Dessa thailändare.

[stefan5300]

Har en god vän som bor i närheten av Buriram.

 

För 8-10 år sedan så köpte han 15 rai rismark i byn där han bor av en släkting till hans fru när den var i pengaknipa. För runt ett halvår sedan kom släktingen som fått hyfsad ekonomi och ville köpa tillbaka rismarken för samma belopp som kompisen betalade för den, det ville inte kompisen då han inte är i behov av pengarna och vill behålla marken.

 

Efter ett tag fick kompisen en stämning hemskickad till sig, då hade släktingen stämt honom inför tinget för de skulle minsann köpa tillbaka marken, för det hade någon berättat att så kan man göra.

 

Kompisen och hans fru vann givetvis rättegången och släktingen är utfattig igen, hur jäkla dum kan man bli.

 

 

 

[Surin P3]

Vi har en kompis här i Surin som köpte hus för ca 4-5 år sedan och som blivit stämd av säljaren som vill köpa tillbaka huset för samma pris som de sålde för. Detta pga att de ser att huset nu är värt mycket mer pga Robinson, Index, Homepro osv. byggt i området. 

 

De vann första rättegången, men det har överklagats och godkänts för nästa instans. Otroligt. 

[stefan5300]

3 minuter sedan, skrev Surin P3:

Vi har en kompis här i Surin som köpte hus för ca 4-5 år sedan och som blivit stämd av säljaren som vill köpa tillbaka huset för samma pris som de sålde för. Detta pga att de ser att huset nu är värt mycket mer pga Robinson, Index, Homepro osv. byggt i området. 

 

De vann första rättegången, men det har överklagats och godkänts för nästa instans. Otroligt. 

 

Inte undra på att man ser reklamskyltar där det står Amazing Thailand.

[Guest Fredman]

Tänk er det samma i Sverige! Oj vad advokaterna skulle bli rika! Och oj vad nervös jag skulle vara! 

[Hobbe]

11 timmar sedan, skrev stefan5300:

 

 

Kompisen och hans fru vann givetvis rättegången och släktingen är utfattig igen, hur jäkla dum kan man bli.

 

 

 

 

När det gäller Thailand /Thailändare tror jag inte att det finns någon gräns .............

 

Mvh Hobbe 

[SatanG]

On 2017-5-22 at 09:13, skrev stefan5300:

Har en god vän som bor i närheten av Buriram.

 

För 8-10 år sedan så köpte han 15 rai rismark i byn där han bor av en släkting till hans fru när den var i pengaknipa. För runt ett halvår sedan kom släktingen som fått hyfsad ekonomi och ville köpa tillbaka rismarken för samma belopp som kompisen betalade för den, det ville inte kompisen då han inte är i behov av pengarna och vill behålla marken.

 

Efter ett tag fick kompisen en stämning hemskickad till sig, då hade släktingen stämt honom inför tinget för de skulle minsann köpa tillbaka marken, för det hade någon berättat att så kan man göra.

 

Kompisen och hans fru vann givetvis rättegången och släktingen är utfattig igen, hur jäkla dum kan man bli.

 

 

 

 

Måste ha varit en osedvanligt dyr advokat om han kostade detsamma som 15 rai land i ett mål som detta.

 

/ SatanG

[Wangthong]

19 minuter sedan, skrev SatanG:

 

Måste ha varit en osedvanligt dyr advokat om han kostade detsamma som 15 rai land i ett mål som detta.

 

/ SatanG

Eller väldigt billig mark. Vi vet ju inte riktigt vad kompisen gav för marken. Han skulle ju köpa tillbaka den för samma pris som han sålde för!

[stefan5300]

13 timmar sedan, skrev SatanG:

 

Måste ha varit en osedvanligt dyr advokat om han kostade detsamma som 15 rai land i ett mål som detta.

 

/ SatanG

 

Den ekonomiska har kompisen och jag aldrig diskuterat bara själva historien men säljaren av marken kanske var i behov av pengar mycket snabbt och sålde billigt och i tron om att kunna köpa tillbaka marken en dag till säljpriset.

