En studie i grymhet

[Tommy]

....

Tommy,

Finns det några andra än sentimentala skäl du tänker lära din barn Thai respektive Svenska?

Just nu talar vi Engelska och Thai, tror inte de kan mer än just några "sentimentala" ord på svenska, som "Lilla gubben" eller "Gumman".

Men eftersom vi skall flytta till Sverige om knappt 1 år, så blir det Svenska där, av praktiska skäl.

Godnatt, jag börjar bli så där lagom (just about right) trött nu...

MVH Tommy

[Guest wille]

Jag kan för mitt liv inte fatta varför man ska lära sig obskyra dialekter i Thailand när det som verkligen kan göra skillnad för en individ är om han/hon kan prata bra engelska eller inte? Se bara på Noi i baren... hur fångar hon en kund... genom att prata Lao eller Engelska? Vad gör hon sen med sina pengar,... i mesta fall hamnar de i hembyn och förbättrar situationen där. Att ödsla energi på rot-språk kittlar väl mest folk som inte har problem med att ta sig genom dagen eller att befästa sin position i leran på risfältet 500 meter från byn. Jag vidhåller att det bästa för individer med små förutsättningar är att snarast lära sig Engelska... om även knagglig.

Att det skulle vara engelskan som gor skillnad for den stora massan barn eller ej är knappast sant. Såvida du inte ser ett Thailand där 100% befolkningen jobbar i baren. Det är thailändska språket de behover for att skapa sig mojligheter, thailändska som de behärskar bättre om den forsta inlärningen sker på modersmål.

För min del behöver jag inte Svenska för 5 öre. De koncerner jag jobbat i senaste 15 åren har Engelska som språk för att undvika missförstånd. Jag får inte ens prata svenska med finländare även om de kan vårt språk... hjälpligt. Folk som inte behärskar engelska får på sin höjd byta toner-kasetter i skrivarrummen. Jag tycker svenska språket är en belastning mer än en tillgång. Vill man sen integrera alla 100-tusentals nysvenskar vi hämtar hit gör det ju inte situationen enklare.

Titta bara på herr pajas Svanberg som skämt ut Sverige och sänkt hela BP genom sina bristfälliga kunskaper i Engelska. Det han minst av allt på jorden önskar är förmodligen att ha studerat samiska dialekter och det han ångrat mest att han inte hållit sig vaken på engelska lektionerna.

Du verkar tro att lära sig olika språk står emot varandra. Nu är det ju inte så enkelt. Barn som har modersmålsundervisning i de forsta åren blir starkare i språk 2 och 3 vilket gor att hela din tes blir lite overflodig. Hur hade du lärt dig engelska bäst? Genom att ha all undervisning på engelska från åk 1 eller genom successiv overgång från svenskan?

Slutligen om du vill jämföra ord som har olika värde i språk så tycker jag ordet " FUCK " funkar bra som universalord på engelska. I sverige har vi inget som funkar lika bra i alla situationer

FUCK är ett strålande exempel på olika språks inneboende specialiteter och därmed också värde. Tack for att du fortydligar min poäng.

[Herr Chang]

Skulle Svenskan inte användas i utbildningen skulle det som språk forr eller senare forsvinna. Att det till sist handlade om en pengafråga for dig och du är orolig over att du skulle behova betala for någon annan kommer ju knappast som en chock.

Nu handlar det ju inte om att bevara språk utanfor deras hemvister. Bevara Laotiska i Isaan, Karen i Burma, finlands-svenska längs finska kusten osv. Det som startade diskussionen var att de thailändska myndigheterna inte ger barn och foraldrar något val trots att endast drygt 50% av landets befolkning har centralthai som modersmål. Att inte få använda det är undervisning faller knappast in under naturliga skäl. Hade de i deep south fått bestämma skulle alla skyltar, all undervisning, all samhllsinformation, osv vara på Jahwi - att det nu är på Thai är knappast "naturligt".

Jaha, och du är förstås beredd att bidra? Berätta nu hur mycket du själv är Willig att ge!

Nu är det så att det finns en liten söderhavsö med ett ganska ovanligt språk som endast behärskas av cirka 30 människor. FN är djupt oroade, men behöver bidrag för att kunna rädda detta oerhört värdefulla kulturarv. Kan vi räkna med att du bidrar med typ en miljon kronor? Sändebuden från FN måste nämligen åka business class...

Herr Chang har talat.

[Guest wille]

Jaha, och du är förstås beredd att bidra? Berätta nu hur mycket du själv är Willig att ge!

Nu är det så att det finns en liten söderhavsö med ett ganska ovanligt språk som endast behärskas av cirka 30 människor. FN är djupt oroade, men behöver bidrag för att kunna rädda detta oerhört värdefulla kulturarv. Kan vi räkna med att du bidrar med typ en miljon kronor? Sändebuden från FN måste nämligen åka business class...

Herr Chang har talat.

FN har inte vad jag vet någon nämnvärt stor budget for bevarandet av språk så du behover inte vara så orolig. Sen att FN folk måste åka BC är ju helt enkelt inte sant men låt inte det hindra vår rännstensargumentation.

Poängen var väl knappast huruvida du eller jag skulle betala. Dessutom är jag osäker på vad vi skall betala for. Det innebär en mycket begränsad initial merkostnad att ha flera olika språk i undervisningsväsendet. Om nu Thailand skulle gora det så kanske du råkar betala genom dina bidrag till VAT men det är nog allt också.

Ändrades Juni 20, 2010 av wille

[Herr Chang]

FN har inte vad jag vet någon nämnvärt stor budget for bevarandet av språk så du behover inte vara så orolig. Sen att FN folk måste åka BC är ju helt enkelt inte sant men låt inte det hindra vår rännstensargumentation.

Poängen var väl knappast huruvida du eller jag skulle betala. Dessutom är jag osäker på vad vi skall betala for. Det innebär en mycket begränsad initial merkostnad att ha flera olika språk i undervisningsväsendet. Om nu Thailand skulle gora det så kanske du råkar betala genom dina bidrag till VAT men det är nog allt också.

FN var bara ett hypotetiskt exempel, dock ej särskilt osannolikt... Men det kan vi lämna därhän!

Mycket riktigt att jag i Thailand knappast skulle behöva bidra med något till språkbevarande. Poängen är ju dock att du generellt tycks hävda att alla språk är värda att bevara, kostnaden för detta berör du dock inte. Annat än i den mening att du anser jag är snåljåp som inte vill vara med och bidra.

Försök nu undvika spekulationer om min eventuella snålhet... Du undviker fortfarande frågan om du själv vill betala för ett språks bevarande? Du verkar anse att det är en marginell kostnad att hålla ett språk vid liv genom diverse undervisning och andra stödåtgärder. Jag anser att det är pengar i sjön...

Herr Chang har talat.

