"You think I ain't worth a dollar, but I feel like a millionaire"

[edvardpop]

Ganska skämmig story det här ska erkännas, men vi har väl alla varit barn. Den lades in i form av

ett ovanligt långt inlägg på en gästbok runt sex år tillbaks i tiden som mina sedan länge Thailands

frälsta kompisar hade på en site vid namn Dirty Pigs. Det här var innan mpr fanns ute på nätet och

troligen före jag började att hänga på thaitjejer. Dirty Pigs hemsida finns fortfarande kvar men

tyvärr är gästboken borttagen sedan några år tillbaka. I vilket fall har jag senare förstått varför

de var så angelägna över att jag uppdaterade dem om mina äventyr i Siam, novis som man då var.

Dem hade ju själva varit nybörjare där en gång och det finns väl inte mycket som slår de första

resorna ner till the land of smiles. Förmodligen förväntade de sig att de skulle få garva igenkännande

åt gröngölingens förehavanden. Och ett och annat skratt fick dem sig nog antar jag.

Vad ska jag kalla berättelsen då? Tja, varför inte "You think I ain't worth a dollar, but I feel like a

millionaire"? Jag gillar ju Queens of the Stoneage i alla fall och det var väl lite så jag kände mig när

jag gled ner för trapporna på 27Hotel som har sin adress på soi 22 Sukhumvit road i Bangkok, svidad

från topp till tå i vitt, iklädd i en från Top Ten Collection(hittades med hjälp av en snäll tuk tuk-

förare ) uppsydd kortärmad skjorta, ett par kostymbyxor och som avrundning sprillans nya Adidas

Stan Smith på fötterna. "A sharp dressed man." "Dressed for succes". Hur man nu kunde känna sig

som en miljonär på 27:an... De som bott där undrar nog detsamma. Ville nog gärna tro att jag såg ut

som ägaren till ett oljekonglomerat som nu skulle iväg i Jaggan och besikta sina ägor, men liknade

nog, nu när jag i retrospektiv ser över och putsar på denna berättelse, snarare en billig playboy.

(I fort sättningen kommer jag skriva i presens. Fråga mig inte varför.) En av städerskorna shippar

efter andan där hon står i recceptionen med uppspärrade ögon möjligtvis avvaktandes efter fler

arbetsuppgiter när hon ser mig släntrande nerför för trapporna och utbrister imponerat gissningsvis

något i stil med handsome man. Jag härmar några av orden oförstående i frågande tonfall samtidigt

som jag rycker på axlarna som någon dj-vla fransos och tillägger leende ett kort ok och drar bort i

gränden till närmsta matställe för en stor Chang med tilltugg.

Mätt och belåten går jag sedan in på Queens Park Plaza och stannar till vid en bar för en kort

pratstund med en mycket trevlig tjej jag snackat med tidigare. Hon talar klanderfri engelska eftersom

hon bott utomlands en längre tid(bla 10 år i Singapore) vilket får konversationen att flyta fint.

Drar därefter vidare till en annan bar längre fram i området där jag även där varit förrut efter att en

tjej då lockade med billiga öl. Ääh...Hon var snygg också förstås! Snackar en stund, dricker något

alkoholhaltigt och jag får ett tips på ett prisvärt ställe att bo på i Pattaya. På väg bort till

Asokebarerna blir det en avstickare in på ett Internet Cafe och kollar då det sedvanliga, mailen

och Dirty Pigs sidan.

Går sedan direkt till baren där en tjej jag fattat tycke för jobbade innan hon "försvann" fyra dagar

tidigare. Tänker ta en öl i vilket fall och förhöra mej om vad som hänt ang Nik som hon heter men när

jag kommer fram möts jag av ett bekant oemotståndligt leende. Då jag bara träffat henne en gång

tidigare är jag lite osäker på om jag skulle känna igen henne eller ej men det är svårt att missta sig

på det smajlet. Samtalet flyter på ganska bra och jag inleder med Don Juan fraser i stil med "I am

very happy to see you again" och "Chann choop khune!"(Hmm chann?...måste ha missförstått

någon brud). Tjejerna bakom disken serverar Chang och Cola(ladydrink) utan att bry sig om

att fråga angående det sistnämnda, förmodligen eftersom de utgår ifrån att jag kommer svara

jakande på frågan ändå. Jag har ju trots allt varit förbi och frågat efter Nik vid flera tillfällen de sista

dagarna. Vi spelar dem där spelen som brukar finnas till hands men allt medans tiden går blir hon

distanserad och ser ut att försvinna bort i tankar.

