Hur mycket ska man tåla från thaisläkten?

[John Khonken]

BAA

Kanon. Jag diskuterar samma med tiracen. Eftersom Thailand är hirakiriskt och vi falanger står långt ner på skalan. Så säger jag till tiracen att jag betalar lika mycket som dina EX. Då blir hon väldigt tyst. För som vanligt betalar dom lite(för pojke) eller inget alls för flicka.Märkligt beteende. Och när vi nu diskuterar hur mycket hon NU behöver så är det 3ggr så mycket som någonsin tjänat. Jag förstår mycket väl att hon försöker. Det skulle jag också göra men ändå. Jag har från första stund vi mötes talat om att jag inte är miljonär utan vanlig arbetare. Det tror jag är bra.

[Rospigg]

John Khonken

Det borde du väl inse att en sådan enkel teater genomskådar de lätt, utan att visa det.

Jag är ingen miljonär...de skrattar nog bakom din rygg åt ett så gott skämt när de själva sitter inne med sanningen.

[Neil]

har man råd att åka till Thailand är man väl rik???

enkel thailogik.

Neil

[Herr Chang]

Quote

En sak har jag funderat över. Vi som inte är vanliga två - tre veckors turister förväntas efter bästa förmåga anamma den thailändska kulturen. Men när flickorna kommer till Sverige är det många gånger också den thailändska kulturen som skall gälla. När skall vi då få vara svenskar? Inte i våra hem i alla fall. Eller? Vill inte/ kan inte thailändarna förstå att det är andra regler här och att det måste kompromissas.

Nja, inte nödvändigtvis. I Sverige kör jag min svenska kultur, och fru Chang kan väl få köra sin thailändska om hon nu måste. Däremot kan jag förstås anamma thailändsk kultur om det gynnar mig, typ att fru Chang sköter matlagning, städning, disk etc ;-)

Jag är något mer hänsynsfull när jag som nu befinner mig i Thailand, men perfekt är jag knappast.

Herr Chang har talat.

[Surin P3]

Quote

Däremot kan jag förstås anamma thailändsk kultur om det gynnar mig, typ att fru Chang sköter matlagning, städning, disk etc ;-)

Låter som hemma hos oss.

[Guest Isan Lover]

Hej

Det gäller nog att lite tur med vilken släkt man får, plus att man får sätta gränser direkt.

Kommer man in snett är det nog väldigt svårt att rätta till.

Och inte dela ut pengar som får familjen att räkna med en ny stadig inkomst, som i värsta fall innebär att dom slutar jobba.

Mvh Isan Lover

[Kim]

Vadå "mest följa thailändsk kultur" som b la Rospigg nämner? Åtminstone hos oss följer vi väl svensk kultur till 80-90% eller mer. Att vi äter god thaimat oftare än 10-20% av målen räknas inte.

Skulle nog inte funka så himla bra om vi körde "thaiway" på det mesta här i Sverige.

[Kim]

Vad gäller familjer som slutar jobba när dom får ett farangbidrag så känner jag till ett sådant exempel från grannarna i vår by. Deras dotter gifte sig med en islänning och åkte på turistvisa samtidigt som hon lämnade sitt barn hos mormor och morfar.

Från Island skickades det därför ett underhåll på 5-6 tusen baht i månaden för den unga sonens skull. Och då slutade momor och morfar helt sonika att jobba utan stannade istället hemma och drack lao kao mest hela dagarna. Spriten köper dom i min familjs affär och jag kommer ihåg diskussionerna mellan svärmor och dom andra granngummorna om vad dom tyckte om den attityden. - Dom hade ju kunnat ha det så bra om dom bara fortsatt att jobba och sparat pengarna från Island till något bra istället för att slösa iväg dom på ingenting, tyckte svärmor och granngummorna.

Numer är dock även barnet boende på Island och det månatliga bidraget har upphört. Så nu jobbar mormor och morfar på som vanligt igen.

[svarten]

Quote

Om jag skickar en summa pengar som jag med lätthet kan klara av, och familjen är glad att jag skickat pengarna - då är känslan "god gärning".

Om jag skickar en summa pengar som jag nätt och jämnt kan klara av, och familjen är glad att jag skickat pengarna - då är känslan "god gärning", men jag kommer att bli rädd att de tror att jag med lätthet kan ge en sådan summa om och om igen. Det kommer alltså att kännas lite obehagligt.

Om jag skickar en summa pengar som jag nätt och jämnt kan klara av, och får höra "vilken j-a snåljåp du är, vi behöver mera" - då känner jag mig utnyttjad.

Så det som spelar roll är familjens attityd till mitt givande, mer än summan i sig.

Hej Jolin!

Detta är mycket väl skrivet! Det är så jag känner mig. Givetvis brukar de funkar så - med mycket viktiga undantag förstås - att de som ber om minst är de som verkligen behöver mer?

Jag skulle vidare gissa att de som ber om minst om de som har varit mest generösa mot sina barn när de var små. De som ber om mest och klarar om snålhet gissar jag har själva varit ganska snåla mot sina barn.

Hälsning

Svarten

[Guest wUThai]

Quote

Detta är mycket väl skrivet! Det är så jag känner mig. Givetvis brukar de funkar så - med mycket viktiga undantag förstås - att de som ber om minst är de som verkligen behöver mer?

Jag skulle vidare gissa att de som ber om minst om de som har varit mest generösa mot sina barn när de var små. De som ber om mest och klarar om snålhet gissar jag har själva varit ganska snåla mot sina barn.

Hälsning

Svarten

Vad du gör det svårt för dig själv. 

[Herr Chang]

Där har Svarten definitivt en insikt. Så sant.

De som ber om minst är de som behöver mest. Alternativt är mest förtjänta av hjälp.

Herr Chang har talat.

[Guest Isan Lover]

Hej

Stämmer med min erfarenhet också.

"De som ber om minst är de som behöver mest. Alternativt är mest förtjänta av hjälp"

Mvh Isan lover