Jump to content
IGNORERAD

Min livshistoria, en alkoholist berättar


gubben4906
 Dela

Recommended Posts

Hej, jag heter gubben och jag är en alkoholist. Jag tänker berätta min livshistoria för Er.

Varför undrar säkert många?

Jag anser att om jag kan hjälpa endast en person att förändra sitt liv så är det min skyldighet att hjälpa. Jag hjälper bäst genom att berätta mitt liv ur mitt perspektiv. Jag kommer vara väldigt öppenhjärtlig och om det stör någon så behöver ni inte läsa längre än hit. 

Ja föddes en sommardag några dagar efter midsommarhelgen 1949, jag kommer alltså fylla 60 i år.

Min familj, mamma, pappa och 2 storasystrar och jag bodde i en liten 1:a högst upp på Åsögatan 137 med toaletten nere på gården. På den tiden var blöjorna av tyg så på spisen, vedspis, stod det alltid en jättestor gryta med varmvatten och en mängd av tygblöjor i. När jag var drygt 5 månader gammal så flyttade jag ut med min familj till en närförort i södra Stockholm.

När jag började skolan 1956 så fanns fortfarande lagen om att barn fostrades bäst med stryk. Lagen mot Barnaga har jag för mig försvann 1958. Problemet var att lagen inte tog bort agan på lång tid eftersom problemet var inte lagen utan en mängd lärare som ”älskade” att aga försvarslösa barn. Den största åtgången i skolan var inte pennor, radergummi(suddgummi) eller skriv- räkneblock utan de breda 1-meterslinjalerna och Pekpinnen som lärarna skulle använda att peka med på kartor och tavlan. Vad dessa saker användes mest till behöver jag nog inte förklara, ni i min ålder vet kanske vad jag pratar om.

Jag blev mobbad i skolan, troligen berodde det på att jag var skelögd, liten och tanig. När jag var drygt 12 år så hade jag tröttnat på dessa mobbare, de hade mobbat mig i drygt 5 år, så jag drack mig full och kände hur mitt självförtroende växte, hur jag kände att jag ville hämnas på dessa idi*ter. Det gjorde jag, jag fick tag i mobbarna och slog dem sönder och samman. Efter det så var det dem som var rädda, de rörde aldrig mig igen. Jag sa också åt dem att om de mobbade andra så skulle de få med mig att göra.

En gång när jag var full så hamnade jag på en fest där jag somnade, jag var naken och bredvid mig låg en gammal gubbe när jag vaknade, jag hade ont i en viss kroppsdel. Jag var då lite drygt 12 år  när jag första gången blev sexuellt utnyttjad. Jag blev våldtagen. Detta fortsatte under många år, jag fick sprit av dessa ”snälla” farbröder mot att de fick sexuella ”tjänster” av mig. Jag var en manlig "hora" redan i 12-årsåldern.

I skolan var jag en mönsterelev, hade toppbetyg. Tyvärr så orkade jag inte plugga vidare efter 9:an utan det var då som jag gick ut på sjön och arbetade under några år.

Under denna tid så märkte jag hur mitt liv som utnyttjad och utnyttjare hade förändrats känslomässigt. Jag blev känslomässigt avstängd. Jag bara köpte kvinnor och körde på, de var ju bara ”horor”. Jag som hora föraktade andra horor, typiskt försvar, att jag var en bättre hora än den horan jag köpte tjänster av.

Mitt supande ökade, jag var den där trevliga killen som alltid var rolig på festerna men aldrig fick tjejen. Känns det igen? Den första tjej som jag kände känslor för, min syn på känslor, var mamman till vårt blivande barn. Vi var ihop i knappt 4 år. Sen kastade hon ut mig eftersom alkoholen började bli viktigare i mitt liv än tjejen och min dotter. Denna dam var/är en underbar kvinna, hon gjorde det som alla kvinnor bör göra mot män som nyttjar alkohol för mycket eller knark, släng ut dem bara.

Mitt liv rullade på enligt den löjliga devisen ”Vin, Kvinnor och sång”. Som ni vet sedan tidigare så höll mitt missbruk på i 28 år, började 1962 och slutade 1990.

Hur jag blev nykter.

