Gör jag rätt i att ”snylta” på frugan?

[Herr Chang]

Besvärligt läge Bob,

Själv skulle jag nog satsa på studier, troligen i thailändska språket. Och för lite fickpengar utan att behöva skämmas, lite distansarbete mot Sverige.

Det borde hålla dig sysselsatt utan implicita krav på inkomst från thaisläkten i minst fem år

Största problemet blir väl som sagt uppehållstillstånd i Thailand.

Herr Chang har talat.

[swedenfarang]

Tycker din fru verkar guldvärd! Åk ner, skaffa en sysselsättning. Varför inte undervisa i engelska, ebay eller studera? Jag hade inte tvekat. Men jag förstår dina funderingar.

[Welder]

Ja det är inte lätt att veta hur man själv skulle göra i det läget.

Hon kommer att få ett sjusiffrigt belopp i pension vid 51 års ålder säger du. Är det en engångssumma eller är det per år?

Är det en engångssumma så borde ni ju ha möjligheten att spara ihop den summan själva om ni båda jobbar i Sverige istället?

Eller är det andra förmåner inblandade som ni/ hon inte vill mista?

Är det per år så är det väl tillräckligt mycket för att försörja en familj på om man bor i Thailand?

Annars kan ju ett sätt vara att du jobbar några månader om året på hemmaplan om den möjligheten finns. Inte det idealiska men vill man tjäna egna pengar så är det ett alternativ. Eller skaffa en gemensam rörelse i Thailand som kan ge ett litet bidrag till hushållskassan.

Det har jag funderat på om det skulle bli aktuellt för mig någon gång. Inte för pengarnas skull utan för att ha något att pyssla med på dagarna.

Men tillsvidare kan jag bara önska dig lycka till och hoppas på en bra lösning för er och barnen.

[Nerike]

Bob!

kan tala om för dig, varje gång jag är nere och skall hem så brukar jag alltid hälsa på Mamma jay (svampens svärmor) i Bangkok.

Och varje gång säger hon att jag skall stanna, men jag säger som det är pengarna är slut och måste hem och jobba.

Men hon säger du kan stanna i alla fall, för mamma har pengar säger hon kan tilläggas att hon bott och jobbat i sverige i 30 år så jag kände henne innan

hon flytta tillbaka till Los.

Jag träffa henne igår hemma hos svampen, hon är här i 3 månader på besök.

Och direkt sa hon till mig, du har blivit tjock du måste banta men hon vart glad att se mig.

Hon är mån om dom hon tycker om, därav så skulle jag banta tyckte hon.

Tycker hon är rolig hon säger vad hon tycker, ingar krussiduller där inte

Och det var inget elakt då hon sa att jag har gått upp i vikt utan hon tyckte det bara, och hon ville mig väl.

Så visst dra ner med din tjej, vill hon det och säger att hon står för allt så kommer hon att göra det.

För det är inte alla som ser oss som dollartecken, utan tycker dom en så hjälper dom dig även om det är sina sista pengar.

Inte som i Sverige, utan dom tänker på ett helt annat sett och jag kommer nog aldrig komma på hur dom tänker

Men skulle tro att det har med deras religion/uppväxt att göra.

Titta på kenneth.. nost.. trip, så ser du en man som håller hans hand.

Skulle det vara i sverige skulle vi direkt säga att det är en bög, men i Los är det nån sort av uppskattning och dom visar att dom tycker om en som en vän.

Har själv några släktingar som brukar göra så, men dom vet att jag inte är van vid det från sverige och man blir lite stel när det händer.

Men man skall känna sig hedrad, samma sak om din tjej säger att hon kommer att ta hand om dig

Det är ett riktigt tecken på att hon älskar dig, så mitt råd är åk för du kommer att ångra dig annars.

Mvh

Nerike

[bob]

Beloppet som hon kommer att fa ar bade ett engangsbelopp och ett pensionsbelopp som betalas ut varje manad. Det ingar aven en sjukforsakring som inkl. sjukvard och tanvard etc.

Summan som kommer att betalas ut kan i forsta anblicken tyckas vara helt ok, men nar man raknar lite pa vad det kostar att bo och leva dar med den standarden som man ar van vid sa far man vara forsiktigt sa att pengarna inte bara forsvinner…

Jag inte kan aka hem och jobba pga av min son, vill inte lamna honom sjalv, medans jag aker hem och jobbar, tror dock inte det ar mojligt anda pga arbetsgivaren…

Dock har tanken slagit mig att studera, men eftersom jag redan har en del CSN lan sa ar det inte lockande att ta ytterligare lan

Som du sager Nerike manga ganger ar de valdigt generosa och kan utan omsvep saga att man kan flytta ner till dem.

