Jump to content
IGNORERAD

SJälvkritik och reflektioner om min blogg


Guest Siam-Nilsson

Recommended Posts

Guest Siam-Nilsson

Reflektioner över blogginnehållet hos SiamNilsson.

När det gäller kommentarer av mitt material på bloggen så får jag ibland en del väntade sådana, men även oväntade kommentarer dimper ner i mejlboxen. En del ropar jovialiskt igenkännande att ”Ha ha, det där känner jag igen!”.

Andra personer kan vara irriterade eller lite misstänksamma på karaktären SiamNilssons syften och hans eventuella brist på empatiskt karaktärsdjup. Det finns även de lättroade läsarna som hör av sig med kommentarer av mer gapflabbande karaktär.

Vi är ju alla olika människor som uppfattar saker och ting utifrån våra personliga egenskaper och erfarenheter. Därför träffar man ibland lite snett med en text som man själv uppfattade som en ganska smålustig, självkritisk och i upplysningens namn även som en ironiskt berättelse.

Ett brev som berörde.

Jag fick idag ett intressant och välmenande e-mejl från en nära bekant till mig som för första gången hade bekantat sig med blogginnehållet. Han kommer förhoppningsvis att bli ett fortsatt välkommet och intelligent bollplank till mig. Han hade faktiskt en hel del vettiga kommentarer att ge, och förmodligen blev jag med rättvisa tagen lite i örat.

Personen i fråga, dvs mitt ”bollplank” har också många års erfarenhet från Thailand, och då i egenskap av en yrkesverksam och mycket framgångsrik företagsledare i Bangkok. En imponerande bedrift som jag har största respekt för.

- Han ställde sig lite frågande till varför jag har författat dessa reseberättelser som tar upp ganska personliga erövringsanekdoter som utspelar sig i en klart tvivelaktig miljö, och varför jag inte lägger mer vikt vid att använda min skrivartalang till något som istället kan skapa värde och framtid?

- Tja, detta är helt berättigande frågor och påpekanden tycker jag,

och idag har jag därför ägnat lite tid åt nyttig självrannsakan.

- Ja, varför lägga krut på dessa pinsamma historier där man själv snubblar på som en närsynt och känslotörstande clown, när man istället kan skriva om fattigdomseländet, slavhandeln, orörda vita stränder, Asiens mysticism och fjärran länders kulturkrockar i affärslivet?

Mitt svar på den frågan är att jag kände att det var dags att oblygt berätta min egen story. Jag hoppades att historierna skulle vara lite tankeväckande utan att upplevas som alltför vassa pekpinnar. Jag ville även nyansera bilden lite av alla de herrar som i svepande ordalag med en portion äckel beskrivs som förhärdade sexturister. Tanken var även att beskriva den rådande och destruktiva växelverkan som finns mellan turisten och den sk servicearbetaren:

”It takes two to tango”.

Mina förmedlade reseskildringar är också tänkta att visa att jag och många andra män hade lite svårt att kunna skilja på vad som faktiskt var sålda tjänster eller delad äkta kärlek. Ett ganska universellt samspel mellan man och kvinna, som även i det vardagliga Sverige kan vara problematiskt att förstå sig på ibland. Självklart var umgänget många gånger ett förljuget och naivt önsketänkande av oss män som roade oss i den thailändska badorten, vilket också med all önskvärd tydlighet bör framgå av att dessa beskrivna kärleksmöten oftast slutar i en smått patetisk antiklimax.

Tanken är att historierna ska vara lite pinsamt igenkännande för vissa, men även att de flesta läsarna ska kunna garva åt eländet. Sensmoralen borde med andra ord vara ganska uppenbar, och om så inte är fallet, så har jag som författare misslyckats ganska fatalt, och då får jag väl bättra mig på den punkten.

Som ung svensk turist i Pattaya under 1980-talet formligen omslöts man som kille av alla leende och tillmötesgående kvinnor som otroligt övertygande förmedlade en bild av att man var som en skänk från ovan. Man behövde aldrig vara bakslug och medvetet söka upp ”kärleken” eller ”synden”. Den bara fanns där väntande och lockande som ett mer eller mindre naturligt inslag i den allmänna gatubilden. Detta var naturligtvis avkopplande på sitt sätt, men samtidigt var det otroligt förljuget att låta sig förföras på det där viset. Men det var lätt att dras med i stimmet då man serverades ett uppdukat gästabud av allsköns vänlighet och kvinnligt tillmötesgående, som inte på minsta vis påminde om Västeuropas ”sliskiga bordeller” eller vår egen miserabla gatuprostitution med sina förhärdade hallikar och sprutnarkomaner.

