Jump to content
IGNORERAD

Vilken åldersskillnad är ok mellan farang och thai?


Guest wUThai

Recommended Posts

3 timmar sedan, skrev Benriach:

Ja, min ålder består av 2 siffror...

Ja, det var ju det jag menade :misdoubt:

Det är inte vad partierna säger några månader innan valet som räknas, utan vad de har sagt och gjort under hela mandatperioden innan valet....

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 1,1k
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • Soengsang

    43

  • hamnoi

    42

  • Alarik

    41

  • Baa

    37

Mest aktiva i denna tråd

Inlagda bilder

On 2018-05-12 at 10:34, skrev AnTove:

Jag har ingen direkt åsikt om åldersskillnaden. Något som alltid har fascinerat mig är att fundera över vad de har gemensamt och kan prata om. Man har så skilda erfarenheter och vuxit upp med skilda preferens när det gäller det mesta. Det fascinerar mig också när varken kvinnan eller mannen knappt kan prata ett ord engelska eller något annat gemensamt språk. Måste vara mycket märklig vardag och svårt att verkligen knyta några starka band till varandra. Men det är roligt att se att de är så många på detta forum som verkar att ha hittat den rätta och lever ett lyckligt och fint liv tillsammans. Funderar mycket på relationer just nu, dels för att jag har träffat något själv. Men också för att det är ovanligt många bekanta och grannar som skiljer sig just nu. Funderar mycket på vad som har hänt i deras liv, flera av dem har man upplevt som mycket lyckliga tillsammans. Märkligt när de verkade var fulla av planer för framtiden för någon månad sedan och nu kan de inte vara i samma rum längre.

 

Det skiljer 9 år mellan oss. Min fru pratade inte ett ord engelska när vi träffades, jag pratade en del thai. Hade börjat lära mig thai ett år tidigare för att kunna åka runt i landet. Detta var 1987, besökte landet första gången 2 år tidigare under jobb nere i SEA. Vi träffades under en resa ut i landet då jag stannade till en något längre tid. Trots språk och kulturskillnaderna trivdes vi väldigt bra tillsammans. Visst har vi haft våra stunder. En gång i Thailand när jag stack från byn och jag skulle aldrig komma tillbaka, om inte.....  Svärmor kom och hämtade mig när jag satt och väntade på bussen ner till Bangkok. Sen blev det besök för henne i Sverige. Dålig timing, - 40 grader under det besöket. Sedan åkte hon hem och sökte uppehållstillstånd. 

 

När dottern föddes och blivit några år hade vi ett antal kriser, vi flyttade ifrån varandra en gång. Frugan hade jobb och klarade sig bra på egen hand. Ett drygt halvår senare hörde jag på frugan att hon nog ville flytta ihop igen. Naturligtvis är hon för stolt för att ta upp ett sådant resonemang. Jag tog upp det, inte för att jag egentligen ville, men tyckte det var bättre för dottern. Sedan har vi levt lyckliga tillsammans. 

 

Med så många skillnader i språk och kultur har det varit svårt ibland. Thai i gemen har väldigt svårt att kompromissa det har nog varit det svåraste. Kompromissar man hela tiden så blir det inte bra. Det gäller att ta sina strider vid rätt tillfällen. Uppfostran av dottern var en sak där vi hade en del duster. Helt olika uppfostringsmetoder, där hade jag ingen kompromisvilja utan vi enades om att jag bestämde och hon gjorde som jag sa. Vi verkade ganska enade, för dottern men det var vi egentligen inte. Frugan fick bita ihop och hålla sig till våran överenskommelse. 

 

Lycka till med din relation.

Link to comment
Dela på andra sajter

1 timme sedan, skrev Wangthong:

Det skiljer 9 år mellan oss. Min fru pratade inte ett ord engelska när vi träffades, jag pratade en del thai. Hade börjat lära mig thai ett år tidigare för att kunna åka runt i landet. Detta var 1987, besökte landet första gången 2 år tidigare under jobb nere i SEA. Vi träffades under en resa ut i landet då jag stannade till en något längre tid. Trots språk och kulturskillnaderna trivdes vi väldigt bra tillsammans. Visst har vi haft våra stunder. En gång i Thailand när jag stack från byn och jag skulle aldrig komma tillbaka, om inte.....  Svärmor kom och hämtade mig när jag satt och väntade på bussen ner till Bangkok. Sen blev det besök för henne i Sverige. Dålig timing, - 40 grader under det besöket. Sedan åkte hon hem och sökte uppehållstillstånd. 

 

När dottern föddes och blivit några år hade vi ett antal kriser, vi flyttade ifrån varandra en gång. Frugan hade jobb och klarade sig bra på egen hand. Ett drygt halvår senare hörde jag på frugan att hon nog ville flytta ihop igen. Naturligtvis är hon för stolt för att ta upp ett sådant resonemang. Jag tog upp det, inte för att jag egentligen ville, men tyckte det var bättre för dottern. Sedan har vi levt lyckliga tillsammans. 

 

Med så många skillnader i språk och kultur har det varit svårt ibland. Thai i gemen har väldigt svårt att kompromissa det har nog varit det svåraste. Kompromissar man hela tiden så blir det inte bra. Det gäller att ta sina strider vid rätt tillfällen. Uppfostran av dottern var en sak där vi hade en del duster. Helt olika uppfostringsmetoder, där hade jag ingen kompromisvilja utan vi enades om att jag bestämde och hon gjorde som jag sa. Vi verkade ganska enade, för dottern men det var vi egentligen inte. Frugan fick bita ihop och hålla sig till våran överenskommelse. 

