Jump to content
IGNORERAD

One Night In Bangkok


Destination Philippines

Recommended Posts

Här följer en story som jag publicerade på Destination Philippines.

Får väl bidra men en story som i princip är nästan helt sann ifrån min första resa till Filippinerna.

I början på 90 talet så blev jag lurad till Filippinerna av jobbarkompisen Gris-Nisse, han hade nyligen gift sig med en Filipina som han träffat när han var nere och skruva på PAL,s B747 och nu skulle han ner till Manila i några dagar och fixa ngt, han lurade även med sig ett par andra jobbarkompisar, Engelsmannen och Hårfager.

Vi åkte direkt efter jobbet med Lufhansa via Frankfurt, vi tutade i oss en hel del på nedresan och vi hade planerat ett stop på ett dygn i BKK. När vi kom till BKK så var vi goa och glada, vi tog in på ett hotell mellan soi 5 och soi 7 på Sukhumvit och dumma som vi va så tog vi endast 2 rum för vi skulle inte göra ngt "dumt",

2 av oss var gifta dock inte jag.

Jag delade säng/rum med engelsmannen och Gris-Nisse och Hårfager delade på det andra rummet.

Vi gick ut på stan och fortsatte festandet och eftersom vi hållit på ett bra tag så blev man lite dimmig och med det så försvann ju omdömmet och det mesta av förståndet på oss alla. Efter ett tag så satt vi med varsinn nyfunnen vän i knät och skålade.

Efter det så är det lite svacka men vi måste kommit ifrån varandra, i alla fall så ragglade jag och min nya vän tebaka mot hotellet och jag hoppades innerligt att Engelsmannen inte var på rummet för nu skulle det ske magic, men till min stora besvikelse så hade han hunnit före och låg och höll på som bäst i våran säng.

Är inte så blyg så först tänkte jag köra på golvet framför badrummet men det var inte så poppis bland dom andra så jag tog Engelsmannens halvurdruckna taxfreewhiskey och gick lomt ut ur rummet.

Vid det här laget var det emergency och jag kommer ihåg att jag gick och halsa whiskeyn i hotellkorridoren tillsammans med min vän och kände på alla dörrar, måste finnas ngn skrubb där det magiska kunde ske.

Sen så vart det godnatt (minneslucka), har bara ett vagt minne om ett par bröst som guppar men det var nog en dröm.

Vaknar upp ensam utan en tråd på kroppen i ngn annans hotellrum, det ligger väskor och prylar där som inte är mina, jag fattar nada men inser att det är bäst att lämna rummet omedelbart, hittar mina kläder utspridda på golvet, klär på mig och lämnar rummet, noterar även att säkerhetskedjan är låst på dörren.

Forts följer.

Link to comment
Dela på andra sajter

Part 2

Vi ska ju åka till Manila på förmiddan och jag ser på klockan att nu är det brådis, tror dom andra redan har stuckit och lämnat mig kvar, knackar på Gris-Nisses och Hårfagers dörr och till min förvåning så öppnas den, dom har inte heler legat på latsidan under natten och vi inser att nu e det bråttom om vi inte ska missa planet, Gris-Nisse är lite orolig för ett par otäcka sår han har fått på knäna.

Går sedan till mitt/vårat rum och där ligger Engelsmannen och slaggar, väcker honmom och vi borstar tänderna och packar vårt pick och pack och beger oss till flygplatsen alla fyra.

Vi hinner med nöd och näppe med Thai Airways flight till Manila och väl där så väntar vår mottagningskomitte mao Gris-Nisses fru med syster och kompisar.

Vi är inte så goa efter allt festandet m.m men man gör sitt yttersta för att hålla upp en shyst fasad.

Vi checkar in på ett hotell i Makati och där åker ju en mer ledig klädsel på och bäde Gris-Nisse och Hårfager uppvisar hemska läskiga sår på båda knäna som verkligen lyser rött, det är typ brännsår som uppstår om man står på knä på ngt strävt underlag och det uppstår friktion mellan knäet och underlaget pga av upprepade rörelser fram och tillbaka... det var sträva heltäckningsmattor på hotellet i BKK.

Dessa sår drar ju genast till sig Gris-Nisses frus uppmärksamhet och hon frågar sin make hur dessa sår har uppkommit, Gris-Nisse skruvar oroligt på sig och säger att såren uppkommit ombord på flygplanet när han hjälpte en gammal dam upp med väskan på bagagehyllan och då slog i knäna i ryggstödet.

Hårfagers sår då undrade hon, ja dom hade uppkommit på samma sätt.