I Pattaya på den tiden hade man som turist svårt att se något förhärdat och osunt i det som i kvällspressen beskrevs som ett ”sexträsk”. Hela kommersen var nämligen mycket skickligt förpackad, och upplägget ”vänlig service i oändlighet” var mycket utstuderat förmedlat för att alla besökande män skulle få en känsla av att vara populära rockstjärnor omgivna av beundrande fans och groupies – det var med andra ord ett tivoli för vuxna i kubik. Bortom nöjesfältets vacklande staket och dess inträdesgrindar existerade bara en diffus vardaglig verklighet som man som turist ogärna ville fördjupa sig i.

Har turisten inget eget ansvar?

Nu kanske Ni tänker att jag börjar låta som att jag vill skylla ifrån mig,

och att jag lägger all skuld på de förslagna kvinnorna som lurade pengar av oss intet ont anande män.

Självrannsakan är naturligtvis alltid på sin plats när man nyktert kan se på saker och ting i backspegeln, och i den mån det finns någon ”skuld och skam” att känna över sitt eget handlande, så ser jag idag på det hela som att båda parter i den aktuella kommersen lurade varandra.

Men kanske först och främst så lurade man sig själv,

vilket jag även har försökt förmedla i de personliga reseskildringarna på bloggen.

Reformerade syndare som ligger på dödsbädden brukar beskrivas med ordspråket ”När fan blir gammal, så blir han religiös”. I mitt fall så är jag varken ångestdrabbad av mina tidigare eskapader eller vill beskrivas som ”Fan själv” eller som ”ny-religiös”, men däremot är min förhoppning att jag numera ska tänka och bete mig lite mer moget och klarsynt än vad jag förmådde göra i yngre dar.

Min syn på mänskligt utnyttjande och prostitution (oavsett form och förpackning) är att det är ett bedrövligt och sorgligt mänskligt fenomen som dessvärre har följt mänskligheten i tusentals år.

Därmed inte sagt att det skulle vara etiskt försvarbart eller något att förhärliga.

Det blev ett gradvist nyttigt uppvaknande för mig innan bilden av handeln klarnade, och när jag var i 28-års åldern fick jag helt enkelt nog av detta ”hålligång”. Jag kände då bara trötthet och avsmak för hela kommersen, och den känslan består än idag. Jag ville bort från badortens alltmer påträngande locktoner, och lite själsligt mörbultad flyttade jag som 29-åring till Bangkok för att där istället lära mig språket och lära känna en ny och sundare del av Thailand och dess befolkning.

Vad det gäller organisationer som Child Hood mm, så tycker jag att de gör en nyttig och behjärtansvärd insats på många håll i världen. Skrupellös handeln med barn och vuxna människor som lider under slavliknande kontrakt är alltid vidrigt, och jag är den förste att ge mitt stöd till att bekämpa denna maffiastyrda handel.

Och sist men inte minst så vill jag nämna att jag är övertygad om att Thailand faktiskt skulle bli ett ännu bättre semesterparadis om landet inte så oblygt promotade denna uthyrningshandel av sin egen befolkning.

Men hur tillgång till ökad utbildning, och hur alternativa yrkesval kan göras tillräkligt attraktiva för lågutbildade damer och killar från landsbygden, ja den frågan får jag nog överlåta till landets politiker och makthavare att lösa.

Att som bloggande "tyckare & kommenterare" kunna ta och ge kritik är nyttigt,

och lite lagom självkritik och ett lyssnande öra gör nog de flesta gott.

Därför lade jag upp den här texten på bloggen - förhoppningsvis ger den en lite mer nyanserad bild av karaktären "SiamNilsson" och vad han står för.

Hårda bollplank är ju bra mycket trevligare än att utkastade idéer och tankar bara möts av ett slappt draperi.