Hade for ett par ar sedan en dam som laste pa universitetet i BKK och kom fran mycket fattiga forhallanden. Nar jag sa till henne att jag garna ville flytta ner till henne for att jag saknade henne men att jag inte kunde pga brist pa pengar, sa kunde hon utan vidare be mig flytta ner och sa skulle vi leva pa hennes lilla inkomst…

bob

[PeeBee]

Hej

"Kommer jag känna att jag måste ställa upp när hon vill komma till?"

Hm.

Men vad händer om ni blir osams och hon kastar ut dig, och inte ger dig pengar till hemresan, då kan det bli problem på riktigt.

Mvh

PeeBee

[Baa]

Mitt enkla svar på ursprungsfrågan,

JA

[Guest Siam-Nilsson]

Bäste Bob,

Det känns säkert som en knivig sits att fram och tillbaka likt Hamlet bolla frågan om

” to go, or not to go?”.

Det du beskriver låter för mig som en känslomässig vägskälsfråga där det i ena vågskålen

samlas en massa peppande uppmaningar som ”ge dig hän”, ”släpp loss från gamla rutiner”,

”lyd ditt inre” och ”lita till ditt hjärta”, men samtidigt i den andra vågskålen fylls

det upp med både sedelärande och snusförnuftiga varningar som istället uppmanar dig till

lite mindre naivitet och mer erfarenhetsmässig logik.

Väljer du att gräva än längre ner i den försiktiga vågskålen så finner du snart

proklamerande versmått som trumpetar ut Luthersk självbehärskning, ansvar och förnuft.

Som du skriver så har du också egna barn att ta hänsyn till,

och att du och din lille son skulle tvingas leva under din nya kvinnas välvilja och försorg

där endast fickpengar delas ut i samband med att hennes humör tillåter så,

- nja det är väl inte riktigt den melodi som jag själv skulle vilja nynna på under två års tid i ett främmande land.

Det finns ju många former och nivåer i ett förhållande,

och känslorna behöver inte antas vara mer äkta bara för kärleken ibland kallas för vild och blind.

Ibland är det kanske bäst att likt Kung Lears yngsta dotter Cordelia välja att älska lite lagom.

Hon sa ju till sin känslomässigt krävande Pappa att hon älskar honom som en dotter ska - "varken mer eller mindre".

Det samma kanske gäller både dig och din sambo, vad vet jag?

Om ni ändå har för avsikt att dela resten av era liv med varandra,

varför då inte prova på att leva särbo i ynka två år till för att på så sätt testa era känslor och band till varandra?

Det finns heller ingen biologisk tidspress att slå era påsar ihop eftersom ingen av er

har några funderingar eller önskemål om att skaffa fler barn.

Dessutom är ni båda upptagna med er karriär på var sitt håll,

vilket gör att er tid för varandra ändå kommer att vara starkt beskuren och knapp.

Klarar särboförhållandet två år av distanskontakt och sporadiska möten under semestrar och lediga stunder

så lär det också finnas fog för att tro att det kan bli ett livslångt och mycket lyckligt partnerskap.

Det här svaret kanske lät lite "safe" och "tråkigt", men vad sjutton, du frågade och jag svarade efter bästa förmåga

(i alla fall för stunden)

Sist men inte minst vill jag önska dig lycka till med "ditt" beslut som du själv måste vara bekväm i.

Ha det bra Bobben!

SM

Ändrades Maj 6, 2010 av Siam-Nilsson

[Posten Berit]

Kör på!

Men innan det måste självklart räkna på hur långt pengarna räcker varje månad.

Jag vet inte vad du jobbar med, men fundera även på om du kommer att ha lätt att återvända till arbetslivet när ni kommer hem.

För din egen del bör du nog fundera på en sysselsättning där nere. Jag tror även din fru kommer tycka om att du i alla fall försöker hjälpa till ekonomiskt eller vidareutbildar dig, vilket ger en högre framtida inkomst. Blir du sittandes på soffan halsandes Chang beer varje dag lär förhållandet bli lidande.

Ytterligare en fördel med att plugga är att du förmodligen får det lättare med långtidsvisum.

