Jump to content
IGNORERAD

Att inte vara ensam


Magrood
 Dela

Recommended Posts

Vill bara skriva den här tråden som minne till min farfar som avled i morse, vid åtta tiden svensk tid.

Eftersom jag inte är så nära farfar så känns det inte lika plågsamt som när farmor gick bort för några år sedan.

Vid slutet av förra veckan fick jag ett telefonsamtal från Thailand att det snart var dags.

Alla nära och kära till farfar blev kallade dit.

Jag beundrar bybornas kunskaper om slutskedet av livet.

Av mina egna erfarenheter så har de förvånande kunskaper om det.

Kanske för att de har fått uppleva det många gånger under sitt liv.

---

Barn och barnbarnen som var där bad farfar om förlåtelser för saker och ting som man medvetet eller omedvetet har kränkt honom.

Han hade sina nära och kära med sig i ett par dagar.

Min lillebror och min storebror var nästan hela tiden med honom vilket är det bästa. Han älskade dem och de älskade honom.

Vid sista stunden blev han omhändertagen av båda...

Han blev matad, han blev ompysslad, han fick hjälp att vända på sig när han ville...

Han rev sig ...

Brorsan hämtade ngn salva för att smörja honom.

Han somnade...

Han somnade in med sina nära och kära runt honom.

Han slapp ta den färden ensam.

---

Vi alla är glada för hans skull.

Och önskar att vi får gå lika lätt och fridfullt som honom.

---

Kramar

Magrood

Ändrades av Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 28
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • Magrood

    10

  • noBuzz

    1

  • ch300_m

    1

  • Tommy

    1

Mest aktiva i denna tråd

Guest Siam-Nilsson

Hyggligt att några nära var där och vinkade av honom på livets perrong.

Väl framme på den andra sidan slipper han säkert livets bördor och avigsidor.

Må han få vila i frid. :wai:

Link to comment
Dela på andra sajter

Det känns konstigt att jag känner mig så lung och fridfull.

Kan vara en chockreaktion.

Kan vara att det är mycket annat på gång i livet nu att man inte hinner känner efter.

Eller så kan det vara att jag fick berättat för mig att han inte led på sin sista stund.

För ett par dagar sen försökte jag prata i telefon med honom. Han hörde mig, men jag hörde inte honom. Vi ville inte trötta ut honom i onödan.

Han var i alla fall medveten om att jag ringde.

Vi skojade om att skicka min mamma dit med sin dator och webbkamera så att farfar och jag skulle kunna se varandra.

Men jag har varit bortrest och haft det hektiskt så det blev ingen webbkamera.

---

Jag hade dåligt samvete att jag inte ringde till Thailand i morse...

Men jag tröstade mig att man alltid har dåligt samvete oavsett hur det blir.

---

Vi hade tur att vi tillbringade vår längsta ledighet i Thailand i år när han fortfarande var pigg.

Att vi döpte vår son till Liam var enligt mig mycket på grund av farfar.

Liams kusin som var ett år äldre än honom fick heta Ingvy, efter den svenska rockstjärnan. Pojkens far är musiker - så det var därför.

Farfar hade svårt att kalla barnbarnsbarnet för Ingvy så han blev kalld för Bak Tdor Lae istället. Inget vackert namn precis.

Då tänkte jag. Mina barn ska ha ett namn som är gångbart på landet i Thailand också.

---

Men Liam fick i alla fall smeknamn av farfar.

När vi var där sist lekte han lite grann med Liam också.

---

---

Farfar var den första som påpekade mig om mitt skratt.

Han tyckte att det för en tjej borde räcka med ett hö hö hö som skratt.

Men jag har ett skratt som liknar när man startar en motorcykel en kall morgon.

Nu ett par decenier efter har jag inte blivit med mitt okvinnliga skratt.

Men när jag tänkte efter här om dagen som verkar jag skratta mindre nu för tiden.

Vet inte om det beror på att jag bor i Sverige eller om det beror på att vi inte skämtar på samma sätt.

När man har samma språk så brukar det nog dyka saker som gör att man skrattar åt mer - språkmässigt - kanske.

---

---

När det var Morlam på Songkran för två år sen var farfar med oss.

När han skulle hem gick Svarten och jag med honom.

Han stannade vid telemasken nära hans hus.

Jag trodde han blev för trött att fortsätta.

Men nej...

Han stannade för att stolt berätta för sitt svärsbarnbarn att han fick typ 30 000 baht per år för att låta teleföretaget sätta upp sin mask där.

Det var mycket pengar - lättförtjänta sådana också.

Jag tror att det motsvarar vad han kan få för att sälja riset på ett år.

Det säljer inte allt ris de har skört. De sparar alltid så det räcker till konsumtionen i första hand. och dela med sig det till sitt barnbarn som bor i stan och inte odlar ris.

---

Kramar

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Jo, det kan vara jobbigt Magrood med släktingar som går bort. Har mist mor, far, morfar, mormor, farfar och farmor, men har min syster i livet vilket jag gläds åt (även om vi fortfarande blir osams ibland).

Du har vår kondoleans (formellt, högtidligt beklagande av någons sorg över en avliden (inlagt bara för att jag vet att du är intresserad av svenska språket)).

Mvh

Aum och Jack

jap.gif

Nytt år - nya möjligheter!

Link to comment
Dela på andra sajter

Beklagar sorgen Magrood

Mycket vackert skrivet! :wai:

MVH Tommy

Ändrades av Tommy

"There is an eagle in me that wants to soar, and there is a hippopotamus in me that wants to wallow in the mud."

