Idag blev man pappa

[Mantra]

gratulerar

[Guest Siam-Nilsson]

Idag kom lilla Maria till varlden pa Undonthani hospital. Snabb var hon . Endast en timme tog det innan hon kom. Sa nu ar man stolt pappa for forsta gangen. Och det kanns grymt bra

Grattis till er och barnet!

Önskar all fortsatt välgång och framgång till lilla Maria.

Att bli pappa är stort och ibland riktigt spännande.

Ha de bra

SiamNilsson

[woffe2]

Grattis till er.

Och välkommen till världen Maria.

Får man komma och hälsa på nästa gång man är hemma i Udon.

John ska det bli ett litet syskon också kanske.

Lite avis, men nej 4 får räcka.

Keep up the good work

Hälsningar Woffe med familj.

[Bolton]

Stort Grattis till er

[Baa]

Lite sur blev jag när tjejen inte kunde knipa igen så att Kanittha och jag han hem från BKK, men det tar vi igen den vecka Du har kvar här i Udon med Maria och henner mor.

Baa o Kanittha

[John Khonken]

FORST ETT STORT TACK TILL ALLA

Sedan till fragan om jag fick vara med vid forlossningen. Jag hade hoppats po det . Men tyvar inte. Nar jag kom in hade tiracen klara problem . So doktorn tog hand om henne direkt. Efter en lite konroll sa sa dom att ca 4 timmar skulle det ta Sedan kom det kontrorders att det skulle ta endast en timme och fort gick. det. Efter fick hon en sang och gammemormor (jai) tog hand om allt. jag var bara ivagen som vanligt. Hon fick stanna tva natter. Nu ar hon hemma. barnet sover hela dagarna och mindre pa natterna.

[Nisse Hult]

En höjdpunkt i livet.

Grattis

[Guest Siam-Nilsson]

FORST ETT STORT TACK TILL ALLA

Sedan till fragan om jag fick vara med vid forlossningen. Jag hade hoppats po det . Men tyvar inte. Nar jag kom in hade tiracen klara problem . So doktorn tog hand om henne direkt. Efter en lite konroll sa sa dom att ca 4 timmar skulle det ta Sedan kom det kontrorders att det skulle ta endast en timme och fort gick. det. Efter fick hon en sang och gammemormor (jai) tog hand om allt. jag var bara ivagen som vanligt. Hon fick stanna tva natter. Nu ar hon hemma. barnet sover hela dagarna och mindre pa natterna.

Tackar för att du gav oss en liten inblick i hur det gick till när du blev pappa i Thailand.

- Jag kommer väl ihåg när jag själv blev pappa i Bangkok för ganska många år sedan.

En bloggkompis till mig berättade härom dagen att att han och hans thaifru går i väntans tider, och inom en snar framtid väntas ett litet barn komma till världen. Sjukhusplats är redan bokad på ett välrenomerat sjukhus i Bangkok, och nu är det bara att invänta den stora dagen. I samband med att min bloggkompis berättade detta, så beslöt jag mig för att skriva ner mina egna födsel-erfarenheter på bloggen www.siamnilsson.com

Men för att göra det lite lättare för de som vill läsa min historia så har jag valt att klippa in den här under:

Kommentar till berättelsen får man dock läsa på bloggen.

********************************************************************

Väntans tider – hemska tider

- Jag drar mig då till minnes år 1990 och minns hur jag och min dåvarande fru/sambo i Bangkok också gick i väntandets tidevarv.

Det var en både spännande och orolig tid att veta att man skulle bli pappa för första gången. Vad skulle det bli för en krabat, och hur skulle livet förändras?

Tiden gick och magen växte och växte och när vi var inne vid den nionde månaden blev det så dags att föda.

Min fru hade själv bokat förlossningstid (kejsarsnitt) på sjukhuset Hua Chiew som ligger en bit bortanför järnvägsstationen Hoalampong i Bangkok.

http://www.huachiewhospital.com/home.htm

Varför just där?

