Jump to content
IGNORERAD

Utbildning, Skolor


Mooauan

Recommended Posts

Betalar man för att man älskar sina barn.

Hur är det med utbildning är man garanterad ett bra jobb med hög lön bara för att man gått i dyr privat skola.

Fungera det typ som korruption man hjälper varandra håller sin egen klassen om ryggen.

Typ kan man säga har det kostat 30000 i månaden får man 30000 i lön och har det kostat 100000 får man 100000 i lön.

Handlar det om inbördes beundran man kan prata med varandra om vilken skola barnen går på typ vilken bil man har var man bor vilket område.

Eller har ni tagit till er Thai kultur ju mera man investerar i sina barn ju större blir skulden på dem att ta hand om er när ni blir äldre och ni kan luta er tillbaka när de börjar jobba och ta hand om barnbarnen.

Inser att skolan som är fri är inget alternativ där får man typ lära sig vem som är viktigast för Thailand timme efter timme.

Skulle gärna vilja höra hur ni som har barn tänker i denna frågan förstår att det kan vara kombinationer av flera orsaker som jag inte kommer på men skulle helt enkelt vilja höra hur ni resonerar.

Moo

Link to comment
Dela på andra sajter

Det handlar val om flera olika saker. Man vill sjalvklart ge sitt barn basta mojliga forutsattningar till att ha manga och bra valmojligheter senare i sitt liv. En bra utbildning ar sjalvklart ingen garanti men hjalper till att skapa dessa mojligheter. Vidare sa vill iaf jag att min dotter skall fa en vettig utbildning i en miljo som stimulerar eget tankande , reflektion och kreativism snarare an auktoritar och nationalistisk propaganda.

Det handlar for min del inte bara om kvaliteten pa larare utan i hogsta grad om laroplan och miljo. Mindre klasser, engagerade foraldrar (vilket privatskolor generellt har), rejalt med resurser skapar ocksa forutsattningar for en battre utbildningsupplevelse for barnet.

Mitt problem med utbildningarna som finns att tillga i Thailand ar att jag inte ar overfortjust i den engelska kursplanen heller men eftersom de flesta (och basta) internationella skolorna gar efter den sa ar de goda alterntiven fa.

Ar utbildad pedagog och arbetar med utbildningsfragor och har gang pa gang upprepat att jag aldrig skulle satta mitt barn i en statlig thailandsk skola. Det finns aven mkt fa s:k internationella skolor som jag skulle acceptera. Kvaliteten ar sa lag att jag anser att det skulle gora min dotter en rejal otjanst. Jag och min fru ar helt overens om att vi skall flytta hem till Sverige inom en ganska sa snar framtid och mojligheterna till bra utbildning for vart barn ar en mkt bidragande orsak till detta beslut. Om vi stannar sa finns det bara en handfull skolor som ar aktuella.

Nu gar ju dottern bara pa dagis annu men vi letade efter ett alternativ med ganska specifika funktioner. Vi ville ha ett dagis med utbildad personal som har lite koll pa fragor gallande barns utveckling. Vi vill ha en miljo dar det inte var for manga eller for fa barn. Vi ville ha ett dagis dar samtlig personal pratar bra engelska men dar huvudspraket ar thailandska, osv. Undervisningssprak kanns viktigt eftersom vi vill ge Amelia en starkare grund i thailandskan inledningsvis.

For ovrigt kan man val konstatera att natverk och kontakter sallan ar en dalig sak. Inte med nodvandighet korruption men sjalvklart underlattar det om man har goda och utbredda kontaktnat. Detta ar mera sant for Thailand an Sverige och far anses som en bonus snarare an en drivande faktor bakom val av skola kanske. Orattvist och javligt forvisso men dock ej mindre sant.

Svaret pa din fraga blir - Ja, man betalr for att man tror att det ar det basta man kan gora for sitt barn nar det galler just utbildning. Absolut ingen garanti i sig sjalvt men battre forutsattningar iaf.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag håller helt med wille. Är man som oss dessutom inte säkra på hur länge vi kommer stanna i Thailand känns en internationell skola än mer angelägen.

Det finns säkert foräldrar som väljer en dyr skola for kontakternas och statusens skull men så länge det är ett bra val for barnen så spelar ju motivet mindre roll.

Jag tycker mig ana en viss sarkasm och bitterhet i Mooauan's inlägg men jag kan ha fel.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag sitter väl i en liknande sits som Wille och Atom.

Har 2 småttingar och bor i Bkk.

Jimmy går första året i förskola, och vi får se hur vi skall göra med lilla Jasmine

Skulle bli väldigt tacksam om Wille eller Atom ville lägga in en lista på de skolor de anser håller måttet, gärna med prisuppgifter, men det går nog att leta fram via nätet, bara man får namnen på skolorna.

