Jump to content
IGNORERAD

Lämna barn hos morföräldrar i Thailand


Nizze

Recommended Posts

Hej forumister!

Läget är så här att min flickvän ska just till och lämna in ansökan om UT när det lugnat ner sig lite i Bangkok.

Hon har just kommmit tillbaka till Thailand efter 6 månaders besök hos mig.

Det jag undrar över är vad MIG tycker om att tjejen tänkt lämna sin 4-åriga dotter hos hennes mor och far?

Flickvännen har ensam vårdnad om barnet sedan skilsmässan från fadern. Dessutom har dottern växt upp

mer eller mindre utan min tjej då hon vart tvungen att jobba långt hemifrån. T ex. kallar dottern inte tjejen för mamma utan

för henne är mamma mormorn.

Hon älskar givetvis sitt barn men vill inte "rycka upp" dottern från livet hon lever nu utan vill låta

henne bo kvar i Thailand och växa upp med morföräldrarna. Ekonomiskt tar hon/jag ansvar för dottern.

Kommer detta att förstås eller kommer MIG att sätta käppar i hjulet för UT?

Om det inte funkar så är tjejen villig att lämna över vårdnaden till hennes egen mor. Jag vill inte att hon ska göra det

om det inte absolut behövs.

Tacksam för hjälp,

Mvh Nizze

Link to comment
Dela på andra sajter

Tallviking

I Thailand är det inte ovanligt att barn mer eller mindre växer upp hos mor/farföräldrarna när en eller båda föräldrarna av olika skäl inte har tid eller kan ta hand om sina barn av olika skäl

Detta tror jag är väl känt hos både ambassaden i Bkk och MIG och borde inte vara ett problem

Skriv i ansökan att ni tar hand om barnets försörjning/betalar för skolgång etc samt avser tillbringa viss tid per år tillsammans med barnet/morföräldrarna i UT-ansökan samt att ni kanske har planer på att ta hit barnet senare då ni etablerat ett mer stabilt och långvarigt föråhllande här i Sverige

Being nice is overrated - Garfield

Link to comment
Dela på andra sajter

Instämmer med föregående skrivare, skriv som det är och det blir säkert inget problem.

MVH/BanArne

Link to comment
Dela på andra sajter

broder tuk tuk

Som tallviking skriver så är det ju ett ganska välkänt faktum att det i Thailand springer omkring en del barn i byarna i norra delarna med en del olika drag.

När jag var hemma hos en darling i Isan så fanns det ett halvarabiskt barn i familjen.

Mamman jobbade i arabbar i södra Pattaya.

BTT

Soi 7

Link to comment
Dela på andra sajter

conservator

Som tallviking skriver så är det ju ett ganska välkänt faktum att det i Thailand springer omkring en del barn i byarna i norra delarna med en del olika drag.

När jag var hemma hos en darling i Isan så fanns det ett halvarabiskt barn i familjen.

Mamman jobbade i arabbar i södra Pattaya.

BTT

BTT nu var det väl inte riktigt så han skrev, men du fick in baren i alla fall!

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag vill att du tar hit fickan!

Hon behöver få kontakt med sin mor.

Hon ska med i Uppehållsansökan så att alla papper är klara.

Om ni sedan väntar 4-8 månader på att hämta hit henne går bra.

Själva tog jag hit Nitt New o Bob samtidigt,

Bob börja första klass och New i 9an.

pigge01

Dyslektiker är på Svenska Ordblind.

Link to comment
Dela på andra sajter

nissefisk1

Jag vill att du tar hit fickan!

Hon behöver få kontakt med sin mor.

Hon ska med i Uppehållsansökan så att alla papper är klara.

Om ni sedan väntar 4-8 månader på att hämta hit henne går bra.

Själva tog jag hit Nitt New o Bob samtidigt,

Bob börja första klass och New i 9an.

pigge01

Ja vad du vill kanske inte va frågan.

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest wille

Aven om Pigge inte riktigt svarar pa fragan sa leder ju hans kommentar till en intressant fragestallning. Det ar ju knappast forsta eller sista gangen ett eller flera barn skiljs fran sin mamma pga att hon flyttar utomlands. Nu ar det val kanske inte sa i detta fallet men i andra sa ar det flytten till den nya karleken/mannen som splittrar. Hur resonerar man som man i detta lage? Kan inte vara en helt enkel situation eller?

Link to comment
Dela på andra sajter

nissefisk1

Aven om Pigge inte riktigt svarar pa fragan sa leder ju hans kommentar till en intressant fragestallning. Det ar ju knappast forsta eller sista gangen ett eller flera barn skiljs fran sin mamma pga att hon flyttar utomlands. Nu ar det val kanske inte sa i detta fallet men i andra sa ar det flytten till den nya karleken/mannen som splittrar. Hur resonerar man som man i detta lage? Kan inte vara en helt enkel situation eller?