 

Lycka till med din relation.

Tack för att du delar med dig. Alltid kul att få ta del av andra livshistorier och erfarenheter. Tycker att det är intressant det du skriver om att thai har svårt att kompromissa. Det är klart att människor i ett land är väldigt olika, men man fått en bild av att thailändarna ska vara så underdåniga och tar ett kliv bakåt i alla lägen. Men samtidigt får man hela tiden berättelser om att de inte lägger ett finger emellan vid en konflikt och det är som alla spärrar försvinner. Konflikter som för en annan verkar obetydlig. Om du har lust att dela med dig av flera exempel och vad det var som ni såg så olika på i er dotters uppfostran. 

 

Vore jätte roligt och jag skulle vara tacksam om andra också delade med sig av sina erfarenheter. Vad som har varit svårare än vad de har trott och saker som har överraskat dem. Ibland när jag hör en del svenska män prata om sitt förhållande med en thai kvinna, så reagerar jag på hur de pratar om sin partner som hon inte skulle ha ett eget känsloliv. Att de blir överraskad av hon börjar att uttrycka saker för sin egen del . Det är lite svårt att beskriva det som jag har reagerat på.

Link to comment
Dela på andra sajter

11 minuter sedan, skrev AnTove:

Tack för att du delar med dig. Alltid kul att få ta del av andra livshistorier och erfarenheter. Tycker att det är intressant det du skriver om att thai har svårt att kompromissa. Det är klart att människor i ett land är väldigt olika, men man fått en bild av att thailändarna ska vara så underdåniga och tar ett kliv bakåt i alla lägen. Men samtidigt får man hela tiden berättelser om att de inte lägger ett finger emellan vid en konflikt och det är som alla spärrar försvinner. Konflikter som för en annan verkar obetydlig. Om du har lust att dela med dig av flera exempel och vad det var som ni såg så olika på i er dotters uppfostran. 

 

Vore jätte roligt och jag skulle vara tacksam om andra också delade med sig av sina erfarenheter. Vad som har varit svårare än vad de har trott och saker som har överraskat dem. Ibland när jag hör en del svenska män prata om sitt förhållande med en thai kvinna, så reagerar jag på hur de pratar om sin partner som hon inte skulle ha ett eget känsloliv. Att de blir överraskad av hon börjar att uttrycka saker för sin egen del . Det är lite svårt att beskriva det som jag har reagerat på.

Snabbkommenterar det med kompromissandet. Thai tar inte konflikt med en som står högre i social status. Men att tappa ansiktet är inte bra, så för att slippa ta konflikt kan de ibland bara hålla med och så skiter de i vad man kommit överens om.

 

När man befinner sig på samma sociala trappsteg då hävdar man sin rätt. Ofta tar man ändå hänsyn till att ingen ska behöva tappa ansiktet. Är man riktigt i luven på varandra så gäller det att vinna och inte behöva tappa ansiktet. Gissa vem som har högre rang, en falang eller en thai? I vardagslivet då. Naturligtvis gäller andra regler om du bor på ett hotell eller befinner dig på någon annan serviceinrättning.

 

Ett bevis på hur grymma thaikvinnor kan vara, är att de är världsledande i "penis slashing".  Är väl därför doktorerna i Thailand är duktiga att operera tillbaka den lösa biten. I de fall den hittas åt.

 

 

Link to comment
Dela på andra sajter

1 timme sedan, skrev Wangthong:

Snabbkommenterar det med kompromissandet. Thai tar inte konflikt med en som står högre i social status. Men att tappa ansiktet är inte bra, så för att slippa ta konflikt kan de ibland bara hålla med och så skiter de i vad man kommit överens om.

 

När man befinner sig på samma sociala trappsteg då hävdar man sin rätt. Ofta tar man ändå hänsyn till att ingen ska behöva tappa ansiktet. Är man riktigt i luven på varandra så gäller det att vinna och inte behöva tappa ansiktet. Gissa vem som har högre rang, en falang eller en thai? I vardagslivet då. Naturligtvis gäller andra regler om du bor på ett hotell eller befinner dig på någon annan serviceinrättning.

 

Ett bevis på hur grymma thaikvinnor kan vara, är att de är världsledande i "penis slashing".  Är väl därför doktorerna i Thailand är duktiga att operera tillbaka den lösa biten. I de fall den hittas åt.

 

 

Mycket intressant. Jag har inga belägg för det, men jag har en känsla ifrån att ha pratat med människor under åren. Att några av anledningarna till att inte relationerna fungerar är man inte har varit ärlig ifrån båda hållen när man har pratat ekonomin. Man har glömt bort att berätta hur mycket av lönen som dras i skatt och hur mycket det kostar att leva i Sverige. Det finns inte så mycket över att hjälpa släkt och hålla en levnadsstandard som man har givit sken av. Att det blir en stor slitning och något som det är svårt att repa sig ifrån .

