Isaan Road Trip #6: Blöt tre gånger

[Herr Chang]

[ Observera att detta tidigare har publicerats på bland annat Thaitjejer. Lägger nu in det på detta forum så att serien blir komplett här. ]

På morgonen 14 april ser vi att grannfamiljen varit och handlat igen. Nu en ny cykel till yngste pojken i familjen. Han är förstås mycket glad.

När han ska cykla på den första gången kan HC se att cykeln kanske är väl stor för pojken. Entusiasmen är det dock inget fel på.

Det blir till att sänka sätet så mycket det går, kanske fortfarande lite för stor men vi får väl anta att pojken växer till sig ganska snabbt.

Denna bild torde antyda att HC ett antal gånger något smärtsamt fått erfara att dörrar i Thailand inte alltid är anpassade till hans mått. Speciellt om man har bråttom till toaletten efter många öl...

HC gillar att duscha med skopa. Vattnet är mycket behagligt kallt, och det är egentligen inte besvärligare än att duscha på västerländskt sätt.

Den västerländska toaletten blev installerad inför herr och fru Changs "bröllop" 2004 då det ju skulle komma svenska gäster, till exempel far och mor Chang. HC är tacksam för att den finns där.

Nu är det dags för utflykt! Grannfamiljen ska åka till Mekongfloden för att ha ett ordentligt vattenkrig. Vi hakar på, men i egen bil.

Först ett stopp på annat ställe i byn. Går det att klämma in några fler?

Det är ju rätt tacksamt att åka efter denna bil. Alla som står längs vägkanten gör ju i regel slut på sin ammunition på den bilen och så kan HC ta några bilder.

Fru Chang och Khun Go är mycket förvånade över att se munkar delta i vattenkriget.

Vi kommer till ett tempel vid Mekongfloden. HC gäspar inombords, jaså ännu ett tempelbesök? När vi går in där tar HC givetvis av sig skorna som alla andra, helt bortkommen är han inte... Men han förvånas då han ombeds ta med sig skorna in. Va? Till slut kopplar det för HC att vi går genom templet för att komma till stranden. Här en bild på vad vi passerade.

Väl ute på andra sidan är det en lång trappa ner till Mekongflodens strand.

HC går tillsammans med Khun Go nedför trappan och uttrycker en önskan om en Beer Chang. Inte en chans säger Khun Go, vi befinner oss på templets område. Jamen, tänker HC som observerar alla mattält, det kan väl inte vara möjligt?

Det visar sig att första stället vi kommer till faktiskt säljer öl (om än bara Leo), fast dom är undangömda och nedgrävda i ett hörn av tältet.

Det blir ätande och drickande bland oss som valt att inte delta i vattenkriget längre bort på stranden. HC ser med visst intresse på alla badande. Förra gången han var vid Mekongstranden så hade han planer på att bada, men somnade innan det blev gjort. Väckt när det var dags att gå hem... så nu ska minsann HC bada!

Det blir lite gräl om detta, fru Chang gnäller om att du har ju inte badkläder med dig. Ja vadå tycker HC, de kläder jag har på mig torkar väl snabbt i denna värme? Nej, det gör dom inte säger fru Chang. Jaha, kan väl bada i kalsongerna då säger HC. Nej, det är otänkbart!

Kompromissen blir att HC tar av sig skjortan men behåller shortsen på, med alla fickor tömda. Sen går HC i och skrämmer alla små barn som aldrig sett en västerländsk blekfis förr...

Efter ett uppfriskande bad blir det någon timmes sittning med mera mat och dryck. HC märker att de blöta shortsen inte torkar särskilt snabbt. Fru Chang förbarmar sig och går och handlar något billigt åt HC. Så blir det dags att lämna, och HC ser med viss bävan på den långa trappan upp. Finns det ingen linbana upp? Nej.

Som ni ser ligger det en hel del sand i mitten av trappan. Fru Chang påstår att beror på att ibland är vattenståndet så högt i Mekongfloden att sand från stranden hamnar där. Hmm? Då rör det sig ju om minst tio meter högre vattenstånd, är det möjligt?

På väg från Mekongfloden ser vi ännu fler munkar i en song tao, en del av dom beväpnade. Fru Chang och Khun Go är återigen förbluffade.

Nu behöver fru Chang mera pengar, så vi åker mot närmaste ATM i Amphur Khemmarat. Där är pengarna slut, så även på övriga ATM i denna lilla stad. Alla som skickat för mycket pengar hit till sin dam inför denna högtid räcker upp en hand! HC klandrar er ;-)

Vi får då åka till vidare till Amphur Takan. Här finns det som tur är pengar att ta ut, och då vi ändå är där kan man ju göra något... för omväxlings skull kanske besöka ett tempel ;-) Detta tempel verkar ha många unga munkar.

Uppenbarligen förbereder man någon slags tillställning som det ska möbleras för.

Swimmingpool finns också på tempelområdet.

Nu kan vi åka hemåt, men först ett stopp vid affären för att fylla på förråden av nödvändigheter. HC är nu torr, men inte så torr att han kan neka ett gäng ungdomar att dränka in honom. Lägg märke till HC's nya fina shorts... kostade antagligen inte fru Chang särskilt mycket ;-)

Bara en liten bit kvar till byn, men dyblöte HC måste nu sitta på några Beer Chang kartonger så att han inte förstör Khun Gos fina säten.

Vi kommer till en ökänd kurva på grusvägen till byn. Här har många motorcyklister sladdat omkull...

Naturligtvis får Khun Go en rejäl sladd, och vi kastas fram och tillbaka tills Khun Go lyckas häva sladden. Några millimeter från att hamna i diket, och HC sittande utan bälte på enda gången under hela resan...