Nej det kan det verkligen inte vara.

Link to comment
Dela på andra sajter

John Khonken

Det är allt annat än enkelt. Min fru fick lämna sonen. Men fick ta med sig dottern. Inte kul för en mamma. Så finns det regler i issan där dottern tar hand om mamma och pojken tar hand om pappan. Enligt min fru är det därför inte sonen fick komma med.Som ni skriver farfar och farmor tar hand om barnet Men hon har absolut inte givit upp frågan. Men kamrater som ni förstår detta är inte lätt. Thailändarna har ju inte som vi i sverige direkt.Om jag skulle nämna något personligt om detta även om min kunskap är alldeles för dålig. Så verkar thailändarna ha lättare att acceptera situationen än vi. Jag skulle aldrig palla detta

Link to comment
Dela på andra sajter

Det finns en aspekt på det här med ensam vårdnad. Innebär det att pappan ger sitt medgivande till barnet att flytta utomlands när det blir aktuellt. Förut behövdes det även om man var skiljda. Vet ej riktigt hur det är nu. Det kan vara bra att veta att det kan behövs ett sådant. En annan intressant sak kan vara om det är mamman eller morföräldrarna som bestämmer var barnet ska vara.

Den tredje och kanske viktigaste aspekten är att ju längre man väntar med att ta hit barnet dessto svårare blir det för barnet att rykas upp från morföräldrarna och inte minst anpassa sig till ett liv i Sverige.

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja vad du vill kanske inte va frågan.

Ja du kanske har rätt!

Jag kunde formulera mig annerlunda.

Jag tog hit alla tre i April 03 och det har gott bra för lillgrabben.

Den stora som förväntat mindre bra, pubretets flytt är mindre bra.

men jag tror att han fixar det tillslut.

Att fixa atta papper nu är lättare nu.

När tjejen flyttat hit utan att flickans papper är klara ger myket mera jobb.

Att efter en tid i Sverige har hon bara att flyga ner och hämta hem flickan.

allt är då klart i pappers väg.

Att lämna flickan till sin mor är sämsta valet.

Att hon kommer hit och fixar till och förberader för sin flicka

går bra.

Annars bara att ta med flickan från dag ett!!!

Bob fixa det bra i 6-7 års ålder. Allt är tålamod.

Lycka till!!

pigge01

Dyslektiker är på Svenska Ordblind.

Link to comment
Dela på andra sajter

Aven om Pigge inte riktigt svarar pa fragan sa leder ju hans kommentar till en intressant fragestallning. Det ar ju knappast forsta eller sista gangen ett eller flera barn skiljs fran sin mamma pga att hon flyttar utomlands. Nu ar det val kanske inte sa i detta fallet men i andra sa ar det flytten till den nya karleken/mannen som splittrar. Hur resonerar man som man i detta lage? Kan inte vara en helt enkel situation eller?

Det är heller inte särskilt ovanligt att mamma lämnar sitt eller sina barn hos föräldrarna för att jobba på annan ort. Det är säkert inte förstavalet för en mamma.

Det finns många saker att resonera om men det bör man ha klarat av om hon varit här i ett halvår kan jag tycka och mamman var tveksam till att "rycka upp" dottern från sitt nuvarande liv.

När det är barn med i bilden så ändras också förutsättningarna. Från att ha varit ett nykärt ensamstående par utan några större förpliktelser mot andra än sig själva. Kommer det plötsligt ett barn i fyraårsåldern in i bilden så innebär det att man nu har ett barn att ta hänsyn till med allt vad det innebär med dagis och barnpassning när man vill göra något på tu man hand.

Har man som jag kommit upp lite i ålder så finns det olika saker att tänka på. Det första och för mig självklara alternativet är att ta hit dottern så snabbt som möjligt. I den åldern är omställningen inte särskilt besvärlig om man jämför med äldre barn. De träffar kompisar i samma ålder och de har en förmåga att kommunicera med varandra utan att förstå varandras språk. Sedan tar det inte lång tid innan hon pratar flytande svenska.

Men då måste hon ges den möjligheten. Dagis och lekparker är ett bra sätt. Skulle hon bara spendera tiden med mamman på dagarna så hämmar det istället hennes språkliga utveckling. Problemet för henne skulle istället uppstå om det skulle ta slut efter några år och tjejen vill ta med sig dottern tillbaka till Thailand. Då har dottern redan blivit "försvenskad" och omställningen kommer att bli betydligt svårare för henne.

