Jump to content
IGNORERAD

Självmord i Jomtien, min vän är död : del 4


Vaxet

Recommended Posts

Här kommer del 4

läs helst del 1-3 innan ni läser detta

Sjukhusvistelsen

May, en av Larsas thailändska vänner hade på morgonen hittat Larsa på golvet i en av de uthyrningslägenheter som låg ovanpå kontoret.

Här hade han försökt gömma sig och under natten drack han nästan ett helrör vodka för att sedan avsluta med nästan 200 sömntabletter.

När May hittade honom var han nästan blå i färgen och andades sporadiskt.

Ambulans tillkallades från Bangkok Pattaya hospital och han hamnade självklart direkt på intensivvårdsavdelningen.

När fru Vax och jag kom dit denna morgon så var redan KNIFETOWN och Ben där.

Prognosen var att han troligtvis skulle överleva, men risken var att han ådragit sig bestående hjärnskador på grund av de droger han ätit.

Vi kunde bara vänta och hoppas att allt skulle bli bra.

De höll honom nedsövd i ett par dygn och vi var alla oerhört nervösa för vad som skulle hända när han vaknade upp.

Eftersom Larsa hade en massa gäster i landet så fick jag, Knifetown och Ben försöka lösa detta. Jag vet inte hur Knifetown fixade det men allt det praktiska med att ta gäster till och från golfbanor, skicka hem och ta emot gäster löste han.

Ben som var i närmaste i chocktillstånd fick ansvar för att bevaka Larsa på sjukhuset.

Jag själv blev kassör och skötte att löpande betala sjukhuset, åka runt och betala greenfees och hotell för gästerna samt alla andra ekonomiska transaktioner i bolaget.

Gemensamt så bestämde vi att pengar skulle tas ur min plastpåse för dessa ändamål.

Larsa hade en mycket god vän som hette James och bodde i Sverige. Eftersom Larsa alltid lyssnat mycket på vad James sa så ringde vi till honom och frågade om han kunde tänka sig komma ner till Thailand.

Trots att James hade en nära anhörig som var mycket sjuk så kom han ner till Thailand nästkommande dag,

Efter ca 2 dygn vaknade Larsa, men under ytterligare några dygn var han så full av droger att han i stort sett inte var kontaktbar.

Ben och James satt på sjukhuset på heltid i stort sett.

Knifetown jobbade med gästerna typ 28 timmar per dygn och jag försökte sköta det ekonomiska i företaget.

Efter ca 5 dagar så vaknade Larsa plötsligt upp ur sin drogdvala och vi förstod snabbt att han inte hade fått några hjärnskador. Nu ville han omgående att vi skrev ut honom så att han kunde börja jobba igen.

Det blev nu en ca 2 veckors kamp att hålla Larsa kvar på sjukhuset. Han var oerhört idog i sitt tjat att bli utskriven och få återvända till jobbet.

Eftersom läkarna starkt avrådde från utskrivning då de först ville få igång en fungerande medicinering samt också ville kolla att alla organ fungerade som de skulle, så bestäde vi att han skulle vara kvar.

Efter ca 10 dagar var Larsa så arg på oss p.g.a. att vi höll honom på sjukhuset mot hans vilja att vi kände oss tvingade att göra något.

Vi hyrde en ambulans och 2 sköterskor som tog honom till kontoret i Jomtien där han fick vara några timmar.

Efter 14 dagar på sjukhus skrev han ut sig själv och vi kunde inte stoppa honom.

En lite dråplig episod hände när jag skulle betala sjukhusräkningen.

Notan var på ca. 170 000 baht och när jag tog upp pengarna ur min plånbok så föll ett medlemskort ur Pattaya sportsklubb ut.

Cashiern tog både pengarna och medlemskortet och försvann, jag fattade inte varför.

Det visade sig dock att man som medlem i denna klubb fick 10 % rabatt på sjukhusvistelser, detta hade vi ingen aning om.

Att det var mitt medlemskap var det ingen verkade bry sig om.

Försökskaninen

Under den första månaden ute från sjukhuset bodde James med Larsa i en lägenhet ovanför kontoret.

Fon hade nu tagit över huset och det stod nu till försäljning så det var bara att acceptera att hon var den juridiska ägaren.

