Varför vill alla thailändare vara egenföretagare?

[Herr Chang]

2 timmar sedan, skrev Lappen:

Orkade inte läsa igenom alla svar utan jag gissar på status som det mesta hänger på.

Frugan har tjatat om hus länge nu och jag har stretat emot och till slut kröp det fram.

"Alla andra har hus,jag har aldrig ägt ett hus"

Problemet är att vi kan inte bo billigare än vad vi gör nu om vi inte vill flytta ut på landet.

Tveksam om det blir billigare för det eftersom vi är tvungna att ha två bilar.

Så jag har sagt nej och kommer fortsätta säga nej.

Jag tror inte det hänger på status i första hand... jag tror snarare att det är en allmänt stark mänsklig drift att vilja ha ett eget boende. Ett eget revir om man så vill. Ett utrymme som man har total egen kontroll över. Utan tvivel är denna drift nedärvd ända sedan stenåldern.

 

Att hyra in sig hos någon är i grund och botten otillfredsställande, även om många får nöja sig med det. Det är väl inget fel att önska sig ett helt eget boende? Att det medför en viss status att ha det är väl snarare bara en trevlig bieffekt, ingen huvudorsak till önskan?

 

Vad beträffar nedärvt beteende kommer jag osökt att tänka på thailändares uppenbart starka lojalitet mot sin närmaste familj, något som förundrar många västerlänningar. För mig är det inte alls konstigt, för den som studerat lite genetik är det ju självklart att Moder Natur favoriserar de som håller ihop familjevis. Det är de generna som förs vidare... blod är tjockare än vatten.

 

Herr Chang har talat.

[JohanR]

Det går ju att leva på en ganska liten peng i Thailand och att starta många av dessa små företag kräver inte en så stor investering. Tror att det bidrar till att många vill vara sina egna. Precis som många andra skriver så tror jag också många vill undvika att ha en boss som styr och ställer.

 

Har diskuterat med frugan om hon vill starta något här i Sverige, men som tur är så förstår hon också att det inte är så lätt och att man faktiskt kan förlora sina investerade slantar. Det vi pratat om är någon liten restaurang, då hon är tycker det är kul och är en jävel på laga god mat. Vore ju lite lättare om man bara fick ställa ut en vagn i gathörnet och ställa upp några plastbord och stolar.

[Kalas]

Jag är sen elva år egenföretagare. Jag är som en Manpowernisse och har flera uppdragsgivare som rycker i mig. Jag kan bara tala för mig själv och kanske inte är jämförbar med thailändare.
De första åren var lite oroliga då jag som många andra litat på anställningars trygghet. Men jag kom ganska fort in i ett stim och har sen dess fått tacka nej till många uppdrag.
Jag är 53 år och numera jobbar jag bara så mycket jag behöver. Jag gör 40h/vecka och någon lördag då och då om det är rätt pengar.
Jämförelsen med Thailand kan väl vara att det är skönt att vara sin egen boss. Behöver jag vara ledig så är jag ledig, inga fem veckor per år eller komma med mössan i hand och be för att på en nåder få en timme ledigt. Jag har små utgifter och kan unna mig att vara i Thailand nästan hela vintern. Målet är att slimma utgifterna så mycket att jag kan vara sex månader vardera.


Skickat från min SM-A320FL via Tapatalk

[Wangthong]

11 timmar sedan, skrev Atom:

Då växte du nog upp i en helt annan generation än vad jag gjorde. Farsan var småföretagare och jag upplevde aldrig någon aversion, men kanske var jag för upptagen med att plugga för att slippa en bitter ålderdom.

 

För att återgå till trådstarten så menar du alltså att huvudanledningen till att thailändare i många fall ger upp en karriär, är att de inte blev itutade att det var fult med egenföretagande? Är det alltså en revolt mot 70-talets svenska socialdemokrater som får unga thailändare med universitetsutbildning att hellre sälja kopierade jeans än att kämpa på i en juristfirma? Det vore ju ett socialantropologisk genombrott med internationell genomslagskraft och jag antar att vi ska vara stolta att du delger oss här först. 

