Barns (språk)utveckling, thailand vs sverige.

[Kim]

Våran grabb var 2 år och 3 mån när vi avreste till Thailand i november, det var hans tredje resa till landet och han har hitills tillbringat ca 1 år där totalt. Hemma i Sverige så talar hans mamma thai med honom och det gör även dom många thailändare som tillhör vår bekantskapskrets.

Så det blir väldigt mycket thai för honom och hans första lilla ordförråd var inte helt oväntat just thai. Förvirrande nog för honom så talade ju resten av hans omgivning svenska vilket förstås fördröjt språkutvecklingen som det gör för alla andra barn som växer upp med flera språk omkring sig. Men svenskan tog sig riktigt bra strax innan resan, speciellt eftersom han började på dagis dryga 2 månader innan avresan, och - Titta där... bil! och liknande korta uttryck började infinna sig så smått.

Sedan flög vi alltså till Thailand och åkte upp till byn i Surin efter 3 nätter i Bangkok. Blev förstås mycket - Titta där! av alla nygamla intryck i byn och alla grannungar började också använda uttrycket vilket var rätt så kul.

2,5 månad senare var vi tvungen att åka hem till Sverige eftersom frugan är gravid och inte tillåts flyga dom sista 2 graviditetsmånaderna. Egentligen var flygbolagets regler sådana att man inte fick flyga from graviditetsvecka 29 och vi flög hem först i vecka 31 eftersom vi missförstått när förbudet började gälla. Men med nöd och näppe lyckades vi trots detta komma med på planet, puh! Hur som helst, efter dessa 2,5 månader, varav kanske 1,5 tillbringades i byn hade vår son helt bytt språk till thai och hade inga svenska ord alls kvar. Språkutvecklingen var enorm och han började använda nya uttryck varje dag.

Nu har vi redan varit hemma i nästan 2 månader och först nu börjar det dyka upp svenska ord och uttryck igen i den vokabulär som fortfarande till säkert 90% utgörs av thai. Språkutvecklingen går dock framåt i båda språken men inte alls i samma snabba takt som den gjorde i Thailand. Vad det beror på gissar jag är dels att han här lever i en tvåspråkig omgivning där hälften av dom människor han träffar talar svenska med honom och den andra hälften thai, i Thailand talar uteslutande alla bara thai med honom. Men den största orsaken, som jag ser det, till att språkutvecklingen går fortare i Thailand är att dom sociala kontakterna är så mycket större där än här. I Sverige går det dagar då grabben enbart träffar pappa och mamma och inga andra alls, men det gör det aldrig när man är i Surinbyn. I byn så är det alltid en himla massa liv och rörelse runt hemmet och massor av människor som leker och pratar med grabben från tidig morgon till sen kväll. Så det är nog inte så jätteunderligt att språkutvecklingen går så mycket fortare där.

Men inte bara språkmässigt, jag tror att vistelser hos stora tjocka släkten i Thailand gör rena underverk med den sociala träningen för barn i alla åldrar. Att alltid ha en massa folk omkring sig ur alla möjliga åldersgrupper är förstås gratis social träning på allra högsta nivå och något som jag tycker är det svenska barn idag tyvärr oftast saknar. I Sverige umgås unga människor i regel bara i sin egen åldersgrupp förutom med den närmaste familjen vilket ger negativa återverkningar i samhället via barns numer tappade respekt för vuxna, lärare, äldre osv. På detta område är Thailand mycket bättre än Sverige och då speciellt landsbygdens Thailand där den sociala samvaron naturligt blir högre än i städerna.

Att ha en "social begåvning" är ju oerhört värdefullt hela livet igenom så jag är väldigt glad att kunna erbjuda våra barn återkommande "träningsläger" i social kompetens hemma hos mormor och morfar borta i Thailand. Förutom språkträningen då. Det kan komma att innebära stora fördelar på en massa områden senare i livet, inte minst när dom ska ha jobb eller träffa en livspartner.

 

Har egentligen mycket mer att skriva om detta men tror att det börjar bli dags att gå ut och åka lite i pulkbacken med grabben. Solen lyser, det börjar bli varmt och snön smälter i en rasande takt. Bäst att passa på.

Så jag avslutar istället med några vardagsbilder på grabben från byn som visar hur det för det mesta ser ut rent socialt i hans omgivning där.

Vad har ni andra för tankar om detta med språkutveckling, social kompetens, Thailand vs sverige osv. Gör inget om ämnet spårar ut till höger eller vänster.

