Inte lycklig i Thailand

[civona]

Sicket jävla SKIT-snack. Blir så less på dessa schabloner. Thailand är väl som andra länder. Finns lyckliga,olyckliga,förtvilade,desperata,m.m

m.m m.m. Så varför skulle Thailand vara ett undantag från alla andra länder. Jag träffar Thaiare dagligen med en livslust utan dess like,fast dom jobbar och sliter för brödfödan. ser även olyckliga Thaiare. I mina ögon så verkar det som om dom flesta Svenskar här på MPR verkar trivas med livet i Thailand,med sina Fruar o Sambos.Bofasta menar jag nu...eftersom i princip alla du träffar är tvärtom.

 

Det enda du gör med ditt inlägg är att spä på dom fördomar som en del har om Thailand.

 

Tycker ärligt talat synd om dig!!!

En undran bara. Varför alla thai tjejer efter att ha födt 1-2 barn söker farangen som skall försörja dom, trots alla språk svårigheter och missförstånd.  Med thai kille har dom gemensamt språk, religion, kultur. Så livet borde vara enklare. Är det så att farangen gärna betalar för att få tillgång till ung f..a.  Det finns ju undantag förstås. Thailand är underbart så längre man betalar

[John Khonken]

Hej Nemo..

Det ar inte alla Thaitjejer som hellre vill bo i Sverige.Jag vet flera som hellre bodde kvar i Thailand om dom kunde.

Min fru bor garna i Sverige men hellre i Thailand.Och da vi har barn som ska borja skolan snart sa blir det vettigaste beslutet att bo i Thailand..

mvh Stefan.

Hej Stefan

Hur konstig är världen. Frugan bestämde tvärtom. Hon anser att skolan är det absolut viktigaste för barnen. Och då blir det Sverige till hundra. Enligt henne är det pengar som styr skolan i Thailand och nivån är mindre bra. Nu får barnen en chans att utbilda sig och förhoppningsvis få ett bra arbete. Framförallt språkundervisningen i sverige tycker frugan är mycket viktig.

Frugan vill absolut hellre bo i Thailand men för barnen och deras utbildning . Som är det viktigaste blir det sverige tills dom gått ut skolan och står på egna ben.

Ha en bra dag

[skagersten]

Hej Stefan

Hur konstig är världen. Frugan bestämde tvärtom. Hon anser att skolan är det absolut viktigaste för barnen. Och då blir det Sverige till hundra. Enligt henne är det pengar som styr skolan i Thailand och nivån är mindre bra. Nu får barnen en chans att utbilda sig och förhoppningsvis få ett bra arbete. Framförallt språkundervisningen i sverige tycker frugan är mycket viktig.

Frugan vill absolut hellre bo i Thailand men för barnen och deras utbildning . Som är det viktigaste blir det sverige tills dom gått ut skolan och står på egna ben.

Ha en bra dag

Hej John.

Da jag har flera kompisar vars barn gar i Sverige sa har jag hort manga icke positiva saker som hander i skolan,det blir tuffare och tuffare klimat iskolan med mobbing mm.Barnen lar sig mindre och mindre.sedan sa har skolan forstorts mycket med alla dessa besparingar och manga larare som inte ar engagerade.Googla garna om den svenska skolan..det har jag gjort och eftersom vi har tillrackligt med pengar for att satta barnen i fin privatskola sa anser jag att det ar det basta for deras framtid.Dom far da en storre chans att lyckas.

mvh Stefan.

[Dolemon]

Sunt förnuft.

 

Kanske ekonomin spelar roll med 

Har Thai vänner av båda könen men kan inte tänka sig lämna Thailand.

Men så har dom bättre inkomst än mig

Därför trivs jag i deras sällskap.