Ha dé bra

SiamNilsson

Link to comment
Dela på andra sajter

Tjena Siam!

Bra text! :great:

Jo, lite självrannsakning är aldrig fel, oavsett vad rannsakningen gäller. Det är väl det som får oss att "växa" som människor/individer/samhällsmedborgare o.s.v.

Jag tycker inte som din företagsledande kamrat! Det du förmedlar med dina berättelser innehåller redan en rejäl skvätt med sensmoral som är lätt att ta till sig, samtidigt som mungiporna får sig ett träningspass :lol: . Det tror jag är bra mycket effektivare än glattigt förpackad anti-propaganda!

Och sist men inte minst så vill jag nämna att jag är övertygad om att Thailand faktiskt skulle bli ett ännu bättre semesterparadis om landet inte så oblygt promotade denna uthyrningshandel av sin egen befolkning.

Även där är jag benägen att avböja medhåll, givetvis beroende på vad du åsyftar med "bättre". Jo, kanske bättre ur ett etiskt perspektiv. Ekonomiskt så skulle nog landet dock få sig en ordentlig smäll på käften, utan alla dessa kvinnliga "enskilda företagare".

Mvh/

www.mangeudon.se

MangeUdon, med ena foten i nordöstra Thailand

Link to comment
Dela på andra sajter

Det var mycket, S-N, och svårt att överblicka.

Känner tvång att sammanfatta för att förstå.

Framgangsrik företagare skickar email till S-N: Intelligent bollplank -> SN börjar fundera.

Varför skriva reseberättelser / kasta pärlor när man (?) kan göra nåt annat ?

-> jo: Behov att oblygt och nyanserad berätta S-N's story.

Försvar av köp av horors tjänster. I Pataya ej sliskiga bordeller, nej smart förpackning.

S-N lurades att stanna där till 29 års ålder -> Bangkok.

Bra att Child Hood finns

Thailand nog bättre utan prostituion men hur?

Vill verkligen gärna vara ett bollplank, inte ett draperi, ge och ta, utöva kritik och självkritik, låna öra.

Men till vad?

Jag är rädd för att jag inte är varken framgångsrik eller intelligent nog som din mailkontakt ovan uppenbarligen är.

Vad jag inte är rädd för, däremot, är att erkänna att jag inte fattar vart du vill komma.

Att det skulle vara så enkelt att du vill att man ska gå härifrån och in på din blogg för att kommentera den, vägrar jag att tro.

För det hade kunnat sägas mycket kortare.

mvh GD

Those who can write have a lot to learn

from those bright enough not to

Link to comment
Dela på andra sajter

Eftersom Maipenrai.se's huvudsajt fortfarande verkar söka efter en krönikör så röstar jag på Siam-Nilsson for krönikör.

Detta får på intet sätt förväxlas med Siam-Nilsson for President, som kan få oanade konsekvenser om Siam-Nilsson skulle få ett sådant ämbete...

//bob

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Det var mycket, S-N, och svårt att överblicka.

1: Vill verkligen gärna vara ett bollplank, inte ett draperi, ge och ta, utöva kritik och självkritik, låna öra.

Men till vad?

2: Jag är rädd för att jag inte är varken framgångsrik eller intelligent nog som din mailkontakt ovan uppenbarligen är.

Vad jag inte är rädd för, däremot, är att erkänna att jag inte fattar vart du vill komma.

Att det skulle vara så enkelt att du vill att man ska gå härifrån och in på din blogg för att kommentera den, vägrar jag att tro.

För det hade kunnat sägas mycket kortare.

mvh GD

Du får gärna vara ett bollplank om du vill det,

men du undrar till vad, och förmodligen också varför?

Att man ger och tar emot konstruktiv kritik från forum-, eller bloggvänner emellan

är i min sinnebild ett bra och utvecklande sätt att dela med sig av sina erfarenheter till andra,

och mindre i syfte att vinna en argumenterande strid över den andres tankar.

Att du skulle vara intelligent nog att läsa och förstå hela krönikan eller kåseriet

är jag tämligen övertygad om.

Om du däremot ids göra det är ju annan femma?

I min världsåskådning är man på förhand lika intressant om man så är en

dammig potatisbonde eller en polerad VD i ett börsnoterat bolag.

