mitt namn på ett papper med en Buddha avbildad på. Jag fick även skriva namnet på två bitar bladguld…(plus 199BHT extra) sedan lades alltsammans i en skål, ett typiskt ”blomhänge” och en Buddha placerades på toppen… mina och Tuks händer formades runt skålen och mannen började be. Då bedjandet var klart fick jag de två bitarna bladguld att ta med hem, att fästa på Buddhas mage då jag kommer till Sverige. Det andra pappret med mitt namn på… rullades ihop och en liten gummisnodd virades runt den lilla rullen, sedan, för att vi skulle ha framgång i livet, skulle den lilla pappersrullen, av Tuk, snurras tre gånger runt midjan på mig. Då det var klart skulle jag kasta den i vattnet… Sagt och gjort, ritualen utfördes och vi gick över gatan fullt införstådda med att nu kan absolut inget hindra oss från framgång i livet.

Tuk köpte ”Korat korv” att ta med hem till Sverige, sedan pickuppbuss till Pizza Shop för en sista middag hos Noi innan vi åkte hem.

Hon fick även denna gång de tre böcker jag avslutat till sitt ”bibliotek”. Tillbaka på rummet började jag kolla på en film, ”The Cleaner”. Tuk fick telefon precis lagom till att hon kom ut ur duschen. Sedan pratade hon i telefon genom hela filmen och gjorde så även då jag somnat…

21/1

Vaknade av att Tuk var i duschen… men det visade sig att det var fel, hon låg sovandes bredvid mig fortfarande. Duschandet jag hört och som väckt mig var ett riktigt skyfall, regnet vräkte ner, försökte somna om. Låg och vred och vände på mig, väntade på att klockan skulle ringa. Klockan åtta gick vi båda ut på de våta gatorna, det duggade minimalt fortfarande och man fick kryssa mellan alla vatten pölarna.

Vi skildes åt vid ”morning market”. Tuk gick hem för att fixa sina saker, jag för att äta frukost. Matsalen var i princip tom då jag steg in, men alla bord var belamrade med rester efter folk som ätit frukost, tydligen kom jag i ”rätt” tid. Det plockades undan och snart kunde jag börja äta. Nu är det färdigätet och jag sitter och skriver ifatt igen. Efter detta vet jag inte riktigt vad jag skall hitta på… Nu hände det något… bordet intill mitt blev ”besatt” av ett gäng Thai, plus en Thaikvinna som tydligen var välkänd på hotellet, personalen verkade väldigt ”tjenis“ med henne. Inte verkade det som om de riktigt talade den Thai som jag var van att höra heller med varandra… var det något annat språk? Eller någon dialekt?... Ingen som helst aning…

Resten av dagen var en enda lång slappardag… tillsammans åt vi middag i restaurangen bakom Lotus. Restaurangen är trevlig, med lummiga små bås, med vatten arrangemang runt. Det finns även en innedel som vi valde denna kväll. Det duggade mycket lätt och så var det lite vind. Den här kvällen var den första då det nästan varit omöjligt att få tag på en Tuk-tuk. Annars så åker det sådana förbi mest hela tiden och med sin tuta pockar på uppmärksamhet, ibland säger de även något till en. Nåja… vi hade så småningom fått tag på en. Tuk bad om förarens mobilnummer så att vi skulle kunna ringa då vi ville åka hem senare. Middagen bestod av deras superba kyckling med cashewnötter, kokt tunt skivad fisk med grönsaker och en slags friterade bullar gjorda av räkor. (de var helt underbart goda) plus ris naturligtvis. Fyra olika såser, tre alldeles för starka för mig… jag valde Chang och Tuk en Lime drink. Detta kostade 531BHT plus lite dricks. Tuk-tuken kom och tog oss till hotellet som planerat… God natt!

22/1

Fredag, näst sista dagen för den här gången. Inte utan att man har lite ågren för att man redan skall åka, redan dags att börja tänka på hemfärden. På måndag är det dags att sätta sig in i arbetsuppgifterna igen. Tuk hade inte fått mycket gjort igår. Hon har att gå igenom sina saker i dag istället, sedan skall det provpackas och vägas på eftermiddagen. Hon hade igår varit runt till olika myndigheter igen. I dag skulle hon även till banken och ta ut pengar igen, till den van som skall ta oss till Bangkok i morgon bitti.