James sov på soffan när Larsa sov i sängen, han satt utanför kontoret när Larsa jobbade och han åkte med Larsa till sjukhuset för kontroller i stort sett varje dag.

På sjukhuset gav de Larsa en massa ”antidepp” piller som första veckan gjorde honom så trött så han bara sov. De var tvungna att byta piller.

Sedan gav de Larsa piller så han inte kunde sova överhuvudtaget och de var tvungna och byta piller igen.

Rekordet kom när de gav Larsa 2 olika piller och efter nått dygn blev han hög som ett höghus. Han knallade omkring med ett sort ”smile” och fattade inte ett smack av vad som hände runtomkring honom.

James som är en riktig klippa slog upp pillren i nätversionen av svenska FASS och kunde där se att var och en av pillren verkligen var mycket vanligt förekommande medicinering vid deprisioner. Men han fann också att kombinationen av dessa 2 piller var omöjligt och att om de kombinerades så kunde detta leda till döden, typ.

Han ringde till läkaren och meddelade detta vilket innebar att de fick en ny tid för sjukhusbesök samma dag.

När de kom till sjukhuset var dock denne läkare sjukskriven och honom såg vi aldrig röken av igen.

Efter ca 4 veckor verkade Larsa vara ok, och medicineringen fungerade nu bra enligt både Larsa, James och sjukhuset.

James som hade bevakat Larsa dygnet runt var tvungen att åka hem till Sverige igen och vi andra oroades för vad som nu skulle hända.

Happy happy

Nu kom en period där Larsa var så oerhört lycklig att han inte kunde sluta tala om detta för oss alla.

Han tog hand om gästerna på ett extremt bra sätt och gick hela tiden omkring med ett stort smile på läpparna.

Förutom att han jobbade mycket så var han ute och festade, ja faktiskt i stort sett varje kväll eller rättare sagt natt.

Han började tala om framtiden igen och hade stora investeringsplaner.

Och affärerna de gick verkligen fantastiskt bra, pengarna formligen strömmade in.

Han köpte en ny Toyotabuss, den tredje bilen i firman.

Han kom överens med Condogroups ägare Håkan att han skulle driva golfservice på deras anläggning och han planerade till och med att starta en ”lyxbar” på soi Wellcome.

Han var som sagt en helt ny personlighet och mycket av detta berodde säkert på den medicinering han gick på. Vi vänner var dock glada över att han levde och verkade trivas med detta.

När gästerna slutade att komma och säsongen var över i slutet på april 2007 så hade Larsa fullt upp med sina nya affärsplaner och ett intensivt festande.

Han levde och trivdes enormt bra med att göra det.

Bakslag 2

Någon gång i början på maj omkom hans mor i Sverige.

Larsa bestämde sig för att åka hem till sin gamla hemstad och gå på begravningen.

Vad som riktigt hände denna enda vecka som han var i Sverige vet inte jag.

Han bodde hos James och umgicks uteslutande med honom.

Vid ett besök på hans gamla golfklubb blev han utskälld av en gammal kompis fru som ville påtala hur illa han hade betett sig mot sin gamla familj.

Ja han upptäckte denna vecka att gamla vänner nu vänt honom ryggen och dörren till Sverige hade slagit igen, eller rättare sagt det fanns ingen väg tillbaka till ett liv i hans gamla hemstad. Där var han körd och riktigt ökänd.

I slutet av denna vecka i Sverige bjöd han in till en liten fest på en restaurang.

Han ville träffa sina vänner från för och ha en kul kväll, i stort sett ingen kom.

Säsong 2007/2008

När Larsa kom tillbaka till Thailand igen var han inte lika speedad som innan han åkte.

Det tog honom hårt att inse att han inte hade något kvar att återvända till i Sverige om han ville göra detta i framtiden.

Ingen familj och ytterst få vänner.

Affärerna i Thailand gick dock bra och när säsongen startade igen i oktober 2007 var Larsa fullbokad.

Han jobbade extremt mycket och festade en hel del också.

Jag var själv ute med honom ibland och detta var faktiskt inte speciellt trevliga upplevelser. Han hade blivet elak och sa obetänksamma saker till allt och alla.