[SatanG]

Tjenare Bob

Knivig situation som jag tror att du själv har det bästa svaret på.

"Frugan" säger att hon ställer upp och litar du på att hon gör det?

Isf varför skulle situationen vara annorlunda än om det vore tvärtom.

Iom att hon flyttade till Sverige, från en egen karriär, så ställde

hon upp på dig och det är kanske din tur nu. Sätt dig in i hennes

situation om du skulle neka henne.

Är man gifta så får man ju ställa upp på varandra och i detta fallet

kanske frugans situation är bäst i nuläget. Beror ju lite på hur eran

situation ser ut i Sverige också.

Plugga är ju bra, kör på enbart studiebidrag. Knäck extra med något men

som någon sa, sitt inte bara på soffan o halsa chang.

Klart du inte ska stå med mössan i hand, planera upp en budget där det finns

tillräckligt för att även kunna ha lite skoj ibland.

Jag tror många thai ser det som normalt att var och en bidrar efter bästa

förmåga och då det för tillfället blir svårt med inkomst för dig så löser

hon sannolikt den biten.

"Worst Case"

Varför inte sätta av en nödbuffert till hemflytt om det skulle skita sig.

Vid en ev. skilsmässa i Thailand har du ju rätt till halva giftasgodset.

Dvs bil om ni köper det(vem den än är skriven på), pengar på banken om ni

inte har äktenskapsförord såsom lön etc. Borde väl räcka för att starta

om hemma om du nu vill det.

/SatanG

[andrejsdenruskige]

Glider just nu in på SatanG's spår.

Efter som jag jobbar i Norge med många norrmän och SatanG nämner hemflytt så får jag en tanke i mitt trötta huvud.

Norrmännen "klagar" på att jag får så mycket mer för min lön i Sverige och ibland så funderar norrmännen seriöst på att flytta till Sverige p.g.a kostnadsläget.

Sälja huset, bilen och diverse ägodelar och köpa motsvarande hus och bil i Sverige. Perfekt! då har dom 2 mille över till annat kul.

Sedan kommer motfrågan av mig odå undrarjag...

Hur blir det den dagen "ni" vi flytta hem till Norge igen?

Vilket hus och vilken bil ska ni köpa för pengarna ni fått av försäljning av hus och bil i Sverige?

Ja, det tänkte dom inte på och inser att det skulle bli väldigt svårt.

Nu är ju inte situationen lik för alla levande människor o.s.v. Men många av våra "grannar" tänker om och avstår oftast flytt när dom har tänkt igenom hela situationen

[GammalDansken]

Hittills har frågorna till MPR till 99% handlat om hur man får visum, turistvisum, UT och PUT för sin thaidam.

Huruvida hon bör komma hit har sällan varit på tapeten.

Ej heller hur hon känner för att be om "fickpengar" eller hennes nervösitet för "det värsta som kan hända"

Många inlägg däremot om att aldrig lita på henne, att aldrig lämna över plånboken till henne

alltid vara på sin vakt gentemot en släkt som bara vill komma åt farangens pengar.

Experter i ämnet såsom BTT och UC har brilljerat.

Och nu denna, så livsavgörande fråga från farangen, låt oss kalla han för bob.

Antiklimax?

Synd nästan att det enligt frågeställaren "är på allvar".

I påhittat form för att belysa dilemmat hade frågan varit subtil.

mvh

Ändrades Maj 7, 2010 av GammalDansken

[bob]

Tjenare Bob

Knivig situation som jag tror att du själv har det bästa svaret på.

"Frugan" säger att hon ställer upp och litar du på att hon gör det?

Isf varför skulle situationen vara annorlunda än om det vore tvärtom.

Iom att hon flyttade till Sverige, från en egen karriär, så ställde

hon upp på dig och det är kanske din tur nu. Sätt dig in i hennes

situation om du skulle neka henne.

Är man gifta så får man ju ställa upp på varandra och i detta fallet

kanske frugans situation är bäst i nuläget. Beror ju lite på hur eran

situation ser ut i Sverige också.

Plugga är ju bra, kör på enbart studiebidrag. Knäck extra med något men

som någon sa, sitt inte bara på soffan o halsa chang.

Klart du inte ska stå med mössan i hand, planera upp en budget där det finns

tillräckligt för att även kunna ha lite skoj ibland.

Jag tror många thai ser det som normalt att var och en bidrar efter bästa

förmåga och då det för tillfället blir svårt med inkomst för dig så löser

hon sannolikt den biten.