Link to comment
Dela på andra sajter

Tackar...

Extra tack till en hemlig vän som så snällt skickade bilden på masken och masten. :wai:

Och tackar för PM.

---

Ringer till Thailand varje dag och får det beskrivet om begravningsceremonin.

---

Hmmm

Jag kan inte sluta tänka i den här banan...

En konstigt tanke som jag inte vågar eller vill tänka klart.

What if ... det hade varit farmor - nu när jag har bättre äktenskap, bättre förutsättningar ... och inte för några år sen när mitt liv var under andra förutsättningar.

---

Jag har en text som tjänar många syften för min del ... som jag inte har varit redo att publicera på Thaitjejer eller Maipenrai förut.

Nu tror jag att jag är redo för det.

---

Den har varit på Soisixten och Banthai sen två år tillbaka.

---

Händelsen var ännu längre tillbaks i tiden.

---

Kramar

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Det var bara ett misstag han gjorde!

Jag har velat skriva om detta länge. Det känns mer och mer aktuellt. Speciellt när jag ser människor runt omkring mig far illa utan att kunna hjälpa till.

Jag menar inte att klandra någon. Det jag vill är att dela med mig det jag vet, det jag har upplevt och hoppas att det kan bli en liten liten tankeställare för en del.

---

”När jag är med andra känner jag mig stolt över mig själv, men när jag är med dig känner jag mig mindre värd än ett dammkorn”. Det var inte bara en eller två gånger jag sa detta till honom. Men han tog aldrig mig på allvar.

Tills den dagen jag insåg att det inte fanns någon kärlek kvar längre och valde att gå. Då började han ta mig på allvar!

Han ville att jag skulle berätta varför. Jag sa att jag hade sagt allting till honom under de fyra och ett halvt åren som vi levde ihop, men han lyssnade inte. Och nu orkade jag inte längre säga det en gång till. Inte en enda gång.

---

Mitt livs vaccin tog sin start när jag började bekanta mig med internet. Jag chattade med svenska för att behålla min svenska levande. Så kom en mycket trevlig och positiv kille in i bilden.

Han var den som kunde få mig att gråta igen. Efter elände med mormors bortgång blev jag av med min förmåga att gråta. Men han var den som fick mig att prata ut om mitt förflutna och kunde gråta igen. Han var den som såg att jag gjorde alltför mycket och avrådde mig från att läsa ännu mer extra ämnen. Han var den som alltid tyckte jag hade rätt fast jag tyckte att jag hade fel.

Jag föll för den killen.

Mina lärare var oroliga för mig när de fick reda på att han inte hade något jobb och att han hade lägre utbildning än mig.

Jag har min plus-minus-noll-teori. Bättre att bli kär och flytta ihop för att se att det inte funkar, eller funkar, än att inte göra någonting alls. Resultatet blir antingen plus eller noll.

Jag tog farväl. Jag frågade inte om lov från far, mor, faster eller farmor utan jag bara SADE att jag skulle flytta till Sverige efter examen.

Vad mycket jag måste har krossat deras hjärtan när jag kom med det beskedet.

Jag brydde mig inte. Jag var självständig. Men tron att jag fick ta hand om mig själv sen jag var barn, kunde jag göra som jag ville utan att fråga någon.

Men jag var orolig att jag nu inte skulle kunna skicka pengar till farmor längre. Han var ju helt emot det.

Inget bröllop skulle det bli heller, eftersom han var helt emot det.

---

Vi gifte oss på papper i Sverige. Det var viktigt för mig … att jag inte bara sprang efter en kille utan jag faktiskt var gift. Det var nog mest för att släcka mitt dåliga samvete för mor och far. Lärare som har en dotter som bara gav sig av till en kille utan giftemål – inget fint!

Första året av äktenskapet var jag så lycklig att jag tyckte jag kunde dö. Jag hade en man som älskade mig mest i hela världen och som jag älskade mest i hela världen. Det var bara vi två i hela världen. Han fick ett jobb men sades upp efter en kort tid pga it-raset.

---

Han sa att hans före detta var otrogen. Hon sa att hon var våldtagen men han tyckte att hon var delaktig i det.

”Ok, det är synd om honom. Jag ska aldrig såra honom med något sånt”, tänkte jag för mig själv.

Han var negativ till en manlig vän till mig.

Jag gav upp vänskapen för hans skull efter mycket förklarande från min sida att det inte var någonting mellan oss. Det var en stor uppoffring från min sida, tyckte jag. Men jag ville ju inte såra honom med otrogenhet.

---

Jag fick några thailändska vänner. Vi åkte och hälsade på dem sällan, mycket sällan. Han sa inte det med ord att han inte ville åka utan han visade det. Han dröjde med svar om vi skulle åka eller ej. Han dröjde när vi skulle åka. När vi var där satt han fastklistrad med mig hela tiden.

När vi hade fest drog han i mig för att jag inte skulle dansa.

När jag dansade med en tydlig bög visade han sitt missnöjde tydligt.

Det blev stort bråk hemma efter festen. Att jag var lösaktig som dansade på det sättet.

”Hon var ju en BÖG”, sa jag.

Jag fick i princip inte dansa. De enda tillfällena jag fick dansa var när vi var på fest hos hans syster.

---

En gång när vi åkte till Thailand var vi på karaoke med mina bästa vänner. Vi hyrde ett privatrum och sjöng som vi brukade göra på den gamla goda tiden vi levde ihop. Så fort jag ställde mig upp och skulle sjunga bland mina vänner drog han ned mig. Han ville inte. Jag hade inte kul. Jag ville sjunga, dansa och ha kul med mina vänner … som vanligt… som på den tiden innan jag flyttade från dem.