 

En annan sak är att jag får en känsla av att en del män inte gör så mycket för att kvinnan snabbt ska lära sig språket och kanske får ett jobb. Att förlora sitt beroende. Att få ett blandat socialt umgänge och skyddsnät. Jag kan ha fel i detta, men det är en känsla som jag har fått. När jag var på sjukhus för några veckor sedan, så delade jag rum med en man som det visade sig vara gift med en thailändska. Han hade valt en kvinna som var lika gammal som honom. Och sett till att hon snabbt lärde svenska och tog körkort. Båda jobbar i Norge och de har varit gifta i 15 år. Hans inställning var att hon skulle bli så självständig som möjligt och förverkliga sin projekt och drömmar. Och genom detta verkligen välja honom och inte vara beroende av honom. Han tyckte att det var det bästa han hade gjort och han kände sig lycklig. Hon jobbade som köksmästare på ett hotell i Oslo och han jobbade som logistikchef på Bring. Han hade mycket vettigt att komma med under de tre dagar som vi delade rum. Han hade verkligen gått in för att studera kulturen och Thailands historia. Gått matlagningskurser för att lära sig laga hyfsad thaimat. Försökt att lära sig thai. Men hade också gått in för att lära henne Sveriges dito. Hon hade läst in komvux här och sedan gått hotell och restaurang skola. Sedan gastronomi högskolan i Grythyttan. De bor på den värmländska sidan på gränsen mellan Sverige och Norge. Har två tonåriga barn, hus både i Sverige och Thailand. 

Link to comment
Dela på andra sajter

John Khonken
7 timmar sedan, skrev Wangthong:

Det skiljer 9 år mellan oss. Min fru pratade inte ett ord engelska när vi träffades, jag pratade en del thai. Hade börjat lära mig thai ett år tidigare för att kunna åka runt i landet. Detta var 1987, besökte landet första gången 2 år tidigare under jobb nere i SEA. Vi träffades under en resa ut i landet då jag stannade till en något längre tid. Trots språk och kulturskillnaderna trivdes vi väldigt bra tillsammans. Visst har vi haft våra stunder. En gång i Thailand när jag stack från byn och jag skulle aldrig komma tillbaka, om inte.....  Svärmor kom och hämtade mig när jag satt och väntade på bussen ner till Bangkok. Sen blev det besök för henne i Sverige. Dålig timing, - 40 grader under det besöket. Sedan åkte hon hem och sökte uppehållstillstånd. 

 

När dottern föddes och blivit några år hade vi ett antal kriser, vi flyttade ifrån varandra en gång. Frugan hade jobb och klarade sig bra på egen hand. Ett drygt halvår senare hörde jag på frugan att hon nog ville flytta ihop igen. Naturligtvis är hon för stolt för att ta upp ett sådant resonemang. Jag tog upp det, inte för att jag egentligen ville, men tyckte det var bättre för dottern. Sedan har vi levt lyckliga tillsammans. 

 

Med så många skillnader i språk och kultur har det varit svårt ibland. Thai i gemen har väldigt svårt att kompromissa det har nog varit det svåraste. Kompromissar man hela tiden så blir det inte bra. Det gäller att ta sina strider vid rätt tillfällen. Uppfostran av dottern var en sak där vi hade en del duster. Helt olika uppfostringsmetoder, där hade jag ingen kompromisvilja utan vi enades om att jag bestämde och hon gjorde som jag sa. Vi verkade ganska enade, för dottern men det var vi egentligen inte. Frugan fick bita ihop och hålla sig till våran överenskommelse. 

 

Lycka till med din relation.

Jag har samma tanke. Min fru har tre barn . Två egna och en tillsammans. Alla bor hos oss. Frugan skäller på sina egna barns uppfostran. Då talar jag om att det är du och din man som uppfostrat dom. Det vill hon inte förstå. Vårt gemensamma barn försöker hon göra samma misstag. Där har vi diskutioner kan jag lova. Så jag tar hela ansvaret för  hennes uppfostran. Det som jag tycker är mycket märkligt, Frugan har gjort fel även hon inte erkänner det. Varför försöker hon inte bli bättre genom ändra sitt beteende. Inte en chans.

Har någon annan samma åsikt 

Link to comment
Dela på andra sajter

HuaHindinnge
6 minuter sedan, skrev John Khonken:

Jag har samma tanke. Min fru har tre barn . Två egna och en tillsammans. Alla bor hos oss. Frugan skäller på sina egna barns uppfostran. Då talar jag om att det är du och din man som uppfostrat dom. Det vill hon inte förstå. Vårt gemensamma barn försöker hon göra samma misstag. Där har vi diskutioner kan jag lova. Så jag tar hela ansvaret för  hennes uppfostran. Det som jag tycker är mycket märkligt, Frugan har gjort fel även hon inte erkänner det. Varför försöker hon inte bli bättre genom ändra sitt beteende. Inte en chans.

Har någon annan samma åsikt 

Tja. Jag är skulle nu men tillsammans med mitt ex har vi en dotter. Efter skilsmässan vill dottern endast bo med mig, kanske för att jag har uppfostrat dottern och tillbringat mest tid med hon.

Mitt ex förstod aldrig vad barn behöver utan ville ge Thai style uppfostran. Men eftersom vi bor i Sverige vill dottern ha samma typ av uppväxt som sina kompisar. 

 

Mitt ex dotter kom också och bodde med oss i Sverige när hon var 10. Det blev så att jag uppfostrade hon, nu studerar hon till sjuksköterska. Det hade aldrig blivit så om jag inte hade ställt upp så som jag gjorde för hon.

 

Hade vi bott i Thailand hade det säkert varit tvärtom. Det finns olika sätt att uppfostra barn på. Jag har respekt för andra värderingar men det är självklart mina som är bäst och de enda rätta.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tycker eg att det enda som gäller är att båda är vuxna så att det är lagligt.
Sen om en 70 åring inbillar sig att en 25 åring e kär i honom och köper hus mm och sen blir utkastad och blåst på hela sparkapitalet så får han skylla sig själv.
Kostar å ligga på topp...