Det är nyttigt med lite olika infallsvinklar på saker och ting.

Att det blev ett så pass långt och utbroderat försvarstal beror på att

jag togs lite på sängen av det uppenbara faktumet att det märkligt nog

finns välutbildat folk tydligen inte vill eller kan förstå

författad ironi och annan småmunter självkritik som utspelar sig i en ekivok händelsemiljö.

Ha de

SM

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag skriver om vad jag känner för just för stunden.

Skriver inte efter beställning - för det får jag göra när jag jobbar och det räcker bra.

På mina lediga stunder skriver jag det jag VILL skriva.

Skäms inte för att skriva om mina misstag och mina personliga saker - om det är jag som väljer själv vad som ska komma ut.

:::

Gillar dina reseberättelser.

:::

Mvh

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Eftersom Maipenrai.se's huvudsajt fortfarande verkar söka efter en krönikör så röstar jag på Siam-Nilsson for krönikör.

Detta får på intet sätt förväxlas med Siam-Nilsson for President, som kan få oanade konsekvenser om Siam-Nilsson skulle få ett sådant ämbete...

//bob

Vi söker inte en krönikör utan krönikörer, både du själv, S-N och andra är alltså välkommen att författa intressanta och läsvärda funderingar i krönikeform för MPR.

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest wUThai

Vad är en Blogg? Är inte det typ en dagbok fast lite mer tillspetsad?? Varför ska man då bry sig om vad andra tycker?? Folk läser väl ens blogg för att dom just ser den som intressant p.g.a. det man skriver och känner?? Sitta och ta emot konstruktiv kritik eller gå igenom och fundera om det man skrivit var väl genomtänkt eller alldeles för många grammatiska fel är nog fel väg att gå.

Vad jag förstått ska ju en blogg vara personlig och då ska man väl skita i vad andra tycker och tänker om vad man skriver om??

Eller det var kanske inte detta vad tråden handlade om??

Btw, orkade med en tredjedel av din text. :mdr:

Tjåck dii!

Link to comment
Dela på andra sajter

Reflektioner över blogginnehållet hos SiamNilsson.

SiamNilsson

Jag har läst många av dina inlägg både här och på din blogg och de innehåller ofta något som man kan fundera lite på, roas lite av men också oroas lite av. Inte så sällan dras mungiporna uppåt under tiden eftersom de innehåller en bra blandning av allvar och humor, nyttigt och smakfullt kryddade med en dos ironi och då och då en träffsäker sarkasm vilket jag personligen tycker mycket om när det framförs på rätt sätt.

Jag har skrivit en del själv, inte i närheten så mycket eller så bra, och tycker att det fungerar som lite terapi samtidigt som man återupplever några av de saker man varit med om.

Det är få förunnat att kunna presentera en skriven text på ett bra sätt, även om det finns ett flertal som anser sig kunna göra det utan framgång annat än att producera en massa ord som inte säger så mycket utan bara tar plats.

Kan man berätta om vad man varit med om på ett öppet sätt samtidigt som texten har den speciella prägeln av humor och läsvänlighet som gör att man som läsare fastnar och lever med i berättelsen så spelar det i mitt tycke, inte så stor roll vad som står där så länge det berör mig på något sätt.

Väljer man att skriva om personliga saker så är det säkert som amen i kyrkan att någon har andra åsikter av olika anledningar och känner ett behov av att tala om det. I några fall kan det vara av avundsjuka medan andra har ett självbekräftelsebehov som denne endast kan få utlopp av när han eller hon får skriva av sig anonymt i ett kommentarsfält eller i ett forumsinlägg.

I några av de fallen så ser man tydligt att denne missat poängen med texten, missat ironin eller sarkasmen vilket kan bero på att det kräver en del av läsaren för att ta till sig det på rätt sätt. Alla har inte de egenskaperna men vet det inte själva.

Att ångra vad man gjort p.g.a. någon eller några kommentarer, oavsett från vem eller vilka, tjänar inget till. Gjort är gjort och de erfarenheterna man fått av dessa handlingar är vad som präglat oss till att bli de vi är idag.

Så är det för alla.