Jag skämdes för mina kompisar att min man betedde sig så.

En annan gång kom mina kompisar samlade bara för att träffa mig. De hyrde en bangalow nära mitt hotell. Han dröjde som vanligt när jag skulle träffa mina kompisar.

Jag sa till honom att om han inte tyckte det var roligt kunde han stanna eller så och simma. Han blev sur på mig över ett år på det där.

Jag måste alltid översätta allting som sades till honom.

Det blev en dålig stämning bland mina vänner. De ville inte säga så mycket eftersom det skulle innebära mer jobb för mig att översätta.

Mina vänner åkte till flygplatsen för att säga hejdå. Men inte ens då fick jag prata med dem fritt. En av dem sa ”om det är så svårt att leva där, kan du komma tillbaks till oss, du vet att du alltid har oss”.

---

Ändrades av Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Redan från början började han kommentera mitt ätande.

Det började med att jag skulle äta upp allt som fanns i papaya-sallad.

Det fortsatte med att jag inte skulle äta brosk.

Sedan var det klibbigt ris. Det ska inte ätas med händerna. Det är äckligt.

”Vad ofint du äter, du äter som barn i Afrika”, kommenterade han ofta.

Sen var det vin som skulle drickas. Det var inte kul för honom att dricka själv. Han skulle bli jättejätteglad om jag kunde dricka med honom.

När min kusin kom och hälsade på mobbade han mig för att jag inte drack kaffe utan bara drack te. De skålade och jag fick inte vara med.

---

Han rättade alltid min svenska.

Jag talade utan ”r”. Det heter äteRRRRR, tjatade han.

Jag lyssnade noga på när mina arbetskamrater prata. Inte en enda sade äteRRR. Men nej. Jag hade fel och han hade rätt.

”Jag säger inte att du är dålig på svenska, men du skulle kunna rätta till det lilla lilla för att kunna prata perfekt svenska” påstod han när jag sa att alla jag träffat säger att jag pratade bra svenska.

---

”Sluta klia dig som en apa!”

”Det kliar inte, du bara kliar dig av kynne”

”Du snarkar så mycket, jag ska lägga brödkavel i sängen” – sagt och gjort.

”Sluta hosta så, det gör så ont i mitt huvud när du hostar så” – sagt och gjort. Han bankade mig i huvudet för att visa hur ont det gjorde i hans huvud.

Jag blev ledsen. Det gjorde ont. Men inte bara i huvudet utan i hjärtat av att han kunde göra så mot mig.

”Det gör inte alls ont” svarade han när jag sa att det gjorde ont.

---

---

Efter ett och ett halvt år av min vistelse i Sverige gick far bort plötsligt.

Det var i början av augustimånaden. Det var storm. Han drog av telefonjacket. Men det gjorde han varje natt ändå. För han ville inte bli väckt av telefonen när han sov. Han hade problem att sova.

Folk i Thailand ringde som galningar under natten och hela morgonen utan att kom fram. Jag gick till jobbet som vanligt.

Kommer inte ihåg när jag fick reda på fars bortgång.

Jag ville till begravningen. Vi hade sjuttiotusen på banken. Det skulle räcka för min resa eller till och med vår resa till Thailand.

”Vi har inte råd att åka två”, tyckte han.

”Jag kan åka själv”, föreslog jag.

”Nej, jag vill inte låta dig åka ensam. Jag är orolig för dig”, sa han.

Vi diskuterade länge och det slutade med att jag gav med mig. Jag skulle inte åka.

Efter det beslutet mådde jag så dåligt. Jag lämnade alla och nu skulle jag inte kunna ta farväl av min far. Jag ringde en vän som jag respekterade och berättade. Jag mådde så dåligt. Jag insåg att jag inte klarade av att låta det bli så. Jag bestämde mig för att få hjälp av hans syster för att övertala honom så att jag skulle kunna åka till min fars begravning.

Systern kom och pratade med honom.

Han gav med sig.

Vi åkte.

Landade i Bangkok på morgonen. Jag ville åka till Isaan direkt. Men han var för trött. Han måste sova först. Vi tog oss in på ett hotell. Sov där.

På kvällen tog vi nattbussen till Isaan. Men han var för trött att åka till byn så vi måste checka in på hotellet först. Han ville sova.

Mor ringde efter mig.

Han ville sova.

Mor ringde igen och ljög att farmor mådde så dåligt.

Vi grälade. Han kastade kuddar på mig. Jag satt i ett hörn.

Vi åkte ut till byn.

Inte ett enda tecken av begravningen.

De hade precis hämtat asken på morgonen.

Min sorg fick inte bearbetas. Jag sörjde far ett helt år. Jag klädde mig svart på fredagar i ett helt år. Jag drömde oftast om honom. Och varje gång drömde jag att jag han dog, men vid slutet återuppstod han. Han var inte död, det var bara ett missförstånd.

Efter ett helt år dog han även i min dröm.

Min sorg var färdigt bearbetad, antog jag.

---

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Livet fortsatte. Han hade inget jobb. Jag jobbade både på skolan och hemma.

Han hade spydiga kommentarer som vanligt.

Kom jag med något bra så hade han kommentarer som dödade min glädje.

Jag kände mig mindre och mindre.

Min kusin kom och hälsade på.

De kom väldigt bra överens vilket gladde mig.

Men han var för nära henne.

Hon var bättre. Han förstod när hon talade engelska till skillnad från när jag talade engelska.