 

Sedan är ju inte thailändare inte sena med att utnyttja sina egna landsmän, det ser man ju när lånas ut pengar i byarna till ockerräntor eller när det ska plockas bär i andra länder.

[Scandinaviancorner]

3 timmar sedan, skrev stefan5300:

 

Den ekonomiska har kompisen och jag aldrig diskuterat bara själva historien men säljaren av marken kanske var i behov av pengar mycket snabbt och sålde billigt och i tron om att kunna köpa tillbaka marken en dag till säljpriset.

 

Sedan är ju inte thailändare inte sena med att utnyttja sina egna landsmän, det ser man ju när lånas ut pengar i byarna till ockerräntor eller när det ska plockas bär i andra länder.

ja Thailändarna är ett jävla rövarpack...fast det finns några bra ibland dom också..

[måne]

9 timmar sedan, skrev stefan5300:

 

Den ekonomiska har kompisen och jag aldrig diskuterat bara själva historien men säljaren av marken kanske var i behov av pengar mycket snabbt och sålde billigt och i tron om att kunna köpa tillbaka marken en dag till säljpriset.

 

Sedan är ju inte thailändare inte sena med att utnyttja sina egna landsmän, det ser man ju när lånas ut pengar i byarna till ockerräntor eller när det ska plockas bär i andra länder.

Att köpa mark av syskon eller släkt är ingen bra ide(om man vill ha lugn och ro)marken anses tillhöra säljaren iaf,så ev.inkomst från marken ska självklart tillfalla den förre ägaren,vi är ju släkt.

[Soengsang]

On 2017-05-22 at 04:13, skrev stefan5300:

Har en god vän som bor i närheten av Buriram.

 

För 8-10 år sedan så köpte han 15 rai rismark i byn där han bor av en släkting till hans fru när den var i pengaknipa. För runt ett halvår sedan kom släktingen som fått hyfsad ekonomi och ville köpa tillbaka rismarken för samma belopp som kompisen betalade för den, det ville inte kompisen då han inte är i behov av pengarna och vill behålla marken.

 

Efter ett tag fick kompisen en stämning hemskickad till sig, då hade släktingen stämt honom inför tinget för de skulle minsann köpa tillbaka marken, för det hade någon berättat att så kan man göra.

 

Kompisen och hans fru vann givetvis rättegången och släktingen är utfattig igen, hur jäkla dum kan man bli.

 

 

 

 

Jag misstror inte dig eller din vän på något vis, men kan det inte vara så som att från början att de inte köpte marken, utan endast lånade ut pengar till släktingen med marken som pant för ett visst antal år, och senare enl det ev kontrakt som gjorde upp så övergick marken i deras ägo då skulden inte betalades tillbaka?

Det är ju ett ganska vanligt att man gör så, men nu senare har släktingen pengar och tycker att denne har rätt att få marken tillbaka(vilket jag givetvis inte tycker)?

Vi lånar ju ut lite ibland med detta förfarande, ingen ränta men vi brukar marken vi har i pant under tiden de har på sig att betala tillbaka, hittills har vi fått pengarna tillbaka och ingen mark har skrivits över på oss.

 

Det är ju lite svårt att förstå sig på de thailändska dokumenten, därför undrar jag om det inte kan gått till så?

[Galten]

Känns igen.

Vi köpte 3,5 Rai för snart 10 år sedan i södra Thailand och nu vill de köpa tillbaka men vill inte ge mer än vi betalade.

Gumman vill inte sälja då det är det enda hon har kvar i byn.

[stefan5300]

14 timmar sedan, skrev Soengsang:

 

Jag misstror inte dig eller din vän på något vis, men kan det inte vara så som att från början att de inte köpte marken, utan endast lånade ut pengar till släktingen med marken som pant för ett visst antal år, och senare enl det ev kontrakt som gjorde upp så övergick marken i deras ägo då skulden inte betalades tillbaka?

Det är ju ett ganska vanligt att man gör så, men nu senare har släktingen pengar och tycker att denne har rätt att få marken tillbaka(vilket jag givetvis inte tycker)?

Vi lånar ju ut lite ibland med detta förfarande, ingen ränta men vi brukar marken vi har i pant under tiden de har på sig att betala tillbaka, hittills har vi fått pengarna tillbaka och ingen mark har skrivits över på oss.

