Jump to content
IGNORERAD

Självmord i Jomtien, min vän är död : del 5, sista delen


Vaxet

Recommended Posts

Det finns kompisar och det finns vänner . Kompisar är sådana som man hejar på , tar någon öl då och då . Vänner är det svårt att få tag på , som verkligen bryr sig och står ut med ens egenheter . Det verkar som Lars hade en vän i dig , en som verkligen brydde sig och försökte . Jag har gått igenom en liknande upplevelse med min bästa vän . Han tog också sitt liv . Man känner en stor ilska , frustration och maktlöshet . Det spelar ingen större roll vad man gör , dom har hamnat så djupt i sin depression så att normala tankemönster inte längre finns . Dom normala spärrar som man har för att inte skada sig själv , finns inte längre . Det är ju så att människorna som blir kvar , får slåss med sina tankar om vad som har hänt och vad som skulle kunna gjorts . Jag slåss med dom tankarna då och då , det har nu gått fyra år sen han tog sitt liv . Mest av allt upplever jag en saknad och han lämnade ett tomrum , som inte försvinner så lätt efter 20 års vänskap och nästan daglig kontakt .

Jag kan tänka mig att det måste ha varit extra svårt för honom att hamna i sin depression i Thailand . Där man kanske bygger upp ett nät av tillfälliga vänskaper , som t.ex. kunder . Man blir extra isolerad och utlämnad till ett sjuksystem som kanske inte engagerar sig så mycket .

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 66
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • Jive

    3

  • Vaxet

    3

  • MaiChai

    3

  • Sixten

    3

Mest aktiva i denna tråd

Tack för att du tog dig tid och antagligen tungt arbete att skriva denna berättelse som verkligen griper tag i en och berör :wai:

Link to comment
Dela på andra sajter

Kan inte tillföra något till det som redan är sagt... men jag ville uttrycka min respekt för dig och din berättelse ur verkliga livet. Den bekräftar ju verkligen att "verkligheten överträffar dikten".

jap.gifjap.gifjap.gif

det kom en tår när man läste om din vän bortgång men han var nog tacksam för att ha en så goda vänner som dig och fru vax den här historian glömmer man inte mvh

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 år senare...
Oregistrerad

Onekligen en tråd som inte lämnar någon oberörd.

Starkt av dig att, återigen, gå igenom det hela.

Många är vi som förlorat någon närstående, många är vi som efteråt funderat över om vi kunde gjort något mer.

Men få är det som på ett sådant moget och välskrivet sätt kunnat återge de inträffade, med både underfundiga och tragiska detaljer. Väl formulerat Mr Vax.

Livet går vidare - men man måste ge sig tid att vara ledsen också. Det är en del...av livet.

Link to comment
Dela på andra sajter

Här kommer sista delen i en sann berättelse, läs helst del 1-4 innan ni läser här.

<span style='font-size: 15px;'>5 september, 2008

<span style='font-size: px;'>Jag vaknade vi sjutiden på morgonen och hade genast Larsa i tankarna.</span></span>

<span style='font-size: px;'>Eftersom jag var ensam hemma med min 1 åriga dotter så kunde jag inte åka till honom.</span>

<span style='font-size: px;'>Just denna dag visste jag dock att Frode skulle komma till Thailand på morgonen och jag ringde till honom.</span>

<span style='font-size: px;'>Han hade precis landat och svarade på telefonen, jag bad honom att gå in på kontoret och kolla Larsa när han kom till Jomtien.</span>

<span style='font-size: px;'>Vid niotiden ringde han och sa att Larsa var på sitt rum, så allt var ok.</span>

<span style='font-size: px;'>Runt klockan 11 så ringde jag Larsa då han nu skulle vara klar med sitt läkarbesök, jag fick inget svar. Jag ringde då till Joy på kontoret och frågade om Larsa, hon svarade att han var på sitt rum och vilade.</span>

<span style='font-size: px;'>Någon timma senare ringde Frode mig igen och sa att han vart förbi kontoret och Larsa var på i sitt rum, så allt var ok.</span>