Samtidigt så frågar jag mig själv hur jag skulle ställa mig till att börja om med allt igen. Jag har redan två barn där den yngste snart blir myndig. Jag har redan skjutsat dem till olika fritidsaktiviteter. Jag har kört dem till fotbollsträningar och matcher. Jag har tränat deras lag i fotboll under flera år och varit på olika cuper runt om i landet. Jag har suttit och genomlidit "konserter" i musikskolan och jag har varit ordningspappa när de haft skoldiscon osv. Jag har packat bilen med barnvagn, gummiflotte, luftmadrasser och tre påsar med leksaker bara för att se sönerna leka med pinnar och kottar de hittade på stranden.

Inget av det skulle jag vilja ha ogjort och jag har trivts bra med det trots att det har tagit massor av tid. I stort sett all fritid. Men vi har gjort det tillsammans och har haft mycket skoj. Men har jag kraften att börja om med det? Har jag viljan? Kan jag tänka mig att göra om allt igen? Även om det gör ont i själen att erkänna det så är man ju inte 25 år längre annat än i sinnet.

Personligen skulle jag inte se hennes dotter som "hennes" dotter utan som vår gemensamma dotter och med största säkerhet skulle jag engagera mig lika mycket i henne som jag gjorde med mina grabbar när de var små. Det blir att kliva upp på läktaren och se på när de spelar innebandy och simmar och vad det nu än är som står på schemat. Även om jag kanske inte blir tränare för något lag så kan jag ju fortfarande tvätta matchkläderna och hjälpa till med annat.

Så jag skulle försöka få hit dottern samtidigt med mamman. För mig är det självklart. Jag tror hon skulle uppskatta det också. Fördelarna med att växa upp i Sverige med de förmåner vi har här ska aldrig underskattas. Det kommer säkert inte att vara enkelt i alla lägen men jag tror att fördelarna väger upp det.

Mvh Welder.

Link to comment
Dela på andra sajter

Finns inga generella svar på vad som är bäst utan det beror på omständigheterna i varje fall.

MVH/BAnArne

Link to comment
Dela på andra sajter

thaikonsult

I bedömningen kring en UT ansökan tar Migrationsverket även ställning till var tjejen har sin starkaste anknytning. Är det till sin dotter i Thailand som hon är ensam vårdnadshavare för eller är det till sin pojkvän i Sverige.

Har tjejen en trovärdig förklaring till varför hon lämnar kvar sin dotter i Thailand när hon flyttar till sin pojkvän i Sverige, kan Migrationsverket acceptera detta. Tjejen vill kanske som exempel ha en möjlighet att etablera sig hos sin pojkvän i Sverige före hon tar hit sin dotter. Att enbart lämna sin dotter som tjejen är ensam vårdnadshavare för till morföräldrarna och flytta till Sverige är inte speciellt uppskattat hos myndigheterna.

I och med ändringen av Utlänningslagen som ska träda i kraft den 1 juli i år kommer det att tas mer hänsyn till barnen och barnens situation i samband med UT ansökningar.

Mvh Thaikonsult

http://www.thaikonsult.se hjälper till med ansökningshandlingar för visum, besöksförlängningar, uppehållstillstånd, arbetstillstånd, studietillstånd, medborgarskap, överklaganden och civilrättsliga ärenden. Thaikonsult är även registrerat ombud hos Migrationsverket.
Link to comment
Dela på andra sajter

Tack för alla svar (inklusive de personliga åsikterna).

Frågan besvarades till slut av thaikonsult, och ja det är precis så vi resonerar.

Att hon vill etablera sig i ett nytt liv med mig i Sverige innan beslutet ska tas

om att ta dottern med eller inte.

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej

Jag var ett sådant barn som växte upp hos farföräldrar.

Jag kommer ALDRIG att lämna ifrån mitt barn.

:::

Flickan är inte så gammal så jag tror om man överväger "ryckandet" och tryggheten att växa upp med sin mamma så borde tryggheten väga tyngre.

Hade det varit ungdom eller barn under puberteten hade jag nog tänkt annorlunda.

Jag har också tänkt i de banorna son din tjej innan vi skaffade barn. Jag vill vara hundra på den mannan jag ska skaffa barn med.

Men - hundra kan man aldrig bli.

Jag var rädd att jag skulle bli tvungen att leva ihop med någon som jag slutat trivas med bara för barnens skull.

Det är inte riktigt samma sak - men oron är nog ungefär samma.

:::

Vad ni än väljer så hoppas jag att det går bra för er.

Mvh

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Arkiverad

Denna tråd är arkiverad och kan inte skrivas i.

Hem
Nytt
Logga in

Logga in



×
×
×
  • Skapa ny...