 

Japp, det var jag som först hänvisade till svensk politik; det du syftade på var givetvis bulgarisk politik med austro-hungariska inslag.

Visst klagar småföretagare i Sverige något kopiöst. Skatter, bestämmelser, regleringar, enketer, undersökningar, byråkrati...... Med rätta. Alla som ger sig in i den svenska företagsvärlden är medvetna om detta. (kanske inte thailändare i Sverige) Men det var inte det jag skulle säga. 

 

I Thailand är det som många tidigare redan sagt status, slippa boss, frihet att bestämma själv, etc. Många av de som öppnar eget i Thailand får nog se att arbetstiden ökar. Frugans syster har ett matstånd utanför huset. Det dräller av liknande, är någon 5 baht dyrare säljer de inte. Thailändarna härikring är prismedvetna, utom när det gäller fest, od. Då gäller det att bräcka andra. Hon kliver upp kl 5 och drar iväg till marknaden sedan kommer hon hem och vilar en stund innan öppnar och har öppet till klockan 8 på kvällen. Någon större vinst blir det inte. Hon har skulder överallt, mestadels för att hon har spelat bort massor. Igår stängde alla mathak inom åtminstonne en km. Templet tog in noviser. Efter samma sträcka jobbade alla bilverkstäder (4st).  Här tror jag att vi har en annan anledning till att ha eget. 

 

Enligt många som har anställda är det omöjligt att veta om folk kommer på jobbet eller inte. I Sverige sjuckanmäler vi oss. En del om vi är sjuka eller inte. Thailändarna klagar på att de inte vet om folk kommer till jobbet eller inte. De bara får ett plötsligt infall att imorgon ska jag göra något och går inte på jobbet. Eller också har det vetat i flera månader att den här dagen ska jag vara ledig, men säger ingenting om detta till chefen. Kommer ihåg frugans bror när han hade byggfirma. De åkte kl 7 härifrån till bygget. Bilen full med grejor och folk hela flaket. Var inte många dagar de kom iväg kl 7. Oftast någongång 7.30 - 8 då hade han ringt runt till grannar och bekanta till jobbarna för att höra varför de var sena. Av någon anledning hade de anställda ingen ström i batteriet på sin mobil eller något annat bekymmer med dom, när han ringde. Ofta skulle den anställde följa med någon annan och göra något.

 

Naturligtvis så frågar jag varför han inte kickar dom och tar in någon annan. Då har jag inte många arbetare säger han. Naturligtvis kan detta hänföras till frihet att göra som du vill. Mycket av denna frihet verkar ändå kunna ses tillhöra en del thailändares oförmåga att planera och tala om för cheferna att de behöver vara lediga en viss dag. Är det någon familjefest eller fest i byn kan många från ett visst område vara borta. Företaget har då kanske svårt att planera en vettig verksamhet för de övriga. På ett större bygge kanske ett helt arbetslag från en viss by är borta pga fest. Ofta pratas det om det så att många vet att idag kommer de inte då det är fest i byn för att någon dött.

 

Oftast inte cheferna, varför. Är det den thailändska manegementstilen som ställer till det? 

 

 

 

 

Ändrades Februari 4, 2018 av Wangthong

[SatanG]

47 minuter sedan, skrev Wangthong:

Visst klagar småföretagare i Sverige något kopiöst. Skatter, bestämmelser, regleringar, enketer, undersökningar, byråkrati...... Med rätta. Alla som ger sig in i den svenska företagsvärlden är medvetna om detta. (kanske inte thailändare i Sverige) Men det var inte det jag skulle säga. 

 

I Thailand är det som många tidigare redan sagt status, slippa boss, frihet att bestämma själv, etc. Många av de som öppnar eget i Thailand får nog se att arbetstiden ökar. Frugans syster har ett matstånd utanför huset. Det dräller av liknande, är någon 5 baht dyrare säljer de inte. Thailändarna härikring är prismedvetna, utom när det gäller fest, od. Då gäller det att bräcka andra. Hon kliver upp kl 5 och drar iväg till marknaden sedan kommer hon hem och vilar en stund innan öppnar och har öppet till klockan 8 på kvällen. Någon större vinst blir det inte. Hon har skulder överallt, mestadels för att hon har spelat bort massor. Igår stängde alla mathak inom åtminstonne en km. Templet tog in noviser. Efter samma sträcka jobbade alla bilverkstäder (4st).  Här tror jag att vi har en annan anledning till att ha eget. 