Just nu går Jimmy på Lertlah School, de har flera skolor i Bkk, han går "English program" och stor trivs.

Jag är dock tveksam och har diskuterat nödvändigheten med att betygsätta en 3-åring i rättstavning osv med skolan, är väl för Svensk i själen.

Priset är halvhögt, tycker jag, ca 130.000 bath per år.

Om Wille eller nån annan känner till denna skolan, så är jag tacksam för kommentarer (PM eller svar i tråden uppskattas).

Att flytta till Sverige finns med som en möjlighet, för barnens skull.

Any way, Gott Nytt År!

MVH Tommy

"There is an eagle in me that wants to soar, and there is a hippopotamus in me that wants to wallow in the mud."

Link to comment
Dela på andra sajter

Tackar för svaren.

Verkar som om de kan vara en kombination av det jag nämnde och att det förbereds för svensk skola.

Är det någon form av insyn från Thailänska myndigheter och regler om hur privat skolor skall undervisar.

Om man har för avsikt att låta barnen växa upp bo i Thailand vilken utbildning skulle ni välja.

Detta med kritiskt tänkand kunskap osv uppstår det många konflikter senare i livet och på jobbet och i relationer för dem som fått sådan utbildning.

Moo

Link to comment
Dela på andra sajter

Har inga speciella planer för lillens utbildning eftersom vi kommer att stanna kvar i Sverige till Svarten pensionerar sig.

Då ska vi flytta hem till Thailand... och vid den tiden är barnen tillräckligt stora att bestämma själva var de vill bo.

---

Vad jag tänker mycket på är hur vi ska kunna få våra barn att vara lyckliga och nöjda med sig själva.

Hur ska pojken kunna stå mot märkes-fåfäng när han börjar bli tonårig.

Hur ska flickan kunna tro på sig själv och inte behöver tänka på att förstora brösten, banta osv osv för att bli attraktiv.

Och den största frågan är hur ska jag kunna skilja mellan barnens vilja och min egen vilja.

Hur ska man som mamma kunna se och låta barnen leva sina egna liv utan att lägga mig i för mycket.

---

Jag tycker att i en thailändsk skola blir barnen tvungna att rätta sig efter lärarnas tycke.

I en svensk skola blir barnen tvungna att rätta sig efter mobbarens tycke.

Nu överdriver jag rejält. :-)

---

Ja tror att jag själv har fått betala ett högt pris för att få det vuxna tycker är "bra" utbildning (i by-mått).

Först fick jag pendla mellan lantskola och stadsskola - mellan den miljö man användde klibbris istället för lim, bamboo pinne iställe för linjal, gummiband på huvudet på pennan istället för suddgummi och den mer civiliserade miljön. Detta var nog redan vid årskurs 2.

Sen drogs jag bara till Bangkok utan att ens få säga hejdå till dem i byn.

Jag skulle få gå på en internationell skola där.

Moster sponsrade och som gengäld fick man vara en trogen hushållerska som ibland skulle fungera som syskonbarn och ibland som piga.

Sen orkade jag inte så jag rymde vid slutet av läsåret. Då gick jag i 7:an.

Men de lyckades hitta tillbaks mig.

Gick klart det året.

Sen hämtades jag till "next destination".

Och blev kvar där.

Sån tur var fick jag lite andrum-år då jag lyckades bli utbyteselev till Sverige.

Det var nog det enda lyckliga år i hela mitt tonårsliv.

Sen tillbaks - mer konflikt eftersom jag då inte var den samma lydiga tjejen längre.

Jag hade tagit till mig av den västerländske kulturen - och det tåldes inte.

---

Sen var det universitetslivet.

För att kunna bo på studentlägenhet istället för "hemma" blev det kallabalik med hot på att någon skulle göra självmord om jag flyttade.

Med hjälp av snälla själar flyttade jag.

---

De fyra åren på universitetet var också lyckliga år sen jag hämtades från den mentala tryggheten i från byn.

Men det var bladat med förvirring.

Hur umgås men med jämåriga? Det hade man nästan aldrig fått prova på under hela tonårslivet.

Till slut lyckades vi bli en grupp av vänner för livet som fortfarande ses varje år.

---

Ibland tänker jag tillbaks på den långa resan.

Är det värt det?

Jag vet inte.

Men det har gjort livet innehållsrikt i alla fall.

Man har fått se två skilda världar, två kulturer, två värderingar osv.

Man har fått se att allting har alltid två sidor - framsidan och baksidan.

---

Gott nytt år!

Magrood

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Link to comment
Dela på andra sajter

Arkiverad

Denna tråd är arkiverad och kan inte skrivas i.

Hem
Nytt
Logga in

Logga in



×
×
×
  • Skapa ny...