[Guest Isan Lover]

Skulle Svenskan inte användas i utbildningen skulle det som språk forr eller senare forsvinna. Att det till sist handlade om en pengafråga for dig och du är orolig over att du skulle behova betala for någon annan kommer ju knappast som en chock.

Nu handlar det ju inte om att bevara språk utanfor deras hemvister. Bevara Laotiska i Isaan, Karen i Burma, finlands-svenska längs finska kusten osv. Det som startade diskussionen var att de thailändska myndigheterna inte ger barn och foraldrar något val trots att endast drygt 50% av landets befolkning har centralthai som modersmål. Att inte få använda det är undervisning faller knappast in under naturliga skäl. Hade de i deep south fått bestämma skulle alla skyltar, all undervisning, all samhllsinformation, osv vara på Jahwi - att det nu är på Thai är knappast "naturligt".

Hej

Håller med dig till 100% i den här frågan och för dom som inte förstår varför så kan man ju ta ett lättförståligt exempel, Vad skulle ni själva tycka om vi i

Sverige skulle ha alla lektioner på Danska eller Norska, skulle det kännas bekvämt eller skulle det försvåra inlärningen och minska intresset?

För så stor skillnad är det ju faktiskt just nu i Thailand i dom olika regionerna.

Och jag tror faktiskt att dom flesta Svenskar skulle lära sig mest och trivas bäst med just Svenska i skolan, och föredra att ha det "påtvingade" språket som

ett fristående ämne.

Mvh Isan Lover

[andrejsdenruskige]

Segregering?

Seg-regering?

[Kim]

Att just laotiska skulle vara ett marginellt minoritetsspråk i Thailand stämmer absolut inte. Vet inte den exakta siffran på hur många som talar det men uppskattningsvis 20 miljoner eller fler. Finns faktiskt fler laospråkiga människor i Thailand än i Laos.

Och tycker vi att svenskan har nog många användare för att tillåtas bevaras i t ex skolgång, som myndighetsspråk osv så borde definitivt laotiskan i Thailand också göra det.

Antalet khmertalande medborgare i Thailand rör sig "bara" om ca 3 miljoner, om jag inte minns helt fel.

Hur många som talar Jahwi vet jag inte men eftersom dom tre sydligaste, oroliga, provinserna är bland dom tätast befolkade i landet så gissar jag att det kan röra sig om 3 miljoner upp. Lika många användare av språket bör väl finnas på Malaysiska sidan av gränsen så totalt bör nog Jahwi vara åtminstone nästan eller ungefär lika stort som svenskan.

Så nog tycker jag det borde vara ett tillräckligt antal för att kräva att språket ska användas både i undervisningen samt som myndighetsspråk.etc. i den landsändan.

Att dom även studerar landets riksspråk (thai) parallellt är förstås en självklarhet.

[andrejsdenruskige]

Hur många talar inte Thai i Thailand?

[Fager]

Olika språk och dialekter I Thailand.

http://www.ethnologu...try.asp?name=TH

Fager.

[Guest Toprunner]

Att det skulle vara engelskan som gor skillnad for den stora massan barn eller ej är knappast sant. Såvida du inte ser ett Thailand där 100% befolkningen jobbar i baren. Det är thailändska språket de behover for att skapa sig mojligheter, thailändska som de behärskar bättre om den forsta inlärningen sker på modersmål.

Du verkar tro att lära sig olika språk står emot varandra. Nu är det ju inte så enkelt. Barn som har modersmålsundervisning i de forsta åren blir starkare i språk 2 och 3 vilket gor att hela din tes blir lite overflodig. Hur hade du lärt dig engelska bäst? Genom att ha all undervisning på engelska från åk 1 eller genom successiv overgång från svenskan?

FUCK är ett strålande exempel på olika språks inneboende specialiteter och därmed också värde. Tack for att du fortydligar min poäng.

Jag förstår att det är den stora massan du vurmar för ur en Olof Palmisk 60-tals synvinkel där segaste eleven sätts som minsta gemensamma nämnare för klassen och ingen får sticka ut. Det lär ju i Thailands fallet säkerställa att man bibehåller saker som de är.. helt klart. Säkert därav Lars Werners lillebrorsas hejarop till dig och det förklarar din vurm för ordet lagom som ju är ett mantra för ett visst parti.

Ställer man istället högre krav och sporrar de begåvade så kan de ju göra en faktisk insats genom att ta sig upp ur leran och bidra till att utveckla sin hembygd.

Det är helt säkert lättare att förstå att en Apa är ett djur om det förklaras på ett hemspråk, men det är ju en kunskap som inte direkt sticker ut. Det råder ju något som kallas konkurrens i världen och då räcker det inte att sitta nöjd med sin Apa.

Noi i baren tog jag bara som ett pedagogiskt exempel eftersom det på ett enkelt sätt visar vad en, även om liten, kunskap som sticker ut kan göra skillnad för andra. Givetvis vill jag inte att 100% av alla tjejer ska hamna i en bar. tvärtom. Jag såg helst att man valde ut de elever i en klass som har bästa förmågan att lära sig och spetsutbildade dem i lämpligt ämne så att de sen kan ge tillbaka.

Thailändska staten jobbar ju lite så och jag har själv handlett forskarstudenter från Thailand som kommer till Sverige på stipendium där de förbinder sig att jobba 10 år på Universitet i Thailand då de är färdiga... till svältlön såklart.

Vad gäller den omfattande forskningen du nämde.. (som fortfarande bara kan ses i din sinnevärld) så räcker det om jag ser min närmaste omgivning för att inte köpa dessa teorier. Min fru lärde sig svenska på ca. 4 månader och det var främst genom att jag vägrade prata engelska hemma efter ett tag. Hon har efter att gått ut SFI läst in svensk grundskola, tagit körkort.. på svenska och är nu snart färdig undersköterska.. på svenska. Det har inte gått 5 år sen hon kom hit.

Hennes barn kom förra hösten lagom till skolstart. Samma här, inget hemspråk utom i nödfall. Till Jul pratade hon flytande svenska och har kunnat avsluta 1:a året i skolan med lovord utan problem. Hemspråksundervisning har vi vart mycket restriktiva med.

Jag ser ingen av dem som exceptionellt läraktiga men tvånget att lära sig på svenska har verkligen slagit väl ut. Jag kan nämna att i hennes vänkrets finns Thai-tjejer som vart här lika länge men fortfarande kan prata eller förstå svenska. Deras män kan i några fall Thai vilket de använder hemma men det tycks inte ha hjälpt dem lära sig bättre...konstigt va? De har ju gått samma SFI.

Det lär vara en kall dag i helvetet innan jag skulle sätta mina barn i en skola som utbildar på ett språk som inte ger högsta möjliga chans att klättra uppför karriärstegen, det språket lär knappast vara ett minoritetsspråk. Jag har svårt att tro att någon skulle följa dina råd med sina barn, om de inte är tvingade.

