Jump to content
IGNORED

Min polare Robban 2.0


Captain Morgan

Recommended Posts

65Selander
7 minutes ago, Captain Morgan said:

Den gamla Robban tråden är borta så gjorde en ny som kanske kan roa några förlorade själar.
 

När jag läste i begravningstråden tidigare så kom jag att tänka på en liten episod för ett antal år sedan.

Jag hade pratat med Robban i telefon någon vecka tidigare och vi hade bestämt att vi skulle besöka den nyblivna änkan till en gemensam bekant eftersom vi inte haft möjlighet att närvara vid kremeringen så Robban var väntad att hämta upp mig vid tvåsnåret men dök upp till fots redan tidigt på morgonen, till synes helt bekymmerslös men så var det ju naturligtvis inte.
- Varför kommer du redan nu och till fots, var har du bilen? undrade jag.
- Den har jag sålt, mopeden med. . . och guldkedjan.
- Va?
- Jag är luspank, sa han men ville inte säga varför och det var ju inget jag hade med att göra i alla fall.
- Vill du låna pengar?
- Nä, nä.
- Något skit är det, vi ska ju inte åka till änkan förrän i eftermiddag.

Det visade sig att han var helt barskrapad och hade precis sålt sin nya madrass på internet och nu ville han ha hjälp med transporten till dess nya ägare men när jag skruvade lite på mig så visade han direkt sin mest ödmjuka och nästan hjärtskärande sida, precis som vanligt då han ville ha hjälp. 
- Snälla, snälla, sa han innan jag ens hade svarat. Du är ju min allra bästa vän och mitt liv vilar just nu i dina händer, fortsatte han.
- Okay då, blev mitt svar och så tog vi min pickup och körde hem till honom för att hämtade madrassen.

Vi parkerade på soien utanför och gick in.

- Ska du verkligen sälja din madrass, den ser ju nästan ny ut? var det första jag sa när vi hade ställt upp den vertikalt mot väggen i hans sovrum.
- Livet måste ju gå vidare, tyckte han. Med eller utan madrass och pengarna är ju slut.
- Vem har du sålt den till då?
- En snubbe nere vid floden, svarade han och då tänkte jag direkt på de där små trähusen på pålar precis vid flodkanten så det skulle nog gå snabbt.
- Hur mycket har du begärt för den då?
- Vi kom överens om sju tusen Baht inklusive frakt, den är inte alls gammal och nästan fläckfri, sa han lite stolt.
- Tänk om han ändrar sig när vi kört dit den då?
- Nä, han lät tvärsäker på telefon i morse och ville att jag skulle forsla dit den direkt nu på morgonen.
 

Vi släpade ut madrassen och lastade upp den på flaket innan vi band lite snören runt och körde sedan iväg. När vi närmade oss floden frågade jag om han hade adressen och det hade han men fick ändå ringa upp madrasspekulanten några gånger innan vi hittade rätt. Vi parkerade till slut direkt framför ingången till ett höghus som låg ganska nära floden men det var inget litet hus på pålar. Det verkade vara ett sånt där typiskt thaihöghus bestående av massor av enrummare med ett litet kök. Vi lastade i alla fall av madrassen och släpade in den i vestibulen där det satt en security vakt och slumrade bakom en liten bardisk. När vi lyckats få in madrassen och ställt den på högkant framför en av de två hissarna så vaknade vakten till liv och rusade fram och ställde sig mellan hissdörren och madrassen.
- No, no, no, sa han och höll ut armarna som om han var där för att skydda hissen mot farangerna.
- Flytta på dig, sa Robban.
- No, no, no, sa han igen och då knuffade vi madrassen sidledes till den andra hissen men då flyttade sig vakten också och stod nu mellan den hissdörren och Robbans madrass.
Efter att ha dividerat med honom en stund på en blandning av thai, engelska och något slags hemmagjort teckenspråk så förstod vi att båda hissarna var ur funktion men att en reparatör var på väg och genom att låta honom peka på mitt armbandsur förstod vi också att det skulle ske inom en timme. En timme hit eller dit var väl inte hela världen, tänkte jag men Robban ville att vi skulle ta trapporna istället.
- Vad är det för våning då? frågade jag men det visste han ju inte så han ringde upp madrasspekulanten igen.
- Det är våning tolv, sa han sedan. Vi kan nog bära upp den.
- Du kan väl för helvete inte bära upp en king size madrass tolv våningar.
- Det är bara en queen size.
- Det spelar väl ingen roll, den är ju tung utav helvete, röt jag i och då gav han sig direkt.