 

Det är ju lite svårt att förstå sig på de thailändska dokumenten, därför undrar jag om det inte kan gått till så?

 

Nä han köpte marken, han och hans fruga har väl runt 250 - 300 rai.

[Broskan]

5 timmar sedan, skrev stefan5300:

 

Nä han köpte marken, han och hans fruga har väl runt 250 - 300 rai.

 

Är det han som jag brukar besöka?

 

//Broskan

[stefan5300]

17 minuter sedan, skrev Broskan:

 

Är det han som jag brukar besöka?

 

//Broskan

 

Ja.

[SatanG]

Nä ibland hör man sån skit så man undrar va fan det är för fel på vissa.

 

Frugan fick ett samtal en gång som gällde ett arv. En kusin som var enda sonen, inga döttrar, ärvde några rai rismark av sina föräldrar och en annan släkting krävde att få halva denna av någon påhittad regel om att han hade rätt till detta. Släktingen lämnade in en stämning där han krävde detta och kusinen visste inte vad han skulle ta sig till. Frugan förklarade arvsreglerna, marken var hans och han behövde inte ge bort någonting alls, men bör iaf be en advokat kontakta motståndarens advokat för att förklara att detta aldrig kommer gå igenom.

Själv kan jag sura till när jag hör såna idi*tier så jag förklarade för frugan att fattar släktingen ändå inte så hyr in den bästa och dyraste advokaten som finns. idi*ten kommer få ta notan samt han är i stort behov av en lektion sunt vanligt jävla förnuft och uppförande. Har kusinen inte pengar att lägga upp för detta så ska jag med största glädje hjälpa till. Såvitt jag vet var kampen över dagen efter då advokaterna diskuterat med varandra.

Även om man sett och hört en hel del härnere blir man ändå häpen ibland, en svensk fyraåring är ju vida överlägsen vissa thailändare när det kommer till logik och förnuft.    

 

/ SatanG

[Atom]

On ‎2017‎-‎05‎-‎22 at 9:13 AM, stefan5300 said:

Har en god vän som bor i närheten av Buriram.

 

För 8-10 år sedan så köpte han 15 rai rismark i byn där han bor av en släkting till hans fru när den var i pengaknipa. För runt ett halvår sedan kom släktingen som fått hyfsad ekonomi och ville köpa tillbaka rismarken för samma belopp som kompisen betalade för den, det ville inte kompisen då han inte är i behov av pengarna och vill behålla marken.

 

Efter ett tag fick kompisen en stämning hemskickad till sig, då hade släktingen stämt honom inför tinget för de skulle minsann köpa tillbaka marken, för det hade någon berättat att så kan man göra.

 

Kompisen och hans fru vann givetvis rättegången och släktingen är utfattig igen, hur jäkla dum kan man bli.

 

 

 

 

Jag vet inte om din gode vän var Thai eller utlänning men jag har hört liknande historier många gånger, i samtliga fall har alla inblandade varit Thai. Jag håller med om att det låter jävligt dumt då vi tänker att ett ingånget avtal gäller men för folket ute i byarna blir det ofta en kollision mellan det nya de inte alls förstår eller accepterar (lagar) och det gamla (traditioner) som inte längre gäller men de anser vara gammal god hederlighet (nu låter jag som Isan Lover). Att tjäna pengar på en släkting är en dödssynd i det gamla tänket så att få köpa tillbaka "sin" mark till samma pris som man sålde den för (möjligtvis med lite ränta) är nog vad majoriteten av thailändarna ute i byarna tycker är riktigt. Det finns en logik, om än ofta något konstig, men den finns alltid där om man bara vill förstå. Man behöver givetvis inte hålla med om deras logik, och jag gör det sällan, men det är bra att känna till den. Suget efter snabba och enkla pengar, framförallt från de som aldrig haft några, kan dock ibland sätta den mest vidsynta uppfattningen angående logik under hårda test 

 

Jag skulle aldrig köpa en kvadratcentimeter från någon av frugans släktingar och heller inte från någon nära granne; risken för framtida problem är alldeles för stor relativt chansen att göra en bra affär.