Jag har även en svensk dotter, hon började läsa engelska 2 år tidigare än mig i grundskolan ocg pratade vid 12 års ålder betydligt bättre engelska än vad jag gjorde i samma ålder, jag hade helt klart velat börja läsa engelska redan i årskurs (fanns ingen förskola på min tid). Hon gick dessutom i Italiensk skola 1 år som 14 åring och där var all undervisning på Italienska. När hon kom från Sverige hade hon knappt godkänt i många ämnen och efter 1 år i Italien bara VG och MVG i alla ämnen. Hon kunde på in höjd säga Bon Giorno när hon började där.

Jag lärde mig själv Italienska innan jag tog ett kontrakt i Italien, samma här.. ingen undervisning på Svenska eftersom det inte tillförde och snarare sinkade inlärningen. Det gick ruskigt fort att lära sig på det sättet. Tyska som jag lärde mig enligt Palmes modell i gymnasiet tog eoner att klämma in och det blev aldrig bra eftersom man alltid först tänkte på svenska och sen översatte i huvet.

Visa exempel på din pedagogik... det blir inte speciellt övertygande då du säger :

Barn som har modersmålsundervisning i de forsta åren blir starkare i språk 2 och 3 vilket gor att hela din tes blir lite overflodig

Backa upp det eller visa hur du är auktoritet på området!!

[Kim]

Vad gäller den omfattande forskningen du nämde.. (som fortfarande bara kan ses i din sinnevärld) så räcker det om jag ser min närmaste omgivning för att inte köpa dessa teorier. Min fru lärde sig svenska på ca. 4 månader och det var främst genom att jag vägrade prata engelska hemma efter ett tag. Hon har efter att gått ut SFI läst in svensk grundskola, tagit körkort.. på svenska och är nu snart färdig undersköterska.. på svenska. Det har inte gått 5 år sen hon kom hit.

Hennes barn kom förra hösten lagom till skolstart. Samma här, inget hemspråk utom i nödfall. Till Jul pratade hon flytande svenska och har kunnat avsluta 1:a året i skolan med lovord utan problem. Hemspråksundervisning har vi vart mycket restriktiva med.

Jag ser ingen av dem som exceptionellt läraktiga men tvånget att lära sig på svenska har verkligen slagit väl ut. Jag kan nämna att i hennes vänkrets finns Thai-tjejer som vart här lika länge men fortfarande kan prata eller förstå svenska. Deras män kan i några fall Thai vilket de använder hemma men det tycks inte ha hjälpt dem lära sig bättre...konstigt va? De har ju gått samma SFI.

Det lär vara en kall dag i helvetet innan jag skulle sätta mina barn i en skola som utbildar på ett språk som inte ger högsta möjliga chans att klättra uppför karriärstegen, det språket lär knappast vara ett minoritetsspråk. Jag har svårt att tro att någon skulle följa dina råd med sina barn, om de inte är tvingade.

Åh fan, min fru klarade SFI på 3,5 mån trots att vi talade thai med varandra hemma. Förklara det du med din förklaringsmodell.

Och det där du skriver om att ni var restriktiva med hemspråksundervisningen till barnen bara för att det eventuellt kunde hindra barnen från att lära sig svenska låter ju inte klokt. Det ena utesluter väl inte det andra, små barn har tydligen kapacitet att lära sig upp till sex språk flytande, simultant. Men om jag förstår dig rätt så menar du att ett språk i taget är modellen, och just modersmålet har man ingen nytta alls av att lära sig ordentligt eftersom man inte kan tjäna några pengar på det?

Att kunna tala med sin mormor och morfar är tydligen inte så viktigt i din värld eftersom det inte ger några konkurransfördelar i yrkeslivet. Eller har jag fattat dig fel?

[Guest Toprunner]

Åh fan, min fru klarade SFI på 3,5 mån trots att vi talade thai med varandra hemma. Förklara det du med din förklaringsmodell.

Och det där du skriver om att ni var restriktiva med hemspråksundervisningen till barnen bara för att det eventuellt kunde hindra barnen från att lära sig svenska låter ju inte klokt. Det ena utesluter väl inte det andra, små barn har tydligen kapacitet att lära sig upp till sex språk flytande, simultant. Men om jag förstår dig rätt så menar du att ett språk i taget är modellen, och just modersmålet har man ingen nytta alls av att lära sig ordentligt eftersom man inte kan tjäna några pengar på det?

Att kunna tala med sin mormor och morfar är tydligen inte så viktigt i din värld eftersom det inte ger några konkurransfördelar i yrkeslivet. Eller har jag fattat dig fel?

Din fru har väl Universitet i baken om jag fattat rätt? Med den studievana det innebär. Min pratade mycket knagglig hemlärd engelska och hade knappt gått gymnasiet... tycker det låter svårt att jämföra. Ta ett bättre exempel.

Vad gäller barnet så är hon ju alltså 7 år och har gått några är i skola i Thailand redan. Absolut tillräckligt för att prata med mormor och morfar vilket hon gör flera gånger i veckan. Vi prioriterar svensk undervisning för att hon ska få en bra utbildning i Sverige. Jag vet att man kan lära många språk i unga år, men all utbildning tar tid och går man på hemspråksundervisning i Sverige förlorar man tid i den vanliga skolan. Skulle det vara på kvällar eller helger hade det vart en annan femma.

Prioritera prata med människor som förmodligen är döda när man ska ut och söka jobb... känns inte fördelaktigt.. om man ser till sin framtid. Moraliskt är det ju en annan femma.

[andrejsdenruskige]

Åh fan, min fru klarade SFI på 3,5 mån trots att vi talade thai med varandra hemma. Förklara det du med din förklaringsmodell.

Och det där du skriver om att ni var restriktiva med hemspråksundervisningen till barnen bara för att det eventuellt kunde hindra barnen från att lära sig svenska låter ju inte klokt. Det ena utesluter väl inte det andra, små barn har tydligen kapacitet att lära sig upp till sex språk flytande, simultant. Men om jag förstår dig rätt så menar du att ett språk i taget är modellen, och just modersmålet har man ingen nytta alls av att lära sig ordentligt eftersom man inte kan tjäna några pengar på det?

Att kunna tala med sin mormor och morfar är tydligen inte så viktigt i din värld eftersom det inte ger några konkurransfördelar i yrkeslivet. Eller har jag fattat dig fel?

Här skall misstolkas fritt.

Det behövs MINST 9 års skolgång på meänkieli för att snacka med mor/far förändrar. Gymnasiet kanske vi kan ta på det svenska språket.om vi kan.

[andrejsdenruskige]

Åh fan, min fru klarade SFI på 3,5 mån trots att vi talade thai med varandra hemma. Förklara det du med din förklaringsmodell.

Och det där du skriver om att ni var restriktiva med hemspråksundervisningen till barnen bara för att det eventuellt kunde hindra barnen från att lära sig svenska låter ju inte klokt. Det ena utesluter väl inte det andra, små barn har tydligen kapacitet att lära sig upp till sex språk flytande, simultant. Men om jag förstår dig rätt så menar du att ett språk i taget är modellen, och just modersmålet har man ingen nytta alls av att lära sig ordentligt eftersom man inte kan tjäna några pengar på det?