På kvällen blir det åter fest, det är ju Songkran! Fru Chang har tagit med sig italiensk Zambuca (hennes favoritdrink i Sverige), och svärfar Chang som vanligtvis är mycket sparsam med alkohol vill gärna prova.

Vi har också med oss en flaska Blossa starkglögg som alla vill provsmaka. En del gillar glöggen, andra inte.

Så kommer den lokale ormfångaren på besök. Han fångar ormar för att tycker om att äta dom. Här visar han senaste fångsten.

Ormen lever och är ganska giftig. Vilket inte bekymrar vissa berusade bybor.

HC får också träffa Potong, en arg ung man. Han jobbar som motorcykelbud i Bangkok, och är nu på besök hos föräldrarna för Songkran.

Potong verkar vara ganska missnöjd med sin tillvaro, kanske inte så ovanligt men HC har aldrig träffat en thailändare som så öppet uttrycker vad han känner. HC avböjer att svara när Potong lite aggresivt frågar hur mycket HC tjänar i Sverige. Det är alltså så att Potongs far är den som sålt tomten tvärs över gatan till fru Chang. Potongs far hade en gång i tiden tillgång till ett stort arv, vilket tyvärr numera till stor del är bortslösat. Bland annat på sex fruar... inte samtidigt men den ena efter den andra.

Potong känner väl att han kunde haft en betydligt bättre tillvaro om inte fadern varit så ansvarslös. Å andra sidan kanske han inte ens blivit född om fadern inte varit sugen på mer än en fru? HC säger lite försiktigt, att ja lönerna här i Isaan för ditt jobb är väl låga, kanske 3-4000 baht i månaden, och i Bangkok något högre? Potong nickar, och blir på bättre humör när det dyker upp mera Beer Chang på bordet.

Fast en stund senare försvinner han, återkommer efter tag med nio flaskor stora Beer Chang. Imorgon är det den 15 april, och då ska han ta bussen från Ubon till Bangkok. 07.00 till 17.00, och sedan jobba igen 16 april. Tydligen har han tänkt sig att supa hela natten, och sedan sova på bussen.

Inne i huset sitter fru Chang med diverse rester från en måltid. Hon förväntas ta om detta, medan HC inte förväntas göra någonting. Det är till och med ofta så att när HC tömmer i sig det sista av sin Beer Chang så tittar svärfar och svärmor Chang förebrående på fru Chang tills hon går och hämtar en till åt HC. Håhåjaja, det händer ju aldrig i Sverige, men HC får njuta så länge det varar ;-)

En stor fördel med att fru Chang behärskar lite svenska är att vi när som helst kan diskutera lite känsliga saker utan att någon annan i närheten förstår något. HC märker ju att fru Chang verkar lite frustrerad, och plötsligt utbrister hon:

"Jag är tråkig!"

Fru Chang menar förstås att hon är uttråkad, har det tråkigt etc. HC begrundar för ett kort ögonblick kvaliten på undervisningen på SFI och även nivån på fru Changs ambition att lära sig svenska språket. Men är också frestad att tolka fru Changs uttalande bokstavligt...

Jaha, så då bestäms det att vi åker vidare imorgon, även om det är en dag tidigare än tänkt. Fast vi anlände ju i och för sig en dag tidigare än planerat.

Morgonen efter sätter sig HC på bakgården och tittar på när svärmor Chang lagar frukost. Hmm, grillad fisk, ja det ska nog gå ner!

HC beundrar också den fina palmen som finns bakom huset.

Om man vänder blicken nedåt är synen dock inte så upplyftande.

Men nu ska HC inte kasta sten i glashus, se här hans bidrag. HC skyller på att det inte finns någon askkopp...

Plötsligt anländer svärfarfar och svärfarmor Chang, något ingen brytt sig om att underrätta HC om skulle hända. Khun Go har varit och hämtat dom, vilket väl tog cirka en timme tur och retur. HC frågar fru Chang varför vi inte följde med och får svaret "hur ska dom kunna hälsa på oss om vi hälsar på dom?".

Två andra släktingar är också med, svärfarfar och svärfarmor Changs respektive systrars döttrar var det visst. Nu förbereder man någon slags ceremoni inför vår avresa.

Alla sätter sig på verandan och svärfarfar Chang stänker vatten på alla samtidigt som han mässar något HC inte förstår. Fru Chang är lite ställd när HC senare ber henne översätta, men det rör sig om lyckönskningar, må ni få allt ni önskar er etc.

Sedan knyter alla små band kring handleden på varandra. Här knyter svärfarmor Chang band på HC. En trevlig detalj är att andra personer ofta stödjer armbågen på den som får ett band. Fru Chang kan inte riktigt förklara, men det är tydligen någon symbolik för att "alla måste hjälpa varandra".

Innan vi åker delar fru Chang ut pengar till all närvarande släkt. De äldsta får de största summorna och de yngsta de minsta. Typ från THB 1000 ner till THB 20. Modifierat lite med avseende på hur nära släkt man är. HC är glad att han slipper bestämma belopp.

Så tar alla farväl, och HC waiar speciellt mot sin favorit krutgumma svärmormor Chang 96 år. HC hoppas hon finns kvar vid nästa besök.

Ett något ansträngande dygn med lite sömn under natten gör att HC somnar ganska kvickt i bilen. Nu går färden till nästa ställe i Isaan. En medlem på Thaitjejer med nästan färdigt hus ska besökas.

Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

[Thaitobbe]

Vad man känner igen sig,det är nästan som man vore i sin egen hemby,underbar upplevelse,Tack Chang.

[Bengt-Erik]

Hej

härliga bilder, återkom med nya bilder

[bob_builder]

Lika bra som vanligt HC!