Obs.Tjejerna på bilden figurerar ej i berättelsen.

Hon går in i baren en sväng och när jag  sedan låter blicken leta efter henne sitter hon på exakt

samma sätt som hon satt intill mig för en stund sedan, lite snett framåtlutad med ansiktet vilandes i

ena handen brevid en annan farang. Svartsjukan träffar som en

svettig boxhandske i solar plexus och den där kvävande känslan av nederlag infinner sig

( tja, det var ju också en liknelse). Den där kvävande känslan av nederlag. Killen ser ganska ok

ut, välvårdad, uppklädd i motsatts till övrigt klientel vid de kringliggande barerna som mer ser ut som

om de nyligen blivit utsläppta från ett zoo alt fått permision från ett mentalsjukhus(tänk Gökboet).

Han kan vara runt 30 och skulle kunna tas som en duktig bilförsäljare eller någon annan businessman

som världsvant och självsäkert för snacket utan att röja en min. Jag ska slakta dej din dj-vel tänker

jag för mig själv och slänger iväg div okvädningsord rakt ut i luften utan att väl egentligen ha någon

adressat i åtanke. Till slut orkar jag inte stillasittande iakta eländet längre utan reser mig upp och går

utmed bardisken och förbi några dryckesgäster, rundar hörnet och ställer mej lite diskret brevid och

säger på svenska(?!) vänligt men bestämt: "Jag är lessen alltså men va fan...eh det känns som att

du inkräktar på mitt territorium". (Ofattbart! Jag nämnde väl att berättelsen skulle bli skämmig?)

Vet inte om jag intuitivt har fått för mig att han är från Sverige. I vilket fall svarar han faktiskt

förvånat  på svenska(neutral dialekt) med ett ursäktande leende, som om han förstod min

situation. "Ojdå, nä men då ska jag dra vidare" ursäktar han sig och reser sig upp från barstolen.

Hans reaktion är oväntad och jag säger lite skamset "Äsh, jag kan väl inte jaga i väg dig...det här

verkar väl lite löjligt". "Det är lugnt kompis, inga problem alls", säger han kort och lägger en hand på

min axel innan han hastar bort  mot Soi Cowboy till.

Vet inte hur mycket tid som sedan förflyter eller hur många öl som slinker ner men en tjej jag

snackar med om Nick nämner grejer som 'short time' och 'period' men jag får inget riktigt

sammanhang. Nik verkar lite sur över vad som hände men jag är inte säker. Baren är på

väg att stänga och jag ser Nik i följeslag med en kompis försvinna i väg i mörkret med riktning mot

Sukhumvit Rd. Ja ha, det var det, tänker jag missmodigt. Men varför deppa? This is Thailand!

Dagen efter rings Nik trots allt upp och jag ursäktar mig för debacklet vid senaste besöket i hennes

bar, medans hon yrvaket bl a mumlar "swedish boyfriend" och jag förstår ingenting med tanke på

snubbens friktionsfria reträt kvällen innan. Hade låtit den förestående Pattayaresan stå öppen  men

känner nu ingen större beslutsvånda efter samtalet utan beger mig senare på eftermiddagen till

Ekamai Busstation.

På bussen till Pattaya sitter jag med Queens of the Stoneage som ett passande soundtrack i

walkmanlurarna. "Whatever you do, don't tell anyone...". Kan textförfattaren månne ha varit i

Pattaya? Hittar till Sawasdee Mansion efter en stunds kånkande på mina väskor från Beach road där

jag längs med vägen får hjälpsamma tips och käcka tillrop från affärsinnehavare, taxichaffisar och

framför allt från tjejer som står i barerna som passeras. 290 baht med air con och till skillnad mot

27:an, riktigt varmt vatten, garderob, en tv som funkar tillfredställande med 15 kanaler, fönster ut

mot gatan och ett kylskåp på vilket det står en Sang Sum flaska, en liten Pringle burk, en packe

gummin och lite annat. Tänker lite trött först att det kanske är någon som glömt grejerna, sedan att

det är en artighets gest från hotellet tills jag till slut ser en prislista på kylskåpsdörren och inser att

det  måste vara en minibar(Skärp dig!). I kylskåpet finns det några flaskor av div ölsorter och jag tar

en flaska vatten och öppnar den med min begränsade budget i åtanke trots att den är tre ggr så dyr

som i 7 eleven butiken och glad i hågen, ja jag vet inte varför, öppnar jag även chipsburken.