"Worst Case"

Varför inte sätta av en nödbuffert till hemflytt om det skulle skita sig.

Vid en ev. skilsmässa i Thailand har du ju rätt till halva giftasgodset.

Dvs bil om ni köper det(vem den än är skriven på), pengar på banken om ni

inte har äktenskapsförord såsom lön etc. Borde väl räcka för att starta

om hemma om du nu vill det.

/SatanG

Jag har varit inne lite på det innan varför jag är lite fundersam till detta arrangemang där jag skall åka ner och leva på frugan. Och det har med våra könsroller att göra. Att jag som man skall ta hand om sin fru och stå för alla kostnader är det ingen som reagerar på och allra minsta reaktion kommer från oss män. Men hur blir det om en kvinna skulle hamna i den sitsen som män dagligen upplever och tar för givet? Det kan ju vara så att jag bara tänker hur kanske en svensk kvinna skulle göra i en sådan läge (se länk till aftonbladet ovan), men som många tidigare inlägg i denna tråd säger, det blir en helt annan sak om det är en Thai (asiatiska) kvinna som blir ställd inför detta faktum att ta hand om mannen. Jag får hoppas att det är stämmer…

Att jag måste ha något vettigt att göra när jag är där nere är en självklarhet, tror att jag skulle klättra på väggarna annars. Men det gäller nog alla som går i pension eller tar ett sabbatsår eller liknande. Antagligen blir det att studera, spela golf (har aldrig testat), vem vet, man kanske kan skicka hem lite saker och sälja på Ebay som har föreslagits i tråden (som en liten hobbygrej för att få en krona eller två) eller starta en firma av ett eller annat slag, öppna en bar kanske?

//bob

[Guest Siam-Nilsson]

Hej Bob,

Vinner Sossarna, MP och Kommunisterna i nästa val,

så kanske du kan få latmansbidrag (friår) under det första året i alla fall.

http://www.dn.se/nyheter/politik/mp-vill-infora-friar-pa-nytt-1.956189

Själv hoppas jag dock inte på Mona som ny statsminister

(inte ens som finansminister ).

[bob]

Hittills har frågorna till MPR till 99% handlat om hur man får visum, turistvisum, UT och PUT för sin thaidam.

Huruvida hon bör komma hit har sällan varit på tapeten.

Ej heller hur hon känner för att be om "fickpengar" eller hennes nervösitet för "det värsta som kan hända"

Många inlägg däremot om att aldrig lita på henne, att aldrig lämna över plånboken till henne

alltid vara på sin vakt gentemot en släkt som bara vill komma åt farangens pengar.

Experter i ämnet såsom BTT och UC har brilljerat.

Och nu denna, så livsavgörande fråga från farangen, låt oss kalla han för bob.

Antiklimax?

Synd nästan att det enligt frågeställaren "är på allvar".

I påhittat form för att belysa dilemmat hade frågan varit subtil.

mvh

Hej GD,

Antar jag skall tacka för ditt inlägg, där på alla sätt ett viktigt ämne belyses.

Om det är jag som svensk man eller om det är en thailändsk dam det gäller borde ju egentligen i dessa jämställda tider inte ha någon betydelse.

Att det sen är så att detta forum ofta som du säger belyser frågor som visum, turistvisum, UT och PUT för sin thaikvinna gör det ju än viktigare att ta upp ämnet. Att jag sen väljer att beskriva det utifrån mig som man borde som sagt inte ha någon betydelse, bara vi är medvetna om att tankarna som jag har även många gånger våra fruar har. Att det sen får fler läsare än om det hade varit det omvända tror jag har mindre betydelse bara man läser tråden och kanske försöker även se det genom en thaikvinnas ögon så har ju tråden belyst något som är av intresse för många thaikvinnor som är här.

Hur man än väljer att läsa tråden, så står jag inför faktum att behöva leva på min fru precis som de flesta damer som kommer hit blir tvingade att leva på sin man., med alla de tankar och funderingar detta kan innebära…

//bob

[bob]

Ja, nog allt har jag bollat frågan fram och tillbaks likt en Hamlet de senaste dagarna innan jag tog upp ämnet med frugan.

Enligt henne så kunde hon inte se något problem med att vi lever på hennes pengar under tiden som vi skall provbo. Men som jag har sagt tidigare så känner jag att jag behöver en del pengar själv, för nöjen odyl och vill inte känna att jag står med mössan i handen var gång det är dags att gå ut och ta en öl tex..