 

Enligt många som har anställda är det omöjligt att veta om folk kommer på jobbet eller inte. I Sverige sjuckanmäler vi oss. En del om vi är sjuka eller inte. Thailändarna klagar på att de inte vet om folk kommer till jobbet eller inte. De bara får ett plötsligt infall att imorgon ska jag göra något och går inte på jobbet. Eller också har det vetat i flera månader att den här dagen ska jag vara ledig, men säger ingenting om detta till chefen. Kommer ihåg frugans bror när han hade byggfirma. De åkte kl 7 härifrån till bygget. Bilen full med grejor och folk hela flaket. Var inte många dagar de kom iväg kl 7. Oftast någongång 7.30 - 8 då hade han ringt runt till grannar och bekanta till jobbarna för att höra varför de var sena. Av någon anledning hade de anställda ingen ström i batteriet på sin mobil eller något annat bekymmer med dom, när han ringde. Ofta skulle den anställde följa med någon annan och göra något.

 

Naturligtvis så frågar jag varför han inte kickar dom och tar in någon annan. Då har jag inte många arbetare säger han. Naturligtvis kan detta hänföras till frihet att göra som du vill. Mycket av denna frihet verkar ändå kunna ses tillhöra en del thailändares oförmåga att planera och tala om för cheferna att de behöver vara lediga en viss dag. Är det någon familjefest eller fest i byn kan många från ett visst område vara borta. Företaget har då kanske svårt att planera en vettig verksamhet för de övriga. På ett större bygge kanske ett helt arbetslag från en viss by är borta pga fest. Ofta pratas det om det så att många vet att idag kommer de inte då det är fest i byn för att någon dött.

 

Oftast inte cheferna, varför. Är det den thailändska manegementstilen som ställer till det? 

 

 

 

 

 

Håller med fullständigt men tror att detta bekymmer uppstår oftare bland lägre utbildade.

Som arbetsgivare är det omöjligt att veta om någon är borta eller inte, det går inte räkna med att alla kommer dagen efter löning t.ex.

Nej jag är övertygad om att det inte främst är managementstilen utan beror mer på vanor, inställning och säkert mycket annat. Ofta har de utan utbildning en mer "mai pen rai" inställning och det går alltid att låna lite pengar av någon granne/släkting tills man fått ett nytt skitjobb om en arbetsgivare inte låtsas som att det regnar när de väljer bort att gå till jobbet ett tag. 

 

/ SatanG

[Wangthong]

1 timme sedan, skrev SatanG:

 

Håller med fullständigt men tror att detta bekymmer uppstår oftare bland lägre utbildade.

Som arbetsgivare är det omöjligt att veta om någon är borta eller inte, det går inte räkna med att alla kommer dagen efter löning t.ex.

Nej jag är övertygad om att det inte främst är managementstilen utan beror mer på vanor, inställning och säkert mycket annat. Ofta har de utan utbildning en mer "mai pen rai" inställning och det går alltid att låna lite pengar av någon granne/släkting tills man fått ett nytt skitjobb om en arbetsgivare inte låtsas som att det regnar när de väljer bort att gå till jobbet ett tag. 

 

/ SatanG

Visst är främsta orsaken som du skriver "mai pen rai" och vanligast hos "outbildade". Fast jag har också en känsla av att cheferna gärna vill visa sin makt och att det är svårt att prata ledighet med dom? Hur utbrett detta är har jag dock ingen aning om.

 

Vad jag vet är att lite lite större företag och mera attraktiva jobb har en betydligt hårdare inställning till ledighet och de anställda vill inte riskera att tappa jobbet för att de är borta utan att vara överens. Mutor eller krus för att få vara ledig förekommer, men jag tror också att många chefer kan vara egensinniga bara för att visa sin makt. 