Link to comment
Dela på andra sajter

andrejsdenruskige

Kärringen kallar mig för dinosaurie. 

Say no more 

Link to comment
Dela på andra sajter

1 timme sedan, skrev HuaHindinnge:

Tja. Jag är skulle nu men tillsammans med mitt ex har vi en dotter. Efter skilsmässan vill dottern endast bo med mig, kanske för att jag har uppfostrat dottern och tillbringat mest tid med hon.

Mitt ex förstod aldrig vad barn behöver utan ville ge Thai style uppfostran. Men eftersom vi bor i Sverige vill dottern ha samma typ av uppväxt som sina kompisar. 

 

Mitt ex dotter kom också och bodde med oss i Sverige när hon var 10. Det blev så att jag uppfostrade hon, nu studerar hon till sjuksköterska. Det hade aldrig blivit så om jag inte hade ställt upp så som jag gjorde för hon.

 

Hade vi bott i Thailand hade det säkert varit tvärtom. Det finns olika sätt att uppfostra barn på. Jag har respekt för andra värderingar men det är självklart mina som är bäst och de enda rätta.

 

1 timme sedan, skrev John Khonken:

Jag har samma tanke. Min fru har tre barn . Två egna och en tillsammans. Alla bor hos oss. Frugan skäller på sina egna barns uppfostran. Då talar jag om att det är du och din man som uppfostrat dom. Det vill hon inte förstå. Vårt gemensamma barn försöker hon göra samma misstag. Där har vi diskutioner kan jag lova. Så jag tar hela ansvaret för  hennes uppfostran. Det som jag tycker är mycket märkligt, Frugan har gjort fel även hon inte erkänner det. Varför försöker hon inte bli bättre genom ändra sitt beteende. Inte en chans.

Har någon annan samma åsikt 

Jag har inga erfarenheter av barnuppfostran i Thailand, skulle ni kunna förklara mera vad det innebär och vad de stora skillnaderna är? Är det så att det är lite skuld inblandat för att säkra att barnen tar hand om sina föräldrar när de blir gamla? 

Link to comment
Dela på andra sajter

HuaHindinnge
Precis nyss, skrev AnTove:

 

Jag har inga erfarenheter av barnuppfostran i Thailand, skulle ni kunna förklara mera vad det innebär och vad de stora skillnaderna är? Är det så att det är lite skuld inblandat för att säkra att barnen tar hand om sina föräldrar när de blir gamla? 

Självklart fungerar det inte såhär överallt i Thailand och finns säkert Svenskar som beter sig på samma sätt.

 

En del är att mitt ex inte lekte med barnen och att barnen fick klara sig själva. Mitt ex hade inte tillräckligt med utbildning så hon kunde inte hjälpa till med skolan. Mitt ex var inte intresserad av att vara närvarande på dötrarnas träningar. Och mitt ex vill behandla barnen som små prinsessor även när de växer upp och vill bli självständiga. 

Alltså, mitt ex tänkte mera på sig själv än på barnen. 

Link to comment
Dela på andra sajter

1 timme sedan, skrev AnTove:

 

Jag har inga erfarenheter av barnuppfostran i Thailand, skulle ni kunna förklara mera vad det innebär och vad de stora skillnaderna är? Är det så att det är lite skuld inblandat för att säkra att barnen tar hand om sina föräldrar när de blir gamla? 

Skuld tycker jag nog inte. Lite som den thailändska skolan. Säg åt barnen att göra det och så ska de göra. Föräldrarna är själv uppfostrade i denna skola. Lite mera självständigt tänkande vill jag ha. Att bli mera självständiga. 

55 minuter sedan, skrev HuaHindinnge:

Självklart fungerar det inte såhär överallt i Thailand och finns säkert Svenskar som beter sig på samma sätt.

 

En del är att mitt ex inte lekte med barnen och att barnen fick klara sig själva. Mitt ex hade inte tillräckligt med utbildning så hon kunde inte hjälpa till med skolan. Mitt ex var inte intresserad av att vara närvarande på dötrarnas träningar. Och mitt ex vill behandla barnen som små prinsessor även när de växer upp och vill bli självständiga. 

Alltså, mitt ex tänkte mera på sig själv än på barnen. 

Känner igen det där. Vår dotter är också på väg mot sjuksköterska. Hon var också sport och djurintresserad. Detta intresserade inte min fru, vissa gånger följde hon med. Jag var heller inte intresserad av fotboll. men var det det hon ville så ska jag naturligtvis uppmuntra det. Hon kom upp till länslagsnivå så hon hade intresset. Samma sak ridning, jag var livrädd för hästar på grund av tidigare upplevelser. Skötte hon skolan så var de ok att hon red. Den uppgörelsen hade vi, hon red och tävlade upp till gymnasiet. Fotbollen lämnade hon till förmån för hästar i åk 9.  Tufft att hålla på med båda sporterna. Jag hade tänkt att säga till henne att hon skulle prioritera, men hon förekom mig och sa att hon ville satsa på hästsporten. Hade hellre sett att hon satsat på fotboll.

2 timmar sedan, skrev John Khonken:

Jag har samma tanke. Min fru har tre barn . Två egna och en tillsammans. Alla bor hos oss. Frugan skäller på sina egna barns uppfostran. Då talar jag om att det är du och din man som uppfostrat dom. Det vill hon inte förstå. Vårt gemensamma barn försöker hon göra samma misstag. Där har vi diskutioner kan jag lova. Så jag tar hela ansvaret för  hennes uppfostran. Det som jag tycker är mycket märkligt, Frugan har gjort fel även hon inte erkänner det. Varför försöker hon inte bli bättre genom ändra sitt beteende. Inte en chans.