Några har blivit bittra och börjat moralisera och predika medan andra lärt sig att leva med det och njuter av livet även om det fått sig en törn eller två på vägen.

Jag har tidigare berömt dig och bedyrat min uppskattning för ditt sätt att skriva och hoppas ju att du fortsätter att leverera bitska texter med samma glimt i ögonen som tidigare.

Du verkar ha en sund inställning till det mesta och faller sällan i fällan att argumentera för argumentationens skull. Kommer det ett svar så är det oftast genomtänkt och man märker tydligt att det baseras på kunskap och erfarenheter och presenteras på ett bra sätt vilket bara en handfull andra medlemmar lyckas med enligt mitt sätt att se på det.

Enligt mig behövdes det inte något försvarstal eftersom det inte finns något att försvara. Några kanske behöver en förklaring för att de av olika skäl inte kan ta till sig vad som skrivits, men det är en annan sak.

Trevlig helg!

Mvh Welder.

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Jag skriver om vad jag känner för just för stunden.

Skriver inte efter beställning - för det får jag göra när jag jobbar och det räcker bra.

På mina lediga stunder skriver jag det jag VILL skriva.

Skäms inte för att skriva om mina misstag och mina personliga saker - om det är jag som väljer själv vad som ska komma ut.

:::

Gillar dina reseberättelser.

:::

Mvh

Magrood

Du gör helt rätt i att du på ledinga stunder skriva precis vad som faller dig in.

Precis som att måla en tavla med valfritt motiv och valfria färger.

Min nya kritiker som jag kallar bollplanket ställde bla följande retoriska frågor till mig.

"Men, varför skriver Du så mycket om dina "belägringar" det var ju för jösse namn 30 år sedan

och kan väl inte vara intressant för vuxna människor."

Att det förekomer en del damer i berättelserna tolkade han direkt som att jag försökte mig på att

skriva ett slags självförhärligande porrnoveller baserade på möten med Thailändskor. Helknäppt!

Sedan frågade han:

"Det är ingen tvekan om din intelligens, kunskap och talang i skrivandets konst.

Varför inte använda den talangen till något som skapar värde och framtid ?"

Vad han inte kunde förstod var att man med glädje kan skriva ner gamla berättelser ur minnet

och att denna enkla styssla faktiskt skapar ett personligt värde för mig.

Värdet på texten kanske inte kan mätas i pengar, men för all del gav det mig och några andra flera goda skratt.

Jag kommer att fortsätta att skriva vad jag gillar,

och då kritiker och bollplank inte begriper syftet eller meningen med det jag skriver på min fritid,

så får jag väl prova med att förklar för dom efter bästa förmåga . :whistle::D

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Tack Welder för uppmuntrande ord.

Syftet med mitt senaste inlägg på bloggen som handlade om mitt nya bollplanks kritik och hans frågor

var precis som du uttrycker det en "förklaring" och ingen ursäkt.

Något behov av att känna skam eller sopa gamla semesterflirter under mattan har jag inte.

- Nä, jag har nog hittat min stil,

även om den naturligtvis går att förfina ytterligare :wai:

Vi hörs,

SM

Link to comment
Dela på andra sajter

Min blogg är mitt lilla hörna - där jag kan sitta och lukta på min egen fis och tycker det luktar gott, typ.

Jag skriver om allt möjligt - nödigt som onödigt, nyttigt som onyttigt.

Det började som en tänkt samlingsplats för språkintresserade så vi kan diskutera språk. Men intresset verkar inte bli så stort. Men jag har lyckats få lära känna en mycket duktig svensk man som kan thailändska bättre än mig nästan. Diskussion om språk får jag göra med min thailändska tolkar nu för tiden.

Sen blev bloggen mycket tolkprat.

Sen blev min blogg typ galen-mammas-bildgallerier.

Sen droppar det in lite nyttig information om det ena och det andra som rör det svenska samhälle som är bra att kunna.

---

Det är inte många som lämnar kommentar. Bara en trogen läsare i princip.

Men jag vet att åtminstone så tittar min mamma på bloggen då och då för att se på Liams utveckling.

---

Sen tror jag säkert att en del läser och hämtar information från bloggen utan att lämna kommentar.

Men det stör mig inte.

Jag skriver för min egen skull - för att jag vill skriva.