Frukosten avslutades på Sri Pattana och jag ämnar mig till M in Korat för tandborstning. Sedan en sista promenad till centrum före eftermiddagens packande och vägande. Sitter nu och fikar på Klang2, våning fem, känns skönt att sitta en stund. Det är ganska lugnt den här tiden på förmiddagen. Snart blir det fullt av ungdomar här, och äldre också naturligtvis. Idag är det betydligt varmare än igår. Solen har tittat fram och torkat upp en del av den fukt som kom igår vilket gör att man blir fuktig själv så fort man rör sig. Allting liksom ångar och fyller luften med fuktighet och allehanda lukter.

Som alltid på sådana här ställen är TV-apparater utplacerade överallt, igång och på hög volym. Stället har piffats upp sedan jag var här förra gången. Uppfräschat, rent och snyggt, nya möbler, tjock TV’na är utbytta mot platt TV’n. klockan är bara elva ännu, tar nog en kopp kaffe till…

Några bord bort sitter två Thaimän och en mycket vacker Thaikvinna. Ser ut som en fotomodell, men hennes något överdrivna makeup gör att jag tror att hon har ett av jordens äldsta kvinnliga yrken. Männen ser ut att kunna vara hennes ”beskyddare”. Männen är magra, seniga. Ögonen ganska kalla och uttryckslösa då de tittar åt mitt håll. De skickar kvinnan att köpa kuponger som hon sedan använder till att köpa var sin stor flaska Chang till männen.

Kvinnans ansikte, som kunde vara mycket vackert, har ett uttråkat, likgiltigt uttryck, områdena under ögonen skvallrar om ett hårt leverne… ibland visar hon bländvita, felfria tänder då hon ler mot männen. Ett konstlat leende, det når inte ända upp till ögonen. Jag ser i ögonvrån att männen vänder sig mot mig, där jag sitter och skriver, de säger något till kvinnan och vänder sig bort, och framåtböjda börjar de samtala med kvinnan…

Har under tiden avverkat två koppar kaffe och ett glas Pepsi. Skall nu börja gå hemåt. Det är lunchtid så jag stannar till i ett gathörn, beställer kyckling och pommes frites, har aldrig ätit här tidigare. Ringde till Tuk. Hon var nere på stan?? Trodde nog att hon skulle vara upptagen med sina saker. Hon hör av sig senare sade hon.

Den här kycklingen med pommes var den bästa varianten hittills, de hade verkligen lyckats med den. Kaffet klart godkänt det med, detta ställe kommer jag att lägga på minnet… men fråga mig inte vad det heter… det minns jag inte.

Nu är det ju inte så att det kommer att smaka likadant nästa gång, det är inte troligt. Här, har jag förstått, så byter folk jobb ofta i köksbranschen. Den kvinnliga kocken har troligtvis fått jobb någon annanstans när jag kommer nästa gång. Det är i alla fall riktigt skönt att på det här sättet sitta och fundera, studera, iaktta människorna som passerar utanför i gathörnet.

Det är riktigt sabai sabai så här sista dagen. Då jag kom tillbaka till ”M in Korat” höll städerskan på med rummet, jag gick ner igen, köpte ännu en kopp kaffe och satte mig att vänta på att hon skulle bli klar. Varmt så här mitt på dagen, fläktar lite… Solen gömmer sig ibland bakom molnen.

Det brukar inte vara så här varmt under januari säger de Thai som jag talat med. Tuk säger att det hör till ovanligheterna att det är trettio grader den här årstiden. Vid 15-tiden gick jag till Tuk för att packa väskor och kontrollväga… vilket pusslande… mer och mer fick tas ur och lämnas kvar…

Då Tuk var iväg och stoppade undan sådant som inte fick plats på grund av vikten… kollade jag en gång till… Då jag ställde tillbaka vågen såg jag att vågen hade två skalor. Jag hade avläst, och så hade även Tuk då hon kollat, fel skala, den svarta skalan, den ”översta”. Den var märkt med lb… Så det var bara att börja om igen, och använda rätt skala den här gången, den med Kg… Det hela slutade lyckligt… 60 kilo senare…

