Nu har man lärt sig att skratta åt saker och ting.

[Bäckis]

Och vad är då kontentan av detta? Hmm ja för min egen del så har jag gjort ett val och det är: Språkförbittringar och kulturkrockar till trots så ska jag ALDRIG ha ett förhållande med en Svensk kvinna igen.

Man kan inte annat än älska dom små ettriga liven.

Poäng till dig Odin!

[måne]

Försökte du inte vara en amatörpsykolog då,och jag talade om vad som skett i MITT förhållande,AV EGEN ERFARENHET,Mvh Måne

[måne]

Och ursäkta om jag stavade fel någonstans men du kanske har något råd från KBT-läran för att komma tillrätta med detta otyg.Mvh Måne

[Tujtuj]

korp Precis som du skriver ang. problematik i interkulturella förhållanden så skapas ju dessa ur olika, grundläggande skillnader kulturer emellan. En sådant skillnad menar jag vara konflikthantering. Att, som du föreslår, försöka applicera svenskars extremt konsensusinriktade strategier för att lösa en konflikt då en thailändska upplever att hon har "lost face" fungerar helt enkelt inte enligt mina erfarenheter. Dock kanske det samband som jag tror mig se mellan detta beteende och kategorin "thailändskor" fel, vad vet jag? Detta beteende kanske korrellerar bättre med kategorier som t.ex. "låg bildningsnivå", "buddhist" eller något liknande? Att det är ett vanligt thailändskt beteende tvivlar jag dock inte på...

wille Nej, jag menar inte att thailändskors generella, emotionella status skall liknas vid barns! Dock menar jag att många av de thailändskor som jag känner uppvisar ett ganska, med svenska mått mätt, omoget beteende i konflikter. Av denna anledning ville jag ge honken tipset att inte ge detta beteende någon uppmärksamhet då det snarare riskerar att förstärka detsamma. Att t.ex. svenskar kan vara lika omogna vid en konflikt är ju inget nytt. Dock menar jag att det i vår kultur finns en större öppenhet för dikussion och konsensus som lösningsstrategi.

Odin Så rätt skrivet! Mitt liv skulle vara så oerhört tråkigt utan "det lilla ettriga livet"!

[Odin]

I går kväll när vi var på väg hem från en av mina kompisar så kom frågan: Kan jag ha adressen?

Jag fattade noll som vanligt och fick börja försöka bena ut vad hon menade, till slut så hajjade jag att hon frågade om hon fick ändra sin adress. Eller mao. skriva sej på min adress..

Faan va gulliga dom är...

[Herr Chang]

Ja, detta att thaidamerna gärna tror mer på sina thaipolare är ett gissel. Dom kan ju ha råd och tips om vad som helst, inklusive svensk skattelagstiftning både vad gäller privatpersoner och företag. Oftast ren ignorant rappakalja, men det räcker tydligen att till exempel viska i fru Changs öra att "Herr Chang försöker nog blåsa dig på pengar i ditt AB..." för att hon ska bli mycket misstänksam.

Och då är jag skyldig tills motsatsen bevisats... bara för att någon okunnig (och sannolikt avundsjuk) thaiväninna vill hälla lite smolk i glädjebägaren.

Herr Chang har talat.

[Odin]

Ja, detta att thaidamerna gärna tror mer på sina thaipolare är ett gissel. Dom kan ju ha råd och tips om vad som helst, inklusive svensk skattelagstiftning både vad gäller privatpersoner och företag. Oftast ren ignorant rappakalja, men det räcker tydligen att till exempel viska i fru Changs öra att "Herr Chang försöker nog blåsa dig på pengar i ditt AB..." för att hon ska bli mycket misstänksam.

Och då är jag skyldig tills motsatsen bevisats... bara för att någon okunnig (och sannolikt avundsjuk) thaiväninna vill hälla lite smolk i glädjebägaren.

Herr Chang har talat.

Jag hade en förhoppning att detta skulle förändras med åren, men det ser mörkt ut.