Knaprar i mig ett chips. Det var inte dumt! Tar ett till, ett till, ett till och snart är burken tom och

jag tänker, va fasen... öppnar kassen som när jag lämnade Sverige innehöll säkert fyra kg godis och

går loss på bilar, choklad, hallonbåtar, lakritskonfekt etc och närmast vräker i mig det som som finns

kvar likt en bulemiker samtidigt som jag försvarar frosseriet och den bristande disciplinen med att

planera in två träningspass nästkommande dag.

 

   

 

 

[swedenfarang]

Fan, detta blir spännande att följa! Mera, tack!

[edvardpop]

Inget jag kan lova men tack i alla fall! För övrig hann jag tyvärr inte redigera berättelsen

ytterligare en gång innan det blev för sent.  "Svartsjukan lägger sig som en svettig boxhandske i

maggropen. Den där kvävande känslan av nederlag" skulle t ex ändrats till svartsjukan träffar som en

svettig boxhandske i solar plexus och den där kvävande känslan av nederlag infinner sig. Men det

är väl bara detaljer. Framgick säkert ändå hur det kändes.

[Kim]

Det må jag säga var en underhållande story till midsommarmorgonskaffet. 

Tack för den!

Ps Har själv bott på Sawadee Mansion vid ett par tillfällen på den tiden när jag reste runt som lågbudgetbackpacker samt singel. Och jag kan inte säga annat än att det är ett riktigt prisvärt boende. Bodde åtminstone en av gångerna i rummet där välkände Kenneth ett par år senare slog ihjäl en tjej i badrummet. Högst upp, längst in, tror rumsnumret var 501.

La även in den ändring du aldrig hann med.

[MangeUdon]

Härlig story Edvard.   

Nog får du nu se till att även bjuda på en fortsättning!

Mvh/

www.mangeudon.se

[AnOnYm]

Tror att det var hela storyn .. 

[edvardpop]

Quote

Det må jag säga var en underhållande story till midsommarmorgonskaffet. 

Tack för den!

Ps Har själv bott på Sawadee Mansion vid ett par tillfällen på den tiden när jag reste runt som lågbudgetbackpacker samt singel. Och jag kan inte säga annat än att det är ett riktigt prisvärt boende. Bodde åtminstone en av gångerna i rummet där välkände Kenneth ett par år senare slog ihjäl en tjej i badrummet. Högst upp, längst in, tror rumsnumret var 501.

La även in den ändring du aldrig hann med.

Fint att du ändrade åt mig, Kim Borde så klart avvaktat ytterligare innan jag publicerade.

Att den där Kenneth hade härbärgat på Sawadee Mansion hade jag missat. Kanske lite i

sammanhanget osmakligt men vaknade faktiskt upp en natt där och trodde att jag var på väg att

kvävas. Tydligen hade inte, har jag för mig, fönstret öppnats samt även airconen satts på

innan sänggående och jag vaknade med fruktansvärd andnöd. Hade dessutom haft en mardröm strax

innan och fick väl därför någon slags panikattack. Efter en stunds ryckande i dörren kom jag till slut

ut ur rummet samtidigt som jag ropade på hjälp. Stående där i koridoren i enbart kalsingar återvände

så normal andning och jag lugnade ner mig utan att lyckligtvis, vad det verkade som i alla fall, 

ha väckt någon granne. Fast vem vet? Jag kanske inte hade några grannar.

Quote

Härlig story Edvard.   

Nog får du nu se till att även bjuda på en fortsättning!