Hon åt finare, gick finare och var mer kvinnlig.

När hon var sjuk så tog han hand om henne istället för mig som var syster till henne. Vi är som systrar eftersom hennes mor tog hand om och uppfostrade oss tillsammans.

Jag sa till honom att han var för nära henne och det gjorde ont hos mig.

”Men det är inget”, försvarade han sig.

”Jag vet att det inte är något, men det gör ont hos mig att se er så nära varandra. Och du bör lyssna på mig”, försökte jag förklara.

”Hur många centimeter ifrån henne kan jag sitta då”, slingrade han.

Sa man att han inte skulle ta i hennes hand så tog han i hennes naglar.

”Det du inte vill jag ska göra med din bror, ska du inte göra med min syster”, sa jag till honom till sist.

”Men det är inte samma sak, du är ju kvinna och jag är man”, där kom sista droppen.

Där insåg jag att han inte var rädd om mig som jag var om honom.

Hela min värld måste ritas om. Den mannen som jag anförtrodde mig till som jag trodde ville min bästa. Mannen som jag gav mitt liv till och litade på att det han valde var för min bästa. Jag lät honom bestämma saker och ting. Jag lät bli saker och ting för att jag var rädd om honom.

Jag sa upp bekantskapen med min bästa vän för honom.

Jag lämnade min familj för honom.

Jag gjorde allt som jag gjorde för att jag var rädd om honom.

Men han var inte ett dugg rädd om mig. Om han var rädd om mig skulle han kunna bjuda till det lilla. Det enda jag begärde var att han inte skulle göra mot min kusin som han inte ville jag skulle göra mot hans bror. Det var så lite han behövde göra, eller avstå från. Men det skulle betyda så mycket för mig.

---

Det blev inte slut direkt. Jag bara fick klart för mig att han inte älskade mig som jag trodde han gjorde. Nästa steg var att kolla om jag fortfarande älska honom.

När han första natten efter 4,5 år av äktenskapet lämnade mig vara ensam hemma kunde jag tänka klart.

Jag talade ut med en ny vän av det motsatta könet. Men det var inte det som spelade roll. Det som spelade roll var att jag – medan jag berättade mitt livs historia kunde höra och se saker och ting tydligt – från ett annat perspektiv. Jag såg det från distans.

Jag bestämde mig för att separera. När jag hade gjort det kände jag mig svimfärdig. Jag vet inte om jag svimmade eller bara föll i djup sömn – men innan jag somnade kände jag min fars och farmors närvaro. De var där, jag såg inte dem men jag kände dem.

Jag kände en befrielse efter jag hade bestämt mig.

Ändrades av Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Han kom hem. Jag vaknade så sent. Han frågade varför jag gick upp så sent. Jag sa att jag var uppe sent.

”Och gjorde vad då?”, frågade han.

”Chattade”, sa jag.

”Med vem”, frågade han.

”Med Em”, svarade jag med bara halva sanningen.

”Vad pratade ni om?”, om allt möjligt. Jag hade tänkt att inte berätta om det än eftersom hans mormor var svårsjuk och hans syster skulle gifta sig snart. Jag ville vänta med mitt budskap.

”Vad då allt möjligt?”, han ville veta allting i detalj som vanligt.

”Jag ville inte säga det nu”. Fan att jag är så dålig på att ljuga.

Jag kände mig lätt pressad och kunde inte hålla inne sanningen.

”Jag ska flytta. Jag vill separera”, kom det till slut.

”Du pressade mig, jag vill inte säga det nu”, tänkte jag.

---

Jag kunde inte hitta någon lägenhet så där snabbt. Måste vänta en månad.

Han ville att vi skulle hålla det hemligt tills efter hans systers bröllop.

Den månaden var nog den bästa tiden jag hade ihop med honom. En tid av jämställdhet!

Han hade inte spydiga kommentarer.

Han tvingade inte mig till det ena och det andra.

Han ställde inte massa krav.

Han kramade mitt knä och grät.

Jag grät – jag blev så ledsen att se en människa så ledsen.

Vi åkte till Skarasommarland. Det var den roligaste resan för mig. Jag njöt verkligen av frihet. Jag kände mig inte tvungen att åka det ena och det andra för att han ville att jag skulle göra det. Jag åkte det jag ville och lät bli de sakerna jag inte ville åka. Jag var fri. Jag var inte rädd om honom längre.

---

Vi var bra vänner efter separationen och efter skilsmässan. Men sen hände det en sak som gjorde att jag bestämde mig att säga upp bekantskapen med honom. Eftersom jag fortfarande träffar hans son – min f.d. bonusson så har vi lite kontakt ibland ändå.

---

Mor såg det bort som en bortkastad tid.

Jag såg det som en livsskola. En vaccination. Jag blir ledsen om någon säger att det är en bortkastad tid. Det var det inte. Jag upplevde livet.

Hade jag fått lära mig att respektera mig själv.

Att lyssna på mig och mina behov.

Att jag kan bli älskad utan kompromiss, utan prestation.

Att jag duger precis som jag är.

Att jag är värd kärlek utan villkor.

Hade jag fått lära mig de här sakerna sen barndomen så hade jag kanske inte trillat dit? Jag skulle kanske ha haft immun. Jag skulle kanske kunna se tecken och signaler i tidigt skede.

Det är inte lätt för en som aldrig kände sig älskad, inte ens från sina egna föräldrar, att förstå att man kan bli älskad utan att prestera, utan att offra alltför mycket.

Det är inte lätt för en som aldrig hade någon egen, inte ens egna föräldrar, att inte ta chansen han hon hade chans och träffade en som älskade henne och som kunde vara hennes egen.