Den 7 mars 1990 låg jag hemma och mådde pyton, det var några timmar innan midnatt till den 8 mars. Jag kände att det får vara nog nu. Men, som den alkoholist jag är så är jag snål också när det gäller alkohol. Jag hade en liten byxljummen skvätt Marinella kvar på nattduksbordet och den skvätten svepte jag några minuter före 12-slaget till den 8 mars. Så jag har inte druckit en enda droppe alkohol sedan den 8 mars 1990. Men resan fram till idag har inte varit lätt.

På morgonen 8 mars så kontaktade jag socialtjänsten där jag bodde och sa att nu har jag fått nog av mitt drickande och behöver hjälp. Jag fick tid samma dag hos en socionom men först måste jag ta mig till en alkoholklinik för att kolla min fysiska och psykiska status. Plus förstås så var jag tvungen att äta Antabus. Ni som undrar vad antabus är så är det ett medel som enligt ”proffsen” ska få en alkoholist att inte dricka. En alkoholist dricker på Antabus eftersom han är alkoholist, en alkoholist skulle kunna gå genom eld och vatten för att få en sup, han skulle stjäla barnens spargrisar för en sup, han skulle kunna sälja sin hustru för en sup, det är den glamorösa bilden av en alkoholist, snygg va? När ska ”proffsen” inse det.

Klockan 13 kom jag till socionomens kontor där jag la upp alla korten, jag sa exakt hur jag mådde psykiskt. Jag ska inte bli långrandig med vad som sades där.

Under min väntan på att komma till Behandlingshemmet fick jag bo på ett ställe som låg i Fruängen. Efter ett tag så började min resa med att jag fick bileskort ner till Nynäshamn för vidare transport till Gotland för min behandling. Mitt behandlingshem låg i södra delen av Gotland, närmare bestämt i byn Burgsvik, stället hette Västerbyhemmet. Det var en så kallad 12-stegsbehandling. Mer om det senare. Jag var där i 6 månader, att jag var där så länge beror inte på att jag är trögtänkt utan för att jag var i väldigt dålig form fysiskt. Jag är 183 cm lång och vägde vid det tillfället knappt 62 kilo, såg ut som en vandrande flaggstång, kan ni tänka er en flaggstång med ben? Så, i kombination med behandlingen av min alkoholism så var de också tvungna att se till att jag blev fysiskt frisk också. Vad som gällde var att lära mig att äta riktigt igen, förr var det en mosbricka i veckan på korvmojjen vilket för mig innebar pappbricka med mycket färdigblandat pulvermos och mycket ketchup. Det var tufft. Jag fullföljde min behandling och kom hem till Stockholm igen den 8 oktober, min namnsdag.

OK, det får räcka för denna gången, nästa delning kommer handla om hur jag gick till väga i mitt arbete med de 12 stegen.

Ha en trevlig måndag, kanske återkommer i kväll men troligen i morgon

  :wai: gubben  :wai:

Taoism: shit happens, Buddhism: if shit happens, it isn't really shit, Islam: if shit happens, it is the will of Allah, Catholicism: if shit happens, you deserve it, Judaism: why does this shit always happen to us?, Atheism: I don't believe this shit

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 61
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • gubben4906

    17

  • swedenfarang

    3

  • stefan5300

    2

  • Vaxet

    2

Mest aktiva i denna tråd

Detta kan bli en riktig höjdartråd, kanon Gubben!!!!!!!!

VAXET-som tycker mycket om det mesta-men kan lika lite som de flesta

Link to comment
Dela på andra sajter

Starkt Gubben att du vill delge ditt tidigare liv åt oss andra här på forumet,  mycket intressant läsning,  nästan lite tårdrypande

                          MVH Stefan

BTT-IDOL OCH BITTERFITTA.

Link to comment
Dela på andra sajter

Starkt att berätta om ditt liv-även om du tidigare berättat att du är alkoholist.

Det kan säkert få några att tänka efter.

Pluskarma!  :wai:

Mvh ch300_m

Man ska aldrig säga aldrig

Link to comment
Dela på andra sajter

Gubben, fan va bra att nagon ger "sjukdomen" alkoholism ett ansikte. STARKT

Baa

Vinter och snö gör sig bäst på vykort.

 

Nackdelen med alkohol är att det får människan att förväxla ord med tankar!

Link to comment
Dela på andra sajter

Gubben-Har visar du en otrolig styrka,Starkt att ta steget o ga ut oppet men det hjalper bade dig o andra.

Tarogd blev den tuffa busen ocksa.

+karma saklart

Link to comment
Dela på andra sajter

Starkt att berätta. Bra gjort. Lycka till med allt!