Jag vet att Jive (forummedlem här) och NoBuzz (forummedlem) var med och träffade honom ibland och även de uttryckte sin undran över vad detta var för en typ.

Jag och Larsa tappade under vintern 2007/2008 nästan helt kontakten och så gjorde även Ben och Larsa.

Nä, Larsa var återigen inne på den vägen där han helt skippade att umgås med de bofasta i Thailand och bara umgicks med sina gäster.

En sak som gjorde att han också undvek oss bofasta var att han träffat en ny tjej, men han skämdes för att visa upp henne för oss. Han som butterflyat en hel del hade fortfarande oerhörda fördomar om bardamer och att de inte var fina nog.

Den tjej han nu hängde ihop med hett Nui och ägde en liten bar på Walking Street.

Jag minns att han innan han presenterade henne för mig sa något typ, hon är heltatuerad och har säkert varit med hundratals killar, också så har hon silikonbröst.

Inte för att jag brydde mig om hennes kroppsmålningar eller historia och tjejen var både kul och trevlig när hon var nykter.

När hon drack alkohol blev hon helt tokig och kunde ta sig för precis vad som helst.

När vi var ute gick vi under en period till denna bar och forum medlemmar såsom Tommy, Buzzen, Jive, Janne och Changen besökte denna bar och spelade pool med mig under säsongen 07/08.

Nåväl, Larsa jobbade, festade och träffade Nui.

Fon

Fon hade efter det att Larsa försökte ta livet av sig ”nästan” slutat att jävlas med Larsa.

Hon ägde ju ett företag så hon skaffade sig ett kontor i Naklua och började göra egna affärer med golfturister.

Bilen som hon hade tagit över användes i verksamheten och vad vi hörde gick affärerna mycket bra även för henne. Ingen skall ta ifrån Fon att hon var smart och visste hur man skulle göra gästerna nöjda.

Huset hade hon sålt för 2,9 miljoner baht och dessa pengar satt på banken.

Hon var således både en rik och framgångsrik kvinna och hennes nya pojkvän var dessutom en lite känd racerförare som körde någon typ av Formelbil på en Asiatisk Tour.

I januari 2008 stals företagsbilen utanför Fons kontor och återhittades 2 dagar senare helt demolerad i ett dike utanför Korat.

Bilen var försäkrad så detta skulle antagligen inte ha inneburit några problem om det inte hade varit för Fons halvbror.

I bilen hittades nämligen också ett antal Jabba piller och utanför bilen satt en dyngrak halvbror och rökte. Ingen tvekan om vem som kört och heller ingen tvekan om vad försäkringsbolaget således tyckte.

Din bror stal inte bilen, nej du lånade ut den fast att du visste att han sålde droger och var alkoholist, nej Fon fick inga pengar för bilen. Det var dessutom nära att hon hade blivet medanklagad för droghandel men hon klarade sig med nöd och näppe från detta.

Hon försökte först stämma försäkringsbolaget men hennes advokat avrådde från detta då deras chanser att vinna var helt obefintliga.

Den nästan kände racerpojkvännen gjorde rätt bra ifrån sig på racerbanan, men detta hjälpte honom inte ekonomiskt. Nä den hjälpen stod Fon för och vipps så hade ca 500 000 baht investerats i ett racingstall som några veckor senare gick i konkurs.

Nåväl i april 2008 hade hon fortfarande kvar sitt framgångsrika företag och mer än 2 miljoner baht på banken.

Den nästan kände racingpojkvännen var trotts konkursen kvar hos Fon och deltog nu i verksamheten med att ta hand om golfgäster. Man får väl anta att det gick rätt fort för dessa gäster att komma till golfbanan då han var företagets chaufför.

Affärerna gick så bra så man bestämde sig för att köpa det townhouse där man drev verksamheten. I Naklua blir det ca 3 miljoner för ett townhouse med bra läge.

Sagt och gjort huset köptes men eftersom Fons pengar inte räckte till så var man också tvungen att låna ca 1 miljon av banken.

Fon var inte känd av banken, det var däremot pojkvännen och om han stod för huset så skulle lånet inte vara något problem, så blev det också.

2 veckor senare blev Fon utkastad från townhouset när det visade sig att racingpojkvännen redan var gift och hade två små barn och en fru som hemskt gärna ville bo i ett townhouse i Naklua.