---

---

Skit i den där mannen.

Han är nog bara avundsjuk.

---

Oftast tänker jag - har jag inget bra att säga kan jag lika gärna hålla käft, typ.

---

Mvh

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Hej igen Magrood,

Du gör helt rätt i att skiva dina små personliga alster och

att du väljer att göra det som känns rätt för dig i din vardag.

Är det fel att ensam eller i glada vänners lag knäppa på sin medhavda gitarr?

Måste man be om ursäkt och rättfärdiga sitt spelande bara för att man inte har sökt ett skivkontrakt?

- Nej det är inte fel.

Är det korkat och förmätet att försöka formulera och artikulera sitt vardagliga språk

bara för att man inte tronar bakom en respektingivande pulpet?

- Nej det är inte fel.

Jag själv är också road av att skiva om ditt och datt utan att det för den skull

trillar in en massa pengar på kontot eller att jag höjs till skyarna av det präktiga etablissemanget.

Framöver kommer det säkert fler resehistorier av liknande kaliber från mig.

Det gäller bara att få lite tid över, och jag behöver också rätt sinnesstämning

innan fingertopparna kan börja dansa schottis på tangentbordet.

Utgångspunkten är inte att försöka skapa en bestseller eller ett stort litterärt verk för var mans skrytbokhylla.

Det är belöning nog om det uppenbart dråpliga blir muntert uppenbart då polletten trillar ner hos några få.

Jag har hittills inte satt på pränt vad som hände under min första resa till Thailand,

och vem bryr sig, kanske en och annan Janteinspirerad kritiker tänker då.

Kanske inte någon utomstående alls, men jag själv bryr mig om mina

små roande hobbyprojekt som förgyller min fritid – och det räcker gott och väl

när man försöker roa sig med att formulera det man vill synliggöra.

Eventuellt så blir den kommande resehistorien

än mer mustig och otänkbar i sin smått galna och otänkbara handling.

Kanske prydheten och det politiskt korrekta då får huka sig ordentligt

om den ska undgå att få sig en rungande lavett av den otippade verkligheten?

Vi får se . . .

Link to comment
Dela på andra sajter

"Svarar på SJälvkritik och reflektioner om min blogg"

Ja herregud S-N vad du är duktig. Jag kommer inte på så många superlativ att säga då du

har gjort slut på dom ang ditt eget kåserande.

Jag ser fram emot den avslutande delen av din "Självkritik...", då ska jag ta på mig

fyrpunktsbältet och göra mig redo för en hissnande bergodalbana, oöverträffad av ingen :clapping:

åtminstonde om du får säga det själv

/Sartre

"Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd." - Fredrik Reinfeld

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Du har helt klart en poäng där Gnatas,

Alla mår vi nog bra av att få lite ”cred” för våra mer eller mindre lyckade prestationer,

och i brist på publika ovationer så kan man ju alltid försöka pigga upp sig

med lite egenhändigt ”peptalk”.

Även ”Eddie the Eagle” gjorde så innan och mellan hoppen.

Men om det hjälpte honom resultatmässigt är dock en helt annan fråga,

eller hur? :whistle: . .

Link to comment
Dela på andra sajter

Vad är en Blogg? Är inte det typ en dagbok fast lite mer tillspetsad?? Varför ska man då bry sig om vad andra tycker?? Folk läser väl ens blogg för att dom just ser den som intressant p.g.a. det man skriver och känner?? Sitta och ta emot konstruktiv kritik eller gå igenom och fundera om det man skrivit var väl genomtänkt eller alldeles för många grammatiska fel är nog fel väg att gå.

Vad jag förstått ska ju en blogg vara personlig och då ska man väl skita i vad andra tycker och tänker om vad man skriver om??

Eller det var kanske inte detta vad tråden handlade om??

Btw, orkade med en tredjedel av din text. :mdr:

Tjåck dii!

Precis min tanke

Never give in--never, never, never, never, in nothing great or small, large or petty, never give in except to convictions of honour and good sense. Never yield to force; never yield to the apparently overwhelming might of the enemy.

Link to comment
Dela på andra sajter

Arkiverad

Denna tråd är arkiverad och kan inte skrivas i.

×
×
×
  • Skapa ny...