<span style='font-size: px;'>Klockan 14 00 ringde jag till Larsa men fick inget svar, då tog fru Vax och jag bilen och åkte till kontoret.</span>

<span style='font-size: px;'>När vi kom in på kontoret så frågade jag genast Joy var Larsa var. Hon svarade att han var trött idag och sov på sitt rum. </span>

<span style='font-size: px;'>Jag undrade hur hon kunde veta att han sov, och hon svarade att hon varit uppe och knackat på men ingen svarade. Således sov han.</span>

<span style='font-size: px;'>Nu började en klocka ringa i mitt huvud och jag frågade Joy om hon överhuvudtaget sett Larsa denna dag. Hon svarade, nej han har varit på sitt rum hela dagen.</span>

<span style='font-size: px;'>PANG sa det i mitt huvud och jag bad Joy att omgående ringa till polisen.</span>

<span style='font-size: px;'>Både Joy och fru Vax tittade undrande på mig och frågade varför.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag kommer såväl ihåg att jag svarade dem mycket bestämt att nu ringer de polisen och ber dem komma hit omgående, fråga inte, bara gör detta.</span>

<span style='font-size: px;'>Fru vax såg att jag var gravalvarlig så hon bad Joy göra detta på en gång.</span>

<span style='font-size: px;'></span>

<span style='font-size: px;'>Joy ringde polisen och fick veta att det var skiftbyte så det skulle ta ca 20-30 minuter innan de kunde komma, hon sa ok till detta.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag tog ut fru Vax på gatan och förklarade för henne att jag misstänkte vad Larsa hade gjort denna dag och bad henne försiktigt förklara för Joy.</span>

<span style='font-size: px;'>Fru Vax gick in till Joy och berättade, men Joy bara skakade på huvudet och sa, nej han bara vilar, idag är han lite trött.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag ringde till Ben som var där på, ja jag uppskattar det till 2 minuter.</span>

<span style='font-size: px;'>Ben och jag gick in på kontoret igen och han ville gå upp på rummet och kolla, så ville även fru Vax, men jag sa att vi måste vänta på poliserna och så blev det.</span>

<span style='font-size: px;'>Ben satte sig ned i Larsas kontor stol, då datorn stod på men skärmen var avslagen slog han på skärmen.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag så hur han tog på sig läsglasögonen, men jag tänkte inte mer på detta.</span>

<span style='font-size: px;'>5 minuter satt vi all tysta på kontoret och väntade. Sedan reste Ben på sig, han var helt blek i ansiktet, och sa ”du måste läsa detta Vaxet”, sedan gick han ut och tände en cigg.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag satte mig ned vid datorn och började läsa det sorgligaste brev jag någonsin läst.</span>

<span style='font-size: px;'>Detta var Larsas avskedsbrev, skrivet på kvällen och under natten mellan den 4 och 5 september. Nu förstod jag vad som väntade på rummet, jag var helt borta i skallen.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag läste det långa brevet där han uttryckte sina känslor denna hans sista natt. </span>

<span style='font-size: px;'>I brevet berättade han också detaljerat vad han ville skulle hända efter sin död. </span>

<span style='font-size: px;'>Han hade tänkt och planerat allt och han beskrev var testamentet fanns och hur han ville ha sin begravning.</span>

<span style='font-size: px;'>I brevet stod också mycket annat och bl.a. skrev han att Fon kommit till honom några veckor tidigare. </span>

<span style='font-size: px;'>Hon var luspank och frågade om hon kunde få låna 25 000 baht. </span>

<span style='font-size: px;'>Larsa hade trotts allt som hänt lånat ut 25 000 baht till henne.</span>

<span style='font-size: px;'>Hela brevet var fullt av förklaringar och ursäkter och det avslutades:</span>

<span style='font-size: px;'>”Vaxet tack för att du försökte”</span>

<span style='font-size: 15px;'>Cirkus polis</span>

<span style='font-size: px;'>Efter ca 40 minuter så kom det en polis. Denne polis, Fru vax och Ben gick upp till Larsa lägenhet för att kolla om mina misstankar var sanna.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag själv kunde inte följa med, jag vågade inte.</span>

