Jump to content
IGNORERAD

Byaskvaller i stort och smått


Kim

Recommended Posts

Quote

Tidigt i morgon bitti tar vi bilen till Chasoengsao för att hälsa på farmor som antagligen ligger för döden (?) på sjukhuset där. Efter det blir det turistort och shopping någon dag fram till hemresan den 24:de.

Är tillbaka i Sverige sedan en vecka tillbaka och det känns trots allt ganska skönt faktiskt. Har smaskat farangmat och ruskigt goda hemmagjorda mackor gjorda på morsans hembakta bröd med bregott, tjocka skivor onsalakorv, smörgåsgurka och västerbottensost. Fy tusan vad gott efter daglig risfrukost nästan 3 mån i sträck.

Vad gäller farmor borta på sjukhuset i Chachoengsao så anlände vi dit med bil från Surin den 19 januari och hon låg där trött, smal och sjuk i sin sjukhussäng med hela släkten runt omkring sig. Slangar och sladdar satt fästa överallt på kroppen kopplade till en skärm och hon andades via respirator. På morgonen samma dag som vi anlände hade dom trott att hon var död och t o m beställt transport av kroppen hem till Ban Dan, Surin innan hon till allas förvåning kvicknade till och kom till liv igen.

Så när vi anlände var hon allt annat än pigg men under vårt besök, där hon tydligen till sin stora lycka, fick barn, barnbarn och barnbarnsbarn runt sig så kvicknade hon till mer och mer och sjukhuspersonalen tittade på skärmen och sa att hon, till deras förvåning, plötsligt hade riktigt bra värden. Vi fick hålla handen, massera och tala med farmor och hon fick för första gången se och känna lite på vår son (hennes barnbarnsbarn).

Tyckte först att det var riktigt sorgligt att se hennes situation och en klump i halsen infann sig omedelbart trots att jag inte träffat henne sedan vårt bröllop många år tidigare. Men i takt med att farmor kvicknade till mer och mer, log, försökte sätta sig upp och ville prata samtidigt som hon själv drog loss diverse slangar så kändes det mer och mer angenämt att vara där med henne. Vi stannade några timmar innan vi på kvällen var tvungen att åka vidare ner till Pattaya innan den chaufför som skulle köra tillbaks vår bil måste åka vidare till Bangkok. Pattaya anlände vi klockan 21.

Sista minnet av farmor blev därför ljust och hon dog sedan på riktigt 3 dgr senare. Hennes aska och ben finns nu, en dryg vecka senare hemma i Ban Dan där hon levt merparten av sitt liv och fött samt uppfostrat sju barn.

Farmor var egentligen en fullblodskhmer, född och uppvuxen i en by ca 5 mil in från gränsen mot Thailand räknat. Men någon gång för 60-65 år sedan så träffade hon min frus farfar som var "lao" från Sisaket. Han i sin tur kom till trakten som chef över vägbygget till gränsövergången Chong chom/O'smach och kallades tydligen även "chefen" livet igenom.

Dom valde efter att ha gift sig att slå sig ned i Ban Dan, Surin och farmor födde som sagt var sju barn varav ett av dom så småningom blev min svärfar. Två av sönerna försvann dock under oklara omständigheter i Kambodja någon gång under Pol pots skräckregim 1975-79. Men antagligen finns deras rester begravda i någon av dom många massgravarna med avrättade "spioner och revolutionsfiender" på ökända "killing fields". Det räckte nog med att kunna tala thailändska för att bli fälld och avrättad för spioneri på den tiden.

Dom senaste åren har farmor dock bott i provinsen Chachoengsao dit dom två yngsta döttrarna flyttade redan för över 20 år sedan. Och med tanke på att kambodjanska farmor bott så många år i centrala Thailand så frågade jag frugan hur bra hon egentligen kunde tala thai men på den frågan kunde förstås frugan inte ge något svar. - Jag har aldrig talat annat än khmer med farmor så jag vet inte, svarade förstås frugan. Dum fråga av mig.