Det är inte lätt för en som hela livet levt ett anspråkslöst liv, att begära från andra utan att kände sig så otroligt tacksam för det lilla hon får.

---

Men jag har lärt mig.

Jag har lärt mig att jag är värd att bli älskad precis som jag är.

Jag har lärt mig att se signaler.

Jag har lärt mig hur det fungerar.

Jag har dessutom lärt mig att det är jag själv som ansvarar för hur jag mår.

Ingen kan skada mig om jag inte tillåter dem göra det.

Jag har lärt mig att respektera mig själv och mina känslor framför allt annat.

---

Trots allt som hänt mig har jag inte skyllt på honom eller sett honom som en elak person. Han bara inte visste bättre. ”Du hade en gång en diamant i din hand, men du kunde inte behålla den” sa jag till honom en gång efter separationen. Det var inte för att såra honom. Det var bara så jag kände.

---

Varje gång jag får nya kunskaper eller förklaringar till var som hänt mig blev jag omskakad. Jag blev ledsen. Men jag är inte rädd att bli ledsen. Det tar tid att bearbeta en sorg. En skilsmässa är en sorg i sig, även om det handlade om att lämna skiten, är det ändå en sorg.

---

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag har gått igenom ett dåligt äktenskap och jag har ett bra äktenskap som jag hoppas varar länge. Jag har sett skillnaden och jämfört mellan ”gynnande” och ”tärande” ingredienser.

Mitt svar är: Frihet, Respekt och Jämställdhet

Det funkar inte att binda sin partner med rep och tvång.

Det funkar inte att behandla sin partner nedvärderande.

Det funkar inte att alltid vara överlägsen för då måste den andra alltid vara i underlägsen.

Hon/han kommer garanterat att sticka om hon/han får chansen.

Vi alla är gjorda av kött av blod.

Vi upplever saker och ting ganska lika.

Hur kan vi tro att en person skulle trivas med saker som vi inte skulle trivas med?

---

Hoppas min icke-bortkastade tid kan rädda några förhållanden

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Det var bara ett misstag han gjorde!

Jag har velat skriva om detta länge. Det känns mer och mer aktuellt. Speciellt när jag ser människor runt omkring mig far illa utan att kunna hjälpa till.

Jag menar inte att klandra någon. Det jag vill är att dela med mig det jag vet, det jag har upplevt och hoppas att det kan bli en liten liten tankeställare för en del.

---

”När jag är med andra känner jag mig stolt över mig själv, men när jag är med dig känner jag mig mindre värd än ett dammkorn”. Det var inte bara en eller två gånger jag sa detta till honom. Men han tog aldrig mig på allvar.

Tills den dagen jag insåg att det inte fanns någon kärlek kvar längre och valde att gå. Då började han ta mig på allvar!

Han ville att jag skulle berätta varför. Jag sa att jag hade sagt allting till honom under de fyra och ett halvt åren som vi levde ihop, men han lyssnade inte. Och nu orkade jag inte längre säga det en gång till. Inte en enda gång.

---

Mitt livs vaccin tog sin start när jag började bekanta mig med internet. Jag chattade med svenska för att behålla min svenska levande. Så kom en mycket trevlig och positiv kille in i bilden.

Han var den som kunde få mig att gråta igen. Efter elände med mormors bortgång blev jag av med min förmåga att gråta. Men han var den som fick mig att prata ut om mitt förflutna och kunde gråta igen. Han var den som såg att jag gjorde alltför mycket och avrådde mig från att läsa ännu mer extra ämnen. Han var den som alltid tyckte jag hade rätt fast jag tyckte att jag hade fel.

Jag föll för den killen.

Mina lärare var oroliga för mig när de fick reda på att han inte hade något jobb och att han hade lägre utbildning än mig.

Jag har min plus-minus-noll-teori. Bättre att bli kär och flytta ihop för att se att det inte funkar, eller funkar, än att inte göra någonting alls. Resultatet blir antingen plus eller noll.

Jag tog farväl. Jag frågade inte om lov från far, mor, faster eller farmor utan jag bara SADE att jag skulle flytta till Sverige efter examen.

Vad mycket jag måste har krossat deras hjärtan när jag kom med det beskedet.

Jag brydde mig inte. Jag var självständig. Men tron att jag fick ta hand om mig själv sen jag var barn, kunde jag göra som jag ville utan att fråga någon.

Men jag var orolig att jag nu inte skulle kunna skicka pengar till farmor längre. Han var ju helt emot det.

Inget bröllop skulle det bli heller, eftersom han var helt emot det.

---

Vi gifte oss på papper i Sverige. Det var viktigt för mig … att jag inte bara sprang efter en kille utan jag faktiskt var gift. Det var nog mest för att släcka mitt dåliga samvete för mor och far. Lärare som har en dotter som bara gav sig av till en kille utan giftemål – inget fint!

Första året av äktenskapet var jag så lycklig att jag tyckte jag kunde dö. Jag hade en man som älskade mig mest i hela världen och som jag älskade mest i hela världen. Det var bara vi två i hela världen. Han fick ett jobb men sades upp efter en kort tid pga it-raset.

---

Han sa att hans före detta var otrogen. Hon sa att hon var våldtagen men han tyckte att hon var delaktig i det.

”Ok, det är synd om honom. Jag ska aldrig såra honom med något sånt”, tänkte jag för mig själv.

Han var negativ till en manlig vän till mig.