[Jive]

Quote

Att ha en "social begåvning" är ju oerhört värdefullt hela livet igenom så jag är väldigt glad att kunna erbjuda våra barn återkommande "träningsläger" i social kompetens hemma hos mormor och morfar borta i Thailand. Förutom språkträningen då. Det kan komma att innebära stora fördelar på en massa områden senare i livet, inte minst när dom ska ha jobb eller träffa en livspartner.

Hej Kim!

Jag tycker att du själv gör en bra sammanfattning i stycket ovan.

Kan väl tillägga att grabben kommer också att få ett bredare perspektiv på tillvaron än de flesta av hans kompisar i Sverige resp. Thailand.

Dina barn är bara att gratulera!

[BORN62]

Hej Kim

Tycker du sammanfattade det hela på ett bra sätt.

Min grabb, som iofs är 15år, är även han uppfostrad i en tvåspråkig, eller nära på trespråkig miljö.

Hans mamma har större delen av sin släkt i Californien där han tillbringat en hel del tid, därav engelskan som troligen hade kommit ändå med tanke på dagens mediautbud samt att svensk engelskaundervisning troligen har rätt bla klass internationellt sett.

Min erfarenhet säger att barn som är uppväxta i en miljö med fler än ett språk har mycket lättare att lära sig flera språk senare i livet.

Hursomhelst så talar, läser och skriver han idag iallafall fem språk närapå flytande och jag tror att en anledning till att han haft så lätt för sig i skolan är att han bla är uppvuxen i en miljö med flera språk.

Jag kan garantera att din grabbs svenska kommer utvecklas i rekordfart nu när han går på dagis och bara kommer höra svenska.

När det sedan börjar bli dags att lära sig läsa och skriva så är ett litet tips att även få honom att lära sig läsa och skriva thai men det har ni säkert redan planerat.

Den sociala träningen din grabb får av att tillbringa sin tid i två olika kulturer är nog oerhört värdefullt.

Min egen grabb är iofs uppfostrad i en västerländsk kultur men i flera olika länder och det tror jag givit honom mycket.

Att fostra barn är väl inte det enklaste men jag anser att det finaste du kan ge ditt barn är din tid och din uppmärksamhet, inte massa prylar.

Min grabb har alltid haft lätt för sig i skolan och har till dags datum alltid haft alla rätt på alla prov han skrivit, han går i åttan nu men läser flera ämnen på gymnasienivå, och visst har både jag och hans mamma pushat och uppmuntrat honom men ibland finns en liten oro över att det helt enkelt blir för mycket.

Men som jag skrev ovan så har han lätt för sig och behöver inte direkt plugga så det finns massor av tid till kompisar, tjejer (även om det är jobbigt när pappa frågar om just det ), idrott och andra fritidsintressen utan att göra avkall på fina resultat i skolarbetet.

Vi brukar alltid säga att det är viktigt med resultat men det absolut viktigaste är att han tycker det han gör är roligt, tycker man det är jag övertygad om att resultaten kommer per automatik.

En liten rolig grej va när jag frågade honom vilket språk han tänker på.

Han svar blev att han tänker på alla språk, huller om buller, men alltid presenterar sitt svar, fråga eller av det nu må vara på det språk omgivningen förväntar sig.

[Magrood]

Intressant iakttagelse! Och tack för de fina bilderna!

Vår lille har börjat jollra nu. Men vi vet inte vilket språk hans jollrandes vokalljud är.

Det låter inte thai, inte svenskt och inter heller engelskt.

Kul att härma honom och själv upptäcka nya vokalljud.

Mitt uttal på "ö" kanske blir bättre nu. 

Han verkar komma att bli lika pratglad som mamma och pappa.

...

Mvh

Magrood

- stolt mamma -

[Vaxet]

Vår dotter 19 månader förstår vad jag säger när jag talar svenska med henne. Hon förstår också vad Fru Vax säger när hon talar Thailänska med dottern.

När hon nu börjar tala har en lite lustig situation uppstått. När dottern säger något så upprepas detta på båda språken, typ. Sawadee kaa-hejdå, nam-vatten o.s.v.

Får väl hoppas detta försvinner så småningom, och javisst jag är inte orolig.

Till Kim vill jag också säga att om er son utvecklas lite mera långsamt språkmässigt när ni är i Sverige så förstår jag varför. Nu vet jag ju var ni bor och det är ju inte lätt att lära sig ett språk av norrlänningar, de säger ju aldrig något, sjooo...