[Herr Chang]

8 timmar sedan, skrev JohanR:

Det går ju att leva på en ganska liten peng i Thailand och att starta många av dessa små företag kräver inte en så stor investering. Tror att det bidrar till att många vill vara sina egna. Precis som många andra skriver så tror jag också många vill undvika att ha en boss som styr och ställer.

 

Har diskuterat med frugan om hon vill starta något här i Sverige, men som tur är så förstår hon också att det inte är så lätt och att man faktiskt kan förlora sina investerade slantar. Det vi pratat om är någon liten restaurang, då hon är tycker det är kul och är en jävel på laga god mat. Vore ju lite lättare om man bara fick ställa ut en vagn i gathörnet och ställa upp några plastbord och stolar.

Ja, visst vore det lättare... jag glömmer aldrig när exfru Chang såg de tomma trottoarerna i Göteborg och fick den lysande idén "här skulle man ju kunna sälja thaimat!". Eller när hon fick veta att Systembolaget stänger i bästa fall 19.00... "jamen, jag kan öppna egen butik som har öppet till midnatt, det är ju på kvällen folk vill ha sprit!".

 

Jag fick tyvärr göra henne besviken.

 

Herr Chang har talat.

[leifen]

När man som anställd har problem med sina chefer som styr är ju steget till att bli sin egen ett helt naturligt steg.

Som enmansföretagare är det busenkelt att styra sin egen vardag tills man upptäcker att kunderna slutar köpa ens tjänster eller handlar hos grannen.

Är man duktig som företagare och entreprenör så blir man ändå tvungen att börja anställa personal till lägsta möjliga lönekostnad och ge order som en chef normalt gör.

Då är cirkeln sluten.

Man gav upp lönejobbet för att slippa en boss, nu har man egna opålitliga anställda som gör vad som helst för att slippa ha en boss. 

 

Skaffa en farang och starta en gourmetrestaurang med asfaltläggaren Rune i köket så är framgången given  

[Lappen]

10 timmar sedan, skrev Herr Chang:

Jag tror inte det hänger på status i första hand... jag tror snarare att det är en allmänt stark mänsklig drift att vilja ha ett eget boende. Ett eget revir om man så vill. Ett utrymme som man har total egen kontroll över. Utan tvivel är denna drift nedärvd ända sedan stenåldern.

 

Att hyra in sig hos någon är i grund och botten otillfredsställande, även om många får nöja sig med det. Det är väl inget fel att önska sig ett helt eget boende? Att det medför en viss status att ha det är väl snarare bara en trevlig bieffekt, ingen huvudorsak till önskan?

 

Vad beträffar nedärvt beteende kommer jag osökt att tänka på thailändares uppenbart starka lojalitet mot sin närmaste familj, något som förundrar många västerlänningar. För mig är det inte alls konstigt, för den som studerat lite genetik är det ju självklart att Moder Natur favoriserar de som håller ihop familjevis. Det är de generna som förs vidare... blod är tjockare än vatten.

 

Herr Chang har talat.

I vårt fall handlar det till största del om status,visa upp att vi har råd med ett större boende.

Vi bor i en 4 rums bostadsrätt som till största del är betald så kostnaden är låg jämfört vad det skulle kosta att köpa och bo i ett hus.

Sen så är vi båda två otroligt lata så att äga ett hus med allt vad det innebär skulle vara en katastrof 

[Soengsang]

Nu tror jag inte "alla" thailändare vill vara företagare i den bemärkelsen i sätter i samband med företagare.

 

Det handlar nog bara om att många inte har något alternativ om de vill vara lata, inte passa tider leva från hand till mun med minsta möjliga ansträngning, då menar jag alla de små matvagnar, shoppar små verkstäder och liknande, det är ett bekvämt liv att överleva dagen med minsta möjliga ansträngning, det är vad det handlar om för merparten.

[Herr Chang]

6 minuter sedan, skrev Lappen:

I vårt fall handlar det till största del om status,visa upp att vi har råd med ett större boende.