Jag gav upp vänskapen för hans skull efter mycket förklarande från min sida att det inte var någonting mellan oss. Det var en stor uppoffring från min sida, tyckte jag. Men jag ville ju inte såra honom med otrogenhet.

---

Jag fick några thailändska vänner. Vi åkte och hälsade på dem sällan, mycket sällan. Han sa inte det med ord att han inte ville åka utan han visade det. Han dröjde med svar om vi skulle åka eller ej. Han dröjde när vi skulle åka. När vi var där satt han fastklistrad med mig hela tiden.

När vi hade fest drog han i mig för att jag inte skulle dansa.

När jag dansade med en tydlig bög visade han sitt missnöjde tydligt.

Det blev stort bråk hemma efter festen. Att jag var lösaktig som dansade på det sättet.

”Hon var ju en BÖG”, sa jag.

Jag fick i princip inte dansa. De enda tillfällena jag fick dansa var när vi var på fest hos hans syster.

---

En gång när vi åkte till Thailand var vi på karaoke med mina bästa vänner. Vi hyrde ett privatrum och sjöng som vi brukade göra på den gamla goda tiden vi levde ihop. Så fort jag ställde mig upp och skulle sjunga bland mina vänner drog han ned mig. Han ville inte. Jag hade inte kul. Jag ville sjunga, dansa och ha kul med mina vänner … som vanligt… som på den tiden innan jag flyttade från dem.

Jag skämdes för mina kompisar att min man betedde sig så.

En annan gång kom mina kompisar samlade bara för att träffa mig. De hyrde en bangalow nära mitt hotell. Han dröjde som vanligt när jag skulle träffa mina kompisar.

Jag sa till honom att om han inte tyckte det var roligt kunde han stanna eller så och simma. Han blev sur på mig över ett år på det där.

Jag måste alltid översätta allting som sades till honom.

Det blev en dålig stämning bland mina vänner. De ville inte säga så mycket eftersom det skulle innebära mer jobb för mig att översätta.

Mina vänner åkte till flygplatsen för att säga hejdå. Men inte ens då fick jag prata med dem fritt. En av dem sa ”om det är så svårt att leva där, kan du komma tillbaks till oss, du vet att du alltid har oss”.

---

Tycker det är bra att en kvinna skriver på detta forum och talar om hur vi inte ska bete oss mot våra käraste.. Tack Magrood :wai:

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag bad och fick förlåtelse av min far den sista gången vi träffades.Han dog ett halvår senare :´-(

Link to comment
Dela på andra sajter

Det var bara ett misstag han gjorde!

Jag har velat skriva om detta länge. Det känns mer och mer aktuellt. Speciellt när jag ser människor runt omkring mig far illa utan att kunna hjälpa till.

Jag menar inte att klandra någon. Det jag vill är att dela med mig det jag vet, det jag har upplevt och hoppas att det kan bli en liten liten tankeställare för en del.

---

”När jag är med andra känner jag mig stolt över mig själv, men när jag är med dig känner jag mig mindre värd än ett dammkorn”. Det var inte bara en eller två gånger jag sa detta till honom. Men han tog aldrig mig på allvar.

Tills den dagen jag insåg att det inte fanns någon kärlek kvar längre och valde att gå. Då började han ta mig på allvar!

Han ville att jag skulle berätta varför. Jag sa att jag hade sagt allting till honom under de fyra och ett halvt åren som vi levde ihop, men han lyssnade inte. Och nu orkade jag inte längre säga det en gång till. Inte en enda gång.

---

Mitt livs vaccin tog sin start när jag började bekanta mig med internet. Jag chattade med svenska för att behålla min svenska levande. Så kom en mycket trevlig och positiv kille in i bilden.

Han var den som kunde få mig att gråta igen. Efter elände med mormors bortgång blev jag av med min förmåga att gråta. Men han var den som fick mig att prata ut om mitt förflutna och kunde gråta igen. Han var den som såg att jag gjorde alltför mycket och avrådde mig från att läsa ännu mer extra ämnen. Han var den som alltid tyckte jag hade rätt fast jag tyckte att jag hade fel.

Jag föll för den killen.

Mina lärare var oroliga för mig när de fick reda på att han inte hade något jobb och att han hade lägre utbildning än mig.

Jag har min plus-minus-noll-teori. Bättre att bli kär och flytta ihop för att se att det inte funkar, eller funkar, än att inte göra någonting alls. Resultatet blir antingen plus eller noll.

Jag tog farväl. Jag frågade inte om lov från far, mor, faster eller farmor utan jag bara SADE att jag skulle flytta till Sverige efter examen.

Vad mycket jag måste har krossat deras hjärtan när jag kom med det beskedet.

Jag brydde mig inte. Jag var självständig. Men tron att jag fick ta hand om mig själv sen jag var barn, kunde jag göra som jag ville utan att fråga någon.

Men jag var orolig att jag nu inte skulle kunna skicka pengar till farmor längre. Han var ju helt emot det.

Inget bröllop skulle det bli heller, eftersom han var helt emot det.

---

Vi gifte oss på papper i Sverige. Det var viktigt för mig … att jag inte bara sprang efter en kille utan jag faktiskt var gift. Det var nog mest för att släcka mitt dåliga samvete för mor och far. Lärare som har en dotter som bara gav sig av till en kille utan giftemål – inget fint!

Första året av äktenskapet var jag så lycklig att jag tyckte jag kunde dö. Jag hade en man som älskade mig mest i hela världen och som jag älskade mest i hela världen. Det var bara vi två i hela världen. Han fick ett jobb men sades upp efter en kort tid pga it-raset.