Tre timmar senare var hissarna igång och en kort stund därpå lutade vi madrassen mot väggen i korridoren på tolfte våningen och knackade på den av dörrarna som stämde med det lägenhetsnummer Robban också hade fått per telefon och en snubbe i 40 - 45 års åldern öppnade och bjöd in oss i ett ganska stort men sparsamt möblerat rum med ett litet kök. Där fann endast ett bord, två stolar och en dubbelsäng utan madrass.
- Är det du som behöver en madrass, frågad Robban.
- Du ser ju själv, svarade mannen och nickade mot sängen.
- Den jag har där ute är nästan ny och fin som fan. En queen size, sa Robban.
- Vi kom överens om sju tusen, eller hur?
- Ja, ja, jag är pank och behöver pengar, sa Robban när det plötsligt kom ut en otroligt vacker liten fyrtio kilos solstråle i tjugo års åldern från det lilla köket. Iklädd små snäva shorts och ett litet åtsittande flicksingel.
- Gode Jesus, viskade jag till en dövstum Robban som följde henne med blicken tills hon vände och gick in i köket igen.
- Det var som fan, sa Robban och vände sig till mannen. Du lär behöva bra fjädring i madrassen och det är det i min, så där har du tur.
- Är det där din flickvän? frågade jag.
- Nja, suckade mannen och började berätta sitt livs historia eller i alla fall den senare delen av sitt liv.

Han berättade att han var en 43 årig jude från New York, där han bodde i sin mors källare.
- Mors källare? Jamen judar har väl gott om pengar, tryckte smidiga Robban in.
Jovisst, han gillade väl också pengar precis som alla andra men musiken kom före allt, sa han och berättade vidare att han var musiker och spelade trumpet på kubanska begravningar i New York men hade även lite andra ströspelningar.
- Kubanska begravningar? Ni tror väl på Moses? tryckte smidiga Robban in igen.
- Tyst på dig, låt karln berätta färdigt så vi kommer härifrån, sa jag och juden fortsatte att berätta hur mycket han älskade musiken och att det inte alltid hade varit så fett men han kunde i alla fall livnära sig rätt skapligt på sin musik som ju var hans allt, i alla fall tills han råkade hamna på syndens gata. Han hade kommit till Thailand på en tre veckors semester men efter att ha träffat lilla Noi på Soi Cowboy redan första kvällen hade han blivit så kär att han totalt tappat fattningen, vilket var hans egna ord. Han hade köpt ut henne från baren och var i sjunde himlen men efter bara två veckor med sin nya kärlek tog pengarna slut. Han bokade då om biljetten och bad sin mor att sälja en av hans trumpeter och skicka ner pengarna som faktiskt räckte i nästan två månader ihop med Noi. När pengarna var slut för andra gången beslutade han sig för att åka hem och sälja allt han ägde för att sedan komma tillbaka och börja ett helt nytt liv med sin lilla prinsessa i landet med det eviga leendet, som han själv utryckte det. Jag tittade på Robban med höjda ögonbryn men han ryckte bara lite på axlarna och pustade tillbaka utan att säga något.