Att kunna tala med sin mormor och morfar är tydligen inte så viktigt i din värld eftersom det inte ger några konkurransfördelar i yrkeslivet. Eller har jag fattat dig fel?

Glömde.

Var det Thai eller Khmer? kanske Lao ni snackade...

[Kim]

Din fru har väl Universitet i baken om jag fattat rätt? Med den studievana det innebär. Min pratade mycket knagglig hemlärd engelska och hade knappt gått gymnasiet... tycker det låter svårt att jämföra. Ta ett bättre exempel.

Vad gäller barnet så är hon ju alltså 7 år och har gått några är i skola i Thailand redan. Absolut tillräckligt för att prata med mormor och morfar vilket hon gör flera gånger i veckan. Vi prioriterar svensk undervisning för att hon ska få en bra utbildning i Sverige. Jag vet att man kan lära många språk i unga år, men all utbildning tar tid och går man på hemspråksundervisning i Sverige förlorar man tid i den vanliga skolan. Skulle det vara på kvällar eller helger hade det vart en annan femma.

Prioritera prata med människor som förmodligen är döda när man ska ut och söka jobb... känns inte fördelaktigt.. om man ser till sin framtid. Moraliskt är det ju en annan femma.

Visst är jobb och karriär viktigt men det finns även andra viktiga värden i livet som man inte tjänar pengar på, och det är b la att få möjligheten att känna en identitet, ett ursprung, en tillhörighetskänsla någonstans. Din frus barn kommer aldig att känna sig som 100% svenska som vuxna och dom kommer, om ni berövar dom språket inte heller känna sig som thailändare. I Thailand kommer dom kallas svenskarna och i Sverige blir dom nog kallade thailändarna, ingenstans är dom hemma till 100%. Att dom kan tala thai som en sjuåring och förblir analfabet räcker inte livet igenom. Så om ni nu har chansen att utbilda dom i thai här i Sverige, använd den möjligheten för tusan. Tror nog den utbildning dom kan få här är tillräckligt begränsad som den är redan utan att man aktivt tackar nej till den.

Det dom eventuellt tappar i svenskundervisningen på detta kan aldrig motsvaras av konsekvenserna det medför att dom tappar sitt modersmål, sitt ursprung, sin identitet och känsla av tillhörighet.

Som sagt allt handlar inte om jobb, karriär och pengar här i livet.

[Joints]

Som sagt allt handlar inte om jobb, karriär och pengar här i livet.

Väldigt bra!

Samtidigt har jag aldrig hört talas om någon som stoppats på karriärstegen för att han/hon pratat för många språk eller behärskat sitt modersmål till fullo.

[pigge01]

Din fru har väl Universitet i baken om jag fattat rätt? Med den studievana det innebär. Min pratade mycket knagglig hemlärd engelska och hade knappt gått gymnasiet... tycker det låter svårt att jämföra. Ta ett bättre exempel.

Vad gäller barnet så är hon ju alltså 7 år och har gått några är i skola i Thailand redan. Absolut tillräckligt för att prata med mormor och morfar vilket hon gör flera gånger i veckan. Vi prioriterar svensk undervisning för att hon ska få en bra utbildning i Sverige. Jag vet att man kan lära många språk i unga år, men all utbildning tar tid och går man på hemspråksundervisning i Sverige förlorar man tid i den vanliga skolan. Skulle det vara på kvällar eller helger hade det vart en annan femma.

Prioritera prata med människor som förmodligen är döda när man ska ut och söka jobb... känns inte fördelaktigt.. om man ser till sin framtid. Moraliskt är det ju en annan femma.

Du kan vara lugn är hon 7 år och börjat i grundskolan.

Så fixar det sig av sig skälva, bara du tar dig tid med läxorna och ser till at dom blir gjorda

Jag och nitt71 har Bob nu 12,5 år och ska börja 7 i höst.

Dom kom hit våren 2004 och börja i första klass på hösten.

Det går bra för honom, med allt utom Thai där har han tappat mycker.

pigge01

Ändrades Juni 20, 2010 av pigge01

[Kim]

Andrej. ingen förordar väl heltidsstudier i meänkieli i tornedalen, snarare som eget ämne med någon/några timmar i veckan hela skoltiden igenom.

Nu för tiden är ju meänkieli redan dödsdömt eftersom unga människor i tornedalen till 90% talar svenska sinsemellan och endast använder språket med föräldrar eller mor/far-föräldrar, om ens det. Det går det ju lika bra att svara på svenska eftersom alla kan det språket. Skulle man räddat meänkieli så hade man nog behövt börja med språket som hemspråksämne i skolan redan för 50 år sen.

Vad gäller om vi talade thai, khmer eller lao med varandra de första åren så var det förstås centralthai, det enda thaispråk jag kan och det enda språk min fru kan till fulländning trots att det alltså inte är hennes modersmål. Modersmålet khmer har hon bara som talspråk med släkt och vänner därhemma. ungefär som meänkieli i tornedalen alltså.

Och hon klarar sig ungefär lika bra i Kambodja med sin khmer som en tornedaling klarar sig i Finland med sin rotvälska.

Faktum är nog att hon t o m kan svenska bättre än sitt modersmål. På svenska är hon i alla fall inte analfabet som på khmer.

[Kenneth4618]

Våran dotter tappar inget pga hemspråksundervisning då den alltid är efter ordinarie skoltid

Hemma pratas alltid thai mellan mor å dotter men jag har märkt att det ibland kommer in svenska ord mitt i en mening

Det är som Kim säger jätteviktigt att de blir tvåspråkiga, skulle inte förlåta mig själv om det i framtiden visade sig

att hon inte skulle kunna prata med sina släktingar i Thailand vid besök där

Ändrades Juni 20, 2010 av Kenneth4618

[Guest wille]

Toprunner,

För att vara en person med en sådan tydlig fäbless för språk tycker jag det är lite trist att du säljer dig så billigt. Att köra med ett "guilt by asssociation" -resonemang genom att droppa namn sådom Palme och Werner, trots den uppenbara irrelevansen, gömmer tyvär inte hålen i ditt resonemang utan accentuerar dem istället.

Hela ditt resonemang och alla dina exempel bygger på barn och vuxna som befinner sig i ett främmande land där deras modersmål inte är det dominerande språket, inte ens lokalt.

Om du faktiskt läst vad jag skrivit hade du och sett att jag vid minst två tillfällen upprepat att det är inte den situationen jag pratade om. Jag vet inte om det är möjligt att tydliggöra det ännu mer eller om du kanske är redo att ta till dig det nu.

Dina exempel till den äran - får väl säga grattis eller något. Problemet är ju att varken du eller jag inte vet vad alternativet är just i din, din frus eller din dotters situation. Hur hade det fungerat om undervisning varit upplagd på ett annat sätt?