Easy come, easy go.

Sommaren 2008

Larsa hade sina sista gäster för säsongen i slutet på april. Efter detta var det helt tyst och eftersom han inte hade någon kontakt med de vänner som bodde i Thailand längre, så var han helt ensam.

Min familj befann sig i Sverige hela sommaren och jag hade sporadisk kontakt med Larsa.

Larsas bror var nere i Thailand i augusti och när han kom tillbaka till Sverige så fick jag höra att Larsa var mycket deprimerad och det enda han gjorde var att titta på TV.

En restaurang ägarinna på soi Welcome fick gå och hämta Larsa i hans lägenhet så att han fick i sig lite mat. Om hon inte gjorde detta så åt han inget.

Avskedet

Min familj och jag kom tillbaka till Thailand den 1 september 2008.

Eftersom jag visste att Larsa mådde dåligt så ringde jag honom direkt jag kom ner.

Han sa sig vara upptagen och han skulle inte vara tillgänglig förrän den 4 september.

Torsdagen den 4 september åkte jag och fru Vax till hans kontor och där satt han.

Helt grå i ansiktet, när han fick se oss började han gråta och kom fram och kramade både mig och fru Vax, det hade han aldrig gjort innan.

Vi satt och talade med honom i någon timma och så småningom fick jag en känsla av att han tänkte försöka göra ett nytt försök att sluta sitt liv.

Jag frågade honom rätt ut och han sa att han inte orkade mer, men att han ännu hade saker att ta itu med.

Jag försökte intensivt att övertala honom om att vi gemensamt skulle åka till sjukhuset och lägga in honom, men han vägrade.

Vi bestämde att vi skulle träffas dagen därpå vid 12 tiden då han först hade ett läkarbesök att genomföra vid 10 tiden.

När vi gick ut på gatan följde han efter och innan jag klev in i bilen började Larsa gråta.

Han kom framtill mig och sa gråtande, ”förlåt mig för allt dumt jag gjort dig och fru vax”.

Jag kommer så väl ihåg vad jag sa, jag sa, "det är lugnt Larsa".

Han kramade fru vax och bad henne om ursäkt på engelska, hon blev helt likblek och grät.

Vi satte oss i bilen och åkte därifrån, efter ett tag så tittade fru vax på mig och jag sa till henne att jag är rädd för att detta är sista gången vi såg Larsa, hon trodde dock inte det.

Det var sista gången vi såg Larsa och mina sista ord till honom blev, ”det är lugnt Larsa”.

Detta är något jag kommer att ångra resten av mitt liv, ”det är lugnt Larsa”.

Fortsättning och avslutning kommer[/]

VAXET-som tycker mycket om det mesta-men kan lika lite som de flesta

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 31
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • Jive

    2

  • Vaxet

    2

  • walker

    1

  • Birger

    1

Mest aktiva i denna tråd

Fy tusan..en verkligen tråkig och ledsam historia.

Kan relatera lite eftersom vi har några självmord inom släkten.

Link to comment
Dela på andra sajter

"2 veckor senare blev Fon utkastad från townhouset när det visade sig att racingpojkvännen redan var gift och hade två små barn och en fru som hemskt gärna ville bo i ett townhouse i Naklua."

Hmm, ser man på! Ibland finns det verkligen anledning att tro på karma...

Herr Chang har talat.

Link to comment
Dela på andra sajter

Har fått in år 2009 istället för 2008 på flertalet ställe i slutet på berättelsen, sorry 2008 är det.

Kanske nån chief kan ändra detta åt mig.

VAXET-som tycker mycket om det mesta-men kan lika lite som de flesta

Link to comment
Dela på andra sajter

Vaxet, min vän!

Du har absolut ingenting att ångra vad gäller Larsa!

Du uttryckte gång på gång din förtvivlan över Larsas situation och du gjorde ALLT som stod i din makt - och mer till - för att stötta honom och få honom på fötter igen.

Du är en varm och beundransvärd person, Vaxet!

Det är ett stort privilegium att få tillhöra din vänkrets och jag vet att Larsa skulle hålla med mej.

Jag är glad att du skriver ner allt detta.

Det behöver du!