Jag har hört talas om en 60årig thaikvinna som levt här ett antal år beter sej likadant... Suck

[Guest wille]

Vet inte riktigt, men nar man laser manga inlagg sa blir min tolkning att antingen sa brottas manga par med seriosa kommunikationsproblem - vilket skapar flera onodiga konflikter och utdragna diskussioner - eller sa ar manga av tjejerna som beskrivs inte mognare an ett litet barn i trotsaldern (herrar med om man laser en del forslag pa motreaktioner). Oavsett vilket sa ar det ju beundransvart att karleken lyckas overkomma detta i manga fall.

[Odin]

Så klart att det uppstår komunikationsproblem... Men ssv. det finns det ju även i rena Svenne relationer.

[Baa]

Vet inte riktigt, men nar man laser manga inlagg sa blir min tolkning att antingen sa brottas manga par med seriosa kommunikationsproblem - vilket skapar flera onodiga konflikter och utdragna diskussioner - eller sa ar manga av tjejerna som beskrivs inte mognare an ett litet barn i trotsaldern (herrar med om man laser en del forslag pa motreaktioner). Oavsett vilket sa ar det ju beundransvart att karleken lyckas overkomma detta i manga fall.

Egentligen är väl alla konflikter onödiga, bara jag får bestämma, men det är ju inte sanningsenligt, snarare är det väl så att olika personligheter och uppväxt gör ju inte att vederbörande byter skinn bara för att man träffat en olikfärgad, typ farang/Thai eller v/v. Kvar finns ju den kulturella olikheten som man får hoppas kommer att bestå, fast förhoppningsvis på ett fredligt plan.

Hur man hanterar en uppkommen tillspetsad situation är ju väldigt individuellt, men en sak har jag i alla fall lärt mig, SKRATTA inte åt deras misstag, i varje fall inte när någon annan är i närheten, det kan få långdragna konsekvenser.

Om tron kan förflytta berg kan väl kärleken i alla fall skyffla undan en grushög alltemmelan.

Baa

[Tujtuj]

Är det verkligen så att vissa här är så förvånade över att kommunikation ofta blir svårare, och framförallt annorlunda, i ett interkulturellt förhållande? Eller vill man bara få det att se så ut för att, på så sätt, framställa sig själv och det egna förhållandet som lite bättre än andras? Om inte så är det ju helt fantastiskt och bara att gratulera! Jag tror dock att dessa utgör en minoritet, och att kritik ifrån dessa riktad mot övriga, ibland känns irrellevant. Att man, som svensk, ser på tystnad i en konflikt som ett kommunikationsproblem är ju näst intill givet. Dock bör man vara medveten om att detta inte alls är lika givet i andra kulturer -snarare tvärtom! Kanske är det dags för vissa av oss att kliva ned ifrån våra (västerländska) höga hästar genom att acceptera att våra åsikter inte är de rätta i alla lägen?

För min del ter det sig som mer märkligt om jag, som vuxit upp i en kärnfamilj i det svenska välfärdsamhället med allt vad det innebär i form av trygghet, utbildning, värderingar, normer osv. initialt skulle ha så mycket gemensamt med en kvinna, uppvuxen t.ex. i Isaan än tvärtom.

Men kanske är det så att vi jämför äpplen och päron nu? Vad som är rätt i ett förhållande kan ju självklart vara helt fel i ett annat trots att det finns många gemensamma nämnare dem emellan.

Baa skrev:"Egentligen är väl alla konflikter onödiga, bara jag får bestämma, men det är ju inte sanningsenligt, snarare är det väl så att olika personligheter och uppväxt gör ju inte att vederbörande byter skinn bara för att man träffat en olikfärgad, typ farang/Thai eller v/v. Kvar finns ju den kulturella olikheten som man får hoppas kommer att bestå, fast förhoppningsvis på ett fredligt plan.