Har någon annan samma åsikt 

Känner igen en hel del. Självrannsakan och att vara självkritisk samt att utvärdera saker är bara inte alla thailändares starka sida. Skolsystemet kan vi nog till mångt och mycket ge skulden i det fallet. Har man en högre utbildning så är det oftast positivt. 

Link to comment
Dela på andra sajter

John Khonken

AnTove

I Thailand måste båda föräldrarna jobba för att försörja alla.. Alltså klarar man inte att ta hand om sina barn som vi gör utan lämnar bort barnen. Då får man inte alltid en bra uppfostran utan thai som man alltid har gjort. Grabben bodde med gammelfarmor tillsammans med fyra andra människor. Alla lämnades vind för våg.  Jag märker att båda thaibarnen har problem med social kompetens. Risken är att det hämnar dom väldigt mycket I framtiden. Båda är  trevliga . Vad båda saknar är kärleken från båda föräldrarna. Det är bara att hoppas frugan förstår att barn behöver sina föräldrars kärlek för att lyckas.

Link to comment
Dela på andra sajter

8 timmar sedan, skrev Wangthong:

Skuld tycker jag nog inte. Lite som den thailändska skolan. Säg åt barnen att göra det och så ska de göra. Föräldrarna är själv uppfostrade i denna skola. Lite mera självständigt tänkande vill jag ha. Att bli mera självständiga. 

Känner igen det där. Vår dotter är också på väg mot sjuksköterska. Hon var också sport och djurintresserad. Detta intresserade inte min fru, vissa gånger följde hon med. Jag var heller inte intresserad av fotboll. men var det det hon ville så ska jag naturligtvis uppmuntra det. Hon kom upp till länslagsnivå så hon hade intresset. Samma sak ridning, jag var livrädd för hästar på grund av tidigare upplevelser. Skötte hon skolan så var de ok att hon red. Den uppgörelsen hade vi, hon red och tävlade upp till gymnasiet. Fotbollen lämnade hon till förmån för hästar i åk 9.  Tufft att hålla på med båda sporterna. Jag hade tänkt att säga till henne att hon skulle prioritera, men hon förekom mig och sa att hon ville satsa på hästsporten. Hade hellre sett att hon satsat på fotboll.

Känner igen en hel del. Självrannsakan och att vara självkritisk samt att utvärdera saker är bara inte alla thailändares starka sida. Skolsystemet kan vi nog till mångt och mycket ge skulden i det fallet. Har man en högre utbildning så är det oftast positivt. 

Tack för ditt svar, väldigt intressant. Det verkligen mycket som man inte tänker på, förstår att det måste ha varit en mycket jobbig del i er relation. Har sett att flera har skrivit här om detta du beskrev i förra inlägget att inte deras partner leker med barnen och engagerar sig på det sättet. Känns väldigt sorgligt, men det är klart om de aldrig har fått uppleva detta själva när de var små. Men du verkar väldigt medveten och engagerad i barnen, det måste kännas väldigt bra för dem. Jag undrar om detta är något som har präglat många av Thai fruarna i deras relationer med  svenska män? att det är en outvecklad bit som gör att de har svårt med närheten i en relation. Kanske det gör det svårt för dem att sätta ord och beskriva det som de känner? Det väcker många frågor, otroligt kul och intressant tråd detta. 

Link to comment
Dela på andra sajter

andrejsdenruskige
34 minuter sedan, skrev John Khonken:

AnTove

I Thailand måste båda föräldrarna jobba för att försörja alla.. Alltså klarar man inte att ta hand om sina barn som vi gör utan lämnar bort barnen. Då får man inte alltid en bra uppfostran utan thai som man alltid har gjort. Grabben bodde med gammelfarmor tillsammans med fyra andra människor. Alla lämnades vind för våg.  Jag märker att båda thaibarnen har problem med social kompetens. Risken är att det hämnar dom väldigt mycket I framtiden. Båda är  trevliga . Vad båda saknar är kärleken från båda föräldrarna. Det är bara att hoppas frugan förstår att barn behöver sina föräldrars kärlek för att lyckas.

 

I Sverige behöver ju inte båda föräldrarna jobba...eller hur det nu var. 

Fast det är klart, det finns ju faktiskt de familjer där varken mor eller far jobbar iofs. 

 

Skillnaden mellan thai och Sverige stavas väl dagis och fritids. 

Link to comment
Dela på andra sajter

35 minuter sedan, skrev John Khonken:

AnTove

I Thailand måste båda föräldrarna jobba för att försörja alla.. Alltså klarar man inte att ta hand om sina barn som vi gör utan lämnar bort barnen. Då får man inte alltid en bra uppfostran utan thai som man alltid har gjort. Grabben bodde med gammelfarmor tillsammans med fyra andra människor. Alla lämnades vind för våg.  Jag märker att båda thaibarnen har problem med social kompetens. Risken är att det hämnar dom väldigt mycket I framtiden. Båda är  trevliga . Vad båda saknar är kärleken från båda föräldrarna. Det är bara att hoppas frugan förstår att barn behöver sina föräldrars kärlek för att lyckas.