Nu har det dock kommit lite andra förutsättningar de senaste dagarna. Frugan har precis fått ett erbjudande som hon inte kan tacka nej till från hennes arbete, men det innebär att vi redan om ett år måste flytta och nu pratar vi inte längre om att provbo , utan en mer permanent flytt. Ett på många sätt ett riktigt drömläge kan man tycka…

Jag lär vanka fram och tillbaks som en galen Hamlet ett tag till innan jag vet hur jag skall lösa pengafrågan och en del andra frågor som har dykt upp nu… Fortsättning lär följa…

//bob

[andrejsdenruskige]

Ja, nog allt har jag bollat frågan fram och tillbaks likt en Hamlet de senaste dagarna innan jag tog upp ämnet med frugan.

Enligt henne så kunde hon inte se något problem med att vi lever på hennes pengar under tiden som vi skall provbo. Men som jag har sagt tidigare så känner jag att jag behöver en del pengar själv, för nöjen odyl och vill inte känna att jag står med mössan i handen var gång det är dags att gå ut och ta en öl tex..

Nu har det dock kommit lite andra förutsättningar de senaste dagarna. Frugan har precis fått ett erbjudande som hon inte kan tacka nej till från hennes arbete, men det innebär att vi redan om ett år måste flytta och nu pratar vi inte längre om att provbo , utan en mer permanent flytt. Ett på många sätt ett riktigt drömläge kan man tycka…

Jag lär vanka fram och tillbaks som en galen Hamlet ett tag till innan jag vet hur jag skall lösa pengafrågan och en del andra frågor som har dykt upp nu… Fortsättning lär följa…

//bob

Ja, då får vi hoppas att frugan sparar till din pension...

[Wangthong]

Eftersom frugan är så eftertraktad, har hon kanske möjlighet att skaffa dig ett jobb också via sina kontaktnät.

Jag kännde faktiskt två thaikvinnor som försörjde sina falangmän. I ett fall gick det bra i nästan 10år, det andra ungefär 2år. Jag tror inte problemen är när du ska behöva ställa upp. Utan i båda dessa fall var det att det blev för mycket med "poa noi". Nu behöver det inte bli så för dig, men försök att skaffa dig något så att du kan stå på egna ben när/om den dagen kommer.

[broder tuk tuk]

Hela frågeställningen är ju rent hypotetisk eftersom sannolikheten för att en singelgubbe ska träffa en rik fruga i Thailand och leva på hennes stålar är plus minus noll.

Det enda tänkbara scenariot i det fallet är ju ifall det handlar om en 40+ knakrik änka som träffar en ung väldigt virill snubbe som gör henne lycklig i sängen varenda natt.

Problemet är att dessa unga och virilla snubbar oftast är väldigt otrogna så förhållandet lär väl knaka ganska snabbt i fogarna efter ett tag när snubben tröttnat på eller inte längre orkar tillfredställa damen.

En yngre thaitjej med ett vanligt kneg är knappast intresserade av en faranggubbe utan stålar.

I de fallen är det thaikille och familj som gäller.

BTT

[UDON-CHARLIE]

Hela frågeställningen är ju rent hypotetisk eftersom sannolikheten för att en singelgubbe ska träffa en rik fruga i Thailand och leva på hennes stålar är plus minus noll.

Det enda tänkbara scenariot i det fallet är ju ifall det handlar om en 40+ knakrik änka som träffar en ung väldigt virill snubbe som gör henne lycklig i sängen varenda natt.

Problemet är att dessa unga och virilla snubbar oftast är väldigt otrogna så förhållandet lär väl knaka ganska snabbt i fogarna efter ett tag när snubben tröttnat på eller inte längre orkar tillfredställa damen.

En yngre thaitjej med ett vanligt kneg är knappast intresserade av en faranggubbe utan stålar.

I de fallen är det thaikille och familj som gäller.

BTT

Håller med BTT.

-Något är lurigt här, på ett eller annar sätt.

U-C

[Welder]

Hela frågeställningen är ju rent hypotetisk eftersom sannolikheten för att en singelgubbe ska träffa en rik fruga i Thailand och leva på hennes stålar är plus minus noll.

Det enda tänkbara scenariot i det fallet är ju ifall det handlar om en 40+ knakrik änka som träffar en ung väldigt virill snubbe som gör henne lycklig i sängen varenda natt.