Hur man hanterar en uppkommen tillspetsad situation är ju väldigt individuellt, men en sak har jag i alla fall lärt mig, SKRATTA inte åt deras misstag, i varje fall inte när någon annan är i närheten, det kan få långdragna konsekvenser.

Om tron kan förflytta berg kan väl kärleken i alla fall skyffla undan en grushög alltemmelan.

Baa"

Mycket bra uttryckt!

Ändrades November 3, 2009 av Tujtuj

[Joints]

Jag skulle vilja påstå att det där är en smaksak samtidigt så generaliseras det ganska kraftigt. Det är ofta inget fel att göra det men för min egen del är det ganska ointressant i just det här fallet eftersom jag endast är gift med en person och inte hela Thailand. Det samma gäller ju alla andra som har träffat eller ska träffa en partner från Thailand. Då haglar det "fakta" om hur en thaitjej är och det spelar liksom absolut ingen roll om objektet är känd eller okänd för det finns så många som tydligen vet hur hon är ändå. Jag känner att jag har mer gemensamt med min fru än med min granne som jag växt upp med. Bara för att man tittar på samma tv-program, går i samma skola, bor i ett likadant hus så betyder ju inte det att man per automatik har samma intressen, värderingar och åsikter.

Om man vänder på steken och tänker sig att man ska beskriva den svenska thailandsälskande mannen. Hur ser en sådan beskrivning ut?

Min poäng är att generaliseringar om den thailändska kvinnan är ganska meningslösa i individuella fall eftersom den verkliga bilden kan vara minst lika fel som rätt. Så istället för att hjälpa så kan råd om hur de är fungera som en låsanordning där man kan ha svårt att se utanför manualen och missar alla tecken som inte passar in.

Givetvis är det i alla fall i början svårt att undvika språkliga och kulturella missförstånd men om man har förmågan och viljan att tänka utanför sitt påtvingade sociala arv och istället försöker förstå sin partner utan att se sig själv som ett offer för yttre omständigheter tror jag att man kan övervinna det mesta. Det gäller ju dock att båda partner delar det intresset och inte bara ser till sitt eget. Vidare tror jag att det är en universiell sanning och att det inte spelar någon roll om man kommer från vare sig Sverige, Thailand, Ekvatorialguinea eller Turkmenistan.

[Guest Atom]

Är det verkligen så att vissa här är så förvånade över att kommunikation ofta blir svårare, och framförallt annorlunda, i ett interkulturellt förhållande? Eller vill man bara få det att se så ut för att, på så sätt, framställa sig själv och det egna förhållandet som lite bättre än andras? Om inte så är det ju helt fantastiskt och bara att gratulera! Jag tror dock att dessa utgör en minoritet, och att kritik ifrån dessa riktad mot övriga, ibland känns irrellevant. Att man, som svensk, ser på tystnad i en konflikt som ett kommunikationsproblem är ju näst intill givet. Dock bör man vara medveten om att detta inte alls är lika givet i andra kulturer -snarare tvärtom! Kanske är det dags för vissa av oss att kliva ned ifrån våra (västerländska) höga hästar genom att acceptera att våra åsikter inte är de rätta i alla lägen?

Jag tycker mig inte sett någon som påstått att kommunikationen inte ofta blir svårare i ett interkulturellt forhållande. Däremot så reagerar jag med flera over att det framställs som om det alltid måste vara enorma kommunikationsproblem. Jag tycker en stor del MPR:are beskriver thailändskor som omogna, själviska och direkt korkade och då kan det väl inte skada om ett fåtal forsoker påtala att det nog inte gäller alla? Är man tillsammans med en bondtjej med 4-års utbildning som spenderat hela sitt liv som manual labour så är det ganska givet att hennes bakgrund skiljer sig rätt mycket från de flesta svenskars. Men 5-10% av alla thailändare (2-4 miljoner thailändskor) är medel- och overklass som gått i privatskolor, åkt på utlandssemestrar och jobbat for multinationella foretag. Risken att råka ut for gigantiska kulturkrockar är givetvis mycket mindre om man träffar en sådan tjej. Dessutom finns det en hel del bondtjejer som trots dåliga forutsättningar jobbar sig till en bra utbildning "den långa vägen" och de är nog inte heller så annorlunda mot svenskor.