---

Han sa att hans före detta var otrogen. Hon sa att hon var våldtagen men han tyckte att hon var delaktig i det.

”Ok, det är synd om honom. Jag ska aldrig såra honom med något sånt”, tänkte jag för mig själv.

Han var negativ till en manlig vän till mig.

Jag gav upp vänskapen för hans skull efter mycket förklarande från min sida att det inte var någonting mellan oss. Det var en stor uppoffring från min sida, tyckte jag. Men jag ville ju inte såra honom med otrogenhet.

---

Jag fick några thailändska vänner. Vi åkte och hälsade på dem sällan, mycket sällan. Han sa inte det med ord att han inte ville åka utan han visade det. Han dröjde med svar om vi skulle åka eller ej. Han dröjde när vi skulle åka. När vi var där satt han fastklistrad med mig hela tiden.

När vi hade fest drog han i mig för att jag inte skulle dansa.

När jag dansade med en tydlig bög visade han sitt missnöjde tydligt.

Det blev stort bråk hemma efter festen. Att jag var lösaktig som dansade på det sättet.

”Hon var ju en BÖG”, sa jag.

Jag fick i princip inte dansa. De enda tillfällena jag fick dansa var när vi var på fest hos hans syster.

---

En gång när vi åkte till Thailand var vi på karaoke med mina bästa vänner. Vi hyrde ett privatrum och sjöng som vi brukade göra på den gamla goda tiden vi levde ihop. Så fort jag ställde mig upp och skulle sjunga bland mina vänner drog han ned mig. Han ville inte. Jag hade inte kul. Jag ville sjunga, dansa och ha kul med mina vänner … som vanligt… som på den tiden innan jag flyttade från dem.

Jag skämdes för mina kompisar att min man betedde sig så.

En annan gång kom mina kompisar samlade bara för att träffa mig. De hyrde en bangalow nära mitt hotell. Han dröjde som vanligt när jag skulle träffa mina kompisar.

Jag sa till honom att om han inte tyckte det var roligt kunde han stanna eller så och simma. Han blev sur på mig över ett år på det där.

Jag måste alltid översätta allting som sades till honom.

Det blev en dålig stämning bland mina vänner. De ville inte säga så mycket eftersom det skulle innebära mer jobb för mig att översätta.

Mina vänner åkte till flygplatsen för att säga hejdå. Men inte ens då fick jag prata med dem fritt. En av dem sa ”om det är så svårt att leva där, kan du komma tillbaks till oss, du vet att du alltid har oss”.

---

Magrood,

Du skriver jättebra och det är verkligen intressant att läsa om dina upplevelser av relationen med ditt ex.

Många killar är alldeles för okänsliga, eller för egoistiska i sina känslor, och tänker inte på hur deras tjejer upplever sin situation eller vad hon försakar.

Som ett brev på posten blir de av med tjejen och fattar ofta ändå inte varför kärleken tog slut.

För oss som är dåliga på att reflektera äver oss själva och vårt beteende är dina skrivelser väldigt nyttiga och manar till eftertanke.

Tack! great.gif

Ändrades av noBuzz
Link to comment
Dela på andra sajter

Hej Magrood!

Mycket gripande berättelse om hur ditt förra förhållande var och slutade.

Känner igen en del från dina tidigare berättelser om ditt liv.

Det här är säkert nyttig läsning för en del som kanske har problem i sina förhållanden och även för dom som har det bra.

Jag vet att du har det bra nu med Svarten och Liam och ...

Lycka till i framtiden önskar ch300_m.

Man ska aldrig säga aldrig

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest larbejo

Magrood! Man sitter här och begrundar hur du har haft det och beundrar hur du har löst allt.Är glad att allt har ordnat sig.Jag ger även en eloge till no Buzz,Ch300_m m.fl. i deras svar.Detta ämne människor emellan känns väldigt viktigt.Hur man uppskattar varandra i livet,plötsligt så är det försent. Sitter här och sörjer en nära släkting som somnade in för några dagar sedan,en person som följt mej hela livet,det känns hårt.Som tur är har jag haft en relation med bara positiva erfarenheter med denna person

Ändrades av larbejo
Link to comment
Dela på andra sajter

Hej Magrood.

Tack för att du skrev ner din historia med ditt ex. Jag skrev "historia" För det var i ditt förflutna.

Nu finns bara nuet och framtiden. Din berättelse var bland det bästa jag läst här på MPR.

Ditt inlägg jämte Kim´s tråd om hur han träffade sin fru är så gripande och bland det bästa jag läst.

MVH BanFang.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tack Magrood.

Underbart att se ditt skrivande och din uppenhjärtlighet.

Alltid trevligt att höra dina eskapader och livserfarenheter.

All heder.

Mvh Snömannen

Some folks are so protective over their mini-status symbol. No need to justify it. Does it do what you want it to do.Great, move on..Because who cares??

Link to comment
Dela på andra sajter

Farfar ska till skogen idag - som det heter på gammaldags isanspråket.

Nu väntas bara munkarna så att några manliga barn och barnbarn kan raka sig och blir munkar tillfälligt.

Tillfälliga munkar, släktingar samt gäster kommer att dra i vagnen med kistan till templet. Förr i tiden byggde man upp tillfälligt kremetorium med ved i den avlidnes risfält eller tomt i skogen. Men nu har vårt tempel byggt ett gemensamt kremetorium i tempelområdet så de flesta går dit.

Man är aldrig ensam - inte en den sista stunden.

På vägen till templet tänder man, jag vet inte vad det heter, det som låter mycket.