Vi bor i en 4 rums bostadsrätt som till största del är betald så kostnaden är låg jämfört vad det skulle kosta att köpa och bo i ett hus.

Sen så är vi båda två otroligt lata så att äga ett hus med allt vad det innebär skulle vara en katastrof 

Ja, där är vi överens! Jag trivs också bra i min bostadsrätt, och även om jag skulle ha råd att köpa ett hus vill jag inte någon trädgård att sköta, snö att skotta och så vidare.

 

Herr Chang har talat.

[Herr Chang]

4 minuter sedan, skrev Soengsang:

Nu tror jag inte "alla" thailändare vill vara företagare i den bemärkelsen i sätter i samband med företagare.

 

Det handlar nog bara om att många inte har något alternativ om de vill vara lata, inte passa tider leva från hand till mun med minsta möjliga ansträngning, då menar jag alla de små matvagnar, shoppar små verkstäder och liknande, det är ett bekvämt liv att överleva dagen med minsta möjliga ansträngning, det är vad det handlar om för merparten.

Nu argumenterar du ju nästan mot dig själv

 

Ja, man väljer att bli företagare för att man hoppas det blir mest utdelning för så lite insats som möjligt! Det är för all del en del i Sverige som väljer att bli egna företagare för att jobba hårt och tjäna så mycket pengar som möjligt, men långt ifrån alla enligt min mening. Det kan lika gärna handla om frihet, syssla med det man gillar etc, även om det inte är så bra betalt.

 

Herr Chang har talat.

[Soengsang]

Precis nyss, skrev Herr Chang:

Nu argumenterar du ju nästan mot dig själv

 

Ja, man väljer att bli företagare för att man hoppas det blir mest utdelning för så lite insats som möjligt! Det är för all del en del i Sverige som väljer att bli egna företagare för att jobba hårt och tjäna så mycket pengar som möjligt, men långt ifrån alla enligt min mening. Det kan lika gärna handla om frihet, syssla med det man gillar etc, även om det inte är så bra betalt.

 

Herr Chang har talat.

Jag sa inte att de hade fel, vem säger att våra värderingar är rätt?

Mitt måtto är att med minsta möjliga ansträngning ha så mycket som möjligt i fickan även imorgon, skillnaden är att de skiter i hur mycket de har i ficka imorgon, bara det räcker för idag så är merparten av dessa thailändska "företagare" nöjda.

[born41]

Enligt mina Thaivänner är det så att varuhus och många större arbetsgivare avskedar folk när dom blir 42 år och då är valmöjligheterna inte så många. Man vill ha unga välutbildade och vackra kvinnor som lockar dom rika att spendera. En del av dom friställda söker sig till turistorter för att städa eller massageställen eller  annan egen verksamhet.

En av dessa nyblivna egna företagare sa till mig "Jag vill inte leva längre än till 50, det är hemskt att bli gammal i Thailand".

Har dom tur så kan deras barn försörja dom till döddagar, pensionen för en 80-åring är 800 Thb/månad eller 10% av minimilönen. För denna "äldre" grupp är eget matstånd ett halmstrå som sista utväg att inte svälta ihjäl.

Har ibland dristat mig till och frågat "matståndstanter" om dom har boyfriend och ofta blir svaret " I äm loking for an old man ho kan take kare".

Min slutsats blir att för många medelålders och äldre är företagandet en nödlösning.

 

Born41

[Wangthong]

30 minuter sedan, skrev Soengsang:

Nu tror jag inte "alla" thailändare vill vara företagare i den bemärkelsen i sätter i samband med företagare.

 

Det handlar nog bara om att många inte har något alternativ om de vill vara lata, inte passa tider leva från hand till mun med minsta möjliga ansträngning, då menar jag alla de små matvagnar, shoppar små verkstäder och liknande, det är ett bekvämt liv att överleva dagen med minsta möjliga ansträngning, det är vad det handlar om för merparten.