Tack för att du tar dig tid att svara. Otroligt intressant detta och det är så mycket man inte tänker på. Undrar hur detta påverkar thai kvinnorna överlag och om det gör det svårt för dem att knyta an i en relation som vi är vana vid i denna delen av världen? Undrar om det är något som är en vanlig källa till frustration och konflikt i svenska- thailändska relationer? Det mänskliga psyket är väldigt skört och man påverkas mycket av sin uppväxt och barndom. Kan ta mig själv som exempel, var väldigt orolig som barn och jag hade svårt med sociala relationer. Blev mobbad tidigt och kände mig värdelös. Jag var aldrig med på fester eller annat roligt som man gör i tonåren. Utan begravde mig i det som jag kunde kontrollera, som studier och arbete. Hade svårt att få förhållanden att fungera för att det inte var något som jag inte kunde kontroller eller haft någon övning i. Utan jag avslutade nästan alla relationer innan jag kunde hamna i en situation som jag inte kunde hantera. Samtidigt som jag var överpresterare i min yrkesroll. Men blev dysfunktionell på det sättet att jag utvecklade att matmissbruk, något som tog bort känslorna av saknad och ensamhet . Det tog ett och ett halvt års terapi och hjälp för att komma rätt med allt detta. Jag hade kärleksfulla och stabil familj. Så jag tänker på att det måsta vara jobbigt för många av dessa tjejer som inte har fått värst mycket närhet, uppmuntran och kärlek på det sättet som vi tycker är normalt. 

Link to comment
Dela på andra sajter

On 2018-05-12 at 16:56, skrev bob:

Min fru är 25 år yngre än mig, konstigt/udda/inte helt normalt?

På den frågan finns det bara ett svar och det är Ja, något mer ni undrar över?

 

On 2018-05-12 at 17:11, skrev Enis:

lyllos dig :559bdc4880218_haveaniceday:

 

/Enis

 

On 2018-05-12 at 17:55, skrev Kenneth4618:

Då är jag också lyllo :look_down:

Jag var tillsammans med en tjej som var 39 år yngre än mig men det sprack rätt snabbt. 

Vi hade endast 3 B gemensamt.

Baren

Biljard

Bom bom

Kul så länge det varade.

Link to comment
Dela på andra sajter

kenneth073
6 minuter sedan, skrev rolba:

 

 

Jag var tillsammans med en tjej som var 39 år yngre än mig men det sprack rätt snabbt. 

Vi hade endast 3 B gemensamt.

Baren

Biljard

Bom bom

Kul så länge det varade.

Vill inte vara elak men var det inte 4 B.   Glömde du Baht?😊

Link to comment
Dela på andra sajter

1 minut sedan, skrev kenneth073:

Vill inte vara elak men var det inte 4 B.   Glömde du Baht?😊

Nej det var inget gemensamt. 

Endast mina Baht användes. :dance1:

Link to comment
Dela på andra sajter

John Khonken
2 timmar sedan, skrev AnTove:

Tack för att du tar dig tid att svara. Otroligt intressant detta och det är så mycket man inte tänker på. Undrar hur detta påverkar thai kvinnorna överlag och om det gör det svårt för dem att knyta an i en relation som vi är vana vid i denna delen av världen? Undrar om det är något som är en vanlig källa till frustration och konflikt i svenska- thailändska relationer? Det mänskliga psyket är väldigt skört och man påverkas mycket av sin uppväxt och barndom. Kan ta mig själv som exempel, var väldigt orolig som barn och jag hade svårt med sociala relationer. Blev mobbad tidigt och kände mig värdelös. Jag var aldrig med på fester eller annat roligt som man gör i tonåren. Utan begravde mig i det som jag kunde kontrollera, som studier och arbete. Hade svårt att få förhållanden att fungera för att det inte var något som jag inte kunde kontroller eller haft någon övning i. Utan jag avslutade nästan alla relationer innan jag kunde hamna i en situation som jag inte kunde hantera. Samtidigt som jag var överpresterare i min yrkesroll. Men blev dysfunktionell på det sättet att jag utvecklade att matmissbruk, något som tog bort känslorna av saknad och ensamhet . Det tog ett och ett halvt års terapi och hjälp för att komma rätt med allt detta. Jag hade kärleksfulla och stabil familj. Så jag tänker på att det måsta vara jobbigt för många av dessa tjejer som inte har fått värst mycket närhet, uppmuntran och kärlek på det sättet som vi tycker är normalt. 

Skönt att det verkar fungera nu för dig. Relationer är aldrig lätt och leva med en människa som har helt andra värderingar är ännu svårare. Nu är jag lite egoist. Jag älskar att ta hand om mitt barn. När nu frugan låter mig göra det borde jag vara himla glad. Jag växte upp med endast en pappa. För min mamma dog när jag var liten. Och än idag saknar jag min kvinnliga sida som jag aldrig fick uppleva. Det är därför jag är mån om att vårt barn ska få allt bra från båda föräldrarna

Link to comment
Dela på andra sajter

Ett problem som jag har märkt många farangmän gör och som jag själv har gjort det är att de stöter bort den andra hälften när det kommer till barnuppfostran, ekonomi etc. Det ända de anser att frun klarar av det är att laga mat och städa... Självklart finns det mycket man kan klaga på när det kommer thai och deras barnuppfostran men om man hjälps åt och visar till hur de gör i Sverige så tycker jag att de oftast försöker få till det. För vad man en tror så älskar de sina barn lika mycket som vi gör.
Min nuvarande fru som har jobbat på dagis i Norge ser hur de norska föräldrarna gör och förstår att barn behöver komma ut varje dag, ha ett intresse typ sport eller liknande, behöver stimuleras via att läsa till dem innan de skall sova tex, träffa andra barn för lek och socialt samspel mm. Dels lär hon av andra föräldrar men det viktigaste tror jag är att du som man visar och förklarar och ger dem en chans att försöka, att bara tänka "nej det där klarar de inte av" självklart klarar de inte av det men en sådan inställning från mannen. 