Nu väntar jag på att Tuk skall bli klar med sin hårtvätt, sedan till Friends för att äta middag, sista middagen i Korat för denna gång. Det är mycket som hon vill ha med sig till Sverige. Medicin, en hel del matvaror, plus kläder förståss. Jag offrade en del av det jag haft med mig… I morgon bitti skall Tuk gå upp tidigt igen för att ge munkarna mat en sista gång. Hon kommer att stanna i huset tills jag och den van vi skall åka med kommer och hämtar…

Inne på Friends satt det fyra Engelsktalande män och drack öl. Då vi kom in gick en av dem i väg och talade om för Ducky att hon fått kunder. Jag beställde en dubbel cheeseburgare med bacon och strips och en Chang. Tuk beställde en korv med strips och en Cider.

Tuk och Ducky pratade länge om Duckys situation, hur hon fått en massa skulder efter att Rob dött… lasarett skulder. Vi var färdigätna och färdigpratade omkring 21:30. Vi somnade 23:00

23/1

Telefonen väckte oss 05:30. Tuk gick upp och försvann ut vid 06:00 till den Tuk-tuk som PhiPrai kommit med. De skulle träffa munkarna en sista gång innan Tuk reste hem. Själv kunde jag inte somna om, gick upp och iväg till frukost buffén. Dagen var redan väldigt varm och fuktig, jag blev svettig direkt i början av min promenad till hotellet. Det var inte många själar som åt då jag kom. Jag avslutade sista frukosten för den här gången och sade hej till personalen och ”Vi ses nästa år”… Tillbaka på rummet var det bara att avsluta och packa ihop det sista…

08:45 var jag nere i lobbyn och kollade om allt var betalt… 09:00 kom den stora Toyota van som skulle ta oss till Bangkok. Föraren kunde ingen Engelska så jag ringde Tuk och de fick talas vid. Efter detta åkte vi till hennes soi och packade in resten av våra väskor, sade ”Hejdå” till PhiPrai, systern och grannarna. Nu skulle brodern och hans vän plockas upp… klockan var 09:45 när vi kom ut på stora vägen mot Bangkok.

Försökte slumra under resan, men det gick halvdant… Innan flygplatsen var det meningen att vi skulle åka och hämta en hel del material som broderns skola beställt. När hans boss hade fått veta att han skulle till Bangkok och vinka av oss så fick han även uppdraget att hämta beställt material i Bangkok. Föraren hade inga problem att hitta till rätt ställe, även om det tog lite tid i den täta helgtrafiken. Vår deadline var 15:00 då affären/tryckeriet, som vi skulle till, stängde. Det klarade vi med 40 minuter.

Tuk ringde ett telefonnummer hon hade nedskrivet på en bit papper, till hennes grannes släkting, som skulle möta oss vid flygplatsen och ta emot ett medskick från Korat… Att ta sig ut ur Bangkok gick mycket smidigt, som om folk fortfarande var på väg in, så att ut från Bangkok var det ingen trängsel i filerna.

Vi var vid Suvarnabhumi redan efter en halvtimme. Vi gick in i ankomsthallen alla fyra, föraren stannade kvar vid sin Toyota och väntade på grannens släkting. Vi fick veta att på fjärde våningen fanns det en våg där man kunde kontrollväga väskorna, 10BHT per vägningstillfälle, om man var snabb hann man väga två väskor för priset av en… Våra väskor klarade 30 + 30 kilo med 1,5 kilos marginal…

Vi tog avsked av brodern och hans vän och sedan fick vi oss lite i magen, jag fikade, Tuk Thaisallad…

Klockan är nu 16:45 och vi har fortfarande ca: 5 timmar kvar innan vi kan checka in väskorna… sedan lyfter planet 00:40.

Klockan är nu 19:30… och vad har hänt tills nu då? Jo… inte speciellt mycket egentligen, har löst lite medhavda korsord. Tuk har slumrat på tre av de grå målade metallstolsrader som står lite varstans på plan 3.