 

Mvh.Dolle

[Oregistrerad]

^{Herr Atom lever ett i det närmaste överklassliv och har ett  alldeles vanligt liv på det sätt att han arbetar, reser och har barn i skola.}

^{Framgår ju med all tydlighet att umgängeskretsen inte direkt ar på ruinens brant och att han assimulerats in i det Thailändska samhället, han kan säkert dessutom prata Thai?}  

 

^{Men det är ytterst få Faranger som ens orkar försöka lära sig Thai eller förstå det Thailändska tänket, de föredrar att leva som de gjorde förut i sitt gamla land.}

^{Vill absolut ännu en gång påstå att många som har stängt dörren till sitt gamla land, inte mår bra i Thailand och då kämpar de med näbbar och klor för att övertyga t.o.m. sig själva att deras val var rätt.}

 

^{Och visst, min trådstart var lite skruvad, men om ni ärligt tänker efter, hur många har ni sett vara olyckliga i detta land, inga pengar, släkt som vill ha pengar, som jag skrev tidigare alkohol, tappat kontakten med tidigare barn, pappa vid 65 års ålder, fru som aldrig blir nöjd med pengar, och rädsla att ta tiracen till sitt hemland ens på en semester, tänk om hon hittar något yngre snyggare och rikare, bättre att hänga kvar i LOS.}

 

Visst, att ha ordnad ekonomi och kunna prata vardagsthailändska är givetvis en stor fördel men jag tror att det vimmlar av västerländningar med rätt knaper ekonomi och närmast obefintlig thailändska som också trivs bra. Det mesta handlar nog om varför man flyttade; att flytta ifrån något är aldrig bra men att flytta till något går oftast bra om man har rimliga förväntningar och är hyfsat flexibel. De som konstant gnäller på "svenska kärringar, politiker och samhället" kommer nog ganska snart upptäcka att problemen inte direkt blir mindre i Thailand...

 

Thailand är ett relativt billigt land men ändå väldigt tillgängligt och förhållandevis säkert så många personer utan tidigare utlandserfarenhet hamnar här. Om de då snabbt träffar en kvinna och på impuls flyttar hit utan någon kunskap om landet, utan att egentligen känna varken kvinnan eller hennes släkt eller med någon direkt tanke bakom sin flytt så kan det givetvis gå åt skogen men för den typen av människor går det oftast åt skogen förr eller senare iallafall, var de än befinner sig.

 

Om man inte enbart gör sin sociala undersökning runt barstråken i landets turistorter kommer man dock snabbt se att de flesta västerlänningar i Thailand trivs rätt bra. De är inte alltid lyckliga, men förmodligen minst lika ofta lyckliga som landsmännen som stannade kvar i novemberslasket. Man kommer också se att thailändare är ungefär som svenskar, lite fattigare men väl så lyckliga, och man märker också att varken att luras eller vara depressiva är något som ligger i generna hos dem.

Ändrades Januari 29, 2014 av Atom

[SatanG]

Sunt förnuft.

Utveckla gärna för jag fattar inte heller varför du tror alla thaikvinnor vill flytta till Sverige.

Min fru tycker Sverige är vackert, ordnat och gillar många saker inklusive svensk mentalitet och ett städat samhälle men bor hellre kvar i Thailand.

Hon liksom väldigt många andra har ju faktiskt ett jobb som ger samma köpkraft som de flesta svenska kvinnor har.

 

/ SatanG    

[John Khonken]

Hej John.

Da jag har flera kompisar vars barn gar i Sverige sa har jag hort manga icke positiva saker som hander i skolan,det blir tuffare och tuffare klimat iskolan med mobbing mm.Barnen lar sig mindre och mindre.sedan sa har skolan forstorts mycket med alla dessa besparingar och manga larare som inte ar engagerade.Googla garna om den svenska skolan..det har jag gjort och eftersom vi har tillrackligt med pengar for att satta barnen i fin privatskola sa anser jag att det ar det basta for deras framtid.Dom far da en storre chans att lyckas.

mvh Stefan.