Bangkok, like Las Vegas, sounds like a place where you make bad decisions.
 
Link to comment
Dela på andra sajter

Hej Gubben.

Det var stark av dig att delge din historia till oss.

Det manar till eftertänksamhet och till respekt för dig som person.

Må väl MVH

              BanFang

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej, jag heter gubben och jag är en alkoholist. Jag tänker berätta lite om vad som hände när jag kom hem från behandlingshemmet. Jag börjar där jag slutade förra avsnittet.

Hur blev jag nykter.

Del 2: Anonyma Alkoholister´s 12 steg

Ungefär en dryg vecka efter jag kom hem från behandlingen så ringer dörrklockan och jag undrar vem som ringer på den, vem vill prata med en sur och grinig nykter alkoholist? För att få svar på det så var jag tvungen att gå och öppna dörren vilket jag gjorde. Och, därute stod, ja, vem då? Min enda och underbara 17-åriga dotter som ville bo hos sin far.  :Drogar-Dum(LBG): Jag släppte in henne och vi satte oss vid köksbordet så hon fick förklara för mig varför hon plötsligt ville bo hos mig. Hennes förklaring var väl sådär klassisk tonårsaktig. Nu kommer lite svordomar. Hon kunde inte bo hos den där jävla morsan, hon begriper ingenting den där jävla morsan. OK, sa jag, du får bo här men jag måste ringa och prata med den där jävla morsan sa jag och tänk er, min dotter gunde le, ett sånt där leénde som bara barn kan frambringa som fick mig som pappa att smälta men jafg ringde och förklarade för hennes mor atrt hon vill bo hos mig och undrade om det var OK? Visst sa hon. Då sa jag en av mina få smarta frågor till min dotters mor. Vad gäller sa jag så hon inte försöker köra över oss? Jag vill att alla stora beslut ska tas av oss tillsammans, OK? Vet ni vad hon svarade? HON SVARADE JA. Jag vet, jag är fortfarande förvånad att hon gick med på detta.

Efter att dotra installerat sig så satte vi oss ner och diskuterade hur vi skulle ha det. Jag sa att eftersom hon var heltidsarbetande så fick hon vara med om att dela de fasta räkningarna som halva hyran, jag stod för abonnemanget på telefon och hon betalade samtalsavgiften. Ni som har tonårsdöttrar vet vilket klipp jag gjorde där, telefonräkningarna låg på mellan 1200 -1400 kronor och det var bara samtalskostnaderna för ett kvartal. När det var klart så var klockan så mycket så det var dags för sängen.

Innan jag började med mitt stegarbete så sa jag en sak till henne som jag fick kredit för cirka 2 år senare: "Du ska veta gumman att just nu så kommer jag i första rummet och du i andra", hon tittade på mig med en ledsen blick som skulle få alla föräldrar att smälta men inte jag, "Varför" var hennes logiska svar, mitt svar blev. "Jag måse lära mig att älska mig själv innan jag kan älska dig", svarade jag. Hon tittade på mig en stund och sa sedan "OK" utan att förstå. Det min dotter sa och gjorde 2 år senare var: Hon slängde sig om halsen på mig, gav mig en bamsekram och sa: "Nu pappa förstår jag vad du menade". Med en tår rinnande nerför kinden tittade jag på min dotter och sa, "Nu vet du att jag älskar dig" och där stod vi i rummet och grät ikapp. Visst är glädjetårar underbara, eller?

OK, Stegarbete, vad är det? AA är uppbyggt så att för att tillfriskna från alkoholism, OK, du kan aldrig tillfriskan från en kronisk sjukdom men du kan hålla den i schack genom att, som i alkoholismens fall, inte tillföra kroppen alkohol. Vi går på möten där en bunt av alkoholister, både män och kvinnor, delar hur de håller sig nyktra. Men den stora förändringe gör jag som alkoholist i mitt Stegarbete.

Steg 1

Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att

vi inte längre kunde hantera våra liv.

Det var i detta steg jag erkännde att jag var alkoholist, det är det enklaste steget för mig för kan du inte erkänna att du har problem när du dricker alkohol så kan du heller aldrig tillfriskna. Det är det enda steg jag har tagit till 100 %.