- Ja det kan man ju fråga sig när vi inte alls bodde i närheten.

Stället låg ju alldeles för långt bort från vår bostad och det skulle ju ta evigheter att ta sig dit i en taxi från Sukumvit. Men det var tydligen någon arbetskamrat till frugan som hade tipsat om att där skulle det bli bäst att föda, och eftersom en thai alltid vet bäst så var det liksom ingen ide för mig att propsa på något annat ställe.

Mycket riktigt spelade avståndet en avgörande roll. Vi var nämligen och shoppade en dag på MBK, och rätt som det var så säger frugan att ”oj då, nu gick vattnet” och det rann ner efter hennes ben under mammaklänningen.

- Jaha, då får vi väl ta och åka bort till sjukhuset, föreslog jag.

- Nej det går inte, jag måste hem först och förbereda en hel del saker, tyckte frugan. Det var vid tvåtiden och det var bara att sätta sig i en taxi och försöka åka hem till lägenheten, vilket tog nästan en timme. Där i lägenheten skulle det plockas med än det ena och än med det andra samtidigt som hon försökte intala sig själv och mig att det säkert bara var falskt alarm och att det inte var så brottom. Jaha du vet väl bäst i sådana här frågor höll jag med om och uppträdde nog lite väl naivt, nonchalant och omoget den gången.

Tiden gick och snart satte värkarna igång och vi båda begrep plötsligt allvaret. Det var eftermiddag vid 5 tiden och trafiken på Sukumvit stod stilla och liksom kokade när vi äntligen satte oss i en taxi.

Bilen masade sig sakta framåt i bilkön och efter en ca 45 minuter hade vi kommit fram i jämnhöjd med Landmark Hotel. Min fru svettades och stönade i baksätet när värkarna kom med jämna mellanrum, och till slut hade den orolige chauffören fått nog av oss och han svängde in vid trottoaren för att meddela oss att vi omedelbart skulle lämna bilen. I hans bil skulle nämligen ingen unge födas sa han och slet upp bakdörren och liksom drog oss ut på trottoaren.

Där stod jag i mörkret med min svettiga, illamående och tydligt plågade hustru på trottoaren och jag försökte förgäves hejda en ny taxi.

Det gick bara inte att hitta någon som ville köra oss dit, så jag fick baxa över frugan till den andra sidan av Sukumvit och där hittade vi äntligen TuckTuck som var villig att köra oss till Sjukhuset.

I dagens läge kan man ju fråga sig varför vi inte åkte akut till något av sjukhusen längs med Sukumvit istället, men då funkade liksom inte hjärnkontoret på vare sig mig eller frugan. Vi var helt inställda på en enda destination.

TuckTucken fick först åka ända ner till Thonglor och sedan med krängande hjul och däcktjut for vi vidare via smågator där den skärrade föraren trixade sig fram till Soi Asoke och sedan vidare i sjukhusets riktning. Min frus maskara rann i svarta rännilar längs kinderna när hon stortjöt, och det tog evigheter att ta sig dit i den täta trafiken. Då och då spände hon krampaktigt sin kropp i en plågsam båge ovanpå sätet där vi satt. Jag visste att läkaren hade sagt att hon inte kunde föda på normalt vis eftersom hennes bäckenben var för trångt, så jag blev ju ganska tagen av den farliga situationen. Man kände sig ganska otillräcklig när jag satt där i den stillastående bilkön och försökte vara henne till hjälp bland alla andra bilar vars förare och passagerare pekade finger och glodde fåraktigt på det märkliga och plågade paret.

När vi äntligen kom fram till akutmottagningen var min fru helt slut och hon fick rullas in på en bår.

De körde iväg med henne för omedelbar operation, och jag blev ombedd att sätta mig i ett annat rum. Samtidigt höll de fram ett kontrakt på thailändska framför näsan på mig frågade mig om jag ville betala det dyra priset eller den normala taxan.