<span style='font-size: px;'>Ett vrål hördes från både Ben och Fru Vax, de kom gråtande nedspringande för trapporna, nu visste vi, Larsa var död.</span>

<span style='font-size: px;'>Joy grät, fru Vax grät, Ben grät, men jag kunde inte gråta. </span>

<span style='font-size: px;'>Istället började jag redan då och där att tänka på hur vi skulle genomföra allt det som Larsa ville skulle ske och i vilken ordning vi skulle göra allt som nu måste göras.</span>

<span style='font-size: px;'>Polisen kom ner från rummet och ropade i sin komradio, på 3 minuter var där minst 15 poliser, ingen gjorde dock något, nej inte förrän chefen kom hände något.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag stod i dörren till kontoret och bad att de som ville in skulle visa polisleg. Då jag visste hur bilder i Thailändska pressen kunde se ut och jag ville inte ha in någon press.</span>

<span style='font-size: px;'>För varje uniformerad polis som klev in följde det med minst 2 civila, de uniformerade intygade dock att alla var poliser.</span>

<span style='font-size: px;'>Ben gick med hela gänget på kanske 20 till 30 personer upp på rummet.</span>

<span style='font-size: px;'>På golvet låg Larsa i en stor blodpöl, han hade skurit av sig handlederna.</span>

<span style='font-size: px;'>På golvet låg också Larsas plånbok och hans mobiltelefon.</span>

<span style='font-size: px;'>En av poliserna eller av de som sas vara poliser tog upp plånboken och gick tillsammans med 2 andra ut på balkongen, där tömde man plånboken på pengar.</span>

<span style='font-size: px;'>Man gick sedan tillbaka in och la tillbaka denna på golvet som om inget hade hänt.</span>

<span style='font-size: px;'>Plötsligt hade nästan alla en kamera på sig och det började fotas livligt i rummet.</span>

<span style='font-size: px;'>Nere på kontoret satt fru Vax och jag och blev utfrågade av polischefen. I rummet befann sig också ett 10 tal ”civilpoliser” som alla tog foton och antecknade förhöret.</span>

<span style='font-size: px;'>När polischefen var nöjd och hade fått veta vad han ville, sände han i vag alla civilare.</span>

<span style='font-size: px;'>På väg ut från kontoret gav alla polischefen en liten penninggåva och vi förstod då att detta inte var civilpoliser, nej detta var journalister.</span>

<span style='font-size: px;'>Vad som sedan hände den här dagen kommer jag knappt ihåg. Jag vet att Jive med fru kom för att stötta oss och jag vet att jag började kontakta vänner och släkt till Larsa i Sverige. Men detaljer kommer jag inte ihåg.</span>

<span style='font-size: px;'>Vad jag dock kommer ihåg var att jag nästan kände skam för att jag inte grät eller kände mig speciellt ledsen.</span>

<span style='font-size: px;'>Några timmar senare var vi fortfarande kvar på kontoret och jag satt framför datorn.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag gick in på några lokaltidningars hemsidor och de hade alla bilder på Larsa liggande på golvet i sitt rum. Ingen, absolut ingen hade dock samma bakgrundshistoria och ingen hade dessutom den sanna.</span>

<span style='font-size: px;'>Jag önskade att Larsas barn och syskon aldrig skulle få se dessa fruktansvärda foton.</span>

<span style='font-size: 15px;'>Regnet</span>

<span style='font-size: px;'>Dagen efter vaknade vi tidigt på morgonen och bestämde oss för att åka till ett tempel.</span>

<span style='font-size: px;'>Fru Vax är mycket religiös av sig och jag själv har alltid trott på en högre makt.</span>

<span style='font-size: px;'>Kombinationen av detta har gjort att vår familj både besöker tempel då och då, samt bevistar kyrkan i Sverige och i Thailand när ”anden” faller på.</span>