Frugan var första barnet till mina, på den tiden, väldigt unga och fattiga svärföräldrar och eftersom frugan drabbades av lunginflammationer mm i späd ålder så trodde alla att hon skulle dö. Farmor fick därför jobbet att ta hand om henne medan mina svärföräldrar slet och jobbade för att bygga upp ett liv och ett hem. Så frugan och farmor hade ganska speciella band och släktingarna sa att det var för frugans besök vid sjuksängen som farmor blev så mycket bättre för en stund. Och kanske, vem vet?

Nu vilar hon dock efter ett väl förrättat 83 årigt liv borta på tempelområdet i Ban Dan, Surin medan delar av hennes genetiska arv, i skrivande stund, återfinns lekande på dagis här uppe i norra delarna av Sverige. Frid över hennes minne.

Dom sista dagarna innan hemresan tillbringade vi sedan i hektiska Pattaya där jag b la fick tillfälle att gå ut på en agogo-sväng med forummedlemmarna Felixduva samt Ylle. Men den rapporten får jag återkomma till i en annan tråd på en annan mer nattlivsvänlig tavla. :)

Drabbades efter det tyvärr av en besvärlig matförgiftning (farangmat, ni vet) och fick ligga med både feber och sjuk mage i stort sett ända fram till det var dags att åka till flygplatsen för vidarebefodran Sverige. Usch!

Här en bild från tillfället i Chachoengsao som visar en del av farmors nedärvda genbank, nämligen tre av barnen, fem av barnbarnen och två av barnbarnsbarnen. Dessutom ytterligare ett barnbarnsbarn växande i frugans mage. Så farmors liv var inte förgäves.  :good:

gener.jpg

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

  • Svar 231
  • Skapad
  • Senaste svaret

Mest aktiva i denna tråd

  • Kim

    50

  • måne

    17

  • Jobbe

    9

  • Herr Chang

    8

Mest aktiva i denna tråd

Tråkigt att höra att farmor gått bort  :stink:   men så är livets gång tyvärr.Roligt att höra att du har träffat Ylle,honom har jag inte sett på flera år men festa det är han tydligen ruskigt bra på fortfarande,Hälsa alla där uppe i norr.Mvh Måne  :agree:  

Måne

Link to comment
Dela på andra sajter

En fin och ömsint skriven minnesruna över Oas farmor. Glöm inte att spara de här orden och minnena till era egna barn. Det kan komma en dag när de frågar om sina förfäder och släktingar.

Livet är som en påse - tomt och innehållslöst tills man fyller det med något.

/Pastor Jansson

Link to comment
Dela på andra sajter

Det är ju så att döden är en del av livet men det är ändå jobbigt när någon paserar gränsen, oavsett hur ljust minne man har av den som lämnat.

På tal om gränser är det någon av forumets medlemmar som vet ifall det går att korsa gränsen vid Chong Jom / O Smach och åka reguljär buss via Samraong till Siamrep ? Är det snabbare och bättre att åka omvägen via Aranya prathet / Poipet trots att det är flera gånger längre?

Tängte dra mig mot cambodja i början på mars efter att jag besökt gränsmarknaden.

Ingvar

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Isan Lover

Hej Kim

Beklagar sorgen.

Men det var interesant att höra dig berätta om farmorns reaktion när alla kom på besök.

Dom flesta thai är ju helt övertygade om att dom anhörigas stöd är bättre än alla mediciner.

Och tillbringar därför mycket tid hos dom sjuka, på lasarett flyttar hela familjen in ibland.

Mvh Isan Lover

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Hej Kim

Beklagar sorgen.

Men det var interesant att höra dig berätta om farmorns reaktion när alla kom på besök.

Dom flesta thai är ju helt övertygade om att dom anhörigas stöd är bättre än alla mediciner.

Och tillbringar därför mycket tid hos dom sjuka, på lasarett flyttar hela familjen in ibland.

Mvh Isan Lover

Min första reaktion när jag såg 10 släktingar runt farmors säng och ytterligare 10 i väntrummet utanför var. Usch, så mycket folk skulle jag absolut inte vilja ha runt omkring mig om jag låg där dödssjuk, farmor måste tycka att detta är jobbigt.

