Jump to content
IGNORERAD

Nya eller gamla familjen ?


Vaxet

Nya eller gamla familjen i första rummet?  

26 röster

  1. 1. Har man störst ansvar mot svenskfödda barn i tidigare förhållande, fast att de har det ekonomiskt tryggare än nya Fruns familj i Thailand, eller är den nya Fruns fattiga släkt viktigast att hjälpa i första hand?

    • Man hjälper sina barn först i alla lägen
      12
    • Den nya Fruns familj är mera fattiga och skall ha hjälp först
      0
    • Vuxna barn skall lära sig att ta hand om sig själva
      5
    • Thailändska svärföräldrar är inte mitt problem
      0
    • Jag vill hjälpa alla, men har inte råd, då blir det mina vuxna barn.
      1
    • Jag vill hjälpa alla, men har inte råd, då blir det nya fruns fattiga familj
      2
    • Jag lever upp mina egna pengar och övrig släkt får klara sig själva
      5
    • Jag tycker valet är för obehagligt så jag orkar aldrig ta ställning
      1


Recommended Posts

Har läst lite i en annan tråd som typ egentligen handlar om svenska barn vars föräldrar skiljer sig och där pappan träffar en Thailändska. Ett mycket förgiftat ämne tycks det och detta ämne tycker jag är värt en egen tråd.

Det är ju så här.

I Sverige så beter sig ju folk numera som om det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn ända från vaggan till graven. Föräldrar skall typ finnas där som någon sorts försäkring i alla lägen, när livet brakar och knakar.

Men bara när livet brakar och knakar.

Annars föredrar svenska barn att ha så lite kontakt med föräldrarna som möjligt, mor Agda behöver ju inte mer än ett besök om året, hon har det ju så bra på hemmet. :unsure:

I Thailand är det tvärtom som istället är oerhört vanligt, jag menar då att:

Thailändska föräldrar bara förväntar sig att barnen tar hand om dom, har sett exempel på att thailändska föräldrar ser sina barn som en enda sak, nämligen just försörjare och tillgångar man kan använda efter eget välbefinnande.

Och Thailändska barns (framförallt flickor) ansvarskännande för sina föräldrar tar sig ibland obehagliga uttryck, där man för föräldrarnas skull kan utsätta sig själv för nästan vad som helst.

Nåväl, jag vet att båda exemplen är generaliseringar, men jag anser trotts allt att de är rätt nära sanningen.

När då en svenska pappa, som av sina barn förväntas ta hand och hjälpa dem i all evighet. Ja när han träffar en Thailändsk fru, vars föräldrar nu efter farangens intåg i familjen, ännu mer förväntar sig att bli omhändertagna.

Då skapas det många konflikter!

Och det tycks mig att denna typ av konflikt där svenska barn sedan tidigare ställs emot en ny Thaifru och hennes familjs behov, är vanligare än vi tror eller kanske föredrar att tala om?

Vad tycker ni och vad är er erfarenhet i denna fråga?

Samt vad tycker ni är viktigast att hjälpa först och främst, barnen från ett tidigare förhållande, eller nya Fruns föräldrar och familj.

Vore ju lätt att svara båda, men i denna tråd vore det intressant att se vad ni anser vara viktigast?

VAXET-som tycker mycket om det mesta-men kan lika lite som de flesta

Link to comment
Dela på andra sajter

Det där var ju inte lite komplicerat. Jag tycker det är föräldrars ansvar att uppfostra sina barn till att kunna klara sig så bra som möjligt på egen hand. Det är väl ganska självklart. Men vad som helst kan ju hända och då tycker jag det är väldigt konstigt om man som förälder inte ställer upp för sina barn, hur gamla de än är.

Lika konstigt är det om man inte ställer upp för sina nya thailändska familj. Så jag ser faktiskt ingen större skillnad. Skulle mina barn bara vilja ha min hjälp för att de själva inte orkar anstränga sig så är det lika dåligt som en thaifamilj som bara vill ha pengar utan att röra minsta finger. I båda fallen är det fråga om utnyttjande.

Men för att svara mer precist på din fråga så blir svaret att jag skulle välja att lägga min hjälp där den behövs mest oavsett om det är mina barn eller nya thaifamilj.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tja det verkar ju som att förhållandet mellan förälder - barn är det rakt motsatta i Thailand om man jämför med hur vi ser på det här i Sverige. Jag vet inte hur många gånger jag förklarat för Mrs McTwist att vi behöver inte köpa vare sig det ena eller det andra åt mina föräldrar. Nu vet hon ju att bägge två har det rätt bra ställt, men man blir ständigt påmind om att vi borde göra/fixa/köpa/ge/hjälpa mina föräldrar med allt mellan himmel och jord (vilket jag tycker är ganska gulligt och omtänksamt) och självklart ställer jag upp för mina föräldrar om det behövs på något sätt, men de behöver ju knappast mig för att få sin vardag att gå runt.

Hade jag hade haft barn så hade jag helt klart prioriterat dem framför mina svärföräldrar. Och i en situation där man måste välja mellan att hjälpa ena eller andra sidan så hade min thailändska fru också förstått att självklart så går MINA barn före HENNES föräldrar. Blod är som bekant tjockare än vatten.

-Forza Gnaget-
   Östra Övre

Link to comment
Dela på andra sajter

Mina äldre barn i 20 årsåldern, har valt att inte ha någon kontakt med mig och min nya familj, kan bara spekulera i varför.

Detta gör att jag prioriterar min nya familj, och släckt i LOS.

Denna fantastiska släckt har aldrig frågat om några pengar eller dyligt, detta gör det både lätt och roligt att öppna

lädret när man vill och kan.

Helhetsbilden måsta avgöra var man vill hjälpa, och situationen kan ju ändras så man får tänka om.

Jag känner inget tvång från något håll, har det nog ganska enkelt.

Ower and out, WOFFE.

Link to comment
Dela på andra sajter

Arkiverad

Denna tråd är arkiverad och kan inte skrivas i.

×
×
×
  • Skapa ny...