<span style='font-size: px;'>Det var en mycket varm septemberdag och solen stekte på oss när vi klev ur bilen vid templet på soi Wattbonn. </span>

<span style='font-size: px;'>Vi klev in under det tak där jourhavande munk satt och väntade på besökare.</span>

<span style='font-size: px;'>Fru Vax och jag satte oss ner framför munken och fru Vax talade om vad som hänt och varför vi var där.</span>

<span style='font-size: px;'>I samma sekund som munken började läsa sina ramsor kom det ett enormt regn.</span>

<span style='font-size: px;'>Vattnet slog stenhårt på plåttaket och ljudet var öronbedövande, Fru Vax tittade på mig och jag på henne.</span>

<span style='font-size: px;'>Vi visste att vi båda tänkte samma sak, Larsa var med oss i denna stund, och jag grät som ett barn.</span>

<span style='font-size: 15px;'>Epilog</span>

<span style='font-size: px;'>Det är snart 5 månader sedan detta hände och livet är tillbaka i det vanliga igen.</span>

<span style='font-size: px;'>Känslorna inför denna händelse är fortfarande mycket blandade och självklart känner jag stor sorg och saknad, samtidigt som jag också känner mig lite arg på Larsa.</span>

<span style='font-size: px;'>Låter kanske hemskt att skriva så men så är det och jag försöker intala mig själv att dessa känslor är en naturlig del av sorgearbetet. Men vad vet jag.</span>

<span style='font-size: px;'>Bouppteckning pågår i Thailand och hur detta skall gå kanske kan bli en ny historia här så småningom. Ännu har inte mycket hänt och magkänslan säger att det kan hända en del saker innan detta är avklarat. Jag hoppas dock att Larsas döttrar så småningom skall få det arv som Larsa ville ge till dem och att inga mellanhänder lägger vantarna på arvet.</span>

<span style='font-size: px;'>Fon har flyttat till Malaysia då hon inte vågade stanna kvar i Thailand. I Thailand finns ju Larsas ande eller spöke som hon uttryckt det själv till en väninna.</span>

<span style='font-size: px;'>Hon har inte betalat tillbaka pengarna hon lånade av Larsa.</span>

<span style='font-size: px;'>SLUT</span>

 

[/]

En tänkvärd och upprörande berättelse om hur små vi människor är och om hur lite vi förmår styra vårt öde. Ingen kan i längden hjälpa den som inte förmår hjälpa sig själv. Vad som styrde Larsa kan jag inte veta, men ett förstår jag: han dog inte utan vänner, i så måtto var han lycklig. Jag hoppas vi möts nån gång, Vaxet, för Du bör av allt att döma vara en karl värd att möta. En bra vän är det bästa en karl faktiskt kan vara och just så ger Du intryck av att vara. Jag ber ödmjukt om att få delta i Din sorg.

Link to comment
Dela på andra sajter

Vaxet...

En oerhörd tung känsla och livserfarenhet att bära förstår jag. Det är en imponerande och ledsam berättelse med många känslor och jag instämmer med alla de andra som uttryckt sin medkänsla för dig och din vänskap med Larsa. Det du påvisar genom det du skrivit ner här är en bra bit förbi vanlig vänskap...det är hedersamt och mycket fint av dig även om jag samtidigt förstår att du lider av minnena och till viss del även av ångesten över att inte kunna förhindra det som skett.

Vi är alla människor och vad jag kan se av det jag läst så har du gjort mer än vad man kan begära av en vän. Det är gripande. Du brydde dig ända till slutet, du försökte ända till slutet. jap.gif

Link to comment
Dela på andra sajter

Det var en tung berättelse! Men det är så många gånger i affärslivet, det går bra och det går dåligt, jag vet, har kört eget i över 23 år nu, och ibland så tänker man faktiskt nu vill jag dö för att slippa allt skit med kronofogden och alla inkasso brev!

Men så plötsligt så har man kommit på fötter igen och allt ser lite bätter ut! Det är en skön känsla!