I många fall tror jag att de missbedömt hur lata de kan vara. De som har matvagnar får nog jobba mer än vad de tror från början. Upp i ottan för inköp på lokala matmarknaden sedan ska de ha något på Makro. Sedan ska de stå och sälja hela dagen. Men eftersom inte kostnader för inköp tar av vinsten så är väl inte heller tiden de lägger ner innan de kan börja sälja vesentlig. 

Men de kan ju i varje fall bestämma själv. 

 

Sedan är det inte så lätt att vara arbetsgivare! Har varit ute och flugit lite har passerat Donnan några ggr de senaste dagarna. Vart sugen på något, såg ett Subwayhåliväggen. Låg längst in så jag blev tvungen att passera alla andra butiker halvfulla med kunder. När jag kom fram så satt en liten tjej med glasögon och hängde hängde på disken över en matdosa. Hon orkade så pass lyfta huvudet så mycket att hon såg att stoppa skeden i matdosan och få fram lite innehåll på skeden. Att hon överhuvudtaget orkade öppna mun så mycket att hon fick in skeden var en otrolig ansträngning som hon inte mäckdade med, utan att en del av innehållet på skeden skrapades av mot kanterna på läpparna. Ramlade sedan naturligtvis ner på disken. 

 

Jag blev helt plötsligt inte lika sugen på en Subwaymacka som jag var en liten stund innan. Vi fortsatte istället upp mot departure våningen. Där det blev en liten cheeseburgare. 

 

På väg tillbaka några dar senare gick vi samma väg ut från arrival tänkte jag skulle titta hur det såg ut på Subway den dagen. Samma lilla glasögontjej satt,  ursäkta hängde över disken petade ut och sorterade snorkråkor samtidigt som hon pratade med jobbarkompisen. Alla andra ställen runt ikring hade småköer med kunder. Gissa om det blev någon macka den dagen! Undra om de kommer underfund om varför den Subway'en har så dåligt med kunder?

 

Hon kanske blir tvungen att öppna eget hon också. Undra om hon isåfall begriper att hon måste ändra uppträdande?

[Cavemannen]

On 2018-02-04 at 02:45, skrev Kalas:

Jag är sen elva år egenföretagare. Jag är som en Manpowernisse och har flera uppdragsgivare som rycker i mig. Jag kan bara tala för mig själv och kanske inte är jämförbar med thailändare.
De första åren var lite oroliga då jag som många andra litat på anställningars trygghet. Men jag kom ganska fort in i ett stim och har sen dess fått tacka nej till många uppdrag.
Jag är 53 år och numera jobbar jag bara så mycket jag behöver. Jag gör 40h/vecka och någon lördag då och då om det är rätt pengar.
Jämförelsen med Thailand kan väl vara att det är skönt att vara sin egen boss. Behöver jag vara ledig så är jag ledig, inga fem veckor per år eller komma med mössan i hand och be för att på en nåder få en timme ledigt. Jag har små utgifter och kan unna mig att vara i Thailand nästan hela vintern. Målet är att slimma utgifterna så mycket att jag kan vara sex månader vardera.


Skickat från min SM-A320FL via Tapatalk
 

Det verkar som att du får gå upp på 50h veckor om pengarna skall räcka till 6mån semester..........

[Boa52]

Två små historier som jag råkat ut för av " företagare" i byn. En dam som har en butik ca 50 m från vårt hus tyckte jag skulle ge henne

pengar så skulle hon köpa dom varor jag behövde köpa, vilken affärside

En elektriker som vi brukar anlita, duktig, kom förra året med en anställd som gjorde jobbet han satt på en stol och rökte. När jag skulle

betala ville han ha betalt för två man, men, men du jobbade inget, nä jag är ju chef

Sen tror jag att det  är Mai pen rai och att inte ha nån som bestämmer vad dom ska göra, mycket svårt i vår by, börja ett visst klockslag helt

omöjligt

[audirs2]

On 2018-02-03 at 19:55, skrev Lappen:

Orkade inte läsa igenom alla svar utan jag gissar på status som det mesta hänger på.

Frugan har tjatat om hus länge nu och jag har stretat emot och till slut kröp det fram.