Min engelska är fullgod till att arbeta proffessionellt i en internationell arbetsmiljö. Är det för att jag började med engelska 3 timmar i veckan i åk 7 eller trots att jag gjorde det? Detta exemepl för att förtydliga svårigheterna med att dra allmängiltiga slutsatser utifrån sin egen eller sina barns skolupplevelser.

Bästa sättet att snabbt lära sig ett nytt språk som nyanländ invandrare låter jag vara osagt eftersom jag känner att jag inte har tillräckligt bra koll. Om det funkar för dig och din fru - strålande.

Om du tror att det är bättre attt trycka ned ett språk för att göra plats för ett nytt för din frus dotter så kan man väl konstatera att det är den kanske vanligaste metoden. Här tror jag att det är en balansgång. Det handlar om dels hur snabbt man kan komma att behärska det nya språket vs. hur mkt man kanske missar på vägen tills man faktiskt förstår.

För barn som lever i områden där deras språk ofta är lokalt dominant men det finns ett annat officiellt språk i landet är situationen en annan. Enda platsen du kan lära dig det nya språket fullgott är i skolan eftersom oddsen är att din familj etc. pratar det lokala språket hemma. Dessa barn har långt ifrån den stöd-infrastruktur som tex. ditt barn i Sverige. Detta innebär ofta att deras språkinlärning tenderar att ta betydligt mkt längre tid.

Skälet till varför frågan överhuvudtaget uppmärksammades var för att man såg att barn med annat språk inte kom till skolan i lika stor grad, hoppade av och nådde ej läromålen i betydligt mkt större grad än barn som hade det offciella språket som modersmål.

Grundtanken är att skapa en så stark brygga mellan språk 1 och språk 2 som möjligt för dessa barn. För att ge dem större och böttre möjligheter.

Man brukar säga att en människa lär sig bara läsa en gång. Detta oavsett om man så småningom lär sig många och olika språk. Processen att avkoda bokstäverna och tekniskt förstå principen sker bara en gång. När man sedan lär sig ett nytt språk så applicerar man helt enkelt bara samma teknik i ett annat sammanhang. Det är dock en relativt komplicerad process och är svår för vissa men också ganska enkel för andra. Det är också en av de första sakerna som sker i skolan. Att barn skulle genomgå denna process i ett språk de inte behärskar överhuvudtaget samt att de kan få mkt marginellt stöd från hemmet är självklart ett mycket stort pedagogisk problem. Dessutom så missar de ju faktiskt de mesta av undervisningen som sker i övrigt eftersom de inte förstår. Matten, geografin, etc går dem ofta helt över huvudet de första åren.

Att undervisning initialt sker på deras modersmål är knappast ett problem i sig. Så småningom börjar man successivt introducera mer och mer av det officiella språket för att till sist övergå helt och endast ha språklektioner på modersmålet.

Varför är detta en bra strategi?

Om vi lämnar det faktum att det lockar fler barn till skolan samt att avhoppen minskar drastiskt (självklart viktig aspekt men kan lämnas till en annan diskussion) så har vi prestation kvar. Hur påverkar modersmålsbaserad undervisning elevernas prestationer? Jag tror det var frågan som du vill att jag skall backa upp mina påståenden kring.

Mitt påstående står kvar. Barn från en lingvistisk minoritet lär sig bättre genom undervisning som initialt sker på modersmålet.

Varför är det så?

Två- eller flerspråkighet leder generellt till bättre förståelse av språk. Detta är en etablerad sanning så den tesen tar jag som självklar i detta resonemang.

Den andra etablerade tesen är generell för läsinlärning. Det handlar i stor grad om barns konceptuella förståelse. En konceptuell förståelse som de till största grad redan har på sitt modersmål samt de kan diskutera och utöka i dialog med sin omgivning på modersmålet.

I brist av tid och för att korta av ett redan alldeles för långt inlägg så ger dig ett axplock av referenser om du vill läsa mer. Ikväll kan jag återkomma med ett resonemang kring varför barnen faktiskt lär sig bättre med denna metod utifrån de två teserna ovan.

Baker, C. (2000). A parents' and teachers' guide to bilingualism. 2nd Edition. Clevedon, England: Multilingual Matters.

Cummins, J. (2000). Language, power, and pedagogy. Bilingual children in the crossfire. Clevedon, England: Multilingual Matters.

Skutnabb-Kangas, T. (2000). Linguistic genocide in education-or worldwide diversity and human rights? Mahwah, NJ: Lawrence Erlbaum Associates.

Endast 3 av många olika typer.

Intressant skola i Bangkok som sticker ut bland de internationella skolorna.

http://mother-tongue-development.wikispaces.com/

ps. Tack för dina exempel. Jag är som det kanske framgått relativt intresserad av just denna fråga så läser alla olika åsikter med nöje.

[andrejsdenruskige]

Kim

Självklart förstod jag att det inte var heltidsstudier på meänkieli. Därför skrev jag "misstolkas fritt" i första raden.

[Welder]

Myter om tvåspråkighet

Inger Lindberg

Sverige som flerspråkigt land blev en valfråga. Debatten var mer livlig än kunnig. En långsiktig språkpolitik kräver till en början att vi gör oss av med vanföreställningar om mångspråkighet. De 200 modersmålen i Sverige är en stor tillgång för både individer och samhälle. Inger Lindberg, professor i svenska som andraspråk vid Göteborgs universitet och styrelseledamot i Svenska språknämnden, avlivar några myter.

För en tid sedan kunde man läsa i tidningen att zoologerna genom DNA-tekniken kunnat avslöja en gammal seglivad myt - fåglar som bor i par är varandra trogna. En stor del av fågelungarna visar sig nämligen vara resultatet av snedsprång. Genom att samla in blodprov har man också lyckats visa att honorna har goda skäl att vara otrogna. Deras ordinarie hanne är en nära släkting, och otroheten är helt enkelt ett sätt att få friska ungar och undvika incest.

Det är inte utan att man blir avundsjuk på naturvetarna som med självklar auktoritet och genom exakta och ovedersägliga metoder en gång för alla kan ta död på gamla felaktiga föreställningar. Lika lätt avlivar man dessvärre inte en del envisa myter om tvåspråkighet. De har fått fäste i det allmänna medvetandet genom att ständigt upprepas och framställas som självklara sanningar.