Men i takt med att jag såg henne bli allt piggare, le, ta på barnbarnsbarnen, försöka sätta sig upp, ville prata (men det gick inte eftersom hon hade en tjock slang från respiratorn nedstucken genom halsen) så tänkte jag om. Farmor är inte en svensk som trivs ensam som jag, utan har levt med en stor familj och mycket människor runt sig under hela sin livstid. Detta är vad hon är van vid och trivs med... kom jag iställer underfund med.

Och det syntes verkligen att den sociala kontakten med stora tjocka släkten på sjukhuset gjorde henne riktigt gott.

För dom flesta svenskar i samma situation så tror jag nog det hade känts obekvämt med så många besökare, men det gör det nog inte för en thai eller khmer som är så mycket mer socialt van med att alltid ha tjocka släkten runt sig i alla möjliga och omöjliga vardagssituationer hela livet igenom.

Farmor har även ett barnbarn som sedan många år jobbar som sjuksköterska i Bangkok (och dessutom snart är på väg till London för att jobba/lära sig på sjukhusen där under 2 års tid på thailändska sjukhusets bekostnad).

Det barnbarnet sov intill farmor och var hos henne på sjukhuset 24 tim per dygn ända tills hon dog. Allt som allt ca en vecka. Tror inte det finns speciellt många svenska barnbarn som skulle vara så självuppoffrande för sina farmödrar... tyvärr.

Att tänka och handla kollektivt (som i Thailand) eller individuellt (som i Sverige) har både sina respektive för- och nackdelar.

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 4 veckor senare...

3-4 dagar före vi flög hem till Sverige så var vi som sagt vid frugans farmors dödsbädd i Chachoengsao. Efter att ha tillbringat hela dagen på sjukhuset så fick vi vid 19:30 tiden skjuts av frugans bror ner till Pattaya, vår sista shoppinganhalt innan hemfärd. Brodern körde ner oss med vår egen bil dom ca 1,5 timmarnas bilväg som han sedan körde tillbaka.

Vid sista svängen vi gjorde till sjukhuset så valde jag att stanna utanför vid bilen och det gjorde också svärfar och hans bror. Båda riktiga bybor som inte riktigt trivs men att åka någonstans men tvingats till det för att få träffa sin dödssjuka mor.

När vi står vid bilen och väntar på att dom andra ska komma tillbaka så frågar plötsligt svärfars bror mig om det är lika mycket folk i Sverige som det är där i stan Chachoengsao. - Oj oj, det är sååå mycket folk här säger han och det syns tydligt hur obekväm han känner sig med detta. :)

Nåväl, dom inne på sjukhuset kommer ut och det är dags för avfärd mot Pattaya. Då visar det sig att både svärfar, hans bror och frugans övriga två bröder (förutom den som ska köra) tänker följa med och lämna av oss eftersom dom ändå inte har något att göra.

Hmm, tänker jag direkt, vi kommer att anlända Pattaya runt 21 på kvällen då barkommersen redan är i full gång. Vad kommer svärfar, hans bror och frugans bröder tycka om att se det?

Den enda som varit i Pattaya tidigare var nämligen brodern som skulle köra oss och som jobbat där många ggr med att montera interntvutrustning på banker etc.

Och tydligen slår samma tanke både den brodern samt frugan för efter att vi kört en bit på väg nämner dom plötsligt just detta - Vad ska pappa tänka?

Pappan, hans bror och yngste sonen sitter på flaket och hör inte vad vi pratar om inne i bilen och vi bestämmer att en lämplig visningsrutt att köra till hotell Diana Inn, som vi från bilen ringer och bokar rum hos, blir ner via delfinrondellen i norra Pattaya, beachvägen fram till walking street och sedan second rd fram till soi Diana Inn. Allt för att dom på flaket ska hinna se både ljus, flärd, hav och folkvimmel innan det är dags att omgående köra tillbaka till Chachoengsao.

Och så blir det.