Vid 18:30 vaknade hon till, då var jag snabb att föreslå middag… så småningom fastnade vi vid ”RBURGER”… som gjorde reklam för ”Real Japanes Burger”, nu provade vi inte någon sådan. Tuk valde ”Spicy Sallad” med ärter och ris. Jag valde ”Chicken steak” och friterade potatisklyftor + vitlöksbröd och en Singha till det. Tuk drack Lime dryck… med en skvätt av Singha i… Det hela avslutades med kaffe(vattenstarkt) och något som kallades ”Cashewnuts Puff”, de var helt ok…

De Japanska burgarna fanns på bild, jag snor med ett bordsunderlägg så att jag kan visa… De är tydligen märkta med ett ”R” på toppbrödet…

Vi satt och slöade ett tag, tog sedan bandet upp till plan 4 och avgångshallen. Kollade om det var ok att checka in... Japp!!

Nu, då vi äntligen blivit väskfria kunde vi röra oss lite lättare. Hittade en sittplats där vi kunde äta upp det sista som var kvar i Tuks plastpåse… Långa köer till passkontrollen, som tur var, så var de alla bemannade, köandet blev inte så långvarit. Tuk stod redan och väntade på ”insidan” då jag passerat kontrollen. Vi strosade runt och kollade lite i affärerna… Tuk köpte lite… jag köpte lite… Sedan väntade vi vid gate C tills skylten tändes att det var ok att gå till C 6…

Vi sitter nu vid gate och väntar, klockan är 23:45, om en timme skall vi vara i luften… Timmen blev till en timme och fyrtio minuter. Vår beräknade landningstid var strax efter 06:00 söndag morgon 24/1. Samma unga tvåbarns familj som var med på planet till Bangkok är med oss nu också. Då som nu är det trötta, griniga och gnälliga ungar. De har inte heller fått platserna intill varandra så den ena ungen skriker efter pappan hela tiden. Så småningom flyttas en passagerare så att lugnet sänker sig i stolsraderna.

Maten kom, Tuk ville inget ha, bara ett glas rött, jag valde kycklingen med curry ris… det var nog ett fel val om jag får döma av smaken. Singaporekillen bredvid mig tog alternativet med kött istället, det hade han blixtsnabbt fått isig. Hur som helst… nu har vi varit i luften 7 timmar, har i omgångar lyckats sova. Men är nu alltså väckt igen, barna skriker framför mig…

Frukosten på planet avklarades ca: en timme innan landningen som skedde på utsatt tid. Väskorna var snabbt urlastade och efter toa och svenskt kaffe ringde jag till långtidsparkeringen. Deras minibuss kom snart och hämtade oss. Det var 14 minus och massor av snö… tala om kontraster… Bilen var varm och skön då jag beställt med ”sista dygnet inomhus”. Parkeringsgubben meddelade att han varit tvungen att använda starthjälp för att få i gång bilen då han skulle köra in den.

Så här slutar alltså min sjunde resa till Thailand, ett land som jag älskar och verkligen trivs i. Även om det varit massor av tidiga morgnar och en massa måsten har jag ändå kunna njuta av vistelsen…

Slut

[trajja]

Ett stort tack för underbar reseberättelse och trevliga bilder.

Jag har en fråga,,,På Sri pattana fanns en äldre,smal man i matsalen(han verkade vara en chef av något slag).Fanns han kvar i Januari?

Tack än en gång

Trajja

[Thure]

Ett stort tack för underbar reseberättelse och trevliga bilder.

Jag har en fråga,,,På Sri pattana fanns en äldre,smal man i matsalen(han verkade vara en chef av något slag).Fanns han kvar i Januari?

Tack än en gång

Trajja

Hejsan Trajja

Ja, om det är den man jag menar, den som tillättavisar servitriserna, så är det samma.

Ganska lång för att vara Thailändare och som du säger, smal...

Ha det bra

///Thure

[trajja]

Hej Thure

Jo det är nog samme man vi menar.

Ser fram emot flera reseskildringar för man känner igen sig i dina berättelser och det är mycket trevligt.

Ha det bra

Trajja

[nitramj77]

Underbart! Hoppas på en ny resa snart Dock lider jag med dig för alla tidiga morgnar