Men när en person bestämmer sig för att dö, då finns det ingen makt i hela världen som kan stoppa detta!

Hade en kompis Hannu som bodde på söder och hade åkeri på 80-90 talet, han jobbade som fan, pengarna kom in, frugan var snygg, 2 söta barn, allt verkade vara frid och fröjd. Men så plöstligt började han dricka och missköta sig, körkortet rök, och han fick så klart problem med Sellebergs där han körde. Men dom tog tillbaks han igen och han fick tillbaka lappen och körde på några månader igen, så plötsligt tog snuten han igen. Körkortet borta och nu körde han i alla fall! Sellbergs visste inget men ryktet gick på stan. Och till slut så blev han uppkallad till kontoret för att bli uppsagd som åkare hos dom!

Vi runt omkring började förstå att det var något som gjorde att han började dricka hejdlöst, och visst, unga vackra frugan vänstrade runt med hans bästa kompis! Han jobbade ju jämt! Sedan försökte han en gång köra in med sin Scania på Kolingen som ligger vid Gamla stan, efter att dom inte släppte in han med oss andra!Polisen efterlyste han och gömde sig i skogen i Svedmyra, kommer så väl ihåg detta ännu! Han blev till slut infångad och hamnade faktiskt på syket i Huddinge, där vi efter några månader fick besöka honom och han hade fått medicin och skulle skrivas ut snart! Hemskt ställe! Han kom ut igen och flyttade hem till frugan och barnen, men där ville krofogden ta huset för frugan hade inte klarat av att betala för huset. Så kronis kom och dom fick lägenhet i Hagsätra eftersom dom hade barn! Kompisen som satte på hans fru hjälpte verligen inte till alls! Sedan fick Hannu jobb på posten och körde där 1 år, kom ner till min firman en morgon, lät allmänt virrig och ville ha en kopp kaffe. Fick det och jag såg att han inte hade tagit sina mediciner! Han hoppade in i postens lastbil och gasade i väg upp mot Henriksdal på FEL sida av vägen! Jag ringde snuten som genast ryckte ut och sköt sönder däcken på hans lastbil i höjd med Henriksdals reningsverk!Vid förhöret senare förklarade han att han ville införa vänstertrafik igen! Då förstod vi att nu är det nog kört!

Han hade tydligen inte tagit sin medicin som han skulle och fick absolut inte dricka alkohol!

Åkte in på Huddinge igen, blev efter några månader utskriven som "frisk" igen! Nu är vi inne på 2000 talet och livet för Hannu går mot sitt slut! Han rinde mig på firman en dag och stressad som man var så snäste man av honom och förklarade att det var mycket nu! Han sade så att han hade minsann också mycket att göra och slog på luren! Det var sista gången jag talade med Hannu, nästa dag så hittade man honom hängandes i ett fotbolls mål i Hagsätra!

Tanken då att hade man haft tid att lyssna på honom så kanske han hade vart i livet fortfarande, men jag vet inte.

Eftersom sykvården inte klarade av honom, hur skulle då en valig "civil" göra det?

Tydligen så är det ganska vanligt med självmord även i Sverige, fast det tystas ner väldigt mycket!

Slutcitat: nu funderar man efter ca 10 år om man skall leta upp hans grav och lägga en blomma i alla fall.

Ändrades av audirs2

Sju år i folkskola, yes! Proud member of R 142 Ystad! Däckspojke!

Link to comment
Dela på andra sajter

Nu blir det minus karma. Men för mig verkar det som Vaxet vill jämföras med moder Theresa. Vaxet är säkert en snäll person men varför behöver han skriva om detta hela tiden. Är det plus karma som lockar?

Nu senast var det en annan man som behövde hans hjälp och vips fick vi läsa om detta på forumet.

Sixten

Link to comment
Dela på andra sajter

Nu blir det minus karma. Men för mig verkar det som Vaxet vill jämföras med moder Theresa. Vaxet är säkert en snäll person men varför behöver han skriva om detta hela tiden. Är det plus karma som lockar?