Varma hälsningar

Janne

Pensionärer suger - bunt ihop och slå ihjäl!

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Hej Vaxet & tack för en intressant och lärorik berättelse.

Tråkig att det gick som det gick till slut.

Men det var väl inte ett helt oväntat slut, på en i vissa stycken riktig framgångssaga.

Jag har dessvärre också bittra erfarenheter av en närståendes självmord där hjälpen inte erbjöd en fungerande lösning.

Depression är en djävulsk sjukdom när den väl sätter klorna i en människa. Att stå nära en person som uppenbarligen är så desillusionerat plågad av livet att han eller hon medvetet väljer bort detta, är verkligen en skitjobbig historia att gå igenom.

Det är inte bara sorg och saknad som upplevs, det uppstår även motvilligt en ren ilska mot det egoistiska i att ta sitt liv, och därmed lämna sina vänner med mer eller mindre stora skuldkänslor att bearbeta.

Kunde jag handlat annorlunda - kunde jag möjligen gjort mer?

- Ja, detta är nog vanliga frågor som man som närstående ställer sig.

Dessvärre händer det även att man felaktigt tror att den yttre omgivningen också riktar dessa anklagande tankar om att det troligen fanns eventuella brister i stödet till den avlidna, vilket sedan påverkade utgången.

Destruktiva tankar som dessa är ofta jobbiga och seglivade att dras med och de vill bara långsamt lämna ens undermedvetna. Hur man än försöker förtränga det upplevda och gå vidare utan att älta det som hänt, så ligger där olika minnen och pockar på uppmärksamhet.

Det kan t.ex. vara möten med gemensamma bekanta, eller åsynen av en viss restaurang som kan trigga igång en oönskad Déjà Vu upplevelse - och vips så börjar man ovilligt att minnas det tragiska igen.

Jag vill bara säga att jag är helt övertygade att ni gjorde vad ni kunde för att hjälpa er vän, och att det inte stod i er makt att ändra utgången av vad som till slut ändå skulle inträffa.

All heder åt er som fanns vid Larsas sida när han mådde dåligt.

Citerat: "2 veckor senare blev Fon utkastad från townhouset när det visade sig att racingpojkvännen redan var gift och hade två små barn och en fru som hemskt gärna ville bo i ett townhouse i Naklua."

Vad det gäller kvinnan Fon, så får man väl rätt och slätt säga:

Som man bäddar får man ligga - "Som Nam Na"

Kanske det var summan av karman som även där spökade...hmm..smile..

Orättvist eller ej, så går livet vidare - och glöm inte bort att ta väl vara på det.

Keep the spirit up!

Siam-Nilsson

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Hej Vaxet & tack för en intressant och lärorik berättelse.

Tråkig att det gick som det gick till slut.

Men det var väl inte ett helt oväntat slut, på en i vissa stycken riktig framgångssaga.

Jag har dessvärre också bittra erfarenheter av en närståendes självmord där hjälpen inte erbjöd en fungerande lösning.

Depression är en djävulsk sjukdom när den väl sätter klorna i en människa. Att stå nära en person som uppenbarligen är så desillusionerat plågad av livet att han eller hon medvetet väljer bort detta, är verkligen en skitjobbig historia att gå igenom.

Det är inte bara sorg och saknad som upplevs, det uppstår även motvilligt en ren ilska mot det egoistiska i att ta sitt liv, och därmed lämna sina vänner med mer eller mindre stora skuldkänslor att bearbeta.

Kunde jag handlat annorlunda - kunde jag möjligen gjort mer?

- Ja, detta är nog vanliga frågor som man som närstående ställer sig.

Dessvärre händer det även att man felaktigt tror att den yttre omgivningen också riktar dessa anklagande tankar om att det troligen fanns eventuella brister i stödet till den avlidna, vilket sedan påverkade utgången.

Destruktiva tankar som dessa är ofta jobbiga och seglivade att dras med och de vill bara långsamt lämna ens undermedvetna. Hur man än försöker förtränga det upplevda och gå vidare utan att älta det som hänt, så ligger där olika minnen och pockar på uppmärksamhet.

Det kan t.ex. vara möten med gemensamma bekanta, eller åsynen av en viss restaurang som kan trigga igång en oönskad Déjà Vu upplevelse - och vips så börjar man ovilligt att minnas det tragiska igen.