Så ge dem chansen att bli självständiga när det kommer till jobb, barn, familj, pengar etc. så går det ofta bra, självklart finns det hopplösa fall men det gör det bland svenska tjejer också... 😉.

Link to comment
Dela på andra sajter

4 timmar sedan, skrev John Khonken:

Skönt att det verkar fungera nu för dig. Relationer är aldrig lätt och leva med en människa som har helt andra värderingar är ännu svårare. Nu är jag lite egoist. Jag älskar att ta hand om mitt barn. När nu frugan låter mig göra det borde jag vara himla glad. Jag växte upp med endast en pappa. För min mamma dog när jag var liten. Och än idag saknar jag min kvinnliga sida som jag aldrig fick uppleva. Det är därför jag är mån om att vårt barn ska få allt bra från båda föräldrarna

Tack! Du ska vara väldigt glad över att du är så medveten som du är om dina egna brister och framför allt att du går in så mycket för att vara en bra pappa. Det märks att du har tänkt mycket på det.

4 timmar sedan, skrev bob:

Ett problem som jag har märkt många farangmän gör och som jag själv har gjort det är att de stöter bort den andra hälften när det kommer till barnuppfostran, ekonomi etc. Det ända de anser att frun klarar av det är att laga mat och städa... Självklart finns det mycket man kan klaga på när det kommer thai och deras barnuppfostran men om man hjälps åt och visar till hur de gör i Sverige så tycker jag att de oftast försöker få till det. För vad man en tror så älskar de sina barn lika mycket som vi gör.
Min nuvarande fru som har jobbat på dagis i Norge ser hur de norska föräldrarna gör och förstår att barn behöver komma ut varje dag, ha ett intresse typ sport eller liknande, behöver stimuleras via att läsa till dem innan de skall sova tex, träffa andra barn för lek och socialt samspel mm. Dels lär hon av andra föräldrar men det viktigaste tror jag är att du som man visar och förklarar och ger dem en chans att försöka, att bara tänka "nej det där klarar de inte av" självklart klarar de inte av det men en sådan inställning från mannen. 

Så ge dem chansen att bli självständiga när det kommer till jobb, barn, familj, pengar etc. så går det ofta bra, självklart finns det hopplösa fall men det gör det bland svenska tjejer också... 😉.

Har tänkt en del på hur annorlunda många mäns inställning är när de får in i ett förhållande med en thailändska. De drar slutsater som de aldrig skulle göra om de inledde ett förhållande med en Svenska eller ifrån någon annan världsdel än Asien. Varför skulle inte en thailändska vilja ta del i det som dessa kvinnor vill och förverkliga sig själva? Har funderat lite på hur det skulle vara att leva med en thailändska och hur man skulle hantera alla olikheter. Måste finnas många utmaningar.

 

Jag funderar också mycket på hur era barn hantera allt detta och hur de ser på sig själv. Har de haft problem med sin identitet och känner att de har svårt att hitta sin plats i livet och samhället? Har de möts av många fördomar och haft det jobbigt i skolan? Om de har känt av att två kulturer krockar hemma? De måste ha många frågor de också i allt detta. 

Link to comment
Dela på andra sajter

18 minutes ago, AnTove said:

Tack! Du ska vara väldigt glad över att du är så medveten som du är om dina egna brister och framför allt att du går in så mycket för att vara en bra pappa. Det märks att du har tänkt mycket på det.

Har tänkt en del på hur annorlunda många mäns inställning är när de får in i ett förhållande med en thailändska. De drar slutsater som de aldrig skulle göra om de inledde ett förhållande med en Svenska eller ifrån någon annan världsdel än Asien. Varför skulle inte en thailändska vilja ta del i det som dessa kvinnor vill och förverkliga sig själva? Har funderat lite på hur det skulle vara att leva med en thailändska och hur man skulle hantera alla olikheter. Måste finnas många utmaningar.

 

Jag funderar också mycket på hur era barn hantera allt detta och hur de ser på sig själv. Har de haft problem med sin identitet och känner att de har svårt att hitta sin plats i livet och samhället? Har de möts av många fördomar och haft det jobbigt i skolan? Om de har känt av att två kulturer krockar hemma? De måste ha många frågor de också i allt detta. 

 

Till många mäns och mitt eget försvar får jag väl säga att det är otrolig skillnad kulturmässigt på många plan och det gör det svårt att ha ett förhållande med en thai på samma plan som med en svensk tjej, min erfarenhet är också att om hon kommer från en annan socialgrupp och bakgrund än den de flesta från Isaan kommer ifrån desto lättare går det att ha ett "jämlikt" förhållande...
Angående barn så är jag mycket inne på att mycket ligger i blodet om du förstår vad jag menar, är modern och fadern några hyvens typer så brukar barnen också bli det, sedan kan man ta bort de värsta kanterna med en bra uppfostran med strama tyglar angående vad man får och vad man inte får göra. 
Angående mobbing etc. så är det inget mina barn har blivit utsatta pga sitt ursprung och mina två äldsta och speciellt min son kan utan vidare tas för att komma ifrån något MENA-land men han har ALDRIG varken i skolan, arbetslivet eller på puben blivit diskriminerad på något sätt utan mer tvärt om han har fått mycket respekt för den han är och den kunskapen han har inom sitt yrke som maskiningenjör.