Myt 1: Forskarna är oeniga

En sådan myt är den påstådda oenigheten bland forskarna i frågor som gäller barns tvåspråkighet. Ett belysande exempel är modersmålets betydelse för flerspråkiga barns språk- och kunskapsutveckling. I medierna framställer man ofta forskarna som oeniga och menar att det inte finns några entydiga svar i den ena eller andra riktningen. Men på denna punkt råder i dag stor enighet i forskarvärlden. I omfattande, långsiktiga och vetenskapligt väl genomförda studier har man jämfört undervisningsprogram som i olika grad inbegripit undervisning i och på modersmålet (Thomas & Collier 1997, 2002). Jämförelserna visar att satsningar på modersmålet har en positiv och avgörande betydelse för tvåspråkiga elevers andraspråksutveckling och allmänna skolframgång. Resultaten gäller visserligen USA där utbildningssystemet i många avseenden skiljer sig från t.ex. det svenska. Men forskarna i vår del av världen är eniga om dessa resultats allmänna giltighet, eftersom de i hög grad bekräftar det man kommit fram till i många tidigare mindre undersökningar i skilda sammanhang. I grunden handlar det om något så enkelt som att vi lär bäst på ett språk som vi förstår. Så länge de flerspråkiga eleverna inte behärskar undervisningsspråket, kommer de att ha sämre förutsättningar än enspråkiga elever som undervisas på det språk de är bäst på, nämligen sitt modersmål. De flerspråkiga eleverna bör alltså i skolarbetet parallellt med svenskan få fortsätta att utveckla och använda det språk de kan bäst. Annars kommer de ohjälpligt efter i sin kunskapsutveckling.

Myt 2: Modersmålet stör andraspråksinlärningen

Här rycks mattan undan också för en annan seglivad myt: att modersmålet skulle ha en negativ inverkan på minoritetsspråkselevers andraspråksinlärning och hämma den allmänna kognitiva utvecklingen. En ensidig satsning på andraspråket skulle därför vara att föredra. Till grund för denna syn ligger föreställningen att det finns ett begränsat språkutrymme i hjärnan. Tvåspråkighet och en fortsatt utveckling av modersmålet skulle vara förvirrande och störa och försena utvecklingen av andraspråket.

Denna myt kan ha sitt ursprung i tidiga studier kring tvåspråkighet som visade på betydande kognitiva nackdelar förknippade med flerspråkig uppväxt. Men i de undersökningarna hade man inte i tillräckligt hög grad tagit hänsyn till skillnader i social bakgrund mellan enspråkiga och flerspråkiga (August & Hakuta 1997). Inte heller tänkte man på graden av tvåspråkighet, utan individer bedömdes som tvåspråkiga t.ex. utifrån föräldrarnas födelseort eller efternamn. Man tog inte reda på i vilken utsträckning de verkligen behärskade flera språk.

Men tvåspråkighet är inget entydigt begrepp. Tvåspråkighetsforskaren Lambert (1977) skilde redan på 1970-talet mellan additiv och subtraktiv tvåspråkighet. Den distinktionen markerar betydelsen av de sociokulturella villkor som kännetecknar tvåspråkiga barns uppväxt i olika miljöer. I den mån de får möjlighet att utveckla sitt andraspråk parallellt med en fortsatt utveckling av förstaspråket i en atmosfär där båda språken och kulturerna värderas högt, så kan man tala om en additiv tvåspråkighet, d.v.s. en tvåspråkighet som innebär att språken kompletterar och berikar varandra. När andraspråkstillägnandet i stället sker på bekostnad av förstaspråket talar man om en subtraktiv tvåspråkighet. Det är ofta fallet då minoritetsspråksbarn tvingas överge sitt modersmål för det majoritetsspråk som talas av en dominerande grupp. Samhällets och skolans attityder till och värderingar av tvåspråkighet, liksom olika minoriteters kultur och språk, avgör om minoritetsspråkseleverna kan utveckla additiv tvåspråkighet och dra nytta av de positiva effekterna av denna tvåspråkighet.

I senare års forskning har man kunnat fastställa många positiva samband mellan tvåspråkighet och kognitiv utveckling (se vidare Lee 1996). Tvåspråkighet har bl.a. visat sig främja metaspråklig medvetenhet, d.v.s. insikter om hur språk är konstruerade och fungerar (Ben-Zeev 1977). Den metalingvistiska medvetenheten är i sin tur en viktig faktor för intellektuell utveckling, både i fråga om läsfärdighet och skolframgång mer allmänt. Andra studier visar också att tvåspråkighet gynnar begreppsbildning, analogisk slutledningsförmåga liksom kreativt tänkande i nya riktningar. Det bör dock påpekas att de flesta av dessa studier bygger på resultat från balanserat tvåspråkiga. Resultaten är alltså inte generaliserbara till personer som endast har en mer begränsad färdighet i ett av språken. Mycket talar i stället för att tvåspråkighetens fördelar hänger samman med additiv tvåspråkighet och hög färdighet i bägge språken.

Det positiva sambandet mellan tvåspråkighet och olika kognitiva processer kan ha olika förklaringar. En tänkbar sådan är att tvåspråkiga får en högre medvetenhet om språklig form och funktion i allmänhet. De kommer tidigt underfund med språkets symboliska funktion när de upptäcker att flera olika uttryck kan användas för att beteckna en och samma sak. Den insikten anses gynna symboliskt och abstrakt tänkande (Genesee 1981, Hakuta 1986). En annan förklaring kan vara att tvåspråkiga blir mer flexibla i sitt tänkande genom att de lätt kan växla mellan olika språk (Peal & Lambert 1962). Det kan gynna förmågan att se flera alternativa lösningar på ett problem och vid behov överge en hypotes till förmån för en annan. Man kan också tänka sig att flerspråkiga genom tidig kontakt med flera språk i högre grad än enspråkiga utvecklar sitt verbala tänkande och sin förmåga att utnyttja språket som ett stöd för sitt tänkande. Den förklaringen utgår från ett nära samband mellan språk och tänkande i enlighet med den ryske psykologen Vygotskijs språksyn. Inlärningen av ett andraspråk kan enligt Vygotskij befria "barnets språkliga tänkande ur de konkreta språkliga formernas och företeelsernas fångenskap" (Vygotskij 1999: 274). (Även Goethe menade att inlärningen av ett andraspråk höjer medvetenheten om modersmålet när han sa att den som inte känner ett enda främmande språk inte heller känner sitt modersmål.)

Myt 3: Barn lär sig fort

Att barn lär sig andraspråk och främmande språk i en rasande fart utan någon som helst ansträngning är ytterligare en myt. Andraspråksinlärning är faktiskt en mödosam och tidskrävande process för såväl barn som vuxna. Undersökningar visar i stället att äldre barn och vuxna lär sig fortare. De har fördelen att ha kommit längre i sin kognitiva utveckling, och därigenom kan de bättre dra nytta av undervisning än små barn som har sämre memoreringstekniker och inlärningsstrategier. Yngre barn har lättare att tillägna sig ett brytningsfritt uttal. De kan också framstå som snabbare inlärare genom att de inte ställs inför lika stora utmaningar som äldre barn och vuxna. De förväntas inte använda språket i lika krävande situationer utan klarar sig med enklare strukturer och ett ganska begränsat ordförråd.