Steg 2

Vi kom till tro att en kraft större än vår

egen kunde återge oss vårt förstånd

Detta steg var för mig rätt svårt i början. Jaha, nu ska man tro på en kraft större än människan vilket betyder att jag ska börja tro på något som inte går att se. Men för mig var det viktigare att få bibehålla så varför vara rädd för ett ord på 3 bokstäver som stavas GUD, se det var enkelt att skriva det, så jag bestämde mig att tro på en kraft större än jag. Och som ni märker så lever jag fortfarande. Även om jag har gått ur Svenska kyrkan så har jag en tro i dag men det är min tro på en högre makt inte någon annans.

OK, det får räcka för idag. Eftersom jag har semester hela denna vecka så har jag tid att skriva och det är ju inget promenadväder här i Stockholm precis så det blir rätt mycket innesittande för mig.

Vi höres senare med

Steg 3 och 4

  :wai: gubben  :wai:

Taoism: shit happens, Buddhism: if shit happens, it isn't really shit, Islam: if shit happens, it is the will of Allah, Catholicism: if shit happens, you deserve it, Judaism: why does this shit always happen to us?, Atheism: I don't believe this shit

Link to comment
Dela på andra sajter

Starkt att du berättar så öppet om hur ditt liv har sett ut!

Du förtjänar all respekt för det. Jag brukar alltid läsa dina inlägg här med intresse. Du har mycket livserfarenhet som är intressant att få ta del av.

Vill oxå gärna höra din fortsättning

Varma hälsningar

Kitung

Link to comment
Dela på andra sajter

Tack alla för den överväldigande respons jag har fått av alla. Än en gång TACK, TACK OCH TACK IGEN Så här känns det just nu,  :Drogar-Shock(LBG):   :Drogar-Oops(LBG): Det fanns inger smiley med ett nästan gråtfärdigt leénde så det fick bli den som ni ser upptill till höger.

Många kramar från en rörd alkoholist vid namn  :wai: gubben  :wai:

Taoism: shit happens, Buddhism: if shit happens, it isn't really shit, Islam: if shit happens, it is the will of Allah, Catholicism: if shit happens, you deserve it, Judaism: why does this shit always happen to us?, Atheism: I don't believe this shit

Link to comment
Dela på andra sajter

Du är härlig du Gubben, inget Maipenrai utan dig!  :good:

Norrländsk 08, hör hemma i Jomtien och Buriram.

Link to comment
Dela på andra sajter

Stor respekt för dig gubben :good:

Jäkligt starkt att hamna på rätt köl igen :good:

Det är inte måndagarna det är fel på. Det är ditt jobb.

 

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej, gubben alkoholist här igen,

Dags för lite Steginformation.

Steg 3

Vi beslöt att  lägga vår vilja och våra liv i

Guds händer, sådan vi uppfattade honom

Jag hade väldigt svårt för detta steg, som jag även hade i steg 2. Jag är ju uppfostrad i ett arbetarhem och socialdemokraterna försökte avkristna Sverige på den tiden. För mig var det att börja ifrågasätta mina föräldrars inställning. Jag insåg att om jag skulle kunna bli nykter nångång så måste jag börja ta egna beslut. Men även att det kan bli svårt att leva efter min egen vilja. Det har jag ju sett hur det gick för mig i mitt missbruk. Jag var skådespelaren i min egen teater där alla lydde mig så fort jag knäppte med fingrarna, jag var självcentrerad, tänkte bara på mig själv, men, i den riktiga världen så insåg jag att så var det inte, utan tvärtom. Jag kunde be om hjälp och oftast fick jag det. Så för mig var beslutet att börja lita på en kraft större än jag och för att göra det enkelt för mig så blev den kraften Gud, SÅDAN JAG UPPFATTAR HONOM. Jag har gått ur Svenska Statskyrkan som jag skrev om i Steg 2 men jag är inte mindre troende för det. Att AA använder Gud som sitt rättesnöre beror på att alkoholism finns även utanför Farangvärlden, jag har träffat Asiater, från Kina, Japan och även Thailand, Afrikaner, allt från norra till sydligaste Afrika.

Jag kommer vänta med steg 4 eftersom det är så långt och kommer handla om mina fel & brister. Det är där jag kommer att berätta om Svartsjuka, Avundsjuka, Sexuallitet, Otrohet och även Falskspel mot mina vänner.

Nu lite om mig och min dotter igen.

1995 åkte jag och min dotter på 1 veckas charter till Loutraki i Grekland. Vi solade och hade det allmänt trevligt. Vi pratade lite om hur vi hade det och jag tog också upp hur jag hade levt i mitt missbruk utan att gå in på några detaljer så berättade jag för henne vilken skitstövel jag har varit, främst då mot kvinnor.