Blev själv förvånad över hur häftigt allt kvällsneon överallt såg ut där vi åkte fram, trots att jag sett det massor av ggr, och jag spanade nyfiket på dom vilt pekande bygubbarna på flaket genom bakfönstret. :) Folkvimmel är det precis överallt och när vi passerar Royal garden plaza så går 3 (ryska?) utomordentligt snygga, långbenta och uppklädda farangtjejer ut precis framför bilen. Jag gapar själv av hänförelse över den blondin som har tjockt vackert hår som sträcker sig ända ner till den fulländade bakdelen och slås av hur gubbarna på flaket förmodligen tänker "hur tusan kan farangerna vilja ha thailändskor, när dom har såna här rasdjur i sina egna länder". ;)

Vi fortsätter förbi den stora nya skylten vid infarten till walking street svänger upp mot second rd när den mellersta brodern utbrister - Varför vill folk egentligen åka hit, är det inte mycket bättre att åka till något lugnare ställe när man vill semestra. - Du förstår inte, det finns hur mycket som helst att göra här för turisterna, säger brodern som kör.

Bör väl kanske nämnas att båda bor i Bangkok sedan många år och sett neon förut. Det var byborna på flaket som aldrig sett något liknande.

Vi kommer snart fram och svänger in på Diana Inns parkering som ligger innanför byggnaden och där det är lugnt och tyst. Vi checkar inn, bär upp grejorna och vinkar sedan av bygänget som ikväll ska tillbaka till Chachoengsao och tidigt morgonen efter till hembyn i Surin. Vad dom tänkte när dom såg folkvimlets och neonljusets Pattaya under dom 10 min genomkörning vet jag förstås inte. Helt klart är dock att dom aldrig tidigare sett liknande under sina snart 60 åriga liv och att dom nu fick en aning om vad dom bytjejer som åker till Pattaya för att jobba ofta sysslar med. ;)

När vi åkte från grabbens mormor borta i Surin tidigt samma morgon så såg jag hos henne sorgen över att behöva skiljas från sitt kära och hitills enda barnbarn som nu skulle tillbaka till Sverige, hon kunde dock behärska sig så pass mycket att hon inte började gråta. Det kunde dock inte morfar när dom skulle lämna oss i Pattaya. På parkeringen bakom Diana Inn så kramade han sitt helt oförstående 2-åriga barnbarn samtidigt som tårarna rann ostoppbart.  :good:

Dagen efter var byborna tillbaka i den miljö där dom trivs, hör hemma och där dom är dom som sitter på kunskapen, dvs hembyn.

Pattaya, inte som hembyn direkt.. :)

intesomhembyn1.jpg

intesomhembyn2.jpg

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Isan Lover

Hej Kim

Tack för lite byskvaller, att ta byborna till Pattaya måste vara en upplevelse dom aldrig glömmer.

Har själv visat släktingar (bybor) bargatorna i Bangkok, och en yngre kvinnlig kusin började storgråta när hon fick se halvt avklädda tjejer som helt ogenerat visade upp sig själva och ropade sitt vanliga "hallo sexy man".

På sista resan hade jag med två släktingar till Udon Thanis nya barområde, men dom tittade sig nyfiket omkring, det enda dom reagerade på var att det var så mycket katoyer där.

Mvh Isan Lover

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Siam-Nilsson

Kim - Kul story och bra förmedlat.   :great:

Snacka om kulturkrockar när lantisarna kommer till den smått overkliga tivolistaden Pattaya.

Full fart på bargatan och jag ser en skymt av skylten P72. Där har jag hinkat en hel del förr i tiden.

Ha dé bra

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 5 veckor senare...

Nåddes via telefon av ett byaskvaller idag. Ett av grannbarnen, Muk, en 14 årig söt tjej har tydligen flyttat hem till sin lika gamla pojkvän och hans familj i grannbyn. Lite väl tidigt kan tyckas med våra svenska ögon sett. Båda går fortfarande i byaskolan och dessutom i samma klass.