Jag påstår inte att den ena tjejen är bättre än den andra men for mig skulle det aldrig funka om det brast redan i alldaglig kommunikation. Det blir ju rätt svårt att bilda en familj och skapa en bra framtid om tjejen bara blir tyst eller säger "up to you" hela tiden.

[Tujtuj]

japp, självklart har vi alla våra individuella erfarenheter och uppfattningar i ämnet. Jag menar inte heller att problemen att kommunicera i ett interkulturellt förhållande behöver vara enorma.

Dock, för att återgå lite till trådens ursprung, tror jag att det i honkens fall mest kommer att innebära spilld tid om han försöker anamma de tips om avancerad samtalsmetodik och aktivt lyssnande ifrån båda parter som han ges i denna tråden. Jag kan dock ha helt fel! Vore intressant om honken eller någon annan med ett lika färskt förhållande med en thaikvinna gjorde ett försök och sedan återkom om hur det fungerade.

[korp]

Om något var det ju roligt och bra med en livlig diskussion, men jag tänker dra mig ur den nu iaf. Jag har inget mer att säga och tänker avstå från att ge råd om nått från och med nu. Uppenbarligen blir det fel när jag försöker så då får det vara

[acmed00x]

Om något var det ju roligt och bra med en livlig diskussion, men jag tänker dra mig ur den nu iaf. Jag har inget mer att säga och tänker avstå från att ge råd om nått från och med nu. Uppenbarligen blir det fel när jag försöker så då får det vara

Fortsätt du som du har gjort.

Det finns ju flera medlemmar här på MPR som läser och kan ta till sej av dina råd.

[jannegbg]

Ja, detta att thaidamerna gärna tror mer på sina thaipolare är ett gissel. Dom kan ju ha råd och tips om vad som helst, inklusive svensk skattelagstiftning både vad gäller privatpersoner och företag. Oftast ren ignorant rappakalja, men det räcker tydligen att till exempel viska i fru Changs öra att "Herr Chang försöker nog blåsa dig på pengar i ditt AB..." för att hon ska bli mycket misstänksam.

Och då är jag skyldig tills motsatsen bevisats... bara för att någon okunnig (och sannolikt avundsjuk) thaiväninna vill hälla lite smolk i glädjebägaren.

Herr Chang har talat.

hej changen

just detta som du skriver i ditt inlägg har hänt mig flera ggr, när jag ber en del av mina kamrater att mitt privatliv samt ekonomi inte är deras flickvänners bord, så händer det ibland att även en falang kan tappa ansiktet.

jag tycker att många thaidamer gillar att ställa till problem för varandra samt att göra sina kamrater itcha (avundsjuk).

lite konstigt att i nästan alla fall när det är problem så är det oftast pengar/rang inblandat.

natuligt vis gäller inte detta alla förhållanden, utan det glädjer mig att det finns medlämmar på forumet som hittat vettiga tanter.

att vinna eller förlora i den thailänska kulturen har större betydelse är vad många på mpr kan förstå ( läs Thailand fever)

postar en länk, inget förvånar mig längre

http://pattayaone.net/news/2009/november/news_03_11_52_2.shtml

[Kim]

Om något var det ju roligt och bra med en livlig diskussion, men jag tänker dra mig ur den nu iaf. Jag har inget mer att säga och tänker avstå från att ge råd om nått från och med nu. Uppenbarligen blir det fel när jag försöker så då får det vara

Tycker du gav en hel del bra råd så inte tycker jag du ska avstå från det i fortsättningen bara för att några få inte finner dom goda. Vad man än säger här i forumvärlden så kommer det aldrig att passa alla, inget att hänga upp sig på.