Detta för att meddela himlen - be de att öppna porten för att ta emot den avlidne.

Man kastar även rispopkorn på vägen till templet.

---

På templet reciterar munkar.

Man tar med husgeråd som är nödvändiga i ett hem - kastrull, riskokare för klibbigt ris, skålar, tallrikar, skedar, matta, madrasser osv. Detta för att den avlidne skulle ha med sig något i bagaget. Men man bränner inte upp de sakerna utan man lämnar dem till templet. På så sätt finns det gått om saker i templet som hela byn kan låna när man behöver t.ex. vid begravning eller bröllop.

---

Man skänker nya dräkter till munkar som är med.

Man öppnar kistan och häller den renaste väskan från naturen på den avlidne, oftast i händerna eller ansiktet. Detta för att göra rent för sista gången inför nästa liv.

Den renaste väskan i naturen tror man att det är kokossaften - det som finns inne i kokosnöten.

Man kastar även småmynt som man har lindat in något guld och silver papper eller något annat fint så att barn och vuxna kan springa och plocka.

Det anses som tur-pengar.

---

Jag kommer inte ihåg allt och det jag kommer ihåg är nog i fel ordning också.

Det var länge sedan jag var på en begravning - som jag inte var så känslomässigt iblandad.

---

Oftast är det nu när man ser elden brinna som nära anhöriga gråter.

Jag menar inte att det är bestämt att man ska hålla sig eller att man ska tvinga sig att gråta en viss tid.

Men vid elden känns det så definitivt på något sätt.

---

På gammaldags sätt då man gjorde upp egen eldstad brukar någon eller några stanna kvar och vara med och se till att allting brinner som det ska.

Jag och min faster som var nunna var kvar när min farmor tog sin allra sista resa.

---

Morgonen därpå kommer nära släktingar att samla ihop askan och det som finns kvar.

Man har en liten ceremoni då man av askan bilda en kropp med huvudet pekat på rätt håll - åt öst som heter titt tawan ok (solen går upp sidan). Från den sidan kommer livet.

Under hela begravningen och kremeneringen låg den avlidne med huvudet mot väst - titt tawan tåkk (solen går ned sidan). I isan säger man till sina barn att inte ligga med huvudet på tang-phii-tdaai hållet - att inte ligga med huvudet åt samma håll som de döda.

Man gör en docka av askan med huvudet på rätt sida.

Man lägger rökelser och mynt i de viktigaste kroppsorgan för att symbolisera att det nya livet kommer att födas helt.

Efter ceremonin lägger man askan och det som är kvar i en urna eller en burk.

Man förvarar urnan i templet - tills man har möjlighet att fixa en farvälceremoni. I min pappas fall var det sex sju år efter hans bortgång.

I vissa delar av landet har man 100 dagars ceremoni. Det är mycket bra för släktingar som bor långt borta - som vi thailändska tjejer i Sverige som inte har möjlighet att åka ned så snabbt och närvara vid begravningen. Vi kan då vara med på 100 dagars ceremoni.

---

Innan man har farväl ceremoni brukar man under Songkran gå till templet och ta fram urnan och hälla vatten med traditionellt thaiparfym med blommor på innehållet i asken.

Ungefär på samma sätt som man häller vatten i händerna på de äldre i familjen vid Songkran.

Det är nog ungefär som svenskar som går till graven vid alla helgons dag. ( om jag inte minns fel)

---

Thailändare dra ur på sörjande. Sorgen blir inte intensiv på ett och samma tillfälle.

Man kan se att folk ibland skrattar på begravningar. Det spelas musik, det spelas spel som annars är förbjudet osv osv.

Man är med den avlidne dygnet runt. Han eller hon ska aldrig behöva vara ensam.

Man sörjer nog inte mindre - utan på annat sätt.

Man sörjer på avbetalning - kanske. Dela upp sorgen i små portioner i en längre period.

---

Jag har varit med svenska begravningar och tycker det är fint på sitt sätt.

Det är mer koncentrerat.

Sorgen är nog lika mycket.

---

Sista dagar på kursen i skogen för mig.

Har inte sett mina älsklingar på fyra dagar och jag saknar dem.

---

Det har varit en vecka av tubulans.

Farfars bortgång.

Barnpassning.

Lägenhetsköp.

Kursen från morgon till kväll.

Lite ilska mot Kammarkollegiets uppdragstagare.

Lite bråk med kursdeltagare.

Lite huvudvärk.

Mycket längtan efter thai mat - för min matlåda som jag gömde i snö (för att förvara den) försvann. Min matdepå är snart slut. Chilifrukterna som jag hade med mig var slut igår.

Många tankar i den här lilla hjärnan, många känslor i det här lilla hjärtat - och därmed lite hoppande i texter.

Och nu serveras frukosten - efter min långa natt med hunger... :-)

Nej så hemskt är det inte. Jag har med mig majs i burk och andra saker som jag kan äta i rummet också.

---

Ha´re gott.

Magrood

Ändrades av Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Tack Magrood

Jag har inga problem att förstå det du berättar iaf, man får sig en tankeställare.

Jag skulle vara glad om jag kunde berätta min historia på det sättet.

Nyttig läsning :wai::wai: + från mig.

Beklagar sorgen.

WOFFE.

Ändrades av woffe2
Link to comment
Dela på andra sajter

Mycket tänkvärt där, Tack Magrood jap.gif

Kontonummer insamlingen för Udon Thani Home for Girls  Svenska Handelsbanken 6879 749 365 978 Swish (Sverige) 0708 575 222

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
 Dela

×
×
×
  • Skapa ny...