Problemet är att dessa unga och virilla snubbar oftast är väldigt otrogna så förhållandet lär väl knaka ganska snabbt i fogarna efter ett tag när snubben tröttnat på eller inte längre orkar tillfredställa damen.

En yngre thaitjej med ett vanligt kneg är knappast intresserade av en faranggubbe utan stålar.

I de fallen är det thaikille och familj som gäller.

BTT

Nu är ju inte frågan "helt hypotetisk" utan i allra högsta grad reell för trådskaparen.

Dina hypoteser om "det enda tänkbara scenariot" faller därmed platt.

Det finns de som lever i en annan värld som inte bara består av att sitta i en bar eller utanför 7/11 för att försöka få med sig "bredarslade och storpattade" Noi hem för en femhundring och en skål med soppa.

Dina exempel är i gammal god stil populistiska och kanske är det så det ser ut från ditt perspektiv, vad vet jag?

Däremot så har de ingen relevans med de sakerna som bekymrar trådskaparen.

Det här är ju frågan om en redan gift man som står inför frågan om han ska följa med sin fru.

En fru med ett bra jobb och även om hon kanske inte är rik så har hon till synes ändå en ekonomi stark nog att vara ensam familjeförsörjare.

Dilemmat är om han kan tänka sig att bli försörjd av henne och under vilka former.

Att han oroas och våndas inför det beslutet kan jag förstå.

Hur jag själv skulle ställa mig om det skulle bli aktuellt vet jag inte och skulle förmodligen ha samma funderingar som han har nu.

Men varför inte ge det en chans?

Svedala finns kvar om det skulle skita sig och livet skulle inte ta slut bara för det.

Förhoppningsvis blir det kanon och det kan vara det bästa beslutet man gjort.

Ibland måste man våga för att vinna.

Bättre lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna bågen.

Osv, osv.

Lycka till.

[broder tuk tuk]

Nu är ju inte frågan "helt hypotetisk" utan i allra högsta grad reell för trådskaparen.

Dina hypoteser om "det enda tänkbara scenariot" faller därmed platt.

Det finns de som lever i en annan värld som inte bara består av att sitta i en bar eller utanför 7/11 för att försöka få med sig "bredarslade och storpattade" Noi hem för en femhundring och en skål med soppa.

Dina exempel är i gammal god stil populistiska och kanske är det så det ser ut från ditt perspektiv, vad vet jag?

Däremot så har de ingen relevans med de sakerna som bekymrar trådskaparen.

Det här är ju frågan om en redan gift man som står inför frågan om han ska följa med sin fru.

En fru med ett bra jobb och även om hon kanske inte är rik så har hon till synes ändå en ekonomi stark nog att vara ensam familjeförsörjare.

Dilemmat är om han kan tänka sig att bli försörjd av henne och under vilka former.

Att han oroas och våndas inför det beslutet kan jag förstå.

Hur jag själv skulle ställa mig om det skulle bli aktuellt vet jag inte och skulle förmodligen ha samma funderingar som han har nu.

Men varför inte ge det en chans?

Svedala finns kvar om det skulle skita sig och livet skulle inte ta slut bara för det.

Förhoppningsvis blir det kanon och det kan vara det bästa beslutet man gjort.

Ibland måste man våga för att vinna.

Bättre lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna bågen.

Osv, osv.

Lycka till.

[broder tuk tuk]

Bäste herr welder!

Sitter man utanför seven och slipper betala barfinen så tycker jag nog att man kan betala i alla fall mellan 800-1000 baht för shorttime.

Är hon sen dessutom söt och med stora pattar så vill man kanske ha sig några nummer lite senare med och då får man ju inte verka för snålaktig med betalningen.

BTT

[ban99arne]

Exactemente Bäste Bror, di skall allt veta att Bror inte snålar när det vankas mus och Bror kan tom spendera 200:- Sek för lite bäver.

Viltvårdaren Arne

[Herr Chang]

Jamen, nu ska ni väl inte vara så taskiga mot den gode BTT!

I hans lilla värld är ju den enda egentliga form av samröre man kan ha med en thaidam det sexuella. Och det måste man förstås betala för... men inte för mycket! Man ska förstås försöka smörja damen med lite gatumat och låtsas ha trevligt tillsammans, men det är ju bara en taktisk manöver för att få rabatt på huvudakten.

Det blir dock enligt BTT alltid till att betala mer eller mindre. Att vara tillsammans utan att det kostar är förstås otänkbart!

Jag tycker synd om BTT.

Herr Chang har talat.