Jag vill bara säga att jag är helt övertygade att ni gjorde vad ni kunde för att hjälpa er vän, och att det inte stod i er makt att ändra utgången av vad som till slut ändå skulle inträffa.

All heder åt er som fanns vid Larsas sida när han mådde dåligt.

Citerat: "2 veckor senare blev Fon utkastad från townhouset när det visade sig att racingpojkvännen redan var gift och hade två små barn och en fru som hemskt gärna ville bo i ett townhouse i Naklua."

Vad det gäller kvinnan Fon, så får man väl rätt och slätt säga:

Som man bäddar får man ligga - "Som Nam Na"

Kanske det var summan av karman som även där spökade...hmm..smile..

Orättvist eller ej, så går livet vidare - och glöm inte bort att ta väl vara på det.

Keep the spirit up!

Siam-Nilsson

Så klokt och så insiktsfullt!

Pensionärer suger - bunt ihop och slå ihjäl!

Link to comment
Dela på andra sajter

Är det bara jag som får tårar i ögonen när jag läser denna historia?  :sorry:

VAXET, jag skulle gärna ha en polare som dig! Du är vad man kallar en riktigt kompis! Du får 211 karma av mig bara för att du verkligen är och vill vara det! (Ja en bra kompis:wai: Samma sak gäller alla som i det här fallet fanns för "Larsa"

// Falken

| Divejobsonline.com |

Link to comment
Dela på andra sajter

Mycket gripande o intressant läsning!!

Om fler människor varit som vaxet o hans vänner, så hade världen sett helt annorlunda ut!!

Keep up the good work!!  :good:

Link to comment
Dela på andra sajter

Vaxet.säkerligen lika nyttigt för dig att skriva som för oss andra att läsa.

Triggar naturligivis igång tårkanalerna och tankanarna kring mitt eget mörker då styvsonen tog sitt liv 2004

/Enis

"Om du inte är en elefant, försök inte bajsa som en..."

Link to comment
Dela på andra sajter

Vaxet, du har tagit ett enormt viktigt och riktigt beslut, som skriver om detta!

Beundrandsvärt och modigt i all tragik.

Respekt till dig!  :great:

Link to comment
Dela på andra sajter

Instämmer med alla andra, gripande. Men även lärorikt och konstigt nog spännande. Klart det är bra att Vaxet publicerar detta på Forumet ,men det är så välskrivet att det skulle passa som novell i någon tidskrift.

Samtidigt tycker jag rubriken är lite fel. Pratade en gång med en läkare (på en fest) och vi kom in på självmord. Han sade att det egentligen är ganska få självmord som är pecis vad det låter, självmord.

Om man är oerhört deprimerad och "sjuk i själen" kan man dö, precis som i vilken sjukdom som helst. Låt vara att det är för egen hand, men det är likväl sjukdomen man dör av.

Larsa begick  inte självmord han dog av sjukdommen depression, precis som andra dör i hjärtinfarkt eller cancer.

Link to comment
Dela på andra sajter

Vaxet mycket starkt av dig at skriva om detta!

Respect!!!

Quote

Är det bara jag som får tårar i ögonen när jag läser denna historia?  :sorry:

Nähä Falken, det får jag med.  :cray:

Gripande story!

Mvh

Kimmo

You take the blue pill – the story ends, you wake up in your bed and believe whatever you want to believe.

You take the red pill – you stay in Wonderland and I show you how deep the rabbit-hole goes.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tårarna bara flödar, underläppen darrar. Vilken kompis du är Vaxet. Jag har själv en sådan kompis som jag tror att du är. Kan ta upp allt med honom.

Underbar berättelse.

:wai:   gubben  :wai:

Taoism: shit happens, Buddhism: if shit happens, it isn't really shit, Islam: if shit happens, it is the will of Allah, Catholicism: if shit happens, you deserve it, Judaism: why does this shit always happen to us?, Atheism: I don't believe this shit

Link to comment
Dela på andra sajter

Så dj-vla nattsvart historia! Det enda glädjeämnet var väl att guldgrävaren Fon fick vad hon förtjänade.