"Alla andra har hus,jag har aldrig ägt ett hus"

Problemet är att vi kan inte bo billigare än vad vi gör nu om vi inte vill flytta ut på landet.

Tveksam om det blir billigare för det eftersom vi är tvungna att ha två bilar.

Så jag har sagt nej och kommer fortsätta säga nej.

Och du slipper vara skuldsatt hela livet, nästan! Jag brukar säga till mina bekanta i Finland som är så stolta över sina hus att när du dör skall det då stå på gravstenen att du ägde ett hus? Hur många miljoner människor har inte hus i olika skepnader?

Men däremot så tycker jag att det slår lite högre att det står att jag hade ett företag som jag jag startade med bara folk skola och ett års svetsutbildning som grund. Då brukar dom bli lite sura till slut, för dom har ju ingen karriär att visa upp!

Men egentligen betyder allt detta inte ett skit, inte många av oss vanliga som fått ett Nobel pris!! Eller som Leif Ivan Karlsson säger: snart gör jag affärer med Dompa Trump!

[Cavemannen]

3 minuter sedan, skrev audirs2:

Och du slipper vara skuldsatt hela livet, nästan! Jag brukar säga till mina bekanta i Finland som är så stolta över sina hus att när du dör skall det då stå på gravstenen att du ägde ett hus? Hur många miljoner människor har inte hus i olika skepnader?

Men däremot så tycker jag att det slår lite högre att det står att jag hade ett företag som jag jag startade med bara folk skola och ett års svetsutbildning som grund. Då brukar dom bli lite sura till slut, för dom har ju ingen karriär att visa upp!

Men egentligen betyder allt detta inte ett skit, inte många av oss vanliga som fått ett Nobel pris!! Eller som Leif Ivan Karlsson säger: snart gör jag affärer med Dompa Trump!

Ja du.....med din sketna enskilda firma svets o blästerverkstad som omsätter? max 1mille? så skall du nog kliva ner från dina höga hästar, du är ju ingen Kruger direkt  

Ändrades Mars 24, 2018 av Cavemannen

[Soengsang]

7 minuter sedan, skrev audirs2:

Eller som Leif Ivan Karlsson säger: snart gör jag affärer med Dompa Trump!

Hahaha du med?

[audirs2]

4 minuter sedan, skrev Cavemannen:

Ja du.....med din sketna enskilda firma svets o blästerverkstad som omsätter? max 1mille? så skall du nog kliva ner från dina höga hästar, du är ju ingen Kruger direkt  

Och vad fan vet du om min verksamhet? Jag är nöjd med det lilla som jag lyckats med! Kruger, är du Hitler då eller? 

[Cavemannen]

1 minut sedan, skrev audirs2:

Och vad fan vet du om min verksamhet? Jag är nöjd med det lilla som jag lyckats med! Kruger, är du Hitler då eller? 

Beställer man pennor och får personnumret inpräntat så har man enskild firma, i övrigt vet jag nada, det var därför jag frågade, frågetecken du vet ;-) 

[audirs2]

1 minut sedan, skrev Cavemannen:

Beställer man pennor och får personnumret inpräntat så har man enskild firma, i övrigt vet jag nada, det var därför jag frågade, frågetecken du vet ;-) 

He he, fråga National Pen om varför dom gjorde detta!! Kanske du äger dom, vad vet jag? Något annat som du hängt upp dig på Sir? Ta allt på en gång nu för jag lever inte så länge till!

[Cavemannen]

Precis nyss, skrev audirs2:

He he, fråga National Pen om varför dom gjorde detta!! Kanske du äger dom, vad vet jag? Något annat som du hängt upp dig på Sir? Ta allt på en gång nu för jag lever inte så länge till!

Har du beställt gravsten där det står, här vilar den store företagaren.........?

[audirs2]

1 minut sedan, skrev Cavemannen:

Har du beställt gravsten där det står, här vilar den store företagaren.........?

Någonting måste man va stolt över här i livet! Du har inte växt upp på ett barnhem som jag eller hur? Född in i överklassen direkt vah?