Jag hade fått nog av jävelskap den dagen så jag svarade med en slags automatik att jag ville naturligtvis betala ett normalpris.

- Jaha sa sköterskan och vände på klacken och gick sin väg.

Jag skulle naturligtvis ha valt det dyrare alternativet för snålheten brukar bedra visheten heter det, vilket senare skulle visa sig stämma. Det akuta kejsarsnittet var i full gång och jag hade förpassats ut till en vänthall som låg i sjukhusets trapphus. På ena väggen fanns ett stort fönster där man kunde se in i lokalerna och ana var frugan befann sig. Det fanns även ett rostfritt bord bakom fönstret och på bordet stod jodflaskor och en del rostfria bunkar och behållare som sjuksystrarna då och då dumpade en del blodiga kompresser och gasbindor i. Ensam vankade jag av och an i det där jäkla trapphuset och jag stannade då och då vid det makabra fönstret för att titta på de stressade systrarna och för att räkna de blodiga tygbitarna som växte i antal. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag nog var lika orolig för min fru som jag var orolig för hur barnet skulle vara skapt. Efter ca tre timmar kom så äntligen en läkare med en barnmorska ut till mig, och med sig hade de en bäddad plastbalja på hjul.

Nu var stunden kommen och de skulle lyfta på täcket för att ge farangen en skymt av vad han hade satt till värden. Fy faan va nervös jag var när jag äntligen skulle få se skapelsen. De lyfte sakta på täcket och med en snabb blick kunde jag tacksamt se att alla yttre och vitala organ fanns på rätt plats och att pojken faktiskt hade en faranglik näsa mitt i ansiktet.

– Phuu . . . jag var trött, nöjd och belåten, och nervositeten och den höga pulsen började sakta ge med sig.

Frugan fick jag inte träffa förrän dagen efter. Jag återkom då på besök, och fick då göra om samma långa taxiresa genom Bkk. Hon var ganska utslagen där hon låg i sängen bland en massa andra thaikärringar i rummet. De nyfödda barnen låg samlade i sina bäddade plastbaljor i ett angränsande rum. Så snart nyheten hade spridit sig att min fru hade en farangman och att barnet var en halv-thai så började en del kärringar att klaga på att de behövde dela rum med en i deras ögon ”prostituerad”. De visste de ju att hon tillhörde den yrkeskategorin, det var ju uppenbart eftersom hon hade en farangman – ingen skulle kunna lura i dem något annat, så det så.

– Vem vet vilka hemska sjukdomar som hon eller hennes oäkta barn kan smitta ner oss andra redbara kvinnor med, gnälldes det. Några av damerna utryckte högljutt dessa klagomål och farhågor till avdelningsläkaren som förgäves försökte lugna ner dem genom att berätta att min fru faktiskt inte hade Aids.

För att sjukhusvistelsen och tillsynen av vårt barn skulle bli så bra och smidig som möjligt, så ombads min fru att lägga ett par 500 battare i ett par kuvert och att lämna över dessa till barnmorskan och sköterskan – att göra så var kutym i Thailand fick vi höra av personalen. En av orsakerna till att vi uppmuntrades att muta personalen var att vårt barn då skulle få lite förtur gällande dess tillsyn. Om han började gallskrika av någon anledning så skulle de genast titta till honom före de barn vars föräldrar inte hade betalt denna ”service-avgift”. Det stämde nog också ganska bra för de kommande dagarna när jag var på besök så gallskrek faktiskt ett par av ungarna under hela mitt besök utan att någon syster gick in och tittade till dem.

Vid incheckningen på sjukhuset så hade jag uttryckligen gjort klart för den administrativa personalen att jag och min fru inte var gifta och att vår son därför skulle ha min frus efternamn. Detta var på den tiden ett måste om barnet sedan skulle kunna ansöka om ett Thailändskt medborgarskap, vilket jag också ordentligt förklarade för personalen. Dagen vid utcheckningen från sjukhuset betalade jag notan på ca 20 000 bath och jag talade ännu en gång om för personalen att sonen skulle ha frugans efternamn, vilket de bedyrade att så skulle det naturligtvis bli.