Kul att du svarade. Nu har vi inte dina förutsättningar. Utan vi måste lita på att det svenska systemet ska föra fram våra barn ditt vi vill. Som du säger. Svenska skolan  är inte hundra. Fördelen med Sverige finns chansen i alla fall att inte köpa sig en fin skolgång. Utan det beror på föräldrarna och jävlar annama från barnet

[chromewing]

Hej!

 

Jag har inte, måste jag erkänna, idds gå igenom hela tråden, utan svarar på originalinlägget. Mycket tänkvärt, enligt min mening, även om det förstås inte går att applicera på alla thailändare.

 

Jag har bott i Bangkok i snart sex år nu, och känner att jag tyvärr känner igen mycket av det du skriver. Många av de problem du beskriver för thailändare anser jag kommer från ansikts-tänkandet, i alla fall för underklass och medelklass. I synnerhet när man får ansikte (eller status? Hur säger man på svenska?) genom att visa upp pengar och/eller dyra prylar, oavsett hur man fått fatt i dem. Min fru har en släkting som tvunget skulle ha en sprillans ny pickup, med extra allt, som nu har panik eftersom han inte vet hur han ska klara upp avbetalningen. Ett annat exempel är en kollega och god vän - undre eller fd överklass (hans far var thailändsk diplomat men dog när min vän var ung), som är ungkarl mot sin vilja trots att han närmar sig 40, därför att de tjejer han gillar aningen inte är fina nog för familjens ansikte, eller, om de är fina nog, antingen bara suger ut honom på pengar eller har någon form av problem.

 

Ingen av dessa är särskilt lycklig. Hade de bara fått, och velat, vara sig själva och leva efter förmåga hade det nog varit annorlunda.

 

Förenat med statustänkandet kommer avundsjukan. Jag har sett avundsjuka här av en grad som jag aldrig skådat i Sverige. Det är synd om de avundsjuka, och deras skvaller-offer. Detta är sånt som kan få det thailändska leendet att bli lite skämt.

 

När det gäller västerlänningar så kan jag väl inte säga annat att de flesta jag mött här i landet (som inte var turister/expats med familjen i släptåg) inte är "the best of the breed", så att säga. Mig själv inkluderat. Eftersom jag inte kan prata för alla jag mött, men däremot mig själv, så kan jag säga att ja, jag är jävligt lycklig att jag är här, men jag stagnerar. Jag dricker alldeles för mycket. Inte för att döva min sorg, men för att jag har dålig karaktär och det här är ett alldeles för ölvänligt klimat. Jag har ett bra liv, en fantastisk fru och två underbara små barn (jag är förstås jävig i frågan, men i alla fall...), och trivs fantastiskt bra. Men på lång sikt vill jag inte vara kvar här. Jag vill inte att mina barn ska få ansikts-tänkandet i sig, och jag vill heller inte att de ska gå i skolan här. Vi har personer på mitt jobb som har bra betyg från thailändska prestige-universitet som helt skulle utklassas av duktiga datanördar utan universitetsutbildning i Sverige.

 

Nu låter jag kanske bitter, i och med att jag började med att lyfta fram en massa dåliga sidor, så jag måste skynda och säga att så inte är fallet. I alla fall inte helt och hållet. Som jag skrevs så stortrivs jag här, och var det bara mig det handlade om så skulle jag kunna stanna resten av livet. Hur som helst så har vi mycket att lära av thailändarna. En sak som slår mig gång på gång är hur fantastiskt bra de är på att skita i vad som hänt (vad än det må vara), spotta i händerna och ta nya tag. Ett exempel är under de stora översvämningarna för ett par år sedan. Jag deltog i en välgörenhets-grej när vi åkte runt och gav diverse förnödenheter till de som var kvar i områden där det var två-tre meter vatten. Personerna vi träffade var glada över vad de fick, men de var också noga med att inte ta för mycket, så att grannarna också skulle få. Det var inga sura miner och klagomål heller. Hade det varit i Sverige så skulle jag tro att vi mest hade fått höra färgsprakande omdömen om vädret och deras otur.