Nu senast var det en annan man som behövde hans hjälp och vips fick vi läsa om detta på forumet.

Sixten

Det kanske är hans sätt att bearbeta det? Att tro han gör det för ++karma är lågt även för att vara dig... Att läsa är valfrittwhistle.gif.. Personligen läser jag gärna vaxets skriverier men det är ju en smaksak. MVH HNjap.gif

Arguing on the internet is like competing in the special olympics even if you win you're still a retard.
"Du är nog inte rasist, du är troligare en sasist; en svamlande arbetsskygg sexturist" @Atom

Link to comment
Dela på andra sajter

Det kanske är hans sätt att bearbeta det? Att tro han gör det för ++karma är lågt även för att vara dig... Att läsa är valfrittwhistle.gif.. Personligen läser jag gärna vaxets skriverier men det är ju en smaksak. MVH HNjap.gif

Stackarn måste ha otur med sina vänner. Jag gav 100 rubel till en rysk gumma idag. Det måste jag tala om.

MVH

Sixten

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Nu blir det minus karma. Men för mig verkar det som Vaxet vill jämföras med moder Theresa. Vaxet är säkert en snäll person men varför behöver han skriva om detta hela tiden. Är det plus karma som lockar?

Nu senast var det en annan man som behövde hans hjälp och vips fick vi läsa om detta på forumet.

Sixten

“Life is a Roller coaster” - är ett bra sätt att beskriva livets upp och nedgångar.

Nu har Vaxet skrivit av sig och satt punkt för en jäkla trist episod i hans liv,

och det initiativet ska han väl ha beröm för.

Alla kan ju inte låta och skriva som en hurtfrisk "Tore Skogman" eller pubertal "Benny Hill".

Nästa steg för att nå lite balans i berättandet blir kanske en riktig solskenshistoria,

och då har ju plötsligt ”Yin and Yang” uppnåtts.

Vill någon ge lite plus-karma för att Vaxet ger andra personer möjlighet till att läsa och lära utifrån

hans historia så är väl det jättebra – vill man varken läsa om tragik eller ge karmapoäng så slipper man det.

Valet är ditt - och karmapoängen går vare sig att äta eller dricka ;)

SN

Ändrades av Siam-Nilsson
Link to comment
Dela på andra sajter

Borgmästarens Son

“Life is a Roller coaster” - är ett bra sätt att beskriva livets upp och nedgångar.

Nu har Vaxet skrivit av sig och satt punkt för en jäkla trist episod i hans liv,

och det initiativet ska han väl ha beröm för.

Alla kan ju inte låta och skriva som en hurtfrisk "Tore Skogman" eller pubertal "Benny Hill".

Nästa steg för att nå lite balans i berättandet blir kanske en riktig solskenshistoria,

och då har ju plötsligt ”Yin and Yang” uppnåtts.

Vill någon ge lite plus-karma för att Vaxet ger andra personer möjlighet till att läsa och lära utifrån

hans historia så är väl det jättebra – vill man varken läsa om tragik eller ge karmapoäng så slipper man det.

Valet är ditt - och karmapoängen går vare sig att äta eller dricka ;)

SN

Mycket bra sagt SN

Mvh Borgmästarens Son

Jag gick i ett kvarter idag
Som en gång var min hela värld
Allting var ju enklare då. Men ingenting kan bli var det var

Link to comment
Dela på andra sajter

Nu blir det minus karma. Men för mig verkar det som Vaxet vill jämföras med moder Theresa. Vaxet är säkert en snäll person men varför behöver han skriva om detta hela tiden. Är det plus karma som lockar?

Nu senast var det en annan man som behövde hans hjälp och vips fick vi läsa om detta på forumet.

Sixten

Nu är ju den här berättelsen 2 år gammal och det är väl inte så konstigt att man ställer upp för en polare en gång vartannat år? Vi är ju alla olika men iaf jag läser hellre om någon som försöker hjälpa än inlägg från någon som nästan uteslutande kritiserar andras inlägg.

