Jump to content
IGNORERAD

HASIP HASIP tråden


LINGLEK

Recommended Posts

Sawadee Khap, i denna tråd tänkte jag berätta om hur det går med vår kära HASIP HASIP, dvs vårt gemensamma barn när vi separerar.

Ett trist ämne att tala om kanske men när man står där(och det kan väl hända alla) så är det tufft att hantera situationen.

Var börjar man, vem ringer man, vad säger man? Är det givet att barnet ska hamna hos mamman? Kan jag få 50% eller, eller, eller?

Fortsättning följer.

//Linglek,

      Din mardröm, Min verklighet.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag Har En Vit Bil

enklast är väl att skicka iväg frugan hem till Thailand och behålla barnet i sverige

Link to comment
Dela på andra sajter

hejsan vita bilägaren,  det svaret var väl inte så genomtänkt, så enkelt är det ju inte,

hon kanske har PUT eller är svensk medborgare

    MVH

BTT-IDOL OCH BITTERFITTA.

Link to comment
Dela på andra sajter

Stefan5300 bra sagt där!  :o

Jag har själv en skillsmässa bakom mig, ingen rolig upplevelse! Finsk kärring!

Mvh

Kimmo

You take the blue pill – the story ends, you wake up in your bed and believe whatever you want to believe.

You take the red pill – you stay in Wonderland and I show you how deep the rabbit-hole goes.

Link to comment
Dela på andra sajter

Att 'skicka' exet tillbaka har naturligtvis, åtmintone i fantasin, varit en tilltalande tanke. Men hon har PUT av något slag även om det är tidsbegränsat.

Men det ligger, hur som helst, inte i min makt att göra detta, så den tanken finns inte.

Enda prioriteten är barnet. Jag har själv barnets pass, detta för att jag är orolig att hon själv åker över och lämnar barnet där. Jodå, det  förslaget har redan

kommit från exets mamma. Men tankarna går ju till att hon kanske själv kan ansöka om ett nytt pass till barnet?(som är Svensk medborgare(född i Sverige)).

Eller rent av ansöka om ett Thaipass på ambassaden och sen försvinna...

//Linglek

  Din mardröm, Min verklighet

Link to comment
Dela på andra sajter

Svenskt pass måste både föräldrarna ansöka om så det går inte.

Är osäker på Thailändskt, med det tar tid att få i alla fall.

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Sawadee Khap, i denna tråd tänkte jag berätta om hur det går med vår kära HASIP HASIP, dvs vårt gemensamma barn när vi separerar.

Ett trist ämne att tala om kanske men när man står där(och det kan väl hända alla) så är det tufft att hantera situationen.

Var börjar man, vem ringer man, vad säger man? Är det givet att barnet ska hamna hos mamman? Kan jag få 50% eller, eller, eller?

Fortsättning följer.

//Linglek,

       Din mardröm, Min verklighet.

Hej Linglek!

Trist att ni har drabbats av separation. Jag lider med dig men som du förstår att detta problem mycket vardagligt och måste lösas på ett moget sätt.

Själv råkade jag ut för separation när min dotter var mycket ung. Det var i början av 90-talet då mamman nästan alltid fick ensamvårdnad. Pappan fick som bäst umgängesrätt varann helg. Det funkade inte riktigt och jag var mycket elak mot mamman som inte kom från samma stad. Många gånger var hon på väg att sticka från Uppsala med min dotter så att jag skulle träffa ännu mindre. Som tur är gjorde hon aldrig det. Hon och dottern är kvar i Uppsala idag. Jag får väl vara tacksam för den tid som jag har fått med min dotter. Jag var ju på väg att driva iväg min dotter för alltid!!

Meningen med att dela med mig denna historia är att säga att jag hoppas att du försöker vara så pass snäll med barnets mamma så att hon stannar kvar i Sverige (om hon vill förstås). Barnet mår ju alltid bäst att växa upp med båda föräldrar.

Nuförrtiden gäller delad vårdnad (mamma en vecka - pappa en vecka). Jag tycker att du ska sträva efter detta för ditt barns och din och din exfrus skull.