 

Link to comment
Dela på andra sajter

HuaHindinnge
1 timme sedan, skrev AnTove:

Tack! Du ska vara väldigt glad över att du är så medveten som du är om dina egna brister och framför allt att du går in så mycket för att vara en bra pappa. Det märks att du har tänkt mycket på det.

Har tänkt en del på hur annorlunda många mäns inställning är när de får in i ett förhållande med en thailändska. De drar slutsater som de aldrig skulle göra om de inledde ett förhållande med en Svenska eller ifrån någon annan världsdel än Asien. Varför skulle inte en thailändska vilja ta del i det som dessa kvinnor vill och förverkliga sig själva? Har funderat lite på hur det skulle vara att leva med en thailändska och hur man skulle hantera alla olikheter. Måste finnas många utmaningar.

 

Jag funderar också mycket på hur era barn hantera allt detta och hur de ser på sig själv. Har de haft problem med sin identitet och känner att de har svårt att hitta sin plats i livet och samhället? Har de möts av många fördomar och haft det jobbigt i skolan? Om de har känt av att två kulturer krockar hemma? De måste ha många frågor de också i allt detta. 

Mitt ex fick alla möjligheter att vara delaktig i döttrarnas, både sin egen och våran gemensamma, aktiviteter men hon ville inte. T.ex. prata om vad som går hänt i skolan eller om kompisar och livet rent allmänt.

 

Hade jag varit mindre närvarande eller om mitt ex hade varit mera närvarande så hade döttrarna säkert tyckt bättre om hon som mamma. 

 

Vill tillägga att mitt ex älskar sina döttrar och vill träffa dom oftare än vad de vill.

Ändrades av HuaHindinnge
Link to comment
Dela på andra sajter

Barnuppfostran är ett mycket intressant ämne och ett "jobb" som får hjärnkirurgi att verka enkelt. Jag tror de flesta infödda svenska par bråkar om uppfostran och ganska många misslyckas till en mindre eller större del. Är man då två personer från olika världsdelar och med helt olika bakgrund så är givetvis risken för problem ännu större men också möjligheten att det blir riktigt bra är större; just på grund av olikheterna. Jag applåderar verkligen de som flyttat med sin frus tidigare barn till Sverige och lyckats göra något bra av situationen. Är det dessutom ett barn som redan börjat närma sig tonåren och kanske haft en barndom med åldrade mor/farföräldrar i en eftersatt byskola så är bedriften ännu större; tveksamt om jag skulle haft tålamodet att fixa det.

 

Som några påpekat så är det givetvis gigantiska skillnader på om mamman är underklass i en fattig by eller överklass i Bangkok; både sociala och ekonomiska förutsättningar är så annorlunda att det egentligen inte finns några likheter. Det jag sett i min by, som ändå är relativt välmående, är att de flesta föräldrar ofta är väldigt ambitiösa som föräldrar när barnen är små. Lyckas de bara hålla ihop så blir det nog oftast en rätt schysst uppväxt men det verkar finnas en tendens att tappa det där riktiga intresset i barnet när det är i 10-årsåldern; när det står klart att deras barn inte är vackert nog att bli modell, atletisk nog att ta OS-guld eller intelligent nog att få ett stipendium till Harvard. Efter det får ungarna göra lite som de vill och inte helt sällan blir det just ingenting.

 

Medelklassen i Bangkok spenderar, enligt någon artikel jag läste, störst andel av sin disponibla inkomst i hela världen på sina barns utbildning. Där slår det ofta över åt andra hållet; barnen drillas så hårt att de ofta bränns ut innan allvaret ens egentligen borde börjat, och oftast blir det i slutändan inget av dem heller. 

 

Överklassen, som ofta själva är utbildade i väst, har en syn som är liknande vår men är oftast också ganska pushiga och väldigt överbeskyddande; få av morsorna har något egentligt jobb och barnen blir ofta deras "projekt" och de är med överallt och bestämmer, överser och ingriper för att styra barnen "rätt".

 

Det alla grupperna har gemensamt, och som några har varit inne på, är att thailändska mammor (nästan helt utan undantag) är dåliga på att leka med sina barn. Frugan har alltid varit en väldigt dedikerad mor som aldrig missat några föräldramöten eller basketmatcher plus att hon gör allt markarbete prickfritt då jag sällan är hemma. Hon vet att hon borde ha lekt med dottern, hon gick ju på alla ytterst pedagogiska föreläsningarna på skolan, men hon, hennes släktingar och kompisar lekte aldrig med sina föräldrar när de var små så det blir bara onaturligt när de försöker.

 

Nu är dottern 12 år så det behövs inte så mycket lekar längre och det är nog bra. Frugan växte upp relativt enkelt men som enda barnet och med två statligt anställda föräldrar så hade hon det ändå finansiellt bättre än majoriteten av alla thailändska barn, även om det aldrig fanns tillstymmelse till lyx. Jämfört med vår dotters uppväxt är ändå skillnaden milsvid och med alla tekniska framsteg i form av sociala medier etc så tror jag alla föräldrar har rätt svårt att relatera till sin egen uppväxt; man får helt enkelt lägga ned den tid som krävs och göra sitt bästa. 

Död åt Putin och hans croonies

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
Hem
Nytt
Logga in

Logga in



×
×
×
  • Skapa ny...