Stötte själv på paret hand i hand efter en grusväg som går ut mot risfälten när jag tog min eftermiddagspromenad redan för dryga året sedan, och när jag senare talade om det för min fru så kunde hon berätta att Muk´s morfar redan då varit och talat med killens i frågas familj. Det eftersom dom unga tu visat så stort intresse för varandra.

Och nu dryga året senare har hon alltså flyttat hem till honom och hans familj.

Muks pappa är för övrigt från Nakhon si thammarat i södra Thailand men bor och arbetar tillsammans med mamman i Bangkok. Så Muk och hennes äldre bror Bäng har som så många andra barn växt upp hemma hos mormor och morfar.

Tyvärr så råkade det unga paret ut för en riktigt tragisk händelse i veckan då pojkvännen tydligen var ute och körde mc på byn utan lyse i mörkret. På den mörka vägen gick nämligen en annan mormor ledande en cykel med sitt lilla barnbarn på och dom blev påkörda av Muk's unga pojkvän.

Det gick faktiskt så illa att mormodern dog och hon begravdes i förrgår. Och barnbarnet ligger på sjukhus inne i Surin precis som Muks pojkvän. Så hur historien kommer att sluta vete tusan?

Huvva, tragiskt med alla dessa trafikolyckor som så ofta får dödlig utgång. Tycker det händer något liknande varje gång vi är i byn. brrr!

Hur som helst, Muk är tjejen i gult längst till höger och bilden tog jag så sent som för 3 månader sen. Visst ser hon aningen för ung ut för att redan flytta ihop med sin pojkvän.

muk.jpg

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Isan Lover

Hej

Javisst är dom väl unga för det, men kanske är föräldrarna rädda att hon ska bli med barn innan dom har blivit ett par officiellt.

Men det blir trots allt färre och färre som flyttar ihop så tidigt nu för tiden även på landet.

Olyckorna är många och ofta tragiska, mopedolyckor med ungdomar dominerar helt klart.

I vår by var det tre skoltjejer på en moped som körde av vägen en mörk kväll, dom skadade sig allvarligt och två av dom fick dessutom ansiktena uppskrapade och dom kommer att få leva med ärrade ansikten resten av livet.

Mvh Isan Lover

Link to comment
Dela på andra sajter

Guest Plätt

Ja vid denna ålder är det väl lite tidigt att skaffa familj, känner själv en tjej som var 17 år vid första graviditeten, varken gått färdigt skola eller jobb, leva på sin Thai pojvän.

Mvh.Plätt

Link to comment
Dela på andra sajter

Hejsan :yes:

Quote

Ja vid denna ålder är det väl lite tidigt att skaffa familj, känner själv en tjej som var 17 år vid första graviditeten, varken gått färdigt skola eller jobb, leva på sin Thai pojvän.

Mvh.Plätt

Låter tyvär som ett avstamp mot baren.

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

I Thailand får barnen barn!

Mvh.

Luttrad

Men att 9 åringar får barn måste väl anses som ovanligt även i Thailand

thaigal.jpg


I walked around Pattaya twice, passed 200 people and failed to see a human being.
Man bör hushålla med sitt förakt av hänsyn till det stora antalet behövande.
Link to comment
Dela på andra sajter

Att man vid samtal med flickor i Thailand får reda på att de har blivit mammor i unga år är ingen ovanlighet. Den yngsta som jag personligen träffat var 16 år när hon blev mamma. Dessutom har jag träffat ett antal 17 åriga och ändå fler 18 åriga mammor. Jag tror inte att mina erfarenheter skiljer sig från andra forummedlemmars i denna fråga.

Samtal om flickornas barn brukar för övrigt vara ett mycket bra, avslappnande och uppskattat samtalsämne.

Ålder är ju något relativt. En tjugoårig man kanske inte anser att en 18 årig mamma själv är ett barn, medan jag själv som är 50+ definitivt anser att hon är en barnunge som skall vänta i ett par år till!

Det är en av de tragiska sakerna i Thailand som jag har svårt för, är att se dessa barn som får barn! Om de inte har tur att ha en bra barnafader eller släkt så slutar de alldeles för ofta på en bar!