Det är också stor skillnad på yngre och äldre barn. För barn i skolåldern höjs kraven på språkkunskaper i snabb takt. Barn kan relativt fort utveckla kommunikativa färdigheter i samband med en situationsberoende språkanvändning som dominerar den muntliga och i hög grad interaktionella språkanvändningen i förskoleåldern. Men det återstår många år innan det situationsoberoende, skolrelaterade språket är fullt utvecklat. Detta språk kännetecknar den muntliga och skriftliga språkbruket särskilt i grundskolans senare år och i gymnasiet. För att kunna ta till sig innehållet i läromedlen och hänga med i undervisningen är denna typ av språkkunskaper nödvändiga. Undersökningar visar att de kan ta fem år och mer för elever med andra modersmål att utveckla denna typ av andraspråkfärdigheter. Det gäller även under gynnsamma förhållanden där eleverna erbjuds undervisning i såväl andraspråket som modersmålet. Forskningen visar dock klart att sådan undervisning påskyndar utvecklingen och har en avgörande betydelse för en gynnsam andraspråksutveckling och för skolframgång mer allmänt. Att språkligt komma ikapp majoritetsspråkseleverna tar naturligtvis olika lång tid för olika elever. Det beror på en mängd olika faktorer. Vid vilken ålder kommer man i kontakt med svenskan? I vilken utsträckning har man utvecklat skolrelaterade kunskaper på sitt modersmål? Hur mycket svenska behärskar man vid skolstarten? Hur mycket svenska möter man och använder man aktivt i det sociala livet utanför skolan?

Myt 4: Vuxna lär sig bäst på jobbet.

För övrigt kan eventuella skillnader mellan barn och vuxna bero på psykologiska och sociala faktorer. Barn hamnar ofta i situationer där de tvingas använda andraspråket för att få kontakt med och accepteras av andra barn. Vuxna kan däremot i många fall klara sig på arbetsplatsen med en relativt begränsad språkfärdighet och sedan umgås med landsmän och tala förstaspråket utanför arbetet.

Många politiker uttalar så tvärsäkert att invandrare lär sig svenska bäst på jobbet. Det kan faktiskt vara tvärtom. Den språkliga nivå man har uppnått genom undervisning kan t.o.m. sjunka när man kommer ut i arbetslivet om man hamnar på en arbetsplats där möjligheterna till språkanvändning är begränsade. Många invandrare erbjuds arbeten som inte ställer särskilt stora krav på kommunikativ förmåga under arbetets själva utförande, t.ex. industriarbete och städjobb på arbetsplatser med stor andel invandrad arbetskraft (Andersson 1982; Schierup & Paulsson 1994). På så vis kan arbetsförhållandena snarare bli ett hinder för vidare språkinlärning. Ofta hämmas möjligheterna till kommunikativa kontakter på sådana arbetsplatser dessutom av faktorer som buller och stress. Eftersom det sociala umgänget på rasterna är kopplat till ett starkt behov av avkoppling och gemenskap undviker man av naturliga skäl kommunikativa situationer som kan medföra språkliga och kulturella komplikationer (Hyltenstam & Kuyumcu 1991). Det innebär att såväl infödda svenskar som invandrare hellre kan välja samtalspartner med samma bakgrund och språk för en pratstund och att sociala kontakter över språkgränserna på arbetsplatsen uteblir.

Undersökningar visar också att invandrare som går direkt in i arbete utan språkundervisning ofta utvecklar starkt förenklade versioner av målspråket, som kännetecknas av begränsat ordförråd och en rudimentär grammatik (Klein & Dittmar 1979: Clahsen, Meisel & Pienemann 1983; Klein & Perdue 1997). De uppnår då en mycket låg språklig nivå som bara kan tillfredsställa de mest basala kommunikativa behoven. Det gäller framför allt kortutbildade invandrare som dessutom ofta har mycket få sociala kontakter med målspråkstalare på sin fritid - en faktor av stor betydelse för framgångsrik språkinlärning. Ett arbete är alltså ingen garanti för gynnsam språkutveckling, även om det naturligtvis på många andra sätt kan vara av avgörande betydelse för ett bra liv i det nya landet. Forskningen visar att undervisning underlättar och påskyndar språkinlärningen (Long 1983). Den leder i allmänhet också till en högre grad av språkbehärskning än enbart naturlig inlärning.

Myt 5: Språk ska hållas isär

Det finns också en allmän föreställning om att tvåspråkiga ska behärska vart och ett av sina språk precis som enspråkiga. Enligt de danska tvåspråkighetsforskarna Jens Normann Jørgensen och Anne Holmen (1997) bygger den på en dubbel enspråkighetsnorm. Enligt denna norm bör flerspråkiga också hålla isär sina språk. De ska använda ett språk i taget på ett sätt som inte avviker från hur enspråkiga använder sina respektive språk. Men tvåspråkiga är inte enspråkiga, och deras språkanvändning skiljer sig på viktiga punkter från enspråkigas. De använder sina olika språk i olika sammanhang, situationer, funktioner och roller och med olika människor. Därför utvecklas språken sällan helt likartat och parallellt. I stället kommer de att komplettera varandra. Det man kan göra på ett språk klarar man kanske inte alltid lika bra på ett annat.

Mina, en tvåspråkig svensk flicka som vuxit upp med både norska och svenska i hemmet, blev plötsligt osäker när hon blev tillfrågad om namnet på några vanliga fåglar och blommor på svenska. "Sånt kan jag bara på norska, för det har jag alltid pratat om med mamma och hennes släktingar", förklarade hon. Omvänt finns det naturligtvis en hel del som Mina är betydligt bättre på att uttrycka på svenska; hon är uppvuxen i Sverige och går i svensk skola.

I stället för att jämföra tvåspråkiga med enspråkiga, bör man enligt Jørgensen och Holmen se på tvåspråkigas språkliga resurser utifrån en integrerad tvåspråkighetsnorm: hur utnyttjar de hela sin samlade språkliga kompetens? Den inbegriper växling mellan språken, s.k. kodväxling, brytning, lånord och många andra former för språklig blandning och påverkan. Kodväxling ses ofta som ett tecken på bristande språkförmåga och något som bör undvikas. I själva verket ger kodväxling ofta tvåspråkiga en möjlighet att till fullo utnyttja sin språkliga potential och spela på hela sitt språkliga register på ett sätt som enspråkiga saknar möjligheter till. En del forskare menar t.o.m. att användningen av flera språk samtidigt ska betraktas som ett språk i sig.