Du förstår säkert själv att så inte blev fallet.

När jag efter några dagar skulle hämta sonens ”Birth certificate” så stod det naturligtvis Nilsson vid pojkens efternamn.

– Den kvinnliga administratören slog ut med händerna och låtsades vara helt oförstående till min ilska.

- Hey you, it not my misstake, hävde hon ur sig !

- Du sa ju att sonen skulle ha ditt efternamn, här var så god – tag pappret!, sa kärringen.

Är ni inte nöjda så får ni väl ansöka om en namnändring hos berörda myndigheter, ”

- We can not do that here Sir” good bye. . .

Efter någon vecka hemma med sonen så började frugan må skit och såret på magen varade sig. Vi fick åka tillbaka till sjukhuset för att öppna upp kejsarsnittet. Det visade sig att såret inte var riktigt rengjort och att det fanns rester av en gasbinda kvar i buken på henne. Efter operationen och en massa mediciner i fickan fick hon komma hem igen.

Innan vi åkte hem så passade sjukhuspersonalen på att banna mig för att jag hade varit så ”snål” när jag bara hade velat betala ett normalpris för kejsarsnittet. Inte undra på att läkaren inte hade haft tid att göra rent såret när jag var så ovillig att betala det dyrare priset (ca 5000 bath mer). Så det var naturligtvis mitt fel och inte läkarens att min fru nu mådde skit, vilket de envist och upprört trummade in i min frus huvud. Din farangman är inte bara dum, han är även snål och hjärtlös fick min fru veta av sjukhuspersonalen.

Angående det kommande namnbytet till min frus efternamn så är det en annan historia, men inte är den fylld av mindre knasigheter och motgångar än vad historien på BB innehöll.

Så till min bloggkompis och er andra på MPR vill jag säga – Lycka nu till med era kommande förlossningar, och för guds skull gör inte som vi gjorde – åk istället direkt till sjukhuset i god tid.

Ha dé bra,

SiamNilsson

[John Khonken]

Min fru hade planerat allt i detalj. Vi fodde pa Udons allmanna sjukhus. Kostnad 30 bath om dagen. For sa ville tiracen ha det eftersom jag inget vet om detta sa latt jag tiracen skota allt. Jattebra service . Valdigt trevlig personal som tog hand om tiracen hela tiden. Gammelmormor tog hand om allt praktiskt. Tiracen fick ligga i en stor sal med manga fler. men aldrig ett ont ord. Utan bara glada miner. Sa nu shoppar vi for fullt istallet. Bilder kommer nar jag kommer hem

[Mantra]

gratulerar

[lasseiudon]

Idag kom lilla Maria till varlden pa Undonthani hospital. Snabb var hon . Endast en timme tog det innan hon kom. Sa nu ar man stolt pappa for forsta gangen. Och det kanns grymt bra

Grattis! Själv fick jag en son på Panjavejinter den 29'e oktober, mitt fjärde men så är jag ju lite äldre än vad du är.

[Baa]

Grattis! Själv fick jag en son på Panjavejinter den 29'e oktober, mitt fjärde men så är jag ju lite äldre än vad du är.

Stort GRATTIS till Dig och familjen.

Baa

[Magnus-Chumphae]

Grattis till Dig och hela din familj John.

Hoppas ni har det bra nu!

Mvh

Magnus-Chumphae

[John Khonken]

Grattis till dig också lasse. Är väl alltid lika kul.

[jannegbg]

grattis

[FF]

Grattis till ditt första barn, en annan ar så djävla gammal som har ett barnbarn som fyller 3 veckor idag..

FF

[Magrood]

Stort grattis!!!

Tänkte faktiskt på er och förlossningen när vi var på väg till Thailand den 19:e okt.

Natti natti

Magrood