Detta var den dåligaste bortförklaring jag/vi har hört och alla viste hur såren uppkommit även Gris-Nisses fru men alla höll god min och vi fick några trevliga dagar i Manila och efter det så var man frälst.

Såg rätt komiskt ut när dom gick där med sina såriga knän, ganska så avslöjande.

Link to comment
Dela på andra sajter

great.gif Häftig historia och jag gapskrattar fortfarande...great.gif

Excellent berättarstil och teknik. Finns det fler ”episoder” kanske?

//Singha711

Link to comment
Dela på andra sajter

Härligt såna storrys gillar jag påminner om dom första resorna till los 1977 :bag: Hoppas du har mer på lager

När jag väl hade lyckats kravla mig upp från golvet, efter att jag trillade av stolen när jag läste i mattråden. Ja, då går man in här och läser...

Nu ligger jag på golvet och skriver eftersom du lyckades chockera mig ytterligare en gång.

Men den här gången fick jag datorn med mig i fallet. anrejsdenruskige

Link to comment
Dela på andra sajter

Din story påminner mig om egna såriga knän efter ett litet kärleksintermezzo med en 19 årig vacker (svensk) tjej när jag själv var 21. Fan vad det sved länge efteråt. Men efter den läxan lärde man sig att alltid ha kudde under knäna och har allt sedan dess klarat knäna. wink.gif

Pluskarma för att du tog dig tid att texta ihop den 20 år gamla storyn. great.gif

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

Skavsår, heltäckningsmattor och skrikande...såpoperor på tv har man ju surt fått erfara några gånger haha.

Norrländsk 08, hör hemma i Jomtien och Buriram.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bra story !

Mkt underhållande. Skrattade högt för mig själv..

"Some play hard to get, I play hard to want"

Link to comment
Dela på andra sajter

Kanono bra historia:) Men du.. en liten fraga. Det dar hotellet ni var pa, du pratar om strava mattor.. Huuum fanns det inga sangar eller??? :)

Link to comment
Dela på andra sajter

Kanono bra historia:) Men du.. en liten fraga. Det dar hotellet ni var pa, du pratar om strava mattor.. Huuum fanns det inga sangar eller??? :)

Jo Gris-Nisse och Hårfager hade EN säng som dom delade på, var ej med på deras rum men det blev väl trångt i bingen med damsällskap och därför fick dom köra lite på golvet men som sagt det är min teori.

Har många storys både från Thailand och Filippinerna och även från andra länder men många e inte riktigt rumsrena.

Återkommer men en ny story senare.

Ha det.

Link to comment
Dela på andra sajter

Vi väntar med spänning.

//Singha711

Nu ska du inte försöka rigga din tävling om när 100000 inlägg nås...

Ojdå, bidrog visst själv till att minska mina chanser!

Herr Chang har talat.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det där var allt en skrattframkallande berättelse! Knäskydd är väl inget som brukar prioriteras direkt när man packar inför Thailandsresan.

Kom att tänka på den där "Varför är det så skönt att hmmm bakifrån?" av Mats Götherskjöld när storyn lästes. Kunde riktigt se det framför

mig när Gris-Nisse och Hårfager(vilka namn förresten...)fick sina såriga knän inspekterade. Är själv van vid att resa med en begränsad budget

men så snål har jag aldrig varit att jag delat binge med en kompis.Nu har jag iof sig oftast rest på egen hand men det har ju hänt att man

sovit trångt någon gång i alla fall. Som senast t ex. En vän skulle kommit på besök och sovit över så jag hade bokat ett tvåsängsrum.

Nu fick hon emellertid förhinder men istället föll det sig så att två tidigare obekanta kom till rummet och hälsade på. Att dela en smal

enkelsäng på två är inte speciellt behagligt. Och att dela två enkelsängar på tre är ej heller att rekommendera. Ligger man i mitten (det

vill man så klart)kan det lätt hända att sängarna glider isär, vilket i sin tur kan leda till att man rätt vad det är finner sig själv

liggande på golvet mellan dem. Men det är väl så som dem säger:"Som man bäddar, får man ligga".

"People are strange. They are constantly angered by trivial things, but on a major matter like totally wasting their lives,they hardly seem to notice." -  Charles Bukowski

 
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag nickade igenkännande,förbannade själv nålfiltsmattorna på hotellen på 70-talet.Mvh Måne

Måne

Link to comment
Dela på andra sajter

Arkiverad

Denna tråd är arkiverad och kan inte skrivas i.

×
×
×
  • Skapa ny...