Båtturer

[Batting]

I förrgår så skulle jag och två Thailändska vänner besöka ön Kho Kham.

Den skulle vara något utöver det vanliga, och den får endast besökas på helger.

Något så skddsvärt måste man ju bara besöka, tänk att få se något orört!

Jag bliv liiite misstänksam redan i hamnen när busslast efter busslast anlände med tjattrande människor och en skog av selfiepinnar.

Hur skulle jag kunna uppleva något orört tillsammans med alla dom?

 

Vi fick kliva på en stor båt som i vanlig ordning inte låg still mot kaj. Vad har de emot landgångar?

Sedan startade resan ut mot paradisön.

Båtlass på båtlass gav sig iväg. Hälften av oss fick stå eller sitta direkt på durken.

Det var överlastade båtar som spydde ut fet svart rök på sin färd mot detta skyddsvärda område.

Vi ankrade upp en bit utanför ön och väntade på mindre båtar som skulle ta oss i land.

 

Solen sken, vattnet var kristallklart, och ön såg faktiskt riktigt inbjudande ut, grön och fin, men även med lite dramatiska klippor.

Det visade sig att det var ganska stor skillnad på båten som hämtade upp oss och den vi befann oss på.

Vi fick liksom hängande söka stöd för fötterna mot en av de bildäck som hängde efter båtsidan. Sedan hoppa därifrån ner i den lilla båten.

Det var en bra bit och förstår ärligt talat inte hur alla klarade det.

Vad är det för fel stegar eller andra liknande nymodigheter?

 

En tanke som slog mig när jag satt där i båten fick mig att rycka till, och skräcken smög sig på.

Hade de möjligen tänkt sig att vi skulle åka tillbaka med samma båt?

 

Vi kom i land och ön var fin men kanske lite svår att uppskatta när tusentals andra sprang omkring där bland stånd som sålde snorklar och sånt.

Nåväl, vi simmade, vandrade runt ön, fotograferade och försökte sola lite. Mina Thai vänner envisades givetvis med att befinna sig i skuggan.

Till slut blev det dags för hemfärd och jag skulle få svar på frågan som gnagt bak i huvetet på mig under hela övistelsen.

Skulle jag behöva klättra på bildäck efter en fartygssida?

 

Jodå, mycket ricktigt! Där låg samma båt som vi kommit dit med. Men hur fan tänker dom?

Jag tittade oroligt på det där bildäcket och var säker på att det skulle bli svårt. Jag menar, jag fyller 60 nästa vår.

Sedan så fans det några som faktiskt var äldre än mig, men framför allt lite mer oformliga om man säger.

 

Några ungommar lyckades med konststycket, men hade tydligen så pass mycket problem att t.o.m. arrangören insåg det hopplösa i företaget.

De tre ungdomar som lyckats ta sig upp fick hoppa tillbaka, och så väntade vi på en mindre båt.

 

Är det inte märkligt att en sjöfartsnation som Thailand inte tänker längre när det gäller säkerheten till havs?

 

 

[Nemo]

Läs och häpnas!   För en gångs skull tycker jag att det hade det varit skoj med några bilder. 

[Batting]

Nu är jag i SriRacha och eftersom jag är inne lite på detta med båtturer så tänkte jag kolla upp detta med den nya färjelinjen som ska 

öppna om sisådär två dagar mellan SriRacha och Hua Hin. Jag kan ju tala om startdatumet känns liiite osäkert. 

Dom har rivit hela piren, och det lär inte komma upp någon ny på ett tag.

 

Numera går det bara en smal slingrande, och upphöjd stig rivningsmassor ut till terminalen. Lycka till, säger jag.  ?

[Seaserpent]

Pattaya - Hua Hin.

[Chomphoo]

Det går väll att åka ut till Koh Kham vilken dag som helst. Från Koh mak gör de det i varje fall. Tragiskt att dom börjat med stor båttur dit! Blir ju lite för mycket folk på en gång. Skulle aldrig tänka tanken att åka dit så, som några kringresande kineser!

Och så mycket till paradis vet jag inte. Fula övergivna betongjättar utspridda!

Jag bodde på ön en gång för länge sedan när det fanns ett enkelt resort och då var det vackert. 

[SatanG]

On 26/12/2016 at 12:29, skrev Batting:

I förrgår så skulle jag och två Thailändska vänner besöka ön Kho Kham.

Den skulle vara något utöver det vanliga, och den får endast besökas på helger.

Något så skddsvärt måste man ju bara besöka, tänk att få se något orört!

Jag bliv liiite misstänksam redan i hamnen när busslast efter busslast anlände med tjattrande människor och en skog av selfiepinnar.

Hur skulle jag kunna uppleva något orört tillsammans med alla dom?

 

Vi fick kliva på en stor båt som i vanlig ordning inte låg still mot kaj. Vad har de emot landgångar?

Sedan startade resan ut mot paradisön.

Båtlass på båtlass gav sig iväg. Hälften av oss fick stå eller sitta direkt på durken.

Det var överlastade båtar som spydde ut fet svart rök på sin färd mot detta skyddsvärda område.

Vi ankrade upp en bit utanför ön och väntade på mindre båtar som skulle ta oss i land.

 

Solen sken, vattnet var kristallklart, och ön såg faktiskt riktigt inbjudande ut, grön och fin, men även med lite dramatiska klippor.

Det visade sig att det var ganska stor skillnad på båten som hämtade upp oss och den vi befann oss på.