Hälsning

Svarten

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Svenskt pass måste både föräldrarna ansöka om så det går inte.

Är osäker på Thailändskt, med det tar tid att få i alla fall.

Thailändskt pass kan thailändskan skaffa utan din vetskap även om ni är gifta, fordras endast födelseattest från sjukhuset. Tar några veckor på Thailands Ambassad.

"Panomies ei paljo puhuu, hän panoo vaan": Rosvoritari.

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Thailändskt pass kan thailändskan skaffa utan din vetskap även om ni är gifta, fordras endast födelseattest från sjukhuset. Tar några veckor på Thailands Ambassad.

Hej LingLek!

Det var just detta som jag var rädd för när jag skrev mitt inlägg. Därför att det bäst enlgit min mening att få henne att vilja stanna kvar i Sverige. En mer eller mindre stor ekonomisk ersättning skulle kanske hjälpa. Men detta förstås under förutsättningen att ev. ekonomisk hjälp betalas ut enbart om hon stanna kvar i Sverige. Ett avtal skulle kunna reglera detta!

Lycka till! Tänk på alla förslag och välj det bästa!

Svarten

Link to comment
Dela på andra sajter

Ringde Soc och bad om stöd. Fick inget. De sa att Soc inte sysslar med vårdnadsfrågor.

'Vad ska jag göra då, är jag som pappa helt utan rättigheter så jag får träffa mitt barn?'

Soc säger 'Du kan ju prova med Familjerätten'.

Jag har nu försökt ringa dit men inget svar pga väldigt korta telefontider då de tar emot samtal. Nu har jag skickat ett email till dem

och frågat om de kan ge mig stöd. Väntar...

Ringde exet imorse och frågade om vi kan lösa det själva, så barnet kan bo 1 vecka hos mig och 1 hos henne.

Hon svarar: 'små barn kan inte bo hos pappan'. Suck...

//Linglek,

      Din mardröm, Min verklighet.

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Ringde Soc och bad om stöd. Fick inget. De sa att Soc inte sysslar med vårdnadsfrågor.

'Vad ska jag göra då, är jag som pappa helt utan rättigheter så jag får träffa mitt barn?'

Soc säger 'Du kan ju prova med Familjerätten'.

Jag har nu försökt ringa dit men inget svar pga väldigt korta telefontider då de tar emot samtal. Nu har jag skickat ett email till dem

och frågat om de kan ge mig stöd. Väntar...

Ringde exet imorse och frågade om vi kan lösa det själva, så barnet kan bo 1 vecka hos mig och 1 hos henne.

Hon svarar: 'små barn kan inte bo hos pappan'. Suck...

//Linglek,

       Din mardröm, Min verklighet.

LingLek

Beklagar det som hänt.

Mina föräldrar skilde sig när jag var väldigt liten. Men de har aldrig sagt något elakt om varandra inför mig. De kunde ses och umgås på ett vänligt sätt med sina respektive framför mig.

Det uppskattade jag mycket och det gör jag än idag.

Jag vill påpeka att det bästa för barnet är att föräldrarna försöker samarbeta så gott det går. Det gör fruktansvärt ont för ett barn att se föräldrarna bråka. Ett barn vill inte svika någon av föräldrarna. Ett barn är lojalt mot båda föräldrarna. Om du eller ni kan sansas så kommer barnet att uppskatta ert arbete mycket resten av livet.

---

Nu kommer jag inte ihåg vilken avdelning inom soc.tjänsten som tar hand om detta. Men enligt svensk lag så ska du kunna ringa vilken myndighet som helst och blir hänvisad till rätt myndighet.

Efter en separation brukar det väl vara Soc.Nämndens ansvar att se till att erbjuda/tillhandahålla samarbetssamtal då man tar upp frågan om vårdnad, umgänge och boende för barnet.

Prova att ringa till Kommunen eller Soc igen och be dem hänvisa dig till rätt ställe.

---

Svenska myndigheter är värna om "gemensam vårdnad". Om det inte föreligger starka själ är det sällan man får ensam vårdnad.