En liten rolig grej bara. När jag och min dotter åkte ner så kom det in en stor kille på planet, några år äldre än jag, och satte sig bredvid mig och började beställa in alkohol. Efter ett tag så berättade han att han var ordförande för Länkarna i en stad i Skåne!!! Jag bara nickade tillbaka som svar. När vi landade på Atens flygplats och skulle gå ombord på bussen till Loutraki så hängde LänkS kåningen med samma buss, kul, en full Skåning med i Länkarna till samma semestermål som jag och min Dotter. Efter några dagar så kommer LänkSkåningen in på ett Café som ägs av en dansk kvinna, han ser mig och går fram och frågar om jag kan bjuda honom på en öl? Jag säger nej men att jag kan bjuda på en kopp kaffe och en smörgås. Han tackade nej. Sen berättade han att han hade supit upp hela sin reskassa och skulle stanna i Grekland 14 dar, 10 dar kvar. Jag vet inte vad som hände med honom, vi såg honom inte mer under vår tid där nere. När vi var där nere så åkte vi en tur på Korintkanalen som var en underbar upplevelse. Vi reste igenom Kanalen som hade firat 100 år. När vi kom i slutet på kanalen, På Atensidan, så hade de en järnvägsbro som de sänkte ner under vattnet när båtar skulle passera, rätt häftigt att se faktiskt. På resan så besökte vi också öarna Egina och Agistri som låg utanför Aten eller Pireaus som Atens hamnstad heter.

Jag tror att det var under denna resa som jag och min dotter hittade varandra ordentligt, först genom att jag berätta vem jag egentligen var men också att hon berättade vem hon var. För mig var ju hon en främmande människa egentligen. Jag har i princip missat hela hennes uppväxt, var aldrig med på skolstarter eller skolavslutningar. I dag ringer min dotter och "kräver" att jag ska vara med på mitt barnbarns skolstarter och avslutningar, det gör jag gärna eftersom det jag missade med min dotter tar jag nu igen med mitt barnbarn. När jag tittade på min dotter i smyg nu senast på skolavslutningen så såg jag hur glad hon är som har fått tillbaks sin pappa. Jag är själv jätteglad att min dotter vill umgås med mig.

Tänk om vi vuxna kunde vara lika förlåtande som barn är, vad livet skulle vara skönt att leva då.

Jag har hur många berättelser som helst jag skulle kunna berätta från mina fylleslag men jag vet inte om det är så lämpligt i en tråd som ska handla om hur jag tillfrisknar från sjukdomen alkoholism, men, jag tror det kommer komma lite storys i delningen i Steg 4 där jag kommer förklara varför jag gjorde på det och det sättet.

Senare i dag eller i morgon efter mitt läkarbesök så blir det mer.

  :wai:   gubben  :wai:

Taoism: shit happens, Buddhism: if shit happens, it isn't really shit, Islam: if shit happens, it is the will of Allah, Catholicism: if shit happens, you deserve it, Judaism: why does this shit always happen to us?, Atheism: I don't believe this shit

Link to comment
Dela på andra sajter

Kör på , gubben! Jag är övertygad om att detta är jävligt nyttig läsning. Inte minst för oss som tror att vi befinner oss långt utanför riskzonen.

Det kryper lite i skinnet.

När jag dör vill jag bara somna in fridfullt och stilla, precis som farfar.

Inte vrålande av namnlös fasa, som hans passagerare.

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja, det kan man väl öppet erkänna att de problem som man har ställt till med i livet har oavkortat berott på alkoholen. Jag är inte den som spottar i glaset direkt, så mycket skit har det tyvärr blivit! Huga, eftertanke, eftertanke...

Norrländsk 08, hör hemma i Jomtien och Buriram.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bra Gubben!

Hälsningar

Håkan

Det kommer mer regn på Phuket än i Bergen i Norge! 
Håkan, X-LA CHIQUITA, Soi Buakhao, Pattaya, Thailand

Numera ( för tillfället) Mora, Dalarna, Sverige

Link to comment
Dela på andra sajter

Kul att höra att det har gått bra för dig.

Får man fråga vad du gjorde under tiden som du söp på daglig basis? Skötte du jobbet osv?

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
 Dela

×
×
×
  • Skapa ny...