Madrasspekulanten fortsatte sedan att berätta hur han hade åkt hem, sålt sina resterande fyra trumpeter, två saxofoner och allt annat han ägde för att fyra veckor senare sätta sig på ett plan och återvända till sitt livs kärlek, men där tog sagan slut. Hon hade redan en ny och väl besutten gubbe samt ett färskt visum till Australien instämlat i passet och gubben hade precis åkt tillbaka till Sidney men skulle återvända två månader senare för att hämta upp henne och ge henne ett nytt liv på en annan kontinent. Eftersom juden hade blivit utkonkurrerad så bestämde sig den lilla Cowboy prinsessan för att hon skulle bo hos honom som plåster på såren tills Aussi gubben återvände eller tills pengarna tog slut, vilket som nu inträffade först. Det var anledningen till att han nu stod i ett hyrt rum i ett höghus nere vid floden i Bangkok och otåligt väntade på Robbans begagnade madrass.
- Då har du i alla fall pengar så det räcker ett tag, sa jag.
- Jadå, jag satte in allting på Nois bankbok, där står det ju säkert, svarade han och jag vände direkt blicken mot Robban som redan bleknat och såg ut att vara nära en hjärtinfarkt. När vi stod där och lyssnade på den naiva judens lite märkliga historia så kom plötsligt lilla ärtan ut från köket igen och gick fram och ställde sig framför det stora rumsfönstret och tittade ut. Bakom henne stod nu tre gubbar på rad och stirrade som i trans på ett baken av ett par små snäva shorts och det fortgick säkert i flera minuter, i alla fall tills jag fick en armbåge i sidan av Robban som tydligen hade vaknat till liv först och han puttade ut mig i korridoren för ett snack, medan juden stod kvar och dreglade.
- Du, viskade Robban. Den som låter sina tillgångar vila i händerna på lilla Miss Cowboy måste vara spritt språngande galen.
- Jag vet, men det finns många knäppgökar här i världen, svarade jag.
- Jag höjer i alla fall priset för madrassen till nio tusen, sa Robban.
- Det kan du inte göra, du kan ju inte bara höja ett pris som ni redan kommit överens om.
- Jamen du ser ju hur jävla desperat han är.
- Jo, jo, men du kan inte bara höja priset och dessutom har han ju en tabbe på dig.
- Vadå tabbe?
- Du sa ju själv till honom att du var pank och behövde pengar, klantskalle.
- Jamen du såg ju det lilla olivfärgade underverket. Han är ju totalt jävla vilsen och helt desperat, viskade Robban och precis då kom madrasspekulanten ut i korridoren för att inspektera sin förbokade madrass.

En stund senare var vi tillbaka i pickuppen och på väg till änkan. Nu utan madrass på flaket och Robban med sju tusen Baht på fickan, det blev inte mer trots ett envist försök att klämma juden på två till. Jag fick gå emellan och försöka medla men juden gav sig inte och Robban fattade till slut att man inte kan höja ett pris som man redan kommit överens om.



Besöket hos änkan får ni imorgon, madrassförsäljningen blev lite utdragen.

 

Både rolig läsning men samtidigt tragisk.

  • Ge karma 4
  • Fint 2
Link to post
rolba

Fasen, du skriver väldigt bra och målande.

Påminner lite om de pocketböcker man läste som tonåring. Måste kanske ta upp läsandet igen.

Hoppas på fler referat och äventyr.

  • Ge karma 3
Link to post
Risifrutti

Bra skrivet!

 

Det känns som att man har träffat Robban i div barer i Thailand genom åren. (även juden)

 

 

  • Ge karma 1
  • Fint 2
Link to post
Captain Morgan
15 hours ago, rolba said:

Fasen, du skriver väldigt bra och målande.

Påminner lite om de pocketböcker man läste som tonåring. Måste kanske ta upp läsandet igen.

Hoppas på fler referat och äventyr.

Om inte minnet sviker så. Det kan ibland vakna till liv efter några burkar eller ett par Rob Special.

  • Ge karma 3
  • Skål 2
  • Haha 1
Link to post
  • 2 weeks later...

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
×
×
  • Create New...