Var ni gifta eller sambor innan? Har du vårdnaden om barnet också?

Mvh

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Ringde Soc och bad om stöd. Fick inget. De sa att Soc inte sysslar med vårdnadsfrågor.

'Vad ska jag göra då, är jag som pappa helt utan rättigheter så jag får träffa mitt barn?'

Soc säger 'Du kan ju prova med Familjerätten'.

Jag har nu försökt ringa dit men inget svar pga väldigt korta telefontider då de tar emot samtal. Nu har jag skickat ett email till dem

och frågat om de kan ge mig stöd. Väntar...

Ringde exet imorse och frågade om vi kan lösa det själva, så barnet kan bo 1 vecka hos mig och 1 hos henne.

Hon svarar: 'små barn kan inte bo hos pappan'. Suck...

//Linglek,

       Din mardröm, Min verklighet.

Skaffa advokat så fort som möjligt. Jag har varit med om detta och fick INGET stöd från socialtjänsten.

Men advokat är inte "same same but different". Det finns många dåliga och oentusiastiska sådana. Tyvärr har jag inga förslag; det var så länge sedan för mig. Men ring runt. Advokatfirmor brukar vara duktiga på att hänvisa till rätt person om man fråga på rätt sätt. Sök på Internet om det finns någon förening för pappor (och även mammor) i samma sits. Denna organisation kan kanske ge förslag på duktig familjerättsadvokat.

Kan någon på forumet kanske namnge någon duktig advokat? ???

Lycka till!

Svarten

Link to comment
Dela på andra sajter

När jag flyttade ifrån människan som jag har två barn ihop med så tog jag hand om barnen Onsdag - Söndag varannan vecka. Men det hjälpte inte för hondjävulen ringde stup i ett när hon hade barnen och sa att jag måste ta dom trots uppgjord planering.

Var på familjerätten flertal tillfällen men hon dök aldrig upp. Soc sa samma sak till mig som dom säger till dig nu. Fyra månader efter att jag brutit med tanten så försvann hon. Hon har inte träffat barnen sedan dess och detta hände för 6 år sedan.

Hur gammal e ditt barn. Mina gossar var 1,5 resp 2,5 år då jag flyttade ut.

Vissa har det bra, andra har det bättre!

Link to comment
Dela på andra sajter

Dagis ringer:

- 'Vi har fått ett nytt schema för ditt barn och du måste komma ner och skriva på'.

Utan att ta diskussionen med dagispersonalen på telefon säger jag att jag kommer ner nästa vecka och tittar på vad det är för papper.

Fast jag funderar på om jag ska godkänna grabbens "nya" dagisschema utan att jag får träffa honom.

----

Familjerätten ringer:

och börjar med att ursäkta sig att de inte ringt tillbaka tidigare då de haft semester.

Jag berättar om situationen och frågar hur de kan hjälpa mig.

- Nja, säger familjerättsassistenten, 'det är inte bra för ett barn att vara borta från sin mamma i 1 vecka'. 'De har så kort minne'.

- 'Jaha, men jag som pappa då. Är det inte lika svårt för barnet att vara borta från mig?'.

Här börjar jag redan tappa alla förhoppningar på att jag ska få någon vettig hjälp.

- 'Vem har träffat barnet mest sedan födseln?' frågar hon mig.

Suck, Det känns som assistenten redan är anlitad av exet. :diablo:

- 'Ja vad kan vi göra då?' frågar jag.

- 'Fråga mamman om hon kan tänka sig göra en plan där du på sikt kan få träffa barnet 50/50.'

Här får jag ingen hjälp tänker jag besviket. Jag går med på att fråga exet igen om hon kan tänka sig gå med på en mer långsiktig plan för barnets relation med mig.

...

//Linglek,

      Din mardröm, Min verklighet.

Link to comment
Dela på andra sajter

Arkiverad

Denna tråd är arkiverad och kan inte skrivas i.

Hem
Nytt
Logga in

Logga in



×
×
×
  • Skapa ny...