Vi fick liksom hängande söka stöd för fötterna mot en av de bildäck som hängde efter båtsidan. Sedan hoppa därifrån ner i den lilla båten.

Det var en bra bit och förstår ärligt talat inte hur alla klarade det.

Vad är det för fel stegar eller andra liknande nymodigheter?

 

En tanke som slog mig när jag satt där i båten fick mig att rycka till, och skräcken smög sig på.

Hade de möjligen tänkt sig att vi skulle åka tillbaka med samma båt?

 

Vi kom i land och ön var fin men kanske lite svår att uppskatta när tusentals andra sprang omkring där bland stånd som sålde snorklar och sånt.

Nåväl, vi simmade, vandrade runt ön, fotograferade och försökte sola lite. Mina Thai vänner envisades givetvis med att befinna sig i skuggan.

Till slut blev det dags för hemfärd och jag skulle få svar på frågan som gnagt bak i huvetet på mig under hela övistelsen.

Skulle jag behöva klättra på bildäck efter en fartygssida?

 

Jodå, mycket ricktigt! Där låg samma båt som vi kommit dit med. Men hur fan tänker dom?

Jag tittade oroligt på det där bildäcket och var säker på att det skulle bli svårt. Jag menar, jag fyller 60 nästa vår.

Sedan så fans det några som faktiskt var äldre än mig, men framför allt lite mer oformliga om man säger.

 

Några ungommar lyckades med konststycket, men hade tydligen så pass mycket problem att t.o.m. arrangören insåg det hopplösa i företaget.

De tre ungdomar som lyckats ta sig upp fick hoppa tillbaka, och så väntade vi på en mindre båt.

 

Är det inte märkligt att en sjöfartsnation som Thailand inte tänker längre när det gäller säkerheten till havs?

 

 

 

Sjöfartsnation,Thailand?

 

/ SatanG

[Batting]

3 timmar sedan, skrev SatanG:

 

Sjöfartsnation,Thailand?

 

/ SatanG

Ja det var bara något jag förutsatte. Det ligger ju liksom där det ligger. Många håller säkert på med fiske, och andra har säkert anställning på fraktfartyg precis som de jag träffade i Filippinerna. Där seglade ett stort antal män omkring jorden på div. fraktfartyg. De var billig arbetskraft på utslaggade fartyg. Men som sagt var, det var bara något jag förutsatte. 

 

[Tallviking]

8 timmar sedan, skrev Batting:

Ja det var bara något jag förutsatte. Det ligger ju liksom där det ligger. Många håller säkert på med fiske, och andra har säkert anställning på fraktfartyg precis som de jag träffade i Filippinerna. Där seglade ett stort antal män omkring jorden på div. fraktfartyg. De var billig arbetskraft på utslaggade fartyg. Men som sagt var, det var bara något jag förutsatte. 

 

 

Filippiner kan göra det eftersom dom pratar engelska oftast. Thai på den nivån gör inte det så dom får hålla sig hemma

[SatanG]

12 timmar sedan, skrev Batting:

Ja det var bara något jag förutsatte. Det ligger ju liksom där det ligger. Många håller säkert på med fiske, och andra har säkert anställning på fraktfartyg precis som de jag träffade i Filippinerna. Där seglade ett stort antal män omkring jorden på div. fraktfartyg. De var billig arbetskraft på utslaggade fartyg. Men som sagt var, det var bara något jag förutsatte. 

 

Ja "Flappar" finns det gott om på båtar över hela jorden. Det kan man kalla sjöfartsnation vilket är ljusår från Thailand.

 

3 timmar sedan, skrev Tallviking:

 

Filippiner kan göra det eftersom dom pratar engelska oftast. Thai på den nivån gör inte det så dom får hålla sig hemma

 

"Thai team" dvs ett gäng billiga målare/general labour hyrs väl fortfarande in här och där ibland men som du säger är språket ofta ett problem för lite högre positioner. Jag känner endast till 2 thailändska seniorbefäl på utländska rederier men visst förekommer det om än sällan utan mest på egna thailändska rederier.

Har för mig att nedanstående båt jag gjorde STS till utanför Tanjung pelepas, Malaysia är/var thailändsk men vet inte om det var några thai kvar på den. Seniorbefälen lät iaf indiska, kan ju varit Bangladeshare också.

 

/ SatanG  

 

[Batting]

24 minuter sedan, skrev SatanG:

Ja "Flappar" finns det gott om på båtar över hela jorden. Det kan man kalla sjöfartsnation vilket är ljusår från Thailand.

 

 

/ SatanG  

 

Men nog borde väl mycket av livet för många Thailändare handla om hav, sjö, floder och annat som har med vatten att göra? Och då kan man väl få tycka att det är märkligt att säkerheten inte är mer utvecklad? Lite båtvett borde man väl lärt sig? Men det kanske ligger i kynnet att helt enkelt inte bry sig. När Thaitjejen är med mig ute på stan och vi ska över en väg så brukar hon ta mig i handen och springa. Först log jag lite frågande mot henne, men då förklarade hon att jag kommer från ett land där folk bryr sig om varandra, "Här kör vi bara över folk!".

Och jag höll ju faktiskt på att bli överkörd i ChinaTown en gång när jag tydde ljussignalerna fel. Dom siktade fan på mig, och jag önskar att alla ni som påstår att Thais inte blir arga offentligt kunde ha varit där och sett deras reaktion.    

[andrejsdenruskige]

Ja, med tanke på att man har propellerministrar så borde Thailand vara en sjöfartsnation av rang