I ett mycket omfattande danskt projekt, det s.k. Køgeprojektet (se vidare Jørgensen 2002), följde man under en tioårsperiod den tvåspråkiga utvecklingen hos en grupp dansk- och turkisktalande elever. I en delstudie mätte man tio tvåspråkiga elevers kodväxlingsvanor i deras samtal med varandra (Jørgensen 2002). Eleverna rangordnades sedan utifrån hur många procent av deras yttranden som innehöll element från såväl modersmålet turkiska som andraspråket danska. Man lät dessutom en undersökningspanel på 100 vuxna danskar bedöma samma elevers talade danska. Resultaten visar intressant nog en stor överensstämmelse mellan grad av kodväxling och behärskning av danska enligt undersökningspanelen. Överensstämmelsen var inte total, men de två elever som uppfattades som bäst på att tala danska var de två som kodväxlade mest. Likaså var de två elever som uppfattades som sämst på att tala danska de två elever som kodväxlade minst. Forskarna menar att detta kullkastar föreställningar om att användning av modersmålet skulle ha en negativ effekt på andraspråksinlärningen och att tvåspråkiga elever skulle bli bättre på att tala danska genom att de uppmanas att inte blanda språken.

Kodväxling kan användas för många olika uppgifter. I vissa fall kan kodväxlingen förklaras genom yttre faktorer som vid övergången från en aktivitet till en annan. I skolan kan man t.ex. växla från minoritetsspråk till majoritetsspråk när rasten är slut och lektionen börjar. Eller byter man språk när en ny samtalspartner kommer in i bilden. Som sociolingvisten John Gumperz (1982) påpekat kan också statusförhållanden mellan språken ha betydelse för språkval. Enligt Gumperz används minoritetsspråket ofta som en vi-kod för att markera närhet och solidaritet med den egna gruppen. Majoritetsspråket används som en de-kod associerad med makt och status. En växling från vi- till de-kod eller vice versa kan alltså ge ett yttrande en extra dimension och därmed en antydan om hur det ska förstås i samtalet. Med sin språkväxling hänvisar talaren till den auktoritet och tyngd som majoritetsspråket signalerar eller till den samhörighet som minoritetsspråkanvändning symboliserar.

I Køgeprojektet finns många exempel på hur minoritetsspråksungdomarna utnyttjar sin flerspråkighet i samtal med varandra. De använder kodväxling för att demonstrera makt som då de går över från minoritetsspråket turkiska till majoritetsspråket danska. Eller de markerar avstånd och avvikande mening genom att växla från det språk som tidigare talare använt, oavsett vilket det är. Den brittiske forskaren Ben Rampton (1995) har också visat hur ungdomar med olika etnisk och språklig bakgrund i South Midlands i England i sin kommunikation använder engelska såväl som sina olika minoritetsspråk i ett interaktivt och kreativt samspel. På detta sätt övervinner de potentiellt hotfulla sociala, etniska och språkliga skillnader och demonstrerar solidaritet och samhörighet.

Vid sidan av svenska och de fem inhemska minoritetsspråken talas i Sverige i dag nära 200 språk från världens alla hörn. Med över en och en halv miljon språkbrukare med svenska som andraspråk är tvåspråkigheten i Sverige ett utbrett fenomen. Det är en värdefull resurs för såväl de enskilda individerna som för samhället i stort. Trots det förknippas denna språkrikedom i den allmänna debatten ofta med negativa attityder och problem. Kanske har det med några av de ovanstående myterna att göra. Desto större anledning att avliva dem!

Litteratur:

Andersson, L-G. (1982), Arbete och kommunikation på Volvo. Arbete och språkmiljö. Rapport nr 3. Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet

August, D. & Hakuta, K, utg. (1997), Improving schooling for language-minority children. A research agenda. Washington D.C: National Academy Press

Ben-Zeev, S. (1977),. The influence of bilingualism on cognitive strategy and cognitive development. Child Development, 48.

Clahsen, H., Meisel, J. & Pienemann, M. (1983), Deutsch als Zweitsprache. Der Spracherwerb ausländischer Arbeiter. Tübingen: Gunter Narr.

Gumperz, J. (1982), Discourse strategies. Cambridge: Cambridge University Press.

Hakuta, K. (1986), Mirror of language. New York: Basic Books.

Hyltenstam, K. & Kuyumcu, E. (1991), Språk - Invandrare - Arbetsmarknad. Om språkets roll för invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet

Jørgensen J. & Holmen, A. (1997), Successive bilingualism in school-age children. Copenhagen Studies on Bilingualism. Vol 27. Copenhagen: The Danish University of Education.

Jørgensen, J, utg. (2002),. De unges sprog. Köpenhamn: Akademisk Forlag.

Klein, W. & Dittmar, N. (1979), Development Grammars. The acquisition of German syntax by foreign workers. Berlin & New York: Springer Verlag.

Klein, W. & Perdue, C. (1997), The basic variety. Second Language Research 13:4

Lambert, W. (1977), The effects of bilingualism on the individual: Cognitive and sociocultural consequences. I P Hornby (Ed.) Bilingualism: Psychological, social and educational implications. New York: Academic Press

Lee, P. (1996), Cognitive development in bilingual children: A case for bilingual instruction in early childhood education. The Bilingual Research Journal. Vol 20:3-4.

Long, M. (1983), Does second language instruction make a difference? A review of the research. TESOL Quarterly 17:359-82.

Peal, E. & Lambert, W. (1962), The relation of bilingualism to intelligence. Psychological Monographs, 76, 1-23.

Rampton, B. (1995), Crossing. Language and ethnicity in adolescents. London: Longman.

Schierup, C-U. & Paulsson, S. (1994), Arbetets etniska delning. Stockholm: Carlssons förlag.

Thomas, W. & Collier, V. (1997), School Effectiveness for Language Minority Students. www.språknämnden.se

[Guest wille]

Welder,

Tack för en intressant artikel. Referenslistan borde ju även den ge de största skeptikerna lite att läsa in sig på.

[Guest wille]

Visst är jobb och karriär viktigt men det finns även andra viktiga värden i livet som man inte tjänar pengar på, och det är b la att få möjligheten att känna en identitet, ett ursprung, en tillhörighetskänsla någonstans. Din frus barn kommer aldig att känna sig som 100% svenska som vuxna och dom kommer, om ni berövar dom språket inte heller känna sig som thailändare. I Thailand kommer dom kallas svenskarna och i Sverige blir dom nog kallade thailändarna, ingenstans är dom hemma till 100%. Att dom kan tala thai som en sjuåring och förblir analfabet räcker inte livet igenom. Så om ni nu har chansen att utbilda dom i thai här i Sverige, använd den möjligheten för tusan. Tror nog den utbildning dom kan få här är tillräckligt begränsad som den är redan utan att man aktivt tackar nej till den.

Det dom eventuellt tappar i svenskundervisningen på detta kan aldrig motsvaras av konsekvenserna det medför att dom tappar sitt modersmål, sitt ursprung, sin identitet och känsla av tillhörighet.

Som sagt allt handlar inte om jobb, karriär och pengar här i livet.

Håller absolut med. Kom att tänka på något jag läste för ett par veckor sedan.

Any credible educator will agree that schools should build on the experience and knowledge that children bring to the classroom, and instruction should also promote children's abilities and talents. Whether we do it intentionally or inadvertently, when we destroy children's language and rupture their relationship with parents and grandparents, we are contradicting the very essence of education. - J. Cummings