För att ta ett konkret exempel som jag fått reda på i efterhand från gemensamma bekanta: En av mina tjejkompisar som själv har ett aningen rörigt privatliv har en dotter som idag är i tjugoårsåldern. Denna dotter blev gift som artonåring, gravid och övergiven redan innan förlossningen. Nu fanns det tre generationer i familjen. Nämnligen en övergiven, utfattig och sjuk mormor, en övergiven och utfattig mamma och en nyfött hungrigt barn! Mormor är för sjuk för att arbeta och kan inte ens försörja sig själv, så där fanns ingen hjälp att hämta! Det enda som återståd var att dottern med värkande mjölkstinna bröst fick lämna sitt hungriga barn och resa till en turistort för att söka arbete! I turistorten inkvarterades hon hos sin mammas före detta, som alldeles för fort fick annat en rent beskyddande instinkter om denna unga flicka varefter hon snabbt fick finna ett nytt boende! Vad jag vet så var hon på studiebösök i barindustrin, men jag vet inte om hon började att arbeta där, fick ett annat arbete eller åkte tillbaka hem till sin mamma!

MVH.

Luttrad.

Link to comment
Dela på andra sajter

GammalDansken

Quote

... cut ...

Den yngsta som jag personligen träffat var 16 år när hon blev mamma.

... cut ...

MVH.

Luttrad.

Kunde ha va't min äldsta dotter om det inte var för att hon är svensk och aldrig varit i Thailand.

Eller hennes moster, som oxå fick barn i den åldern.

mvh GD

Those who can write have a lot to learn

from those bright enough not to

Link to comment
Dela på andra sajter

Många av mina jämnåriga kompisar som föddes på sextiotalet hade mammor som var 16 vid födseln. Min egen mamma var 22 när hon födde mig och iom det så blev det att man hade en av dom äldsta morsorna. :)

Fast nu har tiderna förändrats rejält och förstföderskor i Sverige har väl en genomsnittsålder på runt 30 om jag inte kommer ihåg fel. Det kan man väl tycka vad man vill om men det är dock klarlagt att detta strider mot vår biologi. En kvinna är som mest fertil i tonåren och rent biologiskt aldrig mer lämpad att få barn än precis då.

Ge dem du älskar vingar att flyga, rötter att komma tillbaka till och anledningar att stanna. "Dalai Lama"

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Många av mina jämnåriga kompisar som föddes på sextiotalet hade mammor som var 16 vid födseln.

Nuppa enda nöjet i Lappland?

member of svampen's fan-club :yes:

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Nuppa enda nöjet i Lappland?

Antagligen ett svepskäl för att hålla värmen.

blev nog fel där, skit samma.

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Nuppa enda nöjet i Lappland?

Fy f-n va lågt...

Nuppa enda nöjet i Thailand för dig? ???

// Jobbe

Link to comment
Dela på andra sajter

@ Jobbe, lågt?

Vad göra om man är 15 år, för stor för sandlådan, för liten för krogen?

member of svampen's fan-club :yes:

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

@ Jobbe, lågt?

Vad göra om man är 15 år, för stor för sandlådan, för liten för krogen?

Låter som en beskrivning av dig själv det.

// Jobbe

Link to comment
Dela på andra sajter

Quote

Låter som en beskrivning av dig själv det.

// Jobbe

Okey..

Men kom med ett intelligent svar istället.

Vad göra i en byhåla/Lappland när man är i den åldern?

Jag är i ungefär samma ålder som Kim, och 16:åriga morsor var inte vanligt där.

member of svampen's fan-club :yes:

Link to comment
Dela på andra sajter

Registrera dig eller logga in för att kommentera
och se bilderna på riktigt.

Du måste vara medlem för att kommentera på forumet

Registrera dig

Registrera ett medlemskap. Lätt gjort...!

Registrera dig på forumet

Logga in

Har du redan ett medlemskap? Logga in här.

Logga in nu
Hem
Nytt
Logga in

Logga in



×
×
×
  • Skapa ny...