En stor eloge till Vaxet som tar upp självmordsproblematiken men också påminner om att det gäller att

skilja agnarna från vetet, särskilt då på platser där "love is for sale" såsom  Pattaya där ju farrangen

ofta är reducerad till en vandrande atm-maskin aléna. Att kära ner sig där är ju bevisligen förenligt

med extra stora risker. Ja närmast livsfara hos emotionellt svagare individer med tanke på den, som jag

misstänker, dystra självmordsstatistiken i fiskebyn. Tänkte nästan upprepat Thai Kais sk visdomsord

tidigare att hålla sig till shorttimes på ställen som Pattaya, men är så klart medveten om att det är

många som där också har träffat kanontjejer. Nu var det ju dessutom ytterligare problem som

accentuerade Larsas tillstånd och gjorde livet outhärdligt. Likt en del andra skrivit fick även jag en tår i

ögonvrån där på slutet ska erkännas. Vad man önskar är ju att så många som möjligt, såväl nyligen

Thailandsfrälsta som veteranerna, läser storys som denna så att färre slapp att bli lurade.

"People are strange. They are constantly angered by trivial things, but on a major matter like totally wasting their lives,they hardly seem to notice." -  Charles Bukowski

 
Link to comment
Dela på andra sajter

broder tuk tuk

Den dystra självmordsstatistiken i just Pattaya har ju sin grund i svartsjuka, krossade hjärtan, sprit, olika former av droger och ekonomiska problem som uppkommit pga vårdslöshet.

En inte helt hälsosam coctail.

Just det där fenomenet som Larsa tydligen upplevde att alla broar i hemlandet bränts är nog ganska vanligt. Det i kombination med vantrivsel eller ekonomisk ruin i Thailand är nog en knivig grej att bemästra.

BTT

Soi 7

Link to comment
Dela på andra sajter

Då väntar man på sista delen av en mycket välskriven berättelse..

Rock on!

Så gott som oförstörd!

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Den dystra självmordsstatistiken i just Pattaya har ju sin grund i svartsjuka, krossade hjärtan, sprit, olika former av droger och ekonomiska problem som uppkommit pga vårdslöshet.

En inte helt hälsosam coctail.

Just det där fenomenet som Larsa tydligen upplevde att alla broar i hemlandet bränts är nog ganska vanligt. Det i kombination med vantrivsel eller ekonomisk ruin i Thailand är nog en knivig grej att bemästra.

BTT

Det gäller nog hela Thailand.

Många säljer hus och rubbet flyttar till Thailand för att leva livet.

Det blir mycket sprit och brustna hjärtan. pengarna rinner iväg och plötsligt står de där...

Inga riktiga vänner (bara dryckeskamrater) och livet i paradiset har vänts till ett helvete.

Sett många som gått i fällan... Tyvärr.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 år senare...

Tung och intressant läsning Vaxet, känns som du gjorde vad du kunde i alle fall och ska inte ev. ha dåligt samvete för din väns beslut...

Ändrades av Songkran

Fredag och lördagskvällar kan jag inte ta något ansvar över vad jag skriver i forumet, ha en bra kväll !

Link to comment
Dela på andra sajter

Önaskar att vänner som du finns överallt-men du är unik.

En otroligt gripande och välskriven berättelse inte bara om livsöde

utan även om vänskap,förståelse och frustation

är väldigt imponerad

hoppas att herr å fru vax vet att ni omöjligt kunnat gjort mer än

vad ni gjort - tankar .

Link to comment
Dela på andra sajter

Var hittar jag sista och femte delen?

Här länk

ps.när ni söker så ändra i rullgardinslistan från MPR via Google(helt värdelös och hittar ingenting) till Forum så får ni lite sökresultat

ps2. Kanske nått för P3 att titta på, t.ex ändra så forumsökning ligger som default

Bajen_Kopia.png

ps.Atoms tidigare analys om semiretards på MPR lyser bara starkare för varje dag som går......

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Kenthamon

Här länk

ps.när ni söker så ändra i rullgardinslistan från MPR via Google(helt värdelös och hittar ingenting) till Forum så får ni lite sökresultat

ps2. Kanske nått för P3 att titta på, t.ex ändra så forumsökning ligger som default

Tack.

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
Hem
Nytt
Logga in

Logga in



×
×
×
  • Skapa ny...