Mvh/

www.mangeudon.se

Tack Mange! Som jag nämnde tidigare är det inget jag vill lova. I alla fall inte en fortsättning med

utgångspunkt från Pattayavistelsen. Möjligtvis då att fler gamla inlägg på Dirty Pigs sätts under

luppen i framtiden. Tyvärr så är jag allt för petig och det tar ofta löjligt lång tid att få i hop något

som man är något sådär nöjd med. Den här sista storyn t ex som jag inte vill tänka på hur lång tid

det tog att samman ställa

Quote

Tror att det var hela storyn .. 

Kan nog va så ja...

[broder tuk tuk]

Bäste herr Poppe!!

Nu vill vi snarast möjligt ha en fortsättning på denna mysiga berättelse.

Kan för övrigt tillägga att beskrivningen av svartsjukekänslan är klockren. Finns väl knappast någon bargubbe som inte upplevt denna känsla som inte är så trevlig.

Jag hade en babababoatjej en gång som efter att jag varit med henne i fyra dagar o nätter plötsligt en kväll går bort till en falang i andra ändan av baren på Second Road och efter att ha pratat med honom ett tag plötsligt börjar tungkyssa honom mitt framför ögonen på mig.

Jag blir en aning syrak och märker att de andra tjejerna i baren också är besvärade av detta och säger att hon är bad lady osv.

Hon kommer så småningom tillbaka till mig och när jag påpekar det olämpliga i hennes uppträdande börjar hon skälla på mig och kalla mig crazy och andra trevliga uttryck.

Givetvis dumpar jag henne ganska kvickt.

En annan tjej som jag också varit med ganska länge säger plötsligt en eftermiddag att hon ska gå till loom och fixa lite, men lovar att komma tillbaka om två-tre timmar.

Så jag slår mig ner framför tvn med en stor flarra sangsom framför mig och timmarna går.

När det gått 6 timmar och hon inte dykt upp bestämmer jag mig för att gå till baren och se ifall hon är där.

Jag samlar ihop hennes kläder och toalettartiklar och vandrar med bestämda steg iväg i riktning mot Second Road.

När jag kommer fram ser jag djip som hon hette sitta i allsköns ro i baren tilsammans med en äldre gråhårig gentlemann.

Jag går fram till sällskapet och dumpar hennes tillhörigheter framför dem på bardisken och väser att next time you want to matafay tell me before.

Tydligen skäms Djip över sitt tilltag för hon kommer fram senare på kvällen och urskuldar sig med att I didnt know he come here ask for me. I go with him long time before. You good man.

Så givmild som man är så förlåter jag henne direkt. Dessutom var hon inte så jättebra i sängen heller eller något direkt bra sällskap.

Ganska trist dam egentligen.

Men svartsjukekänslan är ständigt närvarande bland barerna i Pattaya. Det är också en av anledningarna till att jag numera försöker att hålla en distans till darlingarna.

Har man semester i Patttya ska man inte gå omkring och vara dyster och må dåligt.

BTT

[ban99arne]

"Så givmild som man är så förlåter jag henne direkt. Dessutom var hon inte så jättebra i sängen heller eller något direkt bra sällskap.

Ganska trist dam egentligen.

Men svartsjukekänslan är ständigt närvarande bland barerna i Pattaya. Det är också en av anledningarna till att jag numera försöker att hålla en distans till darlingarna."

Exactemente Bäste Bror, man har ju trots allt betalt 200 spänn!

Barstollen Arne

[Guest Siam-Nilsson]

Hej BTT

Liknande bottennapp och historier som BTT skriver om har man väl råkat ut för under årens lopp.

Det blir lätt ett olämpligt val av sällskapsdam om man har funnit "den rätta" i berusningens sena timme.

Men personligen skulle jag nog inte vilja kalla det för svartsjuka.

Snarare är det väl så att man pga en begränsad semesterkassa kan känna en viss oro och besvikelse över ROI "Return on Investment".

Det finns de som hävdar att man får bäst valuta för pengarna bland damer från "Roi-et" - men själv är jag inte riktigt säker på den saken.

Vad tror herr BTT?

Ha de bra

SiamNilsson

[Kim]

Ursäkta min förvirring men jag kommer nu på att Kenneth inte alls bodde på Sawadee mansion utan Sawadee court två soier längre bort. Blandade ihop namnet på dom båda Sawadee för en stund.

Jag har dock bott även på Sawadee mansion vid några tillfällen och deras stora rum var relativt prisvärda, dom mindre utan fönster mot utsidan var dock rena dumpen, inpyrda av gammal rök, mörka och slitna.