Link to comment
Dela på andra sajter

Nu är ju den här berättelsen 2 år gammal och det är väl inte så konstigt att man ställer upp för en polare en gång vartannat år? Vi är ju alla olika men iaf jag läser hellre om någon som försöker hjälpa än inlägg från någon som nästan uteslutande kritiserar andras inlägg.

Ja, om Du kritiserar Maipenrai´s egen moder Theresa så blir bråk. Många medlemmar här måste få väldigt bruna tungor efter allt slickande. Om Atom i all sin vishet läser mina inlägg så är det inte bara negativa inlägg från mig.

MVH

Sixten

Link to comment
Dela på andra sajter

Det har gått drygt 2,5 år sedan Larsa dog och 2 år sedan jag skrev ner historien om hur jag upplevde händelsen.

Att jag skrev ner historien var ett sätt för mig att greppa det som just då kändes ogripbart, och att jag sedan postade den på MPR var därför att många medlemmar kände Larsa samt att jag på något sätt inbillade mig att det kanske kunde hjälpa någon annan som hamnat eller skulle kunna hamna i liknande situation.

Det som hände är för mig dock fortfarande ogripbart, och idag tror jag mindre på att historier som min skulle kunna hjälpa andra, de som inte vill ha hjälp eller råd når man antagligen aldrig oavsett hur mycket man försöker, men jag tror jag tänker fortsätta att försöka i alla fall.

Till tröst för denna MPR medlem som skriver att historien är ett karmafiske kan jag trösta med att just när historien skrevs och postades på MPR så fans inte karmasystemet, och historian är på riktigt och viktig för mig, emedan karmapoäng på ett internetforum inte är ens lite viktigt.

Jag skrev på Thaiforum långt innan karmasystem fans och skriver om det som berör mitt liv, i Thailand eller i Sverige, skriver dock mycket mindre numera, en del p.g.a medlemmar som t.e.x den ovan nämnda.

Att bara kritisera vad andra skriver, men aldrig skriva något själv gör ju inte direkt forum som detta mer levande.

Ändrades av Vaxet

VAXET-som tycker mycket om det mesta-men kan lika lite som de flesta

Link to comment
Dela på andra sajter

Det har gått drygt 2,5 år sedan Larsa dog och 2 år sedan jag skrev ner historien om hur jag upplevde händelsen.

Att jag skrev ner historien var ett sätt för mig att greppa det som just då kändes ogripbart, och att jag sedan postade den på MPR var därför att många medlemmar kände Larsa samt att jag på något sätt inbillade mig att det kanske kunde hjälpa någon annan som hamnat eller skulle kunna hamna i liknande situation.

Det som hände är för mig dock fortfarande ogripbart, och idag tror jag mindre på att historier som min skulle kunna hjälpa andra, de som inte vill ha hjälp eller råd når man antagligen aldrig oavsett hur mycket man försöker, men jag tror jag tänker fortsätta att försöka i alla fall.

Till tröst för denna MPR medlem som skriver att historien är ett karmafiske kan jag trösta med att just när historien skrevs och postades på MPR så fans inte karmasystemet, och historian är på riktigt och viktig för mig, emedan karmapoäng på ett internetforum inte är ens lite viktigt.

Jag skrev på Thaiforum långt innan karmasystem fans och skriver om det som berör mitt liv, i Thailand eller i Sverige, skriver dock mycket mindre numera, en del p.g.a medlemmar som t.e.x den ovan nämnda.

Att bara kritisera vad andra skriver, men aldrig skriva något själv gör ju inte direkt forum som detta mer levande.

Jag tycker Du gjort alldeles rätt. Det var en stark berättelse Du skrev och av stort intresse för många av oss, även för mig som inte kände Larsa. Sixtens kritik tycker jag inte någon behöver ta på allvar.

Link to comment
Dela på andra sajter

Om du skriver seriöst har man inte ett ansvar mot sina närmaste kan man ta sitt liv ostraffat ? Jag tänker leva till narturlig till bortgång

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
Hem
Nytt
Logga in

Logga in



×
×
×
  • Skapa ny...