[broder tuk tuk]

Bäste herr Siam-Nilsson!!

Det bästa pippet jag haft i Pattaya var med en tjej från Samut Songkran. Så jag får väl säga att di bästa tjejerna kommer därifrån.

Jag är inte så glad för di spinkiga och snedögda från norra delarna. Jag föredrar den lite mörkare och mulligare varianten.

Ett ideal hade ju varit om alla barerna varit fulla med indiska och arabiska och ryska tjejer.

Men man få hålla tillgodo med vad som finns ju.

BTT

[AnOnYm]

Quote

Ett ideal hade ju varit om alla barerna varit fulla med indiska och arabiska och ryska tjejer.

Men man få hålla tillgodo med vad som finns ju.

BTT

Finns gott om indiska tjejer i horkvarteren i Calcutta ..

[broder tuk tuk]

Jo jag vet. Men jag åker bara till Pattaya.

Jag kan möjligen ta en dagstur till Bangkok

Men det finns faktiskt gott om tjejer i barerna med indiskt ursprung och sen finns det ju en hel del frilansande ryskor och Uzbekistanskor runt om i området.

Tar man sig lite tid att leta och är kräsen hittar man vad man söker.

BTT

[Baa]

Men, om han nu skall borja leta runt hela fiskebyn, tappar inte bäste bror sin plats utan 7/11 då?

Är det verkligen värt besväret?

Baa

[broder tuk tuk]

Nej då ingen risk. Är man stamkund så är man.

Nu sitter jag ju inte bara och häckar utanför seven. Barerna utefter Naklua Road och soi 8 är också trevliga platser.

Har haft olika häckningsplatser under åren i Pattaya.

Mellan 94 och 2001 var det främst Rolls Royce baren på Second Road och Vicky bar på soi 8 som var mina stamställen. Samt P97 på Walking street.

Bodde i Center Condo på south Pattaya Road.

Efter 2001 blev det Naklua Road istället som blev stamstället.

Numera skiftar jag lite mellan de olika ställena när jag är nere.

BTT

[L64]

Quote

Samt P97 på Walking street.

BTT

Hur e de med minnet på gamledar    saknar för övrigt deras macaroner... 

[broder tuk tuk]

Deras spagetthi Carbonara var inte dum heller.

BTT

[edvardpop]

Nu är ni väl ute och cyklar? Är det dock P72 på Walking street som avses så har även jag bott där

några gånger. Tog en del foton under en vistelse där på en tillfällig bekantskap ätandes banan.

Jag kan tyvärr ej lägga in några bilder på Nightlife delen här på forumet eftersom de försvunnit.

Hade då fortfarande kvar en massa plockgodis så jag bjöd henne på en skumbanan.

[broder tuk tuk]

Poppe!

Ja P72 ska det vara. Ibland är man lite grumlig i hjärnan

De hade en helt underbar Elvis kopia där runt 2000 som bara va så jäkla bra.

Även bandet som spelade där var sköna. Särskilt grabben som sjöng Stoney happy all the time var hur go som helst.

Baren var väl egentligen ingen höjdare vad gällde snygga tjejer, men på den tiden var man ju gängad så då hade man ju bara ögon för en donna.

BTT

[L64]

Quote

Nu är ni väl ute och cyklar? Är det dock P72 på Walking street som avses så har även jag bott där

några gånger.

Ni?  jag försökte locka fram rätt nummer från BTT men lyckades inte    hade en kompis som envisades med att bo där förr i tiden så man satt där en del.Det var trevligt med musiken + billig och go pasta framförallt.

[edvardpop]

Det har du rätt i Lamai  Du Btt, skulle det ju naturligtvis ha varit. Läste inte föregående inlägg

tillräckligt uppmärksamt. P72 som för övrigt är ett helt ok boende och ganska prisvärt för att vara

mitt i smeten.

[Nomle]

vill ha mer...skriv nuuuuu..

japten nom

[Thaitobbe]

Nu känner vi igen dej Edvard,mera storys,du har ju lådvis med dom,trimma skallen med lite bärs och och töm skallen på din vilda livserfarenhet,låt sedan tangenterna spela på din lap-top.Kap!